Jag får ibland frågan om jag har en bil och när jag säger att jag inte har det så frågar många varför. Det enkla svaret är att jag inte känner att jag behöver en. Livet funkar bra för mig utan bil och jag ser nog fler bekymmer än möjligheter med att äga en bil. 

 

Sen är det ju också så att jag kan inte så mycket om bilar. Jag kommer ju bara att få massor med problem med min bil, eftersom jag känner att jag inte vet hur jag ska sköta den på ett optimalt sätt. Det kommer att kosta otroligt mycket pengar och det känns bara onödigt när jag lever ett liv där jag sällan kännar att jag behöver ha en bil. 

 

Man kan ju åka rätt mycket annat för dom pengarna som det kostar att äga en bil. Taxi, tåg, buss eller hyrbil är ju några exempel. För mig är sådana alternativ både billigare och lättare att utnyttja i längden. 

 

Det är ju hänt att jag åkt "limmo"  också det är ju en känsla av lyx som jag aldrig har känt när jag kör bil. Dessutom kan man ju åka en hel del limmo på ett år, för de pengar som det kan kosta att äga en egen bil. 

Naturligvis kan jag ibland känna att det finns nackdelar med att inte ha en egen bil. Jag får ju planera betydligt mer om jag tänker att jag ska åka någonstans. Jag får ju planera lite, även  jag bara ska ta en tur till Uddevalla. Samtidgt känner jag att även om jag kan komma på vissa nackdelar och jag några få gånger per år kan sakna att jag inte har en bil, så känns det ändå bättre för mig att ingen bil ha. Jag känner inte att jag behöver en egen bil så mycket, så att jag måste skaffa en. 

 

Jag tänker alltid att skulle det komma en dag där jag behöver en bil, då får jag ju lösa det då. Sen vad lösningen exakt blir, det vet jag inte. Men det är något jag verkligen kommer att tänka igenom om det skulle bli aktuellt. Vilket skulle kunna vara den bästa lösningen för mig?

 

Ett alternativ som jag skulle försöka undvika om det går, det är att ta ett privatlån. Jag vill ju inte bära hela den kostnaden själv. Om du sen säljer bilen, då har den ju tappat i värde och du kanske fortfranade har mer pengar kvar att betala av på lånet som du tog för att kunna köpa bilen för. Det känns som ett väldigt dyrt och onödigt alternativ och det skulle i alla fall jag försöka att undvika till varje pris.

 

Om jag inte har möjlighet att betala för min bil med egna sparande pengar, då skulle jag nog fundera på att leasing av bil istället. Jag har inte jättebra koll på vad som gäller och hur det funkar när man leasar bil, men skulle det bli aktuellt så kommer jag att ta reda på allt jag tror mig behöva veta. Som jag har förstått det när jag genom åren har pratat med personer som väljer att leasa en bil, så hör man ofta att dom säger att man blir av med väldigt många bekymmer som annars har när man äger sin bil. Väljer man dessutom att leasa bil via sitt bolag så blir ju leasingkostnaden också avdragsgill.  Det innebär ju att man betalar bilen med pengar som inte beskattats fullt ut ännu. I praktiken betyder väl det att staten är med och betalar en stor del av bilen. Så vet jag många som gör och skulle jag ha den möjligheten så hade jag säkert gjort så också. Dessutom är det väl så med leasing att man lämnar tillbaka bilen efter några år. Det gör väl att man iet har något restvärde att oroa sig för. Det blir ingen deprecieringsförlust (eller värdeminskningsförlust). Du har ingen bil som tappar halva sitt värde av att stå i garaget. Fördelen är ju också att man aldrig binder upp kapital och du kör alltid en nyare och bra bil när det leasar. 

 

Nu vill jag väl ändå säga att jag kanske har fel på några punkter när det kommer till detta med bilar och vad som är bättre och sämre att göra och vad som gäller vid tex leasing.  Men jag kan säga att jag kommer att tänka igenom mina val noga om det skulle komma en dag i framtiden där jag känner att livet inte funkar utan bil. Hur man än väljer att lägga pengar på en bil och alla omkostnader som kommer med den, så är det ju värt att ta reda på vad som är bäst att göra. Det är inte för att vara snål, det handlar ju om att ha en fungerande privatekonomi. 

