Saker jag har fått gjorda idag har väl känts ganska "softa" att greja med. Jag hade tvättid och jag glömde av att klockan var framflyttad till sommartid så funderat först varför mina klockor hade olika tider. 

 

 

 

Jag känner mig ganska nöjd med denna veckan. Den har varit ganska tuff, men mycket har jag ju ändå i slutändan blivit bra.  

 

 

Jag känt under en längre tid nu att jag är så glad över att jag befinner mig på en punkt i livet där jag bara har dom människorna omkring mig som jag vill ha i min närhet. Alla som jag idag väljer att umgås ger mig bra energi och jag längtar efter alla när jag inte träffar dom. Det är så jag tycker att det ska vara. 

 

Jag har klippt och brutit kontakten med massor av människor. Många har säkert också valt att ta bort mig i sina liv. Jag är idag bara nöjd över att jag  inte bryr mig om någon som jag känner ger mig dålig energi. Jag funderar inte så mycket på sånt som har varit med dom personerna som jag inte har i mitt liv idag. Det enda jag kan tänka är att jag aldrig ska ta upp kontakten med någon av dom igen som jag en gång valde att klippa med. 

 

Det kanske är bra att bara glömma och gå vidare. Inte tänka den där tanken så fort man ser vissa personer att hen ska jag fan inte prata med eller bry mig om. Att jag tänker så beror ju oftast på något gammalt skit som säkert i dom flesta fall inte spelar någon roll idag. Jag vet att jag nog är en person som har lite svårt att tänka på ett sådant sätt som mer går åt det där hållet att jag ska stryka ett streck och gå vidare. Men det är ändå något som känns mer rätt än att vara en långsint person som hela tiden drar sig till minnes sånt som bara är negativ skit så fort man ser vissa personer. 

 

Nu vet jag ju ändå att hur gärna jag än skulle vilja  glömma och gå vidare så vore det naivt att tro att det skulle funka i alla lägen. Folk som jag tidigare har haft i mitt liv på olika sätt. Folk som jag tidigare har trott på och känt mig trygg med har svikit och dom har gjort saker mot mig som är så vidriga så skulle jag berätta dom värsta sakerna så skulle säkert många inte tro mig. Det är lättare sagt än gjort att bara stryka ett streck och gå vidare. 

 

Men jag tänker ändå mycket på det här. Skulle jag själv må bättre om jag bara inne i mitt huvud släpper mycket av sånt som tidigare har varit jobbigt för mig och som har gjort ont i mitt hjärta? Skulle jag må bättre om jag bara till vissa personer bara sa: Kan vi inte bara glömma allt som har varit och så börjar vi om och inte bryr oss om den skit som har varit mellan oss. Jag har svårt att vänja mig vid den tanken och känna innerst inne att det skulle vara rätt.. 

Som sagt: Jag är ändå väldigt glad idag att jag känner att jag bara har personer i mitt liv som jag vill ha i min närhet. Jag har ju idag släppt mycket av gammal skit, men man kan ju lätt bli påmind om mycket igen om vissa människor börjar komma tillbaka in i ens liv. Jag vet faktiskt inte vad som är rätt och fel i detta. Ska man vara mer storsint. Prata mer öppet och ärligt med folk om vad man faktiskt vill att vissa ska sluta med? Blir det ingen ändring vad gör man då? Hur många chanser ska man ge någon som man känner sviker gång på gång? Någonstans känns det bara lättare för mig att inte bry mig om vissa personer. Det blir liksom inte värt att ens försöka få det att funka. Bättre att bara lägga mer tid på dom som jag gillar att vara med och som det funkar med bara för att man gillar att vara med dom. Är det så man ska tänka eller tvärtom? 

 

Mitt hjärta säger att dra ett streck och gå vidare och inte låta sig påminnas om sånt som har varit när det handlar om negativ skit. Om jag mer tänker på vad jag faktiskt har blivit utsatt för när jag har litat på vad hjärtat känner, då känns det mer rätt att faktiskt inte glömma. Då vill jag nog mer lära av mina misstag så att samma saker inte ska upprepa sig igen. Men jag orkar inte alltid ta bort människor i mitt liv för att jag har lärt mig av tidigare händelser. Då känns det ju helt plötsligt lättare att försöka dra ett streck över sånt som har varit. Även om det inte på något sätt känns naturligt för mig att göra. 

 

 Jag kommer inte riktigt vidare i mina tankar kring detta. Det blir bara rörigt om ju mer jag tänker på det.  Jag vill vara en mer storsint person, men jag har inte lätt för att vara det. Där någonstans avslutar jag dessa tankar och sen fortsätter jag bara vara glad över alla vänner jag har idag och som jag gillar att hänga med. Kanske har jag hittat rätt i livet bara för att jag känner så¨. 

 

 

Igår hade jag en lugn ledig dag också. Jag började dagen med en promenad i solen. Jag har hittat en podd förra veckan som jag har lyssnat dom 2 senaste avsnitten av. P3 klubben heter den. Ganska trevlig lyssning med lite gött tjöt. Detta blev en effektiv tankerensare för mig själv. Det är ju också väldigt roligt när man hittar något nytt att lyssna eller titta på som man också gillar direkt från första början. 

 

 

 

 

 Efter promenaden så vilade jag benen i massagestolen. Jag tog sen dusch och "spottade" ut några små filmer på TikTok.

 

Typ klockan 12:00 blev det ett besök på Koppargrillen och sen var det mest slappa hela dagen som gällde. Jag grejade lite med min blogg under eftermiddagen och kvällen. Det är ganska mysigt att sitta och pyssla med den på en söndag, som annars känns ganska tom. Jag kände ju också att jag mest behövde vila och ta det lugnt. Denna vecka (vecka 12)  som kommer ju säkert att bli ganska tuff att ta sig igenom, men nästa helg är jag ju ledig igen. 

