Danne - Januari

(null)
(null)
(null)  
(null)
(null)


Tankar om konstprojektet

 Jag minns inte exakt när jag började med mitt konstprojekt, men jag tror att det var ca 3 år sedan som jag bestämde mig för att köra på med denna grejen som jag nu fortsätter att hålla på med. 
 
Ska jag ta detta från allra första början så var det så att jag började göra precis det som jag har gjort dom senaste 3 åren. Det var bara det att efter några månader så gav jag upp och brände alla pengar som jag då hade tjänat på min konst. Om jag minns rätt så gick allt till väldigt mycket god mat. Det är egentligen ingenting jag ångrar. Jag var inte redo för att jobba med min konst då. Jag behövde mer tid för att hitta ett sätt som funkade för mig. 
 
Det gick något år och under det året så tänkte mycket på vad jag skulle kunna börja skapa så att det i slutändan skulle bli ett konstverk som jag kan tjäna pengar på. Alternativet kan ju också vara att man tjänar pengar under flera år på den konst man skapar i nuet. Sen sparar man precis alla pengar och när jag sen har nått målet med hur mycket pengar jag vill få ihop, då slutför jag konstverket med dom pengarna som jag har sparat. 
 
Jag började med att testa att skapa konst på olika sätt. Jag köpte hem färg och ett konststafli och jag provade att måla och provade mig fram i det skapandet. Ganska snabbt kände jag att det var för tråkigt och jag började fundera på vad jag skulle göra istället för att måla.
 
Nästa grej jag försökte mig på var att bygga något som jag i slutändan skulle kunna kalla för konstverk. Jag insåg ganska snabbt att detta kommer jag inte att få så mycket pengar för och dessutom visste jag inte var jag ska förvara mitt bygge. Bygger man något som blir större och större eller längre och längre så kan man ju räkna ut med arslet att det krävs mer och mer plats för varje påbyggnad. Jag insåg ganska snabbt att om jag ska klara av att bygga något som jag ska lyckas tjäna en större summa pengar på så behöver jag vara på ett ställe som är betydligt större än min lägenhet. I den stunden som jag insåg det så beslutade jag mig för att inte ens börja att snickra upp något. I slutändan kommer det ju ändå att gå åt helvete och då blir ju allt man bygger upp bara ett ogjort arbete. 
 
Jag ville ändå inte ge mig. Jag hade inspirerats av andra människor som hade skapat någon form av konstverk och sen på ett eller annat sätt kunnat tjäna pengar på det sättet. Även om jag kände att mycket av allt jag försökte göra hade gått åt helvete så tänkte jag att jag provar den grejen som jag försökte mig på att göra för flera år sedan, men som jag då misslyckades för att jag inte hade tillräckligt med tålamod när det kom till att spara alla pengar. Jag provar en gång till och hittills har jag ju lyckats spara alla pengar som jag har tjänat på att typ: Samla, leverera och få ut pengar får sånt jag samlar på mig och levererar. Jag tänker inte säga exakt vad jag gör och hur jag tjänar pengar på detta. Säger jag för mycket så är jag helt övertygad om att massor med människor bara kommer att försöka förstöra detta för mig. Dessutom är det ju så att när jag väl är färdig och om jag lyckas med konstprojektet, så kommer ju alla som är intresserade att få veta allt och säkert fatta mer av detta än vad jag själv gör. Och om jag misslyckas så kommer jag ju att skriva det, men ingen kommer att kunna veta på vilket sätt jag har misslyckats på, om jag inte själv väljer att berätta. 
 
Som jag känner nu så har konstprojektet blivit lite som en drog för mig. Jag tjänar pengar varje dag och får en kick av det. För varje kick jag får så bygger jag upp ett behov av jag vill uppleva dessa kickar igen. Jag kan då inte sluta för är jag bara inaktiv i några dagar med konstprojektet så känner jag mig sugen som fan på att fixa mer pengar att kunna trycka in i detta projekt. Det som nu gör de mesta i detta inte känns så jobbigt det är att mitt ekonomiska mål för i år är inget som jag behöver kämpa som fan med att få in. 
 
Men om jag ska titta långt fram i detta så har jag kommit till några insikter som kan vara lite jobbiga att möta och tänka kring. Det känns också helt omöjligt att vinna över dessa tankar. Jag har insett att hur jag än vänder och vrider på allt kring detta så kommer det att kännas som ett misslyckande om jag i klarar att få in alla pengar som jag har satt upp som ett slutgiltigt mål. Tanken är sen att jag ska använda alla dessa pengar och skapa ett konstverk för pengarna som jag då har. Konstverket kommer kanske inte att vara värt så mycket pengar, men med dom pengar som jag då har när jag väljer att slutföra detta har jag sen tänkt att köpa mig en grej som jag alltid har drömt om att ha och den grejen kommer att vara värd mycket pengar. Jag kan sälja den bara några månader senare och tjäna på det. Det är jag helt säker på. Det räcker att jag bara har den här saker i in hand. 
 
Problemet är att jag har låst konstprojektet på att några få saker måste fungera annars misslyckas jag. Jag har låst min tankar på vad jag måste göra för att klara detta och jag har svårt att tänka "utanför boxen" i detta. Jag tänker liksom: Det och det gör jag och det tror jag på och då kommer jag aldrig att ändra arbetssätt eller nånting. Där tror jag nu att jag måste tänka om och jag känner det är svårt att ändra på ett arbetssätt som jag har jobbat efter i flera år. Jag brukar vara mer flexibel i andra saker som jag håller på med, men när det gäller konstprojektet som har jag på något sätt mest jobbat efter en strikt planering som jag vill hålla innanför "ramen".
 
Ett annat problem är att även om jag får i hop dom pengar som jag har som slutmål just nu så kommer det förmodligen inte att räcka för att kunna köpa det som faktiskt var anledning till att jag började med detta konstprojekt överhuvudtaget. En obestridd sanning som man får lära sig att acceptera det är att priser stiger. Det jag tex vill köpa för mina konstpengar har bara dom senaste 10 åren haft stigande priser på över 100%. Det innebär ju att även om jag får ihop alla dom pengar som jag vill dra in på min konst så kommer det förmodligen inte att räcka när priset på det jag vill köpa har stigit. Om jag då ska fortsätta kämpa mot att få ihop dom pengar som krävs genom att hålla på ännu längre tid med konstprojektet, då kommer ju samtidigt priset har stigit ännu mer. Det blir liksom svårt att komma ikapp med bara konstpengar. 
 
Jag inser nu att jag måste tänka om. Jag behöver jobba med detta på ett helt annat sätt för på sättet jag jobba nu håller inte eftersom målet är att kunna köpa något som jag har råd med om jag skulle köpa det idag, men förmodligen inte när jag är klar med konstprojektet. Jag har låst mig vid tanken att jag inte ska blanda in "andra" pengar eller jobba på något annat sätt än vad jag har gjort dom senaste tre åren. Jag har haft någon gammal tanke om att ändrar jag nu så kommer jag bara att röra till det och sen rinner detta ut i sanden och så kommer jag till insikt med att jag har misslyckats med detta också. Det känns inte roligt att behöva ända nu när detta är så inarbetat , men jag har ju ändå kommit till insikten att jag nog måste göra det. För hur jag än vänder och vrider på detta så kan jag inte komma ifrån att priser stiger och dom pengar och även om jag skulle ha alla pengar idag så kommer jag inte att kunna få lika mycket för pengarna den, den dag som jag tidigast kommer att vara klar med konstprojektet. Det är en obestridd sanning som jag bara får acceptera. 
 
