Jag tycker jag har haft en bra vecka. Många tankar har snurrat i huvudet på mig, men jag har låtit dom vara. Det får snurra hur mycket som helst. Det blir så när jag slappar och har tid att tänka mer på allt möjligt. 

 

Jag har tagit det lugnare och faktiskt inte haft så mycket och göra. Det har varit skönt och jag har ju också sagt att jag ska tagga ner och då är det väl bra att jag inte låter rastlösheten ta över. Jag har använt mycket av min lediga tid till att faktiskt vara ledig. Dessutom har jag ju haft en vecka med mer sovmorgon än vad jag normalt brukar ha. 

 

Jag har också varit bra på att gå mina promenadrundor. Redan under torsdagen kände jag att jag inte behövde gå fler rundor. Jag visste redan då att jag skulle klara mitt mål på 80 000 steg per vecka. Det var hur lugnt som helst och denna veckan har det också varit roligt att vara ute och gå promenadrundor. Det har känts bra i kroppen både under och efter alla promenadrundor. 

Jag är nöjd över att jag känner mig så lugn och avspänd. Det känns skönt att bara tänka på sig själv till 100%. Det går bra med pengar och nästa vecka får jag hem massor av prylar som jag har beställt och längtat efter. Det kläder och andra nödvändiga saker som man känner att man behöver och vill ha. 

 Det känns lite jobbigt nu för jag har så många tankar som bara snurrar runt i huvudet. Jag vill fixa så många saker och helst ska det redan vara klart utan att jag egentligen gör nånting. Men så funkar det ju inte. Jag vet ju att allt jag vill fixa just nu kommer nog att ta ganska lång tid för mig att få klart och jag orkar bara inte dra igång en massa saker, där jag sen pausar grejandet och sen blir det liksom inte gjort. Mycket handlar bara om att jag vill ha bättre ordning på allting. Jag vill göra ett röjande och 1, 2, 3 och sen är allt som jag vil ha det. Men så lätt är det ju som sagt inte. 

 

Det jag gör just nu är  bara att hålla fokus på att få loss pengar och lösa det mål jag har för i år. Jag räknar för fullt och håller budget stenhårt  eftersom jag inte har någon  lust att snåla pengar bara för att jag väljer att spara ganska mycket av de jag får in. Räknar jag så har jag koll på läget och då känner jag att jag får ut max av dom pengar jag har kvar att leva för. Jag känner ingen oro över att jag inte ska sätta årets mål som jag har med pengar. Det är lugnt för jag är så inne i allt jag gör med detta. Det skulle bara kännas konstigt obekvämt att inte fortsätta som jag har planerat. 

 

Stundtals kan jag ändå tänka att jag bara ska strunta i allt som har med min vision att göra och istället bara fixa sånt som jag vill få ordning på just nu. Jag vet egentligen inte vilket som är rätt. Ge min högsta dröm en chans och göra vad jag tror är rätt för att sätta den och nå visionen. Eller bara strunta i att kämpa och tänka på det där. Det skulle ju kunna lösa sig ändå, men grejen är att jag tror inte på slumpen och att turen är med mig så mycket så att jag bara en dag kommer att nå den vision som jag har haft i mitt huvud sen jag var riktigt liten. Hur jag än vänder och vrider på alla tankar så faller dom alltid tillbaka till att det är målet med visionen som är viktigast för mig just nu. Det är ju också så att om bara några månader så kommer jag att ha en bättre och mer stabil ekonomi än vad jag någonsin har haft tidigare. Den "punkten" når jag redan till hösten om jag håller i och gör allt de som jag har planerat att jag ska göra. Bara en sådan sak är ju värd att kämpa mot, oavsett hur jag tänker förövrigt. 

 

Allt får väl bara vara som det är just nu. Vissa saker känns bra och andra känns för jävliga. Jag känner ändå en stor inre frid. Den består i att jag känner att jag alltid gör så gott jag kan och jag utgår från min magkänsla när jag försöker avgöra vad som är mest rätt att göra. Det gör ju att man i efterhand inte behöver tänka att man borde ha gjort så mycket annorlunda. Det är som det är då liksom. Det är ju alltid lättare att veta vad som är rätt efteråt. Innan dess får man lita och tro på sig själv, och sitt eget omdöme.

