Mycket känns ganska tufft nu. Det känns som att vad jag än grejar med så blir det sällan bra. Efteråt tycker jag ofta saker kan göras bättre. Det kan handla om vad som helst. Den senaste tiden har jag sällan känt mig nöjd med nånting, när jag ser på resultatet av sånt jag grejar med. Kanske har jag lite låg självkänsla. Kanske fortsätter jag att vara för hård och ställa för höga krav på mig själv. 

 

Det finns nånting i allt detta som oroar mig. Jag vill inte gå runt och känna att jag borde göra saker och ting bättre än vad jag gör. Jag vet att jag aldrig kommer att göra allt perfekt heller, men jag vill känna en stor inre frid som består i att jag känner att jag har gjort så gott jag har kunnat.  Det känner jag ju inte heller eftersom jag ofta tänker tanken att jag borde kunna göra saker lite bättre än vad jag har gjort. Det som oroar mig är att något en dag kan bli väldigt fel och sen står jag där och kan inte göra något för att rätta till det eller göra det bättre. 

 

Jag kanske borde stanna upp mer och tänka efter. Fundera på vad som faktiskt är rätt att göra för att jag ska kunna känna att jag har gjort så gott jag har kunnat, utan att jag ångrar eller tänker att jag borde gjort saker och ting annorlunda.