Måndag (2021 05 10)
Jag har fortfarande mycket att göra och tittar jag mig omkring så skulle jag kunna få ännu mer. Jag orkar väl egentligen inte bry mig. Just nu gör jag bara allt jag kan för att nå årets ekonomimål. Annars grejar jag bara med sånt som känns nödvändigt.
Jag skulle vilja göra mer, men jag tror inte att jag orkar just nu. Jag skulle tex behöva göra ett röjande i mina källarförråd, men om jag inte tror att jag orkar göra allt de jag vill få gjort så vill jag inte ens börja göra nånting.
Jag har många saker jag tänker att jag skulle vilja få gjort nu. Jag kan inte göra allt och jag behöver ju också ha tillräckligt med pengar för många av dom saker jag känner att jag skulle vilja få gjort. Det känns lite jobbigt att se saker som man känner
skulle behöva göras. Ibland önskar jag nästan att jag bodde i ett hus. Då hade man ju tex haft mer plats för alla grejer som man lätt samlar på sig. Sen hade man väl ändå haft mer att göra med mycket annat, så lättare hade väl inte saker och
ting känts i alla fall. Fördelar och nackdelar finns ju med allt, hur man än vänder och vrider.
Jag gör nog ändå rätt nu när jag fokuserar på saker som jag verkligen vill göra och som känns mest rätt att göra. Vill jag något tillräckligt mycket så löser jag nog det. Oavsett om jag kommer på det nu eller i framtiden. Mycket känns ändå ganska bra
nu. Jag har ju på allvar äntligen tagit tag i den dröm som jag har haft sen jag var liten. Jag vill verkligen förverkliga min högsta dröm i livet och jag känner att det finns en ganska stor chans att jag ska kunna klara det. Framtiden kan kännas lite
oviss, men som allt är just nu så har jag inte fått reda på att nånting kommer att hända som gör att jag får det sämre i livet än vad jag har just nu. Mycket känns ändå bra just nu och jag har många gånger känt mig orolig för ovissheten, men jag finner
tröst i att nästan ingenting av sånt som jag har oroat mig tidigare har hänt sen.
Slutar titta tillbaka på skit.
Jag har nog ganska lätt för att fastna i tankar om hur något har varit. Jag kan ofta tänka om massor med saker att jag borde ha gjort annorlunda eller jag borde ha vetat bättre då. Många gånger har jag säkert tänkt att: Om jag visste vad jag vet idag så hade det varit bättre för mig nu. Många av dessa tankar är helt omöjliga att vinna över. Jag har ju gjort något tidigare, idag är det som det är. Det känns som att jag i hela mitt liv har funderat över saker som handlar om vad jag borde ha gjort tidigare. Med facit i hand så är det ju alltid lätt att säga efteråt vad man borde ha gjort.
Jag är ganska nöjd idag med att jag bara har människor omkring mig som jag vill ha i mitt liv. Jag minns inte exakt när jag lyckades bli fri från den sista personen som jag inte ville ha i mitt liv, men det känns som det inte var mer än 1-2 år sedan som jag nådde den där punkten. Där har jag faktiskt kommit ur alla tankar som handlar om att jag inte borde ha släppt in vissa människor i mitt liv från allra första början. Det kan ju också vara tankar som har handlat om att jag borde ha "klippt" tidigare än vad jag gjorde, men även dessa tankar är borta. Jag tänker bara att om jag idag slipper människor som jag inte vill ska vara en del av mitt liv så är ju allt bra nu. Man behöver ju inte trampa runt i gammal skit. Bättre att tänka nu och framåt. Jag tror att jag nu är ganska nära att bara få bort tankar på saker som jag idag ångrar. Jag känner inte så mycket kring sånt överhuvudtaget. Jag tänker mest på vad jag ska göra nu och i framtiden, och jag tror att det är bra. Jag kan heller inte nog säga hur glad jag är idag över att jag idag bara spenderar tid med människor som jag verkligen vet att jag vill ha omkring mig.