 

 

 

Under denna veckan har jag ganska mycket jobb. Många "maxlånga" pass, men jag måste ändå säga att 4 dagar av 5 så har jag bra pass som jag ofta gillar att köra. Det är bara fredagen som känns lite seg att behöva jobba på med tanke på vad jag kör osv. Men samtidigt är fredagen den dag jag slutar tidigast på under denna veckan. Det är ju aldrig fel att få komma hem tidigt på en fredag. Speciellt inet när man är ledig hela helgen.

 

Hur ska jag göra med steg och promenadrundor denna veckan? Eftersom jag jobbar ganska långa dagar denna veckan så har jag tänkt att jag dom tre första dagarna nu ska strunta i promenadrundor helt. Jag räknar med att jag sätter 27 000 steg på tre dagar, även om jag inte går promenadrundor.  Sen har jag tänkt att gå promenadrundor på torsdag och fredag. Då blir det ju ca 15 000 steg per dag där.  På fredag räknar jag med att jag nästan har 60 000 steg och då är det ju lugnt sen att klara 80 000 steg tills på söndag. Målet är ju alltid 80 000 steg, även om jag typ varje dag funderar på om jag ska öka målsättningen. 

 

Annars blir det mycket grejande med pengarna hela veckan. Jag får ju in pengar lite var och varannan dag under vecka 12. Jag ska fördela och prioritera rätt och sen när veckan är över så är det nog bara att vänta 4 veckor till innan man börjar "casha" in bra igen.

 

Natten mellan lördag och söndag får man ju heller inte glömma att dra fram klockan till sommartid. Jag tycker alltid det är så jobbigt att göra varje år. Jag går ju ofta upp så jäkla tidigt för att jobba så dom första dagarna på vecka 13 kommer det ju att kännas som ajg går upp mitt i natten. Man börjar liksom med nattbuss på morgonen. Sen slutar man lagon till frukost. Jag överdriver lite, men lite så känns det faktiskt. 

 

 

Känner mig ganska trött och energilös. Det är ju i alla fall skönt att ha en ledig helg nu. Jag har ju dom senaste dagarna jobbat ganska mycket. I onsdags slutade jag 20:30 och sen var det upp klockan 07:00 på torsdag. Började 08:00 och jobbade på till 19:00 den dagen. Igår jobbade jag mellan 06:00-17:00. Även detta blev ganska intensivt så vill jag ändå säga att jag hade bra tjänster och mycket av sådan körning som jag gillar att ha. Allt var ju ganska lugnt liksom. Då tycker jag att det alltid är bra, oavsett hur man jobbar. 

 

 

Jag vet annars inte riktigt vad jag ska göra. Jag tycker själv att jag är ganska bra på att hålla mig till dom råd och allt annat man hör kring hur man måste förhålla sig till allt som har med pandemin och coronaviruset att göra. Ja gör vad jag kan för att minska smittspridningen och inte bli smittad själv. Jag bryr mig inte vad andra gör. Jag fokuserar på mig själv och det är nog det bästa jag kan göra. Jag tycker att allt är jävligt tråkigt. Jag vill ju vara noga och göra det som känns rätt i dessa tider, men enligt vad jag tycker är rätt så blir det ju svårt att göra sådant som jag tycker är kul att göra. Sen kanske jag har lite dålig fantasi. Massor med saker kan man ju göra och dessutom tror jag väl att de viktigaste är att man håller avstånd till andra och tar vaccinet när det blir dags att göra det. Förövrigt kan man nog göra som man själv vill. 

 

Jag kanske är lite slö också. Jag kan lätt bara titta mig omkring och sen kan jag komma på massor med saker som jag i alla fall borde ta tag i. Någon dag måste jag nog göra det också, men man skjuter ju lätt vissa saker på framtiden. Mycket känns bara för jobbigt och tråkigt att bry sig om, men jag kan inte säga att man inte kan göra massor med saker och liksom skylla på coronaviruset. Det känns som en dålig bortförklaring. 

 

Nu är det ju också så att jag kämpar ju lite med att spara en hel del pengar. Det går bra och ingenting talar för just nu att jag inte kommer att nå mina sparmål. Jag har ju ett mål för varje månad och sen ska årets mål vara fixat. Det känns inte svårt att fixa, men det kommer ändå att ta hela året för jag orkar ju inte snåla hur mycket som helst. Jag känner också att jag vill ha mer tid att fundera över vad jag ska göra med alla pengar som jag nu planerar att ha fått ihop till slutet av året. Allt handlar ju om att jag ska nå den vision jag har i livet. Det kommer jag inte kunna göra i år och inte nästa heller. Men jag ser det som så att får jag nu bara ihop den "första" summan pengar så kommer jag på ett snabbare och effektivare sätt också att få ihop den andra och sen är det liksom inte mycket kvar. Man kan lätt få pengar att växa med pengar som man redan har, om man bara kommer över en viss "tröskel". Det kommer att gå fortare mot slutet än i vad det har gjort i början och då gäller det att jag är förberedd och kan hänga med. Jag vet ju av erfarenhet att när allt börjar falla på plats och jag får saker och ting dit jag vill, då gäller det att ha tänkt på innan vad man ska göra för att lyckas fullt ut. Man hinner aldrig tänka så mycket när allt väl börjar hända runtomkring mig. I det läget har man nytta av att man har tagit det lugnt i början och bara systematiskt jobbat sig upp mot dom mål man har.  Det är min plan för att en dag kunna nå den vision jag har. Jag måste liksom bygga upp det från grunden och sen hela tiden få med alla delar. Grejar jag på i mitt eget tempo, då sker ju allt på ett naturligt sätt och när jag är redo för det. Sen finns det säkert nånting i detta ändå som jag kommer att behöva göra som kräver att jag överträffar mig själv, samtidigt som jag har lite tur också. Men jag tror ändå att är jag väl förberedd och kör hårt med sånt jag tror på, då har jag turen med mig. 

