VERKLIGHETEN I P3

 


Rabarberkaka | Markus Aujalay



Vecka 22

Ledig i tre dagar och jobbar 4. Rätt skönt att ha en sådan vecka även om jag har massor att göra under hela jävla veckan. Oavsett om jag kör buss eller inte. 
 
Annars  så ska jag fixa nytt pass denna veckan.  Mitt pass går ut i augusti, men jag tänker att det kan vara skönt att i alla fall ha lite marginal så man inte blir stående utan om man nu kommer på att man behöver det för någon resa inom den närmaste framtiden.  Klippa mig ska jag göra också. Jag ligger några veckor efter med klippning. Tanken var ju att det skulle ha blivit av när jag var i Stockholm för några veckor sedan, men inget med den resan blev ju som jag hade tänkt mig från början. Såhär i efterhand kan jag tycka att det var lika bra det. Jag fick ju betydligt mer pengar plånboken för att inte resan till Stockholm blev som den var planerad. Dessutom är jag ju nöjd med den frisören som jag brukar gå till här i Vänersborg. Så det blir nog bra. 
  (null)

Pengarna tar en jävla fart. Det gäller att hänga med så man får allt på "rätt" plats. Det som känns bra är att jag når ett större ekonomiskt mål nu och detta har jag ju kämpat ett tag för.  Full fart mot sommaren!!! Nu kör vi!
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
 





Jag kommer att avbryta.

Jag har bestämt mig och jag är helt säker. Jag kommer att avbryta det som jag nu i flera år har kallat mitt konstprojekt. Jag förstår nu att det målet som jag satte upp när jag började med detta är på tok för stort och övermäktigt för mig. Hur jag än vänder och vrider så blir det konstverket som jag ville skapa något som i slutändan inte kommer att vara värt allt jobb som jag känner att jag måste göra. Det går inte att fixa detta på ett sådant sätt som jag först hade tänkt mig. Jag har varit lite för fast i denna grej och jag känner nu bara att jag måste släppa detta. Jag kommer bara att må skit av allt jag måste gå igenom, och sen kanske jag ändå inte klarar av detta fullt ut. 
 
Däremot är det ju så att jag har ju sparat alla pengar som jag hittills har tjänat på mitt s.k. konstprojekt. Dom pengarna är ju sköna att ha nu, även om jag inte längre tänker använda dom till det jag hade tänkt mig. Dessa pengar går nu in i något annat. Jag gör vad jag vill med dom istället för att öronmärka dom för en grej som jag inte längre tror att jag klarar av. 
 
Dessutom är det ju tråkigt att spara en större summa pengar under en längre tid. Jag vill inte vara en sådan person som sätter pengarna på ett sparkonto på banken och kollar siffror på kontoutdrag. Jag köper hellre nånting som jag kan ha glädje eller nytta av. Jag äger ju också en hel del som idag är värt betydligt mer än vad jag har köpt det för. Köp något som sen ger mig minst pengarna tillbaka. Det finns ju risker med det, men det känns ofta värt att ta risken. 
 
Jag ångrar egentligen ingenting med konstprojektet. Jag har ju tjänat och sparat ihop en hel del pengar. Dom är som sagt sköna att ha nu. Jag kommer säkert att fortsätta med detta arbete som jag hittills har gjort, men det jag väljer att avbryta är min strävan efter att nå det målet jag hade. Dessutom slutar jag kalla sakerna jag gör för ett konstprojekt. Det kommer inte att funka i slutändan. 
 
Det är ju också så att pengarna som jag hade som mål att tjäna ihop på min konst är jag ganska säker på att jag  kan få ihop snabbare och effektivare på andra sätt som jag vet funkar för mig. Det är ju bara att köra på och jag känner nu att jag lätt kan acceptera att jag inte lyckas skapa det konstverk som jag strävade efter. Jag känner mig inte ledsen eller något för det. Jag testade detta och ville se om det funkade. Det gör inte det och då lägger jag ner min strävan att nå målet. Hade jag känt att jag orkade och fortsatt tro på detta, då hade kört på och öst in mera i det. Mer än så behöver jag inte tänka kring detta. Ska jag vara ärlig så känns det rätt skönt att jag har bestämt mig för att avbryta. Det är som att ta av sig en stor och tung ryggsäck full med stenar. 
 
(null)
 


Dapa Deep

 
 


P3 MUSIKDOKUMENTÄR - TAYLOR SWIFT




Zara Larsson ❤️❤️❤️

(null)

(null)

(null)
(null)



Mina tankar om yttrandefrihet m.m.

 En sak som jag har märkt under alla år som jag har bloggat eller hållit på med andra sociala medier det är att alla dessa s.k. hatare är väldigt känsliga när jag väljer att på olika sätt begränsa deras möjligheter att: Följa mig, skriva till mig eller bara sprida saker via mina sociala medier. Tex i kommentarsfält. Vissa skrivit till mig efteråt och berättat för mig att dom känner sig kränkta och att jag censurerar dom, samtidigt som dom tycker att det är dåligt av mig att inte värna om deras rätt till yttrandefrihet. Det är inte helt ovanligt att jag får den typen av kommentarer från personer som jag väljer att delvis eller helt begränsa från mina sociala medier. Egentligen skiter jag väl i vad personer tycker om att jag: Blockar, inte publicerar alla kommentarer, inte svarar på mail eller meddelanden m.m.  Men att så många människor kan börja gapa om rätten till yttrandefrihet och att dom känner sig kränkta för att jag då skulle censurerar dom. Just den typen av argument blir ju bara löjliga att lyssna på. Om man ska starta en diskussion med mig om sånt då kan jag tycka att man inte ska förväxla och babbla om saker som enligt mig varken har med yttrandefrihet eller censur att göra. Jag känner inte ens att jag vill ge mig in i en sådan diskussion med folk som bara verkar vara dumma i huvudet. 
 
Censur för mig det är innehåll via olika kanaler, tex TV, radio, sociala medier (internet).  Det handlar om material som staten (våra styrande politiker) väljer att censurerar i syfte att förhindra spridning av uppgifter som enligt dom styrande inte bör komma till allmän kännedom. Sen kan man väl gå djupare in i en diskussion kring censur och skillnaden på självcensur, men då kan jag tycka att folk som är på mig om detta måste i alla fall börja med att hålla med mig om att ordet censur vanligtvis inte handlar om så mycket annat än något som är statligt och lagstadgad. Därifrån kan vi börja snacka på riktigt om någon vill ta den diskussionen med mig. 
 