 Dagarna går och jag ska vara helt ärlig. Jag längtar till något annat än hur jag har det just nu. Semester vore fint att få snart, men där får jag vänta ett bra tag till. 

 

Jag mår i alla fall bättre nu än vad jag har gjort på länge. Jag tänker ju mer på mig själv och bryr mig inte om vad andra tycker för skit om mig. Jag funderar inte ens på varför någon tycker något negativt om mig. Det känns som jag har utvecklat mig till det bättre i hur jag tänker. Tidigare brydde jag mig inte för stunden, men jag kunde i efterhand fundera mycket på varför vissa tex kunde vara så arga på mig. Nu skiter jag i allt och den känns bra och som en stor befrielse. Jag har fattat att för vissa spelar det ingen roll vad jag gör. Dom kommer att ogilla mig i alla fall. När det känns som det är så är det ju ingen mening med att bry sig. 

 

Jag funderar annars på väldigt mycket just nu. Jag har ju sen i helgen fått lite mindre att göra och det känns ju bra. Jag har sagt att jag ska ta det lugnt, men när jag väl prioriterar mer vila då tänker jag mycket mer på allt möjligt. Jag vill bara så jäkla mycket hela tiden. Dessutom känner jag mig ofta rastlös och det är ingen bra känsla att känna om man samtidigt säger till sig själv att man ska vila mer och greja mindre. Jag känner att jag lätt skulle kunna börja greja med något som i sin tur gör att man har så jäkla mycket att göra igen. Sen kör jag bara på och glömmer lätt den där vilan som jag innerst inne vet att jag behöver ha.  Det är ju inte konstigt att jag tänker mer när jag har mindre att göra. När man har mycket att göra  då finns ju inte tiden att tänka och grubbla över saker. Men den tiden finns ju när man tex sitter i massagestolen eller tar den där promenaden. 

 

Jag är glad att jag mår ganska bra. Jag är nöjd över att jag fortfarande går mina promenader och att jag klarar målet (80 000 steg) med stegen som jag har varje vecka. Det går bra med pengar och just idag har jag fått in lite extra som jag inte alls har räknat med att ja ska få in. För dom pengarna har jag faktiskt köpt en klockbox. 

 

Man kan väl säga att jag vill väldigt mycket, men allt känns väldigt jobbigt att ta tag i. Jag är ju själv i allt jag gör och min vardag  ska ju fungera. Jag vill få in dom pengarna som jag har sagt att jag ska fixa i år. Jag vill gå mina promenader och oavsett hur mycket jag får att göra så vill jag inte glömma att vila. Det blir inte lätt att ta tag i något mer för min del. Jag får väl helt enkelt vänta tills jag har semester, men det är ju som sagt ett tag kvar.  Nu mår jag bra, eller bättre än på länge. Det är rätt skönt att känna så, när man vet hur det känns att må riktigt jäkla dåligt. Då ska man kanske var tacksam över att man bara mår bra. 

 

Jag har tagit det ganska lugnt i några dagar nu. Mycket känns bra med det. Jag blir mer avspänd och det är lättare att leva i nuet. Att jag känner mig avspänd gör ju säkert att jag blir mindre stressad. Lever jag mer i nuet så vet jag ju sen länge nu att jag känner mindre ångest över sånt som varit. Dessutom oroar jag mig ju mindre för framtiden om jag mest tänker på vad jag ska göra här och nu. Det är nog det bästa jag kan känna för oavsett vad jag gör nu så känns framtiden väldigt oviss just nu. Jag vet nästan ingenting om hur nånting kommer att bli. Allt känns mer ovisst än någonsin. Jag kan vända och vrida hur mycket som helst på ovissheten, men på något sätt blir det bara att jag får acceptera en sanning som jag inte kan veta nånting om. Så är det just nu.

