Den senaste tiden har folk skrivit till mig och vill att jag ska komma och överraska någon på tex en svnsexa eller ett födelsedagskalas. Peresoner som skriver och frågar detta är inga som jag känner och känner inte heller den dom vill överraska. Jag har hittills sagt nej till alla förfrågningar eller inte ens svarat dom som skriver. Anledningen är mycket enkel. Ingen har hittills velat betala det som jag vill ha och vad jag tycker att det är värt att göra det för.  Jag ser mitt värde och jag gör inte mycket för andra om jag inte får betalt för det. För mig är mitt värde självklart och jag slösar inte min tid på saker som jag inte tycker att jag får tillräckligt betalt för. Får jag inte betalt för saker då lägger jag ju hellre min tid på att göra saker som jag tycker i kul. Tex några timmar i pingishallen. Folk får ta att jag säger nej och inte bryr mig. Jag kommer alltid att se mitt värde och aldrig undervärdera mig själv. Jag tar alltid ruskigt bra betalt. För det är vad jag tycker att jag är värd. Vill någon inte betala, då finns det väldigt många andra saker som jag hellre lägger min tid på, och kanske också får bra betlat för. En del kan säga till mig att dom inte tycker att det är värt att betala det priset som jag begär. Det är ok för mig att dom tycker så, men jag kommer aldrig att ifrågasätta mig själv när det kommer till vad jag tycker att jag är värd. Om någon jag inte känner och som bara är en person som följer mig och Dannebloggen, så kommer jag aldrig att ta mig till en plats där någon eller några inte är villiga att betala för min tid. Jag missar inga chanser för att jag säger nej. Att jag säger nej hjälper mig bara att ta bort dom som inte ser mitt värde och det gör också att hitta platser som jag kan vara på, där mitt värde bara är självklart. Jag lägger ingen tid på att försöka bevisa mitt värde för andra. Jag gör min grej och sen får jag rätt människor omkring mig som är bra för mig och som också tycker att det jag gör för dom är värt att betala för. 

 

 

 

 

Ny vecka och jag jobbar fortfarande. Jag hörde många förra veckan som sa att dom skulle gå på semester nu och jag kan erkänna att jag är lite avundsjuk, men om två veckor får jag ju jag gå på semester och då kommer ju allt bara att kännas bra. Dessutom är det ju så att hade jag gått på semester under den perioden som jag av jobbet blev tilldelad, då hade jag varit tillbaka på jobbet denna veckan och då hade jag bara sett massor av jobb framför mig, samtidigt som man hade haft en känsla av att semestern gick på tok för snabbt. Så någonstans tycker jag att det är bra ändå. Jag jobbar på nu och när jag kommer tillbaka från min semester då är sommaren över och vi är inne i hösten, som ju är den årstid som jag gillar allra mest. 

 

Jag kan också redan nu se hur mitt schema ser ut fram till mitten på december. Jag sökte ju tex ledigt i slutet av september eftersom jag vill kunna gå på Bokmässan i Göteborg. Jag vet iet om jag kommer att gå alla fyra dagarna, men jag är i alla fall ledig då vet jag ju i alla fall att jag kan välja fritt vilka dagar jag vill göra ett besök. 

 

Jag funderar också på om jag ska söka ledigt precis i början av den veckan som jag kommer tillbaka från min semester. Som jag ser det nu så börjar jag jobba med ganska tuffa pass och det skulle ju kännas bra och få några extra dagar ledigt och nästan 5 veckors semester. 4 veckor är ju ok också, men tidigare år har jag tagit lite mer ledigt direkt efter den ordinarie semesterperioden och det har alltid bara känts bra. Man får känslan av att man njuter av livet maximalt och det är väl det man ska göra?

