Idag släppte Sommar i P1 hela listan på årets sommarpratare.  https://next.sr.se/artikel/sommarpratare-2026-hela-listan

 

Jag hittade 3 namn på årets lista som jag känner just nu att jag vill lyssna på. 

 

Advokaten Johan Eriksson. Hans sommarprat sänds 30 juni. Sen hoppar jag ner till den 14 och 15 augusti. Under dessa dagar kommer komikern Sofia Dalên och artisten Felicia Erikssons sommarprat att sändas. 

 

Sofia Dalên har jag träffat en gång i Stockholm. Det var våren 2022. Jag hade budat hem en auktion till förmån för Musikhjälpen 2021 och under några timmar fick jag b.l.a. hänga med Sofia. Hon var en trevlig och snäll tjej som jag aldrig kommer att glömma. 

 

 

 

 Jag fortsätter denna veckan med att vara inne i en ganska behaglig arbetsperiod. Idag har jag väl arbetstid på ca 5 timmar och på tisdag och onsdag jobbar jag inte längre än 3,5 timma per dag. Inget av detta går ju att klaga på. Har jag någon tuff dag denna veckan så kan det bli fredag. Jag tycker mig kunna se det när ajg tittar på hur passet ser ut. Men det är ju inet säkert att det blir så tufft som man på förhand tror. Oavsett hur det blir så är jag ändå ledig helgen och det blir då min tredje lediga helg på raken. 

 

Jag har ju ingen pingis denna veckan. Så det blir några extra promenadrundor istället. Förra veckan rörde jag mig bra och jag gjorde det utan gnäll och inget kändes jobbigt med det heller. Dert är bara att: Promenera, njuta av sommar och må bra. 

 

 

Jag grejar mycket nu med vardagliga saker. Jag vill ju vara noga med mina pengar och det känns bra. I helgen tjänade jag ganska mycket pengar på min konst och det är just under helgerna som jag har märkt att det ofta går som lättast att dra in pengar på den. Så det är ju bara att försöka utnyttja det maximalt när helgen kommer. Jag har ju ett mål med konsten också, även om det är mer långsiktigt. 

 

Jag har ju inga resor eller något likande inplanerat. Men nu har ju seminarieprogrammet för Bokmässan kommit. Den har jag ju i alla fall tänkt att besöka i höst. Jag har varit på Bokmässan sen 2017. Efter varje Bokmässa så tänker jag alltid att det var bra och jag är glad att jag gjorde ett besök. Samtidigt tänker jag också att det blir inget besök nästa år. Men efter ett tag så försvinner den där känslan av att jag inet ska gå på Bokmässan mer och sen blir det ett besök till, och sen är man inne på mässan och känner sig som en saltgurka på burk i några timmar. 

 Jag har ju den senaste tiden varit inne i en ganska behaglig arbetsperiod. Jag har varit ganska mycket ledig och när jag har jobbat så har jag haft ganska bra pass, eller så har jag gjort dom bra genom att ta ledigt några eftermiddagar. 

 

När jag nu har varit mycket ledigt så har jag försökt att tänka på att inte skynda mig och ha för bråttom med allt jag gör. Jag minns för några månader sen att jag stressade ganska mycket i allt jag gjorde och jag tror att jag ville få många saker gjorda på kort tid. Jag tyckte på något sätt att jag kände mig effektiv och jag trodde att jag skulle må bra av det. Jag var väl opckså nöjd över att jag fick mycket gjort, men när ajg väl hade fått mycket gjorrt och skyndat mig med massor med saker, så fick jag ju bara mer tid över och då hittade jag ju på mer saker att göra. Till slut blev det för mycket och då fick jag inte ihop allt i min hjärna och då gick flera saker som jag grejade med åt helvete. Bara för att jag fick många saker gjorda på kort tid, så blev det sen så att jag bara kom på mer saker som jag behövde göra och då glömde jag ju att hitta lugnet och göra saker mer i nuet. 

 

Det är ju i nuet som jag mår som bäst och jag har den senaste tiden kommit på att jag kan göra saker mer i "snigelfart" och i slutändan får jag lika mycket gjort ändå. Det är väldigt lite i mitt liv som jag känner att jag måste få gjort inom en viss tid. Jag behöver sällan sätta någon tidpress på mig själv. Man kan försöka få någon slags överblick. Typ: Allt detta ska jag försöka få gjort på en samma vecka, men jag behöver ju inte känna mig sämre för något tar lite längre tid. Jag mår ju bara bra av att ta det lugnt och vara i nuet, samtidigt som jag känner att jag inte har för mycket att göra. Om jag tänker på att inte ha bråttom, så mår jag bättre av det i längden. Dessutom är jag övertygad om att jag inte får mer gjort om jag ökar tempot. Därför blir ju tempoökningen helt menigslös att göra.