 

Jag tar det som sagt ganska lugnt just nu. Jag har ju den senaste tiden grejat lite för mycket och stundtals har det känts jobbigt. Jag har känt att jag måste köra på för annars får jag för mig att allt bara kommer att kännas värre och jobbigare sen. Bättre att ta det svåra och tuffa nu. Sen får jag väl liksom lön för mödan. Nu känner jag ändå att jag kan ta det lugnt. Jag har ordning och reda när det gäller pengar. Jag har ju ett ekonomiskt mål för i år och allt går bra med detta. Om mycket annat känns ovisst så har jag i alla fall inga sådana känslor när det kommer till pengar just nu. Det känns stabilt och bra och allt faller på plats hela tiden, precis så som jag har tänkt mig. Det är bara att köra på och även om jag nu inte riktigt vet hur ska gå vidare efter att har nått årets mål med pengar, så löser sig det nog det ändå. Man hittar fler lösningar och ser fler möjligheter till att tjäna mer pengar när man väl har en större summa pengar som man vill försöka göra något smart med. Bara man har pengar så brukar saker och ting lösa sig på ett bra sätt, även om man inte alltid själv förstår hur man gjorde eller vad som hände.  När jag sätter årets mål som jag har med mina pengar så har jag det ju redan då bättre än vad jag någonsin har haft tidigare i mitt liv. Bara det är ju en bra och något som jag egentligen skulle kunna nöja mig med. Men det lär jag väl inte göra. Man vill ju hela tiden något mer, även om jag också har lärt mig att vara ganska nöjd med vad jag har just nu. Att jag känner mig mer lugn, avspänd och lever mer i nuet hjälper mig ju också att inte hela tiden tänka på allt jag vill ha. Jag stannar ofta upp tänker att allt bara är bra som det just nu och jag måste inte göra nånting för att det ska bli bättre. Jag kan ju inte alltid göra nånting ändå. 

 

Nu har jag ju också sagt att jag ska ta det lite lugnare och greja mindre än vad jag tidigare har gjort. Jag har ju lovat mig själv detta och då ska jag nog se till att hålla det löftet. Det är ju för min egen skull och är det något jag behöver göra som fan nu framöver så är det att bara tänka på mig själv. Framtiden känns ju som sagt väldigt oviss, men just nu känns de mesta bra i alla fall. 

 

 

Från och med nu har jag äntligen lite mindre att göra under en tid framöver. Dom senaste veckorna har jag ju annars haft fullt upp och dagarna har känts väldigt långa. På ett sätt har det varit jobbigt, men nu ska jag vila mer och jag tror nog inte det ska vara några problem. Lejon behöver ju också vila. 

 

Jag är ledig i helgen och jag känner bara för att ta det väldigt lugnt. Nästa vecka har jag många dagar där jag få sova ut ordentligt. Det ska jag verkligen göra. Jag har ju också blivit bättre på att ta vara på dom stunderna då jag känner att jag kan koppla av mer. 

 

Sen kan man ju alltid hitta något att göra och då är man ju där igen att man grejar från tidig morgon till sen kväll. Jag vill ändå inte hamna där nu på ett tag, men vissa vardagliga saker har jag kommit efter med och jag känner ju ofta ett behov av att ha städat och fint, ordning och reda. Jag har också massor med saker som jag vill försöka sälja av. Jag skulle vilja möblera om lite och dessutom kasta ut några gamla möbler för att få in några nya. Börja jag greja med allt detta så har jag mycket att göra igen. 

 

Jag ska nu ändå försöka vila mer nu. Jag kommer inte att orka slutföra något om jag börjar direkt med något nytt som tar lite tid att få ordning på. Dessutom är ju ändå det viktigaste i år att jag får loss dom pengar som jag vill ha. Just nu går det bra och det finns inget just nu som verkar vara något ska få mig att misslyckas med detta. Dessutom har jag flera alternativ på lösningar. Funkar inte det jag jag gör nu så har jag ett annat sätt som jag tror att jag kan lösa det på. Jag har det ju ändå bra med pengar just nu och det gör ju att man får fler möjligheter att tjäna ännu mer, på flera olika sätt. Det känns coolt. 