 

 Denna veckan har jag som sagt jobb att ta tag i och det kan bli en lite tuffare vecka än normalt. Jag jobbar ju helgen och det är ju Fallens Dagar i Trollhättan. Jag vet inte hur mycket jag känna av under mina arbetsdagar. Jag ska ju inte köra så värt mycket till Trollhättan och jag jobbar ju dessutom dagtid  så det behöver det är ju inte säkert att jag känner att jag har mer att göra för det, men man vet aldrig med busskörning. Man kan tro innan att det ska bli lugnt och sen blir det precis tvärtom. Sen kan man tro att det ska bli tufft och så händer det nästan ingenting. Jag har aldrig lärt mig att förutse det där. Det blir som det blir, men det brukar ändå vara relativt lugnt att jobba på under sommaren. Det jobbiga är väl att man hela tiden sitter och räknar ner och längtar till semestern. Har man haft den så tycker man den ledigheten gick för fort. Så man blir aldrig riktigt nöjd, hur man ser på det. 

 

Jag ska också under denna veckan kämpa på med konsten och mitt jagande av steg. I två vedckor nu har jag haft ungefär samma upplägg och det har funkat. Denna veckan får jag väl tänka lite annorlunda eftersom jag jobbar helgen. Pingis har jag inte tränat på ett tag och jag vet inet om det blir något denna veckan heller. Det kanske är bra med ett litet uppehåll också. Det gör ju kanske att man kommer tillbaka till det, lite mer spelsugen och fräsch i kroppen. 

 

När det gäller konsten så håller jag på att fasa ut det gamla arbetsättet och man kan väl säga det går sakta, men framåt. Däremot går det ekonomiskt bra och jag har mtcyyket pengar som ligger och väntar på mig. Jag kan ta det lugnt och jobba med det i min takt. Jag tjänar mina pengar tids nog ändå, och dessutom tror att jag kommer att tjäna ännu mer pengar när jag väl har kommit in i det nya arbetssättet. 

 

 

 Linus:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Ännu en arbetsvecka är över. Skön ledig helg och det första jag tänker på är jag under helgen ska genomföra två sköna långpromenader. På mitt jobb går nu ännu en "grupp" på semester, men jag får jobba på i två vedckor till. Jag kan erkänna att jag räknar ner nu. Denna veckan kändes också lite tuffare än den förra, men det är ju ändå ganska lugnt att köra på sommaren, så jag brukar säga att jag har lite mini-semester på jobbet också. 

 

Under helgen ska jag som sagt röra mig mycket. Jags ska försöka "kötta" och leverera lite konst också. Jag har kommit efter som fan där nu och jag vill få in alla cash som just nu bara ligger och väntar på mig. Den nya arbetsmetoden som jag har påbörjat nu känns redan bra och jag kör på med att fasa ut det gamla. Funkar det så är det ju bara att köra på. 

 

Sommaren är en skön årstid. Allt känns mer avslappnat på något sätt. Nu är ju min "favvoårstid" hösten, men jag klagar sällan på sol och värme. Man gnäller ju för så mycket annat väder, så jag har lovat mig själv sen länge att jag aldrig ska klaga på den svenska sommarens solskensdagar. 

 

 

 

 Jag tittar som sagt på alla möjliga resor. Stundtals tänker jag att jag ska göra en resa som jag aldrig har gjort förut. Som det känns nu så tänker jag att jag måste våga gå utanför min "comfortzone". Samtidigt tänker jag att åker jag till Prag, Bryssel eller Stockholm så blir risken mindre att jag ångarar mig. Jag ångarde ju resan till Budapest förr året och det förstörde ju också till viss del förra årets ekonomimål. 

 

Jag tänker också att det bara är lättare att strunta i de mesta vad resor heter och bara fokusera på ekonomin. Samtidigt vill jag resa och uppleva saker. Jag är ganska säker på att det kommer att funka, men det finns ändå en lite rädsla för att en eller två resor ska kosta mer än vad jag har räknat med. Då misslyckas jag ju med sparmålet. Gör jag det så tror jag inet tat jag komer att förlåta mig själv. 

 

Det som känns bra är att allt med som har med ekonmin att göra har gått bra i år. Jyst nu går också konsten jävligt bra. Jag hinner inet leverera så mycket som jag skulle vilja göra nu, men det positiva är pengarna bara ligger och väntar på mig. Det gör inget om jag ijet orkar greja så mycket med konsten på ett tag. Så fort jag börjar greja igen så rullar pengarna in och i slutändan förlorar jag absolut ingenting på det. Dessutom har jag nu börjat fasa ut det gmla arbetsättet med konsten och jag kommer att fortsätta göra det, fast i ganska långsam takt. Jag vill inte ha för bråttom. Allt måste ske naturligt i min värld. Jag tror också att det nya arbetsättet som jag har börjat jobba med nu, kommer att generera mer pengar än vad det skulle ha gjort om jag inet ändrar arbetsätt. 

