Onsdag (2024 12 11)
Jag har varit ledig i två dagar. Idag ska jag sitta på utbildning i Trollhättan hela dagen. Sen blir jag ledig imorgon igen. Sen jobbar jag Fredag - söndag och på söndag börjar jag på mitt nya schema som jag ska köra på i ett år från då. Rätt skön
vecka ändå med bara 3 dagar av busskörning.
Som träning och rörelse denna veckan så spelade jag pingis i måndags och igår blev det en kvällspromenad. Idag kommer jag inte hinna att spela pingis, men imorgon hoppas jag att det blir ett pingispass till. Bara någon annan än jag vill spela. Jag kan
ju inte spela själv. Idag kanske jag kör en kvällspromenad igen. Det kändes väldigt skönt igår.
Jag har ju mycket att göra nu. Förr vet jag att jag ofta tänkte att jag inte vet var jag ska börja när jag hade mycket att göra. Fast det resulterade ju också ibland i att jag inte fick nånting gjort. Nu tar jag bara tag i saker och bryr mig inte om i
vilken ordning jag tar allt i. Det är bara att börja greja och liksom komma igång så brukar man i alla fall få de mesta gjort av sånt man vill få fixat. Även om det är mycket just nu så känner jag mig ändå inte stressad. Det känns som att bara
jag grejar på och inte skiter i det, så ska jag nog bli nöjd med hur jag har avslutat detta året.
Det viktigaste är ju att man mår bra och det gör jag ju. Dessutom har jag ganska mycket pengar och röra mig med under december. Så jag har råd att greja med mycket nu som jag kanske året har fått vänta lite med. Det känns bra nu och jag hoppas att
jag under 2025 kommer vidare med min ekonomi på ett bättre och mer effektivare sätt än vad jag tex har gjort under detta året. Jag tycker att jag har en bättre plan nu och jag kan inte se att det inte ska funka. Bara jag grejar så tror jag de mesta
ordnar sig till det bästa.
GRÄNS
DANNEBLOGGEN 💪👍👊
Musikhjälpen.
Ikväll startar Musikhjälpen och i år sänder man från Sundsvall. För några år sedan tyckte jag detta var ett av årets höjdpunkter, men de senaste åren har mitt intresse för detta programmet svalnat mer och mer. Jag tycker fortfarande det är en bra grej
och ett kul koncept. Man ställer en bur på ett torg, någonstans i Sverige och sen samlar man in pengar till en bra sak. Man kör dygnet runt i 144 timmar och sen när programmet är slut så har det väl dom senaste åren samlats in någonstans mellan 50
och 70 miljoner. Det rätt coolt.
Jag vet aldrig hur mycket pengar jag kommer att skänka till Musikhjälpen. Jag vet att jag sen 2015 totalt har skänkt ca 100 000 kr och större delen av dessa pengar jag bidragit med genom att buda hem auktioner på Tradera. I annonserna står det ju
sen att pengarna går till Musikhjälpen och jag har i alla år tänkt att ska jag vara med och bidra så ska det mest vara via dessa auktioner. Jag är inte så sugen på att vara med och skänka pengar på något annat sätt till Musikhjälpen.
Det som jag tycker mig ha sett sen 2019 det är att Musikhjälpen har dragit ner på antalet auktioner. Det kanske inte är så, men upplever att det har blivit så. Nu ska jag inte säga att man inte kan hitta fett coola auktioner. Om jag verkligen
vill så kan man alltid hitta något, men känslan jag har är att programledare för Musikhjälpen de senaste åren mer har pratat om alla digitala bössor som man kan lägga pengar i än auktioner som finns att buda på.
Jag vill aldrig lägga pengar i alla dessa digitala bössor. I princip så handlar en digital bössa om att man lägger 50 kr eller mer och sen är man som givare med och tävlar om någon form av upplevelse eller sak. Jag vill liksom inte vara med på dessa
villkor. Jag tycker det är roligare att buda på auktioner och om jag är den så budar mest, då får jag ju det jag budar på. Skulle jag inte lägga det högsta budet så kostar det ju inte mig nånting, men jag har ändå varit med och bidragit till att
en auktion har gått för ett högre bud än vad det annars hade gjort om jag inte hade varit med och budat. Det är detta jag har gillat med Musikhjälpen och det är bara därför som jag genom åren har skänkt ca 100 000 kr.