Jag lägger också mycket fokus på mig själv just nu. Jag tror ändå att jag mår bäst av det. Mycket av sånt som jag har ångrat sen tidigare handlar ju oftast i grund och botten om att jag har brytt mig för mycket om andra och för lite om mig själv. Nu känns det ändå extra viktigt att jag lär mig av tidigare misstag och gör sånt som känns mest rätt att göra. Ska jag någon dag förverkliga den vision jag har om hur jag vill uppleva livet i framtiden, så blir kan jag nog inte bry mig om så många andra än mig själv.
På något sätt kan jag nu känna att jag har kommit vidare i mina tankar och det bästa är väl att jag bara har bestämt mig för att sluta tänka tillbaka på skit. Detta är ju ändå tankar som lätt får mig att må dåligt och dessutom går inte tankarna att vinna över.
Jag vet ju också mer än någonsin vad jag vill nu. Det är bara att köra mot dom målen och inte tänka så mycket. Dessutom känner jag ju också att ingen annan människa kommer att kunna förstöra för mig längre. Dessa människor låter jag ju inte vara en del av mitt liv och dessutom vet jag att jag inte kommer att ta tillbaka någon av alla dom jag tidigare har klippt med. Allt detta känns bara så rätt och jag är glad för att jag har kommit till dessa insikter.
Orkar inte stressa.
En sak som känns bra med att ha mycket att göra det är att jag känner mig helt stressfri och samtidigt väldigt avspänd. Jag känner mig ofta mörbultad i kroppen och just nu har jag nog för mycket att göra. Det känns inte alltid bra i kroppen, men om något ändå är bra så är det ju att jag tar det väldigt lugnt och jag behöver inte tänka på att jag ska göra det. Jag orkar ju liksom inte skynda mig eller stressa för att få gjort saker. Jag har för mycket att göra från tidig morgon till sen kväll. Det skulle inte funka att greja som jag nu gör om jag också skulle stressa och skynda mig. Jag känner att jag måste känna mig maximalt avspänd och det känns bra att jag fixar att vara det nu. Det bästa med det är att jag inte tänker på att ta det lugnt. Jag bara är det och jag tror det är så enkelt att jag just nu inte orkar öka tempot och greja i ett högre tempo.
Jag får mycket gjort, men jag känner ändå att inget går så fort som jag skulle vilja. Jag tänker ibland att jag ska maxa och jobba på lite hårdare, men i nästa sekund så ändrar jag mig och inser att jag kommer inte att orka slutföra saker då. Dessutom är det ju säkert så som jag först sa: Jag orkar liksom inte mer nu. Dagarna är så jäkla långa och jag grejar och grejar. Jag vill ju också hinna med att blogga och greja med mina andra sociala medier. Sånt tycker jag ju är roligt och då är det ju bara att köra. Dessutom vill jag gå mina 80 000 steg i veckan. Det känns extra viktigt nu när jag har så mycket att göra. Dygnets alla vakna timmar blir ju fler eftersom jag vill gå mina promenader. Men jag skulle aldrig orka greja med allt annat om jag helt skulle strunta i alla steg som jag vill nå varje vecka.
Många saker får jag inte till riktigt som jag vill. Jag har mina s.k. motgångar nu också. Men jag tar mina misslyckanden med ro. Jag känner ändå att når jag mitt ekonomimål som jag har för i år, så skiter jag i allt som inte blir som jag vill. Jag kan inte få allt som jag vill ha liksom. Bara jag gör så gott jag kan, så är det lugnt.
Nu känns det tufft.
Dagarna blir så långa. Jag grejar och grejar för att jag ska nå mina målsättningar. Jag har massor med delmål fram till dom större målen. Jag tänker att delmålen är bra att jag för att man inte ska ge upp så lätt. För varje litet mål man klarar av så känns det ju bra.
