Idag har jag bara gjort massor av sånt där vardagligt "trökgöra". Städat, tvättat, diskat osv... Det är ganska tråkigt att greja med massa sådana saker som är ständigt åtekommande jobb. Jag tycker det är mycet roligare att greja och jobba med saker som man har att göra med i någon period, och sen när man är färdig så behöver man aldrig mer göra det där igen.

 

Jag har inte varit ute på någon promenad idag och det lär inte bli något heller. Får gå mer till helgen när jag är helt ledigt istället.

 

Snart är det dags att börja jobba igen efter några dagar av ledighet. Igår hälsade brorsan och hans flickvän på mig. Dom ville ge mig en present eftersom jag fyllde år för ett tag sedan. Jag fick ett presentkort på kläder. Det behövs ju alltid. Brorsan berättade för mig att han förmodligen ska åka till Amsterdam nu till helgen. Där ska han hålla i en kurs eller liknade som uteslutande handlar om träning och sånt. Han måste prata engelska under hela kursen som varar i 2 eler 3 dagar. Jag har inte riktigt koll, men allt har ju med det han håller på att utbildar sig till att göra i alla fall. Det var inte 100% klart igår att han skulle åka, men så gott som klart var det. Lite märkligt det där att det inte är jätteklart samma vecka som kursen äger rum, men så är det. Brorsan har aldrig gjort något sånt här förut, men han har ju koll. Dom som har anlitat honom hade ju inte frågat om han kan ta det om dom inte hade varit säkra på att han kommer att klara av det. Det är ju ändå en kurs med 20 stycken deltagare och där varje person har betalat ca 7000 kronor för att få vara med.

 

Idag har jag varit ute lite på min dagliga promenad. Jag har lite ont efter gårdagens pingisträning, men det klarar man av att ha. Dagen efter är det ändå rätt skönt att känna att man har tränat. Känslan av att inte ha tränat på länge tycker jag är mycket värre för då känner man ju sig så jäkla seg och sunkig liksom.

 

 

Nu är det massagestol och fotboll som gäller. Ha en trevlig kväll!

Om några timmar lär jag vara jävligt trött. Jag har suttit uppe hela natten och skrivit på min självbiografi.

 

 

Nu har jag ju kommit loss lite bättre. Jag lyckades ju skriva klart de berättelser som jag hade kört fast med. Jag vet inte hur mycket jag kommer att skriva idag. Jag har ju lite annat att göra nu under förmiddagen. Det är typ några ärenden på stan och när jag sen har fixat dom så lär jag nog vara så trött pga nattens sömnbrist så jag lär nog ligga och sova under större delen av eftermiddagen.

 

 

 

Har haft en lugn dag och jag har bara befunnit mig i nuet. Det är skönt att vara ledig och fint väder har det varit också. Jag var ute på en promenad på 5 km tidigare idag. Jag hittade den här lilla mysiga järnvägsövergången, som jag inte ens visste fanns.

 

Jag har fortfarande lite svårt att komma vidare med min självbiografi. Jag fastnar lite i samma berättelser utan att komma vidare. Jag kanske snart bara ska inse att vissa saker kommer jag aldrig att hitta ett svar på, inte ens när jag vänder och vrider på allt

 

Förutom att jag sitter här och bloggar om att jag jobbar på  min självbiografi så pratar jag med en del männsikor om den också. Här på bloggen visar jag ju inte så mycket vad jag har skrivit. Jag bloggar ju bara om att jag skriver på min självbiografi. Men med några av mina vänner berättar jag exakt vad jag har skrivit om och jag känner att det blir lite lättare sen att skriva om vissa händelser som jag har varit med om. Har man bara börjat berätta något för någon så har man ju alla fall börjat berätta om sånt som man kanske aldrig tidigare har pratat om med någon förut. Ibland kan det vara första gången som jag berättar en historia när jag skriver den i självbiografin. Sen kan det bli lättare efter det att prata med några vänner om en viss historia eller enskild händelse. De finns också berättelser som jag aldrig har berättat för någon, varken nu eller tidigare. Jag väljer ändå att skriva om det i självbiografin. Det är väl då man kör fast som mest eftersom man aldrig tidigare har fått upp viss historer till ytan.

 

Det som har varit roligast att skriva om är pingisen. Det som har varit tråkigast att skriva om är historier bakom själva huvudberättelsen. Ibland måste jag ju berätta mer bakrund till varför något var som det var. Annars skulle vissa berättelser bli helt obegripliga. Vad som har varit jobbigast att skriva om vet jag inte. Jag har i alla fall inte kommit på det än. Jag kanske inte hittar något svar på det heller.

 

Det som har förvånat mig lite med skrivandet är hur roligt jag ändå tycker att det är att skriva självbiografi. Jag lär mig massor om mig själv, andra människor och livet på detta och även om jag inte hittar alla svar så förstår jag mer än vad jag gjorde innan jag började skriva. De finns många saker som jag har ältat i många år, men aldrig förstått eller hittat något svar på. Nu när jag skriver så känner jag direkt att jag har slutat älta de berättelser som jag har skrivit färdigt. Även om jag inte hittar alla svar så är det bättre för mig att skriva än att bara tänka. Tänkadet gör bara att det snurrar mer i mitt huvud och med bara tankar kan jag aldrig komma till ett avslut med nånting.

 

Får se om jag kommer loss lite bättre igen med mitt skrivande. Jag vill inte fastna för länge i en och samma historia. Jag vill liksom komma vidare. Det roliga med detta är ju att jag bara skapar mer och mer och får ett avslut på sånt som jag nog genom åren har tänkt alldeles för mycket på.