 

Jag känner också att detta året kommer säkert att bli ett riktigt skitår. Sämre än förra eftersom man kommer även under större delen av detta året vara så begränsad i vad man kan göra. Därför vill jag väldigt gärna klara mitt sparmål som jag har i år. Då kan jag känna att detta skitåret ändå blir ett bra år. 

 

Förövrigt så skulle jag vilja åka till Stockholm, men det känns inte rätt att göra det nu. Jag har ju inte varit där sen 2019 och fram till den gången hade jag ju gjort ett besök i Stockholm minst en gång om året, i rätt många år. Det var ju något som jag hade som tradition. Det var också den enda i mitt liv som jag hade gjort till en tradition och som jag ville vara noga med att hålla på. Jag har tänkt att när allt detta med coronaviruset mer eller mindre är över så ska jag i alla fall göra några besök i Stockholm under ett och samma år. Jag vill då liksom kompensera upp dom gångerna som jag har missat från 2020 fram till när det nu blir. Om jag känner allt är "safe" och det känns rätt för mig att åka nästa år, så får jag ju åka minst 3 gånger år 2022. På så sätt tar jag ju igen att jag inte var där förra året och nu i år. På så sätt kan jag ju känna att jag håller på den där traditionen att alltid åka till Stockholm minst en gång per år. 

 

BILDER FRÅN TIDIGARE ÅR

 

Jag försöker annars att bara vara mer positiv. Jag känt mig så jäkla negativ et tag nu och det var ju inte länge sen jag sa att jag inte gillar den personen som jag börjar bli. Det handlade då inte så mycket om att jag var negativ, utan att jag var på tok för hård mot mig själv. Jag har släppt på det där och jag har också känt under en längre period nu att jag inte har varit så hård mot andra heller. Det känns liksom bra åt det hållet också. Men det negativa kommer över mig eftersom jag mentalt säkert har större krav på mig själv. Jag vill mer, men då måste jag kanske vara för hård och det vill jag inte vara..och där någonstans låser det sig. Jag måste ju för fan kunna få saker och ting gjorda, utan att jag är för hård och har för mycket disciplin på mig själv. Jag måste kunna slappna av mer och tycka att det jag gör är tillräckligt bra. Det är ok att det inte känns perfekt. Perfekt kommer ju aldrig något att vara hela tiden. Eller går det att göra allt optimalt. Man kan ju fundera på hur tex den optimala lediga dagen ska se ut. Vad är rätt för att det ska bli perfekt för mig? Jag kan sträva efter att få sådan dagar, men inte tänka så mycket på resultatet som jag uppnår av den strävan. Hur är den perfekta: Arbetsdagen, lediga dagen och promenadrundan? Fundera på sånt kan jag tycka är intressant, men jag ska nog vara försiktig med att ställa krav på att jag ska göra allt vad som krävs för att just hitta det optimala i allt. Det kommer bara att göra att jag blir för hård mot mig själv och andra, samtidigt som jag bara blir negativ och känner mig misslyckad. Man får släppa på det där och ta lite i taget. Tänka mer positiva tankar och göra saker på ett sådant sätt som man mår bra av. 

Mycket känns lite jobbigt även om jag säkert kan komma på massor med saker som också är bra. Men man tänker ju lätt för mycket på sånt som inte är bra och under en period nu så har jag varit så trött på att behöva hantera och greja med så mycket skit som jag helst skulle vilja slippa bry mig om. Det jobbiga är ju också att jag känner att mycket av den där skiten är saker som jag mer eller mindre behöver bry mig om för annars kommer det mer grejer som bara blir ännu mera skit av. Bättre att bara ta tag i det och göra vad man kan för att få bort det, men helst vill man ju slippa. Det hade ju varit roligare att ägna sig åt saker som känns bra och ger mig mer positiv energi. På något sätt tar ju "skiten" över eftersom man också tappar lust och energi när man stundtals känner att man behöver göra saker som man inte vill göra.

 

Någon ringer och frågar om något som jag är helt ointresserad av. Jag har under 1 års tid  haft minst ett öppet ärende på någon eller några av alla polisanmälningar som jag har gjort sen i januari förra året. Jag är med om att folk tjatar och försöker pressa mig till att göra saker som jag från början vet att jag kommer att säga nej till. Jag har bara några få saker just nu som jag vill göra greja med och när något annat kommer över mig så tappar jag helt lusten av bry mig om nånting överhuvudtaget. Jag blir dålig på att lyssna när folk pratar med mig. Jag svarar typ bara: Ja, nej och ok. 

 

Det kan ju också vara så att jag börjar känna mig mer och mer deprimerad och nedstämd p.g.a. detta med coronaviruset. Det är blivit för mycket tjat om det och den skiten är jag trött på. Dessutom har man ju under en ganska lång period varit väldigt ensam och man har ju heller inte kunnat resa eller gå ut och ha en rolig utekväll med lite skönt folk som man gillar att hänga med.  Nu är ju inte jag en person som gör sånt jättemycket och jag är ju också en person som gillar att ha mycket egen-tid .Men någonstans har detta ändå blivit för mycket för mig ändå. Det känns ju ibland som att man inte har något annat val än att sitta inne för sig själv. Jag har ju också sagt att jag inte kommer att resa utomlands förrän allt detta med coronaviruset inte är något större hot längre. Det kommer jag att hålla stenhårt på för jag orkar inte resa någonstans om coronaläget fortsätter att vara som det typ är nu. Det är inte värt att riskera att hamna på ett ställe där man kanske får sitta i karantän. Då är det ju bättre att bara skita i det. 

 

Men som sagt: Allt detta, plus lite till av all skit är så jävla tråkigt nu. Jag har tröttnat sen länge och jag önskar bara att jag mer  kan få hålla på med roligare saker som jag vill göra, utan att behöva hantera och ta tag i allt för mycket av sådan skit som jag från början helst skulle vilja slippa att ha med att göra. 

