Ibland funderar jag på hur mycket jag egentligen orkar. Jag har massor med saker som jag vet att jag ska göra i flera veckor framöver. Det känns för mycket när jag tänker på allt som jag både behöver och vill göra. Det känns viktigt att leva i nuet och bara ta en dag i taget. Dagarna har den senaste tiden känts väldigt långa. Jag har gjort massor från tidig morgon till sen kväll och det bara fortsätter och fortsätter. Vissa av alla saker skulle jag helst vilja slippa, men av olika orsaker så känner jag att jag även måste göra sånt som jag egentligen tycker är jättetråkigt.  

 

Jag har fastnat lite i några s.k. onda cirklar. Om jag inte gör vissa saker, då blir det bara sämre för mig längre fram. Samtidigt är jag osäker på om jag orkar, och då har jag ju lärt mig att jag borde låta bli. Hur jag än vänder och vrider så hittar jag ingen lösning som gör att jag kan få bort känslan av att jag har så mycket att göra. Dessutom kommer det ju säkert upp mer saker framöver som jag inte vet något om eller kan räkna med just nu. Jag kan också känna mig nervös och lite rädd för att behöva gå igenom vissa saker. 

 

Jag prioriterar ändå att gå mina promenader. Jag har i skrivandets stund gjort nästan 70 000 steg och det är ju bara torsdag. Målet är ju 80 000 steg till på söndag så jag behöver ju egentligen inte gå fler promenader denna veckan...men det kommer jag nog att göra ändå. Det kanske blir så för mig att jag lätt går mer när jag har mer att göra samtidigt som jag tycker att mycket med allt är jobbigt och tråkigt. Promenaderna är ju ett sätt att bara komma ut och tänka på något annat än mycket av den skit som jag just nu har att ta tag i. 

 

Jag vet inte vad jag ska tänka eller känna längre. Stundtals kan jag må jättebra och sen kan det vända från en minut till en annan och då känner jag mig oftast väldigt tom. Jag vet inte om det är samma sak som att må dåligt, men tomhetskänslan är i alla fall inte en känsla av att allt känns 100% bra. 

 

Nu har jag ändå ordnat det ganska bra för mig denna veckan. Jag är lite mer ledig än vad jag egentligen skulle ha varit och jag kan väl alltid tänka att även om jag känner mig tom och liksom lite trött på många saker, så blir det nog snart bättre. Det är inte alltid så lätt att göra allting rätt så att man i slutändan mår bra av det. Det kanske är en tanke som jag måste lära mig att acceptera lite bättre än vad jag gör. 

 

Det är riktigt sommarväder nu. Jag tror jag ska hänga in mina vinterjackor nu och ta fram mina jackor som jag använda när det blir varmare. Jag gillar när sommarkänslan infinner sig.

 

 

Annars har jag ganska mycket att göra nu. Jobbar gör jag ju hela tiden och så kommer det att vara ett bra tag till. Semestern får jag vänta med ett tag till, fast jag längtar efter den redan nu. Jag har den senaste tiden tagit tag i många saker som jag tidigare lätt bara har skjutit på framtiden. Det är känts skönt att få lite mer gjort igen. Jag tänker lätt att jag ska göra något, men inte nu. Jag tänker bara att jag ska ta det sen och när då har tänkt att det ska bli av, då kommer det lätt upp något annat som jag känner är viktigare och så blir mycket av allt jag skulle behöva få gjort framskjutet ännu en gång. 

 

Men nu känner jag ändå att jag har börjar beta av saker som jag länge har tänkt att jag måste fixa. Tyvärr är många saker sådana där ständigt återkommande jobb så det känns aldrig blir "permanent" färdigt. Om jag tex storstädar köket så är detta inte något man gör en gång i livet och sen håller det sig rent i tid och evighet. Det är ju ett ständigt återkommande jobb.  När det kommer till min ekonomi så har jag massor kvar att göra innan jag kommer att känna mig nöjd och då är ju också detta på ett sätt ett ständigt återkommande jobb som jag typ aldrig blir färdig med. 

 

Nu tänker jag ändå känna mig nöjd över att jag har fått gjort väldigt mycket den senaste tiden, trots en hel del busskörning och promenader. Jag tror att jag känner mig nöjd för att jag äntligen har börjar göra mer istället för att bara tänka att jag ska göra något, men vid ett senare tillfälle. 

