Dapa DeepđŸ©·

 
 


FramgÄngspodden

 
Michaela Forni


JANE SOUL

 
 


One Twin

 
 
 


#instagram

 


KvÀllens tankar.

 Egentligen har jag inte sÄ mycket att sÀga i detta blogginlÀgget. LÀget Àr vÀl samma som det har varit under dom senaste veckorna. Vill ni veta vad jag har tÀnkt och hur jag har mÄtt den senaste tiden sÄ kan ni ju lÀsa tidigare blogginlÀgg som jag har skrivit under denna mÄnaden. Jag tÀnker bara att jag fÄr ta allt som det kommer, nÀr jag vet och har saker framför mig. Bara vara i nuet och sen agerar jag utefter det. Jag tar det lugnt och gör en sak i taget. En dag och en vecka taget. LÀngre fram orkar jag inte tÀnka just nu. DÄ kommer jag nog bara att bli psykist förstörd. Det som har kÀnts bÀst under den senaste tiden det Àr att jag har kunnat pratat med mÄnga som jag litar pÄ om allt som jag har behövt utsÄ. Flera har sagt att dom vill hjÀlpa mig och att dom blir ledsna om jag inte lÄter dom hjÀlpa mig. Det kÀnns ju skönt att jag har personer i min nÀrhet som verkligen vill hjÀlpa mig och dom gör det för att dom vill inget annat Àn att jag ska mÄ bra. 
 
Jag vet inte nu hur jag ska lösa allt eller vad andra ska kunna hjÀlpa mig med. Men Àr jag bara i nuet och tar allt som det kommer sÄ löser tror jag att mycket löser sig pÄ bÀsta sÀtt. Jag mÄste ta det lugnt och och ge mig sjÀlv tid att tÀnka pÄ vilka beslut jag vÀljer att ta. Jag behöver vara extremt noga med pengar och jag absolut inte bara göra saker som spontant kÀnner för att göra i stunden. DÄ gÄr jag i fÀllan direkt och jag kommer bara att skjuta problemen framför mig. Det lÀtta och korkade misstaget tÀnker jag inte göra. Jag tÀnker vara 100% Àrlig med personer som har sagt att dom vill hjÀlpas mig. Bara det Àr mÀnniskor som jag ocksÄ litar pÄ till 100% sÄ kommer jag ta emot all hjÀlp jag kan fÄ. Samtidigt ska jag tÀnka pÄ att jag inte ska jaga mÀnniskor som har sagt att dom vill hjÀlpa mig, men som kanske sen sÀger att dom ite kan göra sÄ mycket för att hjÀlpa mig. Jag kommer att acceptera det. Jag Àr bara glad att jag har vÀnner som vill lyssna och bryr sig om mig. Det viktigaste för mig Àr att jag i slutÀndan kan komma ur all den hÀr skiten och sen succesivt göra saker saker som hjÀper mig att mÄ bra igen. 
 
 
 


#instagram

 
 


Brottslighet i Sverige. #youtube

 


Det kÀnns bÀttre nÀr man pratar.

Ibland mÄr jag bÀttre och ibland mÄr jag sÀmre/dÄligt. Ska jag vara Àrlig sÄ gÄr mitt mÄende upp och ner. Jag kan inte sÀga att jag mÄr bra, dÄ ljuger jag. Men jag mÄr i alla fall inte sÄ dÄligt Àn att jag inte kan funka i min vardag. Jag jobbar ju pÄ och grejar med saker pÄ min fritid. Jag vill inte gÄ ner mig fullstÀndigt, fast jag tÀnker inte vara för hÄrd mot mig sjÀlv om jag kommer till en punkt dÀr jag inet riktigt orkar bry mig om saker som jag annars mÄste göra.  Jag tar det vÀldigt lugnt och jag kÀnner ingen stress eller att jag mÄste göra saker pÄ sÄ kort tid som möjligt. Jag vet att jag ibland har haft svÄrt för att göra saker lite lÄngsammare, men nu Àr det inga problem. Jag tycker det Àr en konst att göra saker i snigelfart. Det kÀnns inte riktigt naturligt för mig att inte skruva upp tempot i sÄnt jag grejar med, men jag mÄr mycket bÀttre av att lÄta saker och ting bara ta den tid det tar. Just nu tÀnker jag inte pÄ vad jag har att göra sen eller att jag mÄste bli fÀrdig med nÄgot, bara för att jag ocksÄ sak hinna göra nÄgot annat. Jag gör bara saker i den takt som kÀnns behaglig för mig och sen fÄr allt bara ta den tid det tar. Jag försöker inte skynda pÄ nÄnting. Jag tar saker som dom kommer och jag noga med att hela tiden ta det lugnt och tÀnka pÄ att ta en sak i taget. Jag behöver heller inte tÀnka att jag mÄste klÀmma in nÄnting, bara för att jag hinner med det rent tidsmÀssigt. Det kÀnns ok att inte vilja göra nÄnting och Àven om jag skulle vilja kÀmpa mer, sÄ kÀnns det viktigare att göra det jag kÀnner för innerst inne.
 
