Kvällens tankar (2021 01 18)
Slutade jobbet tidigt idag och jag är ledig imorgon. Det känns ju alltid bra. Efter jobbet idag så gick jag och hämtade lite mat. Sen var jag ute på en promenad på 5 km. Bra start denna veckan när det gäller jagandet av alla steg.
Livet känns ganska lugnt just nu. Det är lugnt att jobba och jag gör ju inte överdrivet mycket på fritiden. Det känns fortfarande konstigt att jag inte har så mycket planer för framtiden. Jag har bara en plan för min privatekonomi, men det känns ganska lugnt med den också. Några resor eller andra typer av upplevelser finns ju inte inplanerande för min del. Därför behöver man ju inte fundera över vad allt detta kostar heller. Pengar kan ju sparas istället och sen kan det ju hända att jag investerar dom vidare på ett sätt som jag tycker verkar bra. Jag tar allt i rätt ordning och bara kör på, men det känns lugnt. Jag är också ganska taggad för jag känner att saker och ting går fortare än vad det normalt gör. Det är ju inte så konstigt att det gör det när man inte har en budget för så mycket nöjen längre. Nästan allt jag gör med pengar nu går till att komma närmare den visionen jag har och jag är säker på att jag vill detta.
Man börjar vänja sig med allt som detta med pandemin och coronavirus och allt som blir kring de. Man blir liksom inte förvånad längre när man hör nya restriktioner eller hur vi alla bör tänka kring detta. Jag blir heller inte heller förvånad över hur mycket skit vissa får för att dom kanske gör saker som många inte anser bromsar smittspridningen. Jag orkar inte bry mig så mycket om vad andra gör, om något är rätt eller fel osv. Jag går mest runt och försöker hålla mig uppdaterad om vad som gäller just nu. Det har ju tex kommit en ny pandemilag och vad jag förstår av den så är det mycket som kan fattas beslut om och många förändringar kan komma att ske, men det har inte skett än och man vet inte om, eller när osv. Det är så jag fattar den. Regeringen kan göra mer, men har inte gjort det än, typ. Tidigare idag såg jag denna video från David Massi som jag tyckte sammanfattar den nya lagen ganska bra.
Som sagt: Man börjar vänja sig vid allt nu. Egentligen trivs jag ganska bra med att allt är som det är. Mycket är ju bara lugnare nu än vad det tex var för ett år sedan. Dessutom har ju jag under hela 2020 och nu 18 dagar in i 2021 inte varit sjukskriven en enda dag från jobbet. Det har nog aldrig hänt tidigare. Jag brukar alltid känna mig riktigt dåligt någon dag eller kanske några dagar varje år, som i sin tur gör att jag väljer att sjukskriva mig. Men inga större grejer har jag känt sen i oktober 2019. Då har jag bestämt för mig att jag var hemma i alla fall en p.g.a. sjukdom. Med sedan dess: Ingen feber eller magsjuka. Inget annat heller. Sen är det ju så med mig att jag vaknar ju aldrig upp en enda dag utan att jag känner mig 100% bra. Jag känner nog alltid nånting av illamående eller värk. Jag gnäller inte så mycket, men jag känner ju alltid nånting. Vissa dagar känner man väl efter mer eller mindre, men alltid är det nog något som jag känner som inte är 100% bra.
Det får väl räcka med tankar för ikväll. Jag har egentligen mer att berätta, men jag sparar lite till andra inlägg.
Barn i sociala medier - Vad tycker jag?
Nittaku Pongcast - December 2020
Man mår inte bättre över en natt.
Jag vet inte riktigt vad jag mer ska göra och det känns inte heller som att jag kan göra så mycket mer. Jag har nu i två veckor gått runt och känt att jag mår ganska dåligt. Jag tror ändå att jag har gjort saker som jag mår bra av. Men det hjälper inte.
Idag har det bara känts ganska tomt. Ändå har jag tagit det väldigt lugnt. Jag har sovit bort en hel förmiddag, käkat lunch på Koppargrillen, gjort ett ärenden på stan och sen har jag slappat ganska mycket nu under eftermiddagen och kvällen. Jag vet
inte vad jag ska göra mer liksom. Det kanske är så att när jag började må dåligt för två veckor sen så blev det då för mycket. Oavsett vad jag sen gör så blir det inte bättre över en natt. Denna gången verkar det ju vara så att jag behöver göra saker
som jag vet att jag mår bra av under en längre period för att denna känslan som jag går och bär på ska vända till något bättre.