 

Nu har jag ju ingen bil och jag funderar inte heller på att skaffa någon. Som jag lever mitt liv idag, så skulle nog bara må skit över att ha en bil att bekymmra mig över. När jag heller inte är så intresserad eller kan så mycket, så känns det just nu som ett rätt beslut att bara fortsätta leva utan bil. 

 

 

 Dygnet har 24 timmar och jag kan inte få fler och jag kan inte köpa mig fler. Jag vill få gjort mycket nu, men tiden räcker inte riktigt till och dessutom är det mycket med pengar som jag ska få koll på nu. Det som känns bra med allt jag planerar och sätter upp mål för just nu det är att jag har en tidsplan för allting. Det gör ju att det känns mer motiverande att fortsätta. När det gäller ekonomin och dom mål jag har med den så strävar jag ju efter att få pengar att jobba för mig. Jag vill komma till en punkt där jag inet behöver jobba så hårt för dom. Jag tror att jag är på rätt väg nu och det är nog första gången som jag på riktigt känner det. Jag har ju i alla år gjort som många andra. Man jobbar för sina pengar och sen spenderar man dom, utan så mycket tankar på hur man ska göra för att få dom att växa. Det är ju egentligen inte svårare att få pengar att jobba av sig själv. På ett sätt är det ju lättare för man behöver ju inet göra så mycket sen när man väl har fått allt på plats. Jag måste ju bara börja och ha tålamod. Jag väljer att göra vad jag tror krävs och jag är noga med att få allt klart inom en viss tid. 

 

Det är ju faktiskt så att en investering som bara få pengar att växa blir ju hela tiden värd mer även om jag skulle bli sjuk eller ha semester. Pengarna rör sig oavsett. För att nå mina mål med ekonomi och i slutändan min vison, så kräver det arbete av mig och jag måste ha tålamod, men när allt det är på plats då kommer jag ju att känna än större ekonomisk frihet än vad jag gör idag. Det är jag helt övertygad om. Tiden är något som kan vara en begränsning, men samtidigt får den mig att ta tag i saker och få dom gjorda. Klarar jag bara alla delmål på vägen så ökar chanserna hela tiden att ag ska klara mina slutgiltiga mål. För varje spärr jag kommer över så får jag automatiskt mer ekonomisk trygghet. Jag vill nå ett mål där jag tjänar pengar som jag nästan inet behöver jobba för alls. Jag vet inet exakt hur jag ska nå min vision, men det känns bar att jag har börjat och det känns också bra att jag har en tidsplan för allt som jag gör. Jag kommer liksom inte att kämpas på i evigheter för att sen konstatera att jag inte har kommit vidare i min ekonomi. Misslyckas jag med något av mina delmål den närmaste framtiden, då kommer jag att ge mig där och bara göra det bästa av allt ajg har lyckats med. Typ bara leva så mycket jag kan. Det känns bra att man har börjat på riktogt att närma sig visionen. Tiden gör jobbet, men bara om jag börjar att göra sånt som jag har planerat för att nå målen.  Min tid ger mig mina möjligheter. 

 

 Ibland kan jag önska att jag hade kommit till fler vissa insikter tidigare med vad jag kan göra med min ekonomi. En del saker kör jag på nu och jag tror på det jag gör. Jag har aldrig tidigare känt att jag är mer rätt ute än vad jag är, fast det stör mig som fan att jag inte förstod vissa saker mycket tidigare. 

 

Sen kan man ju alltid säga att man borde gjort annorlunda och det alltid lätt att ångra saker i efterhand. Sen är det ju så att jag har ju gjort mycket saker genom åren som har kostat pengar och att jag inte tex inte gjort vissa resor och fått uppleva saker, så hade jag väl ändå suttit här och ångrat att jag inet gjorde dessa saker. Det är lätt att glömma alla drömmar som man har förverkligat. Jag fastnar lätt i tankar på vad jag vill göra och vad jag aldrig gjorde. Men jag inser ju någonstans att jag inte kan tänka så heller. Man lever ju sitt liv här och nu och mycket som ajg har gjort är jag ju inte ledsen för att jag har gjort. Dessutom har jag gjort mycket som jag nog inte kommer att klara av att göra igen, även om jag skulle försöka och ha pengar till. Vissa saker funkade bara förr, men det funkar inte nu och i framtiden. Så någonstans är det väl egentligen meningslöst att tänka på vad man kunde ha gjort tidigare, men det finns några saker som jag önskar att jag hade kommit till insikt med tidigare i livet. Även om jag är ganska nöjd med min ekonomiska situation just nu. 

