Jag tycker nu att jag  har fått grepp om alla dom resor jag vill göra i Sverige i år. Jag har en plan som kan funka om jag får till alla bokningar och vill lossa på dom pengar som jag tror jag behöver lägga.

 

Det har också blivit väldigt uppenbart att jag måste vara ganska effektiv i mitt resande. Man måste hela tiden vara på väg till nästa ställe. Målet sen förra året har ju varit att jag ska avverka en plats i varje landskap i hela Sverige. Tanken var först också att jag skulle titta på vad som finns att göra runt om i Sverige. Jag ville på något sätt passa på när jag ändå befinner mig på vissa ställen. Vissa platser blir  ju mitt enda besök som jag gör under min livstid. Det kan man nog säga. Då kan jag ju spontant känna att jag ska försöka ta vara på allt fint som finns att se, och saker som ger mig upplevelser och roliga minnen.  Men när jag nu har fått bättre överblick på detta så inser jag ju att man i princip får avverka en plats och sen raskt ta sig vidare till nästa. Det funkar liksom inte om man ska uppehålla sig en längre tid på vissa ställen. Allt blir för stort och orimligt dyrt i slutändan. Då blir det inte värt att genomföra dessa äventyr.

 

Det som jag mest funderar på nu är om det är värt att göra detta överhuvudtaget.  När jag vet mer exakt och jag ser helheten, då blir jag osäker. Det kanske är bättre att göra något annat? Samtidigt vill jag detta så in i helvete. Jag har länge haft en dröm om att på något sätt avverka Sverige. Nu har jag ändå chansen och möjligheten. Ska jag då bara släppa det för denna gången och sen bara fortsätta drömma om det? Det är ju inte roligt, men samtidigt vill jag ju vara säker att jag inte gör något som jag sen får ångra. Är det värt det? Det blir tufft att genomföra hur jag än vänder och vrider på det.

Jag jobbar ju sex dagar denna veckan, men idag har jag varit ledig. 

 

Här kommer en liten lista på hur min onsdag har varit. 

Jag har 6 dagar av jobb denna veckan, men många dagar är ganska korta eller så slutar jag hyffsat tidigt. Man får ju börja tidigt också, men det är inga problem. 

 

Jag har väldigt mycket att göra och jag har planerat som fan för att jag ska känna att jag hinner med utan att jag behöver stressa. Det kommer att funka bara jag tar det lugnt. 

En hel del pengar kommer in denna veckan också. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra med allt, men jag hoppas i alla fall att jag kan spara dom pengar som jag hittills har sparat ihop i år. Jag är inte säker på att det går att spara mer på dom pengar som kommer in denna veckan. Jag har ju lite planer på att göra saker och en del utgifter som jag kommer att ha i juli har jag inte riktigt räknat med. Därför är jag långt ifrån säker på att jag fixar sparandet som på det sättet som jag helst vill. 

 

Men sen vet jag inte än. Ibland kommer det oväntade inkomster också och konstprojektet har gått mycket bättre den senaste tiden än vad jag har räknat med. Det är nog den grejen som går bäst just nu och jag försöker ju också hela tiden att utnyttja det "flow" jag ibland har så att pengarna liksom går i en loop. Det är bara att göra så gott man kan och sen behöver man inte sitta och ångra att man har gjort så mycket fel eller borde ha gjort saker annorlunda. Jag klarar inte allt, jag kan inte alltid få som jag vill och jag kan heller inte förutse allt.  Men jag kan. alltid välja hur jag vill hantera saker och ting. Jag vill ta allt med ro och bara njuta av saker som jag redan har och som är bra i mitt liv. Det lätt att glömma bort sånt ibland när man är mitt inne i att sträva efter saker som man inte har än.  

 Skönt med en ganska lugn helg. Jag har ju jobbat ganska mycket denna veckan och jag har ännu mera jobb att ta tag i nästa vecka. 

Jag var tvungen att avverka två långa promenadrundor i helgen för att nå målet  på 100 000 steg i veckan. Det gick bra.