När det kommer till yttrandefrihet så upplever jag att väldigt många människor hävdar rätten till  yttrandefrihet och jag har fått på mig att jag då skulle begränsa vissa människors rätt att utrycka sin åsikt för att jag tex inte publicerar alla kommentarer som jag får. Eller blockar folk som kanske skriver saker till mig som jag inte vill ska finnas på mina sociala medier. Man har också genom åren varit på mig att jag måste tåla en viss kritik när jag lägger ut saker på dom sätt som jag väljer att göra i mina sociala medier. Det håller jag med om till viss del, men säg inte till mig att detta har något med yttrandefrihet att göra. 
 
Yttrandefrihet för mig är rätten till att den som lägger ut en skrift eller liknande själv har rätten att bestämma innehållet och också rätten att faktiskt ta bort dom som man inte tycker har där att göra. Det är ju verkligen vad yttrandefrihet handlar om för mig. Ni som vill ha åsikter och hävda att ni har rätt till yttrandefrihet ni kan skriva på en egen blogg eller liknade. Där bestämmer ni själva materialet och vilka som ska få ta del av det. Där kan ni också skriva eller prata om mig om ni känner att ni roas av det. Så länge ni håller er inom ramen för vad yttrandefriheten tillåter enligt svensk lag så håller jag med er som tycker att jag måste tåla en viss typ av kritik. Men på mina plattformar bestämmer jag de mesta själv och vill jag blocka eller på annat sätt fimpa dom som jag inte tycker har på Dannebloggen att göra, då kommer jag att utnyttja dom verktyg som finns på mina olika sociala medier för att jag i slutändan ska kunna upprätthålla min rätt till yttrandefrihet. För mig är det vad yttrande och tryckfrihet handlar om. 
 
(null)
 


Onsdag (2024 05 22)

Jag känner mig lite nervös och rädd inför nästa vecka. Jag har då så mycket att göra och under denna veckan försöker jag mest vänja mig vid tankar som att jag bollar med mer pengar än vad jag tidigare har gjort och att jag nu börja komma i det stadiet att jag behöver riskera mer för att tjäna dom pengar jag vill och har planerat sen länge att jag ska göra.
 
 
Allt som jag tänker att jag ska göra framöver börjar nu bli saker som går lite utanför min s.k. comfort zone. Det känns lite läskigt och inte riktigt som jag är mig själv när jag tänker på vad jag vill göra och har planerat. Samtidigt så måste jag ju våga förändra gamla vanor och rutiner för att få den förändring i min ekonomin som jag vill ha och har drömt sen jag typ var liten. Jag känner att jag framöver behöver vara mer öppen för saker som jag kanske inte alltid känner mig bekväm i. Jag kommer nog inte att lyckas med mina mål annars. Dessutom kan jag inte heller vara så rädd för att misslyckas och göra fel. Jag kan inte veta allt nu. Går jag på min magkänsla och gör min grej, så har jag gjort vad jag kan. Vad som sen var mer rätt än nånting annat, det lär jag väl veta efteråt. Oavsett vad jag kommer fram till så har jag väl lärt mig något nytt som jag kan ha nytta av när jag fortsätter att jobba med att förverkliga dom drömmar man har. 
 
En sak är jag säker på. Jag kommer inte att börja jaga andra människor. Jag gör min grej och sen är jag säker på att jag får "rätt" människor omkring mig som jag kan lita på och som då hjälper mig att komma vidare med sånt jag kanske inte kan klara själv. Börja inte jaga människor. Det funkar aldrig och det är fan något som jag har tror på och som en nära vän till mig lärde mig som jag litar väldigt mycket på. Hon tror på det lika mycket som jag och vi brukar påminna varandra om just detta. Jaga inte människor.
 
 
(null)
 


P3 MUSIKDOKUMENTÄR - PEG PARNEVIK



Vecka 21

 
Jag jobbar lite mer under denna veckan än vad jag har gjort under dom senaste veckorna. Jag har busskörning 5 dagar och en del pass är sjukt långa.
 
Annars har jag egentligen inte så mycket planerat. Jag har också tappat lite motivationen. Konstprojektet har inte alls varit rolig att jobba på med under den senaste tiden. Jag har kunnat göra mer, men jag har inte haft någon lust att bry mig lika mycket som vanligt.  Pingisen har mer känts som att jag tvingar mig själv till. Jag vill liksom inte bli för bekväm, men samtidigt känns inte mycket med pingisen rolig just nu. Denna veckan ska jag försöka köra ett pass i alla fall. Det känns ju också att säsongen börjar lida mot sitt slut nu.  Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag ska ta en paus över sommaren eller om jag ska försöka köra på hyffsat regelbundet. Jag vet ju heller inte om någon annan spelare i klubben vill spela. Så man får väl se hur det blir helt enkelt. 

En paus från det kanske vore bra, men samtidigt vill jag hålla igång för att inte behöva träna upp grunderna en gång till efter sommaren. Det tog ju några månader innan spelet kändes bra under denna säsongen. Så vill jag inte behöva kämpa med pingisen efter sommaren. Ska jag slippa det så behöver jag nog träna ganska regelbundet i alla fall. 

 
 
 
 






Söndag (2024 05 19)

 Jag blev färdig idag med den storstädning av min lägenhet som jag började på i måndags. Jag har tagit lite i taget, varje dag och nu i helgen gav jag mig fan på att allt skulle bli färdigt. Jag har städat allt från tak till golv och det finns inte en fläck kvar nånstans nu. Inget damm och ingen skit. Jag har städat, putsat fönster, bytt luftfilter som sitter bredvid varje fönster, plockat isär och gjort rent rören under diskbänken. Städat allt i kök och badrum. Städat allt i hallen och mina två rum. ALLT; ALLT ALLT!!!
 
 
SÖNDAG
 
Annars idag så har jag varit ute och njutit av det fina vädret. Det har blivit sommar redan nu. Jag har också besökt min "favvorestaurang" och käkat en god söndagsmiddag. 
 