  

 

* Jag skulle ha tänkt tidigare på att inte köpa saker som jag inte behöver. Ibland har jag köpt saker för att jag bara har tänkt en spontan tanke att det där vore häftigt att ha. Hade man itsället sparat dessa pengar genom åren och bara väntat till man hade kommit upp i större summa, så hade det förändrat min ekonmiska situtation till det bättre, flera år i förväg. Jag önskar att jag hade förstått alla fördelar med att inte köpa saker jag inte behöver, tidigare. 

 

* Jag skulle tidigare har tänkt på att lägga ner mer tid på att läsa på "plugga" inför saker som jag sen tänker att jag vill tjäna pengar på. Även om jag genom åren har varit försiktig med att investra i saker som jag inte vet så mycket om, så finns det tillfällen då jag nog hade tjänat på att i alla fall ha mer tålamod och tänkt en extra gång. Är jag väl förberedd och påläst så känns det som att det brukar gå bra. Det är ju också hur många som helst som genom åren har försökt ge mig råd om saker som dom tycker att jag investera i, och i efterhand har det visat sig hur många gånger som helst att det hade gått rakt åt helvete om jag hade lyssnat på allt de där. Så det känns viktigt för mig att själv läsa på och efter det bilda mig en uppfattning vad som kan funka eller inte. 

 

* Ta det lugnt. Det ordnar sig. Detta önskar jag att jag hade fattat så tidigt som möjligt. När jag kom till insikt med det så löste sig många ekonomiska och många andra problem automatiskt. Det går ite snabbare att få saker gjort för att man har för bråttom och tar man det lugnt så blir ju ofta allt man gör mer riktigt gjort. Att försöka få saker gjort snabbare och känna sig stressad över att man inte kommer framåt, gör ofta att man tar två steg tillbaka, istället för bara gå framåt mot dom mål man har. Man ska inte underskatta kraften i att klara av att göra mer saker i "snigelfart". Är det något jag verkligen önskar att jag hade vetat tidigare så är det lugnets och vilans värde för mitt egen driftighet och kreativa förmåga. 

 

 Nu går jag på semester. Jag ska är ledig fram till den 27:e augusti. Det ska bli skönt. Just nu i skrivandets stund så har jag egentligen inget planerat för min semester. Det är väl det som är semester på riktigt?

 

En grej som ska bli extra skön det är att jag inet behöver bry mig om klockan lika mycket som jag annars gör. Jag tycker man varje dag lägger upp hela sitt liv utifrån vad klockan är och hur mycket tid man har på sig osv... Jag tycker jag ofta måste rätta mig efter klockan, oavsett om jag är på jobbet eller har fritid.  Nu behöver jag nästan inte bry överhuvudtaget om tider eller ens vad klockan är. 

 

 

Om du är en person som inte gillar mig så är det ok för mig. Jag strävar inte efter att leva mitt liv på ett sådant sätt så att så många som möjligt ska gilla mig. Jag ser det inte det som något som jag måste göra något åt. Det är inte mitt problem. 

 

Om någon känner behov av att prata skit om mig, bakom min rygg, så skiter jag väl i det. Jag kommer ju inte att må bättre av att jag bryr mig om det. Jag kommer heller inte att kunna tjäna pengar på andras skitprat om mig. Jag ligger liksom inte sömnlös på nättrena över att vissa inte gillar mig, och orkar lägga sin tid på att störa sig på sånt som jag gör. Livet är ju också för kort för att jag ska ha tid att alltid bry mig om varje enskild människa som väljer att tycka nånting om mig. 

 

Min personliga uppfattning om människor som pratar skit om andra det är att dom ofta är avunsjuka eller bara missnöjda med sitt egna liv. Det är ju också lättare att bara kritisera andra och skylla ifrån sig, än att bara göra saker som man själv mår bra av. Om någon känner att det ger dom något tillbaka att prata skit om mig, så får dom väl bara fortsätta med det då. Jag kommer personligen aldrig att slösa min tid och energi på att bry mig om vad andra människor tycker om mig, om dom inte har något positivt att säga eller vill mig väl med det dom säger. Jag kommer bara att fokusera på mina mål och bry mig om personer som jag gillar och ser upp till. Om du inte gillar mig så är det inget jag kommer att bry mig om. Är man inte en person som jag litar på så ska det mycket till för att jag bry mig om vad den personen tycker. 