 

Jag har också börjat hitta lite lösningar i min planering inför semestern. Jag har ju tidigare sagt att jag inte har någon lust alls att vara hemma så mycket på min semester. Jag vill ju tex sätta det där med mina resor runt om i Sverige. Jag avverkade ju halva Sverige (om man ser till antal landskap) förra året och i år vill jag typ ta allt som blev kvar från 2022.

 

Vet jag bara det stora målet, så tror jag att det ofta räcker med att vara grymt fokuserad på nuet. Det är ju i nuet som det dyker upp möjligheter eller problem som man måste hitta lösningar på och nuet är ju egentligen det enda man vet något om. Att försöka planera för mycket i detalj på vad man vill göra om tex 6 månader, det funkar sällan för mig. Man vet ju för lite, så långt i förväg. 

 

 

 

 

 

 

Jag tänker mycket nu på hur jag ska få ihop allt som jag vill fixa under detta året. Jag vågar inte riktigt bestämma mig för nånting. Jag håller allting öppet fortfarande. Jag har svårt att få en ordentlig överblick vad som kommer att funka. Jag vet att jag vill prioritera att spara ganska mycket pengar. Men jag vet samtidigt att jag inte vill vara hemma under hela semestern. Det är väl dessa två tankar som krockar lite med varandra. Hur mycket pengar har jag att bolla med och vad kommer saker och ting att kosta som jag eventuellt vill göra? 

 

När det kommer till detta med mina pengar så har jag ju sagt förut att det känns lite obehagligt att bolla med väldigt mycket mer pengar än vad jag är van vid. Jag är rädd för att jag kommer att ta för många felaktiga beslut och lite för stora risker. Man kan lätt förlora väldigt mycket pengar snabbt och det gäller nog att jag är mer försiktig än vad jag normalt sett brukar vara. Jag får hålla mig till vad jag planerade från början och vara väldigt noga med det. 

 

Den senaste tiden har jag också märkt av att andra börja lägga sig i vad jag håller på med. Jag har t.o.m blivit kontaktat av några kändisar som säger att dom gärna vill hjälpa mig på olika sätt. Många vill lägga sig i, utan att dom egentligen har en aning om vad jag håller på. Jag kommer att passa mig för att bry mig om nånting av allt som folk kontaktar mig om. Förmodligen kommer jag inte att bry mig om nånting. Jag helt säker på att om jag bara håller mig till vad jag själv har planerat, så är det det bästa för mig i slutändan. 

 

Sen är det väl också så att jag är mitt i allt möjligt. Jag menar att jag har satt upp vissa mål för alla möjliga saker och jag har gjort ganska mycket och hållit på länge, jag har också väldigt mycket kvar tills jag når många av dom slutgiltiga målen. Man tappar lätt motivationen för det känns ibland som man inte kommer framåt, utan bara står och stampa. 

 

En grej som ändå känns bra är att jag har bestämt mig för att avsluta väldigt många saker under detta året och nästa sommar. Med många saker är det så att om jag inte känner att jag kan göra några större grejer för att snabbare än nu närma mig många av dom mål jag har, då kommer jag inte att kämpa vidare. Då får jag istället göra det bästa jag kan med det jag redan har. Det är inte värt att greja hur mycket som helst för att få saker som man inte har. Då är det istället mer värt att försöka göra det bästa man kan med allt som jag då har. Man får liksom mer vara glad över vad man har och inte var ledsen över det man inte har och kanske aldrig kommer att få. Det är i alla fall inte värt att kämpa hur mycket och hur länge som helst för det. 

 

Igår fick jag det tråkiga beskedet att min klubbkamrat Björn Andersson hade gått bort efter en tids sjukdom.

 

Björn och jag har tränat många timmar pingis med varandra. Mycket tävlingar och seriematcher blev det också genom åren. Han har ställt upp hur mycket som helst för Trollhättans BTK och jag minns framförallt honom som en bra spelare att träna med och en snäll och trygg vän som man kunde prata med om allt.