 

Jag mår ganska bra just nu. Tidigare har jag pendlat mellan att må dåligt och kanske lite bättre, men aldrig riktigt bra. Vad jag mår dåligt av har varierat, men i kombination med att jag har haft ganska mycket att göra har varit tuff att hantera rent mentalt. 

 

Nu mår jag i alla fall bättre är på några veckor och jag det kan bero på att jag nu ser att det snart bli mindre att göra för min del. Dessutom har jag ju känt mig väldigt avspänd under en längre tid. Jag har tagit det väldigt lugnt och inte stressat med nånting.

 

Jag har ju också börjat tänka mycket mer på mig själv. Jag funderar inte ens eller bryr mig om någon som tex säger något elakt eller uppkäftigt till mig. Jag skiter fullständigt i om jag får en arg blick av någon. Det får mig inte alls att fundera på varför någon verkar vara sur på mig, eller bara inte gillar mig. Jag har nog tänkt på sånt tidigare, men nu känns det bara skönt att inte bryr mig.  Att jag inte ens tänker på något av sådan skit längre är ett stort steg framåt för mig. 

 

Jag har fortfarande mycket att göra och tittar jag mig omkring så skulle jag kunna få ännu mer. Jag orkar väl egentligen inte bry mig. Just nu gör jag bara allt jag kan för att nå årets ekonomimål. Annars grejar jag bara med sånt som känns nödvändigt. Jag skulle vilja göra mer, men jag tror inte att jag orkar just nu. Jag skulle tex behöva göra ett röjande i mina källarförråd, men om jag inte tror att jag orkar göra allt de jag vill få gjort så vill jag inte ens börja göra nånting.

 

Jag har många saker jag tänker att jag skulle vilja få gjort nu. Jag kan inte göra allt och jag behöver ju också ha tillräckligt med pengar för många av dom saker jag känner att jag skulle vilja få gjort. Det känns lite jobbigt att se saker som man känner skulle behöva göras. Ibland önskar jag nästan att jag bodde i ett hus. Då hade man ju tex haft mer plats för alla grejer som man lätt samlar på sig.  Sen hade man väl ändå haft mer att göra med mycket annat, så lättare hade väl inte saker och ting känts i alla fall. Fördelar och nackdelar finns ju med allt, hur man än vänder och vrider. 

 

Jag gör nog ändå rätt nu när jag fokuserar på saker som jag verkligen vill göra och som känns mest rätt att göra. Vill jag något tillräckligt mycket så löser jag nog det. Oavsett om jag kommer på det nu eller i framtiden. Mycket känns ändå ganska bra nu. Jag har ju på allvar äntligen tagit tag i den dröm som jag har haft sen jag var liten. Jag vill verkligen förverkliga min högsta dröm i livet och jag känner att det finns en ganska stor chans att jag ska kunna klara det. Framtiden kan kännas lite oviss, men som allt är just nu så har jag inte fått reda på att nånting kommer att hända som gör att jag får det sämre i livet än vad jag har just nu. Mycket känns ändå bra just nu och jag har många gånger känt mig orolig för ovissheten, men jag finner tröst i att nästan ingenting av sånt som jag har oroat mig tidigare har hänt sen. 

Jag har nog ganska lätt för att fastna i tankar om hur något har varit. Jag kan ofta tänka om massor med saker att jag borde ha gjort annorlunda eller jag borde ha vetat bättre då. Många gånger har jag säkert tänkt att: Om jag visste vad jag vet idag så hade det varit bättre för mig nu. Många av dessa tankar är helt omöjliga att vinna över. Jag har ju gjort något tidigare, idag är det som det är. Det känns som  att jag i hela mitt liv har funderat över saker som handlar om vad jag borde ha gjort tidigare. Med facit i hand så är det ju alltid lätt att säga efteråt vad man borde ha gjort. 