Jag måste tänka om och jobba på ett helt annat sätt och just nu vet jag inte hur det ska gå till. Hur jag än vänder och vrider på detta så  känns det som ett misslyckande om jag inte jobbar på och kämpar mot det målet jag har. Hur jag än vänder och vrider så känns det som jag gör fel, men ändå kan jag inte sluta jobba vidare för det känns inte rätt att lägga av heller. Jag får väl bara köra på som vanligt och sen får jag väl försöka vänja mig vid tanken att jag måste pumpa in mer andra pengar i konstprojektet. Jag kan inte blint förlita mig på att jag kommer klara detta om jag enbart försöker använda dom pengar som jag tjänar på den konst jag skapar. Då kommer det inte att funka. Jag måste gå in och: Våga ändra arbetssätt, vara mer flexibel och inte låsa mig vid tanken att målet inte går att nå på mer än ett sätt.  Undra hur Pippi eller Zara hade gjort om dom hade velat samma sak som jag just nu?
 
(null)
 




Varför skulle jag förlåta?

Man måste ju förlåta. Jag vet inte hur många som har sagt till mig att jag måste förlåta de som har gjort mig illa på olika sätt. Det som många också har sagt till mig är att varje gång jag väljer att inte förlåta så kommer jag bara att må sämre själv. Jag kan bara säga att när folk säger detta till mig så är det väldigt provocerande att höra.  Förlåtelse. Hur känner jag och tänker kring det ordet?
 
 Om jag är den som har blivit utsatt och då är väl den som har utsatt mig som ska be mig om ursäkt. Om det är någon som ska säga förlåt överhuvudtaget.  Dessutom känner jag direkt när någon säger till mig att jag måste lära mig att förlåta att jag inte vill lyssna på någon som uppenbarligen inte förstår att det känns kränkande att när någon säger att jag gör fel som inte förlåter person som har gjort mig illa. 
 
Om jag väljer att sluta prata med en person eller bryta kontakten helt med någon så kan det ju bero på att den personen som jag klipper med har gjort saker mot mig som gör mig: Ledsen, förbannad och dessutom känner jag kanske att tålamodet har tagit slut. Det är heller inte helt ovanligt att de som blir drabbad av att jag bryter med dom berättar för mig vilken dålig människa jag är som tar bort dom ur mitt liv. Jag får återigen höra att jag är den dåliga människan och att jag inte ska vara så långsint och att jag i alla fall borde ge folk en chans till. Så vissa människor försöker alltså ge mig dåligt samvete när jag inte kan se vad som är fel med att bryta med en person som jag inte vill ha i mitt liv längre. 
 
För det första: Jag tycker inte att jag gör något fel när jag tar bort en människa som har gjort vidriga saker mot mig. För det andra: Jag vill inte ha människor mitt liv som får mig att må skit av sånt dom gör mot mig och säger till mig. För det tredje: Jag tror inte att det hjälper mig att må bättre om jag förlåter människor som har utsatt mig för saker som tex har skadat mig fysiskt och psykiskt. 
 
Jag tycker inte att alla förtjänar förlåtelse. Pratar jag för mig själv så finns det ett flertal människor som har: Gjort mig illa på olika sätt, massor av gånger och under många år. Om jag skulle förlåta vissa av dessa människor så skulle jag ju förmildra dom (i många fall) äckliga och vidriga saker som dom har gjort mot mig. Dessutom är det ju redan förnedrande att många av dessa svin inte ens ångrar allt de som dom har gjort. Det finns folk som har sagt till mig att dom inte har gjort nånting och att dom inte har något att be om ursäkt för. Där får man utså nästa kränkning genom att dom säger de orden. Varför ska jag förlåta dessa äckliga svin? Jag mår väl inte bättre av det? När en s.k. förövare inte ens kan stå för vad hen har gjort, då funkar i alla fall inte jag så att jag mår bättre av att förlåta personer som har gjort mig illa. Förlåta kan jag ju göra i vissa fall, men jag låter mig ju inte övertygas om att jag måste förlåta en människa och tvinga mig själv att känna att det är det rätta att göra. I vissa fall kommer ju bara en förlåtelse från min sida kännas som att de jag blev utsatt för var mitt eget fel och att jag i slutändan får skylla mig själv. Det är ju aldrig offrets fel. 
 
Det som har hjälpt för mig och fått mig att må bra efter massor av skit som några äckliga svin har utsatt mig för, det har varit att jag har accepterat att livet kan vara hårt ibland. Jag tänker inte anklaga mig själv när jag anser att jag är offret. Att förlåta är inte något som får mig att må bättre. Men ett tag trodde jag att jag behövde göra det eftersom så många människor sa detta till mig att det är just förlåta man ska göra för att man själv ska må bra . Tänk att så många har provocera mig genom att tycka att jag ska förlåta någon som har gjort saker mot mig som bara gör att jag tycker att den personen är ett jävla pissarsle. Att säga till mig att jag måste förlåta känns bara som en dubbel kränkning. Man är ett offer och sen lägger vissa människor över ansvaret på mig genom att säga att jag måste förlåta människor som jag hatar som fan för all den skit som dom gör och har gjort. Jag mår jag bra av att inte förlåta och förmildra. Jag mår bra av att möta sanningen och ärligt säga till mig själv vad jag: Känner, tycker och tänker. Visst kan jag förlåta människor och ibland får jag ju också be om ursäkt, men jag tror ingen mår bättre av att behöva känna sig pressad till att förlåta någon. 
(null) 
(null)


P3 DOKUMENTÄR



Framgångspodden - Systrarna Hoss.



Dekonstruktiv kritik.



Dialogiskt - Lennart "Lelle" Karlsson.



Star Contender Goa 2024 🏓

 
 


Som att börja läsa flera böcker.

Då har man blivit långledig igen. Skönt att inte behöva jobba med busskörningen under resten av denna veckan. Jag har under en period nu varit inne i en ganska "soft" arbetsperiod. Det kommer att vara så i ca 1 vecka till. Sen blir maxat med arbetstimmar under en kort period igen, men det behöver jag ju inte tänka på nu. 
 
Jag hade tänkt starta denna fredag med frukost på jobbet (fast jag är ledig) och sen en långpromenad på ca 10 km. Men jag kröp i säng sent igår och när jag vaknade idag så insåg jag att jag hade sovit bort hela förmiddagen. Redan under dom första morgontimmarna så sprack min "plan" med denna dag direkt🙄. 
 
