Jag kämpar ju på med mitt ekonmiksa mål för i år. Jag ska vara ärlig med att det känns lite tuffare nu att slutföra detta på det sättet som jag helst vill göra och som är mitt slutgiltiga ekonmiska mål. Jag är ganska säker på att jag kommer över den gränsen som jag kallar för den andra "spärren". Men målet från början var ju att jag skulle komma över den tredje "spärren" också. Det målet känns just nu ganska långt borta, men det finns fortfarande en liten chans att jag klarar av det. När ajg räknar på det så känsn det som att jag antingen kan klara målet precis på tusenlappen. Eller så missar jag med några tusen kronor.

 

Det känns lite surt att risken är ganska stor att jag inte kommer att klara att nå den tredje spärren i år. Samtidigt känns det bra att jag med 95% säkerhet kommer att nå den andra spärren. Dessutom har jag ju sen en tid tillbaka kommit över den första spärren och den kommer jag aldrig att komma under igen, om jag inte tappar skallen helt och slösar och bränner pengar på ett sätt där inte bryr mig om framtiden överhuvudtaget. Jag har svårt att tänka mig att jag bblir en sådan person, även om man aldrig kan vara helt säker. Man vet ju aldrig riktigt hur livet kommer att bli. Nuet är ju det enda man vet, med säkerhet något om. 

 

Jag kommer att kämpa in i det sista under detta året för att nå alla ekonmiska mål som jag har. Det finns fortfarande en lite chans att nå det slutgiltiga målet och skulle jag misslyckas i år så blir det ju ändå inte mycket kvar att göra under nästa år. Jag kommer ju tids nog att komma över den där tredje "spärren".   

 

Sen har jag också liet nya saker på gång som kanske kan göra så att det kommer in pengar betydligt snabbare än vad jag har räknat med. Ingenting är klrat just nu, men jag jobbar lite vid sidan om ekkonmimålet med några saker till som jag tror kommer att funka bra. Detta kanske räddar mig i år och gör att jag kommer över tredje spärren. Dert vore häftigt om det går. Cash is King och det vill ju Danne också vara. Det är ju drömmen.

 

 

 

Jag har kommit på mig själv den senaste tiden med att jag tänker för mycket kring vad jag sak säga om jag träffar vissa personer. Speciellt dom jag varken har sett eller pratat med på flera år. Egentligen är ju detta helt meningslöst för jag vet ju inte om jag kommer att träffa vissa personer. Jag vet inte när jag kanske kommer att stöta på vissa personer. Och jag är också övertygad om att även om jag skulle stöta på vissa personer som jag inte har sett på länge, så blir det sällan så att man pratar om sånt som jag kanske har funderat kring innan. Så egentligen är ju dessa tankar helt meningslösa. Och skulle det  ändå bli så att jag pratar med någon och jag tar upp sånt som jag har tänkt på mycket innan så tror jag ändå inte att samtalet resulterar i det som jag hade tänkt på innan. Det jag vill säga med allt detta är att det är  bättre att släppa sådana här tankar. Om jag träffar vissa personer så får jag ta det då som det kommer. Det är alltid det bästa man kan göra och innan det ska jag inte bry mig ett skit om det. 

 

Man kan ju jämföra detta med när man går runt och oroar sig för saker som inet har hänt än. Man vet inet ens om det kommer att hända och skulle det hända något som man tidigare har oroat sig för så blir det med förmodligen ändå inte så som man kanske oroade sig för från början. Därför ska man aldrig oroa sig för framtiden och tänka på vad man ska göra om något händer som kan vara jobbigt att behöva stå ut och leva med. 

 

En annan jämförelse kan ju vara när man går runt och tänker att den personen som man älskar och är tillsammans med ska lämna och träffa någon annan. Den risken finns ju alltid, men det spelar ju ingen roll hur mycket man tänker på det och kanske oroar sig för det. Risken att man blir lämnad finns ju alltid där, oavsett vad man gör. Är man dessutom en svartsjuk person så kan man ju bli lämnad bara för det. Därför är det ju bara bättre att älska den man älskar och kanske är ihop med. Leva i nuet och inte ta varandra för givet. Man vet aldrig hur livet blir. Nuet är ju det enda man vet något om och då tror jag det är bäst att vara närvarande i det så mycket man bara kan.