 

 

 Jag tänker mycket nu på alla mål jag har och de mesta handlar om min ekonomi och vad jag vill skapa för framtiden. Jag tror inte det går en enda dag utan att jag tänker på minst fyra saker jag tror hjälper mig att faktiskt hålla mig till vad jag har planerat. Jag känner att jag är på rätt väg, bara jag gör som jag har sagt till mig själv att jag ska göra från början. Detta handlar ju nu bara om ekonomiska mål, men det är dom som känns viktigast just nu och det som känns extra bra är att jag har en tidsplan för allting. Allt känns bara rimligt, logiskt och jag tror starkt på att detta kommer att funka.  Det viktigaste är att jag tänker mycket på dessa 4 saker. Jag tror att det är en förutsättning för att jag i slutändan ska lyckas nå dom mål jag har med min ekonomi. 

 

 

 Jag har jobbat under denna helgen och de mesta kändes ganska lugnt. Imorgon börjar jag på min sista arbetsvecka och det är skönt att jag bara jobbar tre dagar. 

 

Jag tycker att jag har ordnat allt på ett så bra sätt som möjligt för mig. Jag gillar ju att börja semestern lite senare på sommaren och det är det ju nu. Dessutom jobbar jag ju som sagt bara tre dagar innan jag börjar min semester. Det innebär ju att jag börja varava ner lite med jobb, vilken känns skönt. Jag har också tagit ledigt några dagar efter att min semesterperiod är avslutad och den veckan jag börjar jobba, så är det bar atvå dagar av busskörning, på hela den första arbetsveckan efter semestern. Det blir ju bra med en mjukstart på jobbet, efter att semsterperioden är avslutad. 

 

Hade jag inte gjort nånting med min semesterperiod, utan bara tagit semester under den perioden som jag var tilldelad av jobbet, då hade jag börjat min semester under midsommarveckan och redan varit tillbaka i jobb nu. Som det blir nu så får jag ju också totalt sex extradagar ledigt efter att jag aktivt sökte fyra. Jag hade ordinare ledighet också och då tog jag några dagar till i samband med dessa. Så jag tycker att jag har ordnat ledigheten så bra det bara går. Sen vet jag iet riktgt vad jag ska göra på min semester, men oavsett vad jag hittar på så är är det ju både lyxigt och gött att vara helt jävla ledig. 

 

Nu får jag ju inet glömma att jag har jobb kvar att ta tag i. Nästa vecka jobbar jag ju som sagt 3 dagar. Imorgon, torsdag och fredag. Dessa dagar får jag ju fokusera på först. Det är ju urigt och börja tänka för mycket på sin semester när man jobbar. Då gör man lätt för många misstag och det vill man ju inte göra. Sen går det inte att komma ifrån att jag snart får en fucking skön semester. Jag är väldigt tacksam och glad över att jag lever mitt liv på ett sådant sätt där jag faktiskt kan ta semester och göra vad jag själv vill med den. 

 

 Jag har vissa följare som verkar typ kolla allt jag gör och med jämna mellanrum så har jag några som ofta skriver till mig. Några av dessa trogna följare är ofta av den åsikten att man tycker att jag borde tagga och inte ha ett så stort bekrätelsebehov. Vissa skriver att dom tycker att jag är duktig, men man vill inte veta att jag tex har nått något mål som jag har haft med pengar. Man kan också tycka att jag inte ska skryta över så många saker som jag tidigare har gjort. Generellt sett så tycker vissa att det inte är så fint av mig att visa framgång. Enligt vissa så ska jag bara tagga ner och inse att jag är precis lika vanlig som alla andra. Det är den känslan jag får när vissa personer (som är ständigt återkommande) skriver till mig. 

 

Jag tycker inte själv att jag har något stort bekräftelsebehov. Jag tycker att jag försöker visa en bild av mig själv som är så nära min verklighet man kan komma, men jag bryr mig inte så mycket om hur folk väljer att tolka allt de man ser i mina sociala medier. Jag känner mig så trygg i mig själv så att jag har inget behov av att visa andra att jag tex har pengar och kommer att få in ännu mer som ajg i sin tur kommer att tjäna ännu mer på. Jag skriver detta, men jag gör det ju bara för min egen skull. Allt handlar ju bara om att jag vill påminna mig själv om vad jag har gjort och vad jag har för plan att göra. Skriver jag om pengar så har jag egentligen inget behov av att visa att jag har och tjänar mer. Jag vill bara skriva av mig om saker som jag ägnar mig åt i mitt liv. Pengar är viktigt för mig, men jag bryr mig aldrig om vad andra tycker. Jag taggar nog ner med många saker. Jag visar inte allt och jag berättar framförallt inte allt. Jag vill heller inte vara en person som skryter om någonting, men jag vill ju inte vara för hård mot mig själv heller. Tycker jag själv att jag har gjort nånting bra och kanske dessutom är stolt över det, så är det väl inte så konstigt om jag vill lägga ut det på Dannebloggen.