 

Björn peppade och berömde ofta mig när jag hade gjort något bra i pingisen. Det stärkte ju mitt självförtroende oerhört mycket. Han var också ett bra stöd när pingisen kändes tung och jobbig. Björn fanns alltid där utan att man egentligen bad honom om det. Björn Andersson var en bra man och för min och många andras utveckling i pingis har han haft en stor betydelse. Vila i frid, Björn Andersson. Jag kommer aldrig att glömma dig. 

Ny vecka igen och nu börjar väl en lite tuffare arbetsperiod igen. Denna jobbveckan känns hyffsad ändå. Ingenting känns på förhand jobbigt. Men jag har mer jobb framför mig nu än vad jag har haft under de senaste 3 veckorna. Jag har semester om ungefär en månad och jag tror inte att jag kommer att söka så mycket mer ledigt fram till dess. Allt känns helt ok att bara jobba på med.

 

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga nu. Jag har svårt att få ihop alla tankar som jag har tänkt under helgen. Man inser att människor kan vara väldigt olika. Många är bara riktiga jävla svin, samtidigt som många naturligtvis är jättesnälla och bra också, av er som följer mig på olika sätt. 

 

Men tyvärr hakar man lätt upp sig på dom riktigt äckliga människorna som man ibland råkar ut för. Sen undrar samma vidriga människor varför jag blir förbannad. Det bekräftar ju bara att personen som undra är dum i huvudet. Jag har svårt för att hantera det. Bara att vissa inte har några spärrar inom sig för vad dom gör och vad dom säger, sånt kan göra mig så arg. Sen fattar dom inte vad saker och ting kan få för konsekvenser. Ibland fattar dom inte ens när det får konsekvenser för dom själva. 

 

Jag tänker inte gå in på exakt i vad detta handlar om för jag vill kunna skriva något bra och jag känner inte att jag klarar det just nu för jag är fortfarande väldigt förbannad. En av alla principer jag har när jag bloggar är att jag inte skriver nånting när jag är som mest upprörd över det. Man skriver ju då lätt saker som man sen kan ångra och dessutom har jag ju märkt att det finns människor som plockar saker jag skriver ur sitt sammanhang och sen påstår att saker och ting är på ett helt annat sätt än vad jag faktiskt har redogjort för. Ibland känner man nästan att man vill lägga av med allt vad sociala medier heter eftersom som jag ibland får med människor att göra som inte verkar ha en enda hjärncell i huvudet. 

 

Det är varmt nu. Det har varit en "Hot Friday" Inte så konstigt för det är ju maxad sommar nu. Arbetsveckan är över och mycket jobb har det inte varit. 3 dagar är ju inte mycket och det känns skönt att få en ledig helg och sen börja ganska sent med jobb på måndag. 

 

På jobbet har jag också sett vad jag får för schema till hösten. Jag fick inte vad jag helst vill ha, men jag fick det schemat som jag kunde tänka mig att köra istället. Jag ville haft ett schema där jag börjar tidigt och slutar tidigt varje dag. Det blev det inte och jag ska inte försöka förklara hur allt med sökning av schema och hur arbetsmetoden funkar när alla scheman ska fördelas. Jag kommer att få ett schema där jag typ jobbar dagtid under vardagarna. När jag jobbar helgen så är det långa dagar både lördag och söndag. Men jag har aldrig några sena kvällar eller nätter. Så det känns ganska bra och jag hade inte förväntat mig att jag skulle få något annat än detta. 

 

Jag slutade ganska tidigt idag och efter jobbet så köpte jag lite fisk på Koppargrillen. Denna veckan har jag ätit fisk varje dag. Jag har bestämt mig för att försöka äta så mycket fisk som möjligt och försöka minska på framförallt griskött i framtiden. Det tror jag är bra om man tänker på och försöker så mycket som möjligt att hålla sig efter. 