Men jag är lite tveksam till att vara med och bidra i år. Det finns säkert några coola auktioner i år också som jag kan tänka mig att buda på och försöka, men jag känner ju efter senaste gången att jag har tröttnat lite. Jag förstår ju nu att jag
inte alltid kan var säker på att jag får sånt jag budar hem. Jag betalar direkt och sen så levererar inte folk. Jag kontaktar Radiohjälpen och säger att jag vill ha tillbaka pengarna. Jag får massor av ursäkter till höger och vänster. Jag får tillbaka mina pengar,
men jag orkar inte hålla på att först jaga människor för att jag ska få göra saker som jag har betalat för och sen blir det kanske inget ändå och då får jag ringa Radiohjälpen och säga att jag vill ta tillbaka pengarna. Jag har ju alltid fått
tillbaka mina pengar, men det är ju inte roligt att ta tillbaka pengar som man har skänkt till välgörenhet och en bra sak. I år tog jag tillbaka 11 500 kr. Ett annat år tog jag tillbaka över 20 000 kr. Även om detta inte är så vanligt så vill
jag inte vara med om detta längre. Jag får lite ursäkter och pengar tillbaka. Sen står vissa av dessa personer återigen i MH och pratar om vad dom gör för Musikhjälpen. Om man inte levererar det man står i TV och radio och pratar om att man skänker,
då har man ju inte som givare inte bidragit med nånting. Men jag ska väl egentligen inte klaga. Jag har ju fått göra mycket tack vare MH genom åren. Dessutom ska jag väl inte vara så jäkla gnällig för jag får ju faktiskt alltid pengarna tillbaka när
givare av en MH-auktion inte levererar.
Jag får se hur mycket jag följer och vad jag i slutändan skänker. Skänker jag nånting så blir det via en vunnen auktion. Från mitt perspektiv är det inte så konstigt att jag tvekar lite i år. Jag har vid ett flertal tillfällen fått tjata mig
till vissa auktioner som jag har vunnit. Och som jag också sa så har jag ju tagit tillbaka ca 30 000 av redan skänkta pengar. En gång var det nära att jag tog tillbaka 30 000 till.
Jag har svårt att inte tycka att det är dåligt att någon eller några är med i Musikhjälpen och säger att man tycker att det är viktigt att vara med och bidra för att bla, bla, bla. Sen efter att Musikhjälpen är avslutad så skiter man i att leverera
allt de som man har stått i buren sagt att man bidrar med.
Jag kanske bara gnäller nu. I slutändan har ju allt ordnat sig för min del. Jag har ju inte blivit blåst på pengar eller känt mig missnöjd med dom auktioner som olika givare har levererat. Jag har ofta känt att jag har blivit väl omhändertagen och
fått ungefär vad jag har förväntat mig på förhand. Så någonstans är jag rätt nöjd i det stora hela ändå. Men jag hoppas att jag nu har lärt mig av tidigare erfarenheter som jag helst av allt hade velat slippa. Jag kommer att tänka innan jag försöker
buda hem något i år. Sen hoppas jag ju in mitt hjärta att det kommer in många miljoner kronor till årets Musikhjälpen. Pengarna går ju till en bra sak. Världen behöver ju bli bättre för väldigt många människor. Musikhjälpen försöker ju definitivt göra något åt den saken.
Grishalsrullader | Leif Mannerström
Söndag (2024 12 08)
Oj! Jag har jobbat mycket under fredagen och hela denna helgen. Jag har ändå känt att jag har haft bra fart i kroppen och jag har inte blivit så trött som jag trodde att jag skulle bli efter allt jobbande. Jag tror att mina tre pingispass denna veckan har gjort gott. Mycket pingis är bra för min hälsa och det gör att jag kan hålla ett bra tempo, både på jobbet och hemma. Man känner sig alltid pigg och fräsch, oavsett långa dagar av mycket grejande och busskörning. Sen är det ju också jävligt kul att spela pingis!
Nu blir jag ledig måndag och tisdag. Jag har utbildning på onsdag. Jag är ledig torsdag och sen ska jag köra buss fredag - söndag igen. På söndag börjar jag på det nya schemat som jag sen ska köra på i ett år från då. På många sätt är det nya schemat jag får betydligt bättre än mitt nuvarande. Jag har inte lika långa arbetsdagar på helgerna och dom långa dagarna som jag ändå har är mer utspridda på det nya schemat än vad som är fallet på mitt nuvarande schema.