Mycket Àr tufft just nu och jag mÄr inte alltid sÄ bra. Jag sover vÀl fortfarande bra om nÀtterna, men jag vaknar vÀldigt tidigt och dÄ har jag svÄrt att somna om. Allt jag mÄr dÄligt över och mycket av det jag har fÄtt utsÄ den senaste tiden börjar snurrar runt i huvudet sÄ fort jag vaknar till. Det gÄr inte bara att slÀppa och inte bry sig.
 
Det kÀnns i alla fall bÀttre nÀr jag pratar med folk om allt som har hÀnt den senaste tiden. Bara jag litar pÄ dom personerna jag vÀljer att prata med sÄ kÀnner jag att jag kan berÀtta allt och jag behöver dÄ tex inte sÀga att jag mÄr bra, fast jag egentligen inte gör det. Det sÀger man ju lÀtt till dom flesta, för jag kÀnner ju inte vill prata med allt och alla om hur mycket kÀnns för mig just nu. Sen ser man ÀndÄ pÄ vissa att dom vet att jag inte mÄr sÄ bra, men dom flesta fattar sÀkert att jag kanske inte vill prata med dom om det. DÀremot har jag svÄrt att ta in att vissa personer som jag vÀljer att prata med faktsikt: Lyssnar, bryr sig och Àr snÀlla mot mig. Jag fÄr ofta tÄrar i ögonen jag tror att det beror pÄ att jag inte Àr sÄ van vid att folk Àr snÀlla mot mig. Det Àr vÀl nÄgon försvarsmekanism som slÄr till eftersom jag sÄ mÄnga gÄnger under mitt liv har blivit utsatt för saker som jag tycker Àr jobbiga och mÄnga gÄnger har jag fÄtt höra frÄn andra att jag tex: FÄr skylla mig sjÀlv och jag har ofta under mitt liv kÀnt att jag mÄtt sÀmre efter att jag har pratat med viss mÀnniskor som jag kanske har trott Àr snÀlla och bryr sig om mig. DÀrför har jag vÀl ofta hÄllit saker för mig sjÀlv och inte pratat sÄ mycket med folk om saker som jag mÄnga gÄnger sÀkert hade behövt prata med nÄgon om. Men fÄr man en kÀnsla av att allt bara blir vÀrre och att man mÄr sÀmre av att prata med vissa persooner, dÄ Àr det ju inte sÄ konstigt om man bara blir tyst om hur man faktsikt mÄr. Jag vet att jag mÄnga gÄnger inte ens har velat sÀga nÄgot, Àven om det har funnits mÀnniskor i min nÀrhet som har brytt sig som fan. Vissa mÀnniskor har vÀl varit sÄ elaka sÄ att jag har bara slutit mig och dragit mig undan, men nu har jag i alla fall kommit till insikt med att jag mÄr bÀttre om jag bara pratar med "rÀtt" mÀnniskor. Just nu kÀnns det ocksÄ bra att vissa mÀnniskor ocksÄ vill hjÀlpa mig sÄ att mycket bara ska kunna lösa sig för mig pÄ det bÀsta sÀttet som bara Àr möjligt, utifrÄn dÀr jag befinner mig just nu. Om det sen visar sig att folk hÄller vad dom lovar ocksÄ sÄ kommer jag naturligvis att vara evigt tacksam för den hjÀlpen. 
 