 

Jag är ganska nöjd idag med att jag bara har människor omkring mig som jag vill ha i mitt liv. Jag minns inte exakt när jag lyckades bli fri från den sista personen som jag inte ville ha i mitt liv, men det känns som det inte var mer än 1-2 år sedan som jag nådde den där punkten. Där har jag faktiskt kommit ur alla tankar som handlar om att jag inte borde ha släppt in vissa människor i mitt liv från allra första början. Det kan ju också vara tankar som har handlat om att jag borde ha "klippt" tidigare än vad jag gjorde, men även dessa tankar är borta. Jag tänker bara att om jag idag slipper människor som jag inte vill ska vara en del av mitt liv så är ju allt bra nu. Man behöver ju inte trampa runt i gammal skit. Bättre att tänka nu och framåt. Jag tror att jag nu är ganska nära att bara få bort tankar på saker som jag idag ångrar. Jag känner inte så mycket kring sånt överhuvudtaget. Jag tänker mest på vad jag ska göra nu och i framtiden, och jag tror att det är bra. Jag kan heller inte nog säga hur glad jag är idag över att jag idag bara spenderar tid med människor som jag verkligen vet att jag vill ha omkring mig. 

 

Jag lägger också mycket fokus på mig själv just nu. Jag tror ändå att jag mår bäst av det. Mycket av sånt som jag har ångrat sen tidigare handlar ju oftast i grund och botten om att jag har brytt mig för mycket  om andra och för lite om mig själv. Nu känns det ändå extra viktigt att jag lär mig av tidigare misstag och gör sånt som känns mest rätt att göra. Ska jag någon dag förverkliga den vision jag har om hur jag vill uppleva livet i framtiden, så blir kan jag nog inte bry mig om så många andra än mig själv. 

 

På något sätt kan jag nu känna att jag har kommit vidare i mina tankar och det bästa är väl att jag bara har bestämt mig för att sluta tänka tillbaka på skit. Detta är ju ändå tankar som lätt får mig att må dåligt och dessutom går inte tankarna att vinna över. 

 

Jag vet ju också mer än någonsin vad jag vill nu. Det är bara att köra mot dom målen och inte tänka så mycket. Dessutom känner jag ju också att ingen annan människa kommer att kunna förstöra för mig längre. Dessa människor låter jag ju inte vara en del av mitt liv och dessutom vet jag att jag inte kommer att ta tillbaka någon av alla dom jag tidigare har klippt med. Allt detta känns bara så rätt och jag är glad för att jag har kommit till dessa insikter. 

 

 Dagarna blir så långa. Jag grejar och grejar för att jag ska nå mina målsättningar. Jag har massor med delmål fram till dom större målen. Jag tänker att delmålen är bra att jag för att man inte ska ge upp så lätt. För varje litet mål man klarar av så känns det ju bra.

 

Men just nu känns det extra tufft för jag grejar så mycket hela tiden och samtidigt känns det inte som att jag tjänar något på det. Jag gör ju det, men det kommer att dröja innan de jag kämpar med just nu ger några pengar som är bra. Jag vill ändå göra det jag gör som fan. När jag ser vad det större resultatet kommer att bli av allt jag gör nu, då är det värt det. Jag får ta att det känns tufft nu. Jag kan ändå känna att när jag tänker på vad resultatet kommer att bli, då håller jag motivationen uppe. Någonstans i slutändan kan jag känna att det är värt det. Jag kan ju se att det är möjligt att förverkliga min högsta dröm i livet. Det är ju också något som jag har tänkt på sen jag var riktigt liten. Jag kommer inte att ge mig i första taget. När jag räknar och ser och får fram resultatet av allt jag tänker att jag ska göra, så ger det mig massor av motivation till att bara fortsätta. Jag kanske inte kommer att lyckas fullt ut, men jag kommer aldrig att ångra att jag försökte. 

 

Det kommer att kännas tufft under lång tid framöver. Jag tänker svara den känslan med att inte ge mig. Känslan av att det känns tufft ska inte få vinna. Jag ska vinna över allt och ge mig själv en ärlig chans att nå min högsta dröm i livet. Jag kommer att känna att det är värt det, oavsett vad resultatet i slutändan blir. Just nu känns det tufft, men ändå motiverande. 

 

 

OJ! 