Jag kan också fundera kring om jag skulle må bättre av att bara helt sluta med mina sociala medier. Kan det vara så jäkligt att tex mitt bloggande och på sättet jag skriver gör att jag bara mår sämre? Tanken har slagit mig många gånger. Det kanske inte
är så bra att man upprepar i olika blogginlägg att man inte mår så bra. Det kanske funkar att göra det en gång, men sen måste man släppa just den typen av skrivande. Fast samtidigt vägrar jag tro att det inte hjälper alls. Jag har många gånger under
mina "bloggår" känt att jag snabbt mår bättre om jag på ett helt ärligt sätt faktiskt skriver om hur jag mår, oavsett om jag mår bra eller dåligt. Det blir nog inte sämre. Jag tror inte det.
Jag kommer nog att må bättre snart. Jag får väl bara fortsätta försöka göra saker som jag vet att jag mår bra av. Det är väl bara att acceptera att jag nu är inne i en period där jag känner mig lite nere och att det inte går över så snabbt som jag
skulle vilja. Typ över en dag eller en natt. Ibland tar det bara längre tid och dessutom vet jag ju att jag har väldigt lätt att hamna en känsla av att jag mår dåligt. Det är alltid svårare att vända från att må dåligt till att må bra, än vad det
är att redan må bra och stanna i just den känslan.
Jag har den senaste tiden pratat med personer som jag litar på om detta, men jag känner inte att jag har mått bättre av det. Jag tar liksom bara upp mer saker till ytan och sen känns det bara obehagligt att jag har delat med mig av något som kanske är
lite känsliga för mig. Det tar sin tid att komma ur en känsla av att man mår dåligt och man mår kanske inte bättre i den stunden jag pratar med någon om det. Men jag vill ändå tro att den dagen jag känner att jag mår bra igen så var det rätt av mig
att prata med personer om det som jag litade på.
Man ska veta att det kan hända.
Vad gör man om kriget kommer och är ett faktum? Kan man ens föreställa sig att det kan hända i Sverige? Vill man ens tänka tanken? Jag tror i alla fall att man ska vara medveten om att saker och ting kan hända och sånt som vi lätt bara tar förgivet kanske man i värsta fall inte kan räkna med.
Jag såg precis en ganska bra serie som Försvarsmakten har publicerat på sin YouTube-kanal. Serien fick mig att tänka lite mer med framtida ögon. Inget snack om den saken.
Lugn och bra början på veckan.
Jag jobbar ju ganska mycket denna veckan, men allt känns ändå ganska lugnt och bra. Jag sovit ut ordentligt både idag och igår. Eller jag har i alla fall inte arbetsdagar där jag måste börja dagen med att vräka mig upp hur tidigt som helst på morgonen. Jobbet igår kändes också ganska lugnt. Jag var helt avspänd och då känns allt man gör mindre ansträngande. Jag har tagit den där känslan av att jag inte mår så bra på mer allvar nu än vad jag kanske brukar göra. Jag mår fortfarande lite dåligt, men tar jag det bara lugnt så ska jag väl snart kunna säga att jag mår bra igen. Sen är det väl ändå så att 100% bra mår man väl aldrig. Jag har nog alltid något som ligger och "gnager" i skallen på mig. Nånting som man bara helst skulle vilja slippa att ha med att göra om man fick välja liksom.
Jag försöker ändå att bara tänka mycket på sådana saker som ändå är bra just nu. Jag har ganska bra arbetsdagar hela denna veckan. Det går bra med pengar och det behövs ju när jag har ett ganska tufft ekonomimål som jag vill sätta klockrent i år. Det som känns lugnt och bra är att jag inte behöver pressa mitt sparande så mycket för att få loss dom pengar som jag anser att jag behöver spara varje månad under detta året. Det gör ju i sin tur att jag känner mig mindre stressad. Jag blir alltså även här mer lugn och avspänd. Jag tar säkert också bättre beslut med vad jag ska göra med pengarna och att jag inte har så bråttom med att få loss pengar. I slutändan blir det bara att jag tjänar mer eftersom jag har råd att vänta på rätt "läge".