Jag vet inte exakt hur allt kommer att bli framöver. Jag mÄste tÀnka om och stÀlla in mig pÄ att mycket kommer inte att bli som jag först hade tÀnkt mig. Det kÀnns viktigt att vara i nuet och ta saker som dom kommer. Jag vet ju att jag för nÄgra Är sedan sa att om jag bara hade vetat nÀr var yngre att jag bara kan ta det lugnt för att allt kommer ju att ordna sig och bli bÀttre. Jag behöver inte försöka skynda pÄ nÄnting. Ingenting alls. Det blir inte bÀttre för det. Jag hoppas att jag framöver nu tar till mig av det rÄdet och bara fortsÀtter att ta det lugnt. DÄ tror jag ÀndÄ att mycket kommer att lösa sig pÄ sÄdana sÀtt som kommer att kÀnnas ok för mig. I mÄnga fall har jag inte sÄ mycket att vÀlja pÄ heller. Jag mÄste förhÄlla mig och rÀtta mig efter vissa beslut som andra tar. Det kommer bara att bli vÀrre annars. Jag kan ju inte hÄlla pÄ att skjuta saker framför mig lÀngre. Det kommer bara att bli mycket vÀrre, och framförallt mycket dyrare. Jag mÄste bara finna mig i allt och bara ta konsekvenser av beslut som jag tidigare har fattat, oavsett om dom var bra eller dÄliga. Sen Àr det ju alltid jobbigt att gÄ runt med en viss ovisshet. Jag fÄr lÀtt tankar som handlar om att allt kommer att gÄ Ät helvete och jag funderar mycket pÄ om det ens kommer att spela nÄgon roll vad jag gör. Kommer dom mÀnniskorna som har fÄtt mig att mÄ dÄligt den senaste tiden att ocksÄ knÀcka mig? För första gÄngen pÄ lÀnge sÄ tvivlar jag pÄ mig sjÀlv och det Àr ju inget jag mÄr bra av. Sen kÀnns det ju ÀndÄ skönt att det finns personer som jag litar pÄ och som ocksÄ sÀger att dom vill hjÀlpa mig. Om jag tvivlar pÄ mig sÄ stÄr jag förhoppningsvis inte ensam i allt som kommer att kÀnnas jobbigt under den nÀrmaste framtiden. 
 
 
 


Allt Àr inte alla andras fel.

 Mycket kÀnns riktigt tufft just nu. Ingenting blir ju bÀttre snarare sÀmre. Senast idag (söndag) sÄ var jag med om en jobbig grej som kommer att fÄ konsekvenser för mig lÀngre fram. Jag hoppas ÀndÄ inte det blir det vÀrsta tÀnkbara, men dÀr ser man hur det kan bli om man slarvar och inte fokuserar pÄ det man gör i nuet. Jag kommer inte att tala om vad som hÀnde, men saker och ting kommer bara att bli vÀrre för mig om jag inte Àr försiktig och mer noga med vad gör framöver. Jag kommer inte att berÀtta sÄ mycket detaljer om varför mtcket kÀnns tuft och jÀkligt just nu. Skulle jag sitter hÀr skriva allt i detalj sÄ finns det ju risk för att vissa saker förvÀrras och det vill ju naturligvis inte vara med om. 
 