 

Jag har haft jättemycket att göra under denna veckan och det jobbiga nu är att jag kommer att ha ännu mer att göra nästa vecka. Detta är ganska tålamodsprövande. Jag tänker ju flera gånger om dagen att jag bara ska ge upp och skita i de mesta. Sen kommer jag ändå på att det bästa jag kan göra nu är bara att fortsätta greja på. Jag kommer bara att ångra mig om jag väljer att inte bry mig. Man får bita ihop, ta det lugnt och leva i nuet. Det känns ändå bra att jag kör på och gör mina saker. Jag bryr mig inte om vad andra säger även om vissa tjatar och undrar varför jag gör si eller så. Många tycker så jäkla mycket om hur andra borde leva sina liv. Jag bryr mig inte. Jag fokuserar på mig och mitt liv. Mycket av sånt som jag tidigare blev kritiserad för att jag gjorde har jag bara kört på med. Det har gjort att kritiken lägger sig. Den liksom fasas ut. Jag minns när jag började gå betydligt fler promenader så var det massor med folk som tyckte att jag skulle sluta med det och göra något annat. Nu säger ingen nånting längre, men jag går ju lika mycket som förut i alla fall. Det fanns ju en period i mitt liv då jag fick hur mycket skit som helst för att jag inte lagade min egen mat. Det var värsta hatstormen och moralpaniken, från hur många människor som helst, helt oberoende av varandra. Jag lagar nog lika lite mat hemma idag som jag gjorde tidigare, men ingen bryr sig om att hata på mig för detta idag. 

 

Det är bara att göra sin grej och leva sitt liv som man vill, oavsett vad andra tycker om det. Idag vet jag vad som är bäst för mig och när jag bara gör min grej och samtidigt inte jagar andra människor  eller bryr mig om dom som ger mig dålig energi, så kommer allt att bli bra i slutändan. Gör sin grej med en inre tro på att man gör rätt, då kommer rätt människor komma till mig och sen också stanna kvar. Jag tror på detta, men det stör mig att det har tagit ganska många år för mig att fatta det.

 

 

Jag grejar och grejar och det känns som det aldrig tar slut. Jag har ju också hur mycket som helst kvar att göra innan jag kan säga att nu har jag inte så mycket att göra igen. Tänker jag på hur det är nu så blir ju dagarna sjukt långa. Jag känner mig ändå inte trött eller något sånt. Jag känner inte att jag behöver stressa och jag gör inte det heller. Jag vågar nog säg att jag typ aldrig har känt mig så lugn och avspänd som jag gör nu. Dessutom känns det som att jag kommer att kunna hålla i den maximala avspändheten under ganska lång tid framöver. På något sätt känner jag mig nöjd med känslan jag har i kroppen. Det verkar ju funka att greja ganska mycket och samtidigt känna sig avspänd och fri från stress. 

 

Även om jag har mycket att göra nu så går jag ändå mina promenader. Det gör ju också att dagarna känns långa, men jag tror inte jag skulle orka greja som jag nu gör om jag inte går mina promenader, 4-5 gånger i veckan. Jag är också noga med att sitta och slappa och bara varva ner på kvällarna innan jag går och lägger mig. Det känns ganska enkelt att komma ner i varv när jag nu känner mig så lugn och avspänd som jag gör. 

 

Jag kanske inte mår jättebra, men allt hade känts mycket värre om jag inte hade kunnat slappna av så bra som jag gör. Må riktigt bra kommer jag nog snart att göra igen. Jag behöver bara hitta mig själv och känna att jag börjar lyckas med saker som jag vill få gjort. Det kommer att ordna sig. 

 

Jag tänker massor med tankar som egentligen är helt omöjliga att vinna över. Jag svårt att inte ångra saker som jag har gjort. Det framkallar säkert en hel del ångest. 

 Jag känner att jag måste tagga ner. Jag har länge nu varit för hård mot mig själv. Jag är inte snäll mot mig. Det värsta är att jag känner att om jag är för hård mot mig själv så blir jag lätt det mot andra också. Jag tror att det gäller för allting. Som jag är mot mig själv är jag mot andra. Det känns jobbigt. 

