Det har varit skönt med den lite längre ledighet som man nu har haft. Jag har mest njutit av livet och inte grubblat så mycket över vad meningen med livet faktiskt är. Jag har bara mått bra och varit rädd om mig. Det är väl det bästa man kan göra i dessa tider. 

 

Jag känner ju annars att mycket framöver är svårt att veta något om. Jag får mest vänta och se hur det blir. Sen när man vet, då får man göra det bästa av det då. Det känns som de mesta handlar om att bara vänta just nu.

 

Jag vill gärna ta vaccinet mot COVID-19 snart, men man får ju vänta på det där brevet som talar om när det är dags för mig. Jag är ganska trött på att höra en del folks bortförklaringar och tankar kring varför dom inte tänker ta vaccinet. Jag är ingen expert och jag kan inte veta nånting om detta, men jag tror nog man bara ska ta vaccinet så fort man får den möjligheten. Det vore bara korkat och dumt att avstå. 

 

En annan sak som jag bara längtar efter det är min semester och den får jag ju vänta på ett tag till. Det känns lite segt. Hela våren och typ halva sommaren måste gå innan jag ens får börja min semester. Jag har inga planer så, men jag känner mer nu än tidigare att jag skulle vilja komma bort ifrån jobbet mer än vad jag kommer att få göra under den närmaste framtiden. 

 

Jag längtar också till dom dagarna där jag kommer att få vissa besked om hur allt blir på jobbet. Det kommer att ske ett stort antal förändringar och vissa saker får man väl reda på ganska snart och sen beroende på vad som kommer att ske så får man reda på mer och mer exakt hur allt kommer att bli. Jag är mest nyfiken och inte så orolig. Jag vill bara veta och det kommer jag ju att få, men jag vill helst veta nu, men jag måste vänta på detta också. Jag måste vänta precis som alla andra. 

 

En annan grej som jag bara vil få klart och som jag tänker på varje dag är mitt ekonomiska mål som jag har för detta året.  Jag kommer inte att nå detta målet förrän i mitten på december i år. Jag orkar liksom inte jobba snabbare med detta än vad jag just nu gör.  Det är ju långt kvar och jag får bara: Jobba på, ha tålamod, spara och vänta. Ibland önskar jag att något bara händer så att jag nu direkt kan lägga undan den summa pengar som jag bara nu som går. Det känns bra med det kommer närmare för varje månad som går. Jag ska sätta detta och detta är det enda jag verkligen vill lyckas med i år. Därför känner man väl väldigt starkt att man bara vill få det klart nu med en gång. Sen känns det ju ändå bra att jag har slagit mig till ro med att detta är något jag får hålla på med året ut. Det känns liksom lugnt så. 

 

Under denna veckan har jag ganska mycket jobb, men det känns bra att ha haft en ledig dag igår och sen har jag både idag och imorgon sovmorgon innan jag ska ta mig till jobbet. Sen får jag en ledig dag (torsdag) och sen börjar jag en period av en hel del jobb och, då hinner man inte med så mycket annat. Det enda förutom jobb som jag då kommer att prioritera är mina promenadrundor. Jag ska sätta mina 80 000 steg i veckan, oavsett mängden arbete. Jobbet får aldrig bli orsaken till att jag rör mig för lite.