Men just nu känns det extra tufft för jag grejar så mycket hela tiden och samtidigt känns det inte som att jag tjänar något på det. Jag gör ju det, men det kommer att dröja innan de jag kämpar med just nu ger några pengar som är bra. Jag vill ändå göra det jag gör som fan. När jag ser vad det större resultatet kommer att bli av allt jag gör nu, då är det värt det. Jag får ta att det känns tufft nu. Jag kan ändå känna att när jag tänker på vad resultatet kommer att bli, då håller jag motivationen uppe. Någonstans i slutändan kan jag känna att det är värt det. Jag kan ju se att det är möjligt att förverkliga min högsta dröm i livet. Det är ju också något som jag har tänkt på sen jag var riktigt liten. Jag kommer inte att ge mig i första taget. När jag räknar och ser och får fram resultatet av allt jag tänker att jag ska göra, så ger det mig massor av motivation till att bara fortsätta. Jag kanske inte kommer att lyckas fullt ut, men jag kommer aldrig att ångra att jag försökte.
Det kommer att kännas tufft under lång tid framöver. Jag tänker svara den känslan med att inte ge mig. Känslan av att det känns tufft ska inte få vinna. Jag ska vinna över allt och ge mig själv en ärlig chans att nå min högsta dröm i livet. Jag kommer att känna att det är värt det, oavsett vad resultatet i slutändan blir. Just nu känns det tufft, men ändå motiverande.
Söndag (2021 05 02)
OJ!
Jag har haft jättemycket att göra under denna veckan och det jobbiga nu är att jag kommer att ha ännu mer att göra nästa vecka. Detta är ganska tålamodsprövande. Jag tänker ju flera gånger om dagen att jag bara ska ge upp och skita i de mesta. Sen kommer
jag ändå på att det bästa jag kan göra nu är bara att fortsätta greja på. Jag kommer bara att ångra mig om jag väljer att inte bry mig. Man får bita ihop, ta det lugnt och leva i nuet. Det känns ändå bra att jag kör på och gör mina saker. Jag bryr
mig inte om vad andra säger även om vissa tjatar och undrar varför jag gör si eller så. Många tycker så jäkla mycket om hur andra borde leva sina liv. Jag bryr mig inte. Jag fokuserar på mig och mitt liv. Mycket av sånt som jag tidigare blev kritiserad
för att jag gjorde har jag bara kört på med. Det har gjort att kritiken lägger sig. Den liksom fasas ut. Jag minns när jag började gå betydligt fler promenader så var det massor med folk som tyckte att jag skulle sluta med det och göra något annat.
Nu säger ingen nånting längre, men jag går ju lika mycket som förut i alla fall. Det fanns ju en period i mitt liv då jag fick hur mycket skit som helst för att jag inte lagade min egen mat. Det var värsta hatstormen och moralpaniken, från hur många
människor som helst, helt oberoende av varandra. Jag lagar nog lika lite mat hemma idag som jag gjorde tidigare, men ingen bryr sig om att hata på mig för detta idag.
Det är bara att göra sin grej och leva sitt liv som man vill, oavsett vad andra tycker om det. Idag vet jag vad som är bäst för mig och när jag bara gör min grej och samtidigt inte jagar andra människor eller bryr mig om dom som ger mig dålig energi,
så kommer allt att bli bra i slutändan. Gör sin grej med en inre tro på att man gör rätt, då kommer rätt människor komma till mig och sen också stanna kvar. Jag tror på detta, men det stör mig att det har tagit ganska många år för mig att fatta det.
Det viktigaste för mig just nu är egentligen bara att jag sätter mitt mål som jag har för i detta året. Det handlar ju bara om att jag ska ha fått undan en viss summa pengar innan 2022. Klarar jag det så tänker jag säga att jag har haft ett bra år,.
Detta året kommer ju säkert att kännas som ett riktigt skitår. Vad man än gör så känner jag måste tänka på att inte sprida smitta, eller skydda mig från att själv bli smittad. Det är inte roligt även om jag har klarat mig från att inte bli sjuk.