 

Det känns också som att mycket i framtiden kommer att bli bättre. Jag kommer att greja med mina saker och det kommer väl att på något sätt vara bra i slutändan. Snart får jag väl också ta mina doser av vaccin för COVID-19 och då kanske man kan leva mer och känna att man är mindre begränsad. Det kommer i sin tur göra att allt inte känns så tråkigt som jag tycker att mycket har gjort i över ett år nu. Just nu har jag mycket som jag väntar på, men när jag väl har väntat färdigt, då tror jag att mycket blir väldigt bra. Så måste jag försöka tänka. Sen är ju alltid det viktigaste att jag mår bra. Annars spelar ju inget annat någon jävla roll. Imorgon är jag helt ledig från jobb och då ska jag göra massor av saker som jag vet att jag mår bra av. 

Jag har så svårt att tycka att något är roligt i dessa tider. Jag skyller på pandemin och coronaviruset. Det känns som man kan skylla ifrån sig på viruset så fort något känns skit. Jag tänkt mycket på om det egentligen är något annat som gör att så mycket just nu bara känns tråkigt. Är det så att jag förtränger dom saker som faktiskt är orsaken till att man känner att mycket inte är så roligt att hålla på med just nu? 

 

I helgen har jag ändå försökt göra mycket av sånt som jag oftast tycker är väldigt roligt att hålla på med, men inte ens dessa saker kändes så roliga. Vad man än gör så blir man påmind om pandemin. Allt är bara tråkigt och i alla fall jag är trött på allt som har med detta att göra nu. Jag tror att jag gör precis allt jag kan för att inte sprida smitta eller bli smittad själv, men någonstans i allt detta så vill man kunna förutse när denna skiten är över. 

 

Jag är i alla fall nöjd med att det går så bra med pengar som det gör just nu. Om det också hade varit skit då hade man säkert mått jäkligt dåligt just nu. Jag har ju sagt tidigare att om jag bara kan spara ihop den summan som jag har bestämt mig för att att fixa innan detta året är slut så tänker jag bara tycka att jag har haft en bra och ett lyckat år. När mycket i dessa pandemitider bara känns så tråkigt så tänker jag ändå inte låta coronaviruset förstöra årets mål som jag har med min ekonomi. 

 

 

 

Mycket känns ganska tufft nu. Det känns som att vad jag än grejar med så blir det sällan bra. Efteråt tycker jag ofta saker kan göras bättre. Det kan handla om vad som helst. Den senaste tiden har jag sällan känt mig nöjd med nånting, när jag ser på resultatet av sånt jag grejar med. Kanske har jag lite låg självkänsla. Kanske fortsätter jag att vara för hård och ställa för höga krav på mig själv. 

 

Det finns nånting i allt detta som oroar mig. Jag vill inte gå runt och känna att jag borde göra saker och ting bättre än vad jag gör. Jag vet att jag aldrig kommer att göra allt perfekt heller, men jag vill känna en stor inre frid som består i att jag känner att jag har gjort så gott jag har kunnat.  Det känner jag ju inte heller eftersom jag ofta tänker tanken att jag borde kunna göra saker lite bättre än vad jag har gjort. Det som oroar mig är att något en dag kan bli väldigt fel och sen står jag där och kan inte göra något för att rätta till det eller göra det bättre. 

 

Jag kanske borde stanna upp mer och tänka efter. Fundera på vad som faktiskt är rätt att göra för att jag ska kunna känna att jag har gjort så gott jag har kunnat, utan att jag ångrar eller tänker att jag borde gjort saker och ting annorlunda. 

 

Jag tänker väldigt mycket nu. Min sömn är en grej som jag tänker på en hel del.  Går jag och lägger mig tidigt så vaknar jag för tidigt. Lägger jag mig ganska sent då känns det ju inte så skönt när klockan ringer och det är dags att kliva upp. Jag sover gott när jag väl sover, men jag känner ofta att jag borde sova mer än vad jag gör. Det är lite jobbigt för jag vill kunna sova mer än vad jag under en längre period nu har gjort. Jag gissar att jag får vänta tills min semester innan jag känner att jag kan ta tag i det där med sömnen på allvar. 

 

Jag har som sagt tänkt väldigt mycket på allt möjligt den senaste tiden. Ibland blir jag lite rädd för hur jag tänker och jag känner ofta att jag liksom måste överlägga med mig själv om vad som är rätt och fel. Sen är det ju ändå skillnad på att tänka och göra något. Men jag känner ofta att jag måste tänka samma tankar en gång till och verkligen känna att jag blir säker på vad jag tycker känns mest rätt när jag väl ska göra något. Jag kan ändå känna att även om något innerst inne känns fel att göra så har jag svårt att släppa vissa tankar som gör mig övertygad om att jag har rätt. 

