Jäklar va trött jag blev efter allt som har varit dom senaste dagarna. Det var en urladdning som heter duga. Pingistävlingen och allt kring den under helgen var ju tuff som fan för mig att ta mig igenom. 

 

Förra veckan blandade jag ju mellan: Jobb, träning och sen en tuff tävling där jag både spelade och hjälpte till på andra sätt. Jag dömde pingismatcher  och satt "standby" om något kommer upp som måste lösas omgående. Det kan ju handla om vad som helst. För att en pingistävlingen av detta slaget ska kunna flyta på liksom funka på ett bra sätt så förutsätter det ju det  att många hjälper till. Det var ju min pingisklubb (Trollhättan BTK) som arrangerade distriktsmästerskapet i helgen och då vill jag ju såklart hjälpa till så gott jag kan och liksom dra mitt strå till stacken. Man vill ju att allt ska bli bra i slutändan, men det tog också väldigt mycket kraft och energi av mig. Jag har känt mig helt slut, både fysikt och mentalt, men man vill ju som sagt hjälpa till så gott man kan och jag älskar ju pingis och tycker att det är roligt att hålla på med. Så även om vet innan jag kommer att bli extra trött och sliten efteråt, så är det svår att bara strunta i det. Klart man ställer upp för sin klubb och sporten som man älskar att hålla på med. 

 

 För mig har dom senaste veckorna handlat om att ta in mycket information om vad som gäller i olika situtaioner som jag skulle kunna hamna i framöver. Jag märker nu att det är svårt att få en klar överblick och jag kan ju heller inet begära att jag ska veta allt. Det som känns bra är ju att jag pratar med ganska många människor i olika "instanser", och många kan ju hjälpa mig. Resultaet som jag vill uppnå är att jag ska kunna "bolla" bort alla dessa äckel som har börjat jävlas, eller kanske kommer att börja jävlas och lägga sig i och bestämma vad jag måste göra för mina pengar. Jag behöver ju våga ta in hjälp i detta för det vore bara dumt av mig att tro att jag klarar allt på egen hand. Jag är ju mest van och behöva reda ut allt själv och mycket kommer jag ju att få göra själv i detta också, men jag känner samtidigt att jag måste prata med folk som gör vissa saker bättre än mig. Dom gör ju det för att det är deras jobb att kunna sina saker. Jag vill ju heller inte vara själv mot ett flertal äckel som försöker säga till mig vad jag måste göra och inte får göra.  Den kontrollen ska jag ha själv och nu har en viss person kommit för nära mig och mitt privata "space" och då försöker jag med alla medel jag kan för att jag ska få som jag själv vill i slutändan.

 

Men jag kan inet veta allt.  Många saker kan andra bättre och då är det ju bara att låta dom hjälpa mig. Jag vill ju också att det ska vara många mot alla eventuella äckel som jobbar för  mig och vad jag vill i slutändan. Jag vill liksom inte ha alla möjliga äckel mot mig och sen står jag där själv en situtauíon som jag måste lösa helt på egen hand. Det skulle jag nog inte klara om jag hamnade i en sådan situation. 

 

En sak jag har märkt nu också det är att allt går väldigt fort när man väl börjar prata med folk och det jag vill ha hjälp med.  Jag klarar inte riktigt att ta in all den infornmation som jag får i stunden jag pratar med alla möjliga människor. I torsdags besökte jag banken. Där partat jag med en snubbe som kollade upp lite saker. Sen skickade han mig vidare till en dam  som gav mig lite mer information innan hon visade mig vägen till ett rum där det satt en annan  dam som jag skulle prata med.  Sen ringde hon ett samtal och bokade ett nytt möte med en ny snubbe som var hemma hos mig igår. Denne man gav mig mer information och där står jag nu. Jag har fått mängder med information i alla möjliga "instanser" och jag är inte färdig än. Jag känner just nu att jag för varje ny dag så måste jag stanna upp och reflektera och smälta allt som alla möjliga människor berättar för mig. Dessutom behöver jag ha en plan för hur jag ska fortsätta att hålla alla äckel på avstånd från mig. Vad ska jag säga till dom, utan att jag säger för mycket vid en eventuell konfrontation. Alla dessa tankar snurrar just nu i mitt huvud och även om jag känner mig ganska trygg med alla som jag har pratat med den senaste tiden, så går mycket för fort för mig. Själv måste jag tänka på att stanna upp och verkligen ta in all information som jag får. Jag kan inte veta allt nu och då är det ju i alla fall bättre att låta andra som vet, sköta en hel del åt mig. Mitt enda syfte är ju att få bort alla äckel som försöker jävlas med mig och jag har väl insett att jag inte klarar av att göra allt på egen hand. Jag måste få hjälp av människor som jag känner att jag litar på och kan sina saker. Det är nog det bästa jag kan göra i denna situatuíonen som jag nu befinner mig i.

 

Jag känner ju också att jag mår bättre av att prata mycket med andra om hur jag ska lösa allt så att det blir bäst för mig i slutändan. Hade jag hållit allt för mig själv, då hade jag ju säkert mått mycket sämre än vad jag gör just nu. Nu känns det mesta ok ändå och jag känner nog att det kommer att lösa sig för mig på ett bra sätt. Det viktigaste är att jag i slutändan känner att jag bestämmer själv och håller borta alla äckel som försöker utnyttja mig och tvinga mig att jag göra saker som jag inte vill. Jag mår bättre nu även om jag fortfarande har svårt att släppa den psykiska våldtäkten som ajg var med om för ett tag sedan. 