Nu har man ju också fått höra att Sverige flyttar fram vaccinprognosen för när alla ska vara vaccinerade. På något sätt så tröttnar man. Det blir ju aldrig färdigt. Jag drabbas ju av COVID-19, även om jag rent fysisk inte har blivit sjuk
i det. Saker som jag tycket var roliga förr att göra är inte lika roliga längre. Även om jag kan göra mycket av sånt som jg gjorde tidigare utan att det finn srisk för smittspridning så finns ändå alla restriktioner och regler. Ska man göra
något så får man ändå inte göra si eller så p.g.a. COVID-19. Bla bla bla. Jag försöker göra så gott jag kan när det kommer till att skydda mig och andra från smitta, men det är irriterande och riktigt jävla tålamodsprövande att så ofta behöva
bli påmind om det. Det är i alla fall vad jag känner kring denna pandemi. Sen är jag ändå glad att jag har hållit mig så frisk som jag har gjort. Jag har faktikt inte varit riktigt sjuk sen november 2019. Då hade jag väl typ feber. Det får man
ju vara glad för.
Magnus Uggla - Fredagsdrinken
Jag stressar inte.
Jag grejar och grejar och det känns som det aldrig tar slut. Jag har ju också hur mycket som helst kvar att göra innan jag kan säga att nu har jag inte så mycket att göra igen. Tänker jag på hur det är nu så blir ju dagarna sjukt långa. Jag känner mig
ändå inte trött eller något sånt. Jag känner inte att jag behöver stressa och jag gör inte det heller. Jag vågar nog säg att jag typ aldrig har känt mig så lugn och avspänd som jag gör nu. Dessutom känns det som att jag kommer att kunna hålla i den
maximala avspändheten under ganska lång tid framöver. På något sätt känner jag mig nöjd med känslan jag har i kroppen. Det verkar ju funka att greja ganska mycket och samtidigt känna sig avspänd och fri från stress.
Även om jag har mycket att göra nu så går jag ändå mina promenader. Det gör ju också att dagarna känns långa, men jag tror inte jag skulle orka greja som jag nu gör om jag inte går mina promenader, 4-5 gånger i veckan. Jag är också noga med att sitta
och slappa och bara varva ner på kvällarna innan jag går och lägger mig. Det känns ganska enkelt att komma ner i varv när jag nu känner mig så lugn och avspänd som jag gör.
Jag kanske inte mår jättebra, men allt hade känts mycket värre om jag inte hade kunnat slappna av så bra som jag gör. Må riktigt bra kommer jag nog snart att göra igen. Jag behöver bara hitta mig själv och känna att jag börjar lyckas med saker som jag
vill få gjort. Det kommer att ordna sig.
Jag tror att jag bli den jag vill vara.
Jag tänker massor med tankar som egentligen är helt omöjliga att vinna över. Jag svårt att inte ångra saker som jag har gjort. Det framkallar säkert en hel del ångest.
Jag känner att jag måste tagga ner. Jag har länge nu varit för hård mot mig själv. Jag är inte snäll mot mig. Det värsta är att jag känner att om jag är för hård mot mig själv så blir jag lätt det mot andra också. Jag tror att det gäller för
allting. Som jag är mot mig själv är jag mot andra. Det känns jobbigt.
För att jag ska kunna lätta på min ångest så tänker jag att jag måste bli både snällare och mindre hård mot mig själv. Det gör i sin tur att jag blir mindre hård mot andra om jag bara börjar med mig själv. Kan det vara så enkelt? Jag tror det.
Det finns ju ett ordspråk som säger: "Du ska behandla andra som du själv vill bli behandlad". Tänker jag lite logiskt på det så tycker inte jag att det stämmer överhuvudtaget. Tänker jag på tidigare erfarenheter så stämmer ordspråket väldigt dåligt. Men
jag tror ändå att om jag släpper på hårdheten är snäll mot mig själv, så blir jag detsamma mot andra. Jag ska alltså tänka: Som jag behandlar mig själv kommer jag att behandla andra. Jag tror att det "ordspråket" stämmer bättre om jag tänker
på vilka insikter som jag har kommit till den senaste tiden.
Jag har känt i några dagar nu när jag faktiskt på riktigt har taggat ner lite. Detta har gjort att jag oroar mig mindre och mår bättre. Mycket känns fortfarande tufft, men det känns ändå som jag är på rätt väg när jag väljer att tagga ner. Ingenting
blir ju då för mycket eller för stort för mig. Det kommer att ta lite tid för mig att bli den person som jag tänker att jag vill vara. Den ångest jag känner kommer nog aldrig att försvinna helt. Men jag borde kunna lätta på den om jag bara
taggar ner och accepterar att vissa saker kan jag inte göra något åt, hur gärna jag än skulle vilja få till en förändring.