 
Ikväll är det mest slappa och vila som gäller. Det har varit skönt att vara ledig i nästan 4 dagar på raken. Det är ju nästan så att man glömmer av att man är anställd och har ett jobb och gå till. 

(null)

 
 



1000 ursäkter.

 Allt känns ganska bra. Jag grejar på med mina saker. Ingenting går jättesnabbt just nu, men jag kommer framåt och tittar jag bara tillbaka på denna veckan så har jag fått massor gjort. Jag har spelat två pingispass och vårstädningen av mitt hem börjar bli klart, och jag ska bli klar till på söndag. 
 
(null)
  (null)
 
(null)
 
 
Däremot har jag varit lite irriterad ett tag på en vän. Han bor i ett hus på landet och har en skrotgård typ. Jag tror att han även jobbar, helt eller delvis med skrothandel. Jag är inte helt säker, men mycket grejer har han på sin gård i alla fall. Det är gamla bilar och motorer. Jag har sett något båtvrak och massor av saker som bara är skrot. Han har någon grävmaskin på gården som han kör runt med. Problemet är att några grannar har klagat under en tid för att dom tycker att han jobbar till för sent på kvällarna. Jag ska inte ta alla detaljer i ett blogginlägg får då kanske jag råkar hänga ut min vän och det ska jag inte göra, men det kom till en punkt där jag tillslut erbjöd mig att hjälpa honom. 
 
Jag var uppe på hans gård och försökte komma med förslag på vad han kunde göra för att konflikten med grannarna skulle lösas. Men jag insåg efter en stunds snack att det kan bli svårt att få något gjort överhuvudtaget. Min vän (skrothandlaren) kom med så jävla mycket ursäkter hela tiden. Grejen är att om jag ska behöva lyssna på alla dessa bortförklaringar till varför man inte kan ta tag i saker och ting så kommer det ju aldrig att spela någon roll vad jag säger. I slutändan kan jag ju inte hjälpa honom. Det kommer ju inte hända nånting om man inte jobbar bort dom problem som hans brist på struktur har orsakat. Jag kände att han behövde någon som satte ner foten och pekade med hela handen. Jag erbjöd mig också att hjälpa honom att få kontakt med människor och företag som skulle kunna fixa en hel del av dom problem som fanns. Det är också så att min vän har en hel del pengar på banken så han kan lätt flera gånger om ta in mer hjälp än vad han just nu behöver. Däremot bestämmer ju inte jag vad han måste göra. I slutändan blir ju allt upp till honom själv. 
 
Jag sa åt honom att han skulle sluta ha 1000 ursäkter och sen gick jag med honom runt på gården och sa vad jag tyckte att han konkret skulle göra. Jag sa typ: Den där bilen kan du sälja eller den där motorn kan du skrota helt för den får du aldrig sålt. Jag hjälper dig med annonser på saker som kan vara möjliga att sälja och jag kan se till så att du får kontakt med någon som kan hjälpa dig med en container som du kan fylla med grejer och få den bortkörd. Jag kom också med förslaget att han borde börja jobba på gården lite tidigare på dagen än vad han brukar göra. Jag vet ju att han är en person som typ sover till klockan 12:00 och sen i bästa fall börja jobba vid 13:00. Då kör han runt med sin grävare, men i princip så flyttar han bara runt allt skrot och så tycker han att han jobbar. På så sätt löser han inte heller några av dom problem han har fått. Varför inte gå upp tidigare och börja jobba och på så sätt kanske grannarna blir nöjda eftersom han då inte behöver jobba till sent på kvällarna. Vad jag förstår så är det ju just det som många har klagat på så ända in i helvete. 
 
Jag känner inte att jag kan göra mer än vad jag redan har gjort. Jag orkar inte försöka övertyga honom längre om vad han behöver göra och jag kanske har fel. Samtidigt orkar jag ändå inte lyssna på en person som hela tiden ursäktar allt och letar bortförklaringar. Ibland får man själv bara inse att man inte kommer längre. Även om jag alltid vill försöka hjälpa någon som jag anser vara min vän. 
 
 
 


Table Tennis Central



Jag röjer på.

 
Jag jobbar på jobbet och röjer hemma. Vårstädningen är ju i full gång och jag har sen i söndags varit ganska bra på att ta tag i saker och få dom gjorda. Jag tänker inte längre att jag ska göra något en annan dag, utan jag grejar nu och lite varje dag. Jag kanske inte tar så mycket åt gången däremot. Det blir ju för mycket och väldigt jobbigt att städa  och samtidigt röja bort saker om jag försöker ta allt på en gång istället för lite i taget. Så hårt kommer jag inte att orka jobba och jag vill inte ens försöka för då tröttnar jag bara och så blir typ ingenting färdigt. Allt jag gör går ändå ganska fort och jag håller ett högt tempo när jag väl sätter igång. Jag är rätt säker på att jag är klar med min vårstädning under denna veckan. Det kommer jag att må skitbra av. 
 
Jag köper nytt också. Jag känner att jag behöver massor av nya kläder och annat. Jag har ju mina planer för saker inom den närmaste framtiden och då behöver man ha nya grejer som jag tycker passar för dom olika aktiviteterna. Shopping har jag också varit bra på att ta tag i under denna veckan. Jag köper nu och inte sen. Sen finns inte för mig nu. Det är nu som gäller när jag röjer in våren och förbereder mig för sommar och höst. 
 
 
 
När det gäller busskörningen så jobbar jag ju på med den och där tänker jag inte så mycket på vad jag har att göra. Nästan allt går bara på rutin och jag gör vad jag behöver göra och sen bryr jag mig inte så mycket mer än så. 
 
Det är ganska högt tempo nu när jag röjer på med mina saker, men jag tänker på att slappa också. Fast det blir ändå svårt att koppla av fullständigt för i den avslappningen som jag försöker få så kollar jag Youtube och bloggar. Den senaste tiden har jag nog kollat mer på Youtube än på tex  Public Service eller TV4. Mycket vill jag se, men samtidigt inser jag ju att man kan inte kolla på allt. Fast jag hänger med ganska bra ändå, i sånt som tex "trendar" på Youtube.
 