 

Oj, det känns riktigt tufft just nu. Succesivt börjar jag väl må bättre, men jag har mycket att göra och jag mår forfarande dåligt över att jag ska behöva kolla upp så mycket saker och lägga  mycket tid på att stå upp för mig och själv och inte vika mig för äckel som psykist har våldtagit mig. För mig känns inte det just nu som ett för starkt ord. Med tanke på hur jag har mått och fortfarande mår så känns det som helt rätt av mig att tycka så om det vissa äckel utsätter mig för just nu. Dessutom är jag i min fulla rätt att tycka så om det faktiskt är så jag personligen känner.

Jag börjar väl ändå som sagt att må bättre. Jag fokuserar mycket på jobb och pingis denna veckan. Det känns som jag är inne i en ganska intesiv period just nu med båda två. Jobbpassen är kanske inte så långa, men när man väl jobbar så får man ligga på hela tiden och man får inte mycket tid till en paus eller liknade. I pingisen är jag just nu inne i en "förberedelsedfas" där jag mest tänker på hur jag ska lägga upp allt inför den kommande tävlingen senare i veckan. Det ska bli kul, men det mycket att tänka på at göra med allt som har med detta att göra. 

 

Även om jag kanske inte mår så jättebra just nu så tror ajg ändå att jag kommer att må bättre när det är dags att spela tävlingen. Som det ser ut nu så får jag ju i alla fall spela 7 matcher på en dag, oavsett om jag vinner eller förlorar dom. Det känns på ett sätt bra nu, men tufft också när jag tänker på hur mycket kraft det kommer att ta av mig. Ska jag spela hyffsat bra så krävs det väl några urladdningar och jag vet att jag måste spela väldigt bra om jag ska vinna någon match överhuvudtaget. Men kul ska det som sagt bli och jag mår ju säkert bara bättre av att bara vara med och tävla, mot vad jag hade gjort om jag inte hade anmält mig till denna tävlingen. 

 

 

 

Jag har mycket att greja med under denna veckan. Jag ska ju naturligvis jobba på med busskörningen. Jag tycker ändå är inne i en ganska bra arbetsperiod nu. Det är inet så sjukt långa dagar av jobb och denna veckan jag bara 4 dagar. 

Jag vill spela ganska mycket pingis också denna veckan. Fast jag vill mest bara spela lugnt och fint och hålla bollen på bordet. På söndag ska jag ju spela en tävling och det har jag ju inte gjort på många år. Jag vet ändå av erfarenhet att man inte ska träna för hårt för nära inpå en tävling som man gärna vill spela bra på. Så jag får försöka under denna veckan att hitta ett avslappnat och lugnt sätt att spela pingis på. Jag vill inte slösa för mycket på skärpa och energi på träningarna under denna veckan, samtidigt vill jag inte vila för mycket från pingisen heller. Det känsn viktigt att hålla igång det, men på en nivå så man inte sliter ut sig.  Får se hur det går. Jag tänker bara att jag ska ge allt jag har på söndag, och sen får jag se hur långt det räcker. På söndag  vill jag komma ut till alla matcher med full styrka från början. Klarar man det då brukar man spela bra. Så det får bli dom enda riktigt målen jag har med söndagens tävling. Ha respekt för motstånder, inte underskatta och ge allt jag har. 

 

Under denna veckan ska jag också försöka att reda ut detta som folk har börjat jävlas med mig om. Vissa verkar tro att dom ska kunna bestämma vad jag ska göra med mina pengar och för att komma åt mig så trycker man liksom in mig i ett hörn och utsätter mig för en psyksik våldtäkt. Jag har ju en plan på hur jag ska nysta mig ur detta och jag kommer förmodligen att försöka vidta vissa åtgärder för att jag ska känna mig mer trygg och säkra kontrollen över min rätt att bstämma själv vad jag vill göra med mina pengar. Ingenting har ju hänt än, men jag är i ett situation som jag inet bara kan strunta i. Det är tufft för jag mår fortfarande ganska dåligt över detta, men naturligvis kommer jag att göra vad jag kan för att försvara mig och i slutändan vinna mot alla dessa äckel som ibland väljer att jävlas med mig. Det sista jag gör är att ge upp.

 

Det blir mycket att få ihop bara under denna veckan. Jag känner också att jag måste försöka hitta sätt att tänka som får mig att må bättre, även om det känns svårt att göra det. Men inget kommer att bli bättre om jag inte försöker i alla fall. Mycket kanske löser sig under denna veckan ändå. Jag hoppas att jag snart kan be alla dessa äckel att dra åt helvete. Det kommer jag att göra tids nog ändå, men just nu vet jag inte om det kan ske snart eller om jag måste vänta ett tag. Men det är ingen tvekan om att jag kommer att sluta prata med vissa personer efter att detta jävliga över. Lite skit kan man ta och mycket skit får man acceptera, men sånt som är privat för mig ska folk ge fan i att jävlas med mig om. Det är lite det som har hänt här.  Dom som kommer för nära mig i det där kommer jag aldrig att ha respekt för överhuvudtaget. Dom kan dra åt helvete.