Även om jag mår dåligt så är jag glad för att jag ändå gör saker som jag vet att jag mår bra av på sikt. Känslorna hos mig går inte upp och ner. Under den senaste tiden har jag mest känt mig lite låg och nere, men det finns egentligen inget nytt som händer just nu som får mig att må dåligt. Jag grejar och gör saker på ett sätt så att jag mår bra i nuet. Det är bara att saker som har hänt vid tidigare tillfällen ibland kommer över mig och jag kan inte bara släppa och gå vidare. Jag har nog för många tunga stenar som jag går och bär på. Därför får jag nog bara acceptera att jag mår dåligt ibland. Tiden går ju inte att skruva tillbaka och göra ändra den historia man har. Säger du något så har du sagt det efter att det har blivit sagt. En möjlighet som du tycker att du har missat, den är missad eftersom du inte tog tillvara på möjligheten du en gång fick. Gjort är gjort och tiden du har haft kommer inte tillbaka. Jag vet inte om jag mår bättre av att tänka så, men det är ju i alla fall så det är. Oavsett hur jag tänker så vill jag inget annat än att må så bra som möjligt. Jag försöker därför nu att bara göra saker som jag vet att jag mår bra av. Det är nog det bästa jag kan göra. 
Söndag❤️- Snapchat👻
Vill ni följa mig på Snapchat så heter jag dannebloggen där också. 👻👻
Hur mår jag?
Hej!
Jag har ju mått lite dåligt den senaste tiden och jag vet inet om det har blivit så mycket bättre. Jag har inet tänkt så mycket kring det heller. Jag har mest bara fokuserat på att göra saker som jag vet att jag inte mår dåligt.
Jag har haft en bra vecka med mera ledig och mindre jobb. Jag har gått mina promenader och i skrivandets stund har jag nästan gjort 90 000 steg. Det känns ju bara bra i kroppen och jag vill gärna öka målsättningen, men jag vågar inte riktigt göra det heller. Jag vill liksom inte öka och sen känna att jag inte orkar. Risken är ju då att man tröttnar och lägger av helt. Den tanken skrämmer mig lite och då kör jag hellre på med samma mål som jag har haft under ganska lång tid nu...80 000.
Annars som sagt så har jag den senaste tiden tänkt på att göra mycke av sånt som jag vet får mig att må bra. Jag gör inte alltid det som jag tänker för stunden att jag borde göra. Jag tänker liksom ett steg till. Om det är rätt eller fel vet jag inte, men jag mår i alla fall inte dåligt av det. Jag har tex tänkt flera gånger denna veckan att jag ska gå ut en kväll och hänga någonstans, typ över natten. Fast när jag funderar ett varv till på något sånt så känns det fel med tanke på pandemin och alla restriktioner. Sen tänker jag också att det inet kommer att kännas så roligt att sätta sig på något tåg eller i en buss och åka hem mitt i natten. När jag tänker så i dessa tider, då känns det mycket skönare och bättre för mitt mående om jag bara slappar hemma under kvällen och går och lägger mig innan midnatt. Man vaknar ju dessutom upp dagen efter betydligt piggare och fräschare än vad man skulle ha gjort om man ger sig ut och har en "galen" partynatt. Just nu känns det väldigt bra att jag bara har hållit mig hemma, även om det ibland känns som man sitter hemma alldeles för ofta, men jag tror i alla fall att jag på sikt mår bättre av att stanna hemma i dessa tider. Jag kommer inte att må bättre för att jag går ut. Det funkar inte så för mig. Jag vill mer stanna upp och sitta för mig själva och tänka. Jag vet sen tidigare att det funkar bättre för mig än något annat.
Jag måste ändå säga att mycket känns bra så man kan ju undra varför man mår dåligt. För mig handlar det mycket om saker som kommer över mig. Händelser som ligger långt tillbaka i tiden som jag sen länge har insett att jag inet kommer att kunna släppa. Jag tror inte att jag vill det heller. Om jag inte lever nära mina känslor och inte låter mig själv känna det jag faktiskt känner, då tror jag att jag på sikt kommer att må ännu sämre. Jag klarar liksom inte av att förtränga hur mycket som helst. Förr eller senare kommer mycket av sånt fram ändå och i den stunden känns allt bara ännu tuffare.
Jag får ta det där ibland att jag mår lite dåligt. Jag mår ändå bra över många saker i mitt liv idag. Jag har ju också sedan nyårsdagen slutat göra saker där jag inte kan vara säker på om jag i längden mår bra av det. Jag kommer väl att komma ur den här lilla "downkänslan" som jag går och bär på just nu, men det kommer nog att ta sin tid. Jag får väl bara acceptera att det tar den tiden det tar. Det är nog det bästa jag kan göra just nu.