(null)


Plankstek | Leif Mannerström



Vecka 20

Jag har haft några "softa" arbetsveckor. Om jag ser till arbetstiden denna veckan så jobbar jag typ bara 3 dagar. Förra veckan jobbade jag ju bara 2 dagar.  Vissa arbetsdagar kan ju vara långa och tuffa, men det känns bra att inte jobba så många dagar per vecka, men ändå ha fullt betalt. 
 
Annars har jag börjat vårstäda.  För mig innebär det att jag städar allt av ytor från tak till golv. Jag gör rubbet och lite till... Jag röjde på igår och jag hoppas jag orkar bry mig och ta tag i sånt denna veckan också. Jag städar och slänger gamla kläder och annat skit som man ofta sparar på helt i onödan, men ingen skit sparas på när om jag väljer att vårstäda på riktigt. Då blir jag som en röjande maskin som går skoningslöst fram. Nu har jag också lagt undan vinterkläderna och dom kommer väl inte fram förrän tidigast i slutet av oktober. 
 
Jag får se hur mycket pingis jag spelar. Jag tror att jag har möjlighet att träna tre gånger denna veckan. Det känns annars som att säsongen börjar lida mot sitt slut. Jag tänker att jag gärna vill köra minst en gång i veckan under sommaren också.  Vi får se hur det blir, men det vore synd att ta en paus på flera månader för att sen behöva en längre period för att komma igång och känna att saker och ting sitter som det ska igen. Så jag hoppas att fler tänker som jag så att man kan lira på regelbundet framöver också. Innerst inne så tycker jag ju att det är så jävla kul med pingis!
 
Går jag några promenadrundor denna veckan så blir det till helgen i så fall. Kör jag något på konstprojektet så blir också det mer i slutet av veckan. Just dessa två saker känns inte så motiverande just nu, men lusten kan komma tillbaka när som helst. 
 
Jag mår bra i alla fall och jag har mycket energi. Det är väl vårkänslor kombinerat med att det går sjukt jävla bra med pengar just nu. Jag har det bättre än någonsin och det gör säkert att det känns lättare att ta tag i mycket annat som inte har med pengar att göra. Man håller bättre fokus på tex  vårstädningen. Den ska fan bli klart denna veckan!! Annars kommer jag att bli arg på mig själv. 
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
(null)
 
(null)
(null)
 
 


Stockholm🌞❤️💛

Jag har varit i Stockholm några dagar och jag har mest "chillat". Det var skönt att komma hemifrån lite. Inte bry sig om varken jobb eller andra vardagliga saker. 
 
Torsdag
Åkte tåg ner till Göteborg och sen snabbtåg 1 klass upp till Stockholm. Skön resa och nu vill jag typ aldrig åka 2 klass tåg längre. 
 
När kom till Stockholm tog jag mig ganska omgående till hotellet. Allt kändes bara lugnt och det var skönt att bara få checka in. Gick sen ut och käkade lite och det var typ en burgare på Max. Onyttigt, men väldigt gott. Sen chillade jag mest på mitt hotellrum för jag var väldigt trött och jag har ju egentligen bara åkt upp till Stockholm för att just vila och ladda batterierna lite. Hemma blir det ju alltid att man jobbar med nånting, även om jag skulle vara ledig från busskörningen. Jag kan liksom ite koppla av hemma. Det är ju typ alltid nånting och jag lär mig typ aldrig att tagga ner på riktigt. Ligger jag på hotell i Stockholm så behöver jag ju inte bry mig. Även om jag vill ta tag i saker så kan jag ju inte eftersom jag inte är hemma. Det blir en skön känsla när jag inser hur gött man ka ha det bara man fixar lite för sig. 
 
Under torsdagen blev det mycket: TV, Youtube, godis och grejade med mina sociala medier. Där jag typ heter Dannebloggen överallt. 
 
(null) 
(null) 
(null) 
(null)
 
 
Fredag
Ganska "chill" dag i ett soligt Stockholm. Jag fortsatte bara ta det lugnt och kände mig maximalt avslappnad i hela kroppen. Jag gick väl ca 30 000 steg denna dag. Jag trivs ju alltid bra i Stockholm och jag tycker om att bara gå runt på gatorna och titta på allt som finns att titta på. 
 
 
(null)  
(null)
(null)
(null)  
(null)
(null)
 
 
Lördag
(null)
(null)
 
Hade mest fokus på hemresan under lördagen. Jag stannade på hotellet till kl 12 och sen traskade jag ner till stationen med två ganska välfyllda väskor. Jag hade mer grejer med mig hem till Vänersborg än vad jag hade när jag åkte upp till Stockholm. 
 
Jag käkade lite onyttig mat på Centralen ( som smakade fan)  och sen väntade jag väl ca 90 minuter innan jag fick sätta mig i en skön 1 klass vagn i tåget. Ner till Göteborg och sen upp till Vänersborg. 
(null)
 
Från Göteborg fick jag: Ta en ersättningsbuss till Bohus, byta till en ny buss där och byta igen i Öxnered till ytterligare en buss. Öhh…
Jag kom hem ca kl 20:00 igår.  
 
 
Jag har haft några sköna och "chillande" dagar i Stockholm. Jag har egentligen inte gjort så mycket och ingeting blev heller som det först var tänk, men som det nu blev så har det bara varit bra för mig. Jag har haft en liten minisemester och jag har haft det i en stad där jag trivs som fisken i vattnet.
 
(null)

 Det är skönt att bara komma hemifrån ibland. Det är lätt att man bara blåser på i sin vardag med allt möjligt skit och är man ledig från jobb, men bara går hemma så grejar jag ju med massor med saker som kan vara minst lika tufft som att jobba med busskörningen. Reser man iväg har gott om cash så känns det bara naturligt att slappna av mer och inte bry sig om alla dessa ständigt återkommande saker som man alltid har att ta tag i hemma. Den känslan gillar jag att känna, men jag kan sällan hitta den om jag inte åker på en resa. 
Hemma är det ju alltid nånting som man känner att man måste göra. Alla dessa måsten kan jag koppla bort helt när jag åker hemifrån. Dom finns tex inte i Stockholm och även om jag skulle börja tänka på något vardagligt skit så får det ju ändå vänta tills jag kommer hem. Därför känns det så lätt att bara skita i det och istället "chilla", som jag nu har gjort några dagar i Stockholm. 
(null)
 
(null)


Anjo - Joakim Lundell



VERKLIGHETEN I P3



Dekonstruktiv kritik.