 

Jag är nöjd med balansen i allt jag gjorde ungder förra veckan. Jag lyckades kombinera jobb, träning och allt annat som jag ville få gjort förra veckan. Jag hittade också tid för vila. Jag hittade också mycket tid till att läsa och skriva. Det kändes bra och jag ska nog försöka lägga upp denna veckan på ungefär samma sätt. Jag behöver ju inte ändra på något som känns så bra det kan göra. Jag är inte så välplanerad just nu, men jag vet att jag kommer att ha mycket att göra ändå. Det är bara att se sig omkring varje dag. Sen är det bara att köra på. Man får bita i det sura äpplet om det behövs. Längta till semestern gör jag, oavsett hur mycket eller hur lite jag har att göra just nu. 

 

 

 

 Jag tänkte ta upp en grej som nog är helt mänsklig av folk att göra, men som jag är otroligt trött på och som också i många fall kan kännas lite obehaglig. Speciellt när man innan känner att man förmodligen kommer att få utstå massor med skit, fast jag egentligen inte gör något annat än sätter gränser och står upp för mig själv. 

 

När jag gör något (oavsett vad) så är det ganska ofta som vissa typer av människor ofta frågar mig, eller till och med kräver av mig att jag ska göra ännu mer i det jag redan gör. Ofta räcker det inet med det jag faktiskt redan gör. Och ibland känns det som vad jag än gör eller hur mycket jag än får gjort, så får jag ofta höra att jag inte gör tillräckligt och jag borde göra mer. Jag förstår ofta att människor är på mig på detta sättet. Speciellt när jag är ny på nånting och kanske hamnar i något där jag spenderar tid, eller bara stöter på många nya människor. Jag är så trött på att det alltid är samma sak. Folk vill alltid att man ska göra hur mycket som helst, men när jag stäler frågan vad dom själva gör, eller varför dom inet bara kan ta tag i det dom vill att jag ska göra själva, då får man antigen höra att dom har så mycket att göra eller så blir dom ställda av min fråga och kan iet svara alls.  

 

Oavsett vad jag gör och även om jag är nöjd med mitt liv och har mycket tid över att göra vad jag vill med så kan ingen komma ifrån att dygnet bara har 24 timmar. Så är det för alla liksom. Jag har också mcyket att göra. Jag har ett jobb att sköta och när man kommer hem s¨är det inte alltid man orkar göra så mycket annat. Jag har heller inet mer tid till att greja hur mycket som helst med saker, bara för att jag kanske kommer hem tidigt efter en arbetsdag, eller är helt ledig. från busskörningen. 

 

Bara för att jag gör nånting, så betyder inte det att jag automatiskt vill göra ännu mer inom det specifika området. Jag gör ju som jag vill och oavsett vad folk tycker att jag borde göra, så måste jag ingenting. Många som håller på såhär och tjatar på andra borde nog rannsaka sig själv lite och fundera på vad dom själva gör, innan dom börja be eller ställa krav på vad andra ska göra. Jag sätter ju mina gränser i mitt liv och min personliga uppfattning är att folk som tjatar mycket p andra och tycker att dom hela tiden ska göra mer, och aldrig tycker att andra gör tillräckligt, dessa människor tar ofta på sig för mycket som dom sen inte pallar med att slutföra. Det blir för mycket och sen är dom stressade och blir lätt arga för att andra inte ställer upp för dom. Sätter du gränser för dig själv och lär dig att säga nej till saker, så är jag övertygad om att det också blir lättare att förstå andras gränser och också acceptera att man ibland får nej när man frågar folk om nånting. 

