Jag är inte tillgänglig för alla.
Något som jag inte har behövt bry mig om så mycket i början av 2026 det är alla dessa människor som genom åren får för sig att dom kan jävlas med mig eller kanske bara tycker att dom känner mkg mer än vad dom faktiskt gör. Det har varit ganska lugnt nu i början av detta året och jag tror att mycket beror på att flera av alla stalkers nu har insett att om dom jävlas med mig så kommer jag tex att: Filma, prata med deras föräldrar, kontakata deras eventuella arvbetsgivare, polisanmäla eller bara göra vad som helst som jag tycker är bäst i den situtaionen jag befinner mig i.
Det enda jag har behövt stå ut med nu i början av detta året är en liten äcklig skitunge som för någon vecka sedan var lite småuppkäftig, men samtidigt vågar han inte riktigt jävlas med mig fullt ut. Hans tidigare jävelskap har ju fått negativa konsekvenser för honom själv och han vet ju också att jag har filmer på honom som lätt får han att framstå som en efterbliven nolla.
I höstas blev en stalker ganska obehaglig. Det var en tjej som jag tror hade tagit reda på var jag brukar promenera. När jag var ute på en av alla mina promenadrundor så kom det upp en person från typ ingenstans och ställdes sig framför mig med öppna armar krävde att få följa med mig hem. Hon hade en resväska med sig så hon tänkte kanske att hon skulle tanna några dagar hos mig. Jag gick bara vidare och brydde mig inte så mycket och då blev hon riktigt arg. Känslan jag fick var att hon kanske hade blivit lite för besatt av mig och när hon nu lyckades hitta mig så ville hon väl få sin vilja igenom. Det kändes som hon tyckte att hon kände mig lite mer än vad hon faktiskt gör. Eller så fattade hon bara inte att jag känner ju inte henne bara för att hon kanske kollar mina sociala medier mins 100 gånger om dagen.
Jag tycker naturligvis att folk ska respektera mitt privata" space". Tycker jag att någon kommer för nära så är det ju självklart för mig att jag gör vad jag tror är bäst för att få slippa den personen. Sådana personer som kanske tror att dom är ihop med mig kan ju bli skitjobbiga och varför skulle jag inte göra vad jag kan för att dom ska låta mig vara, om jag inte är intresserad.
För mig känns det viktigt när folk kommer för nära att jag drar en gräns. Detta är mitt privatliv och jag alla kommer inet att få som dom vill med mig. Jag släpper inte inte vem som helst i mitt privata "space" Det spelar ingen roll att du följer mig och kanske gillar det du ser av mig i mina sociala medier. Jag är inte tillgänglig för alla och det vill jag naturligvis att folk ska respektera. När vissa inte gör det, då gör jag vad jag kan för att jag ska få slippa dessa personer.
Nu har det som sagt hittills varit lugnt under detta året. Jag vill också tro att dom flesta som följer mig också förstår var gränserna går. Jag vill inte fastna i ett tänk där jag tycker att alla följer är obehagliga. Kommer man tex fram till mig på stan och är snäll och kanske vill ta en bild, så är det mer än ok. Sen finns det naturligvis personer som jag vet följer mig som jag inte skulle ha något emot att släppa in mer i mitt privatliv, om dom skulle vilja komma mig nära. Jag vill absolut inte vara en person som inte är öppen för någon, men det betyder smatidigt inte att jag vill bry mig om alla som på ett eller annat sätt vill komma mig närmare. Jag kommer aldrig att vara tillgänglig för alla. Det finns väl inga människor som är det?
Den gröna min senaste.
FELICIA - My System
Dapa Deep
Planking #gamlabilder
Kapten Mat
Jag tränar på.
Pingisen har känts ganska ok det senaste tiden. Jag vet inet om jag kan så mycket bättre heller. Jag håller mig forfarande bara till att träna och förövrigt så bryr jag mig inte så mycket. Att jag bara tränar och inte gör så mycket annat känns också som rätt för mig. Jag varken orkar eller hinner göra så mycket annat för pingisklubben. Jag har ju fått frågor igen om jag inte vill spela tävlingar och serimatcher, men jag känner inte alls för sånt just nu. Jag kan egentligen bara säga att jag stänger inga dörrar. Det kan väl hända att jag ändrar mig i framtiden, men som det känns just nu så vill jag bara fortsätta att träna och mest tänka på mig själv.
Det är i alla fall ganska roligt att spela pingis just nu. Jag tycker att många detaljer i mitt spel stämmer ganska bra. Mina servar tycker jag är stabila och min backhand funkar bra, till 95%. Ska jag gnälla på nånting så är det väl att jag inte riktigt orkar spela så länge som jag skulle vilja. Efter ca 1 timmes träning så brukar det ta emot och jag får kämpa mer med mig själv för att hålla uppe koncentrationsnivån. Efter kanske 1,5 timme så har känt den senaste tiden att jag lätt slarvar och missar lite för mycket av de s.k. enkla bollarna.
Men jag är ändå nöjd med mycket när det kommer till pingisen. Jag trivs bra i klubben och jag tränar ju regelbundet och även om jag känner av mina svagheter i spelet, så är det mycket med mitt spel som oftast funkar bra också. Det är ju också roligt att spela och det känns alltid bra i kroppen efteråt. Hade jag inte tyckt att detta var roligt att hålla på med, då hade jag nog inte orkat kämpa på med pingisen, även om jag alltid kommer att tror att pingisspelandet är bra för min hälsa.
Jag är klar med träning för denna veckan. Jag har så mycket busskörning att kämpa med fram till söndag, så jag kommer inte att hinna spela mer. Lite tråkigt, men sånt är livet och det känns ok ändå.
Me 🖤🤍+ 🪞 #instagram
One Twin
Det kan funka om jag.....
Förra veckan var det mycket grejande med pengar och det gick ganska bra i allt jag valde att göra och då fick jag mer energi och gjorde kanske lite till. Jag utnyttjade läget lite. Denna planen som jag har nu skulle kunna funka om jag är flexibel och inte försöker dra på för stort bara för att det lilla jag väljer att göra funkar. Jag tror att jag bara får nöja mig med det jag lyckas med och sen låter jag det bara vara, oavsett om jag kan göra mer.
Förra året hade jag ju ett mål med ekonomin som jag totalt misslyckades med. Det är ju egentligen inte så svårt att fatta att jag inte kan göra på samma sätt som jag gjorde, för då kommer jag förmodligen att misslyckas igen. Nu har jag dragit ner ambitionerna och jag har liksom lagt ribban på en höjd som jag nu kan tycka att inte borde vara så svår att fixa. Jag tänker ändå inte säga att jag kommer att klara det, men jag tror att det kan funka för om jag håller mig till vad jag nu har planerat. Klarar jag av detta så kommer resultatet att bli 100% bättre än hur jag fick till det under 2025.
Nu försöker jag tänka att jag ska köra på om jag tycker att det funkar. Funkar det inte så lägger jag ner och snabbt försöker jag hitta ett annat sätt. Jag vill ha det bra i nuet, men jag vill ju också kämpa på med saker som jag tror kommer att hjälpa mig att förverkliga de drömmar jag har. Jag tycker meningen med livet är att förverkliga sina drömmar. Annars känns allt ganska meningslöst. Det gäller väl att göra nånting meningsfullt med det meningslösa livet. Inför februari har det mesta funkat för mig när det kommer till vad jag vill göra med min ekonomi. Det känns bra. Jag har lagt mig på en nivå som jag normalt sätt borde klara av. Jag tycker inte att jag borde misslyckas denna gången.
