Det känns som arbetsveckan bara har börjat. Jag har ju massor med jobb kvar och denna veckan har jag ju bara en ledig dag. Den hade jag igår (torsdag) Det känns lite tufft, men helgpassen är ju i alla fall bra pass att köra. 

 

Jag känner att jag mår ganska bra, men jag känner också av en viss tomhets känsla. Vemod är väl det rätta ordet för det. Februari har varit en ganska intensiv månad för mig. Jag har fått mycket gjort och de mesta av allt jag har grejat med har gått bra. Ekonomiskt sett har det också varit en bra månad. Man kan ju tycka att jag borde känna mig lite gladera och kunna njuta av det. Men jag känner mest tomhet och tänker mest på hur jag ska klara av allt jag vill få fixat. Jag är också ganska säker på att det inet kommer att gå lika bra med pengar i mars som det gjorde nu i februari. Det känns ändå ok för jag tror ändå jag klarar av att nå det målet jag har för mars och då kommer jag ju i alla fall vidare. 

 

Mycket har som sgat gått bra den senaste tiden och det fortsätter så nu också, men ändå har jag svårt att känna mig nöjd. Jag tänker alltid att jag kanske har missat något. Eller så tänker jag att jag hade kunnat göra saker och ting bättre. Sen är jag ändå mycket i nuet och jag vet att det är det enda rätta. Jag har verkligen gjort allt jag kan nu och mer grejer ska jag fixa, men just nu får jag vänta innan jag kan komma vidare. 

 

Jag går också runt och bär på en känsla av jag inte riktigt kan, eller kommer att kunna njuta av allt jag kanske kommer att göra som jag tycker är roligt och som jag någonstans borde må bra av att göra. Det känns lite som att jag bara vill få saker gjort, bara för att jag har satt upp det som mål. Någonstans inom känns det väldigt fel. Om jag åker på en resa så vill jag ju kunna njuta av den och känna att jag kan koppla av faktiskt i efterhand känna att det var en rolig och bra resa att göra. Känslan jag nu har är att jag att det finns riskt att jag inte kommer att känna så. Frågan jag då ställer mig är om det är värt att bry sig om de "rätta" känslan inte infinner sig. 

 

Jag får väl se hur det blir framöver. Just nu kan jag inet göra så mycket för att komma vidare. Allt får bara vara som det är just nu. Jag orkar liksom inte kämpa emot vad jag innerst inne känner. Det kommer jag inet att må bra av. 

 

 

 

 

Jag skulle egentligen varit ledig idag, (onsdag) men en av mina chefer ringde klockan 06:00 i morse och frågade om jag kunde komma in och jobba ett pass. Ibland ställer jag upp och ibland säger jag nej. Får jag frågan om övertid så tror jag är en "50% person". Jag säger nog nej och ja lika mycket. Idag kände jag att jag kan ställa upp. Denna arbetsdag ger mig ju ändå ganska många komptimmar och jag vet ju med mig att det kommer dagar framöver där jag verkligen vill vara ledigt. Då är det ju bra att ha mycket ledighet att kunna ta av. 

 

Jag är lite snurrig i huvudet nu, men jag känner i alla fall att allt jag grejar med blir så bra som jag på förhand har räknat med. I vissa stunder får jag ligga på som fasen för att få allt på plats som jag vill. Tex pengarna har jag redan nu fått på plast som jag vill ha dom inför mars och jag tycker att jag har en bra budget som jag inte behöver kämpa för att hålla. Jag lägger mig på en nivå så att jag vet att jag klarar av den. Jag skulle nog kunna göra mer med pengar och en tjäna det jag vill få ihop på kortare tid, men det blir inte värt det. Jag kommer ju bara att få kämpa mer i min vardag och jag har ju bestämt mig för att det är här och nu som är det viktigare. Jag kommer ju att klara av årets mål också, men det räcker ju att jag sätter det i slutet på december i år. Jag kommer bara att tröttna om jag kör för hårt och tänker för stort redan nu. Jag tar lite i taget och jobbar systematiskt framåt. Det är nog det enda sättet som funkar för mig. 

 

Det som har känts bra under februari är att vad jag än har valt att göra så har jag allt funkat. Bara jag grejar så funkar det. Konsten har jag tex tjänat ganska mycket pengar på. Med tanke på att jag inte har jobbat så hårt med det, så har det ändå rullat in pengar. Mer pengar än vad jag borde tjäna på det. 

 

Jag tar tag i saker och ting när jag kan och jag har tålamod och väntar tills jag känner att jag kan göra nånting bra och få ut det resultatet som jag vill av det jag grejar med. Det kräver ibland att jag ligger på och köra hårt kortare stunder. Det kan kännas lite tufft psykist för vissa saker tar ju typ bara två minuter och sen får man vänta ganska länge innan man kan göra något mer. Så är det med pengarna nu. Jag kan inte göra så mycket nu. Jag får vänta till slutet på mars. Det är lite frustrerande att jag inet känner att jag kan göra mer, men jag vet ju också att om jag bara har tålamod och väntar, så är det ju lugnt. Jag är övertygad om att jag kommer att sätta alla mål som jag har för i år. Bara jag inet har för bråttom eller försöker fixa mer än vad jag från början har planerat. Är jag bara grymt fokuserad på nuet så löser jag allting och jag kanske till och med kan har roligt medans jag tjänar pengar. Varför ska man kämpa och tjäna pengar för att kunna ha roligt sen? Det känns ju bättre att försöka ha roligt nu. Sen kan det ju vara för sent.