 

 Igår var jag ledig och jag gjorde inte så mycket. Jag orkade väl inte riktigt göra så mycket heller. Jag gick en promenad och sen käkade jag lite god lunch. Först hade jag svårt att bestämma mig för var jag skulle köpa min lunch. Jag tänkte jag skulle gå till Koppargrillen, men dom hade inget som jag var sugen på igår. Jag gick istället till Strand Hotell, men deras lunchlådor var slut. Det fick bli Hamburgerköket i Vänersborg.

 

Under kvällen satt jag jobbade lite med min blogg och jag började i alla fall och skriva på två blogginlägg som jag har tänkt på väldigt länge att jag ska skriva. Sen vet jag ändå inte om jag kommer att publicera dom. Det kan vara bra att skriva ur mig om dessa tankar, men att publicera kan vara något som känns fel när jag har skrivit dessa inlägg färdigt. Känns det fel att publicera så kommer jag inte att publicera. Svårare än så är det inte. 

 

Annars vet jag inte riktigt vad jag ska göra denna veckan. Eller så vet jag det, men jag tänker inte så mycket på det. Jag ska ju gå mina promenader. Jobba på mellan tisdag och fredag ska jag också göra. Jag tänker fortsätta vara noga med att hålla på dom pengar som jag vill spara. Jag kommer säkert att behöva säga nej till saker som folk frågar mig om. Så sent som igår sa jag nej till att vara med på någon slags utbildning som hölls av Facket Kommunal. Förövrigt så kan jag säga att jag nu nästan säger nej till allt som jag inte har planerat sen lång tid tillbaka. Just nu känner jag att jag bara vill hålla mig till saker som jag sen länge har planerat att jag ska göra. Jag gör det liksom enkelt för mig. Det känns bäst och jag mår bra av att tänka så.

 

Igår hade jag en ledig dag, fast jag skulle ha jobbat. Idag har jag haft en jobbsöndag och det kändes väl ungefär som det brukar göra när man jobbar helgen. Ganska lugnt under större delen av arbetspasset....och sen kan det liksom blixtra till och då får man jobba tufft i några minuter. Att jag tog ledig igår berodde väl mest på att jag hade jobb 5 dagar ändå. Dessutom hade det blivit jobb torsdag - söndag, om jag inte hade tagit ledig igår. Dessutom slutade jag jobbet 20:30 i fredags. Hade jag jobbat igår så skulle jag ha börjat klockan 09:00 igen. Det kändes lite väl tufft när jag såg dom tiderna på schemat. En paus mitt i allt arbete kände jag att jag behövde där. Denna arbetsveckan har därför varit ganska bra. Jag vände liksom på en ganska tuff vecka och fick den till att bli en ganska lagom. 

 

Ärligt talat så har man ju ganska tråkiga dagar, även om jag tycker att det är skönt att "softa" så mycket som jag gör. Men att mycket känns lite tråkigt beror väl på coronaviruset och att man är så begränsad i väldigt mycket.

 

Jag har egentligen slutat att bry mig, fast det är inte riktigt så heller. Jag tänker på att hålla avstånd och kommer att sjukskriva mig om jag känner mig sjuk. Jag vill ta vaccinet när det blir min tur att göra det. Mycket annat när det kommer till detta med coronaviruset skiter jag annars i. Jag gör ändå så gott jag kan för att inte sprida smitta eller bli smittad. Jag känner inte att jag behöver göra mer än att lita på mitt eget omdöme. 

 

Jag är annars glad för att jag kör på med att försöka komma närmare min vision. Jag kör på och jag gör saker nu. Jag väntar inte till sen. Det är kul att i dessa tider ändå ha nånting att sträva efter som i slutändan kan bli väldigt bra. Så bra att jag förverkligar min högsta dröm i livet. Även om jag tycker att mycket med coronaviruset är skit och mycket känns tråkigt med det, så är jag ändå för de mesta nöjd och glad. Jag kan inte vara ledsen när jag grejer med nånting som hela tiden tar mig närmare min högsta dröm och dessutom tror jag också att om jag en dag lyckas fullt ut med detta, så blir det bättre än vad jag först hade kunnat föreställa mig. Min högsta dröm kan bli ännu större, men jag måste fortsätta att köra på som jag gör ett tag till. Jag måste också tänka på att ingenting är klart för än det faktiskt är det. Det är viktig grundtanke att ha i detta och jag ska lyckas med att nå min vision. Jag vet när jag har gjort det...om jag lyckas fullt ut. Nu kör jag bara på och jag vet att det kommer att bli bra. 

Jag var ledig igår och det är ju skönt liksom. Jag var ute på en morgonpromenad och sen när jag kom hem så kände jag direkt att jag måste ta tag i något. Få det fixat och klart. Vad ska jag göra? Vad vill jag få gjort? Finns det något måste?

 

Jag fick inte så mycket gjort. Jag käkade lite lunch och sen kröp jag ner i sängen för att sova lite. Efter att jag hade vaknat till liv igen så kände jag fortfarande att jag kanske borde ta tag i något, men ingenting kändes viktigt. Jag kollade lite Youtube och bloggade några inlägg som i alla fall kommer att publiceras under helgen. 

 

Jag kände annars mest igår att ingenting var direkt viktigt att ta tag i. Jag är ledig och varför inte bara "softa" och ta det lugnt. Jag har ju inte direkt några måsten.  I alla fall inget som jag måste göra på direkten. Mycket av allt jag känner att jag idag har som jag kanske måste göra, är ju sånt som ändå kan vänta till en annan dag. Typ: Gör jag det inte idag så kanske jag fixar det imorgon. Eller så väntar jag lite till och det funkar också. 