P3 DOKUMENTÄR

 


Jag tittar inte ikväll

Dom senaste åren har jag inte kollat på mycket Melodifestivaler eller Eurovision överhuvudtaget. Jag har kollat någon gång om jag har varit på besök hos vänner och släktingar. Många tittar ju trots allt på detta och då kanske jag inte har något emot att göra det också, när jag är i sällskap med andra. 
 
Förr kunde jag titta på "mellon" ganska ofta, men sen var det något år som jag tyckte att de mesta kring allt hade blivit så dåligt och dessutom kunde jag fatta hur vissa låtar kunde vinna hela skiten. Jag tyckte att det var för dåligt helt enkelt, och jag kände väl typ att jag inte vill slösa min tid på att sitta och kolla. 
 
Om jag ändå ska nämna 2 låtar som jag gillar från alla år av Eurovision så tycker jag Gina G var bra från 1996. Anni Lorak från 2008 hade också en låt och ett grymt scenframträdande det året. Det kan förvåna mig än idag att inte någon av dessa lyckades vinna hela skiten, men i slutändan bryr jag mig inte hur det går för någon. 
 
 
 
 
Jag respekterar alla som  gillar detta med Melodifestival och Eurovision, men själv bryr jag mig inte alls. Jag är inte intresserad och så har det blivit och är. 
 
(null)
 





Jag berättar inte allt.

 Något som folk ofta skriver till mig det är att jag måste förklara bättre vad jag menar med många av mina blogginlägg. Man tycker väl att jag måste blogga och berätta så att allt blir lättare att förstå.  Jag måste blogga bättre liksom. Många vill ha fler svar på frågor som man tycker att jag undviker att svara på eller som man får av att läsa vad jag skriver. Det är inte ovanligt att jag får en sådan kommentar som handlar om att jag måste berätta allt. 
 
Grejen är att jag bloggar inte och publicerar inlägg för att ni som läser ska förstå. Jag bloggar bara för min egen skull. Jag skriver bara för att jag ska må bra. Så är det för mig när det gäller alla mina sociala medier. Jag visar inte upp allt. Jag vill inte förklara allt i detalj och jag har inget behov av att andra ska förstå mig jämt och ständigt. Jag försöker inte få ut något budskap om vad jag tycker om saker och ting och jag bryr mig inte om vad folk som jag inte känner tycker om mig.  Jag bloggar för att jag tycker att det är kul och för att jag ska mår bra. Detta gäller för mig med alla mina sociala medier. Sen kanske det också är så att jag inte är så bra på att formulera mig och få folk att förstå. Det kanske är något som jag inte är så bra på, men jag får ju hålla på med mina sociala medier i alla fall. Det är ju fritt fram, oavsett om folk tycker att jag är bra eller dåligt på detta med Danne och Dannebloggen. 
Det som jag också tycker att många skulle behöva fatta (även om jag inte bryr mig om någon fattar) det är att jag behöver inte stå till svars för något som jag lägger ut i mina sociala medier. Bara för att vissa människor  inte gillar mig  och mycket av sånt som jag publicerar, så har jag ingen skyldighet att förklara mig. Jag är heller aldrig skyldig på att svara på frågor som jag får och jag kommer aldrig att bry mig om det finns personer som lägger ut skit om mig i sina sociala medier. Så länge ingen kommer med något som faller under brottet grovt förtal så kommer jag förmodligen inte att reagera. Sån har jag typ alltid varit och det är jag glad för. På många sätt känner jag att det är tur att jag har blivit en sådan person.  Jag lever mitt liv så som jag vill och jag gillar att hålla på med sociala medier på det sättet som jag gör. Jag kommer bara att fortsätta göra det jag gör och jag kan inte bry mig mindre om att dom människorna som inte gillar mig och hur jag väljer att leva mitt liv. Jag är inne på år 16 av min blogg. Jag känner att det är väldigt få inlägg som jag ångrar att jag har publicerat. Jag har under alla år hittills publicerat över 1000 inlägg på Dannebloggen. Jag ångrar inte ens 10 stycken publicerade inlägg av alla dom som idag finns utlagda. Jag har genom åren haft en princip med mitt bloggande som jag är glad över att jag har hållit hårt på och det är att om jag är det minsta tveksam till om jag ska publicera något, då väljer jag inte publicera. Det tror jag har gjort att mitt bloggande har varit något som jag alltid har mått bra av att hålla på med. Oavsett vad andra tycker så kan jag lätt stå för de mesta av allt som jag har publicerat, på alla mina sociala medier, under alla år. Jag kanske inte skulle kunna  lägga ut vissa saker idag som jag gjorde förr, men jag kan lätt säga att jag idag kan stå för dom åsikter jag hade förr, även om jag idag kanske inte är av samma åsikter. Det är lugnt liksom. Det är också något som jag tycker är skönt att tänka på. Bloggen och andra sociala medier har ALDRIG fått mig att må dåligt. Det kan jag ärligt säga att jag känner till 100%. Det spelar heller ingen roll vad andra människor pratar för skit om mig i sina egna sociala medier eller liknade. Jag kunde inte bry mig mindre. 
 
Jag kommer att fortsätta med detta så länge jag känner att jag mår bra av det. Tycker jag dessutom att det är roligt så mår jag ju bara ännu bättre av att fortsätta. Jag kommer aldrig att börja göra saker bara för att jag vill visa upp ett framgångsrikt och bra liv i mina sociala medier. Jag kommer alltid att visa upp mig själv och det liv jag i verkligheten faktiskt lever, även om jag långt ifrån kommer att visa allt. Jag bygger inte upp några fasader och jag har verkligen lovat mig själv att aldrig göra det. 
 
