Jag pusslar lite fram och tillbaka när det kommer till pengarna nu. Jag har några veckor till på mig, men sen ska ju mitt mål med ekonomin vara på plats. Jag tror att jag kommer att klara det, men jag märker nu att jag måste vara jävligt noga med att hålla en ganska exakt budget.

 

Det sista man ska göra brukar alltid vara det svåra. För mig känns det alltid så i alla fall. Får jag allt som jag har tänkt mig nu, så känner jag att jag lätt bara kan jobba vidare mot den vision som jag har. Jag tror inte att jag orkar bry mig i framtiden om jag inte knyter ihop "säcken" nu i december. Det känns just nu väldigt viktigt att få ihop alla pengar som jag i början av detta året sa till mig själv att jag skulle ha i slutet på december. Nu är det nära, men ändå känns målet ganska långt borta. Det sista måste hamna rätt på plats, annars faller allt. Det så jag känner det just nu och det kan vara tufft, men samtidigt roligt att ha något att bita i. 

 

 Jag är annars ganska nöjd med hur allt har varit och blivit för mig den senaste tiden. Jag är noga med mina pengar. Jag mår ganska bra. Jag hade en tid på sjukhuset (NÄL) förra veckan och det va skönt att få gjort allt de som då blev gjort och som jag har väntat några månader på att i alla fall få besked om.

 

Förra veckan trodde jag först inte att jag skulle fixa 90 000 steg på en samma vecka. Jag kände mig till en början inte alls motiverad. Vinter, snö, kallt, mörkt, halt och massor med långa dagar av jobb hade jag också. Många promenader i den skiten. Nja... Jag tänkte först sänka kraven till 70 000 steg, men sen ändrade jag mig. 

 

Jag vill sätta alla stegen oavsett vad och har jag sagt 90 000 steg så ska jag inte bli för bekväm och sänka kraven bara för att det tar emot lite nu. Jag kämpade på förra veckan och klarade det. Det kände bra när jag väl var ute och promenerade. Det var bara innan jag skulle ge mig ut som dom negativa tankarna tog över. 

 

Jag ska bara inte ge upp. Jag ska sätta 90 000 steg i veckan ett bra tag framöver nu. Det ska fan GÅ. Inget ska stoppa mig. 

 

Idag fyller denna blogg 13 år. Det känns som ganska lång tid. Undra vilken dag som jag slutar blogga? Det känns som det aldrig kommer att hända även om jag har funderat många gånger på att göra det. 

 

Jag tycker ändå att det är skönt att ha bloggen att pilla med.  Dom senaste 2 åren har jag haft som mål att skapa minst ett inlägg varannan dag och det har jag gjort. Jag kanske inte får till alla blogginlägg så bra som jag skulle vilja, men jag är ändå nöjd med att jag uppdaterar regelbundet och håller bloggen levande. 

 

Jag mår bra av att blogga. Det är ett bra sätt för mig att stanna upp och tänka efter. Vilket jag ofta känner att jag behöver göra. Jag är ju en person som lätt blåser på med saker, och då kan det ju bli att jag fattar för sent att nånting är på väg att gå åt rakt åt helvete. Bloggen har nog ofta fått mig att inse vad som är mer rätt att göra. 

 

Funderar jag över framtiden och vad som händer med bloggen så känner jag just nu att jag vill fortsätta som vanligt ett tag till. Jag tror inte att jag vill hålla på med bloggen i 13 år till. Som jag känner just nu så vill jag nog hålla på i 2 år till. Fast samtidigt tror jag att det nog blir fler år än så innan jag lägger av helt. 

 

 Ibland funderar jag på vad jag hade gjort i livet om jag aldrig hade börjat blogga. Hade livet sett annorlunda ut? Hade saker och ting varit bättre eller sämre? Hade jag mått skit av att jag inte stannar upp och tänker efter? Eller hade jag mått betydligt bättre av att låta bli att skriva om saker som jag ofta känner att jag vill tänka igenom och bearbeta? 

 Jag har haft skitlånga arbetsdagar hela denna veckan. Imorgon har jag en sista och det är väl mer än normal dag och sen är det äntligen en ledig helg. Jag har inte orka ta en enda promenadrunda, men nu har jag ju tre dagar på mig att nå 90 000 steg. Jag tror att jag ska klara det. Jag har under veckan känt  att jag inte har orkat gå ut på promenad efter dom långa arbetsdagarna som jag har haft. Man är ju trött. Det är väldigt kallt och mörkt. Snö och is ...nej fy fan. Hellre då att jag kämpar lite när jag blir mer ledig. Imorgon slutar jag ju dessutom lite tidigare än vad jag hittills har gjort denna veckan. Jag hoppas jag orkar sätta stegen. Det känns som att jag kan lyckas, men risken känns lika stor att jag inte ska klara av det. 

 

Jag har varit jäkligt seg denna veckan, men en sak som  har känts väldigt bra är att jag har varit ganska lugn och maximalt avspänt. Saker som jag brukar bli arg över har jag tagit med ro. Jag har fått säga tyst till mig själv att jag inte ska hetsa upp mig när vissa saker har hänt. Det har funkat denna gången. Jag vet ju att om jag blir för arg så mår jag bara dåligt av det själv, och den känslan sitter ju också i ganska länge. Men hittills under denna veckan har jag känt mig mindre brydd och bara fokuserat på att bita ihop. 

Annars har jag tänkt mycket dom senaste dagarna på vad jag ångrar och hur mitt liv hade varit om jag hade valt att göra annorlunda än sånt jag faktiskt valde att göra. Egentligen känner jag att jag blir trött bara jag skriver om detta, men jag vill ändå tänka klart och tömma ur mig alla dessa tankar som handlar om vad jag borde ha gjort osv..