 

Jag bryr mig inte om status och jag har heller inget behov av att bevisa något för någon. Jag gör min grej och mår bara bra av det. Ingenting handlar om något annat än att jag ska må bra och jag mår som bäst när jag strävar efter att uppnå mina mål och mina sociala medier hjälper mycket med att fortsätta komma framåt mot dom mål jag faktiskt har och vill fixa. Jag kan heller inte tänka mig ett liv utan min strävan efter att förevrkliga dom drömmarna som jag har. Sen går det ju heller inte att komma ifrån att man behöver ha pengar för att kunna förverkliga dom drömmar man har. 

 

Den senaste tiden har folk skrivit till mig och vill att jag ska komma och överraska någon på tex en svnsexa eller ett födelsedagskalas. Peresoner som skriver och frågar detta är inga som jag känner och känner inte heller den dom vill överraska. Jag har hittills sagt nej till alla förfrågningar eller inte ens svarat dom som skriver. Anledningen är mycket enkel. Ingen har hittills velat betala det som jag vill ha och vad jag tycker att det är värt att göra det för.  Jag ser mitt värde och jag gör inte mycket för andra om jag inte får betalt för det. För mig är mitt värde självklart och jag slösar inte min tid på saker som jag inte tycker att jag får tillräckligt betalt för. Får jag inte betalt för saker då lägger jag ju hellre min tid på att göra saker som jag tycker i kul. Tex några timmar i pingishallen. Folk får ta att jag säger nej och inte bryr mig. Jag kommer alltid att se mitt värde och aldrig undervärdera mig själv. Jag tar alltid ruskigt bra betalt. För det är vad jag tycker att jag är värd. Vill någon inte betala, då finns det väldigt många andra saker som jag hellre lägger min tid på, och kanske också får bra betlat för. En del kan säga till mig att dom inte tycker att det är värt att betala det priset som jag begär. Det är ok för mig att dom tycker så, men jag kommer aldrig att ifrågasätta mig själv när det kommer till vad jag tycker att jag är värd. Om någon jag inte känner och som bara är en person som följer mig och Dannebloggen, så kommer jag aldrig att ta mig till en plats där någon eller några inte är villiga att betala för min tid. Jag missar inga chanser för att jag säger nej. Att jag säger nej hjälper mig bara att ta bort dom som inte ser mitt värde och det gör också att hitta platser som jag kan vara på, där mitt värde bara är självklart. Jag lägger ingen tid på att försöka bevisa mitt värde för andra. Jag gör min grej och sen får jag rätt människor omkring mig som är bra för mig och som också tycker att det jag gör för dom är värt att betala för. 

 

 

 

 

Ny vecka och jag jobbar fortfarande. Jag hörde många förra veckan som sa att dom skulle gå på semester nu och jag kan erkänna att jag är lite avundsjuk, men om två veckor får jag ju jag gå på semester och då kommer ju allt bara att kännas bra. Dessutom är det ju så att hade jag gått på semester under den perioden som jag av jobbet blev tilldelad, då hade jag varit tillbaka på jobbet denna veckan och då hade jag bara sett massor av jobb framför mig, samtidigt som man hade haft en känsla av att semestern gick på tok för snabbt. Så någonstans tycker jag att det är bra ändå. Jag jobbar på nu och när jag kommer tillbaka från min semester då är sommaren över och vi är inne i hösten, som ju är den årstid som jag gillar allra mest. 

 

Jag kan också redan nu se hur mitt schema ser ut fram till mitten på december. Jag sökte ju tex ledigt i slutet av september eftersom jag vill kunna gå på Bokmässan i Göteborg. Jag vet iet om jag kommer att gå alla fyra dagarna, men jag är i alla fall ledig då vet jag ju i alla fall att jag kan välja fritt vilka dagar jag vill göra ett besök. 