Jag bryr mig väl egentligen inte. Det var skönt att sova ut. Jag har käkat en god lunch och hunnit med lite städ och annat småplock i hemmet. Annars  denna fredag så har jag tänkt att försöka få ner ett flertal blogginlägg som sen kommer att publiceras under helgen och nästa vecka. Jag har så många tankar i mitt huvud nu som jag bara vill få ner i text och jag känner väldigt starkt att jag bara måste få skriva ner allt som jag den senaste tiden har tänkt mycket kring. Inom mig känns det ungefär som att jag har börjat att läsa på 4 olika böcker och nu har jag alla kvar att läsa ut, och jag känner att jag måste veta hur allt slutar. Jag har som sagt massor med blogginlägg som jag vill få nerskrivna och arbetsmetoden är den att jag börjar skriva på ett och sen börjar jag på nästa. Sen kanske jag går tillbaka och fortsätter skriva på det jag började med. Sen skriver jag ett helt nytt och sen har jag tre blogginlägg som är halvfärdiga. Något kanske blir färdigt, men det kanske jag inte vill publicera förrän nästa vecka och då får jag börja på ett fjärde inlägg eftersom jag vill hålla i det där med att jag publicerar inlägg varannan dag på Dannebloggen. Allt detta känner jag starkt nu att jag vill få ihop. Typ 4 -5 blogginlägg som jag vill få helt färdiga så snart som möjligt. Eller så bakar jag ihop alla tankar i färre blogginlägg än vad jag tänkte från början. 
 
Annars känns det ganska lugnt. Jag är ledig nu och hela helgen. Ekonomin är på plats och känns stabil. Konstprojektet funkar på det sättet som jag har räknat med. Det känns bra i min kropp efter veckans pingisträningar. Livet funkar och jag mår bra. 
 
Ha en trevlig helg!
  (null)
(null)
(null)
(null)
(null)


Hur är läget? Vad gör jag?

Jag känner mig ganska trött nu och jag lär inte vara jättepigg imorgon heller. Idag hade jobbet satt mig på utbildning och sånt blir jag skittrött av. Imorgon kommer klockan att ringa 03:30. Det är ju nästan mitt i natten. Jag börjar tidigast av alla förare imorgon. Jag tror det i alla fall. Dom sköna sakerna med morgondagens pass är att jag har bra körning och jag slutar redan klockan 09:00. Sen är jag ledig resten av denna veckan. 
 
Jag spelade pingis igår. Det kändes ganska bra. Jag tyckte jag hade ett bra försvar och mina servereturer var riktigt bra. Jag är ganska säker på att jag tränar imorgon också. Det är kul med pingis. Bara jag håller mig frisk och orkar ta tag i träningen. 
 
Snart får jag in lite mer pengar igen. Jag har kontroll på allt. Även om jag har ganska mycket räkningar så kommer jag att ha gott om pengar över att röra mig med i februari. Jag känner att jag börjar närma mig det riktiga slutmålet som jag har kämpat mot i flera år. Det enda som jag inte känner mig trygg med än, det är att jag kanske inte kommer att våga göra allt som jag tror att jag måste göra för att närma mig den vision som jag typ har haft i mina tankar sen jag var riktigt liten. Det känns lite jobbigt, men jag är ju inte på den punkten än där jag ska ta dom där avgörande besluten. Så just nu är det bara att göra allt jag kan med dom pengar som jag har att bolla med. 
 
 
Jag har egentligen mer saker att skriva om, men jag lyckas inte just nu med att få ihop alla tankar och sen få ner dom i ett blogginlägg. Jag behöver väl mer tid att tänka kring hur jag ska formulera mig och må bra av vad jag allt jag skriver och publicerar. Sånt är viktigt för mig. Mycket viktigare än att skapa så mycket som möjligt i sociala medier. Jag vill aldrig ångra saker jag lägger ut och då är det nog bra att reflektera och tänka igenom allt ordentligt innan man väljer att publicera. 
 


Är försiktig med mina tankar.

Jag har så mycket som snurrar i mitt huvud just nu. Dom senaste dagarna har jag tänkt mycket på allt möjligt. Det har varit lite jobbigt för jag vill mest fokusera på några få saker. Vissa saker känns ändå ok att tänka mycket på. Andra saker känns bara jobbiga att jag överhuvudtaget lägger energi på.
 
Jag tycker ändå jag hanterar allt bra. Jag tar det lugnt och tänker efter. Skulle spontant bara börja göra allt som jag dom senaste dagarna har tänkt mycket kring, då skulle det bli kaos och en hel del skulle inte hjälpa till det bättre. 
 
Jag tänkte att jag skulle skriva ner allt som jag har tänkt på och reflekterat kring dom senaste dagarna, men just nu så klarar jag inte att få ner alla tankar på ett sätt som jag sen kommer att må bra av. 
 
Många av mina tankar som jag har haft dom senaste dagarna känns helt sjuka och ibland kan jag också bli lite rädd för dom känslor jag känner kring vissa saker. Jag kommer nog tids nog att skriva ner allt på bloggen. Jag vet ju att jag på sikt mår bättre av det, men just nu behöver jag mer tid att tänka så att jag faktiskt är ärlig med vad jag tycker och känner. 
 


Lördag (2024 01 20)

Jag har ju en ledig helg nu och det blev väldigt tydligt för mig idag att jag sen i slutet på december och fram tills nu har jobbat och grejat väldigt mycket. Idag när jag var ute på en promenad på ca 10 km så blev jag nästan förvånad av att jag nu faktiskt är mer ledig än vad jag har varit på länge. Det kändes bra och promenaden som jag trodde skulle kännas jobbig att gå ut på, kände bara av kopplande och skön. Även om kylan liksom "stack" lite i ansiktet, så var det ändå skönt att bara få komma ut och inte bry sig om nånting som har med jobb eller nånting annat som jag känner att måste få gjort.
 
Jag är inne i en skön period nu med mer ledighet än på länge och jag också mindre att göra av vardagliga saker och annat som jag har som mål att få gjort. Det är en skön känsla som jag trivs med. Allt känns lugnt med konsten och pingistränning har jag tid med. Ekonomin är stabil och jag får allt på plats som jag vill ha det  och som jag har räknat med. 
 
Jag mår bra och jag skiter i sånt som jag vet bara kostar onödig energi och kanske också får mig deprimerad. Som tex när folk som inte har en fullt utvecklad (äcklad) hjärna jävlas med mig på olika sätt. Jag gör som jag vill och jag har roliga saker på gång som jag verkligen vill fixa, så att jag i slutändan kan få dom resultat som jag strävar efter. 
 
Nu ska jag fortsätta att njuta av ledigheten och bara känna efter hur bra jag faktiskt mår just nu.
 
 


Dom första - Be för mig.



Europe Top 16

 
 
 
 
 
 
 


Zara Larsson.

 


Livet fungerar.