 

 

 

 

 

 

Ma Long vann Qatar Open som avlutades idag. Han har under ganska lång tid nu dominerat pingisen. Jag tycker han är den pingisspelare som är överlägset bäst i världen just nu. Han har en spelstil som är som skräddarsytt för hur pingisen ser ut idag. Idag är min bedömning att man spelar med mycket power och kraft bakom slagen. Man vinner inte så mycket på att kunna skruva och spela med skruvvariation idag. Undantaget är väl serven där det är viktigt att variera med skruv, fart och placering. Ma Long är en otrolig powerspelare som är väldigt svår att besegra i det öppna spelet. Han har bra servar som han placerar varierat över hela bordet och sen får han ofta igång sitt spel där han spelar med väldigt mycket power och fart. Han är otroligt vältränad och har starka ben framförallt. Han spelar ett snabbt och attackerande med mycket power.  Kina är den klart bästa nationen i pingis just nu, och det har dom varit länge nu. Ma Long är den som är bäst bland dom bästa. Han har en otrolig rutin, har varit med länge och är regerande världsmästare. Denna generationen kineser kanske är det bästa landslag som Kina någonsin har haft, och Ma Long är den spelaren som är bäst i Kina, och i hela världen.

 

 

 

Jag vill verkligen bara leva i nuet. Det är så otroligt mycket lugnare och mer avlsappnad. Dessutom blir man själv mer avspänd och mindre stressad. Jag är helt säker på att jag de senaste åren är bättre än någonsin på att just bara leva och tänka här och nu.

 

När det kommer till bussjobbet så är jag som bäst på att vara i nuet. Jag tittar nästan aldrig på vad jag har att göra längre fram än max en dag i taget. Dagen innan kan jag titta på vad jag har att göra dagen efter, fast jag kollar då bara vilken tid jag ska börja och sen bryr jag mig inte mer. Det kan väl hända att jag någon gång kolllar längre fram för att jag vet att jag vill vara ledig någon dag eller jobbhelg eller liknade. Det är ju lättare att få ledigt om man har lite framförhållning, men annars försöker jag bara att leva i nuet när jag är på jobbet. Jag har lärt mig genom åren att det är det bästa man kan göra för att få en behaglig arbetssituation.

 

Jag tycker själv som sagt att jag dom senaste åren har blivit bättre på att leva i nuet, men jag kan ändå fortfarande komma på mig själv med att jag ibland tänker för långt fram och det gör mig direkt stressad eller orolig. Ofta kommer tanken: Jag gör detta nu och sen vill jag hinna något helt annat också. Ibland planerar jag att jag tex om en månad från nu ska lyckas åstakomma någonting, men jag glömmer sen att jag måste göra vad som krävs för att jag ska uppnå det jag vill lyckas med. Det är ju inte fel och sätta upp en målsättning. Jag tycker att man ska veta lite vad man vill ska hända i framtiden, även om man aldrig kan veta hur livet blir. Men man har ju sina drömmar om dom mår man ju förmodligen bra av om man kan förverkliga. Fast när jag har klarat av att förverkliga en dröm som jag har haft så är det ju just för att jag har varit så grymt fokuserad på nuet. Jag har vetat vad jag vill, det stora målet, men jag har hela tiden varit i nuet och sett möjligheterna och löst de problem som uppstår när man har kämpat med att försöka fixa något som man har drömt om.

 

Min tanke är nu att jag ska lova mig själv att jag i fortsättning bara ska vara i nuet så mycket som jag bara kan. Det är ingen meningen med att tex tänka på vad jag ska göra när jag kommer hem när jag samtidigt har några timmar kvar på jobbet. Man får se hur man tänker när man kommer hem. Jag vet inte hur många gånger jag den senaste tiden har suttit på jobbet och tänkt att när jag kommer hem så ska jag sitta uppe några timmar och skriva på min självbiografi. Sen när jag kommer hem så är man bara för trött och då bryr man sig inte längre om vad man satt och tänkte på jobbet. Man blir frustrerad över att man inte orkar göra vad man innan hade tänkt att man skulle göra. Och det är ju bara en jobbig tanke som uppkommer för att jag inte lever mer i nuet.

 

Innan jag började skriva detta blogginlägget så funderade jag på om jag inte skulle ta och gå ut på en riktigt långpromenad. Jag har redan varit ute idag så jag har redan mer än 10 000 steg i benen och det räcker för att jag ska vara nöjd med hur mycket jag har rört mig under en dag. Nu efter att jag in princip har skrivit klart detta blogginlägg så har jag ångrat mig. Jag började skriva på blogginlägget, samtidigt tänkte jag att när detta är klart då går jag ut, men nu när det snart är klart så vill jag bara ha något att äta och då ska jag ju fixa min mat nu istället och vad jag sen göra får jag liksom se. Jag ska inte tänka mer än på mat nu liksom.

 

Jag ska verkligen bara leva i nuet. Det är så jag vill leva mitt liv. Det känns bättre för jag blir mindre stressad och mer avslappnad, vilket såklart måste vara bättre för min hälsa också. Här och nu lovar jag mig själv att jag ska vara mer i nuet framöver. Fan ta mig om jag inte lever efter det nu. Jag vet ju sen länge att det är det absolut bästa man kan göra.

Riktigt bra intervju med Jan-Ove Waldner på TableTennisDaily.

 

http://www.tabletennisdaily.co.uk

 

Har lite myror i huvudet sen i natt. Jag körde ju nattbussen och sen när jag kom hem så kröp jag ju inte i säng direkt utan jag sitter uppe istället och skriver "THE STORY OF MY LIFE". Nu har jag redan varit vaken några timmar. Jag har ätit en riktigt god (inte 100% hälsosam) frukost.

 

 

 

 

 

 

Det blir nog en lång fredag för min del. Jag har mest slappat och tagit det lugnt idag. Jag har ett ganska tufft arbetspass med start senare idag. Med tanke på vad jag kan utläsa av schemat, och att det är storhelg  så kan jag nog vara ganska säker på att det blir lite tuffare än vanligt, men sånt får man ta ibland. Det brukar kännas hur lätt som helst att köra denna typen av pass när jag vet innan att det kan bli tufft. Sen kan man ju alltid hoppas på att det är lite roligt partyfolk ute som vill åka för då tycker jag det är 10 gånger roligare att jobba än när man tex kör en vanlig dag i rusningstrafik.