 

 Något som känns bra att tänka på är ju den visionen jag har. Jag känner av hela mitt hjärta att detta är rätt att försöka ha som målsättning just nu. Även om säkert inget kommer att hända i år som gör att jag ens kommer i närheten av den vision jag har så är ändå årets målsättning något som sen kommer att göra att jag får en stabilare ekonomi än vad jag någonsin har haft det tidigare. Bara den grejen känns värd att sträva efter. Jag tänker mycket på detta och jag vet ju inte hur många gånger nu som jag har skrivit om detta på min blogg. Det är säkert väldigt tjatigt för typ alla som har läst min blogg under en längre tid, men för mig är detta viktigt och att skriva om det mycket är ett av alla sätt för att jag i slutändan ska klara av alla mina målsättningar i detta. Jag tänker inte ge upp i första taget och den inställningen gillar jag att jag har just nu. 

 

Jobbat på har jag gjort sen i fredags, men idag slutade jag väldigt tidigt och imorgon är jag ledig vilket bara känns skönt. Går man upp sjukt tidigt nästan varje dag så är det svårt att inte känna sig sliten och trött efter ett tag. Jag vaknar ju också lite för tidigt och sen har jag svårt att somna om. 

 

Jag går i alla fall mina promenader och jag är väldigt noga med att prioritera dom, oavsett hur trött och sliten jag känner mig. Jag hade känt mig jävligt sunkig och ännu mer sliten om jag  inte hade brytt mig om promenaderna. Jag orkar med min vardag för att jag går mina promenader och har ett mål med varje vecka som jag inte tillåter mig själv att misslyckas med. 

 

 Jag är också väldigt nöjd med hur jag tänker kring pengar nu. Det går bra och jag har ju satt upp ett sparmål för varje månad. Tanken är inte krångligare än att jag ska spara samma summa varje månad och sen när jag är färdig i slutet av december i år så har jag ju fått ihop en större summa pengar. Jag bestämde mig för en summa, sen har jag delat den med 12. Jag har sen i januari varit väldigt noga med att hålla det sparandet och jag fortsätter vara det, även det nu går mycket bättre med att få in pengar än vad det har gjort på länge. Jag skulle kunna spara mer än vad jag gör, men grejen är att jag vill inte det. 

 

Jag tror att det bästa jag kan göra det är att bara lägga undan dom pengarna som jag från början har sagt att jag ska göra och sen kommer jag ju att nå årets mål som jag har med mitt sparande. Svårare än så är det ju inte. Om jag nu skulle försöka spara mer bara för att det går mycket bättre än vad det behöver göra just nu så kommer jag nog bara att jobba för hårt och det kan i sin tur resultera i att jag tröttnar och lägger av med allt sparande. Händer det så finns det ju ingen meningen med att ens ha börjat spara pengar. Jag har gjort det misstaget många gånger förut. Jag bestämmer mig för att få ihop en viss summa pengar och sen ser jag hur många möjligheter som helst att kunna få ihop dom där pengarna på ett snabbt och effektivt sätt. Sen kommer man till en punkt där det bara blir för jobbigt eftersom man hela tiden bara försöker göra mer och mer. Bättre att bara dra en gräns och låta det ta den tid det tar. Som jag gör nu. Dessutom känns det ju mer motiverande om jag hela tiden kan lägga undan en större summa pengar, samtidigt som jag har mycket pengar kvar att leva för efter att räkningar och sparandet är fixat. Så är det just nu och det känns bara skitbra. Jag har det bra nu och bättre kommer det att bli. 

 

 

Jag har känt den senaste tiden att jag skulle vilja blogga lite mer och bättre än vad jag har gjort. Jag har tänkt mycket på alla möjliga saker, men jag har den senaste tiden haft svårt med att få ner alla tankar i olika inlägg på bloggen. Jag vill det.  Jag tror att felet är att när jag börjar tänka väldigt mycket på nånting så sätter jag mig inte ner direkt och skriver. Jag tänker för mycket och sen gör jag något annat .  När man lite senare försöker skriva om något som man vid ett tidigare tillfälle har tänkt rätt mycket på så har man typ glömt över hälften och då finns det ju inte så mycket kvar att skriva ner. 

