Jag har känts mig ganska trött den senaste tiden. Jag har ju haft mycket att göra. Jobbet är man ju i full gång med igen. Böcker har jag läst många timmar, dels under semstern (i augusti), men även mycket nu under september.  Pingis har jag ju också spelat mycket den senaste tiden. Jag tänker också mycket på hur jag hålla min planerad budget, samt om jag verkligen kommer att sätta slutmålet. Det kanske inte är så konstigt om man blir trött och väldigt snurrig i huvudet. Pingisträningen under denna veckan har hittills också känts ganska dålig. Jag har rört mig dåligt vid bordet och haft svårt att tänka pingis under spelets gång. Jag tappar lätt min linje och glömmer att vara noga med placeringarna i tex serve och returspelet. 

 

När det gäller ekonomin den senaste tiden så kastas tankarna lite mellan hopp och en känsla av misslyckande. Jag vet inte nu om jag kommer att klara årets mål. Gör jag inte det kommer det att kännas förjävligt. Samtidigt tror jag att jag kommer att klara av det. Jag har ju hittills i år hittat lösningar för varje månad, som jag sen tänker ger mig tid att få alla pengar på plats. Det är ju egentligen bara att fortsätta så, men det är inte lätt och jag insett sen en tid tillbaka att jag kan aldrig vara helt säker på att jag kommer att klara det slutgiltiga målet, förrän jag faktiskt har gjort det. Det sker alltså tidigast i mitten på december. Man får kämpa på ett tag till. Tröttheten får väl finnas med. Stundtals känner mig ändå behgaligt trött.  Jag blir ju ofta trött av mycket pingisträning och bokläsning. Det typen av trötthet känns ändå rätt skön i kroppen. Det känns tuffare att hantera tröttehten som kommer av för mycket jobbande eller tänkade på allt som kan oroa mig. Men det är ju bara att bita i det sura äpplet och kämpa på. Vad mer kan jag göra? Inte så mycket mer än så gott jag kan. Sen får man alltid försöka att må så bra som möjligt. 

 

Men det är mycket med allting nu och jag måste ligga på och greja som fan för att få till allt som jag vill ha det i slutändan. Med pengarna känns det också svårare att sätta allt på plats,  ju närmare målet jag kommer. Det får tydligen ite gå för lätt för mig. Jag måste väl leva med det där kämpandet hela tiden.  

 

 

 

 

Dom senaste två veckorna har jag tränat ganska mycket pingis. Det är känts bra och jag vill bara träna mer och mer. Det känns skönt att man har kommit igång på riktigt nu när säsongen också har startat mer på allvar. Jag kör mycket matchträning och det är ju det jag tycker är roligast.  Jag försöker att inte tänka för mycket hur jag ska spela eller förbereda mig osv. Jag kör bara på och går på känsla och säkert också en hel del rutin. Jag har ju på ett eller annat sätt hållit på med pingis i nästan hela mitt liv. Jag försöker framförallt att tänka på tre saker. 

 

* Ge allt jag har vid bordet. Jag ska känna att jag har gjort så gott jag har kunnat och gett allt jag har. Varken jag eller någon annan som kan pingis ska inte ärligt kunna säga att jag inte har gett allt jag har vid pingisbordet. Oavsett om det är träning, serien eller en turnering. Jag ska ge allt jag har. Jag bryr mig inte om jag inte har varit tlllräckligt bra. Jag ska bara känna att jag gör mitt bästa och det ska också synas. 

 

* Jag försöker också att tänka mycket på att jag ska hålla löst i racket. Det ger mig bättre kontroll i spelet. Servereturer tycker jag känns lättare att få kontroll på. Blockeringar är nästan omöjliga att missa om man bara klarar av att hålla löst i racket i själva träffögonblicket. Man spelar mer avslappnad och jag tror också att jag har lättare för att spela med mycket varition när jag håller löst i racket och är avslappnad. 

 

* Jag försöker tänka i nuet när jag spelar. Redan förlorade bollar kan man inte vinna och tänker för mycket på sånt som kommer längre fram i matchen så tappar man lätt fokus på vad man måste göra för att spela så bra som möjligt. 

 

Det känns som de tre viktigaste sakerna för mig och min pingis. Om jag under denna säsongen kan hålla mig till dessa tre punkter, då kommer jag vara nöjd med min säsong. Sen är det ju viktigt att jag alltid spelar pingis för att jag tycker att det är kul. Tycker jag bara att det är roligt, då är det lättare att motivera sig till att spela, oavsett hur man känner sig i kroppen. Det ska heller aldrig spela någon roll var eller vad jag ska spela för. Är jag bara ledig från jobb och känner att jag inte tröttnar på pingis så kör jag på.