 

Efter en god lunch så blev det en promenad på ca 12 km. Jag har lagt upp en hel del filmer på min TikTok. danneblogg heter jag på TikTok om ni är nyfikna på hur jag busar där. 

 

Ikväll blir det väl mycket slappa och jag har också tänkt att laga några fiskburgare. Man kanske också ska unna sig lite bubbel ikväll. Det är ju ändå fredag. En Hot Fredag!

 

Jag känner mig just nu ganska trött igen. Jag har ganska ont i kroppen. För lite sömn i natt straffar sig direkt. Jag orkar inte bry mig just nu. Allt får kännas som det gör. Jag är i alla fall inne i en "soft" arbetsperiod och det känns skönt att man slutar tidigt på fredag och sen blir ledig i helgen. 

 

Jag känner ändå att jag får ganska mycket gjort. Jag grejar med allt möjligt och jag får dom resultat jag vill ha.  Jag grejar så mycket jag orkar, men jag tar det lugn och kör inte skiten ur mig på något sätt. Jag kan inte ha för höga krav på mig själv. Jag får inte vara för hård mot mig själv. Allt får ta den tid det tar. Det har jag ju lärt mig nu. Jag vill inte må skit igen som jag började göra för exakt en månad sen . Då blev ju allt bara för mycket och jag var för hård och hade på tok för höga krav. Detta knäckte mig totalt. 

 

Hittills under denna veckan har jag varit duktig med promenaderna. Två långa och idag gick jag en kortare. Jag vill gå mycket i början av veckan så att jag inte behöver lägga lika mycket tid på promenadrundorna när jag får en ledig helg. Jag är jättenöjd hittills och målet är att i alla fall göra minst en mil till fram till fredag sen har jag inte många steg kvar till målet på 100 000 steg i veckan. 

 

Det känns skönt att börja en ny vecka med 2 dagar av ledighet. Jag har ju jobbat i helgen, men det var ganska lugnt. Jag har ju haft en ganska "soft" arbetsperiod och man kan nog säga att den fortsätter. Denna veckan jobbar jag 3 dagar och får en ledig helg. Det är ganska "soft" även om man får vräka sig upp klockan 04:00 på morgonen. Tittar jag på hur jag jobbar fram tills att jag börjar min semester så känns det ganska lugnt. Det känns ju bra.

 

Jag ska försöka greja mycket med min konst och göra allt jag kan för att leverera så fort som möjligt. Det är ju efter leverans av min konst som pengar kommer in. Jag massor av konst som bara ligger och väntar på att få bytas ut mot cash. Jag kan inte säga att konstprojektet går dåligt just nu och bättre kan det bli, tex under denna veckan.

 

Jag ska också försöka sätta mig ner och försöka planera lite inför min semester. Jag står inte ut med tanken att vara hemma hur mycket som helst...när jag samtidigt blir helt ledig i 4 veckor, i juli och augusti. Så jag får försöka tänka ut lite saker som jag vill åka ut på då. Jag får kolla upp vad det finns för utbud i sommar och försöka räkna ut vad saker och ting kommer att kosta. 

Ganska länge nu så har jag ju tänkt mycket på hur jag ska lägga upp dom resorna runt om i Sverige som jag har planerat att göra under detta året. Jag känner att jag behöver avverka en hel del av alla platser jag vill åka när jag nu har min semester. Det kan funka längre fram i höst, men jag tror inte riktigt på att jag löser alla resor på något bra sätt om jag använder min semester till att resa på. Dessutom vill jag inte ha en semester i år där jag mest ägnar mig åt att gå på gatorna i Vänersborg. Det känns ju bara så tråkigt om jag inte får semester med många roliga utflykter. 