Jag har ju ocksÄ blivit utsatt för saker den senaste tiden som har kÀnts jobbiga att behöva hantera och försvara sig mot. Sen kan jag ÀndÄ inte alltid skylla ifrÄn mig pÄ alla andra. Att mycket Àr jobbigt för mig just nu Àr pÄ sÀtt och vis mitt eget fel ocksÄ. Det vore fel av mig att sÀga att allt Àr andras fel. Allt Àr inte alla andras fel. Jag har ju ett eget ansvar göra saker pÄ rÀtt sÀtt och nÀr jag kanske inte gör det sÄ fattar jag ju att det fÄr konsekvenser för mig som kan vara jobbig att hantera. Det Àr ju alltid lÀtt att vara efterklok, men jag borde vÀl ha förstÄtt att om jag tex skjuter saker framför mig eller slarvar med sÄnt som Àr viktigt att tÀnka pÄ sÄ kommer det "surt" efter. Sen mÄr jag ju naturligvis dÄligt av mycket som har hÀnt den senaste tiden och jag tycker forfarande inte att jag förtjÀnar sÄ mycket motgÄngar som jag har haft dom senaste veckorna. Det hÀr Àr ju den vÀrsta perioden som jag har varit inne i pÄ mycket lÀnge och den Àr lÄngt ifrÄn slut. Jag vet inte just nu hur jag ska lösa allt sÄ att det kÀnns bra. Och hur ska jag göra för att mÄ bra igen? Det kommer ju sÀkert att ta Ànnu lÀngre tid jag gör det. Sen mÄste jag ÀndÄ tÀnka pÄ att allt Àr inte andras fel. Jag fÄr skylla mig sjÀlv pÄ mÄnga sÀtt. Vissa saker förtjÀnar jag kanske ocksÄ att drabbas av, men jag har ÀndÄ svÄrt att tycka allt Àr mitt fel. Jag mÄste ju ÀndÄ fÄ sÀga ifrÄn nÀr jag tycker att vissa lÀgger sig i saker som för mig Àr vÀldigt privat och som jag inte tycker att vem som helst har med att göra. 
 
Jag mÄr riktigt dÄligt just nu, men samtidigt kÀnner mig lite avstrubbad eftersom jag inte orkar tÀnka pÄ allt skit hela tiden. Hur jag Àn vÀnder och vrider sÄ blir det ju omöjliga tankar att vinna över. Det bÀsta jag kan göra Àr vÀl bara att: Vara i nuet, ta saker som dom kommer och hantera allt pÄ nÄgot sÀtt som jag finner lÀmpligt i stundens hetta.  Men mycket handlar ju ocksÄ om sÄ mÄnga olika saker som inte har med varann att göra. Det enda allt har gemensamt Àr att det fÄr mig att mÄ riktigt dÄligt. Jag vet inte hur mycket till jag orkar att ta av skit, innan jag hamnar i ett lÀge dÀr allt bara blir för mycket för mig. Jag blir orolig, men samtidigt vet jag inte vad jag ska oroa mig för. Jag vet bara att mer skit kommer jag att fÄ, och behöva hantera framöver. Det Àr en riktigt jobbig kÀnsla att gÄ och bÀra pÄ och jag kÀnner mig vÀldigt liten och rÀdd som mÀnniska just nu. 
 
Sen har jag sagt till mig sjÀlv att jag ska försöka göra allt som jag har tÀnkt mig i Är att jag ska göra. Jag ska ju i alla fall Äka till Stockholm om nÄgra veckor Àr det Àr vÀl kanske vad jag behöver. Jag fÄr ju förmodligen ocksÄ snart in en ansenlig summa pengar. Det gör i alla fall att jag nÄr Ärets ekonomiska mÄl, och jag kommer dessutom att ha sÄ mycket pengar att jag Àven sÀtter det mÄlet som jag hade för 2027. Jag mÄste ju försöka vara nöjd med allt detta, men nÀr det gÀller pengarna sÄ var det ju inte riktigt sÄ hÀr jag ville göra, men jag har ju tvingats till det av alla dessa omstÀndigheter som har varit den senaste tiden. Det gör att jag kÀnner mig sÄ liten just nu. Allt Àr ju heller inte över Àn. Det kommer ju mer saker som kommer att fÄ mig att kÀnna mig: Nere, liten och svag. Jag vet inet ens hur jag ska avsluta detta blogginlÀgget. Det kÀnns som jag har sÄ mycket mer att sÀga, men jag vet inte hur jag ska lÀgga fram nÄgonting lÀngre. Mycket kÀnns bara sÄ jobbigt att behöva gÄ igenom just nu och denna gÄngen blir det nog inte bÀttre för att jag försöker skriva om det. Jag vet ju egentligen inte ens vad jag  tÀnker. I huvudet kÀnner jag mig bara tom och avtrubbad, samtidigt som jag kÀnner mig liten och rÀdd över att bara vara den mÀnniska jag Àr just nu. 
 


Design by Amandah Thunberg

EXEGGUTOR.SE