 

Jag tänkte på hur skönt detta kändes. Om jag nu hade haft ett liv med fru och barn. Bott  i hus med trädgård och en eller kanske två bilar parkerade på gargeuppfarten...hade jag då ens hunnit tänka en tanke på att jag kan bara kan "softa" och ta det lugnt? Förmodligen inte. I alla fall inte i samma utsträckning som jag gjorde igår. Jag känner ofta att det är skönt att jag faktiskt på en ledig dag kan välja att typ bara låt hela dagen gå, utan att egentligen behöva få gjort nånting. Det är skönt att inte känna någon stress och press över att saker kanske måste bli gjorda. 

I helgen spelade jag in tre olika videoklipp som jag först hade tänkt publicera på min blogg under denna veckan. Tanken var att jag skulle publicera ett klipp: Idag, torsdag och lördag. Jag har varit ganska säker på att jag vill lägga upp detta, men nu har jag blivit osäker. Det känns inte rätt att publicera videoklippen och jag har bl.a. en princip med mitt bloggande som jag är väldigt noga med att hålla på är att: OM JAG ÄR DET MINSTA OSÄKER PÅ EN OM JAG SKA PUBLICERA, DÅ VÄLJER JAG ATT INTE PUBLICERA. Jag har genom åren varit noga med detta och jag har dom senaste åren blivit ännu mer noggrann med att hålla på just den principen. Det viktigare för mig att inte publicera om jag är osäker,  än att skapa nya inlägg och uppdatera min blogg. 

 

Hej! 

 

Hoppas ni har haft en bra helg. Min har känts bra. Jag har bara låtit poistiva tankar flöda runt i huvudet och jag har också tänkt att jag också ska bli bättre på att skriva om sånt som känns mer positivt i mitt liv. Jag vill skriva om allt som jag ändå kan tänka mig att blogga om. Mycket av sånt som kanske inte är så roligt och positivt kopmmer ju med också, men jag försöker ändå bry mig mer om allt som är bra istället för sånt som är dåligt och på så sätt hittar jag säkert bättre energi. Livet är ju för kort för att man ska orka bry sig om skit. Typ andra människor som inte har några hjärnceller och saker som bara är tråkiga och inte ger någon mening i ens liv. Bättre att låta tankarna snurra i allt postivt som jag ändå har i mitt liv. Jag vill landa i det och låta dom bra känslorna ta över min kropp. 

 

 Jag har slappat mycket i helgen, men jag är ganska nöjd med många saker som jag har fått gjort. Ibland ger man sig ju på saker som man på förhand känner att det i bästa fall är 50% chans att man lyckas med det. Man tänker 100 gånger att man inte ska göra det. Igår hade jag lite den känslan, men sen valde jag att försöka och det gick bra och även om jag inte lyckades till 100% så kände jag ändå att jag inte misslyckades helt. Jag vill inte gå in på vad det var, men det har med mina polisanmälningar att göra. Jag vill egentligen bara säga att jag är nöjd nu att jag tog tag i det jag ville få gjort. Sen önskar man ju alltid att man inte ska behöva hålla på med sådan skit som man ibland ändå känner att man behöver ta tag i. 

 

Jag går runt med lite blandade känslor just nu. Mycket hatar jag att jag måste ta tag i och det känns också lite jobbigt att jag hela tiden känner att jag vill få gjort så mycket. Jag hinner inte alltid med, men samtidigt har jag väldigt lite som jag känner att jag måste få gjort. Att jag vill få saker gjorda är ju inte samma sak som känlan av att jag måste göra saker. 

 

Jag känner att jag vill mycket och jag tror jag klarar av allt som jag har satt upp som mål att jag ska klara inom dom närmaste månaderna och detta året. Där känns det bra. Sen kan jag samtidigt känna oro, rädsla och ovisshet. Många saker i mitt liv kommer att ske framöver, och väldigt mycket med viss förändring mor hur det är idag. Jag vill gå runt och tro att allt blir bra och i slutändan kommer att kännas bra. Allt ordnar sig liksom. Men samtidigt har jag svårt att inte känna mig orolig av ovissheten som jag känner inför framtiden. 

 

Oro är ett väldigt strakt ord och ska jag vara ärlig så är jag kanske inte så orolig för att jag inte ska klara av att hantera saker som man upplever som jobbiga och problematiska att hitta lösningar på. När man verkligen får riktigt stora problem i livet, och som man mer eller mindre känner att man behöver lösa så brukar ju det vara av sådant slag att man på förhand aldrig ens hade kunnat tänka sig att något sånt skulle kunna hända. Om jag nog förmodan någon gång hade tänkt på det så blir det ändå sällan exakt så som man trodde att det skulle bli på tänkte den oroliga tanken.

 

Jag hatar att vi är så begränsade just nu till följd av coronaviruset. Man kommer ju förmodligen att bli "blåst" på detta året också. 2020 blev ju inte alls som jag hade tänkt mig att det skulle bli. Pandemin fortsätter ju och man undrar ju när fan detta är över.  Restriktionerna...och kanske också regler och lagar kommer nog att bli ännu hårdare, innan vi alla får möjlighet att återgå till hur det var innan den här skiten bröt ut. i all denna skiten så känner jag ändå att bara jag klarar av mitt mål med pengrana för i år så har jag haft ett bra 2021, oavsett hur allt blir med allt annat omkring mig. Mycket är bra i mitt liv nu ändå. Det ska jag ta vara på och vara glad för i dessa tider då jag känner ovisshet inför väldigt mycket. Men det är ju bara att fortsätta göra så gott man kan och ta saker lite som dom kommer. Mycket mår jag ju ändå bra av just nu. 

 

 

 Hoppas ni har och får en fortsatt bra helg. Själv har jag det bara bra även om jag tänker på en massa saker och får lite blandade känslor av det. Stundtals tänker jag på mycket av sånt som jag helst skulle vilja slippa bry mig om. Det känns ju bara....ÖHHHH, liksom. Om jag tänker på visionen som jag har så känner jag ofta att det pirrar i magen och jag blir bara glad och vill bara direkt göra massor med saker som tar mig närmare den vision jag har. 