 

Jag funderar också på om jag ska söka ledigt precis i början av den veckan som jag kommer tillbaka från min semester. Som jag ser det nu så börjar jag jobba med ganska tuffa pass och det skulle ju kännas bra och få några extra dagar ledigt och nästan 5 veckors semester. 4 veckor är ju ok också, men tidigare år har jag tagit lite mer ledigt direkt efter den ordinarie semesterperioden och det har alltid bara känts bra. Man får känslan av att man njuter av livet maximalt och det är väl det man ska göra?

 

 Denna veckan har jag som sagt jobb att ta tag i och det kan bli en lite tuffare vecka än normalt. Jag jobbar ju helgen och det är ju Fallens Dagar i Trollhättan. Jag vet inte hur mycket jag känna av under mina arbetsdagar. Jag ska ju inte köra så värt mycket till Trollhättan och jag jobbar ju dessutom dagtid  så det behöver det är ju inte säkert att jag känner att jag har mer att göra för det, men man vet aldrig med busskörning. Man kan tro innan att det ska bli lugnt och sen blir det precis tvärtom. Sen kan man tro att det ska bli tufft och så händer det nästan ingenting. Jag har aldrig lärt mig att förutse det där. Det blir som det blir, men det brukar ändå vara relativt lugnt att jobba på under sommaren. Det jobbiga är väl att man hela tiden sitter och räknar ner och längtar till semestern. Har man haft den så tycker man den ledigheten gick för fort. Så man blir aldrig riktigt nöjd, hur man ser på det. 

 

Jag ska också under denna veckan kämpa på med konsten och mitt jagande av steg. I två vedckor nu har jag haft ungefär samma upplägg och det har funkat. Denna veckan får jag väl tänka lite annorlunda eftersom jag jobbar helgen. Pingis har jag inte tränat på ett tag och jag vet inet om det blir något denna veckan heller. Det kanske är bra med ett litet uppehåll också. Det gör ju kanske att man kommer tillbaka till det, lite mer spelsugen och fräsch i kroppen. 

 

När det gäller konsten så håller jag på att fasa ut det gamla arbetsättet och man kan väl säga det går sakta, men framåt. Däremot går det ekonomiskt bra och jag har mtcyyket pengar som ligger och väntar på mig. Jag kan ta det lugnt och jobba med det i min takt. Jag tjänar mina pengar tids nog ändå, och dessutom tror att jag kommer att tjäna ännu mer pengar när jag väl har kommit in i det nya arbetssättet. 

 

 

 Linus:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Ännu en arbetsvecka är över. Skön ledig helg och det första jag tänker på är jag under helgen ska genomföra två sköna långpromenader. På mitt jobb går nu ännu en "grupp" på semester, men jag får jobba på i två vedckor till. Jag kan erkänna att jag räknar ner nu. Denna veckan kändes också lite tuffare än den förra, men det är ju ändå ganska lugnt att köra på sommaren, så jag brukar säga att jag har lite mini-semester på jobbet också. 

 

Under helgen ska jag som sagt röra mig mycket. Jags ska försöka "kötta" och leverera lite konst också. Jag har kommit efter som fan där nu och jag vill få in alla cash som just nu bara ligger och väntar på mig. Den nya arbetsmetoden som jag har påbörjat nu känns redan bra och jag kör på med att fasa ut det gamla. Funkar det så är det ju bara att köra på. 

 

Sommaren är en skön årstid. Allt känns mer avslappnat på något sätt. Nu är ju min "favvoårstid" hösten, men jag klagar sällan på sol och värme. Man gnäller ju för så mycket annat väder, så jag har lovat mig själv sen länge att jag aldrig ska klaga på den svenska sommarens solskensdagar. 

 

 

 

 Jag tittar som sagt på alla möjliga resor. Stundtals tänker jag att jag ska göra en resa som jag aldrig har gjort förut. Som det känns nu så tänker jag att jag måste våga gå utanför min "comfortzone". Samtidigt tänker jag att åker jag till Prag, Bryssel eller Stockholm så blir risken mindre att jag ångarar mig. Jag ångarde ju resan till Budapest förr året och det förstörde ju också till viss del förra årets ekonomimål. 

 

Jag tänker också att det bara är lättare att strunta i de mesta vad resor heter och bara fokusera på ekonomin. Samtidigt vill jag resa och uppleva saker. Jag är ganska säker på att det kommer att funka, men det finns ändå en lite rädsla för att en eller två resor ska kosta mer än vad jag har räknat med. Då misslyckas jag ju med sparmålet. Gör jag det så tror jag inet tat jag komer att förlåta mig själv. 

