Ibland stöter man på människor som är riktigt obehagliga och läskiga. Jag bryr mig sällan om vad negtaiva och bittert folk: Tycker, tänker och säger om mig och till mig, men det finns en typ av människor som kan säga saker till mig som för mig är känsligt och som innerst inne gör mig ledsen, även om jag försöker att inte visa det när det händer. 

 

Det som jag vet som på riktigt gör ont i hjärtat det är när människor säger något elakt till mig som för mig känns privat. Privat för mig är ju sånt som bara jag själv och kanske en liten krets av människor  omkring har med att göra. Det är ju läskigt när man märker att någon måste ha ägnat väldigt mycket tid på att ta reda på saker om mig om sånt som på riktigt är privat. När något tar upp detta med mig, i syfte att bara såra mig, så blir jag på uppriktigt ledsen och jag har också vid dessa tillfällen svårt att säga något tillbaka. 

 

Jag har svårt att ta konkreta exempel på när något blir för privat. Det mer en känsla som kommer över mig i just den stunden och jag vet egentligen inte vilka saker som för mig är så privata så att det går att såra mig med dom. Men folk gör mig ju uppriktigt ledsen ibland och eftersom jag tar åt mig och känner mig berörd på djupet, så måste det vara för att något är väldigt känsligt och något som jag ser som min högst privata angelägenhet. 

 

Jag är ändå glad idag över att jag lyckas hålla väldigt mycket för mig själv som jag tycker är privat. Av allt de som jag skulle kunna dela med mig av, men väljer att inte göra så tror jag ändå det är väldigt få som vet nånting om detta. Vet någon nånting så har dom nog sällan hela bilden. Så det är nog relativt sällan som ajg råkar ut för dessa människor som lyckas säga eller göra något mot mig som sårar mig på djupet. 

 

Det positiva är väl ändå att detta inte händer så ofta. Jag delar ju sällan med mig av allt för privata saker och även om någon annan skulle veta något och försöker använda det mot mig, så vet dom ju sällan hela sanningen. Det gör ju det mycket lättare att släppa och gå vidare. Jag mår ju för de mesta bra, även om det finns männsikor som kan trycka ner mig och gör mig ledsen på riktigt. 

 

 

 Under de senaste veckorna har det snurrat som fasen i mitt huvud. Jag har bollat med mycket pengar och jag känner direkt när jag börjar slutföra saker att jag både blir rädd och mår illa. Jag hade mycket utgifter i juli och i augusti så gick det mycket pengar på investeringar. Jag tänker ju att jag ska tjäna på allt längre fram, men det är ju inte nu och hur jag än försöker så vänjer jag mig aldrig vid att bolla med mycket pengar. Jag tror fortfarande att jag kommer att klara av alla dom mål jag har med ekonmin, både i år och nästa år. Det måste jag ju tro annars kommer det nog inet att finnas någon chans för mig att klara av det. Jag skulle ju aldrig orka greja med detta om innerst inne tänker att det inte kommer att funka. Man måste ju tro på sig själv.

 

Men det som får mig att må illa det är typ när jag har klarat av ett delmål eller liknade. Det tar förmodligen ganska mycket kraft och energi och jag glömmer nog lätt hur jag mår under allt grejande. Jag kör väl bara på. Jag tänker och det känns hela tiden läskigt att bolla med så mycket pengar som jag nu gör. Jag oroar mig säkert för att jag ska göra något fel som sen gör att jag förlorar mycket pengar. Samtidigt vill jag så gärna göra detta, men känslan jag får efter att jag har klarat av ett "månadsmål" eller kommit över en spärr, är illamående och jag funderar allvarligt på om det är värt att fortsätta kämpa med detta. I flera dagar efter att jag får den där illamåendekänslan, så känner jag bara för att skita i allt och bara leva för dom pengarna jag har nu. 

 

Samtidigt vet jag att jag kommer att ångra mig som fan om jag inte hela tiden försöker. Just nu är det ju inte kört på något sätt. Varför ska jag ge upp. Jag har ju ändå gott om pengar att leva för, efter att jag har sparat en större summa. Men vid några tillfällen varje månad så mår jag så jäkla illa och inna jag ska göra en större grej med ekonmin och liksom komma vidare, i den stunden får jag extremt ont i magen och blir orolig. Då ställer man sig frågor som: Är det värt det?, Är det detta jag vill göra? Kommer det sen att bli som jag har tänkt mig? Jag har inte hittat något sätt att hantera detta på så att jag kan må bra av att bolla med mycket pengar. Egentligen borde det ju kännas roligt att jag har mycket pengar att bolla med. Pengar måste man ha och ju mer man har desto bättre kanske man kan tro att man mår. Men en stabil och bra ekonomi gör inte automatiskt att man mår bra. Tror man på någon som säger det, så tror jag att det är den största lögnen som man kan gå på. 

 

Sen vill jag ändå säga att för de mesta mår jag bra och känner mig nöjd. Det bara vid vissa tillfällen där jag ska bolla med mycket pengar och göra saker som sen gör att jag kommer vidare och närmar mig dom mål jag har. Jag vänjer mig aldrig vid att bolla med mycket pengar. Det känns bara läskigt och onaturligt för mig. Jag vet inet hur jag ska hanetra det för att må bfra i dessa stunder, men i det stora hela mår jag bra. Och det är jag tacksam och glad för.