Livet rullar vidare. Bokstavligt talat för jag jobbar ju med busskörning. Imorgon ska jag jobba också, men sen får jag en ledig helg. Det känns som jag har jobbat så jäkla mycket helger och helgdagar den senaste tiden. Dom två senaste veckorna har jag ju jobbat helg och innan dessa så körde jag ju lite under helgdagar kring jul och nyår. Så nu känns det bra att få en ledig helg och nästa helg är jag också ledig. Mer ledig än vad jag blir denna helgen. Det har också känts bra att denna veckan inte ens är i närheten av att kännas lika tuff som den förra gjorde. Då var jag verkligen inne i den tuffaste arbetsperioden som jag har på mitt nuvarande schema. Nästa gång jag hamnar i samma arbetsperiod så har jag tagit ledig en av dom arbetsdagarna. Jag tror att det kommer att kännas betydligt lättare att jobba på då. Dessutom blir det lättare att jobba på under hela vintern. När jag har kollat hur schemat ser ut fram till april så känns de mesta ganska lugnt. För jag har ju planer på att ta en och annan dag ledig också. 
 
Denna veckan har jag inte spelat någon pingis. Jag har haft lite ont i halsen och varit lite förkyld. Det kändes mest rätt att strunta i det och sen försöker jag kämpa med pingisen nästa vecka istället. Under hela denna säsongen så har jag ju fått många frågor av klubben om jag vill vara med och hjälpa till med allt möjligt. Jag har sagt nej till typ allt. Jag vill mest bara träna och må bra. Jag har ju tex fått frågor om jag vill döma när klubben har någon tävling eller seriematch på hemmaplan. Jag har tänkt från början att jag kommer att säga ja till att döma om jag får frågan om just det, men det förutsätter att jag är ledig från jobb. Jag vill inte ta ledigt för att hjälpa till i pingisen. Jag känner att jag vill spara komp och semesterdagar till andra saker så som resor och andra typer av upplevelser som redan är färdigplanerade för i år. Är jag däremot ledig ändå, då kan jag absolut vara med och hjälpa till som tex domare på en tävling eller en seriematch i Trollhättan. Grejen är att varje gång jag har fått frågan så har jag haft busskörning just under dessa helger. Jag visste ju detta när jag började med pingisen i höstas att vardagarna kommer att funka, men pingis på helger orkar jag inte bry mig speciellt mycket om. Jag jobbar ju två helger i månaden. Jag vill inte ta ledig då för att hålla på med pingis och jag känner att även om jag skulle vara ledig så vill jag jag i alla fall ta det lugnt med pingisen under dessa helger. Det har i kväll kommit en fråga på mail från pingisklubben om jag kan hjälpa till under en helg i februari, men jag såg att jag även då har en arbetshelg. Så det blir nej från min sida då också. 
 
Jag har räknat lite på mitt konstprojekt nu och jag känner mig lugn med att allt som jag har planerat under detta året för det. Mycket funkar av sig själv och jag behöver inte jobba så hårt längre  för att det ska gå bra. Jag har satt upp ett blygsamt mål för i år och det känns bara bra. Jag vet ju att jag kommer att klara det och jag kan bara fortsätta göra exakt lika "lite" varje månad som jag hittills har gjort i år. Det räcker för att jag ska bli nöjd med vad jag tjänar på detta. Konstprojektet är så inarbetat nu och då kan jag ta det mer lugnt än tidigare, även om det är mycket kvar att göra innan jag når det slutgiltiga målet. Men tiden går fort och en dag hoppas jag att jag kan sitta och titta på den konst jag då har skapat och vara så stolt över det jag då har. WOW!!
 
Jag har planerat färdigt en hel del av saker som jag vill göra under detta året. Det känns kul att ha mer grejer på gång igen. Det var mindre förra året, men har jag mer möjlighet att göra saker som jag brinner för och tycker är roliga. Jag tror att jag fixa de mesta. Pengar rullar in bra och mitt liv fungerar bra. Jag jobbar ju på, jag grejar med min konst och tränar pingis. För mig räcker egentligen detta för att livet ska fungera och kännas bra. Men det känns ju också kul att ha mer grejer på gång, förutom allt man gör var och varannan vecka av sånt som är ständigt återkommande. 
 
(null)
 
 


Vecka 3

Jag började denna veckan med en ledig dag. Förra veckan hade jag ju några riktigt tuffa arbetsdagar. Det var stundtals ganska jobbigt. Den arbetsperioden har jag ju en gång i månaden, men tidigare har jag tagit ledigt 2 av 4 dagar. Till nästa gång har jag tagit ledigt 1 av dagarna så får jag se hur det känns då. 
 
Annars har jag väl en ganska vanlig vecka. Jag spelat ingen pingis igår, men jag ska försöka att köra minst två pass denna veckan i alla fall. Jag var ledig igår, men jag var lite förkyld och dessutom hade jag ganska mycket av vardagliga saker som jag vill få gjort. Man kommer ju efter lite när man kör så jäkla mycket buss som jag gjorde förra veckan. Sen kanske det bara är så att jag är för dålig på att planera min tid och vad jag gör med den. Men man kan ju inte göra allt man vill få gjort hela tiden heller. 
 
Jag kände också att det var ganska skönt att ha tid med att göra saker, men slippa känna stressen över att jag måste hinna. Ibland försöker jag få så jäkla mycket gjort för man vet ju att man alltid kan göra nånting. Sen jag började med pingisen igen så har jag många gånger känt att jag skulle kunna träna mer än vad jag gör, men samtidigt känns det rätt skönt att bara strunta i pingisen ibland. Jag vill ju i framtiden hålla på med pingisen på något sätt och tanken just nu är jag hoppas att jag har möjlighet att göra det i många år. När jag nu känner att jag vill det så är det nog bra att inte köra på för ofta. Bara för att jag har tid och tex har ett arbetsschema som ger mig möjligheten att typ träna 4-5 dagar i veckan, så ska jag nog ändå köra så hårt. Jag tror jag lätt kan tröttna då. Jag har ju spelat så jäkla mycket pingis i mitt liv. Många gånger har jag tillbringat hela dagar i en pingishall. Idag känner jag att blir det  mycket pingisträning på för kort tid så tappar jag lätt motivationen. Jag vill att det jag nu gör i pingisen ska hålla på lång sikt. Jag vill träna regelbundet och må bra av det. Då är det nog klokt att också regelbundet vila från pingisen. Det är lika viktigt som att spela mycket liksom. 
 
Jag har som sagt en ganska vanlig vecka. Jag kommer nog inte att tjäna mer pengar än normalt. Konstprojektet kommer säkert att rulla på. Jag tror inte att det varken kommer att gå bättre eller sämre. Går det bättre blir jag glad. Går konstprojektet lite sämre, så är det ändå ingen fara på taket. Allt känns lugnt och jag kan jobba avspänt med detta och helt utan press och höga krav på mig själv. Jag har inte överdrivet mycket att göra med nånting just nu. Denna veckan är det väl jobbet och pingisen som kommer att vara sånt som jag kämpar mest med. Mycket känns ganska lugnt just nu. 
 
(null)
 
 


Rik eller skuldsatt?