 

 

 

Jag skriver ju mycket på självbiografin när jag är ledig. Det börjar kännas ganska tufft med den nu för jag får oftare än tidigare gå tillbaka lite mer och läsa på de berättelser som jag redan har skrivit klart för annars klarar jag liksom inte att börja på vissa nya berättelser. Det tar lite längre tid för mig nu att bli klar med varje berättelse nu och det är ingen önskesitutation just nu när jag kände bara för några veckor sedan att jag hade ett grymt bra "flow" i mitt skrivande. Det känns som det går sämre nu och är segare, men det beror väl egentligen på att jag jobbar mer med varje berättelse nu än vad jag har gjort tidigare.

 

Hoppas ni får en bra och trevlig helg!

 

 

 

 

 

Som vanligt är jag uppe tidigt och grejar med allt möjligt från tidig morgon till sen kväll. Jag vill komma ur det där lite. Men jag kan bara inte låta bli att ta tag i saker som jag känner att jag vill göra. Jag är sån och på ett sätt är det väl bra att man inte slöar till, men ibland känns det ju som man grejar för mycket, men men...

 

Jag ska köra lite buss senare idag. Jag skulle egentligen varit ledig, men en av mina chefer ringde i morse och frågade om jag inte kunde vara med och köra lite idag också. Jag gick med på det så min tänkta lediga dag blir en jobbdag då istället. Jag har jobb fredag, lördag också. Jag skulle ha jobbat på söndag, men eftersom jag jobbar idag så får jag söndagen ledigt, plus att jag också är ledig på måndag och tisdag nästa vecka. Jag blir ledig tre dagar i rad så på ett sätt blir ju detta bättre för mig i slutändan.

 

Nu under morgonen har jag grejat med lite vardagligt "trökgöra" som disk och tvätt. Jag hade också ett bankärende som jag sen länge och gått runt och funderat kring, men liksom aldrig tagit tag i. Men idag gick jag till banken i alla fall och resultatet av det besöket blev mycket bättre än vad jag någonsin hade kunnat tro.

 

 

 Jag har skrivit en del på min självbiografi nu under förmiddagen. Jag har fastnat lite i en och samma berättelse. Det blir lite segt när det bara känns som man skriver hur mycket som helst om en händelse, men aldrig kommer till ett avslut. Jag kan liksom inte skynda på det heller. Då blir det ju lätt bara slarvigt. Jag får väl bara beta av den ena meningen efter den andra och sen hittar man väl det där avslutet på en viss historia som just nu känns omöjlig att komma till. Man lär sig mycket av att skriva självbiografi i alla fall.

 

 

 

Tja! Nu är det ny vecka igen och snart är det Påsk. Jag vet att jag har massor att göra denna veckan, men jag försöker nu att inte funderar så mycket över vad jag har att tag i under denna veckan. För att jag ska må bra så är det nog bäst att jag bara har koll på vad jag har att göra just nu. Jag vet att jag har massor av jobb denna veckan, men jag kollar bara en dag i taget. Jag behöver inte veta idag vad jag tex har att göra på fredag. Det räcker att jag vet lite mer om fredag på torsdag. Sen när det blir fredag så är det ju kanske bra att ha 100% koll på vad man har att göra, men inte tidigare för då blir jag bara stressad och kanske mår man också dåligt av det. 

 

Idag har jag arbete. Nu under förmiddagen var det meningen att jag skulle ta mig till Trollhättan för att kanske lämna in min stationära dator på lagning. Den segar ju och typ bara ballar ur hela tiden. Jag kände först att det kunde vara värt att försöka få någon att laga den och det finns en datorbutik i Trollhätan som jag tycker är jättebra. Men nu har jag funderat ett "varv" till och jag har betstämt mig för att skrota min dator och istället skaffa mig en ny. Det blir väl inte att jag köper någon just nu. Det lär nog dröja. Jag får blogga och göra annat på min lilla bärbara dator  ett tag, och sen så småningom så ska jag titta och slå till på något som är riktigt bra. Det känns faktiskt skönt nu att bara skrota den där gamla skitdatorn som jag har haft i hur många år som helst. Skönt att bli av med den liksom. Jag har ju den senaste tiden mestblivit så frustrerad eftersom den egentligen inte har funkat som den ska på hela detta året. Det är ett rätt besluta att skrota den nu och jag kommer inte att fundera mer på vad jag ska göra med den datorn.

 

 

Jag har varit i Uddevalla idag. Jag hade en bokad tid på Uddevalla sjukhus. Jag skulle göra en magnetkameraundersökning igen.

 

Undersökning var väl så gott som smärtfri. Jag fick ett litet nålstick i armen innan jag skulle göra själva undersökningen. En nål i armvecket fick jag eftersom man också skulle spruta i kontrastmedel under andra halvan av undersökningen.  Det gjorde lite ont, men det får man ta.

 

Under själva undersökningen hördes ett knackande ljud från kameran som kändes lite obehaglig, men jag försökte tänka på något helt annat och då var det inga problem med det heller. Jag låg på en brits och sen fördes jag in i en ljus tunnel som var öppen i båda ändar. Undersökning tog ca 30 minuter och nu är det bara att vänta och se vad som händer härnäst. Resultatet av dagens undersökning komer till min läkare om ca 10 arbetsdagar och sen får jag som sagt se vad som händer sen.

 

 

 

 Jag lite frustrerad på mig själv. Det beror på att jag typ under hela detta året har varit ganska dålig på att tag tag i saker och ting. Vissa saker går ju inte att göra så mycket med för man väntar ju på att andra ska ha tid. Men det där jag kan göra själv känner jag nu att jag måste bli bättre på att tag tag i.

 

Det kan vara dom enklaste grejerna. Jag trodde jag var bra på att tag i saker snabbt och det kanske är för hårt av mig att säga att jag inte tar tag i saker, men just nu kan jag komma på hundratals grejer som jag kan tycka jag borde har kunna fixa för länge sen.