 

Det som känns bra är att allt med som har med ekonmin att göra har gått bra i år. Jyst nu går också konsten jävligt bra. Jag hinner inet leverera så mycket som jag skulle vilja göra nu, men det positiva är pengarna bara ligger och väntar på mig. Det gör inget om jag ijet orkar greja så mycket med konsten på ett tag. Så fort jag börjar greja igen så rullar pengarna in och i slutändan förlorar jag absolut ingenting på det. Dessutom har jag nu börjat fasa ut det gmla arbetsättet med konsten och jag kommer att fortsätta göra det, fast i ganska långsam takt. Jag vill inte ha för bråttom. Allt måste ske naturligt i min värld. Jag tror också att det nya arbetsättet som jag har börjat jobba med nu, kommer att generera mer pengar än vad det skulle ha gjort om jag inet ändrar arbetsätt. 

 

Jag är nöjd med balansen i allt jag gjorde ungder förra veckan. Jag lyckades kombinera jobb, träning och allt annat som jag ville få gjort förra veckan. Jag hittade också tid för vila. Jag hittade också mycket tid till att läsa och skriva. Det kändes bra och jag ska nog försöka lägga upp denna veckan på ungefär samma sätt. Jag behöver ju inte ändra på något som känns så bra det kan göra. Jag är inte så välplanerad just nu, men jag vet att jag kommer att ha mycket att göra ändå. Det är bara att se sig omkring varje dag. Sen är det bara att köra på. Man får bita i det sura äpplet om det behövs. Längta till semestern gör jag, oavsett hur mycket eller hur lite jag har att göra just nu. 

 

 

 

 Jag tänkte ta upp en grej som nog är helt mänsklig av folk att göra, men som jag är otroligt trött på och som också i många fall kan kännas lite obehaglig. Speciellt när man innan känner att man förmodligen kommer att få utstå massor med skit, fast jag egentligen inte gör något annat än sätter gränser och står upp för mig själv. 

 

När jag gör något (oavsett vad) så är det ganska ofta som vissa typer av människor ofta frågar mig, eller till och med kräver av mig att jag ska göra ännu mer i det jag redan gör. Ofta räcker det inet med det jag faktiskt redan gör. Och ibland känns det som vad jag än gör eller hur mycket jag än får gjort, så får jag ofta höra att jag inte gör tillräckligt och jag borde göra mer. Jag förstår ofta att människor är på mig på detta sättet. Speciellt när jag är ny på nånting och kanske hamnar i något där jag spenderar tid, eller bara stöter på många nya människor. Jag är så trött på att det alltid är samma sak. Folk vill alltid att man ska göra hur mycket som helst, men när jag stäler frågan vad dom själva gör, eller varför dom inet bara kan ta tag i det dom vill att jag ska göra själva, då får man antigen höra att dom har så mycket att göra eller så blir dom ställda av min fråga och kan iet svara alls.  

 

Oavsett vad jag gör och även om jag är nöjd med mitt liv och har mycket tid över att göra vad jag vill med så kan ingen komma ifrån att dygnet bara har 24 timmar. Så är det för alla liksom. Jag har också mcyket att göra. Jag har ett jobb att sköta och när man kommer hem s¨är det inte alltid man orkar göra så mycket annat. Jag har heller inet mer tid till att greja hur mycket som helst med saker, bara för att jag kanske kommer hem tidigt efter en arbetsdag, eller är helt ledig. från busskörningen. 

 

Bara för att jag gör nånting, så betyder inte det att jag automatiskt vill göra ännu mer inom det specifika området. Jag gör ju som jag vill och oavsett vad folk tycker att jag borde göra, så måste jag ingenting. Många som håller på såhär och tjatar på andra borde nog rannsaka sig själv lite och fundera på vad dom själva gör, innan dom börja be eller ställa krav på vad andra ska göra. Jag sätter ju mina gränser i mitt liv och min personliga uppfattning är att folk som tjatar mycket p andra och tycker att dom hela tiden ska göra mer, och aldrig tycker att andra gör tillräckligt, dessa människor tar ofta på sig för mycket som dom sen inte pallar med att slutföra. Det blir för mycket och sen är dom stressade och blir lätt arga för att andra inte ställer upp för dom. Sätter du gränser för dig själv och lär dig att säga nej till saker, så är jag övertygad om att det också blir lättare att förstå andras gränser och också acceptera att man ibland får nej när man frågar folk om nånting. 