Jag har mycket att göra med pengarna denna veckan. Jag får ihop det som jag vill när jag räknar. Nu gäller det bara att sätta allt på plats som jag har tänkt att jag ska göra. Jag får inte tveka. Jag måste bara sätta allt klockrent och blir det något
problem efteråt så får jag försöka lösa det då.
Det kommer att kännas tufft ett bra tag till och när jag har gjort vad jag ska göra med pengarna så kommer det inte att kännas lättare. Pengar kommer inte att lösa sånt som jag mår dåligt av just nu. Jag kommer att få kämpa med mig själv ett bra
tag till och lösning kommer jag inte att kunna köpa för pengar. Jag måste ändra mig väldigt mycket i hur jag tänker. Hittar jag rätt tankar så kommer jag att må bättre. Släpper jag på hårdheten och bara blir lite snällare mot mig själv så är jag säker
på att väldigt mycket ganska snabbt känns bättre. Jag gillade inte den jag höll på att bli och därför har jag börjat tänka väldigt mycket på vem jag faktiskt vill vara. Det var nära nu att jag tappade mig själv fullständigt.
Jag taggade upp för mycket. Jag har sen en tid tillbaka bara varit för het på gröten. Det var en obehaglig känsla när jag kom till insikt med vad jag höll på med. Jag har pratat med folk som jag litar på om detta. Dessutom har jag tänkt som fan själv.
Jag ska inte tappa greppet. Jag vill komma till den punkten där jag känner att jag är en person som jag vill vara. Då kommer jag ju också att må bra av det.
Jag säger inte att jag är säker på att något kommer att funka, men tagga ner är det bästa jag kan göra just nu. Jag kan liksom inte göra som jag länge har gjort. Det blir ohållbart och i slutändan kommer mycket bara att bli för jobbigt.
Jag mår ju skit när saker blir för mycket och för stora för mig att hantera. Det blir för stort för att jag inte alltid fattar att det är bättre för mig att tagga ner. Mår jag dåligt så spelar ju ingenting någon roll. Jag vill
ju bara må bra och gilla mig själv som den personen jag är.
Lördag (2021 04 24)
Det känns ganska tufft nu. Jag har mycket att göra och mer kommer det att bli. Denna veckan har på ett sätt känts förjävlig. Jag känner ju inte att jag kan göra allt så bra som jag vill. Någonstans är det ju bara för mycket med allt. Jag känner heller inte att jag bara kan strunta i nånting. Det känns mer rätt att bara greja med allt och ge sig in i skiten. Jag fick ju mycket gjort igår och de mesta resulterade i bra resultat som kändes bra efteråt. Men även om det känns bra så blir dagarna så jäkla långa. Det är det som gör allt så jobbigt. Jag tänker att allt snart blir bättre, men just nu kan jag inte se det framför mig. Jag kan bara tänka att det kommer att bli bättre och sen tror jag på det.
En grej igår som jag hade en lite klump i magen inför var ett polisförhör som jag var kallad till igår. Jag ska inte gå in på vad det handlar om eftersom utredningen fortfarande pågår, men jag kan säga så mycket som att det är jag som har gjort polisanmälan.
Förhöret som jag innan var lite nervös för kändes lugnt och avspänt. Jag tog det väldigt lugnt och sen försökte jag bara återberätta allt med och jag tror inte jag glömde något. Skönt att jag fick ett bra intryck av den polisen som var handläggare i detta ärendet. Det kändes som hon lyssnade på mig och jag har fullt förtroende för att hon kommer kommer att göra ett bra jobb. Det var skönt att det kändes bra eftersom jag tidigare har varit med om att prata med poliser där jag ibland har känt motsatsen.