Jag jobbar och kämpar med mina saker. Jag har precis kommit ur den tuffaste arbetsperioden som jag har på mitt schema. Det känns ju skönt även om min kropp skakar och är rätt mörbultad nu. Jag jobbar och tjänar pengar och jag försöker leva så gott jag kan med allt jag äger. Jag tar gärna inga lån utan jag väntar hellre med att göra saker när jag har fått in mina pengar av allt arbete jag lägger ner på allt möjligt. Detta är något som känns bra för mig och jag är övertygad om att jag vill leva mitt liv på detta sättet. Jag är inte mycket för att spara så mycket pengar, men om jag vill ha något så försöker jag i alla fall få in alla pengar genom att slita för dom. Jag tror framförallt att man sätter mer värde på sina pengar och det man köper för dom, om man får slita för dom. 
 
Sen kan jag ändå vara av åsikten att det går inte att säga att om man jobbar hårt och anstränger sig till sitt yttersta så kommer det att gå bra och allt arbete kommer i slutändan att löna sig. Det finns ju många exempel på människor som sliter och jobbar hårt, men inget blir egentligen bättre. Pengar kanske kommer in, men dom går ut lika fort och inget går att spara till sånt som man verkligen vill ha. För mig funkar det och jag mår bra av att ha som en grundtanke att jag ska få in pengar först och handla sen. 
 
Jag har egentligen inget emot att folk lånar pengar. Det kan ju vara ett sätt att leva och jag vet många personer som har stora lån, men det funkar kanske för dom att leva så. Alla är vi olika och sånt som funkar för mig kanske helt enkelt funkar för alla. Men det som gör mig lite besviken när jag ser personer utåt verkar leva ett rikt och bra liv, men sen efter en tid så kommer det på olika sätt fram att allt är bara en fasad som man har byggt upp med lånade pengar. När det kommer fram att en person har: Åkt på lyxresor, köpt dyra kläder och kanske satt svindyr klocka på armen och allt har bara varit för lånade pengar som nu har satt den personen stenhårt i skuldfällan...där känner jag att jag blir besviken på hur andra bär sig åt med sin ekonomi.  Jag gillar ju att följa personer som tex visar upp att dom har ett bra liv, och för mig får gärna hur många som helst vara hur rika som helst. Mycket rikare än mig och jag känner ingen avundsjuka eller nånting av sånt. Jag har lätt för att se upp till sådana människor.
 
Men när det kommer fram att mycket av sånt man har visat upp av allt som man förknippar med ett rikt och bra liv bara var en fasad, då känner jag mig besviken. För mig blir det som att se en friidrottare som sätter världsrekord och sen vid ett senare tillfälle så kommer det fram att världsrekordet sattes med hjälp av doping. Lite så jämför jag även en person som jag ser leva ett rikt liv som i självaverket lever till större delen på lånade pengar. För min egen del kan jag också känna att om jag själv skulle visa upp ett rikt liv på Dannebloggen som överstiger mina tillgångar, då skulle jag ju längre fram i livet tycka att det känns jobbigt att tittat tillbaka på allt jag gjorde förr. Mycket av sånt jag lägger upp i dag kan absolut vara fina minnen som jag också är stolt över att jag har lyckats med. Halva njutning beror ju lätt på att jag vet att jag har betalat allt genom att jobba och tjäna pengar på ett sådana sätt som jag inte behöver skämmas för. Jag sätter ett större värde på allt och jag mår ju mycket bättre av att spara pengar och göra saker när jag har råd, istället för att låna pengar, ha roligt under en kort period och sen vara skuldsatt för livet. Det är inget liv jag drömmer om och det skulle inte vara värt nånting överhuvudtaget om jag med lånade pengar skulle få för mig att förverkliga dom drömmar jag har. Då lever jag nog hellre som jag gör idag, alla dagar i veckan och året runt. Det är ett betydligt bättre liv som ändå är så när min dröm om ett rikare liv som jag kan komma. Det är mitt liv. Mitt enda liv. Min verklighet och inget annat. Det är livet som jag bygger upp för mina pengar som jag kan tänka mig att visa upp på Dannebloggen. Jag kommer aldrig att visa upp ett luftslott. Det är inget som jag skulle må bra av innerst inne. 
 
 
(null)
 
(null)


Dapa Deep

 


Mycket jobb - Massor kvar

Jag har jobbat mycket både igår och idag. Jag är ju inne i en tuff arbetsperiod och jag har helgen kvar så man kan säga att jag har gjort hälften, fast det känns som jag har gjort allt och lite mer redsan. Igår blev det också en hel del övertid. Det på gränsen att jag orkar, fast när jag har dessa långa dagar så känns det i alla fall bra att jag inte börjar så sjukt tidigt som man ofta gör annars. Jag får lite sovmorgon och det gör faktiskt att det inte känns så tufft när man väl sitter bakom ratten och kör. Men det känns i kroppen efter varje pass.
 
Just nu känner jag mig ganska mörbultad i kroppen. Jag har ont i ett knä och lite känning i ryggen. Jag är också lite snurrig i huvudet och har svårt att varva ner. Man får bara ta det lugnt och på måndag är jag ledig, sen tar det en månad innan jag eventuellt får denna tuffa arbetsperiod igen. Det går ju bra att jobba på i alla fall och man måste ju göra sina timmar på något sätt. 
 
 
Något som också går riktigt bra, men som ag inte behöver jobba så mcyket med det är konstprojektet. Just nu fattar jag ingenting. Under denna veckan har allt gått hur lätt som helst jag tjänar lätt mer pengar nu än vad jag gjorde under samma period förra året. Det är bara det att jag lägger inte ner hälften så mycket jobb på det nu som jag gjorde förra året. Ändå tjänar jag mer. Det är inte logiskt och jag fattar inte riktigt hur det kan bli så, men glad är jag för att konstprojektet går så bra som det faktiskt gör. Lättförtjänta pengar säger man gärna inte nej till. 
 



Molly Hammar - I fönstret på andra sidan gatan.

 


Dialogiskt - Lini



P3 DOKUMENTÄR



Tar det lugnt.

Dagen börjar lida mitt slut. Imorgon börjar den tuffaste arbetsperioden som jag har på detta schemat. Det känns inte jätteroligt när jag tänker på detta, men jag får ta det lugnt och bara jobba mig igenom allt. Det behöver ju inte bli jobbigt bara för att jag känner så nu. Mycket går ju oftast bra om man bara sätter sig bakom ratten och kör liksom. 
 
Jag har spelat två pass pingis denna veckan. Det kändes ganska bra. Igår spelade jag betydligt bättre än vad jag gjorde idag. Jag hade också lite ont i magen under dagens träning. Nu känns allt ändå bra i kroppen. Det är ju bra för hälsan att spela pingis. 
 
Idag fick jag återigen frågan om jag ville spela seriespel i helgen. Jag förstår inte riktigt hur vissa i klubben tänker här. Jag har sagt nej hela tiden och är det så att man har problem  med att få ihop folk till alla dessa matcher så kanske man skulle börja fundera på att ta bort något eller några lag från seriespelet.  I alla till nästan säsong. Jag tycker man inför varje match som ska spelas står inför samma problem. När jag får frågan så hör jag alltid att det pratas om att det är kris och många spelar ska vara igång samma helg, i olika serier. Därför kan man inte låna över någon någonstans. Trollhättan har fyra lag i fyra olika divisioner. Jag kommer att lägga fram det som ett förslag att man borde ta bort ett eller kanske två lag så att det inte blir ett jagande på folk. Man får ju på så sätt loss fler spelar som kan hoppa in och slipper alla dessa "kriser" som man hör om nu. Sen har jag redan kommit med förslaget att fler av dom yngre spelarna borde få chansen att spela. Dom kanske just nu inte är tillräckligt bra för att vinna matcher, men om dom vill vara med då kommer  dom ju att bli bättre av att få vara med och lära sig hur det fungerar. Det blir nyttiga erfarenheter för dessa spelare som behöver ha många tuffa prövningar tidigt och dom senare i livet ska bli riktigt bra spelare. 
 