Jag vill gärna åka till Falkenberg och hälsa på brorsan och hans familj. Det hoppas jag kommer att funka. Sen har jag ju som mål under detta året avverka en plats i varje landskap, av dom som ligger norr om Värmland, plus Gotland. Förra året fixade jag ju alla landskap söder om Dalarna. Nu vill jag ta resten av Sverige i år. Det känns som att ska jag ha någon chans att klara målet med resorna så måste jag i alla fall börja ta mig ut på nånting under min semester. Jag vill ju det, men problemet är av att jag vill andra saker i år också. Pengar, tid och ork kanske inte riktigt räcker till. Fast jag känner att bara jag kan komma igång så brukar ju saker och ting ta fart och lösa sig på något sätt. 

Jag vill ju också åka till Stockholm i år. I början av året tänkte jag att jag ville åka minst 2 gånger, men jag kommer att vara nöjd om det bara blir 1 gång. Dessutom har jag ju biljetter till Bokmässan i Göteborg, som går av stapeln i höst. Det vill jag heller inte missa. 

Men det är detta med pengar som jag måste lösa. Jag har väl egentligen råd att göra allt och lite till av sånt som jag tänker att jag vill göra under detta året. Fast samtidigt som jag har jag planer för olika typer av resor med alla så vill jag ju också spara en hel del pengar i år. Det blir ju betydligt tuffare att lösa allt jag vill göra om jag samtidigt vill spara en hel del. Det måste gå väldigt bra med pengar in om jag ska lösa allt, men jag ser ändå framför mig att det kan gå. Jag har inte gett upp i alla fall. Ingenting just nu känns försent med att hitta en lösning på. 

Jag fortsätter med att ha ganska "softa" dagar. Jag chillar och försöker må så bra som möjligt. Jag kanske oroar mig över saker och jag vet inte riktigt hur jag ska lösa allt som jag skulle vilja göra under detta året. Mycket går emot mig, men jag tar allt med ro. Just nu måste ju det viktigaste för mig vara att jag bara ska må bättre och bättre. Jag har känt mig lite trasig sen i mitten på maj. Även om mycket känns bättre nu så finns det fortfarande ett lite sår kvar i hjärtat, och en rädsla för att jag psykiskt ska rasa igen. Jag måste chilla ner och ta det väldigt lugnt ett bra tag till.

 

Igår hade jag en arbetsdag. En ganska bra sådan. Jag slutade 12:30 och tänkte som vanligt att nu hinner jag att få gjort en hel del. Riktigt så blev det inte. När jag kom hem från jobb så käkade jag lite och sen blev det en långpromenad på ca 12 km. När jag sen kom hem var jag så jäkla trött och jag kände av tröttheten redan under den sista delen av promenadrundan. Jag tänkte att jag går och lägger mig en halvtimme och sen kan jag greja lite med annat. Men jag sov bort större delen av kvällen och vaknade till klockan 22:00. Jag gick upp och diskade lite sen borstade jag tänder och kröp i säng igen. Snacka om att sova mycket, men så kan det vara ibland. Jag hade ju varit upp 04:00 på morgonen så ingenting är ju konstigt med att en människa blir trött av det senare under dagen.

 

Idag har jag känt mig ganska pigg och fräsch. Inte så konstigt när sen igår har sovit i typ 14 timmar. Jag klev upp klockan 07:00. Det blev lite frukost och sen tog jag en promenadrunda igen. 12 km blev det idag också  detta har jag nu avverkat varje dag under denna veckan. Nu behöver jag nog inte gå så mycket mer för att klara mitt mål på 100 000 steg. Det löser sig ändå, utan några fler promenadrundor. 

 

 

 

 

 

 

Imorgon ska jag jobba igen. Jag har haft 4 sköna dagar av ledighet. Jag har chillat en hel del och jag tänker hela tiden på att ta det lugnt och inte stressa. Så fort jag känner att jag vill skynda mig med nånting så tänker jag en extra gång. Är detta verkligen något som jag måste få gjort snabbt? Svaret har hittills alltid varit nej. Denna tanke hjälper mig att tagga ner och jag vet att jag mår mycket bättre av att göra det. 