 

Samtidigt vill jag vara försiktig med att skriva i "stundens hetta". Är man väldigt arg över något som man har tänkt mycket på så vet jag av tidigare erfarenhet att man gör bäst i att vänta lite innan man sätter sig ner för att skriver ett blogginlägg om det. Man kan absolut skriva om saker som man blir väldigt arg över, men är du samtidigt väldigt upprörd så är nog risken ganska stor att du skriver saker som du sen ångrar. 

 

Men sånt jag har tänkt på den senaste tiden har inte handlat så mycket om sånt som har gjort mig förbannad. Det har mest handlat om lite djupare tankar om livet och framförallt hur allt kommer att bli framöver. Jag har tänkt jättemycket, men det stör mig att jag inte har fått ner så mycket  i några olika blogginlägg. Jag måste försöka bli bättre på att faktiskt sätta mig ner och skriva just i dom stunderna då jag tänker som mest på nånting. Egentligen spelar det ju ingen roll vad jag skriver. Det är ju vad jag publicerar som räknas när man skapar en blogg.  Känner jag att jag kanske inte borde publicera vissa texter i ett blogginlägg så är det ju bara att ta bort text innan man publicerar. Det känns alltid bättre när man har skrivit för mycket och sen tar bort, istället för att man skriver för lite och sen känner att man måste lägga till. Jag vill skriva mer än vad jag den senaste tiden har gjort. Blogga är ändå något som jag tycker är väldigt roligt att hålla på med. Bara jag bloggar på det sättet som jag själv vill göra. 

 

Hej!

 

Jag är mitt i jobbhelgen och jag tänker inte så mycket mer på det. Jag gör vad jag måste göra och sen bryr jag mig inte. Jag vill fortsätta känna mig maximalt avspänd och så bra i kroppen som jag har känt mig den senaste tiden. Jobbet blir ju oftast vad man själv gör det till, även om man inte alltid själv kan påverka hur ens arbetsdag ska bli. Idag kändes det bra i alla fall. 

 

Annars är jag ganska nöjd över att jag är ganska fri från konflikter med andra människor just nu. Jag vet att det där kan vända från en dag till en annan, men med tanke på vad jag har sett i sociala medier dom senaste dagarna så kändes det bara skönt att man inte är en person som är med om några större draman och att sådana saker går virala på internet. Det kan absolut "blåsa"  om mig också, men det finns ju alltid olika styrkor på stormar om man säger så.  Jag slipper alltid folks åsikter utifrån som från början inte har med saken att göra.  Skulle det vara så att någon utifrån ändå lägger sig i så skiter jag bara i det. Det är inte svårt för jag känner aldrig att jag behöver bry mig om vad andra säger som bara gillar att lägga näsan i blöt. 

 

Från det ena till det andra.

 

En grej som jag tycker är lite roligt just nu det är att jag sen i slutet av mars egentligen inte har bränt några pengar. Jag köper grejer och naturligvis mat var och varannan dag, men efter att jag har köpt något så tar det bara några timmar eller en dag och sen får jag in pengar på nånting. Massor med gånger under de senaste veckorna har jag upplevt just detta. Jag köper något och sen får jag tillbaka lika mycket eller mer pengar.  Det är inte så att jag tjänar pengar på något jag köper, men jag får in pengar på saker som jag vid något tidigare tillfälle har jobbat in på något sätt. 

 

Jag har haft en ledig dag. Jag mest tagit det väldigt lugnt idag. Jag i ca en vecka nu känt mig maximalt avspänd och fri från stress. Jag grejar på med mina saker, men det känns lugnt och jag gillar attrahera inte känner att jag behöver skynda på med nånting. 

 

Idag startade jag dagen med en promenadrunda på 5 km. Det känns alltid bra att få gjort den direkt. 

 

 

 

 Det har varit skönt med den lite längre ledighet som man nu har haft. Jag har mest njutit av livet och inte grubblat så mycket över vad meningen med livet faktiskt är. Jag har bara mått bra och varit rädd om mig. Det är väl det bästa man kan göra i dessa tider. 

 

Jag känner ju annars att mycket framöver är svårt att veta något om. Jag får mest vänta och se hur det blir. Sen när man vet, då får man göra det bästa av det då. Det känns som de mesta handlar om att bara vänta just nu.

 

Jag vill gärna ta vaccinet mot COVID-19 snart, men man får ju vänta på det där brevet som talar om när det är dags för mig. Jag är ganska trött på att höra en del folks bortförklaringar och tankar kring varför dom inte tänker ta vaccinet. Jag är ingen expert och jag kan inte veta nånting om detta, men jag tror nog man bara ska ta vaccinet så fort man får den möjligheten. Det vore bara korkat och dumt att avstå. 