Jag är ju bara en människa och man har ju bara en viss nivå av orka och tid. Jag har ju också massor med saker som jag vill göra, men mycket av dessa saker handlar ju inte om att hjälpa andra med diverse saker som dom tycker att jag ska göra. Så vill inte jag leva mitt liv och jag måste heller inte bry mig bara för att andra försöker kräva att jag ska göra nånting. 

 

Jag väljer själv vad jag prioriterar. Jag vet väl på ett ungefär min begränsningar och jag kan se möjligheter med att göra saker, men alla möjligheter som kan finnas, är inte alltid värda min uppmärksamhet. I slutändan är det alltid viktigt att jag mår bra och det kommer jag aldrig att göra om jag låter andra styra för mycket över vad jag ska göra och bara finna mig i det utan att säga ifrån.

 

Sen är det ju också så att jag upplever ofta att folk ber mig om saker som jag inte kommer att tjäna pengar på. Då känner jag ofta att varför skulle jag bry mig överhuvudtaget. Det blir ju ännu lättare att prioritera annat som jag faktiskt tjänar pengar på och jag brukar ju också säga att:Jag lägger ju hellre timmar på träning i pingishallen, än göra något som jag inte tjänar några pengar på. Det gäller väl inte i alla lägen, men väldigt ofta. Får jag inte betalt så vill jag ju mest bara göra saker som jag brinner för eller bara känns viktiga för mig. Det tycker jag känns rätt och kan jag leva efter det så har jag svårt att tro att jag kommer att må dåligt av det.

 

När jag sätter gränser och står upp för mig själv så är det tydligen väldigt provocerande för vissa typer av människor. Jag tror också att dessa personer har svårt att dra tydliga gränser i sitt eget liv. För mig är det en förutsättning för att jag ska må bra.  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När har jag semester. Just nu har jag väl ungefär 3 arbetsveckor kvar att avverka. Jag vet inte hur många som ha frågat mig den senaste tiden när jag har semester. Den frågan får väl alla som har ett jobb att gå till just nu och jag har väl egentligen inga problem med att svara på den frågan, men lite tjatigt känns det redan nu. Den senaste tiden har jag sagt att jag börjar om ungefär en månad, och ja...jag har 4 veckor. Jag skulle egentligen har börjat tidigare, men jag har bytt med en kollega på jobbet. Bla, bla bla. 

 

Jag vet inet hur ajg själv är som person när det kommer till att fråga andra den frågan. Jag ställer den ibland, men jag försöker bara ställa den när jag på riktigt är intresserad av när den personen jag ställer den till faktiskt har sin semester. Jag märker ibland att vissa som ställer den frågan till mig, egentligen inte verkar särskilt intresserade av att höra mitt svar. Eftersom vissa personer ställer den frågan om och om igen till mig, så funderar jag ibland på om dom lyssnar på vad jag säger. Jag förstår naturligvis att ingen mer än jag själv kan veta när jag har semester, men jag tycker att om man ställer frågan så borde man ändå lyssna och vara intresserad av svaret. 

 

En gång var den person som ställde denna frågan (när har du semester) till mig, säkert 10 gånger på en och samma vecka. Jag svarade varje gång, men när jag hade fått frågan 11 gånger under en och samma vecka, då sa jag faktiskt ifrån. Varför frågar du när du aldrig verkar lyssna efter svaret? Jag har ju svarat 10 gånger nu på kort tid!!! Du borde komma ihåg det nu!!! Varför fråga när du uppenbarligen inte verkar vara intresserad av när jag har semester, Bryr man sig om när någon har semester, så kommer i alla fall jag ihåg vad folk svarar när jag ställer den frågan. 

 

Jag kan väl annars säga att jag är glad att jag har lyxen att faktiskt få semester. En månad på sommaren där man är helt ledig och dessutom får betalt. Det är något som jag är glad för att jag har den rättigheten och kan utnyttja det maxiamalt. Tack för att jag är en människa som har rätt till semester, men sluta fråga mig när jag har semester, om du inte är intresserad av att höra vad jag svarar.

 

 

 

 För några veckor sedan när jag stod i köket och stekte något i olja så skvätte det upp varm matolja i ansiktet på mig. Jag fick ett märke i pannen och två små märken på höger sida av kinden.