 

Jag har tex länge (bokstavligt talat) gått runt och tänkt ganska länge nu på  att jag ska köpa mig ett par nya skor, men det blir inte att jag går ut och köper några. Jag skjuter en sån grej framför mig hela tiden. 

 

Jag promenarar ju en runda varje dag för att jag ska få motion. Inte för jag vet om det gör någon nytta, men jag går en hel del varje dag. Jag har ingen bil och inte ens en cykel så det blir några promenader vare sig jag vill eller inte. Fram och tillbaka till jobbet. Ut på stan och hem igen och ibland går jag ju som sagt bara ut för att jag just ska få den där dagliga promenaden.

 

En helt annan grej som jag också länge har tänkt att jag ska köpa mig är en vanlig enkel hemtelefon. Den jag hade gick sönder för tag sedan och då vill jag ändå ha ny. Jag kan ju på ett sätt tycka att hemtelefon är onödigt att ha. Man använder den ju nästan aldrig och man har ju sin Iphone och det räcker ju när allt fungerar och är som det ska.

 

Men jag är ändå sån att jag vill ha den där hemtelefonen. Då har man ju i alla fall nånting och det nu skulle vara så att tex min Iphone skulle sluta fungera eller att  jag bara skule råka tappa bort den.

 

Detta exempel på två saker som jag skulle kunna fixa på en kvart och det handlar om en utgift på ca 2000 kroner. Jag behöver ha de, men jag segar och skjuter de på framtiden. Ibland tänker jag på något som jag ska fixa längre om någon månad och då tänker jag kanske att jag fixa det jag har att göra om någon månad först, och sen så tänker  jag att jag ska ta tag i tex skoproblemet eller saknaden av min hemtelefon.

 

Idag fixade jag dom där två sakerna. Det tog som sagt ett kvart av min tid och kostade i princip ingenting. Det är ju inte pengarna som är problemet, det är något i mitt sätt att tänka som gör att jag bara inte får gjort vissa grejer som egentligen är bland de lättaste sakerna i världen. Nu har jag i alla fall ett par nya fina skor och en bra hemtelefon. Jag är supernöjd med grejerna, men arg på mig själv för att jag inte bara fixade detta direkt när jag började tänka att jag behövde de.

 

 

 

 

 

 

 

Idag är det fredag! Jag har varit uppe tidigt och jag börjat grejat direk. Jag tar tag i det jag ser för stunden att jag har att göra. Fick se massor av disk, tog tag i det. Kom på att jag hade tvättsugan på morgonen, bara att ta tvättpåsen och gå ner i källaren. Komer sen på att jag har ett paket att hämta. Jag trodde att först att jag skulle hämta paketet på Kvantum, men jag skulle hämta det på tappen Ingo istället. Kvantum ligger på den ena sidan Dalbobron och Ingo-tappen ligger på andra sidan bron. När jag kom in på Kvantum och fick klart för mig att det inte fanns något paket till Danne där så fattade jag att jag måste gå över den där jäkla bron för att få tag i mit paket, öhh..

 

 

 Sen när jag hade fåttt den där extra promenaden (som jag på ett sätt var glad över) så fick jag då tag i min hårgele som är av ett märke som jag gillar jättemycket så var det fixat i alla fall.

 

 

 När jag sen gick tillbaka över bron så ringde jag upp lite folk som jag ska ha pengar av. Jag kom också på att jag måste handla lite så de pengar jag ringde gick ut snabbt igen.  När jag kom hem så såg jag att jag hade soptunnor att köra, tog tag i det och sen ner i tvättstugan och greja, samtidigt som jag hade matkassar och paket i händerna. 

 

Nu ska jag ha lite mat. Idag får det bli piroger  

 

 

 

 

Våren börjar väl närma sig lite grann, men jag lägger inte undan vinterjackan än. Det är forfarande ganska kallt och jag känner av det som mest när jag pronenerar hem från jobbet mitt i nätterna. Man är ju då också som mest trött och mörbultad i kroppen och då känner man väl av kylan extra mycket. 

 

 

Jag har en del jobb kvar denna veckan. Efter att jag har gjort en arbetsdag så är jag väldigt trött och ganska mörbultad. Jag funderar på hur jag ska göra för att komma ur den där känslan. Det känns lite bättre när man har fått sova en natt. Går jag bara hem och klägger mig direkt efter jobbet så sover jag i alla fall gott på natten och när jag nu tex sitter här så känner jag i alla fall att jag vil ta tag i allt som jag har tänkt greja med idag. 

 

Jag  funderar lite över min privatekonomi också. Jag har hade ett ganska bra "flow" länge nu. Mycket beror på att jag jobbade så hårt under 2014 med att få den ekonomi som jag länge hade drömt om att få. Det arbetet jag då gjorde har nu i ca 1,5 år gett resultat. Jag kan ha rätt ordentligt med utgifter en månad och det kan innan se ut som att jag inte kommer att kunna spara någonting under en viss månad.  Sen när cash börjar att både rulla in och ut så blir det ändå så att de finns mycket över att både unna sig för och kanske också spara, om jag nu prioriterar sparandet. 

 

Det som jag ändå börjar känna nu är att allt de jag gjorde 2014 börjar nå vägs ände nu. Jag får inte ut  lika mycket av det nu under 2016 som jag fick 2015. I snitt har jag betydligt mer utgifter per månad nu än vad jag hade för ett år sedan. Finns det en sanning som man alltid måste lära sig att acceptera så är det väl att priset stiger på de mesta. Jag har haft en bra "flow" ganska länge, men jag tror inte att det blir så mycket bättre nu. Det kommer att ligga kvar där det är och jag har det bra, men det är svårt att få det bättre nu. Det är inte synd om mig så. Jag har det ju bra. Jag bara konstaterar att så mycket bättre "flow" får jag inte, oavsett om jag får mer i inkomst i framtiden. Utgifter har man ju ändå alltid och priset stiger ju gradvis i alla fall varje år på typ allt. Jag vil heller inte göra så mcyket mer med min ekonomi för att försöka få det ännu lite bättre. Det räckte med allt de jag gjorde år 2014. En sån grej gör jag aldrig om igen, det kan jag lova. 