 

En annan sak som jag bara längtar efter det är min semester och den får jag ju vänta på ett tag till. Det känns lite segt. Hela våren och typ halva sommaren måste gå innan jag ens får börja min semester. Jag har inga planer så, men jag känner mer nu än tidigare att jag skulle vilja komma bort ifrån jobbet mer än vad jag kommer att få göra under den närmaste framtiden. 

 

Jag längtar också till dom dagarna där jag kommer att få vissa besked om hur allt blir på jobbet. Det kommer att ske ett stort antal förändringar och vissa saker får man väl reda på ganska snart och sen beroende på vad som kommer att ske så får man reda på mer och mer exakt hur allt kommer att bli. Jag är mest nyfiken och inte så orolig. Jag vill bara veta och det kommer jag ju att få, men jag vill helst veta nu, men jag måste vänta på detta också. Jag måste vänta precis som alla andra. 

 

En annan grej som jag bara vil få klart och som jag tänker på varje dag är mitt ekonomiska mål som jag har för detta året.  Jag kommer inte att nå detta målet förrän i mitten på december i år. Jag orkar liksom inte jobba snabbare med detta än vad jag just nu gör.  Det är ju långt kvar och jag får bara: Jobba på, ha tålamod, spara och vänta. Ibland önskar jag att något bara händer så att jag nu direkt kan lägga undan den summa pengar som jag bara nu som går. Det känns bra med det kommer närmare för varje månad som går. Jag ska sätta detta och detta är det enda jag verkligen vill lyckas med i år. Därför känner man väl väldigt starkt att man bara vill få det klart nu med en gång. Sen känns det ju ändå bra att jag har slagit mig till ro med att detta är något jag får hålla på med året ut. Det känns liksom lugnt så. 

 

Under denna veckan har jag ganska mycket jobb, men det känns bra att ha haft en ledig dag igår och sen har jag både idag och imorgon sovmorgon innan jag ska ta mig till jobbet. Sen får jag en ledig dag (torsdag) och sen börjar jag en period av en hel del jobb och, då hinner man inte med så mycket annat. Det enda förutom jobb som jag då kommer att prioritera är mina promenadrundor. Jag ska sätta mina 80 000 steg i veckan, oavsett mängden arbete. Jobbet får aldrig bli orsaken till att jag rör mig för lite. 

 

Denna veckan blev ju ganska bra. Jag hade fyra arbetsdagar och nu har jag varit ledig hela påsken. 

 

 Det blev många promenadrundor denna veckan. En efter varje arbetsdag. Då blev det ca 5 km på varje runda. Hade väl lyckats göra ca 60 000 steg på 4 dagar. Sen vilade jag på långfredagen för att sen sätta dom sista  stegen igår och idag.

Till helgen är det påsk och det känns skönt att säga att jag är ledig typ hela påsken år. Jag jobb denna veckan i 4 dagar, men jag slutar tidigt på torsdag och sen börjar jag inte jobba förrän tisdag igen. Jag slutar tidigt alla arbetsdagar denna veckan, men torsdag är den dagen jag slutar tidigast och det passar ju bra när man sen blir långledig.

 

Saker jag har fått gjorda idag har väl känts ganska "softa" att greja med. Jag hade tvättid och jag glömde av att klockan var framflyttad till sommartid så funderat först varför mina klockor hade olika tider. 

 

 

 

Jag känner mig ganska nöjd med denna veckan. Den har varit ganska tuff, men mycket har jag ju ändå i slutändan blivit bra.  

 

 

Jag känt under en längre tid nu att jag är så glad över att jag befinner mig på en punkt i livet där jag bara har dom människorna omkring mig som jag vill ha i min närhet. Alla som jag idag väljer att umgås ger mig bra energi och jag längtar efter alla när jag inte träffar dom. Det är så jag tycker att det ska vara. 

 

Jag har klippt och brutit kontakten med massor av människor. Många har säkert också valt att ta bort mig i sina liv. Jag är idag bara nöjd över att jag  inte bryr mig om någon som jag känner ger mig dålig energi. Jag funderar inte så mycket på sånt som har varit med dom personerna som jag inte har i mitt liv idag. Det enda jag kan tänka är att jag aldrig ska ta upp kontakten med någon av dom igen som jag en gång valde att klippa med. 

