Idag kunde jag konstatera och veta till 100% att jag lyckades att hålla den budget ville hålla i mars. Nu är det klart och nu känner jag att jag kan börja titta på vad jag faktiskt kan göra med pengar inför april. Någonstans innerst inne så har jag ju trott att jag kommer att klara av att hålla min budget och jag har nog också sen länge varit klar över hur jag vill ha det i april, men det är ändå en sak att göra en budget och det kan vara en helt annan sak att faktiskt hålla den. Man ska ju klara av det man betsämmer sig för att göra och under denna månaden så har jag fått prioritra varenda litet inköp och avstå från att köpa saker som jag kanske har tänkt att jag vill ha eller tycker att jag behöver. Jag har unnat mig och jag tycker inte att jag har varit snål, men jag fått gjort vissa prioriteringar. 

 

Just nu känner jag mig ganska tom och snurrig i huvudet. Men det är ju inte svårt att veta vad jag behöver göra under april. Jag betalar ju mina räkningar och sen sparar jag som det var tänkt. Det som sen blir över lever jag för under april och jag är nöjd, även om man alltid vill ha mer pengar att röra sig med. 

 

Jag är så trött nu och när man är i ett läge där man har gjort väldigt mycket sen i slutet på december och samtidigt inser att man har massor kvar att göra för att nå mitt slutgiltiga ekonomiska mål, så känns det oundvikligt och tänka tanken om detta med att spara en större summa pengar är värt att bry sig om. Jag säger ofta till mig själv: Va fan håller jag med egentligen!  Dessutom andra mål än ekonomin som jag vill fixa. Just nu har jag ingen aning hur jag ska kunna lösa några av dom om jag samtidigt ska sätta allt jag vill göra ekonomiskt i år. Tidigare har trott att jag visste ungefär hur jag skulle göra, men nu har jag ingen aning. Jag känner mig bara helt tom och drenerad på nya idêer.

 

Jag har också mer och mer börjat acceptera att jag kanske bara får fokusera på ekonmin och sparandet och strunta de mesta av dom andra målen som jag har. 

 

Just nu känns det som sagt mest tomt och snurrigt. Jag får väl försöka slappna av mer i detta. Under april så kommer ju mycket bara att gå av sig själv. Men jag får nog kämpa med mig själv när det kommer till att hålla pengar sparade och fixa andra mål som jag har för detta året. Jag har svårt att just nu inte fundera på om det verkligen är värt att bry sig om sparande av pengar, men hittills i år har jag ju kommit fram till att det är värt det. Det är min magkänsla och inre övertygelse. 

 

 

I måndags trodde jag att mitt blodtryck skulle stiga till dom farligaste nivårena man kan tänka sig. Jag hade haft en bra dag och fått mycket gjort, men runt klockan 19:00 så  (som jag ser det nu ett mindre problem) fick jag se att en grej var ändrad på ett sätt som jag då kände att jag ville gå med på. Jag kände liksom i någon halvtimma hur arg jag var och jag blev liksom totalblockerad och på någon sätt handlingsförlamad. Ni vet den där känslan när man bara blir riktigt arg och man tänker typ att varför ska detta drabba mig och bla, bla och bla. Jag tänker inte sitta här och exakt berätta exakt vad det var som gjorde mig så arg. Risken är ju att jag då avslöjar för mycket och kanske hänger ut enskilda individer. Dessutom kan jag säga nu i skrivandets stund så känner jag mig lugn och inte alls arg längre. Det var bara den där halvtimmen i måndags kväll som kändes hemsk och det var som att islkan tog över i kroppen. Det var väl tur att jag innerst inne ändå tänkte på att jag inte skulle göra något dumt och förhastat när jag då kände som jag kände. 

 

Ibland blir man bara så trött och förbannad. Någon har ändrat på något som jag tidigare tyckte var bra. Jag hade en känsla av att jag kunde tjäna lite pengar, men när allt bara ändras så blev bara detta för mycket. Jag tänker och planerar och allt funkar om inte någon bara ändrar sig helt och hållet utan att man kan förstå varför. Det kändes som man bara vill jävlas med mig och ibland blir man bara så trött på sånt. 

 

Nu känns det som sagt ändå lugnt för jag hittade en lösning som förhoppningsvis funkar, men för några sekunder så var nog mitt blodtryck uppe på farliga nivåer. Ibland blir man bara så arg när vissa kan vaar så jävla respektlösa och kanske också helt skamlösa. 

 

Sen kan jag nu i efterhand känna att jag brusade nog upp lite i onödan. Jag är glad för att jag var ensam hemma och inte visade eller skrek ut min ilska på någon annan.  Nu mår jag bra i alla fall och det är ju det viktigaste.  Det kan nog vara farligt att bli för arg. Den känslan blev väldigt uppenbar för mig i måndags. Det var inte roligt.