 

 

 

 

Jag har som sagt ganska mycket att göra nu igen. Det var ju inte så länge sedan som jag  kände precis tvärtom. Jag hade i princip bara självbiografin att greja med för ett tag sedan, men nu har det vänt och det är så där att man inte vet var man ska börja. Saker jag tidigare har skjutit på framtiden känner jag nu att jag snart borde ta tag i. Dessutom kommer det  upp nya saker, som jag kanske skulle kunna vänta med men jag behöver nog fxa dom denna veckan i alla fall. Annars blir det ju bar ännu mer längre fram. Det är väl bara att börja någonstans, man behöver ju inte veta innan liksom.

 

 

 

Jag kan ändå känna att det blir lite för mycket med allt och jag har just nu svårt att fokusera och välja vad jag ska göra. Det blir så rörigt, fast i den där röran med olika saker så kan det ju på ett sätt vara roligt att greja. Det finns ju inget tråkigare än att bara göra samma saker hela tiden.  Jag är inte så orolig  heller. De mesta av allt jag går och grubblar på kommer nog att lösa sig. Bara jag börjar att göra nånting med sånt som jag vill få en lösning på. De går inte av sig själv, och ingen annan gör de jag vill få gjort åt mig. Det är bara att börja någonstans, även om det kan vara svårt att veta var.

 

 

Nu är jag färdig med de 4 berättelser i som jag hade en deadline på. Deadline var satt till klockan 00:00 i natt och jag blev klar 22:45. Jäklar var effektiv jag har varit nu i helgen. Det känns riktigt bra. Nu är det ju roligt att skriva också när jag bara känner mig så jävla grym på detta.

 

 Jag satt upp i natt och jag kröp inte i säng förrän klockan 04:00 i morse. Jag har ju en deadline på några berättelser i min självbiografi och jag vill verkligen hinna klart de som jag har som mål at bli färdig med under denna söndag.

 

Jag skrev mycket om min pingis i natt och det var roligare än jag trodde att det skulle vara att skriva om. De finns ju saker med pingisen genom åren som inte alltid har varit så roliga att behöva få vara med om. Men när jag sitter och tänker tillbaka på grejer som har med min pingis att göra så landar jag alltid i att det just bara är pingis det handlar om. Det är inget direkt som är viktigt med det.  Det finns  värre saker som kan hända i livet  än att man tex råkar förlora en pingismatch som man verkligen hade velat vinna. Jag tycker liksom att när saker och ting bara handlar om ett rack och en liten boll och de problem som kan uppstå kring det där pingisbordet så behöver man inte bry sig om något annat än att man ska tycka att det är roligt att hålla på med det. Jag tycker att det är jätteroligt med pingis, och det räcker för mig liksom. Det är nog därför jag kan tycka att detta ändå är roligt att nu sitta skriva och berätta om i min självbiografi, även om allt inte alltid har varit så roligt med det heller. Men jag kan tycka att nästan ingenting spelar någon roll när det handlar om pingis, för det är ju just bara pingis. Tänk om man kunde ha samma känsla för allt annat i livet också. Fan vilken skön känsla man förmodligen skulle ha i kroppen då. Men det är ju svårt att ha den iställning till allting som man gör i livet. Riktigt så funkar jag ju inte som människa. 

 

Jag hoppas jag hinner färdigt mina berättelser innan min satta deadline. Jag hade inte suttit uppe i natt och skrivit om det just inte hade varit för att jag hade en deadline  på mina berättelser denna söndag. Jäklar vad effektivt det är att ha en deadline i sitt skrivande!! Man får gjort så jäkla mycket mer än vad man annars skulle ha fått. Det är riktigt coolt ju!

 

"Mellokvällen" och den svenska mellon är över. Jag ville ju att SaRaha med sin Kizunguzungu. Hon vann tyvärr inte och det hade jag väl inte innerst inne trott heller. Men jag tyckte hon var skitbra i alla fall.

 

 

Jag har haft en bra "mellokväll". Jag har käkat lite god mat och kollat på riktigt grymma artister. Jag tycker att årets Melodifestival har varit den klart bästa "ever".

 

 

Låten som vann gillar jag inte, men det är ju skitsamma. Att jag alltid tycker fel låt vinner har genom åren börjat vänja mig vid. 

 

 

Har tagit en ordentlig sovmorgon idag. Jag orkar bara inte vräka mig upp hur tidigt som helst och sen greja från tidig morgon till sen kväll. Jag har massor med disk som jag borde ställa mig och diska rent. jag har en omgång tvätt som batra ligger i soffan, dessutom tvättade jag igår så jag har ännu mer tvätt som bara ligger i påsen. Det är ju rent, men jag borde väl vika ihop det. Skulle jag bara ta dtag i det där så skulle det väl ta typ en timme och sen hade det varit klart. Men jag orkar bara inte bry mig just nu. Jag slappar mest och tar det lugnt bara. 

 

Jag har varit ute på en promenad på morgonen. Jag har handlat lite också för ikväll. Det är ju "mello" och jag hejar på SaRaha och hennes bidrag ”Kizunguzungu". Jag har en laddning i kylen med några SaRha-bakelser, och självklart har jag en flaska bubbel också. Jag tror inte det blir någon ”Kizunguzungu" som vinner ikväll, men min röst får den i alla fall.

 

 

 

 

 

Förra veckan började jag använda mig av en sk deadline. Det innebär att jag sätter upp en dag och en tid då jag ska vara färdig med vissa berättelser som jag jobbar med till min självbiografi. Det där är bra för man blir mer effektiv och skrivandet blir också bättre. Man skärper sig mer när man inte kan ta hur mycket tid som helst på sig att berätta en historia. Det blir ett fan så mycket bättre "flow" liksom.