 

Det kanske är bra att bara glömma och gå vidare. Inte tänka den där tanken så fort man ser vissa personer att hen ska jag fan inte prata med eller bry mig om. Att jag tänker så beror ju oftast på något gammalt skit som säkert i dom flesta fall inte spelar någon roll idag. Jag vet att jag nog är en person som har lite svårt att tänka på ett sådant sätt som mer går åt det där hållet att jag ska stryka ett streck och gå vidare. Men det är ändå något som känns mer rätt än att vara en långsint person som hela tiden drar sig till minnes sånt som bara är negativ skit så fort man ser vissa personer. 

 

Nu vet jag ju ändå att hur gärna jag än skulle vilja  glömma och gå vidare så vore det naivt att tro att det skulle funka i alla lägen. Folk som jag tidigare har haft i mitt liv på olika sätt. Folk som jag tidigare har trott på och känt mig trygg med har svikit och dom har gjort saker mot mig som är så vidriga så skulle jag berätta dom värsta sakerna så skulle säkert många inte tro mig. Det är lättare sagt än gjort att bara stryka ett streck och gå vidare. 

 

Men jag tänker ändå mycket på det här. Skulle jag själv må bättre om jag bara inne i mitt huvud släpper mycket av sånt som tidigare har varit jobbigt för mig och som har gjort ont i mitt hjärta? Skulle jag må bättre om jag bara till vissa personer bara sa: Kan vi inte bara glömma allt som har varit och så börjar vi om och inte bryr oss om den skit som har varit mellan oss. Jag har svårt att vänja mig vid den tanken och känna innerst inne att det skulle vara rätt.. 

Som sagt: Jag är ändå väldigt glad idag att jag känner att jag bara har personer i mitt liv som jag vill ha i min närhet. Jag har ju idag släppt mycket av gammal skit, men man kan ju lätt bli påmind om mycket igen om vissa människor börjar komma tillbaka in i ens liv. Jag vet faktiskt inte vad som är rätt och fel i detta. Ska man vara mer storsint. Prata mer öppet och ärligt med folk om vad man faktiskt vill att vissa ska sluta med? Blir det ingen ändring vad gör man då? Hur många chanser ska man ge någon som man känner sviker gång på gång? Någonstans känns det bara lättare för mig att inte bry mig om vissa personer. Det blir liksom inte värt att ens försöka få det att funka. Bättre att bara lägga mer tid på dom som jag gillar att vara med och som det funkar med bara för att man gillar att vara med dom. Är det så man ska tänka eller tvärtom? 

 

Mitt hjärta säger att dra ett streck och gå vidare och inte låta sig påminnas om sånt som har varit när det handlar om negativ skit. Om jag mer tänker på vad jag faktiskt har blivit utsatt för när jag har litat på vad hjärtat känner, då känns det mer rätt att faktiskt inte glömma. Då vill jag nog mer lära av mina misstag så att samma saker inte ska upprepa sig igen. Men jag orkar inte alltid ta bort människor i mitt liv för att jag har lärt mig av tidigare händelser. Då känns det ju helt plötsligt lättare att försöka dra ett streck över sånt som har varit. Även om det inte på något sätt känns naturligt för mig att göra. 

 

 Jag kommer inte riktigt vidare i mina tankar kring detta. Det blir bara rörigt om ju mer jag tänker på det.  Jag vill vara en mer storsint person, men jag har inte lätt för att vara det. Där någonstans avslutar jag dessa tankar och sen fortsätter jag bara vara glad över alla vänner jag har idag och som jag gillar att hänga med. Kanske har jag hittat rätt i livet bara för att jag känner så¨. 

 

 

Igår hade jag en lugn ledig dag också. Jag började dagen med en promenad i solen. Jag har hittat en podd förra veckan som jag har lyssnat dom 2 senaste avsnitten av. P3 klubben heter den. Ganska trevlig lyssning med lite gött tjöt. Detta blev en effektiv tankerensare för mig själv. Det är ju också väldigt roligt när man hittar något nytt att lyssna eller titta på som man också gillar direkt från första början. 

 

 

 

 

 Efter promenaden så vilade jag benen i massagestolen. Jag tog sen dusch och "spottade" ut några små filmer på TikTok.

 

Typ klockan 12:00 blev det ett besök på Koppargrillen och sen var det mest slappa hela dagen som gällde. Jag grejade lite med min blogg under eftermiddagen och kvällen. Det är ganska mysigt att sitta och pyssla med den på en söndag, som annars känns ganska tom. Jag kände ju också att jag mest behövde vila och ta det lugnt. Denna vecka (vecka 12)  som kommer ju säkert att bli ganska tuff att ta sig igenom, men nästa helg är jag ju ledig igen. 

