Jag besökte Bokmässan i Göteborg i år igen.  Jag var där i torsdags och lite i fredags. Jag har ju varit där i några år nu. Jag har lärt mig hur jag ska hitta rätt och många utställare och företag som säljer böcker och annat står ju på exakt samma plats varje år. Om jag vill gå på ett seminarium som ska hållas i tex sal G4 så vet jag var den ligger inne på mässan och jag behöver inte kolla upp det innan på någon karta eller liknade. 

Sen kanske det ändå är så att jag är lite "mätt" på Bokmässan. Många författare och andra ser jag varje år och även om dom släpper nya böcker som dom pratar om så vill jag hitta tid för att titta och lyssna på andra författare som inte är ständigt återkommande på Bokmässan. 

 

Man hinner ju inte alltid med att se allt som kanske är nyfiken på. Jag kände också att jag inte orkade hänga kvar så länge som kanske krävdes för att jag skulle få se vissa personer som hade varit kul att lyssna på och kanske få en bok signerad av. Ibland gör det lite ont i hjärtat när man missar sånt som man hade velat uppleva, men så är det varje år för jag orkar inte vara på bokmässan och sen springa runt och försöka se allt. Mycket kan vara svårt att ta reda på innan också. Man har ju inte koll på allt innan man åker dit. Vilka som ska vara där, var, dag och tid. 

 

Jag är ändå nöjd med med mitt besök på Bokmässan. Jag försökte mest slappna av och bara njuta av mässan med mina ögon. Det kändes skönt att jag hade lärt mig mycket av tidigare år av besök på Bokmässan. Det gör ju att inget blir så stressigt när man väl är på plats. Däremot kanske jag skulle ha tvingat mig kvar längre och uppleva mer av mässan när jag ändå är där. Det ska  jag tänka på om jag nu ska göra nya besök i framtiden. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dom senaste dagarna har jag tänkt väldigt mycket på saker som för mig har känts lite jobbiga. Mina tankar låser lätt in sig och jag när jag tex ångrar att jag har sagt eller gjort något så blir ju dessa tankar helt omöjliga att vinna över. Det bästa man kan göra då är väl att bara börja tänka på nuet. Vad gör jag just nu när jag tänker på saker som har varit? Just nu sitter jag och skriver ett blogginlägg. Jag funderar över saker som har varit jobbiga och jag vill skriva ner dom för att jag tror att jag mår bättre av det. Så är det just nu i det nuet jag befinner mig i. Jag kände redan nu att jag mådde lite bättre i denna stunden av skrivandet. 

 

Jag känner också att jag tänker mycket på hur jag ska vara och vad jag ska säga om jag skulle stöta på vissa personer. Problemet är att jag inte vet om jag kommer att träffa dom någon gång igen. Grejen är också att även om jag skulle göra det så är det sällan allt blir som jag har tänkt mig. Mina tankar om hur jag ska vara och vad jag ska säga låser sig och jag vågar knappt göra någonting i dessa situationer. Det lite jobbigt för mig att gå runt med den vetskapen om att jag inte riktigt kommer ur det där. 

 

Jag har också den senaste tiden känt att jag kanske borde prata mer med vissa personer än vad jag har gjort. Med vissa blir det lätt en tystnad som jag kan tycka känns lite jobbig. Jag har även är svårt att komma vidare. Det låser sig lite och jag vågar inte alltid säga så mycket. Det blir liksom den där tystnaden som egentligen ingen vill ha. Samtidigt känner jag att jag kanske inte vill störa någon, men ibland kanske jag bara måste våga säga mer än vad jag gör. Samtidigt är jag rädd för att säga för mycket också. Det kan lätt bli att man då säger saker som man egentligen inte vill eller menar. Det är ju inte bra det heller. Detta är ytterligare ett exempel på tankar som lätt går i lås för mig och jag har svårt att komma vidare med dom. 

 

Ibland vet jag inte hur jag ska tänka och det bästa är väl att inte tänka för mycket överhuvudtaget. Bara försöka vara i nuet och göra saker som man: Vill, mår bra av och tror på. 

 

 

Imirgon startar Bokmässan i Göteborg och jag ska ta mig dit. Det håller ju på tills på söndag. Jag vet inte just nu om jag kommer att besöka mässan alla dagarna, men imorgon och minst en dag till vill jag spendera tid på Bokmässan. Jag brukar bli nöjd.

 

Första gången jag var på Bokmässan var 2017, och sen har jag varit där varje år efter det. Det var väl 2020 under pandemin som det inte blev ett besök, men då körde man det ju digitalt. Det gick liksom inte att fysiskt besöka mässan det året. 

 

 

Sandra Beijer. 

 

 

 

 

 

Ingemar Stenmark

Leif GW Persson.