 

Nu sitter jag med fyra nya berättelser och det känns som att det är läge för en ny deadline. Jag vet bara inte om jag ska våga sätta en deadline till nu på söndag eller om jag ska skjuta på den till nästa vecka. 4 ganska djupa berättelser på 3 dagar??? Det kan gå, men jag har ju varit ganska seg med mitt skrivande denna veckan och ska jag bli klar till på söndag med mina 4 berättelser som jag nu håller på med då måste jag ju liksom axa nu på direkten.

 

Det känns som lite för tufft att ha en deadline till nu söndag med mina 4 berättelser som jag nu jobbar med, men det kanske just är det att jag sätter en deadline till på söndag som gör att skrivandet inte kommer att kännas så segt. Man skärper sig och man axar, går det så går det liksom. Hinner jag inte så har jag  alla fall gjort ett försök. Berättelserna jag skriver på handlar om pingis, tjejer, präster, och militärer. Det kanske man kan få ihop på 3 dagar.   

 

Det är svårt att inte bli snurrig i pallet nu. Min känsla är att folk är på mig åt alla håll. Det spelar ingen roll var jag befinner mig. Det ett jäkla "surrande" just nu och måste hela tiden tänka vad jag ska bry mig om och inte.

 

 

 Igår var det en som sa till mig att han ville prata med mig om en sak, men att vi skulle ta det vid ett annat tillfälle. Bara för att han sa att det fanns något han ville prata med mig om, men inte nu så började jag ju såklart grubbla på vad det kunde vara och så kunde jag inte släppa den tanken på flera timmar sen. Jag hatar sånt. Vill man prata med mig om nåt så vill jag att man får ur sig det direkt. Snabbt och med raka rör liksom. Det där: Vi tar det sen, det vill jag inte höra. Då är det bättre att man tar det man hade och säga sen, och struntar i att säga något som sen bara får mig undra vad det kan vara.

 

Efter det var det en annan person som sa att han ville tala med mig om en sak. Han frågade om jag ville vara med på ett grillparty i början av maj. Det var något med pingis också i det där. Jag visste inte vad jag skulle tänka för det är ju inte förrän i maj liksom. En minut innan det hade ju någon sagt att han vill prata med mig, men att vi skulle ta det sen. Sen skulle jag helt plötsligt tänka på något som hade med grillparty att göra och det var inte lätt eftersom jag inte kunde släppa det där med han som skulle prata med mig sen, men inte nu. Det blev snurrigt i mitt huvud där om man säger så. Dessutom var jag lite stressad för jag skulle ju igång och jobba också. Det kräver ju lite förberedelser och när man kör buss så kan man ju inte samtidigt ha tankarna på andra grejer som grillpartyn och funderingar på vad folk kan tänkas vilja prata med mig om. 

 

Det blir lite snurrigt med allt möjligt just nu. Jag skulle kunna nämna fler grejer, men det orkar jag inte just nu. Jag konstaterar bara att jag hela tiden i min vardag  fattar  beslut som handlar om vad man ska göra och inte göra. Så här är det väl för alla i livet, men jag tycker detta är så svårt att hantera. Det är så mycket sådana där småsaker just nu som får mig att grubbla. Jag har en konflikt med en person ,och annan person vill jag hjälpa så mycket jag bara kan. En tredje person är jag förbannad på och en fjärde blir jag bara nervös över att träffa.  Det känns just nu som jag hela tiden hamnar i situtaioner  där jag ska försöka hantera dom på ett sätt som är bäst för alla, eller bara för mig själv. Eller hur fan ska man göra liksom???? Det snurrar mest i huvudet just nu och hur ska man hantera detta??

 

Jag känner mig ganska pigg och fräsch idag. Det kanske är den senaste tidens fokuserade "powerwalks" som ändå gör någon nytta. Jag har varit ute på en pw idag också. Soligt och fint var det och allt kändes väldigt bra. 

 

Det blir långa dagar nu. Jag går upp tidigt och sen grejar jag hela dagen fram till mitt i natten. Dessutom när det nu har blivit mitt natten så funderar jag på om jag ska göra något mer, som då kommer att hålla mig vaken hela natten. Känns lite sjukt att jag ens tänker en tanke på att göra något annat mitt i natten när jag har varit vaken sen 07:00 i morse. 

 

Jag började dagen med att gå ut på en "POWERWALK" Nu kör jag hårt igen med det. Jag var ute ganska länge för jag tog samtidigt lite bilder som jag ska använda till min självbiografi. Jag var hur svettig och varm som helst när jag kom hem igen. Riktigt bra ju!!! Det är också roligt att jag verkligen vill gå ut och röra på mig när jag vaknar på morgonen. Jag har faktiskt fått lite abstinens på detta med att ta mig ut och promenera. Har man lurarna i öronen också så kan man ju tex lyssna på Verkligheten i P3, samtidigt som man själv befinner sig ute i Verkligheten. 

 

 

Efter detta fick det ju bli lite mat. Jag fixade lite billigt och lättlagat ungkarls käk. Makaroner och korv. Nu ska jag bara säga det att det är inget fel på maträtten, makaroner och korv. Detta är något som jag tycker är jättegott. En annan "favvo" kan vara blodpudding, ägg och bacon. Bara så gott ju!! Men idag blev det alltså makaroner och korv.

 

Jag har varit ute på en ganska lång promenad nu på morgonen. Jag kände mig så jäkla stel i kroppen och snurrig i huvudet när jag  när jag vaknade i morse så jag ville bara ta mig ut i frisk luft liksom. Även idag blev det en bra promenad och jag blev otroligt varm och svettig. Kände mig lite "äckelpäckel" när jag kom hem så det blev snabbt in i duschen. 

 

 

Ikväll blir det lite pingisspelande och kanske hänger jag därefter med en kompis.

Så blir förmodligen min lediga tisdag.

.