 
Från det ena till det andra.
Konstprojektet tar jag det väldigt lugnt med, fast jag tror att jag tjänar lika mycket pengar nu som  gjorde under denna perioden förra året. Allt är väl så inarbetat nu och jag har lärt mig hur jag ska göra detta på ett mer effektivt och lönsamt sätt. Målet jag har för i år har jag satt ganska lågt. Jag kan nog vara rätt säker på att jag klarar det. jag kan bara ta det lugnt och så vill jag att det ska kännas. Jag väntar just nu på en fin tavla som jag har beställt. Den ingår i mitt konstprojekt och jag är så nöjd att jag hittade just denna tavla. Den kommer att passa perfekt in i detta om jag nu lyckas att slutföra allt som jag vill. 
 
Annars försöker jag att inte tänka så mycket överhuvudtaget just nu. Jag jobbar på, gör vad jag ska göra och då känns det som det mesta blir rätt i slutändan. Ekonomin känns stabil och jag kan ta det lugnt med alla dom mål som jag har för i år. Ekonomiskt sätter jag nog allt. Den stora utmaningen för mig blir att våga göra saker för mina pengar som jag tidigare inte har varit i närheten av att kunna göra. 
 
 
 


Ellen Krauss - Inatt (Inget Stoppar Oss Nu)

 


Jag tror inte att jag behöver vara orolig.

 Jag känner att jag är svag för en viss typ kvinnor och jag har i flera år pratat med människor som jag litar på om detta. Jag tror också att jag har skrivit några inlägg på bloggen om detta. Jag har väl egentligen inte ont av detta som jag känner mig svag för, men jag tycker samtidigt att det känns viktigt att jag pratar och skriver om detta ibland. Dels för att påminna mig själv om att inte släppa in folk i mitt liv som jag inte vill ha där och också för att jag vill vara väldigt medveten om vad jag är svag för. Då blir det ju säkert lättare att hantera om jag hamnar i situationer där någon försöker utnyttja min svaghet på ett sätt som i längden kan förstöra väldigt mycket för mig och kanske också sätta mig i stora problem. 
 
Jag skrev ju ett inlägg i torsdags om en kvinna som jag hade haft en sommarflirt med och jag erkände väl till viss del att hon lyckades  charma mig för att jag just är svag för en viss typ av kvinnor. Jag ångrar ingenting med just denna tjejen som inlägget handlade om, men jag känner att jag måste vara medveten mina svaga punkter när det kommer till vad jag kan känna för vissa typer av kvinnor. 
 
Jag är medveten om att jag kan lätt kan bli intresserad av kvinnor där jag antingen vet eller bara har en känsla av att jag ska passa mig. Vissa personer kan man ju uppleva som väldigt charmiga, men samtidigt kan dom vara väldigt manipulativa. Jag kanske vet detta innan, men ändå kan jag känna att jag är intresserad och vill ändå få till nånting med denna kvinnan. En sådan känslan är läskigt för mig i den stunden då jag upplever den om jag samtidigt börjar fundera på allt som kan hända om jag låter mina känslor styra för mycket. Det bli ännu läskigare om jag kommer på mig själv i efterhand att jag kände mig svag för en kvinna och lät mig charmas av någon som jag samtidigt vet gör saker som kan jämföras med vad många psykopater utsätter tex sina närmaste för. 
 
Jag tror ändå inte att jag behöver vara orolig. Mycket för mig är ju som sagt bara vad jag känner och jag tror ändå att jag kommer att vara försiktigt om någon kvinna skulle komma mig väldigt nära. Jag är på min vakt och jag har i alla fall dom senaste åren fått öva på att inte låta mig utnyttjas av någon. Sen bryr jag mig inte så mycket om jag blir lite utnyttjad heller. Om jag ändå är nöjd  och trivs i en annan persons sällskap, då ser jag det inte som att jag blir utnyttjad. Jag är ju också medveten om själv att jag är svag vissa typer av kvinnor och då minskar förmodligen risken för att jag ska råka illa ut på något sätt. Dessutom har jag ju sen länge sagt till mig själv att jag kommer aldrig att släppa in någon kvinna i mitt privata "space" om jag inte tycker att den person är snäll och någon som jag ser upp till. I just detta känner jag mig jättetrygg och då vet jag att jag inte behöver vara orolig för vilka tjejer som jag blir extra svag för. Ska någon komma riktigt nära så krävs det ju ändå lite mer än någon som gör mig svag. Sen är det nog så att jag gillar den där känslan av att det känns läskigt att träffa vissa typer av kvinnor. Jag har svårt att förklara varför jag känner så, men jag tror ändå jag själv vet svaret. Jag har haft långa samtal med några av mina vänner om just detta med mina svagheter för kvinnor och vad som känns läskigt osv... Det är liksom utrett på det psykologiska planet för min del. Så jag behöver nog som sagt inte vara så orolig för vad jag känner. Ibland mår jag ju också bra och gillar när en kvinna hittar mina svaga punkter. Det viktigt är ju i slutändan att jag mår bra och inte råkar illa ut.  Därför känns det också viktigt för mig att skriva och prata mycket om detta. Det hjälper mig att känna mig trygg i dessa situationer när jag har med kvinnor att göra som jag lätt blir intresserad av. 
 


Jan-Ove Waldner 💫🏓



Biff Rydberg | Leif Mannerström



Lördag (2024 01 06)

Jag är just nu mitt i en ganska tuff arbetsperiod. Jag orkar bara titta en dag i taget så känns det lite lättare att jobba sig igenom dagarna. Hela januari känns ganska tuff och jag tror inte att jag kommer att söka ledigt på ett bra tag. Jag känner att jag behöver spara på den komp och dom semesterdagar jag får. Jag har ju lite planer för detta året och jag vill inte saker och ting ska falla med att jag inte har så mycket ledighet att plocka ut.
 
 Denna veckan har jag spelat två pass pingis och det var mina första två pass sen i mitten på december. Jag kan inte säga att det går bra. Jag tycker ärligt talat att jag spelar skitdåligt, men jag har ju sagt att jag ska tänka positivt och bara fokusera på sånt som är bra med pingisen. Men det är svårt när jag tycker att så lite stämmer i mitt spel. Jag kämpar på träning och försöker spela bättre, men det slutar med att det enda som jag kan tycka är positivt med mitt pingisspelande är det är bra för min hälsa. 
 