Vill mest bara blogga om mig själv.
Vad vill jag göra med min blogg under 2021? Jag har egentligen bara tänkt att jag vill fortsätta, men någon typ av annat bloggande vill jag kanske ägna mig åt.
Jag läser ju hel del böcker och det kanske skulle kunna vara något att skapa inlägg om på min blogg. Tanken slog mig precis att böcker och bloggande ligger ju ändå ganska nära varandra så varför inte skriva eller prata lite mer om böcker som
jag har läst. Det är något som känns ganska rätt att göra för mig, så det kanske är något jag borde blogga mer om.
För ca ett år sedan satt jag i en video jag sa även då att jag vill ändra lite på hur jag bloggande. Jag gjorde ju det också och jag tror att resultatet har blivit att jag har skrivit fler välskrivna inlägg, men dragit ner på antalet publicerade inlägg.
Det kanske inte har varit så hela tiden, men i det stora hela så är jag ganska nöjd med hur jag ändrade och hur det nu känns med bloggen efter det. Jag sätter mig ner ibland och bloggar och då försvinner ofta allt annat runt omkring mig och jag
är bara inne i mitt skrivande eller skapande av ett nytt blogginlägg. Mysigaste är det att sitta och jobba med bloggen på kvällarna. Jag tror heller inte att jag har tänkt en tanke det senaste året på att jag vill sluta med min blogg. Kanske har
jag gjort det för någon sekund, men sen känner jag ändå att jag vill fortsätta med. Jag har nog insett att jag mår väldigt bra av detta och det känns extra bra när jag får sitta på kvällarna och bara fokusera på att skapa inlägg. Jag kan tänka
mig att en författare kan känna ungefär som jag. Författaren sätter sig ner och bara fokuserar på sitt skrivande och hen tänker att han ska skriva en skitbra bok och är kanske lite besatt av att få den färdig, men samtidigt vill hen att boken
ska vara välskriven.
Jag kanske inte känner så mycket att jag vill skapa en skitbra blogg, men jag vill jobba med den på ett sätt som får mig att må bra. Är jag helt ärlig med vad jag skriver och skapar inlägg där jag skådespelar för mycket, då känner jag inte att jag kan
må dåligt över det jag lägger ut. Viktigt är också att jag inte får känna mig tveksam till det jag ska publicera. Finns det några tveksamheter om det är rätt att publicera ett inlägg så väljer jag alltid att inte publicera. På så sätt håller jag mitt
bloggande på en bra nivå och jag kan stå för allt jag har skapat. Både nu och på sikt. Det är så skönt att jag inte känner att jag ångrar speciellt mycket av allt jag har publicerat på min blogg.
Nu sitter jag här igen och inte riktigt vet hur jag ska ta min blogg vidare. Alternativen är väl att jag antingen bara gör som jag har gjort sen ungefär ett år tillbaka. Eller så slutar jag med vissa typer av inlägg som jag faktiskt känner inte ger mig
nånting att skriva eller skapa inlägg om. Problemet är bara att nu har jag så mycket som jag känner att jag aldrig vill blogga om...så vad finns kvar???
Jag vill i alla fall inte sluta blogga. Det är jag ganska säker på. Jag vill ofta hitta den där mysiga känslan som jag tex känner nu när jag sitter hemma och skriver. Klockan har blivit kvällen. Jag har varit ledig idag och jag vet nu att jag är ledig
lördag och söndag också. Just nu fokuserar jag bara på att skapa detta inlägget och jag vill verkligen få ur mig alla tankar som jag har. Jag känner starkt att jag vill få klart detta inlägget ikväll och jag kommer inte att sluta skriva på detta inlägget
förrän jag känner att jag har tömt mig själv på mina tankar och fått ner dom text. Detta är något jag gillar med att blogga och jag mår väldigt bra av att jobba med min blogg på just det sättet.
Jag känner att jag vill göra någon typ av förändring med bloggen under 2021. Jag kan bara inte komma på vad. Första tanken jag får är alla saker som jag tänker att jag ska sluta blogga om. Men jag har redan så mycket som jag inte skriver ett skit om.
Tar jag bort mer nu så finns snart inget kvar. Jag vill ju inte sluta och då är ju mitt enda val att bara fortsätta skapa.