 

 

Hej nu är det massa snö och vinter igen ute. Jag gillar inte det men man kan ju inte göra annat än att acceptera det. Jag har varit ute på en Pw nu på morgonen. Jag tog mig fram som en stridsvagn, samtidigt som jag funderade på vad jag ska göra med denna veckan. 

 

 

Jag lyckades med att skriva färdigt de berättelserna som jag hade som mål att få färdigt innan klockan 23:59 i natt. Jag blev klar klockan jag blev klar för en liten stund sedan. Detta kan man säga var en milstolpe i min självbiografi för nu tog jag min självbiografi ett stort steg närmare att färdigstälandet av den.. Jag har mycket kvar att skriva, men tack vare att jag hade en deadline för när vissa berättelser i min självbiografi skulle vara färdiga så blev jag mer effektiv i mitt skrivande och jag fick liksom upp farten ännu mer nu än vad jag tidigare har fått. Utan en deadline så är jag övertygad om att jag  inte hade skrivit så mycket  som jag under denna veckan faktiskt har gjort. Det känns rätt bra nu :)

 

 

 Kina blev världsmästare  både på herr och damsidan idag när lag-VM avslutades i Kula Lumpur. Jag tror att det vore bra för pingisen om någon annan nation inom en snar framtid skulle kunna skaka om Kina och ta den där VM-titeln ifrån dom, men dom är riktigt svåra för andra nationer att vinna över.

 

Kineserna tränar hårt och dom är väldigt noga med små detaljer i sin träning. De lämnar ingenting åt slumpen. De har enorma resurser eftersom den kinesiska staten pumpar in rejält med pengar i pingislandslaget. Dom har en otroligt proffsig verksamhet och det vimlar av gamla världs och olympiska mästare i den kinesiska landslagsorganisatioen.

 

Med allt de där som Kina har så är dom en svår motståndare att besegra för övriga världen. Jag tror att det gäller för andra nationer att lära av Kina, träna hårt och ha en jäkla tro på att det är möjligt att besegra det kinesiska landslaget. Dom går ju naturligvis att vinna över, men i årets lag-VM visade dom återigen hur otroligt bra dom är.  

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har min deadline i bakhuvudet mest hela tiden nu. Jag har två berättelser kvar på min självbiografi och jag ska bli färdig med dessa dag. Fan ta mig om det inte blir så. Det ska nog gå. Jag blev ju färdig med tre berättelser i går och i natt. Jag borde logiskt sett fixa två berättelser i min självbiografi på ca 12 timmar.

 

Jag har varit ute på en fokuserad och bra PW nu på förmiddagen. Det blåste och snöade. Snön piskade mig lite i ansiktet, men det var ändå rätt skönt att bara vara ute och inte tänka på något annat än att jag skule göra en bra PW.

 

 Hela denna veckan har jag känt mig ganska slö annars. Jag har varit ute på min promenad varje dag, men dom har inte varit så bra. Jag har inte varit ute mycket mer än en halvtimme och jag har haft för mycket tankar på annat håll så jag har mest känt mig stressad över att vara ute och promenera, trots att det just bara handlar om 30 minuter. Jag har varit lite snurrig i huvudet och förvirrad hela denna veckan.

 

Jag har skrivit ganska mycket på min självbiografi denna veckan och då rör man sig ju nästan  ingenting när man sitter här och skriver. Jag har ju också kört en del buss och jag har varit dålig på att ta den där bensträckaren när jag har lite tid över att göra det. Istället sitter man bara kvar i bussen och tar upp den där jävla telefonen. Helst vill jag under ett arbetspass sträcka på benen varje halvtimme. Tänker jag bara på det så brukar det bli så jag gör det under hela mitt arbetspass. Men denna veckan har jag suttit alldeles för mycket och rört på mig för dåligt. Men denna förmiddagen kände jag hur jag tog tag i det igen. Jag var ute på en bra PW och den var fokuserad och jag tog i och ansträngde mig. 

 

 

Nästa vecka hoppas jag att det blir bättre fart på mig. Jag ska ju fortsätta skriva självbiografi och jobba med busskörning. Mycket stillasittande blir det ju, men det finns tid också för att röra på sig mer. Det gäller bara att jag tänker på det och inte snöar in på för mycket skrivande och bussjobbande. Förmodligen kan jag ju spela mer pingis nästa vecka än vad jag brukar kunna ha möjlighet att göra. Sen ska jag se till vara ute på en pw, varje dag och inte bara promenara runt och vara förvirrad. 

 

 

I torsdags satt jag och pratade med en kompis som för några år sedan kom som flykting hit till Sverige. Han ville sitta ner och prata med mig om vad de kan finnas för olika möjligheter för honom till att ubilda sig och få ett annat jobb än det städjobbet som han nu har.

 

Till saken hör den att han idag inte har någon utbildning alls. Han har inte ens grunsskolan i bagaget. Han har inget körkort, men han sparar just nu för att han ska kunna ta körkort, och han har börjat att övningsköra. Han berättade för mig att han tycker att städjobbet har börjat slita på hans kropp och han har börjat få ont i sina knän. Han sa också att han inte riktigt orkar plugga eftersom han måste jobba med städningen för att kunna klara sig.  Vad kan jag göra för att komma bort från städningen och hitta ett annat jobb, frågade han mig.

 

Jag sa som jag trodde att det nog är väldigt svårt att hitta ett annat jobb om man inte har någon utbildningen överhuvudtaget. Jag har ju faktikskt inte alla svar på vad han skulle kunna göra, men jag gav honom rådet att tänka på vad han har idag och sen ta det därifrån. Han har ju ett jobb vilket gör att han kan tjäna sina pengar. Kan han spara till körkortet och sen ta det då är ju hans förutsättningar bättre liksom. Egentligen kunde jag inte säga så mycket mer. Det är ju svårt nog att fixa jobb även för mig som änbdå har gått i skolan och har körkort för både bil och buss. Det är ju svårt det där med jobb. 