 
 Jag kommer som sagt  aldrig bry mig om vad andra tycker. Att jag inte bryr mig om vad folk tycker och tänker sa  jag för typ 15 år sedan också och det kan jag står för än idag. Jag kommer alltid att leva mitt liv så som jag vill leva det. Vill jag inte vara vän med en viss person så kommer jag inte att vara det. Vill jag inte släppa in en person i mitt privata "space" så gör jag inte det. Jag är idag så jäkla nöjd över att jag inte har en enda person i mitt liv  som jag inte vill ha min närhet. Så har det inte alltid varit för mig, men idag är det så på riktigt. Det är en väldigt skön känsla som jag ofta mår bra av att tänka på. Jag är glad för att jag har dom vännerna som jag har. Alla jag har i mitt liv idag tycker jag om och dom är snälla och bra personer som jag ser upp till. Många av mina vänner säger också till mig att om dom inte får ta hand om mig så blir dom ledsna. Det känns jättebra att jag har vänner som verkar gilla mig så mycket så att dom mår bra över att ta hand om mig. Jag känner ju också detsamma för dom. Jag gör mycket för mina vänner, men dom som säger nånting annat är inte mina vänner och dom bryr jag mig inte om. Jag kunde inte bry mig mindre. Jag kan ju heller inte bry mig om alla som kanske vill att jag ska bry mig om vad dom vill.  Min åsikt är att skvallerkärringar är oftast avundsjuka människor som är missnöjda med sitt eget liv och då måste dom vräka hur sig skit om andra människor som inte lever efter deras regler om hur dom tycker att andra människor ska vara för att dom inte ska bli sura.  Jag förstår att vissa typer av människor tycker illa om mig och allt jag gör. Dom har oftast fel, men jag tror att jag förstår varför dom håller på. Sen bryr jag mig inte och vill någon läcka skit om mig så kommer jag bara att rycka på axlarna åt det. Sen fortsätter jag bara att leva mitt liv precis så som jag själv vill, utan att låta mig påverkas av vad andra tycker. 
 
(null)
 
Jag hade tänkt att skriva mer i detta inlägget, men vissa saker som jag hade skrivit tog jag bort igen. Det handlar inte om att jag har något att dölja eller att det finns saker på mig som jag inte vill ska komma ut. Jag vill bara inte berätta allt och sen vad andra väljer att göra det får stå för dom. Jag behöver fortfarande inte bry mig och jag tycker att fler borde välja att bry sig mindre om mig. Ibland känns det för mig som att vissa tror att hela världen kretsar kring dom, och mig. Vissa människor borde bara komma ner på jorden och faktiskt se hur verkligheten ser ut. Nu ska jag fortsätta med mitt liv och göra alla dom saker som jag vill göra i mitt liv, mitt enda liv. 
 
 
 
 


Hooja - En gång till



Framgångspodden - Jan Eliasson



Dom senaste passen har känts bra.

Jag kom först in i en period där jag inte orkade bry mig om pingisen. Det tog väl över 2 veckor innan jag kom igång igen. Jag kom liksom in i en liten dålig trend där jag inte orkade bry mig, fast jag hade hur mycket tid som helst att hinna med att träna pingis. Jag trodde inte att spelet skulle kännas så bra som det sen ändå gjorde. Dom senaste passen har varit roliga att köra på med. Det kanske var två veckors vila från det som behövdes för att jag skulle bli sugen och få spelglädjen tillbaka. 
 
Många av dom slag som jag tidigare har känt mig osäker på stämmer bättre nu. Jag har också blivit minst 10 gånger bättre på att värdera bollen och spela lite lösare om tycker mig behöva göra det. Mitt spel har känts mindre stressad och jag har blivit mer noga med var jag placerar bollarna. Jag tänker helt enkelt mer pingis samtidigt som jag spelar det. 
 
Dom senaste pingispassen har känts bra och det gör ju att jag vill gå ner igen och igen. Jag försöker ju också träna hårt och fokuserat när jag väl är nere i pingishallen. Det är bara att köra på och jag vet ju också att oavsett hur bra eller dåligt jag än spelar, så är det ju bra för min hälsa. Bara den vetskapen  gör ju att det känns värt att köra på med detta. 
 
 
 



Advokatsnack

 


Vecka 19

(null)
Vecka 19. Under hela året har jag mest kämpat på med mina vardagliga saker och massor av tid har jag ägnat åt att förbereda saker som jag har tänkt göra senare i år. Förra veckan kändes det ju som att jag hade mer att göra med allt än vad jag haft under hela året. Mycket stress och massor att göra och mer såg jag framför mig att jag måste få gjort. Dessutom blev jag skitförbannad över saker så jag blev totalblockerad psykiskt. Jag hade svårt att sova och äta och jag tappade helt plötsligt mina rutiner vardagen. Det var en jobbig känsla rent allmänt, men det ordnade sig ändå på ett bra sätt i slutändan. Även om mycket kändes skit jobbigt under ganska många timmar. 
 
Denna veckan ska jag äntligen få göra mer saker som liksom är något annat än alla dessa vardagliga saker som är ständigt återkommande varje vecka. Det ska nog bli bra, även om inte mycket kommer att bli som det var tänkt från början.  
 
 Jag ska köra buss  imorgon och på onsdag, men sen är jag ledig resten av veckan. Jag ska åka till Stockholm och även om jag inte vet exakt hur allt blir så vill jag  skämma bort mig och inte snåla med cash i huvudstaden. 
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Jag kan ha fel nu, men när jag tidigare år har gjort något som är lite av dom ovanligare sakerna för mig så tror jag att det ofta varit under just vecka 19. Det känns som det har blivit en liten tradition, även om jag inte har tänkt så mycket på det när jag väl har bestämt mig för att uppleva något utöver det vanliga. Det kanske har med lite vårkänslor och sånt att göra. Man blir mer sugen på att uppleva mer efter att man kämpat med allt möjligt skit under en lång jävla vinter. I år kom det ju fan mycket snö så sent som i april.  Jag kanske ska låta det bli en tradition och alltid göra något kul under just vecka 19, varje år.  Jag känner i alla fall nu att jag har gjort mig förtjänt av det, efter några tuffa månader: Förra veckan var ju nästan den tuffaste rent känslomässigt det här året. Blod, svett och tårar. Jag kanske överdriver lite, men inte mycket. 
(null)
 
 


Den osynliga sjukdomen. #tb

Här om dagen så kollade jag denna viktiga dokumentären som youtubern Anjo släppte på sin Youtube-kanal för ca 2 år sedan. Jag delar tre av mina "favvoavsnitt" i detta blogginlägget. Jag har lärt väldigt mycket om vad psykisk ohälsa faktiskt är och hur människor som lever med denna sjukdom mår. Jag glad för alla dessa insikter som jag har fått tack vare denna dokumentärserien. 
 