Det känns ändå skönt att alla träningskompisar och andra som är verksamma i pingisklubben tycker att det är kul att jag är nere och tränar och ingen pressar mig eller kritiserar mig för att jag inte spelar bättre än vad jag gör. Det känns bra. För jag hade nog inte orkat bry mig om pingisen överhuvudtaget om jag hade fått massa skit för att jag inte spelar så bra. 
 
När det gäller konstprojektet så har jag bara under denna veckan känt mig ganska nöjd över att jag klarade målet som jag hade för 2023. Det får jag ju snart släppa och köra vidare mot nya mål. I år har jag satt upp en betydligt blygsammare ekonomiskt mål för detta. Jag vill ta det lugnt för jag kommer inte att orka jobba så mycket med det som jag gjorde förra året. Sen tror jag ändå att jag kan tjäna mer pengar på detta i år ändå. Jag lär mig ju hela tiden nya saker och jag jobbar ju på ett effektivare sätt nu än vad jag gjorde när jag började med konstprojektet. Så detta kan bli väldigt bra, även om jag inte jobbar lika mycket med det nu som jag har gjort tidigare. Det är ju så inarbetat och då går mycket av sig själv. 
 
Jag har ju också ett stort ekonomiskt mål framför mig som jag har jobbat med ganska många år nu. Jag har en vision som jag gärna vill uppnå i livet. Under detta året är ju tanken att jag ska försöka ta några stora steg närmare min vision. Jag ska kämpa med att få till ekonomin som jag vill ha den och har strävat efter i flera år. Men jag har också sagt till mig själv att om jag inte ser en möjlighet att nå min vision inom en rimlig framtiden under detta året, då ska jag sluta sträva efter alla dessa delmål. Jag har typ hållit på med detta sen jag typ startade denna bloggen. Det är ju ca 15 år sedan. Om jag i år inte ser eller vågar göra så mycket för att nå den vision jag har, då ska jag lägga ner detta och göra det bästa jag kan med dom förutsättningarna har och allt jag genom åren har skapat mig. Det är liksom inte värt att sträva mer efter sin högsta dröm. Även om jag skulle klara av det, så finns det ju en risk att man kommer till insikten att man kunde gjort så mycket annat än att bara jobba och kämpa med att nå sin högsta dröm. Livet är ju förmodligen för kort för att man ska orka bry sig om att kämpa hela tiden. Man vill ju leva mer och kämpa mindre. Det viktigaste är ju alltid att man mår bra, oavsett vad man lyckas med i livet förövrigt. Inget annat spelar ju någon roll om man inte mår bra.  Eller hur?
 
Nu ska jag ändå göra ett bra försök med att nå det ekonomiska målet som för dom närmaste månaderna. Jag har en bra plan och jag känner att jag kommer att kunna hålla i jobbet jag lägger ner under ganska lång tid. Jag känner mig motiverad att köra på och jag det känns inte som det är mycket kvar nu. Sen är det ju det där om jag vågar ta lite risker och faktiskt göra vad som krävs i slutändan för att just klara att nå min högsta dröm i livet. Det är väl mer där jag känner mig tveksam just nu. Men jag vill göra vad jag kan nu i alla fall och jag kanske samlar mod till mig och faktiskt vågar ta tag i allt som jag tror krävs för att jag ska nå den dröm som jag ändå är rätt säker på att jag kommer att må bra av för resten av mitt liv. Det är värt att kämpa lite till för den grejen. 
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
   (null)
 
 
 


Musikhjälpen - Fröken Snusk.

 


Jag kommer inte falla för grupptrycket.

Jag har de senaste tiden blivit ganska hårt pressad av några män som tycker att jag ska berätta allt och sprida så mycket skitsnack jag bara kan om en viss person. Det är lite jobbigt för jag känner att jag kommer att bli totalt sågad och hatad om jag inte hänger på och liksom i princip tycker  som dom flesta andra. Jag ska inte i ett blogginlägg sitta här och hänga ut personer. Jag gör inte sånt och jag känner aldrig något behov av att ägna mig åt sådant content (innehåll). Om detta kommer jag bara att skriva rent allmänt och säga precis vad jag: Tycker, tänker och känner om allt. Jag kan bara prata för mig själv. Vad andra tycker och tänker få stå för dom. 
 
Det detta handlar om är att det har kommit till min kännedom att ett flertal män är arga på en viss kvinna. Jag vet inte exakt varför, men för ca 1,5 år sedan så hade jag typ en sommarflirt med denna kvinnan. Vi träffades och som jag känner så gjorde vi mycket roliga saker och jag har många fina minnen från den korta tid som jag spenderade tid med henne.  Jag tror jag träffade henne på alla mina lediga dagar under denna sommaren, om man bortser från min semester.  Vi gick ut och åt middagar, vi hängde hemma hos varandra, vi hade några galna utekvällar och gjorde mycket roliga aktiviteter tillsammans. Mycket av detta kostade mig en hel del. Jag var helt med på allt och jag gillade henne och tyckte att hon dessutom var väldigt rolig. Jag köpte också kläder och ett annat smycke till henne. 
 
Det jag tror har hänt det är att dom här männen som har börjat pressa mig känner sig lurade av denna kvinna. Jag har känsla av att hon har träffat dessa män och tagit för sig av allt som dom väljer att bjuda henne på. Jag vet ju att hon är en person som: Pratar mycket, är snygg, luktar gott och jag tycker som sagt att hon är väldigt rolig. Jag kände mig svag för henne. Hon var lätt att falla för. Jag kommer inte att anklaga denna kvinnan för att hon har gjort mig illa eller lurat mig på något sätt. För det anser inte jag att hon har gjort. Vad andra tycker om henne får stå för dom, men mig kan jag ärligt säga att jag inte kände mig sviken eller lurad överhuvudtaget. Vad hon har gjort mot andra män som kanske har dejtat henne, det vet inte jag. Jag kan bara konstatera att vissa män nu har blivit väldigt upprörda och dom har gått samman och vill även att jag ska tycka som dom. Där står jag i detta. 
 
Jag hade väldigt roligt med henne. Jag brände mycket pengar, men jag gillar ju också lite att skämma bort en kvinna som jag trivs att hänga med. När jag gav henne lite kläder så var det ju plagg som jag gillade att se henne i. Hon blev glad och jag tror att hon också gillade att jag tyckte att hon var snygg i dom kläderna som jag gav henne. Av mig fick hon tex: En kort silverfärgad kjol, högklackade vita läderstövlar och rosa underkläder. Kjolen hade väl samma blänk som man ser på en discoboll. Jag kan lätt erkänna att jag gillade att se henne i denna outfit. Detta är inget jag ångrar och jag kan inte säga att jag önskar att jag hade gjort något annorlunda överhuvudtaget. Min upplevelse av den sommaren som jag hade med henne var bara bra. Det är så jag känner. Jag kommer inte att prata skit eller anklaga henne för något som kan skada henne eller få henne att framstå som en dålig person. Det har jag ingen som helst anledning att göra. Hon lurade inte mig och jag känner heller inte att jag blev utnyttjad. Jag väljer ju själv om jag vill umgås med en person som vill hänga med mig. 
 