 

Under det där samtalet så såg jag på min kompis att han var glad över att jag bara hade tagit mig tid att lyssna på honom. Att jag inte hade "alla" svar på vad han exakt ska göra verkade han inte bry sig  om. Efter det samtalet så tackade han mig så mycket för att jag hade lyssnat på honom. Ibland räcker det med att man bara visar att man finns för en annan person. Man behöver verkligen inte ha alla svar. För en person kan det hjälpa att man i princip bara lyssnar på vad hen har att säga. Så var det nog i torsdags och jag var så glad över att det lilla jag gjorde för min kompis ändå verkade betyda så mycket för honom. 

 

 

 

 

 

Nu har jag varit vaken i typ 24 timmar. Jag gick upp tidigt i morse och skrev på självbiografin. Sen kollade jag ju lite på Sveriges match mot Kina i lag-VM. Sen blev det en tur till staden Trollhättan. Jag hade lite ärenden. Jag köpte bla väldigt mycket mat och fågelsaker till Mimmi (min fågel) 

 

 

Sverige förlorade kvartsfinalen i lag-VM mot Kina. Det var ju ganska väntat, men jag tycker att Sverige har gjort ett bra VM och  det ser bra ut inför framtiden. 

 

 

 

 

 

De svenskar som har spelat i årets lag-VM har ju säkert många år kvar av tävlande i landslaget så många chanser finns kvar för dom att göra bra resultat i framtida mästerskap.  Sen finns det nu också ganska mycket spelare på ungdomssidan i Sverige som är rent ut sagt är jävligt bra. När dom svenska spelarna som idag spelar i landslaget lägger av så finns det absolut spelare som kommer att kunna ta över efter dessa, och som kommer att vara minst lika bra när deras tid kommer. Att Sverige i årets VM blir bland dom 8 bästa i världen trots att en spelare av dom bättre (Per Gerell) är skadad, det tycker jag ser bra ut inför framtiden. Att det finns ganska många på ungdomssidan i Sverige som spelar helt sjukt bra pingis och som mycket väl kan lira i landslaget om några år, det känns bra inför framtiden.

 

 

 

 

 

Sverige har spelat bra i lag-VM borta i Kuala Lumpur. Efter att i går ha besegrad Kroatien med 3-0 i matcher så möter Sverige Kina klockan 09:30. Oavsett hur det går mot Kina så har Sverige gjort ett skitbra resultat i årets lag-VM. Spelar alla normalt så ska ju logiskt sett Sverige förlora mot Kina, men bordtennis är ju bordtennis och allt kan verkligen hända. Det är ju bara att "blåsa" på nu. Sverige har ju ingenting att förlora när man möter Kina.

 

 

09:40:  Spelarna sitter just nu i "players lounge" och väntar på att Korea och Portugal ska spela klart sin match. Sen möter Sverige - Kina.

 

 

 

 

Har haft två gansak tuffa dagar den här veckan. Jag börjar jobba vid lunchtid och är inte hemma förrän midnatt. Nu ska jag snart iväg och jobba igen, men i morgon får vara ledig. På fredag jobbar jag lite igen och sen skulle jagh a jobbat i helgen, men jag sökte ledigt och fick det. Glad är jag för det. 

 

Jag har i flera år nu fått stå ut med en person som regelbundet försöker sälja en viss typ av produkter till mig. Jag har regelbundet i flera år fått lyssna på en persons eviga frågande om jag är intresserad av att köpa det och det. Den här personen har också kommit med en mängd av olika argument och påstånden som handlar om varför jag borde köpa de som just denna personen har att erbjuda mig.

 

Jag förstår att denna personen gärna vill sälja sina produkter, men är det något jag nu har tröttnat på så är det denna personens oändliga tjatande på mig. Jag är, och har aldrig varit intresserad av vad denna personen har att erbjuda. VARJE gång som personen har frågat mig, så har jag sagt snällt och vänligt att jag inte är intresserad. Sen kan det ta några dagar och så frågar den här personen mig igen om det inte är så att  jag vill köpa det eller det av honom i alla fall. Jag har väl varit för snäll och inte sagt ifrån ordentligt. Jag har aldrig köpt någonting utan jag har konsekvent alltid sagt snällt och vänligt NEJ.

 

Jag har nog sagt nej till honom på tusen olika sätt och nu kan jag tycka att han som håller på och frågar mig gång på gång borde fatta att jag ingenting vill köpa. Jag kommer heller inte att låta mig övertalas. Jag kommer heller inte att köpa något av honom för att han ska sluta tjata. Jag är så bergsäker på att jag inget vill ha och då säger jag ju självklart nej, nej och åter nej. 

 

Men nu har  tröttnat på att han hela tiden håller på och frågar så jag har bestämt mig nu för att en gång för alla säga till honom på skarpen nästan gång han ens börjar ställa en fråga som handlar om något som han vill sälja till mig. Varje gång som den här personen har frågat mig så har jag kokat inombords av ilska, men jag håller masken för jag vill inte bli ovän med denna personen som det handlar om. Men jag har nu kommit till den där punkten där mitt tålamod är slut. Jag är trött på hans eviga tjatande som aldrig verkar upphöra. För att få slut på tjatet så kan jag inte komma på något annat sätt längre än att verkligen säga åt personen på ett väldigt tydligt sätt att han nu vill att han slutar att tjata om sina produkter som han vill sälja till mig. Kanske har jag genom åren varit för snäll när jag ändå har lyssnat på vad det är han vill sälja.  Kanske har jag trott att bara jag aldrig köper något så kommer personen att sluta fråga mig, men i detta fallet är det ju verkligen inte så det har blivit.

 

Det jobbiga med detta är att förövrigt så gillar jag denna personen så risken med att säga ifrån ordentligt kommer kanske att göra att det skär sig mellan mig och honom. Det är naturligvis inte roligt, men jag vill verkligen att hans tjat om vad han har att sälja upphör nu. Nu får det vara sluttjatat.