Allt rullar på. Jag mår bra och känner mig pigg och fräsch. Snart är det dags att greja med mycket pengar igen. Då ska jag göra det sista för i år och sen ska jag fan vara nöjd med vad jag har gjort med min ekonomi i år. 2025 kommer att bli hur bra som helst. Inför flera andra år har jag sagt det också, men sen har det inte riktigt blivit så bra som jag har trott. Men denna gången känner jag att det kommer att bli riktigt bra. I alla fall så bra att jag kan komma vidare mot min högsta dröm, samtidigt ha gott om pengar att röra mig med i nuet. Så jag kan ha det bra nu och få det ännu bättre i framtiden. Puss och kram till livet som jag får och kan leva.
Deluxe 2021 -2024 ✨🥂❤️
Massor att göra.
Jag vill egentligen bara få klart en grej nu innan detta året är över. Jag vill hamna i det ekonomiska läge gör att jag kommer vidare och kan både göra och ha det riktigt jävla bra under hela 2025. Detta är som sagt det enda jag vill nu, men ändå känns det som jag har så jäkla mycket att göra med allting.
Jag tar tag i de mesta när jag ser det och har det framför mig. Jag tänker att ska jag få gjort allt som jag vill hinna med innan nyårsafton så kan jag inte säga längre att jag tar något sen. Men det känns som jag har massor att göra hela dagarna, men samtidigt som jag grejar så vet jag knappt om jag får färdigt nånting. Jag gör en grej, börjar på en annan och sen kanske jag gör en tredje grej mellan att jag gör grej nummer 1 och 2. Det blir lite rörigt och även om jag har stenkoll på vad jag vill få gjort, så vet jag ändå inte just nu hur mycket jag har fått gjort vad jag har kvar att göra. Jag hinner liksom inte tänka på sånt. Jag har för mycket som jag vill få gjort och jag tror i alla fall att jag kommer att hinna. Egentligen vill jag ju bara få ekonomin på plats som jag vill ha den. Då löser sig mycket under 2025. Så den grejen är värd att kämpa lite extra för. Jag har som sagt massor att göra nu, men det blir nog bra i slutändan.
Hur vill jag titta på serier?
I perioder så kan jag ägna mycket tid åt att kolla alla möjliga olika serier. Jag försöker ändå att inte fastna i det där med att kolla alla möjliga serier. Tack och lov så är det inte många serier som jag känner att jag bara måste se och inte vill missa.
Jag vill ha ett tittande som ag känner är sunt och lagom för mig. Sen vad som faktiskt är sunt och ett optimalt serietittande för mig, det kanske jag ändå inte riktigt vet hur det ser ut.
Som det har varit för mig den senaste tiden så har jag kollat några serier på SVT-play. Jag gillar dokumentärer bäst. Det kan ju vara en dokumentär serie som är baserad på och inspirerad av verkliga händelser, men där dom det handlar om spelas av skådespelare.
Eller så är det ju dokumentärer där dom det handlar om också är med i själva berättar.
Jag tror att jag gillar att kolla på serier i ett svep. Alltså att jag "köttar" alla avsnitt efter varandra. Men sen finns det ju serier som där man släpper ett avsnitt i veckan och ibland kollar jag en gång i veckan, men jag tror att jag helst vill kunna
se allt på 1-3 dagar. I alla fall när det gäller serier som spelas av skådespelare och är baserad på verkliga händelser.
Jag försöker som sagt att inte fastna i "serieträsket". Det finns ju så jäkla mycket och man blir lätt sittande på tok för länge. Men jag tycker att jag hittills har haft ett sunt och lagom tittande på serier. Jag hoppas jag fortsätter tänka som jag gör,
så att jag inte fixerad av allt som jag på förhand tycker verkar bra. Det är ok att missa mycket serier. Även dom som många pratar om och tycker är bra. Jag tittar gärna på bra serier, men långt ifrån allt som släpps och går att titta på. Jag vill inte ägna för mycket tid åt att kolla på tex serier och likande. Jag känner mig lugn med att jag missar massor av sånt som många ändå kan säga att man måste se. Jag vill inte se allt och sen om några år komma till insikt med att jag har ägnat för mycket tid åt att tex kolla serier på SVT-play.
Om jag får tipsa om en serie som jag nu har sett alla 6 avsnitten på och som jag tycker är bra så var det serien: The Pirate Bay som är
en serie baserad och inspirerad av verkliga händelser. Jag tycker detta är en fascinerade historia som känns cool att tänka kring.
Jag ångrar - Jag orkar inte.