Dagen igår kändes ändå tuff. Jag fick ju gå upp ganska tidigt och polisförhöret tog ca 90 minuter. Sen bara alla grejer fortsatte under hela dagen. Jag kämpade med att vara fortsatt avspänd och inte ta åt mig av den skiten jag fick från vissa personer. Det är så typiskt när det börjar gå bra för mig med pengar och vissa börjar se att det rullar in bra, då vill många bry sig om mig och liksom lägga näsan i blöt. Jag hatar sånt. Om människor bara bryr sig om mig när allt går bra, men inte när jag kämpar för att något ska bli bra, då vill jag inte att någon bry sig överhuvudtaget. När mycket nu ändå känns ganska tufft och jag måste jobba ganska hårt för att ta mig ur allt så vill jag ju bara ha människor omkring mig som bryr sig om mig i alla lägen.. inte bara när pengarna rullar bra.
Idag har jag haft en helt ledig dag. Det har varit jätteskönt. Jag har mest slappat även om jag har tänkt och tänkt hur mycket saker som helst. Det jobbigt för många av alla tankar går liksom inte att vinna över. Det är ju i dom lägena som det är viktigt att bara vara i nuet. Jag har fortfarande en klump i magen inför många saker som kommer att komma till mig inom den närmaste framtiden. Sen kan jag ju heller inte förutse allt och det känns nästan ännu jobbigare eftersom jag får för mig att om jag bara är bra förberedd så brukar allt lösas sig på bästa sätt.
Allt får väl vara som det är. Inget av allt jag lätt oroar mig för har ju inte hänt än och skulle något av sånt jag oroar mig för ändå hända så är det ju bara en bråkdel av allt som jag tycker kan vara jobbigt att tänka på.
Torsdag (2021 04 22)
Ibland funderar jag på hur mycket jag egentligen orkar. Jag har massor med saker som jag vet att jag ska göra i flera veckor framöver. Det känns för mycket när jag tänker på allt som jag både behöver och vill göra. Det känns viktigt att leva i nuet och bara ta en dag i taget. Dagarna har den senaste tiden känts väldigt långa. Jag har gjort massor från tidig morgon till sen kväll och det bara fortsätter och fortsätter. Vissa av alla saker skulle jag helst vilja slippa, men av olika orsaker så känner jag att jag även måste göra sånt som jag egentligen tycker är jättetråkigt.
Jag har fastnat lite i några s.k. onda cirklar. Om jag inte gör vissa saker, då blir det bara sämre för mig längre fram. Samtidigt är jag osäker på om jag orkar, och då har jag ju lärt mig att jag borde låta bli. Hur jag än vänder och vrider så hittar jag ingen lösning som gör att jag kan få bort känslan av att jag har så mycket att göra. Dessutom kommer det ju säkert upp mer saker framöver som jag inte vet något om eller kan räkna med just nu. Jag kan också känna mig nervös och lite rädd för att behöva gå igenom vissa saker.
Jag prioriterar ändå att gå mina promenader. Jag har i skrivandets stund gjort nästan 70 000 steg och det är ju bara torsdag. Målet är ju 80 000 steg till på söndag så jag behöver ju egentligen inte gå fler promenader denna veckan...men det kommer jag nog att göra ändå. Det kanske blir så för mig att jag lätt går mer när jag har mer att göra samtidigt som jag tycker att mycket med allt är jobbigt och tråkigt. Promenaderna är ju ett sätt att bara komma ut och tänka på något annat än mycket av den skit som jag just nu har att ta tag i.
Jag vet inte vad jag ska tänka eller känna längre. Stundtals kan jag må jättebra och sen kan det vända från en minut till en annan och då känner jag mig oftast väldigt tom. Jag vet inte om det är samma sak som att må dåligt, men tomhetskänslan är i alla fall inte en känsla av att allt känns 100% bra.
Nu har jag ändå ordnat det ganska bra för mig denna veckan. Jag är lite mer ledig än vad jag egentligen skulle ha varit och jag kan väl alltid tänka att även om jag känner mig tom och liksom lite trött på många saker, så blir det nog snart bättre. Det är inte alltid så lätt att göra allting rätt så att man i slutändan mår bra av det. Det kanske är en tanke som jag måste lära mig att acceptera lite bättre än vad jag gör.
