Jag har ju den senaste tiden varit inne i en ganska behaglig arbetsperiod. Jag har varit ganska mycket ledig och när jag har jobbat så har jag haft ganska bra pass, eller så har jag gjort dom bra genom att ta ledigt några eftermiddagar. 

 

När jag nu har varit mycket ledigt så har jag försökt att tänka på att inte skynda mig och ha för bråttom med allt jag gör. Jag minns för några månader sen att jag stressade ganska mycket i allt jag gjorde och jag tror att jag ville få många saker gjorda på kort tid. Jag tyckte på något sätt att jag kände mig effektiv och jag trodde att jag skulle må bra av det. Jag var väl opckså nöjd över att jag fick mycket gjort, men när ajg väl hade fått mycket gjorrt och skyndat mig med massor med saker, så fick jag ju bara mer tid över och då hittade jag ju på mer saker att göra. Till slut blev det för mycket och då fick jag inte ihop allt i min hjärna och då gick flera saker som jag grejade med åt helvete. Bara för att jag fick många saker gjorda på kort tid, så blev det sen så att jag bara kom på mer saker som jag behövde göra och då glömde jag ju att hitta lugnet och göra saker mer i nuet. 

 

Det är ju i nuet som jag mår som bäst och jag har den senaste tiden kommit på att jag kan göra saker mer i "snigelfart" och i slutändan får jag lika mycket gjort ändå. Det är väldigt lite i mitt liv som jag känner att jag måste få gjort inom en viss tid. Jag behöver sällan sätta någon tidpress på mig själv. Man kan försöka få någon slags överblick. Typ: Allt detta ska jag försöka få gjort på en samma vecka, men jag behöver ju inte känna mig sämre för något tar lite längre tid. Jag mår ju bara bra av att ta det lugnt och vara i nuet, samtidigt som jag känner att jag inte har för mycket att göra. Om jag tänker på att inte ha bråttom, så mår jag bättre av det i längden. Dessutom är jag övertygad om att jag inte får mer gjort om jag ökar tempot. Därför blir ju tempoökningen helt menigslös att göra. 

 

 

Jag vet att jag har skrivit flera blogginlägg om vad jag tycker yttrandefrihet är och vad jag väljer att publicera och varför. Egentligen behöver jag ju inte skriva mer om detta, men den senaste tiden har Flera personer skrivit massor med skit till mig som jag bara har avlt att inte bry mig om. Då har jag sen fått kritik för att jag inte svarar eller så tycker bara vissa människor massor med saker, som jag varken vill eller orkar bry mig om. 

 

Det som ajg gillar mad yttrandefriheten det är att vem som helst kan skriva en text eller lägga upp en film någonstans. Skriva eller säga vad man tycker och tänker och sen struntar man bara i alla männsikor som man inte tycker har där att göra. Det är yttrandefrihet för mig. 

 

Om du som läser min blogg har åsikter och något som du vill ventilera så får du starta en egen blogg eller något liknade och yttra dig på dina egna kanalar. Skriver du eller skickar något till mig som jag inte är intresserad av att veta något om, så kommer jag bara att ta bort det och kanske också blocka dig. Det är upp till mig vad jag vill göra med sånt som kommer in på mina plattformar. 

 

Bara för att jag inte svarar någon eller bryr mig om något, så betyder inte det att jag har något att dölja. Jag vill kanske bara inte bry mig, och jag har ingen skyldighet att tex svara på frågor som jag eventuellt får. Jag heller ingen skyldighet att stå till svars för nånting som jag tex har sktivit på min blogg. Oavsett om vissa vill ha svar och ibland kräver det på olika (ibland ganska vidriga) sätt, så är det jag som i slutändan bestämmer om jag ska svara och kanske ge mig in i någon diskussion eller inte. 

 

 

 

Jag hatar att ge upp mina mål. Jag har ju ett ekonmimål i år och jag får kämpa med mig själv för att hålla i sparandet och inte börja plocka ut pengar. Ibland känner man ju för att göra spontan grejer som typ bara ger njutning för stunden. Men nu vill jag tänka lite längre och därför väljer jag att spara och verkligen ge mig själv chansen att förverkliga min högsta dröm i livet. Jag har gjort en budget inför juni som jag känner kommer att funka och i slutet av denna månaden så kommer jag också över den första "spärren" i ekonmin och som jag typ har kämpat för sen i början av förra året.   

 

Men jag har ju andra mål för i år som handlar om resor och upplevelser. Jag har tänkt under större delen av året att jag nog måste släppa det mesta och mest fokusera på att spara pengar och leva gott hemma. Det är egentligen inget som känns fel för jag vill prioritera ekonmin framför mycket annat nu.

 

Men jag hatar ju som sagt att bara ge upp dom mål jag sätter upp och jag känner nu att jag ändå vill försöka sätta dom andra målen som jag har för i år och som jag redan i slutet av förr året bestämde mig för att försöka fixa. Jag behöver ju inte krångla till det och det handlar om två utlandsresor och kanske två andra typer av upplevelseresor inom Sverige. Jag vill bara inte ge upp det och säga att det inte går att både spara en större summa pengar och göra några resor. Jag vill ändå försöka. Sen är det ändå så att jag kommer att prioritera sparandet och funkar det iet att fixa något av de andra målen så kommer jag att ge upp dom. 

 

Sen känner jag ändå inet att jag behöver klara allt. Fixar jag bara sparandet så kan jag nog lätt acceptera att jag bara fixade 1-2 andra mål, utöver ekonimin. Däremot kommer det att kännas tungt om jag misslyckas med ekonomimålet i år också. Och då kommer jag också att ge upp den grejen för jag känner inte att jag orkar börja om på nytt en gång till. Det har jag gjort så många gånger nu, så det känns som detta är in sista chans att komma vidare och kanske nå den dröm som jag länge har haft med min ekonomi. 

 

Det som ändå känns bra är att jag känner en stor inre frid kring resandet. Jag har sen länge varit nöjd med resor och vad jag genom åren har fått uppleva. Jag är redan nöjd och det gör att även om jag aldrig någonsin skulle resa mer så är jag ändå nöjd med vad jag har gjort och jag har ingen känsla av att jag måste göra mer. Däremot känner jag mer att jag måste försöka sätta ekonmin som jag vill ha den. 

 

Men som sagt: Jag hatar att intebförsöka nå alla mål jag sätter upp. Jag har ju nu ett halvår på mig att sätta allt som jag tidigare har sagt till mig själv att jag vill fixa under 2026. I slutet på denna månaden så kommer jag över spärren. Jag har ett halvår på mig att fixa alla dom mål jag har. Det känns inte omöjligt, även om jag kommer att vara noga med hur mycket, och vad jag lägger pengar på.

 

Men jag kommer inte att ge mig. Jag tycker livet går ut på att försöka förverkliga sina drömmar. Så det är bara att leva på så mycket jag kan. Det viktigaste är att jag mår bra. Jag mår som bäst när jag inte jagar människor. Jag tror starkt på att bara göra min grej, och sen kommer jag att få rätt människor omkring mig som jag kan lite på och må bra av att jag har där. Nu är sommaren här och j jag gå in med bra energi och massor med kämpaglöd.