Under helgen och framförallt idag har jag känt mig maximalt lugn och avspänd. Jag har lätt för att bara lyssna och hålla mig lugn oavsett vad som sägs till mig. Det känns bra i hela kroppen och jag är övertygad om att det beror på att jag har spelat mycket pingis den senaste tiden. Förr veckan körde jag ju 4 pass och jag lirade ett pingis pass i kväll också. 

 

 

* Jag har lättare för att ta tag i saker på min fritid.

 

 * Det känns lättare att hålla skärpan på jobbet. 

 

* Jag känner mig mer lugn och avspänd under långa perioder. 

 

* Jag sover bra om nätterna, vilket också får mig att orka mer och hålla mig skärpt under större delen av min vakna tid. 

 

* Det är också lätatre att ta tag i mer pingisträning. När man är igång och tränar mycket pingis, så blir det lätt så för mig att jag bara vill spela mera. Man längtar liksom varje dag till kvällen träning. 

 

* Det känns ju också bättre att gå promenader och det är heller inga problem att motivera sig till att gå ut på en promenadrunda. Oavsett hur det känns i kroppen. Detsamma gäller med pingisträningen. 

 

* När jag tränar mycket så känner jag ju också att jag kan äta mycket som är gott utan att jag så jäkla lätt går upp i vikt. Det känns ju positivt för som ag känner så går jag gärna ner mer, men fan inte upp. 

 

* Jag känner att jag bara vill gå runt med den känslan för evigt och för att kunna göra det så behöver jag ju bara spela mycket pingis. Det hjälper mig på så många andra sätt och framförallt så känner jag mig ständigt avslappnad och bra i kroppen. Man mår bra, helt enkelt. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Ibland stöter man på människor som är riktigt obehagliga och läskiga. Jag bryr mig sällan om vad negtaiva och bittert folk: Tycker, tänker och säger om mig och till mig, men det finns en typ av människor som kan säga saker till mig som för mig är känsligt och som innerst inne gör mig ledsen, även om jag försöker att inte visa det när det händer. 

 

Det som jag vet som på riktigt gör ont i hjärtat det är när människor säger något elakt till mig som för mig känns privat. Privat för mig är ju sånt som bara jag själv och kanske en liten krets av människor  omkring har med att göra. Det är ju läskigt när man märker att någon måste ha ägnat väldigt mycket tid på att ta reda på saker om mig om sånt som på riktigt är privat. När något tar upp detta med mig, i syfte att bara såra mig, så blir jag på uppriktigt ledsen och jag har också vid dessa tillfällen svårt att säga något tillbaka. 

 

Jag har svårt att ta konkreta exempel på när något blir för privat. Det mer en känsla som kommer över mig i just den stunden och jag vet egentligen inte vilka saker som för mig är så privata så att det går att såra mig med dom. Men folk gör mig ju uppriktigt ledsen ibland och eftersom jag tar åt mig och känner mig berörd på djupet, så måste det vara för att något är väldigt känsligt och något som jag ser som min högst privata angelägenhet. 

 

Jag är ändå glad idag över att jag lyckas hålla väldigt mycket för mig själv som jag tycker är privat. Av allt de som jag skulle kunna dela med mig av, men väljer att inte göra så tror jag ändå det är väldigt få som vet nånting om detta. Vet någon nånting så har dom nog sällan hela bilden. Så det är nog relativt sällan som ajg råkar ut för dessa människor som lyckas säga eller göra något mot mig som sårar mig på djupet. 

 

Det positiva är väl ändå att detta inte händer så ofta. Jag delar ju sällan med mig av allt för privata saker och även om någon annan skulle veta något och försöker använda det mot mig, så vet dom ju sällan hela sanningen. Det gör ju det mycket lättare att släppa och gå vidare. Jag mår ju för de mesta bra, även om det finns männsikor som kan trycka ner mig och gör mig ledsen på riktigt.