Jag har som sagt haft några lediga dagar och jag är inne i en ganska "soft" arbetsperiod. Under denna veckan jobbar jag imorgon och sen fredag - söndag. Sen börjar jag nästa vecka med 2 lediga dagar och sen jobbar jag 3 dagar, slutar tidigt på en fredag och får sen en ledig helg. Det är en "soft" arbetsperiod om man tänker på hur en normal vecka kan vara när man jobbar som busschaffis. Snart får jag väl också reda på vad jag får för schema till hösten. Sökningen är ju klar och om jag ska tro nånting så får jag nog inte som jag helst vill, men om jag får något av dom 2 andra schemat som jag också har som alternativ, då känner jag mig ganska nöjd och dessutom borde jag kunna få tid till att göra vissa andra saker som jag har tänkt på länge att jag vill göra. Jag är försiktigt med att säga vad det handlar om för jag vill ta det lugnt och ta en sak i taget. Först får jag se vad jag får för schema, sen har jag mycket annat som jag vill fixa innan det blir höst och sen får jag se hur jag tänker när det är oktober. Många bitar ska falla på plats och jag har ju lärt mig nu att jag måste tagga ner och ta det lugnt. Vara mer ödmjuk och jobba  successivt framåt mot dom mål jag har. 

 

Under mina lediga dagar har jag i alla fall hunnit med att besöka min mammas grav. Jag rensade upp lite och slängde gamla kransar och gjorde rent från löv och vissna blommor. Jag kanske åker dit senare i sommar och planterar lite blommor. Samtidigt vet jag att många fler än jag går till mammas grav och gör fint där. Så det känns ganska lugnt att det inte alltid ser perfekt ut vid mammas grav.

 

Det blev full ös denna söndagen. I morse gick jag ut ganska tidigt för att jag ville hinna med en promenad på 12 km innan jag skulle ge mig ut på en annan utflykt.

 

Jag låg efter med alla steg som jag vill sätta på en vecka så idag denna söndag behövde jag typ gå 1,5 mil för att nå mitt mål som är 100 000 steg i veckan. Jag trodde inte jag skulle fixa det, men när jag nu sitter här hemma och skriver så har jag faktiskt fixat det. Mycket p.g.a. stegen i förmiddags. Det känns skönt nu att jag inte slöade till och struntade i det. Det hade varit lätt att göra det denna gången. 

 Efter detta så fick jag fixa mig för lite fest. Jag var bjuden på dop i Falkenberg. Min brorsas yngsta dotter Meya skulle döpas i Skrea kyrka. Det fick bli en liten utflykt med bil till Falkenberg. Dop i kyrkan och lite festligheter hemma hos min bror och hans sambo. 

 

Det blev en lång dag detta, men det sköna är att jag är ledig i två dagar till. Det blir liksom dubbel helgledigt och nästa vecka jobbar jag bara 4 dagar. Så det är ju också en ganska skön arbetsperiod man är inne i just nu. Jag har ju inte heller mått så bra den senaste tiden, men jag känner ändå nu att allt går åt rätt håll. Jag har fortfarande en liten klump i magen och jag är fortfarande orolig för många  saker som kan gå fel. Men jag har den senaste tiden varit bra på att ta det  lugnt och bara bry mig om saker som jag behöver göra. Jag har taggad ner och blivit mera ödmjuk och inte för hård mot varken mig själv eller andra. Alla dessa förändringar som jag har gjort är bara till det bättre och jag ska fortsätta spinna vidare allt detta. Jag hoppas att jag någon dag känner mig mindre orolig också. 

 

 Jag skrev ju för ca två veckor sen att jag mådde ganska dåligt och därför ville jag ta en paus från alla mina sociala medier. 

 

Jag har mått riktigt dåligt och jag var tvungen att verkligen stanna upp och tänka efter vad jag egentligen håller på med och vad som faktiskt är viktigt i livet. Jag insåg att mycket av sånt som har fått mig att må dåligt är helt och hållet mitt eget fel. Tänkt vad lätt det är att ta saker och ting för givet. Men när man märker en uppenbar risk att faktiskt förlora något som känns viktigt, då inser man hur allt de viktiga i livet hänger ihop och man blir mer ödmjuk och tacksam för sånt man faktiskt har. Det är väl ungefär vad  jag har kommit till insikt med under dom senaste två veckorna. 