Jag är ju bara en människa och man har ju bara en viss nivå av orka och tid. Jag har ju också massor med saker som jag vill göra, men mycket av dessa saker handlar ju inte om att hjälpa andra med diverse saker som dom tycker att jag ska göra. Så vill inte jag leva mitt liv och jag måste heller inte bry mig bara för att andra försöker kräva att jag ska göra nånting. 

 

Jag väljer själv vad jag prioriterar. Jag vet väl på ett ungefär min begränsningar och jag kan se möjligheter med att göra saker, men alla möjligheter som kan finnas, är inte alltid värda min uppmärksamhet. I slutändan är det alltid viktigt att jag mår bra och det kommer jag aldrig att göra om jag låter andra styra för mycket över vad jag ska göra och bara finna mig i det utan att säga ifrån.

 

Sen är det ju också så att jag upplever ofta att folk ber mig om saker som jag inte kommer att tjäna pengar på. Då känner jag ofta att varför skulle jag bry mig överhuvudtaget. Det blir ju ännu lättare att prioritera annat som jag faktiskt tjänar pengar på och jag brukar ju också säga att:Jag lägger ju hellre timmar på träning i pingishallen, än göra något som jag inte tjänar några pengar på. Det gäller väl inte i alla lägen, men väldigt ofta. Får jag inte betalt så vill jag ju mest bara göra saker som jag brinner för eller bara känns viktiga för mig. Det tycker jag känns rätt och kan jag leva efter det så har jag svårt att tro att jag kommer att må dåligt av det.

 

När jag sätter gränser och står upp för mig själv så är det tydligen väldigt provocerande för vissa typer av människor. Jag tror också att dessa personer har svårt att dra tydliga gränser i sitt eget liv. För mig är det en förutsättning för att jag ska må bra.  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När har jag semester. Just nu har jag väl ungefär 3 arbetsveckor kvar att avverka. Jag vet inte hur många som ha frågat mig den senaste tiden när jag har semester. Den frågan får väl alla som har ett jobb att gå till just nu och jag har väl egentligen inga problem med att svara på den frågan, men lite tjatigt känns det redan nu. Den senaste tiden har jag sagt att jag börjar om ungefär en månad, och ja...jag har 4 veckor. Jag skulle egentligen har börjat tidigare, men jag har bytt med en kollega på jobbet. Bla, bla bla. 

 

Jag vet inet hur ajg själv är som person när det kommer till att fråga andra den frågan. Jag ställer den ibland, men jag försöker bara ställa den när jag på riktigt är intresserad av när den personen jag ställer den till faktiskt har sin semester. Jag märker ibland att vissa som ställer den frågan till mig, egentligen inte verkar särskilt intresserade av att höra mitt svar. Eftersom vissa personer ställer den frågan om och om igen till mig, så funderar jag ibland på om dom lyssnar på vad jag säger. Jag förstår naturligvis att ingen mer än jag själv kan veta när jag har semester, men jag tycker att om man ställer frågan så borde man ändå lyssna och vara intresserad av svaret. 

 

En gång var den person som ställde denna frågan (när har du semester) till mig, säkert 10 gånger på en och samma vecka. Jag svarade varje gång, men när jag hade fått frågan 11 gånger under en och samma vecka, då sa jag faktiskt ifrån. Varför frågar du när du aldrig verkar lyssna efter svaret? Jag har ju svarat 10 gånger nu på kort tid!!! Du borde komma ihåg det nu!!! Varför fråga när du uppenbarligen inte verkar vara intresserad av när jag har semester, Bryr man sig om när någon har semester, så kommer i alla fall jag ihåg vad folk svarar när jag ställer den frågan. 

 

Jag kan väl annars säga att jag är glad att jag har lyxen att faktiskt få semester. En månad på sommaren där man är helt ledig och dessutom får betalt. Det är något som jag är glad för att jag har den rättigheten och kan utnyttja det maxiamalt. Tack för att jag är en människa som har rätt till semester, men sluta fråga mig när jag har semester, om du inte är intresserad av att höra vad jag svarar.

 

 

 

 För några veckor sedan när jag stod i köket och stekte något i olja så skvätte det upp varm matolja i ansiktet på mig. Jag fick ett märke i pannen och två små märken på höger sida av kinden.