 

 

 

Under denna veckan har jag ganska mycket jobb. Många "maxlånga" pass, men jag måste ändå säga att 4 dagar av 5 så har jag bra pass som jag ofta gillar att köra. Det är bara fredagen som känns lite seg att behöva jobba på med tanke på vad jag kör osv. Men samtidigt är fredagen den dag jag slutar tidigast på under denna veckan. Det är ju aldrig fel att få komma hem tidigt på en fredag. Speciellt inet när man är ledig hela helgen.

 

Hur ska jag göra med steg och promenadrundor denna veckan? Eftersom jag jobbar ganska långa dagar denna veckan så har jag tänkt att jag dom tre första dagarna nu ska strunta i promenadrundor helt. Jag räknar med att jag sätter 27 000 steg på tre dagar, även om jag inte går promenadrundor.  Sen har jag tänkt att gå promenadrundor på torsdag och fredag. Då blir det ju ca 15 000 steg per dag där.  På fredag räknar jag med att jag nästan har 60 000 steg och då är det ju lugnt sen att klara 80 000 steg tills på söndag. Målet är ju alltid 80 000 steg, även om jag typ varje dag funderar på om jag ska öka målsättningen. 

 

Annars blir det mycket grejande med pengarna hela veckan. Jag får ju in pengar lite var och varannan dag under vecka 12. Jag ska fördela och prioritera rätt och sen när veckan är över så är det nog bara att vänta 4 veckor till innan man börjar "casha" in bra igen.

 

Natten mellan lördag och söndag får man ju heller inte glömma att dra fram klockan till sommartid. Jag tycker alltid det är så jobbigt att göra varje år. Jag går ju ofta upp så jäkla tidigt för att jobba så dom första dagarna på vecka 13 kommer det ju att kännas som ajg går upp mitt i natten. Man börjar liksom med nattbuss på morgonen. Sen slutar man lagon till frukost. Jag överdriver lite, men lite så känns det faktiskt. 

 

 

Känner mig ganska trött och energilös. Det är ju i alla fall skönt att ha en ledig helg nu. Jag har ju dom senaste dagarna jobbat ganska mycket. I onsdags slutade jag 20:30 och sen var det upp klockan 07:00 på torsdag. Började 08:00 och jobbade på till 19:00 den dagen. Igår jobbade jag mellan 06:00-17:00. Även detta blev ganska intensivt så vill jag ändå säga att jag hade bra tjänster och mycket av sådan körning som jag gillar att ha. Allt var ju ganska lugnt liksom. Då tycker jag att det alltid är bra, oavsett hur man jobbar. 

 

 

Jag vet annars inte riktigt vad jag ska göra. Jag tycker själv att jag är ganska bra på att hålla mig till dom råd och allt annat man hör kring hur man måste förhålla sig till allt som har med pandemin och coronaviruset att göra. Ja gör vad jag kan för att minska smittspridningen och inte bli smittad själv. Jag bryr mig inte vad andra gör. Jag fokuserar på mig själv och det är nog det bästa jag kan göra. Jag tycker att allt är jävligt tråkigt. Jag vill ju vara noga och göra det som känns rätt i dessa tider, men enligt vad jag tycker är rätt så blir det ju svårt att göra sådant som jag tycker är kul att göra. Sen kanske jag har lite dålig fantasi. Massor med saker kan man ju göra och dessutom tror jag väl att de viktigaste är att man håller avstånd till andra och tar vaccinet när det blir dags att göra det. Förövrigt kan man nog göra som man själv vill. 

 

Jag kanske är lite slö också. Jag kan lätt bara titta mig omkring och sen kan jag komma på massor med saker som jag i alla fall borde ta tag i. Någon dag måste jag nog göra det också, men man skjuter ju lätt vissa saker på framtiden. Mycket känns bara för jobbigt och tråkigt att bry sig om, men jag kan inte säga att man inte kan göra massor med saker och liksom skylla på coronaviruset. Det känns som en dålig bortförklaring. 