 

 Jag vill fixa en del saker inom den närmaste framtiden. Jag kämpar just nu med att få loss pengar, men nu börjar det bli så mycket pengar att bolla med och jag märkte hur lätt det var att fastna i tankar som att man kan ta lite större risker och mer och mer gå i från sånt som jag har planerat från första början. Jag märkte också hur skoningslöst hårda vissa människor kan vara. Jag vill inte exakt gå in på vad som egentligen hände, men jag såg framför mig en risk att förlora mycket av sånt jag har byggt upp genom åren. Jag kände att om jag inte taggar ner och fattar allvaret, blir mer ödmjuk och snällare i mitt agerande mot mig själv och andra människor så kommer jag nog inte klara av nånting av något som jag vill fixa framöver. Om det värsta som jag kan tänka mig händer...hur blir det då för mig? Hur kommer jag och må och hur  jävla jobbigt kommer inte livet bli att leva? Jag överdriver nog inte när jag säger så. Jag känt länge att jag står och stampar på samma ställe. Jag kommer inte vidare med nånting. Jag vill få ut mer av mitt liv och min vision är inte att leva precis så som jag gör idag och för resten av livet. Jag vet vilka förändringar jag vill se för att jag ska komma till en punkt så att jag i alla fall känner mig nöjd med allt. Jag kanske inte kommer att fixa alla mål som jag vill nå. Men jag vill kunna känna att jag har gjort precis allt jag kan för att nå den vision jag har. Jag vet inte exakt hur jag ska lösa allt, men jag vet vad jag behöver göra för att jag i alla fall ska känna att jag gjort precis allt jag kan. 

 

 Jag har lärt mig mycket under dom senaste två veckorna. Jag inser att jag inte kan ta saker och ting för givet längre. Jag måste tagga ner och jobba mer systematiskt framåt med saker och ting. Jag får hålla mig till vad jag ska göra och bry mig mindre om sånt som jag tycker att andra ska göra. Jag kommer ingenstans med att vara för hård mot mot folk. Det slår bara tillbaka på mig själv. Jag måste bli bättre på att lyssna på kritik och ta den på rätt sätt. Jag får ta det som en typ av råd som jag kan ta lärdom av och som jag också kan få nytta av när jag jobbar med att utveckla mig själv som person.  En grej som många har gett mig kritik för genom åren det är att jag allt för ofta tar bort människor i mitt liv som: Bryr sig om mig, vill hjälpa mig, vill ta hand om mig och se till så att jag mår bra. Det stämmer säkert. Jag har i alla fall vid för många tillfällen varit för snabb med att döma folk och många har inte ens fått chansen att bevisa att dom faktiskt vill mig väl. Jag har väl många gånger varit rädd för att jag ska bli utnyttjad och lurad på olika sätt. Jag vågar inte alltid släppa in folk i mitt liv och min förklaring har många gånger varit att jag inte litar på människor som jag inte känner. Nu har jag ju insett att det är en bortförklaring. Vissa har ju inte ens fått chansen och jag har varit för egoistisk i mitt tänkande kring vad jag vill och vad jag tror. Vad jag vill och mitt ego tar över för mycket. Jag har ju också varit med om att människor som jag borde har kunnat lita på sviker mig och gör mig riktigt illa. Det har väl också gjort att jag är mer hård mot andra som vill komma mig närmare in på livet. Jag inser att jag har varit för hård och för egoistisk, vilken i slutändan bara skadar mig själv. Egentligen blir allt bara fel. Det är ju bara dumt att inte släppa in människor i mitt liv som vill hjälpa mig och bryr sig om mig. Jag kommer inte att klara allt som jag vill åstadkomma i livet om jag inte får hjälp av andra. Därför måste jag nog våga lita mer på människor och i alla fall ge fler en ärlig chans. 