 
 


Lördag (2024 05 04)

Jag är ganska säker nu på att det med Stockholm och alla pengar som jag skrev  om i mitt förra inlägg får en lösning som jag kan acceptera och känna mig nöjd med. Först tänkte jag att jag inte skulle bråka om detta, men jag tänkte ett varv till och bestämde mig för att bara fixa tillbaka dom pengar som jag i december 2023 skänkte till Musikhjälpen. Jag behöver fan inte acceptera att jag inte kommer att få vad jag faktiskt har förväntat mig, för dom pengar jag skänkte då.  Jag tycker själv att jag sen 2015 har haft en bra kontakt med Radiohjälpen och jag har ju genom åren skänkt över 100 000 kr totalt. Jag känner att jag med gott samvete kan begära pengar tillbaka om jag typ känner mig orättvist behandlad eller likande. 
 
Jag kontaktade Radiohjälpen och det var ju som jag trodde att jag måste bevisa på alla möjliga sätt att jag har budat hem en av deras auktioner och dessutom att jag hade betalat den. Det är ju inte så konstigt för vem som helst kan ju ringa annars och säga att man vill ha pengar tillbaka som man typ aldrig har skänkt annars. Nu har jag ju sparat allting av mail och konversationer så jag kunde bevisa allt som Radiohjälpen ville se bevis på och jag har redan fått tillbaka pengarna. Det var en summa på 11 500 kr. Det gör lite ont i hjärtat och ta tillbaka så mycket pengar, men samtidigt vill jag inte skänka pengar, utan att få vad jag har förväntat mig tillbaka.
 
Jag kommer att åka till Stockholm ändå. Jag har ju tågbiljett, men jag har bokat hotell på egen hand. Den resan har nu ingenting med Musikhjälpen att göra. Det känns ok och jag behöver ju inte vara sur och arg längre när jag nu har fått tillbaka mina pengar. Jag förlorar ju egentligen ingenting på detta. Jag behöver inte känna mig lurad. Jag bryr mig inte längre och den ilska och besvikelse som jag kände och som jag också skrev av mig om i mitt förra inlägg, finns inte längre inom mig. Det blev bra för att jag själv såg till att det skulle bli så. Det ska bli kul att komma till Stockholm, även om nästan ingenting blir som jag hade tänkt mig från början. Sånt är livet och det får man acceptera. 
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
(null)
 
(null)
 
 
 











Per + Lena - Sällskapssjuk



Jag skulle ha lyssnat på magkänslan.

 Ibland inser man att saker och ting inte alltid blir som man har tänkt sig. Ibland känns det frustrerande och i efterhand så är det lätt att tänka tusen tankar om vad man borde ha gjort istället. Efteråt vet man alltid vad som hade varit rätt att göra. Det alltid lätt att vara efterklok. Nu har jag fått tänka om fullständigt och jag har fått kämpa med mig själv för att inte agera på ett sätt som jag lätt kan ångra efteråt. På något sätt accepterar jag detta, även om det känner mig lurad och sviken. 
 
Jag ska ju upp till Stockholm nästa vecka och det blir så, men igår kväll fick jag ett meddelande om att det som jag i huvudsak skulle åka upp för att få uppleva blev inställt. Det känns frustrerande för jag har ju själv bokat upp flera saker i samband med denna grejen och det är inte så lätt för mig att bara ändra, utan att jag förlorar ganska mycket pengar på det. Jag känner att jag måste fullfölja, men mycket faller ju p.g.a. att andra inte håller vad dom lovar och egentligen är skyldiga att göra. Jag får typ bara en ursäkt och detta fallet blir det sen bara nånting  som inte ens är i närheten av vad jag faktiskt har betalat för.  Dessutom har jag ju: Tagit ledig från jobb, köpt tågbiljetter som inte är ombokningsbara och bokat upp mig på andra saker som jag annars inte hade gjort om allt hade blivit som det var sagt från början. Allt var också bestämt och klart redan i mars och nu får jag ett meddelande i min DM på Instagram, så kort som en vecka innan jag ska åka till Stockholm att  jag inte ska få en upplevelse som egentligen redan var bestämd i december 2023, och dessutom  helt bokat och klar den 20:e mars. Allt detta känns just nu förjävligt och det har jag svårt att släppa just nu. 
 
Jag orkar ändå inte hålla på att ändra, med allt vad det innebär av kostnader och arbete för mig. Det är bättre att jag åker till Stockholm nästa vecka och ta vad jag får och sen får.  Jag får ta smällen som kostar en hel del pengar. Jag tänker ju också att en stor del av pengarna som detta redan har kostat mig går ju till välgörande ändamål. Sen har jag ändå svårt att tycka nånting annat än att jag känner mig sviken och lurad . Min resa till Stockholm nästa vecka blir långt ifrån på det sättet som jag har förväntat mig, och också betalat för. Det är ju heller inte första gången detta händer mig när det kommer till likande saker som jag har betalat för att få göra. Återigen får jag nu bekräftat för mig själv varför jag har svårt att lita på folk. Jag är ju ofta med om att folk lovar mig saker som man sen inte håller fullt ut. Sen kanske jag får en ursäkt, men allt drabbar bara mig och dom som har lovat mig saker kommer billigt undan. Jag orkar heller inte alltid bråka om saker och ting och i detta fallet är det kanske bara lättare att åka till Stockholm och vara där den tiden som planerat. Sen fattar jag ju nu att jag naturligtvis skulle ha valt att gå på min magkänsla och den sa mig att jag inte skulle brytt mig från första början om denna grejen.   Jag har ju också svårt som det är att lita på folk och tilliten till andra människor kommer ju inte bli bättre nu. Det räcker liksom inte alltid för mig  att jag bara får en ursäkt.  Jag är så trött på när människor inte inser allvaret och inte verkar förstå vad deras agerande får för konsekvenser för mig personligen när dom bara ställer in saker för att det inte passar dom just då. Allt var ju bestämt sen länge och då förväntar ju jag mig att det också blir så.  Men jag får typ: Jag ber verkligen om ursäkt... och sen får jag sitta hemma i den stunden och känna mig lurad på pengar och försöka hantera situationen på något sätt som jag tror blir bäst för mitt välmående.
 