 

Men det är som sagt mycket jag tänker på som jag helst skulle vilja slippa känna bry mig om. I mitt förra blogginlägg skrev jag ju att jag jag typ hade polisanmält skiten ur tre personer. Egentligen vill man ju bara slippa ha nånting med dessa skithögar att göra som har utsatt mig för brott, men jag backar aldrig för att polisanmäla en person som jävlas med mig på något sätt. När det får gå en tid och jag har fått distans till det så tycker jag ändå allt som oftast att det har varit värt det, men det är ju rent ut sagt för jävligt att man ska behöva hålla på. Man vill ju helst lägga sin kraft och energi på roligare saker. Så sent som igår gjorde jag en ny polisanmälan mot en person. Så nu har jag gjort 4 stycken sen i januari förra året. Det som jag anmälde igår var ju ganska allvarligt också. Tyvärr börjar man ju vänja sig vid det här laget. Därför bryr jag mig inte så mycket mer längre. Jag gör en polisanmälan och hoppas på det bästa. Sen bara man släpper det och gå vidare. Jag vil ju helst inte vänja mig, men det är ju det man gör. Allt går liksom i en loop. 

 

---

Coronaviruset är väl också något som man skulle vilja slippa bry  sig om. Jag är så trött på allt jag hör om detta nu. Att smittspridningen verkar öka gör ju bara att jag tänker att alla åtgärder som har vidtagits och som politiker varje dag håller allvarliga presskonferenser om, gör ju att man litegrann tappar hoppet om att detta ska lösa sig. Nu tror det någon dag blir bra och att man kan lägga detta med coronavirus och all skit med den bakom sig. Men det känns som det är väldigt långt kvar och jag har tröttnat sen länge. Hålla avstånd är nog det som jag känner funkar bäst och sen att jag ska ta vaccinet när det blir min tur. Som jag förstår kommer jag att få ett brev när det är dags att vaccinera sig. Det är ju bara att vänta på det, men fan va tråkigt det är med allt som har med detta skitvirus att göra. 

 

---

 

 Detta jag nu ska skriva om kanske inte är så roligt för er läsare, men jag bloggar mest för min egen skull och då är detta roligt som fan. Ekonomin rullar skitbra nu och bättre kommer det att bli. Jag vill jag en dag nå en vision som jag har och när jag tänker på vad slutresultatet kan bli så inser jag att det kan också bli ännu bättre än vad jag har tänker just nu. Jag ska inte ta ut något i förskott och jag är inte ens i närheten av några av dom större mål som jag har med min ekonomi inom den närmaste framtiden. Med den närmaste framtiden så menar jag om typ 5 månader och 10 månader. Sen finns det några delmål till och sen kanske man kan göra nånting för att sen kunna ha chansen att nå visionen. 

 

Men mycket känns ju bra med detta och jag klarar ju av exakt det jag vill få gjort just nu. Sparandet är inga problem och jag har det ändå ganska gott om pengar över efter att jag har sparat. Det gör ju att jag inte behöver snåla för att jag ska kunna behålla dom pengarna jag vill ha för varje månad. Dessutom ser jag ju framför mig att jag inom 5 - 10 har en bättre ekonomi än vad jag någonsin har haft tidigare. Jag har det nog redan nu bättre än tidigare, men ser jag till hur mycket pengar jag har så har jag absolut haft mer av det andra år. Men är det ändå så att jag inte behöver kämpa så mycket för pengarna. Det rullar på bra, bara jag gör som vanligt och är noga med att ha ett sparande varje månad. Många gånger tidigare har jag känt att jag liksom har fått maxspara pengar och dessutom stundtals behöva snåla. Så är det inte alls nu och det gör ju att det känns lättare att göra vad som krävs för att ge visionen som jag har en chans. Det känns nästan för bra och jag tror att jag kan förverkliga min högsta dröm, och kanske också få det ännu bättre än det slutgiltiga målet som nu har satt upp. 

 

Men jag ska nu ändå vara försiktig med att ta ut saker och ting i förskott. Det är långt ifrån klart och det är jag väl medveten om. Jag ska ta det lugnt göra som jag har sagt från början att jag ska göra.

 

Samtidigt tänker jag inte tränga undan känslor där jag känner att jag kan förverkliga min högsta dröm i livet, på ett sätt som kan bli mycket bättre än vad jag tidigare har trott. Det är ju en otroligt positiv känsla som jag mår bra av och vill behålla. 

 

 

 

Jag har  säkert gjort 20 - 25 polisanmälningar, mot kanske 18 -20 personer. Egentligen borde det vara fler, men jag har ju dom senaste åren typ bara polisanmält brott som jag vet faller under allmänt åtal. Allt annat känns ganska meningslöst för min erfarenhet är att en anmälan om ett brott som inte faller under allmänt åtal läggs ner direkt. Ungefär så har det alltid känts dom gångerna jag jag ändå har anmält något som inte faller under allmänt åtal. Jag tycker väl egentligen inget om det. Jag förstår ju att det är så. 

 

När det kommer till dom brott som jag genom åren har gjort och som är i kategorin allmänt åtal så kan jag väl i alla fall säga att jag aldrig har ångrat en enda av dom polisanmälningarna. Även om nästan ingenting av allt de jag har polisanmält har lett till en fällande dom i slutändan, så har jag ändå varit med om att polisen har förhört tex vittnen och misstänkta i just dom brott som jag har anmält. Redan där tycker jag det känns ganska skönt för mig att det görs nånting för jag har aldrig varit med om att en enda person har jävlats med mig igen efter det har kommit till en misstänkt gärningspersons kännedom att jag har gjort en polisanmälan. Om polisen ändå genomför ett eller flera förhör eller bara griper en person på platsen, så har kan jag ju känna att jag redan där har fått lite upprättelse. Förhoppningsvis fattar den som då har utsatt mig att jag inte accepterar det.