 

Jag har den senaste tiden gjort en ganska stor personlig förändring. Jag dömer inte människor för snabbt. Jag har taggat ner och är mer ödmjuk. Jag inser allvaret i saker och ting som jag framöver vill få fixat. Jag måste tagga ner och jobba systematiskt framåt. Jag får hålla mig till sånt som jag har till uppgift att göra och inte bry mig så mycket om sånt som andra ska göra. Jag är inte hård mot någon längre. Jag bara bestämde mig för att sluta med det och jag har redan märkt under dessa två veckor att mycket runt omkring mig har förändrats till det bättre. Jag är mer ödmjuk inför saker och ting. Jag har taggat ner och är mindre egoistisk. Jag lägger min egen energi rätt och bryr mig inte längre om sådan saker som jag egentligen inte kan påverka eller ens har som uppgift att försöka förändra. Jag har aldrig gjort en större rannsakan av mig själv och jag har verkligen gjort en stor förändring som jag i alla fall tycker gör att jag blir en bättre människa. Jag mår nu bättre, men det var obehagligt att känna att jag var tvungen att förändra mig så mycket för att inte förlora mycket av sånt som ändå är viktigt för mig i livet och som jag också många gånger bara tar för givet att jag alltid kommer att ha.  Många gånger kan det ju vara så att man typ bara pratar om att man ska förändra sig till det bättre, men sen gör man inte det i alla fall. Ibland kan det också vara så att man förändrar sig själv till det bättre under en kort period. Sen kommer man lätt tillbaka till sånt som man gjorde innan som inte var bra. Men jag har känt hur mycket bättre jag mår av att ha gått in i mig själv och gjort massor av förändringar i min personlighet. Jag kommer att i framtiden tänka på att vara mer ödmjuk och inte hård mot mig själv och andra. Jag kan ju också tycka att mycket i vårat samhälle är för hårt för oss människor som lever i det. Det ställs väldigt mycket krav på den enskilda människan. Vad jag tycker är rätt eller fel i det där har jag inte funderat så mycket på, men jag inser hur hårt det kan vara om man råkar göra allt för många misstag. Jag därför bestämt mig för att jag inte ska vara en person som också är hård och liksom bidrar till att samhället blir ännu hårdare att ta del av. Jag har ju insett nu sånt bara slår tillbaka på mig själv. Jag mår skit och jag kan inte skylla på någon annan än mig själv i slutändan. Därför har jag gått in i mig själv och gjort massor med förändringar som jag tror är till det bättre. Detta ska jag hålla i och utveckla åt rätt håll framöver också. 

 

Saker som också kan vara positiva är ju att jag faktiskt har lärt mig väldigt mycket på kort tid. Det bästa sättet att lära sig saker på det är ju förmodligen att förstå att man  har haft riktigt fel. Då inser du att du måste tänka om och agera på ett annat sätt. Jag har lärt mig att jag måste anpassa mig mer till vad andra vill också. Jag kommer inte att klara allt på egen hand och jag kommer bara att må sämre och sämre av att vara egoistisk och för hård. Det kommer inget positivt ur det när man är en sådan person.

 Jag har tänkt och jag har ändrat mig. Jag är nu mer ödmjuk och jag har taggat ner. Jag mår bara bra av det och jag är övertygad om att mycket kommer att gå lättare för mig i framtiden när jag nu har lagt mycket av den "sämre" attityden åt sidan. Jag har redan märkt att mycket runt omkring mig blir bättre och lättare för mig att hantera bara för att jag  tar det lugnt och taggar ner.  Jag mår bättre igen, fast jag har ett litet sår i hjärtat och jag går runt med en klump i magen. Jag har den senaste tiden verkligen lärt mig en läxa och det har skakat om mig på ett sätt som gjorde mig rädd och fick mig att må väldigt dåligt. Jag kommer att vara mer försiktig med allt  jag säger och gör i framtiden.