Jag har genom åren råkat ut för många äckel och idioter och ibland har det hänt att jag har polisanmält händelser efterhand eller bara tagit hjälp av polisen direkt när jag upplever att jag har befunnit mig i ett nödläge. Jag gissar att jag dom senaste åren har gjort ca 30 polisanmälningar mot ca 25 personer. Sen kan jag känna att jag ångrar att jag vid vissa händelser inte har gjort en polisanmälan. Gånger jag ångrar rör sig nog lätt om 30 gånger till. Samtidigt som jag känner att jag ångrar vad jag inte har gjort så har ju de flesta av mina anmälningar lagts ner och om inte polisen är på plats typ under pågående brott eller strax därefter så är det inte alltid som jag har orkat göra en anmälan. Jag förväntar mig ju aldrig längre att något jag anmäler kommer att leda till åtal och en fällande dom. På dom 30 polisanmälningarna som jag har gjort så är det 1 anmälan som har lett till ett åtal och där jag då fick gå på en rättegång som sen resulterade i en fällande dom. Så jag kan ändå inte säga till 100% att det är meningslöst att polisanmäla. Dessutom har det ju hänt ett flertal gånger att polisen ändå har gjort ganska mycket med en anmälan som jag har gjort. Jag har på olika sätt fått reda på att polisen har plockat in personer till förhör och även kontaktat vittnen och frågat dom om saker som jag har polisanmält. Allt de där har känts bra för mig i efterhand och även om dessa polisanmälningar inte har lett till ett åtal och fällande dom, så har jag oftast varit nöjd med att polisen har plockat in personer och till förhör. Det har ändå gjort att just dessa personer har låtit mig vara ifred efter detta.
Dom senaste åren har jag i snitt gjort 1-2 polisanmälningar varje år. Under 2024 har jag hittills inte gjort någon, men jag känner nu i efterhand att jag i alla fall borde ha gjort minst 1, och vid kanske 2 eller 3 tillfällen så borde jag ha kontaktat polisen i samma stund som jag blev utsatt för vissa brott. Jag skulle på det ena eller andra sättet ha fått polisen att komma till platsen i full fart med blåljus. Dom tillfällena kan jag idag ångra att jag inte gjorde det.
Vid ett tillfälle tidigare i år så har jag ringt 112. Det var då en liten kaxig och äcklig snorunge som lyste på mig med laserpekare. Jag ska inte sitta här och redogöra exakt vad som hände med detta, men det var i alla fall så att polisen tog det jag sa på allvar och det slutade med att polisen skickade två polisbilar. Totalt 6 stycken poliser kom till en viss plats och grep snorungen och beslagtog hans laserpekare. Vad som mer hände kommer jag inte att gå in på, men innan jag ringde polisen så var jag lite tveksam om polisen kommer att ta det jag säger på allvar. Uppenbarligen var det något som dom verkligen tog på allvar eftersom man skickade två polisbilar med ett flertal poliser som gick ut ur bilarna med väldigt fokuserade och bestämda steg. Det kändes ju naturligtvis bra för mig och jag tänker ju nu att om detta händer någon mer gång att någon siktar på mig med någon form av laser så kontaktar jag ju polisen direkt, utan att tveka överhuvudtaget.
Som jag tänker framöver så ska jag nog kontakta polisen i större utsträckning än vad jag tex har gjort under detta året. Jag ångrar sällan att jag gör det, men jag ångrar ofta att jag inte har gjort det. Orsaken är ofta att jag inte orkar gå igenom allt som jag tänker att jag behöver stå ut med för att jag blandar in polisen. Samtidigt är ju polisen till för att: Skydda, hjälpa och ställa till rätta. Jag har hört någonstans att deras valspråk låter så. Jag kanske får utså saker och mitt val att ta hjälp av polisen kanske får konsekvenser och tar vändningar som är jobbiga. Men jag har också tappat lite tålamodet och jag behöver inte bara tåla allt som vissa äckel och hjärndöda människor utsätter mig för. Jag orkar inte och då är det bättre bara ta hjälp av polisen och sen är det mycket som jag inte behöver utså efter det. Även om det ibland kan vara jobbigt med den process som man behöver gå igenom p.ga att man kontaktar polisen. Jag har ju också lärt mig nu genom åren vad som är värt att göra nånting med och inte. Då vill jag också utnyttja den kunskapen maximalt. Varför ska jag ens försöka reda ut saker själv om jag både kan och har rätt att ta hjälp av tex polisen? Det är ju inte roligt att ångra sånt man aldrig gjorde. Sen är det ju vad man orkar och vad man tycker är värt att göra. Jag brottas mycket med dessa tankar inför en eventuell kontakt med polisen. Men någonstans känns det mer rätt att be om hjälp än att låta bli. Så det är väl så jag får tänka framöver.