För det första så vet jag sen länge att det egentligen är helt meningslöst att ångra saker . Tänker man mycket kring sånt och ältar ord som: Hur kunde jag…eller varför gjorde jag…så kommer man alltid tillbaka till att man inte kan ångra sånt som man redan har gjort. Det känns ju också helt omöjligt att vinna över dessa tankar som man kan ha om allt jag ångrar. Jag vet, men ändå fastnar jag i detta. Det är som att jag måste tänka det, fast svaret alltid blir det samma. Jag kan inte vinna över tankar som handlar om saker jag ångrar.  

Ibland kan jag också tänka att även om jag nu hade gjort tvärtom. Alltså gjort dom saker som jag ångrar ogjorda, så är det ändå svårt att gå igenom livet utan att man inte kommer till insikt att man nog inte alltid gör det som är mest rätt att göra, varenda dag och minut. Jag är inte ofelbar på något vis och jag kan ju inte vara så hård mot mig själv så att jag tycker att jag måste klara att gå igenom livet felfritt. 

Alla dessa tankar om saker som jag ångrar i mitt liv gör sig påminda ibland och tyvärr har jag svårt att bara slå bort dom. Samtidigt kan man ju säga till sig själv att även om jag inte hade gjort just dom sakerna som jag idag ångrar, så hade kanske mitt liv inte varit bättre för det. Allt hade ju kunnat vara mycket värre än nu, fast jag fastnar lätt i tanken att mycket idag nog hade varit bättre. Det är väldigt lätt att vara hård mot sig själv.  Jobbiga tankar som man som sagt aldrig kan vinna över. 

Truls vinner inte finalen, men han har ju ändå gjort ett otroligt bra VM. Fan Zhendong vinner och inget med det är oväntat. Finalen gick snabbt och Truls verkade lite tagen av stundens allvar. Ganska nervöst spel av Truls. Det märktes att Fan Zhendong hade varit i några VM-finaler sen tidigare. Truls är i VM-final för första gången. 

 

Känslan jag fick av matchen var att Truls spelade lite för mycket diagonalt.  Fan Zhendong kör fullt "blås" på varje läge han får och då hinner Truls inte riktigt med. Jag tycker ändå att Truls gör en ganska bra match och han kan ju iför framtiden ta med sig allt de positiva som denna turneringen har gett honom. Truls är ju bara 19 år och fortsätter han att blåsa på som han har gjort sen tidigare så tror jag man kommer att kunna se honom göra bra resultat under lång tid framöver. Fan Zhendong var den klart bättre i denna finalen. Det var liksom inget snack om saken.

Så jäkla bra gjort!! Kul att Mattias Falck och Kristian Karlsson fick vinna ett stort mästerskap. Dom har flera EM och VM medaljer sen tidigare, men inget guld. Ikväll fick dom äntligen vinna en stor titel. 

För min del känns det ju coolt att jag har varit klubbkompis med Kristian. Jag var också lite hans tränare när han började lira i Trollhättans BTK.  

 

 

Nu hoppas jag att Truls tar hem herrsingel i natt.  Det är så jäkla häftigt att vi har ett Guld och minst ett silver redan nu. Men man hoppas ju naturligtvis på 2️⃣ 🥇🥇.

 

Herrdubbel. Semifinal. 

 

Herrsingel. Semifinal. Truls Möregårdh - Timo Boll

Helgen börjar lida mot sitt slut och idag känner jag mig ganska nöjd med att jag har tagit tag i saker som jag länge bara har tänkt att jag ska göra. Jag har städat en hel del. framförallt i badrummet och köket. Jag gick också en promenadrunda under förmiddagen. Det kändes tung och jobbig. Jag satte ju mina 90 000 steg denna veckan också, men nästa vecka vet jag ärligt talat inte om jag orkar bry mig om det. Jag har väldigt mycket jobb och promenadrundor kommer jag ju inte att kunna gå förrän på kvällen. Då är det ju väldigt mörkt och kallt. Dessutom har det ju kommit en hel del snö nu. Det känns inte motiverande. Samtidigt vet jag att jag mår skit om jag inte bryr mig alls. Någonstans måste jag nog faktiskt bry mig, men man kanske ska sänka kraven till 70 000 steg istället. Sen kan man ju ändå försöka sätta 90 000, fast man behöver ju inte ha de som krav. 

 

Jag har kollat en del pingis i helgen också. Det går ju bra för Sverige i VM borta i Houston, USA. Sverige har ju redan säkrat två medaljer och nu får man ju se vilka valörer det blir. Jag kommer tyvärr inte orka att sitta uppe i natt och kolla, men imorgon när jag vaknar så kommer jag ju att veta hur det gick i natt för Kristian och Mattias i herrdubbel. Dessutom vill jag så gärna att Truls tar sig till VM-final. Skulle det bli så då är ju det helt otroligt, men han har en väldigt tuff match i natt. Man ska nog inte förvänta sig för mycket, men hoppas gör jag ju naturligtvis. Heja Sverige!!🏓🏓

 

Jag är som sagt nöjd med denna dagen och jag är nog ganska nöjd med hela denna veckan. Jag har fått mycket gjort och jag har rört mig bra. Nästa vecka däremot känns nästan lite jobbig att tänka kring just nu. Jag har maximalt långa arbetsdagar att ta tag i. Jag tvekar lite när det gäller hur många steg jag ska försöka få ihop. Jag har många saker som jag vill ta tag i och få fixade. Detta året är ju snart slut och jag har massor med grejer som jag skulle vilja få fixade innan 2022. Man får bita ihop, vara stark och kämpa på. Jag lär inte få nånting bra ...om jag inte anstränger mig. 

 

Truls Möregårdh 🇸🇪-Quadri Aruna 🇳🇬