Jag tror helt enkelt att dessa andra män känner sig utnyttjade och blåsta på pengar. Dom har förväntat sig att hon ska ge mer tillbaka än vad dom anser att hon har gjort. Dom kanske också har bränt mer pengar än vad dom egentligen har råd med och nu har det fått konsekvenser som inte är så roliga att behöva ta.  När jag träffade henne så var jag väl medveten om vad jag höll på med. Jag tappade inte "skallen" och jag hade inga förväntningar på att detta skulle skulle bli något mer än just en tillfällig sommarflirt. Nu efterhand så  känner jag mig inte heller ledsen över det. Jag tror att det som hände mellan mig och denna kvinnan var det bästa som kunde hända och jag kanske hade känt mig sviken och lurad om vi hade fortsatt att träffas även efter sommaren 2022. Nu har jag bara fina och roliga minnen från detta. Allt som var bra…förblir bra och jag tycker inte att jag har blivit illa behandlat på något sätt.  Jag gillade ju allt  som hände och vad jag fick uppleva tillsammans med henne. Jag kanske är svag för kvinnor och vissa kan säkert linda mig runt sitt lillfinger och många kanske skulle se sånt som att jag blir utnyttjad och lurad. Men jag vill ju göra roliga saker med personer som jag gillar att hänga med. Jag har alltid råd med det jag väljer att göra. Jag skulle aldrig låta tex en kvinna ta alla mina pengar och jag skulle aldrig låna pengar för att ha råd att betala tex: Middagar, drinkar, kläder, smycken och galna utekvällar. Om jag bjuder andra, då har jag råd med det. Det är lugnt för mig.  Jag bränner liksom inte allt jag har och sen står där efteråt och känner mig arg och upprörd över att en tjej har utnyttjat mig. Jag lever inte livet utöver mina tillgångar. Man har ju ett eget ansvar som en vuxen människa att inte låta sig utnyttjas och känner man ändå att man har blivit det så får man väl lära sig av sina misstag. Ibland kostar det ju att lära sig saker. Sånt är livet liksom. 
 
Jag kommer som sagt inte falla för grupptrycket och prata skit i onödan. Den här kvinnan har inte gjort mig illa eller utnyttjat mig på något sätt. Detta kommer jag att hävda oavsett vad andra tycker eller säger. Jag hade väldigt roligt tillsammans med henne. Jag var mer än nöjd med vad jag fick ut av det. Jag är säkert en sådan person som kan gå igång på att tex ha en sommarflirt som kostar mig lite. Jag är svag för kvinnor och jag kanske har svårt att säga nej, men samtidigt måste jag nog erkänna att jag också gillar hela grejen med min svaghet. Det finns ju någon tjusning med att jag som man kan bjuda en vacker kvinna och skämma bort henne. Speciellt när jag känner att jag har råd med det och ändå har pengar över till mycket annat som jag tycker är kul i livet. 
 
Jag vet egentligen inte vad jag ska tycka om alla dessa upprörda män just nu. Jag vet bara att jag inte kommer att falla för grupptrycket och säga massor med saker som jag innerst inne inte tycker. Mot mig var hon jättesnäll och jag upplevde henne också som väldigt rolig. Jag känner mig inte sviken eller lurad på något sätt. Detta kan jag lätt säga 100 gånger till och vara 100% ärligt med att det är så jag känner. 
 
 
 
 
 
 


Dapa Deep



Vad vill jag med 2024?

2024. Spontant känner jag att jag vill tagga ner med en hel del saker. Jag har känt att jag lätt kan göra för mycket och ibland är det nog bra att ta ett steg tillbaka istället för att hela tiden tänka att man ska göra det man gör, effektivare, mer och bättre. en senaste tiden har jag känt att jag sätter för stor press på mig själv och jag vill kanske för mycket.
 
Några saker har jag redan börjat tagga ner med och jag har i alla fall sagt till mig själv att jag ska vara försiktigt med att ställa allt för mycket krav på mig själv i olika saker. Jag har tex tänkt att sänka kraven på antal steg per vecka. Jag började redan i december och jag kör på 70 000 steg i veckan istället för 100 000, som jag tidigare hade som krav i flera år. Jag tänker ju att jag sak spela lite mer pingis och då tycker jag att jag med gott samvete kan sänka kraven på stegen. Kör jag ett pass under en vecka så försöker jag köra på 70 000 steg ändå, men kör jag mer då kan jag sänka kraven med 20 000 steg per tränat pingispass. 
 
Nu hoppas jag att jag orkar spela ganska mycket pingis, men jag kommer inte ställa några krav alls på mig själv när det kommer till den träningen och allt som har med pingis att göra. Jag får ta det väldigt lugnt annars kan jag nog lätt tröttna och lägga ner helt. Det känns som att det bästa jag kan göra är att inte planera allt för mycket. Jag får ta en dag i taget och bara vara i nuet. Jag vill spela mycket pingis och detta är ju något som jag tycker är kul när jag väl är i pingishallen. Dom känslorna hoppas jag räcker för att jag varje vecka ska ta mig till träningen och kämpa på med pingisen.
 
När det gäller konstprojektet så har jag satt upp ett ekonomiskt mål som jag nog kommer att klara under det närmaste halvåret. Jag har sagt att det får ta hela året, men jag tror det går fortare. Men jag har liksom sänkt kraven, om man jämför med 2023. Målet jag då hade med konsten klarade jag ju nästan precis. Jag klarade det med några dagars marginal. Det känns lite för tufft att greja på ett sånt sätt under detta året också. 
 
Jag känner att jag vill vara försiktigt med att planera och prata för mycket om vad jag vill få gjort under detta året. Jag har lätt för att dra på för mycket, sätta för stor press på mig själv och sen orkar man inte fullfölja allt som man tidigare har sagt att man ska göra. Bättre att ha lite mindre planer och i alla fall få dom gjorda. Jag kan ju säga att jag kommer att vara nöjd med 2024 om jag typ: Jobbar på bra med busskörningen,  åker till Stockholm minst en gång i år, Åker på en utlandsresa, besöker Bokmässan i Göteborg, har lite galna utekvällar ibland, skänker pengar till Musikhjälpen, får till ekonomin ungefär som jag har tänkt mig. Jag kommer väl att göra mycket annat också, men jag vill som sagt vara försiktig med att planera för mycket och sätta upp massor av krav och i form av målsättningar. Bara när jag tittar på januari och hur mycket busskörning jag har att tag tag i så känns det väldigt tufft.  Det spelar ingen roll hur mycket jag vänder och vrider på allt jag nu kan se på arbetsschemat. Det blir varken bättre eller sämre. Det är vad det är liksom. 
 
Jag hoppas att jag framöver håller mig frisk och känner mig pigg och fräsch under större delen av året. Jag hoppas att saker och ting kommer att funka bra med vänner och familj. Jag hoppas att jag fortsätter göra saker som jag själv tycker är roligt att göra. Jag hoppas att jag mår bra för annars spelar ju inget annat någon som helst roll. 
 
 



Avicci - Live at pier 94 (2012)



Design by Amandah Thunberg

EXEGGUTOR.SE