Jag får ibland frågan om jag har en bil och när jag säger att jag inte har det så frågar många varför. Det enkla svaret är att jag inte känner att jag behöver en. Livet funkar bra för mig utan bil och jag ser nog fler bekymmer än möjligheter med att äga en bil. 

 

Sen är det ju också så att jag kan inte så mycket om bilar. Jag kommer ju bara att få massor med problem med min bil, eftersom jag känner att jag inte vet hur jag ska sköta den på ett optimalt sätt. Det kommer att kosta otroligt mycket pengar och det känns bara onödigt när jag lever ett liv där jag sällan kännar att jag behöver ha en bil. 

 

Man kan ju åka rätt mycket annat för dom pengarna som det kostar att äga en bil. Taxi, tåg, buss eller hyrbil är ju några exempel. För mig är sådana alternativ både billigare och lättare att utnyttja i längden. 

 

Det är ju hänt att jag åkt "limmo"  också det är ju en känsla av lyx som jag aldrig har känt när jag kör bil. Dessutom kan man ju åka en hel del limmo på ett år, för de pengar som det kan kosta att äga en egen bil. 

Naturligvis kan jag ibland känna att det finns nackdelar med att inte ha en egen bil. Jag får ju planera betydligt mer om jag tänker att jag ska åka någonstans. Jag får ju planera lite, även  jag bara ska ta en tur till Uddevalla. Samtidgt känner jag att även om jag kan komma på vissa nackdelar och jag några få gånger per år kan sakna att jag inte har en bil, så känns det ändå bättre för mig att ingen bil ha. Jag känner inte att jag behöver en egen bil så mycket, så att jag måste skaffa en. 

 

Jag tänker alltid att skulle det komma en dag där jag behöver en bil, då får jag ju lösa det då. Sen vad lösningen exakt blir, det vet jag inte. Men det är något jag verkligen kommer att tänka igenom om det skulle bli aktuellt. Vilket skulle kunna vara den bästa lösningen för mig?

 

Ett alternativ som jag skulle försöka undvika om det går, det är att ta ett privatlån. Jag vill ju inte bära hela den kostnaden själv. Om du sen säljer bilen, då har den ju tappat i värde och du kanske fortfranade har mer pengar kvar att betala av på lånet som du tog för att kunna köpa bilen för. Det känns som ett väldigt dyrt och onödigt alternativ och det skulle i alla fall jag försöka att undvika till varje pris.

 

Om jag inte har möjlighet att betala för min bil med egna sparande pengar, då skulle jag nog fundera på att leasing av bil istället. Jag har inte jättebra koll på vad som gäller och hur det funkar när man leasar bil, men skulle det bli aktuellt så kommer jag att ta reda på allt jag tror mig behöva veta. Som jag har förstått det när jag genom åren har pratat med personer som väljer att leasa en bil, så hör man ofta att dom säger att man blir av med väldigt många bekymmer som annars har när man äger sin bil. Väljer man dessutom att leasa bil via sitt bolag så blir ju leasingkostnaden också avdragsgill.  Det innebär ju att man betalar bilen med pengar som inte beskattats fullt ut ännu. I praktiken betyder väl det att staten är med och betalar en stor del av bilen. Så vet jag många som gör och skulle jag ha den möjligheten så hade jag säkert gjort så också. Dessutom är det väl så med leasing att man lämnar tillbaka bilen efter några år. Det gör väl att man iet har något restvärde att oroa sig för. Det blir ingen deprecieringsförlust (eller värdeminskningsförlust). Du har ingen bil som tappar halva sitt värde av att stå i garaget. Fördelen är ju också att man aldrig binder upp kapital och du kör alltid en nyare och bra bil när det leasar. 

 

Nu vill jag väl ändå säga att jag kanske har fel på några punkter när det kommer till detta med bilar och vad som är bättre och sämre att göra och vad som gäller vid tex leasing.  Men jag kan säga att jag kommer att tänka igenom mina val noga om det skulle komma en dag i framtiden där jag känner att livet inte funkar utan bil. Hur man än väljer att lägga pengar på en bil och alla omkostnader som kommer med den, så är det ju värt att ta reda på vad som är bäst att göra. Det är inte för att vara snål, det handlar ju om att ha en fungerande privatekonomi. 

 

Nu har jag ju ingen bil och jag funderar inte heller på att skaffa någon. Som jag lever mitt liv idag, så skulle nog bara må skit över att ha en bil att bekymmra mig över. När jag heller inte är så intresserad eller kan så mycket, så känns det just nu som ett rätt beslut att bara fortsätta leva utan bil. 

 

 

 Dygnet har 24 timmar och jag kan inte få fler och jag kan inte köpa mig fler. Jag vill få gjort mycket nu, men tiden räcker inte riktigt till och dessutom är det mycket med pengar som jag ska få koll på nu. Det som känns bra med allt jag planerar och sätter upp mål för just nu det är att jag har en tidsplan för allting. Det gör ju att det känns mer motiverande att fortsätta. När det gäller ekonomin och dom mål jag har med den så strävar jag ju efter att få pengar att jobba för mig. Jag vill komma till en punkt där jag inet behöver jobba så hårt för dom. Jag tror att jag är på rätt väg nu och det är nog första gången som jag på riktigt känner det. Jag har ju i alla år gjort som många andra. Man jobbar för sina pengar och sen spenderar man dom, utan så mycket tankar på hur man ska göra för att få dom att växa. Det är ju egentligen inte svårare att få pengar att jobba av sig själv. På ett sätt är det ju lättare för man behöver ju inet göra så mycket sen när man väl har fått allt på plats. Jag måste ju bara börja och ha tålamod. Jag väljer att göra vad jag tror krävs och jag är noga med att få allt klart inom en viss tid. 

 

Det är ju faktiskt så att en investering som bara få pengar att växa blir ju hela tiden värd mer även om jag skulle bli sjuk eller ha semester. Pengarna rör sig oavsett. För att nå mina mål med ekonomi och i slutändan min vison, så kräver det arbete av mig och jag måste ha tålamod, men när allt det är på plats då kommer jag ju att känna än större ekonomisk frihet än vad jag gör idag. Det är jag helt övertygad om. Tiden är något som kan vara en begränsning, men samtidigt får den mig att ta tag i saker och få dom gjorda. Klarar jag bara alla delmål på vägen så ökar chanserna hela tiden att ag ska klara mina slutgiltiga mål. För varje spärr jag kommer över så får jag automatiskt mer ekonomisk trygghet. Jag vill nå ett mål där jag tjänar pengar som jag nästan inet behöver jobba för alls. Jag vet inet exakt hur jag ska nå min vision, men det känns bar att jag har börjat och det känns också bra att jag har en tidsplan för allt som jag gör. Jag kommer liksom inte att kämpas på i evigheter för att sen konstatera att jag inte har kommit vidare i min ekonomi. Misslyckas jag med något av mina delmål den närmaste framtiden, då kommer jag att ge mig där och bara göra det bästa av allt ajg har lyckats med. Typ bara leva så mycket jag kan. Det känns bra att man har börjat på riktogt att närma sig visionen. Tiden gör jobbet, men bara om jag börjar att göra sånt som jag har planerat för att nå målen.  Min tid ger mig mina möjligheter.