För att jag ska kunna lätta på min ångest så tänker jag att jag måste bli både snällare och mindre hård mot mig själv. Det gör i sin tur att jag blir mindre hård mot andra om jag bara börjar med mig själv. Kan det vara så enkelt? Jag tror det. 

Det finns ju ett ordspråk som säger: "Du ska behandla andra som du själv vill bli behandlad".  Tänker jag lite logiskt på det så tycker inte jag att det stämmer överhuvudtaget. Tänker jag på tidigare erfarenheter så stämmer ordspråket väldigt dåligt. Men jag tror ändå att om jag släpper på hårdheten är snäll mot mig själv, så blir jag detsamma mot andra. Jag ska alltså tänka: Som jag behandlar mig själv kommer jag att behandla andra. Jag tror att det "ordspråket" stämmer bättre om jag tänker på vilka insikter som jag har kommit till den senaste tiden. 

 

Jag har känt i några dagar nu när jag faktiskt på riktigt har taggat ner lite. Detta har gjort att jag oroar mig mindre och mår bättre. Mycket känns fortfarande tufft, men det känns ändå som jag är på rätt väg när jag väljer att tagga ner. Ingenting blir ju då för mycket eller för stort för mig.  Det kommer att ta lite tid för mig att bli den person som jag tänker att jag vill vara. Den ångest jag känner kommer nog aldrig att försvinna helt. Men jag borde kunna lätta på den om jag bara taggar ner och accepterar att vissa saker kan jag inte göra något åt, hur gärna jag än skulle vilja få till en förändring. 

 

Jag har mycket att göra med pengarna denna veckan. Jag får ihop det som jag vill när jag räknar. Nu gäller det bara att sätta allt på plats som jag har tänkt att jag ska göra. Jag får inte tveka. Jag måste bara sätta allt klockrent och blir det något problem efteråt så får jag försöka lösa det då. 

Det kommer att kännas tufft ett bra tag till och när jag har gjort vad jag ska göra med pengarna så kommer det inte att kännas lättare. Pengar kommer inte att lösa sånt som jag mår dåligt av just nu. Jag kommer att få kämpa med mig själv ett bra tag till och lösning kommer jag inte att kunna köpa för pengar. Jag måste ändra mig väldigt mycket i hur jag tänker. Hittar jag rätt tankar så kommer jag att må bättre. Släpper jag på hårdheten och bara blir lite snällare mot mig själv så är jag säker på att väldigt mycket ganska snabbt känns bättre. Jag gillade inte den jag höll på att bli och därför har jag börjat tänka väldigt mycket på vem jag faktiskt vill vara. Det var nära nu att jag tappade mig själv fullständigt. Jag taggade upp för mycket. Jag har sen en tid tillbaka bara varit för het på gröten. Det var en obehaglig känsla när jag kom till insikt med vad jag höll på med. Jag har pratat med folk som jag litar på om detta. Dessutom har jag tänkt som fan själv. Jag ska inte tappa greppet. Jag vill komma till den punkten där jag känner att jag är en person som jag vill vara. Då kommer jag ju också att må bra av det. 

Det känns ganska tufft nu. Jag har mycket att göra och mer kommer det att bli. Denna veckan har på ett sätt känts förjävlig. Jag känner ju inte att jag kan göra allt så bra som jag vill. Någonstans är det ju bara för mycket med allt. Jag känner heller inte att jag bara kan strunta i nånting. Det känns mer rätt att bara greja med allt och ge sig in i skiten. Jag fick ju mycket gjort igår och de mesta resulterade i bra resultat som kändes bra efteråt. Men även om det känns bra så blir dagarna så jäkla långa. Det är det som gör allt så jobbigt. Jag tänker att allt snart blir bättre, men just nu kan jag inte se det framför mig. Jag kan bara tänka att det kommer att bli bättre och sen tror jag på det. 

 

 En grej igår som jag hade en lite klump i magen inför var ett polisförhör som jag var kallad till igår. Jag ska inte gå in på vad det handlar om eftersom utredningen fortfarande pågår, men jag kan säga så mycket som att det är jag som har gjort polisanmälan.