En grej som jag ändå känner att jag vill blogga mindre och mindre om det är bussjobbet. Jag minns för några år sedan (minns bara inte exakt när) att jag skrev i ett inlägg att jag inte skulle blogga så mycket om mitt jobb. Det
blev ju liksom bara inlägg där jag antingen skrev att jag hade haft en tuff eller lugn dag. Jag skrev lite om när jag började och slutade. Mycket mer än så var det inte. Jag ändrade på det där och sen började jag skriva mer vecka för vecka. Hur
har veckan varit på arbetet och hur ser det ut under den närmaste framtiden. Har jag haft, eller kommer jag att få en bättre eller lite tuffare arbetsperiod. Typ så har jag ju bloggat om jobbet och nu tänker jag att jag ska ta bort mer av det
där skrivandet och pratandet kring hur jag har det på jobbet. Som det är nu och som jag kommer att ha det så är min känsla att jag under året kommer att ha ganska lite av s.k. tuffare arbetsperioder. Jag kan tänka mig att det kommer att kännas
lite tuffare under helgerna. Men det kan ändå bara vara under några få timmar och sen kan ändå större delen av ett helgpass kännas ganska "soft" att köra. Min uppfattning är att det beror mer på vilken tid och vad du då kör. Viss typ av körning
på vissa tider kan verkligen vara hur lugna som helst. Ibland är det nästan för bra för att vara sant. Tittar jag på mitt schema för i år så har jag veckor då jag jobbar mycket, men då är ändå passen ganska bra. Sen har jag veckor där jag
jobbar lite mindre, men där är också passen ganska bra. Är det något som kan kännas tufft så är det vissa helger, men det är ändå bara något enstaka pass och man jobbar ju inte varje helg.
Det jag vill säga med detta är att jag känner inte jag vill blogga så mycket mer om jobbet. Varför ska jag skriva att tex denna veckan känns ganska soft eller nu har jag ett tufft helgpass att ta tag i. Det ger mig ingenting längre. Jag tänker att
jag ska fortsätta skapa inlägg om jobbet ibland. Det är ändå svårt att bortse från jobbet helt. Man lägger ju ändå en hel del tid på sitt arbete och jag vill ju blogga på ett sätt där jag tömmer mig på alla tankar jag har, just i den stunden som
jag sitter och skriver. Även om jag långt ifrån berättar allt om mitt jobb, så tror jag ändå att jag mår bättre av att tex skriva några rader om hur det känns att jobba på. Men jag tänker ändå nu att jag inte ska skriva så mycket mer om vad jag
har för typ av arbetsperioder framför mig. Det är inget jag tänker på efter att jag fick detta schemat som jag nu kör på. Jag kan skriva nåt enstaka inlägg om jobbet ibland. Lägga in ett stycke som jag har gjort i detta inlägget. Det är nåt känns
helt ok och bara bra för mig.
Jag kan annars känna att jag skulle vilja göra någon mer typ av förändring i mitt bloggande än bara mer sluta blogga om vissa saker. Jag känner ju inte att jag vill blogga om så mycket annat än mig själv och mina tankar jag har om mitt
liv. Jag är inte så intresserad av att tex blogga om någon politik i Sverige eller skriva om när någon myndighetsperson har gjort bort sig. Man skulle ju kunna skriva vad man tycker om allt som händer i USA, men jag orkar inte vara ännu
en person yttrar mig om allt som händer där borta. Jag känner heller inget behov av att skriva om vad tex tycker om: Sjukvård, äldreomsorg, skolan och polisen här i Sverige, eller bara lokalt i Vänersborg. Jag bryr mig så mycket om
hur vida dom som ägnar sig åt snöröjning gör ett bra eller mindre bra jobb. Ska jag ändå säga nånting om just den saken så tycker jag att dom oftast gör ett bra jobb, men att dom får oförkänt mycket kritik som handlar om att dom inte gör tillräckligt.
Men som sagt!!! I framtiden på min blogg vill jag mest ägna mig åt att skapa inlägg om mig själv. Vad tänker jag om mitt liv? Vad gör jag på dagarna? Vad funderar jag på om mig själv? Vad drömmer jag om? Det coola, roliga och häftiga som man
kan få ut av livet, vad är de? Jag kommer aldrig att berätta allt, men allt jag väljer att skapa inlägg om måste vara på ett ärligt och så nära den känslan jag känner som möjligt. Där någonstans vill jag landa i mitt bloggande.
Typ att de mesta handlar om mig själv.
