Ibland funderar jag på hur mycket jag egentligen orkar. Jag har massor med saker som jag vet att jag ska göra i flera veckor framöver. Det känns för mycket när jag tänker på allt som jag både behöver och vill göra. Det känns viktigt att leva i nuet och bara ta en dag i taget. Dagarna har den senaste tiden känts väldigt långa. Jag har gjort massor från tidig morgon till sen kväll och det bara fortsätter och fortsätter. Vissa av alla saker skulle jag helst vilja slippa, men av olika orsaker så känner jag att jag även måste göra sånt som jag egentligen tycker är jättetråkigt.  

 

Jag har fastnat lite i några s.k. onda cirklar. Om jag inte gör vissa saker, då blir det bara sämre för mig längre fram. Samtidigt är jag osäker på om jag orkar, och då har jag ju lärt mig att jag borde låta bli. Hur jag än vänder och vrider så hittar jag ingen lösning som gör att jag kan få bort känslan av att jag har så mycket att göra. Dessutom kommer det ju säkert upp mer saker framöver som jag inte vet något om eller kan räkna med just nu. Jag kan också känna mig nervös och lite rädd för att behöva gå igenom vissa saker. 

 

Jag prioriterar ändå att gå mina promenader. Jag har i skrivandets stund gjort nästan 70 000 steg och det är ju bara torsdag. Målet är ju 80 000 steg till på söndag så jag behöver ju egentligen inte gå fler promenader denna veckan...men det kommer jag nog att göra ändå. Det kanske blir så för mig att jag lätt går mer när jag har mer att göra samtidigt som jag tycker att mycket med allt är jobbigt och tråkigt. Promenaderna är ju ett sätt att bara komma ut och tänka på något annat än mycket av den skit som jag just nu har att ta tag i. 

 

Jag vet inte vad jag ska tänka eller känna längre. Stundtals kan jag må jättebra och sen kan det vända från en minut till en annan och då känner jag mig oftast väldigt tom. Jag vet inte om det är samma sak som att må dåligt, men tomhetskänslan är i alla fall inte en känsla av att allt känns 100% bra. 

 

Nu har jag ändå ordnat det ganska bra för mig denna veckan. Jag är lite mer ledig än vad jag egentligen skulle ha varit och jag kan väl alltid tänka att även om jag känner mig tom och liksom lite trött på många saker, så blir det nog snart bättre. Det är inte alltid så lätt att göra allting rätt så att man i slutändan mår bra av det. Det kanske är en tanke som jag måste lära mig att acceptera lite bättre än vad jag gör.