 

 

 

 

 

Jag har en "soft" arbetsvecka. Jag jobbar bara två dagar och imorgon har jag tänkt att kolla in dom elbussar som jag gissar att jag kan få börja köra nästa vecka. Det är ju också dom två sista passen jag kör på detta schemat som jag har nu. Från och med nästa vecka börjar jag jag köra på ett helt nytt och massor av förändringar sker i samband med schemabytet. Jag tror att jag har ganska bra koll på allt som händer redan nu, men elbussarna har jag inte kollat in än. Det ska jag försöka hinna i morgon. Från och med torsdag sen så är jag ledig hela veckan. Det ska bli skönt, extra "gött" är det ju att vara ledig idag efter helgens jobbande. Även om det var hur  lugnt som helst att jobba i helgen. 

 

Annars hoppas jag att jag spelar en del pingis. Minst 2 pass denna veckan får jag ju försöka sätta. Jag har säkert möjlighet att köra mer, men det är ju Bokmässan denna veckan också. Så jag får se hur mycket pingis det blir, men idag blir det ett pass i alla fall. 

 

Bokmässan som sagt. Det är i Göteborg och planen är nu att i alla fall göra ett besök på torsdag. Sen får vi se. Det ska bli kul att uppleva den mässan igen. Det har ju blivit en lite tradition för mig att ta mig dit varje år.  Jag har gjort minst ett besök varje höst sen 2017, med undantag för 2020 då det var pandemi.

 

Mycket ekonomi är det annars denna veckan De mesta är väl redan klart och jag ska bara sätta allt på rätt plats. Typ betala och vänta på att allt ska löna sig. Jag är fruktansvärt målmedveten och noga nu. Jag vill i alla fall göra som jag har tänkt mig. Sen får man se hur långt det räcker och hur många drömmar man i framtiden kan förverkliga. Det känns spännande att se vad som går att förverkliga av dom tankar jag har. 

 

 

 

 Jag har nu hållit på med pingisen i några veckor. Det som hittills blev som jag har tänkt mig det är att jag har fått ett flertal frågor om jag vill hjälpa till med olika saker i klubben. Jag har sagt nej och jag fortsätter att säga nej, på flera olika sätt. Jag är inte överraskad på något sätt att folk vill att jag ska ställa upp eller att jag får frågor om jag vill hjälpa till med både det ena och det andra. Samtidigt är jag i ett läge där jag känner att min hälsa och mitt välmående i allt detta är det viktigaste. 

 

Första frågan jag fick är om jag kommer att tävla nånting denna säsongen. Om jag minns rätt så svarade jag då att jag vill komma igång med träningen först och sen får jag se vad jag väljer att göra. Jag kanske kan tänka mig att åka på någon tävling i framtiden, men just nu känner jag att träningen är viktigare och då fokuserar jag på den. 

 

Den andra frågan jag fick var om jag ville spela seriespel. Det innebär ju att jag är med i ett av Trollhättans serielag. Jag svarade typ: Nej, för fan. Frågan kom ju efter första träningen och känslan då var ju att jag bara ska träna på och absolut inte göra något annat. Jag kan nog också redan nu säga att oavsett hur bra det än kommer att gå framöver på träningarna så kommer jag nog inte att vilja vara med och spela seriematcher. Jag har ganska många tankar kring varför jag inte vill spela och vara med i just lag och seriespel. Jag ska nu försöka förklara så gott jag kan. 

 

För det första så tycker jag att seriespel ganska tråkigt. Jag har ingen lust att lägga en hel dag på att tex  första åka till Mariestad, Skövde eller Lidköping. Sen ska man Spela sina matcher där och jag vet av erfarenhet att matcherna man spelar kan bli ganska långa. Blir matcherna jämna så kan det totalt sett bli 14 spelade matcher där varje spelare i laget kan få lira 3 matcher, plus 1 dubbel. Dagarna kan bli väldigt långa och jag skulle känna mig allt annat än pigg efter en sådan matchdag. Dessutom skulle det ju kännas extra tungt om man får stryk en sådan lång match. I vissa serier så kan det också vara så att man spelar två lagmatcher på något ställe som man först då ska åka till. Då har man ju dagar då man kanske åker klockan 06:00 på morgonen och sen är man kanske inte hemma för än 23:00 eller senare på kvällen. Det var i alla fall inget ovanligt på den tiden då jag höll på med pingisen som mest och jag har svårt att tro att det har ändrats idag. Jag känner ju bara spontant att med den erfarenhet  jag har idag av seriespel och allt som skulle krävas av mig för att jag ska orka med, så ska jag inte bry mig om det överhuvudtaget. Jag personligen får ju ut mer av att köra ett hårt träningspass i Trollhättan på ca 2 timmar. Sen tar jag en skön dusch, käkar lite gott och mår bra i kroppen.  Dessutom är jag av åsikten att det är ju bättre att dom som är yngre och är motiverade att utveckla sin pingis ska spela seriespel, om dom själva känner att dom vill det. Det går ju inte att komma ifrån att man lär sig mycket av att spela och vara med i lagspel. Sen tycker jag samtidigt att alla som är ansvariga för Sveriges alla serier inom pingisen borde se över upplägg och matchsystem osv... Jag tycker att det är för mycket och för krångligt. Dessutom tror jag att det är många som avstår för att det blir helt enkelt för mycket matcher och resande under en och samma säsong. Kroppen tål ju knappt det. Dom flesta som är med i dom olika divisionerna och spelar är ju inte proffs. Dom flesta har ju jobb eller skola och sköta, ett annat liv utanför pingisen också. Min personliga uppfattning är att upplägget med framförallt seriespelet måste ses över. Jag tycker att man i alla fall ska ha lagmatcher som spelas i bäst av 5 matcher. Då är man tre spelare i varje lag och sen spelar man matchen precis som man idag gör på VM eller EM. Ettan och tvåan i varje lag spelar mot varandra och treorna möter varandra. Matchen kan sluta: 3 -0, 3- 1 eller 3-2. Det enkelt, effektivt och jag är övertygad om att det är det klart bästa systemet att ha. Rakt av i alla serier. Att seriesystemet ser ut som det gör och typ aldrig ändras, så bidrar det nog till att jag själv inte är så sugen att vara med. Allt blir bara för mycket när det är som det är idag. Jag vill liksom inte utsätta mig för det. 