Jag kommer ju att åka till Stockholm ändå. Det blir för krångligt ändra allt och boka av. Det blir för jobbigt att ringa och få tag på rätt folk för att jag ska få tillbaka pengar.  Jag orkar inte bråka och jaga människor för att i slutändan få rätt och mina pengar tillbaka. Större delen av pengarna går ju som sagt till välgörande ändamål och det är ju ändå nånting bra. Jag har råd att "förlora" dessa pengar. Det sätter mig liksom inte i skiten på något sätt. Dessutom får jag ju i alla fall: Bo en natt, i en svit, på fint hotell och det är ju betalat och klart av någon annan. Jag kan ju också försöka släppa just denna tänkta upplevelse och ändå ha några bra dagar i Stockholm nästa vecka,  där jag unnar mig saker som för mig är utöver det vanliga. Allt blir ju lite vad man själv gör det till. Jag får väl göra det bästa av det istället för att gå runt och sura och vara negativ. Jag får väl bara försöka tänka att det blir roligt att komma till Stockholm, även om det känns lite "pissigt" just nu i skrivandets stund. 
 
Jag skulle ju säkert kunna driva detta och kontakta (i detta fallet) Radiohjälpen, men jag känner som sagt inte att jag orkar bry mig. Bara att börja förklara allt från början och säga att jag vill ha pengar tillbaka, samtidigt som jag säkert måste på något sätt bevisa att det jag säger är sant. Jag skulle ju kunna visa upp: Mail, DM och inspelade telefonsamtal som absolut bevisar allt som jag då skulle ha att berätta. Jag skulle också kunna lägga upp allt av bevis i mina sociala medier för att alla som följer mig skulle förstå lite bättre och se mer exakt vad jag känner mig lurad på, men jag orkar liksom inte bry mig. Allt blir bara jävligt energikrävande och i slutändan kommer det väl bara att få mig att må dåligt. 
 
I framtiden för jag försöka med att faktiskt lyssna på min magkänsla och agera utefter den. Jag skulle inte ha brytt mig om detta från första början. Det minns jag att jag kände redan i december 2023, men det är ju lätt att säga nu  när man inser att man inte kunde lita på vissa människor denna gången heller. Där försvann mitt goda humör som jag ändå nu har känt ett tag att jag har haft. Sen kommer jag nog ändå i slutändan att stå stadigt med både fötterna på marken. Jag har många saker på gång framöver. Så det är väl bara att fortsätta att köra på, men bara tänka på att lyssna på den där magkänslan som ofta har väldigt kloka saker att säga.  
 


TheBentish



Ibland är det bättre att bara låta saker vara.

 Ibland är det nog bättre att bara låta saker vara utan att bry sig eller lägga någon energi på dom. Jag tänker på när någon jävlas med mig på egentligen vilket sätt som helst. Det kan handla om vad som helst också. Den första tanken som jag ofta får när någon jäklas eller äcklar sig det är att jag ska ge igen så in i helvete och jag kan ofta få väldigt många idêer på vad jag ska göra och jag vill helst ta tag i det med en gång. På stående fot liksom. Jag får ofta den där impulsen som då är en plötslig idê, direkt  efter en händelse som irriterar mig och förmodligen gör mig riktigt förbannad inombords.
 
Jag var med om en grej för några dagar sedan och tankar och idêer började snurra igång i mitt huvud direkt. Det tog typ bara fem minuter så hade jag en tydlig plan på massor med saker som jag vill göra för att bara ge igen på ett äckel som inte kunde låta bli att jävlas med mig när han såg mig. 
 
Jag ska inte skriva om några detaljer från just denna händelsen. Jag vill mer bara skriva ner hur jag tänker och hur jag bör tänka och agera när man råkar ut för alla dessa människor som jävlas med mig och inte kan låta mig vara ifred. 
 
Om jag skulle gå på den impuls som jag ofta får när någon jävlas så skulle jag i princip ge igen direkt på något sätt. Men jag har ändå insett att det är ofta bättre att bara acceptera att saker och ting har hänt och sen låter man bara saker vara. Ibland vill ju dom som jävlas att man ska reagera och bli arg och kanske agera i affekt. Det är väl också så att om man väljer att ge igen på en person som man innerst inne vill slippa, då kanske man får med hen att göra igen. Om jag väljer att ge igen så är det ju inte helt orimligt att den personen som råkar ut för mig faktiskt  fortsätter att jävlas och äckla sig igen. Jag kanske bara startar nånting som sen eskalerar och blir det något som jag sen inte kan hantera på något moget och bra sätt. Det kan bli värre och ser jag den risken så är det nog bättre att bara släppa det som har hänt oh glömma något äckel som man helst aldrig skulle vilja ha träffat från första början. Det måste ju också vara bättre att tänka efter och inte agera direkt efter en händelsen som har gjort mig upprörd och förbannad. 
 
Dessutom kommer ju den där tanken tillbaka som jag ofta tycker är skön att tänka eftersom den känns så klockrent rätt. Jaga inte människor. Jag bara göra min grej och sen är jag övertygad om att jag får rätt människor omkring mig som jag kan lita och som inte är människor som jävlas med mig. Jag har ju redan idag flera sådana vänner. Det är väl bättre att jag bryr mig om dom. Det blir ju lite motsägelsefullt om jag säger till mig själv varje dag att jag inte ska jaga människor och sen agerar jag på en impuls och jagar en människa som har börjat att jaga mig. Det känns fel. 
 
Jag vet inte alltid exakt vad som är rätt att göra. Folk kommer att jävas med mig på olika sätt i framtiden också. Jag kan inte alltid hjälpa vad jag blir utsatt för, men jag kan alltid välja själv hur jag vill hantera sånt som jag blir drabbad av. 
 
 
 
 
 
 


Design by Amandah Thunberg

EXEGGUTOR.SE