 

Sen måste jag ju ändå säga att det ofta känns lite tråkigt att inte mycket av allt jag polisanmäler inte leder till åtal. Vid flera tillfällen har det funnits övertygande bevisning och även vittnet. Vid ett enda tillfälle har en polisanmälan som jag har gjort lett till en fällande dom i tingsrätten. Den gången kändes det ju extra bra. Där fick jag ändå ett bevis att det kan vara värt att driva något för att få upprättelse. 

 

Men nu har ju detta bara hänt en gång på dom säkert 25 polisanmälningar som jag gjort genom åren. Ska jag tro nånting så är jag ganska säker på att om 1 person lyckas bli dömd på dom 25 anmälningar så gissar jag att det ändå är rätt bra statistik. Jag tror att det finns ganska många som som har polisanmält lika mycket eller mer än så, och dom flesta upplever säkert att inget går så långt som till åtal. Jag har väl heller egentligen inget att säga om det heller. I Sverige är det ju hellre fria än fälla som gäller. Börjar man från rättsväsendets sida tänka annorlunda där, då är man nog väldigt fel ute och ett sådant samhälle vill jag inte leva i. 

 

Så även om jag blir utsatt för brott och jag vet exakt vad som har hänt så vill jag ändå inte att någon sak dömas på icke tillräckligt bevismaterial. När jag dom senaste åren har polisanmält nånting så har jag själv ganska mycket bevismaterial som jag lämnar till polisen. Jag lär mig ju för varje gång hur jag ska göra och vad som håller och vad som inte alls funkar liksom. För varje gång jag blir utsatt så lär jag mig ju mer och mer hur jag ska gå tillväga och då ökar ju chansen att jag ska få den där upprättelsen som jag vill ha. Eller i alla fall känna mig nöjd med att det gör nånting som kommer till en misstänkt gärningspersons kännedom. Det är händer också ganska ofta att jag inte vet vem personen eller personerna är som utsätter mig för  ett eller flera brott, men under många av dom utredningar som har startats så har det kommit fram. Ibland känner polisen till personer sen tidigare eller så har det hänt att jag på något sätt har fått reda på det och då är det ju inte svårt för mig att rapportera detta till polisen. 

 

Inom loppet av ett år nu så har jag gjort 3 stycken polisanmälningar, mot tre olika personer. Det handlar om brott som: Hot mot tjänsteman, förgripelse mot tjänsteman och övergrepp i rättsak. Exakt hur det har gått eller var utredningarna befinner sig just nu det vill jag inte säga, men Jag kan väl säga så mycket som att jag är inte helt missnöjd med vad polisen faktiskt har gjort och lyckats ta reda på. Gott om bevis finns det i samtliga 3 anmälningar som jag har gjort mellan januari förra året och januari i år. Dessutom är det ju så att om någon eller några av dessa personer som nu är misstänkta skulle jävlas mer med mig inom den närmaste framtiden så kan jag ju bara hänvisa till någon av dessa 3 polisanmälningar som jag inom loppet av 1 år har gjort. Gör jag det, då vet ju också polisen redan vem den misstänkte gärningsmannen är. I alla fall vet jag att det är så i 2 av dom 3 utredningarna. 

Man har det bra. Jag är ledig idag och jag kommer även att vara ledig till helgen. Jag har inte för mycket att göra och egentligen har jag inga måsten alls. Jag kan ju se att jag har saker som jag borde ta tag i och jag är ju en person som ibland vill få saker gjorda så fort som möjligt. Men jag har ändå väldigt lite som jag känner att jag måste göra. Jag tycker ofta det känns väldigt skönt att ha det så. 

 

Jag tycker ofta jag hör människor säga att dom har så mycket att göra hela tiden och att dom inte hinner med. Den inre stressen ökar och sen mår dom kanske dåligt av pressen som dom har på sig själva och sin omgivning. Många verkar utåt sett leva ett ganska bra liv, men idag verkar ju alla också öppna sig mer och berätta om "baksidan" om det livet man lever och kanske också tidigare ha strävat efter. 

 

Jag kan också vara stressad ibland och må skit av att jag inte hinner med saker som jag vill få gjort. Jag ställer absolut krav på mig själv och dom senaste åren har jag ju känt att jag har misslyckats med massor av saker. Det har varit jobbigt att behöva hantera varje grej där jag liksom har kommit till punkten att jag ger upp, eller bara skjuter upp något till framtiden. Det är jobbigt, men när jag hör vad andra säger och vad många andra verkar gå igenom för saker i sina liv....så känns det nästan pinsamt att jag sitter och gnäller om mina problem. Jag inser att jag har det bra och jag är tacksam för det. 

 

Vart vill jag komma med dessa tankar som jag nu sitter här och skriver ner? Jag fick en tanke på allt detta när jag igår återigen fick den där frågan om jag inte vill träffa någon och kanske bilda familj med osv... Den frågan har jag ju fått några gånger och det känns som jag typ ger samma savar varje gång och det finns också en tanke som jag har svårt att släppa när jag funderar över det där "andra alternativet av  liv som jag långt ifrån lever idag. Jag tänker ofta på hur andra har det i sina liv som jag sa så är jag nog ganska tacksam för att jag har det bra och att jag klarar mig så bra som jag ändå gör. Tanken som jag har svårt för att släppa är att: När Jag  ser hur andra har det och får det när dom lever sina liv ihop med någon, så tänker jag tyvärr ganska ofta att så som dom eller den har det...så skulle jag inte vilja ha det i mitt liv. Då är det bättre att vara själv alla dagar i veckan, livet ut.  