 

 Det känns skönt att ha ganska lugna och avspända dagar. Jag jobbar i och för sig mycket denna veckan, men jag har många ganska bra pass och jag slutar ganska tidigt varje dag. När jag sen kommer hem så känns det bra att inte känner någon stress över allt som ag måste greja och fixa med. Det är lugnt eftersom jag helt enkelt inte har så mycket att göra just nu. 

 

Jag ska greja en del med ekonomin denna månaden, men det är nästa vecka som jag har mer att göra med den och allt är sedan länge redan förberett så jag behöver i stort sett bara vänta in vissa datum och sen sätta allt på plats. Jag har stora utgifter, men jag får in mycket pengar också. I slutändan tror jag att jag tjänar på det och jag har inte samma stora klump i magen längre som jag hade för några veckor sedan när allt bara kändes för stort och för mycket. Det lugnare nu. 

 

Konstprojektet tuggar på och jag vet inte om jag kommer att klara det målet jag har för i år eller inte, men känner ändå en stor inre frid med det. Jag gör ju så mycket som jag hinner med och tycker är värt att göra. Räcker inte det för att få in alla pengar jag vill ha i år så får det väl vara så då. Jag tror ändå att jag kommer att kämpa vidare med konsten även nästan år. Det stora målet med det ligger ju långt fram så innan kommer dit så har jag förhoppningsvis förverkligat minst 100 andra drömmar som jag har. Så det bästa jag kan göra är väl bara att göra som jag gör och se vad jag lyckas med. Jag behöver inte fundera mer än så och då känner jag mig trygg och lugn med den inställningen till det. 

 

Jag spelade pingis igår igen och det var det klart bästa passet som jag har kört sen jag började i augusti. (om jag inte minns fel så var det väl då jag körde mitt första pass på flera år) Igår kände jag mig mer avspänd i kroppen. Jag rörde mig bra vid bordet och jag kände en större säkerhet än tidigare, speciellt på dom bollar när jag valde att gå för poängen. Smashar och loopar satt betydlig mer än vad dom har gjort under andra träningar som jag har kört i år. Jag körde även en tyngre fotarbetsövning som trots svårighetsgraden kändes helt ok. Efter träningen hade jag en positiv känsla av att nu är jag lite mer på gång och att träffen på bollen och distansen till bordet var väldigt mycket bättre under gårdagens pass än dom tidigare som jag har kört i år. Mycket med pingisen börjar helt plötsligt kännas bra och äntligen kanske jag kan slappna av mer och bara njuta av den sport som jag gillar mest av allt. Det ska ju vara kul med pingis, annars är det ju meningslöst att hålla på. 

 

Det känns som sagt skönt att inte ha så överdrivet mycket att göra nu. Jag känner mig helt avspänd och jag mår bra. Jag läser och skriver. Jag jobbar på och spelar pingis. Jag "småplockar" lite med vardagliga saker, men inget med det är speciellt jobbigt. Jag har ju inget stort hus som jag måste hålla efter och jag har inga barn som jag måste försörja och ta ansvar för. Jag kan planera mycket roliga saker inför framtiden och jag kan ha drömmar som jag tycker känns möjliga att förverkliga även om dom oftast handlar om saker som kommer att kosta mig en jävla massa pengar. Det hade bara varit helt verklighetsfrånvänt av mig att ha dom planer jag har för framtiden, om jag nu hade suttit här med en familj som jag har ansvar för att försörja. Så jag tror att jag är lättat och glad över att jag ändå lever som jag gör. Jag är mer fri i den livssituation som jag nu befinner mig i. Dessutom mår jag ju också väldigt bra.