 

Nu är det ju också så att jag kämpar ju lite med att spara en hel del pengar. Det går bra och ingenting talar för just nu att jag inte kommer att nå mina sparmål. Jag har ju ett mål för varje månad och sen ska årets mål vara fixat. Det känns inte svårt att fixa, men det kommer ändå att ta hela året för jag orkar ju inte snåla hur mycket som helst. Jag känner också att jag vill ha mer tid att fundera över vad jag ska göra med alla pengar som jag nu planerar att ha fått ihop till slutet av året. Allt handlar ju om att jag ska nå den vision jag har i livet. Det kommer jag inte kunna göra i år och inte nästa heller. Men jag ser det som så att får jag nu bara ihop den "första" summan pengar så kommer jag på ett snabbare och effektivare sätt också att få ihop den andra och sen är det liksom inte mycket kvar. Man kan lätt få pengar att växa med pengar som man redan har, om man bara kommer över en viss "tröskel". Det kommer att gå fortare mot slutet än i vad det har gjort i början och då gäller det att jag är förberedd och kan hänga med. Jag vet ju av erfarenhet att när allt börjar falla på plats och jag får saker och ting dit jag vill, då gäller det att ha tänkt på innan vad man ska göra för att lyckas fullt ut. Man hinner aldrig tänka så mycket när allt väl börjar hända runtomkring mig. I det läget har man nytta av att man har tagit det lugnt i början och bara systematiskt jobbat sig upp mot dom mål man har.  Det är min plan för att en dag kunna nå den vision jag har. Jag måste liksom bygga upp det från grunden och sen hela tiden få med alla delar. Grejar jag på i mitt eget tempo, då sker ju allt på ett naturligt sätt och när jag är redo för det. Sen finns det säkert nånting i detta ändå som jag kommer att behöva göra som kräver att jag överträffar mig själv, samtidigt som jag har lite tur också. Men jag tror ändå att är jag väl förberedd och kör hårt med sånt jag tror på, då har jag turen med mig. 

 

Jag känner också att detta året kommer säkert att bli ett riktigt skitår. Sämre än förra eftersom man kommer även under större delen av detta året vara så begränsad i vad man kan göra. Därför vill jag väldigt gärna klara mitt sparmål som jag har i år. Då kan jag känna att detta skitåret ändå blir ett bra år. 

 

Förövrigt så skulle jag vilja åka till Stockholm, men det känns inte rätt att göra det nu. Jag har ju inte varit där sen 2019 och fram till den gången hade jag ju gjort ett besök i Stockholm minst en gång om året, i rätt många år. Det var ju något som jag hade som tradition. Det var också den enda i mitt liv som jag hade gjort till en tradition och som jag ville vara noga med att hålla på. Jag har tänkt att när allt detta med coronaviruset mer eller mindre är över så ska jag i alla fall göra några besök i Stockholm under ett och samma år. Jag vill då liksom kompensera upp dom gångerna som jag har missat från 2020 fram till när det nu blir. Om jag känner allt är "safe" och det känns rätt för mig att åka nästa år, så får jag ju åka minst 3 gånger år 2022. På så sätt tar jag ju igen att jag inte var där förra året och nu i år. På så sätt kan jag ju känna att jag håller på den där traditionen att alltid åka till Stockholm minst en gång per år. 

 

BILDER FRÅN TIDIGARE ÅR

 

Jag försöker annars att bara vara mer positiv. Jag känt mig så jäkla negativ et tag nu och det var ju inte länge sen jag sa att jag inte gillar den personen som jag börjar bli. Det handlade då inte så mycket om att jag var negativ, utan att jag var på tok för hård mot mig själv. Jag har släppt på det där och jag har också känt under en längre period nu att jag inte har varit så hård mot andra heller. Det känns liksom bra åt det hållet också. Men det negativa kommer över mig eftersom jag mentalt säkert har större krav på mig själv. Jag vill mer, men då måste jag kanske vara för hård och det vill jag inte vara..och där någonstans låser det sig. Jag måste ju för fan kunna få saker och ting gjorda, utan att jag är för hård och har för mycket disciplin på mig själv. Jag måste kunna slappna av mer och tycka att det jag gör är tillräckligt bra. Det är ok att det inte känns perfekt. Perfekt kommer ju aldrig något att vara hela tiden. Eller går det att göra allt optimalt. Man kan ju fundera på hur tex den optimala lediga dagen ska se ut. Vad är rätt för att det ska bli perfekt för mig? Jag kan sträva efter att få sådan dagar, men inte tänka så mycket på resultatet som jag uppnår av den strävan. Hur är den perfekta: Arbetsdagen, lediga dagen och promenadrundan? Fundera på sånt kan jag tycka är intressant, men jag ska nog vara försiktig med att ställa krav på att jag ska göra allt vad som krävs för att just hitta det optimala i allt. Det kommer bara att göra att jag blir för hård mot mig själv och andra, samtidigt som jag bara blir negativ och känner mig misslyckad. Man får släppa på det där och ta lite i taget. Tänka mer positiva tankar och göra saker på ett sådant sätt som man mår bra av.