 

Ska jag återigen bara svara på frågan om jag vill träffa någon och bilda familj osv med så kan jag bara säga att jag gärna vill träffa någon, men sen vet jag inte vad jag vill. Jag har träffat så sjukt mycket kvinnor i mina dar och jag är nöjd med det. Det är ju också någon som jag har vetat att jag vill. Jag träffar ju gärna folk överhuvudtaget, även om jag också trivs med att vara för mig själv. Men jag vet inte vad jag vill när det kommer till saker som handlar om att: Flytta ihop och skaffa barn. Jag tänker ju också att det spelar ju egentligen ingen roll vad jag vill, så länge en annan människa inte vill samma sak som jag, då blir det ju inget ändå. Jag har väldigt svårt att sträva och bry mig om saker som inte bara handlar om mig själv. Det låter väldigt egoistiskt, men det är ändå så jag tänker. Sen har vi ju den här tanken som jag aldrig kan släppa. När jag ser hur många andra har det som idag lever i en relation, eller får det p.g.a. att dom har levt i en relation, så  är jag bara glad för att jag inte har det så i mitt liv. Jämför jag med hur det kunde ha varit så känner jag alla dagar i veckan, året runt att det är bättre att vara själv. Sen måste man ju ändå säga att många har det bra också och det händer väl att jag tänker att vissa som har en familj, också har ett liv som jag inte skulle tacka nej till om jag fick det så istället. 

 

Svaret på frågan om jag vill träffa någon är nog ja, men om jag vill något mer än så det vet jag inte. Jag behöver inte veta och oavsett vad jag vill så måste ju en annan person vilja samma sak. Annars funkar ju ingenting ändå. Dessutom ser jag och hör talas om mängder av människor som lever sina liv på ett sätt som jag aldrig skulle vilja göra.  Om mina tankar kring detta gör att jag förblir singel och ensam, då är jag med glädje heller det resten av mitt liv. Jag har aldrig mått dåligt över ensamheten. Däremot har jag mått jävligt dåligt, p.g.a. att jag har trott att vissa människor är bättre att lita på än att vara ensam. Många gånger har man ju haft väldigt fel där. 

 

Något som för min del känns väldigt skönt för min del idag är att jag inte bryr mig om en enda människa som jag inte känner att ger mig bra energi. Alla som jag någon gång nu förtiden väljer själv att spendera tid med är bara sådana människor som jag vill ha i min närhet. Jag är väldigt glad att jag har nått den "punkten" i livet. 

 

Jag har annars jobbat mycket denna veckan. 6 dagar av 7, men alla arbetsdagar har ändå varit ganska bra. 

 

Jag mår ganska bra även om det känns lite tråkigt när man funderar på vad man ska göra. Jag kan inte ha några planer så direkt. Coronaviruset sätter ju stopp för det mesta och dessutom vill jag inte boka upp mig på saker när man inte vet så mycket om när allt bara är över och allt liksom mer öppnas upp igen. Ska jag vara ärlig så tror jag att vi får leva med denna skit under minst hela detta året också. Det känns annars bra att jag själv tog ett beslut ganska tidigt in i denna pandemin att faktiskt göra vad jag kan och tror är rätt i detta. Jag bryr mig däremot inte så mycket om vad andra gör. Jag orkar inte vara arg eller sitta här och kasta skit på andra som kanske utåt sett inte verkar bryr sig så mycket om vad dom gör för att minska smittspridningen. Många offentliga personer har ju under denna pandemi fått ta en hel del kritik för vad dom har gjort, när dom har gjort saker som man kanske upplever går tvärtemot rådande restriktioner. Hat och skit har ju ibland flödat och jag tänker alltid att undra om dom som kastar så mycket skit på andra är bättre själva. Ärligt talat så tror jag inte det. Jag tycker inte man ska kritisera andra så jäkla mycket i detta. Precis som med mycket annat så tycker jag man ska göra vad man själv kan för att förhindra smittspridning och sen kan man mer slappna av och tagga ner när man vill berätta för andra vad man tycker är rätt och fel i detta. När vi nu har levt med coronaviruset i snart ett år så känner jag att vi kanske är ganska många som  borde erkänna att vi har skött detta ganska dåligt. Inte mycket verkar ju hjälpa även jag tror att hålla avstånd och se till att vaccinera sig är dom sakerna man själv ska vara noga med att göra. Sen är det ju bra om man också håller på det där att man är hemma när man känner sig sjuk.

 

Men återigen. Jag kommer aldrig att bry mig så mycket om vad andra gör. Och om jag väljer att göra nånting som andra tycker är fel  att jag gör i dessa pandemitider så kommer jag inte att bry mig om det heller. Det är lite som när många gapade på mig under en period om att jag skulle skänka mer pengar till välgörenhet istället för att resa och köpa dyra prylar. Jag tänkte då precis som nu: Kan inte alla som tycker och bryr sig om vad jag och andra gör bara hålla käften. Gör vad du själv kan för att göra världen till en bättre plats istället för att sitta och gapa och leka moralkärring. När det gäller pandemin så menar jag naturligtvis att jag tycker att en del borde tänka mer på vad dom själva gör för att minska smittspridningen, istället för att hoppa på andra som dom tycker gör saker som ökar risken för mer smitta. Bla, bla, bla . Jag tror ändå att det viktigaste är att man håller avstånd och sen tar vaccinet när det blir dags. Mycket annat skiter i alla fall jag i.  Jag kommer att vara hemma från jobb om jag känner mig sjuk. Det är väl bäst att säga det också.

 

Allt med detta har blivit ungefär så som jag tänkte ganska tidigt in i pandemin att det skulle bli Ingenting har egentligen förvånat mig, men jag skulle bli förvånad om samhället mer öppnar upp sig  under detta året. Jag tror nog att det blir hårdare tag och man kommer att stänga ner mer och gradvis liksom dra åt nätet ett tag till. Jag har hela tiden sagt att jag kommer att vara försiktig med att boka upp mig på saker. Det är tråkigt, men för min del känner jag att det är mest rätt att göra.