Denna dagen börjar lida mot sitt slut. Min semester är snart slut också. I morgon ska jag börja jobba igen. Jag kan väl lätt säga att jag gärna hade varit helt ledig i minst en månad till, men samtidigt är det väl bra att börja jobba igen så man hittar tillbaka till lite bättre rutiner. Sen är det väl bra att få upp lite tempo i kroppen igen. Man blir lätt jäkligt slö när man inte jobbar och är igång som vanligt liksom.
Jag har haft en bra semester i alla fall. Jag har mest tagit dagarna som dom har kommit. Jag har sovit för mycket och kollat för mycket på TV. Jag har skrivit en hel del på min självbiografi och jag var ju ocksåute och tog lite bilder som jag ska ha tilll den. Det var väl den enda lilla resa jag egentligen gjorde under min semester. Jag kan känna just nu att jag inte har fått gjort så mycket på min självbiografi som jag hade hoppats att jag skulle hinna med under denna semestern. Men jag vet ju egentligen inte heller hur lång tid allting med min självbiograf tar så jag ska väl vara nöjd med typ varje berättelse som jag får färdig. Det är så svårt detta så jag är faktiskt nöjd när jag känner att jag blir färdig med nånting som jhar med min självbiografi att göra. Det är väl bara att fortsätta jobba på med den nu under resten av sommaren, hösten och vintern. Jag vill ju bli färdig i slutet av detta året, men jag vet ju inte om det är möjligt att klara det, för jag vet ju som sagt inte hur långt tid allting som är kvar kommer att ta.
Som sagt: Jag är nöjd med min semester. Jag har inte direkt gjort något som jag nu sitter här och ångrar. Jag har bara tagit det lugnt, hängt med kompisar och haft det bra.
Idag har jag mest slappat och tagit det lugnt. Jag njuter bara av den lilla semester jag har kvar liksom. På måndag börjar man jobba igen.
Jag gör som sagt inte så mycket. Jag vill göra mer än vad jag gör, men jag vill inte göra en massa saker som jag sen kommer att ångra. Jag vill inte bränna en massa pengar på skit och sen står jag där om några månader och tänker att jag kunde haft pengar till sånt som jag verkligen vill göra. Jag känner nog abstinensen för att gör massor av saker nu, men jag håller mig för att jag vet att jag kommer att ångra mig efteråt.
Jag har betalat mina räkningar idag och först blev jag väldigt glad för jag hade mycket mer pengar över än vad jag trodde att jag skulle ha. Men sen såg jag ju att jag hade missat att betala en räkning och då var det jag hade sett fel och för bra för att vara sant.
Jag hämtade ett paket idag som innehöll något som jag trodde att jag skulle få ångra att jag hade beställt. Det var gardiner som var rosa i färgen. Jag trodde aldrig jag skulle hänga upp rosa gardiner i mitt hem, men nu har jag gjort det och jag tycker faktiskt att dom är jättefina. Dom får hänga där och jag ångrar inte att jag beställde dom.
Har blivit klar nu med att lägga in bilderna som jag tog i helgen till min självbiografi. Alla berättelser som hittils har hunnit skriva är nu så gott som färdiga helt och hållet. Det kan naturligtvis vara lite "småfix" kvar. Men i det stora hela så kan man säga att jag är färdig med det jag har hunnit skriva.
Det blev ett lite pusslande med bilder och texter. Ibland fick jag ändra i texterna för att det skulle stämma med bilderna. Till vissa berättelser struntade jag i att lägga in bilder, fast jag hade tänkt det från början. När jag satt och titta på vad jag hade skrivit och vad jag hade för bilder så kände jag inte att bilderna riktigt passade bra ihop med texten som jag tidigare har skrivit.
Nu har kan jag bara fortsätta med att författa ihop nya berättelser. I fortsättning kan jag ju lägga in bilder efter hand som jag skriver. Det blir säkert mycket lättare att jobba på med självbiografin nu när jag både kan skriva och samtidigt lägga in de bilder jag vill ha.
Vad har annars hänt idag!
Jag har fått biljettter till en grej som jag ska åka på om ca 2 månader. Jasg tror det kan bli kul fast just nu känner jag inte för att åka. Men det kan ju vara så att man vill hitta på något kul om ca 2 månader, och då har jag ju biljetter till en rätt cool grej. Vi får se hur det blir.
Jag blir nog snart knäpp av detta med att jobba med min självbiografi. ingenting är som jag tror att det ska vara. När jag var ute för att fotografera så trodde jag att det skulle ta hela helgen, men jag fixade det på mindre än ett dygnt. Bra blev det också.
Jag har nu suttit några timmar ikväll och lagt in bilder till mina texter som jag redan har skrivit. Det var jobbigt. Jag måste ju läsa mycket av allt de som jag har skrivit och det gör ju att jag återigen tar upp grejer till ytan som jag tidigare hade släppt. Vad händer med mig då? Det snurrar ordentligt i mitt huvud.
Detta med att lägga in bilderna trodde jag skulle gå fort, men jag inser nu att det kommer att ta lång tid innan jag är färdig just det. Allt med min självbiografi blir alltid tvärtemot vad jag tror att det ska bli. Ingenting blir som jag tror, men mycket med detta känns bra i alla fall.
Jag börjat lägga in mina bilder till mina texter i min självbiografi nu. Jag tänker inte köra för hårt med det . Jag tar det lugnt och metodiskt och behöver ajg ta en paus från det så gör jag bara det. Jag tänker inte köra skiten ur mig som jag gjorde med fotograferingen i fredags. Nu ska jag ta det lugnt. Jag har ju fortfarande semester.
Idag lämnade jag tillbaka bilen. Varför hyr jag ijte bil oftare. Det kostar ju ingenting. Några hundralappar, max en tusenlapp någon gång ibland , och sen har man en bil i flera dagar och kör med. Jag körde bort till Onsjö där Volvo ligger och lämnade tillabak bilen idag. Sen blev det en POWERWALK tillbaka hem.
Det var ju en tuff dag igår med mycket åka runt och fota. Sen satt jag ju uppe till 04:00 i morse och redigerade och sorterade all de bilder jag hade tagit. Sen försökte jag sova, men det gick inte. Jag tog mig istället ut igen för att fortsätta med fotograferingen. Jag åkte runt med bilen i Vänersborg och i Trollhättan och det blev ca 100 blder till idag. Nu har jag nog alla bilder som vill ha till min självbiografi.
Jag fattar inte riktigt ibland hur min kropp funkar. Igår gick jag upp kl 08:30 och sen grejade jag ju fram till 15:00 innan jag hämtade bilen och körde ut för att fotografera. Sen höll jag ju på med det resten av dagen och jag var ju inte hemma förrän midnatt. Sen sitter jag alltså uppe hela natten och när jag sen har varit vaken i ca 19 timmar utan sömn och mycket grejande så fattar jag inte varför jag inte bara somnar innan jag typ hinner dra täcket över mig. Hur är det ens möjligt att jag kunde ta mig ut igen redan klockan 05:00 på morgonen för att fortsättta "fotobomba"? Men allt behöver man ju inte fatta här i livet. Jag blev klar med fotograferandet redan i morse. Fotograferingen blev klar på mindre än ett dygn och i det stora hela är jag nöjd med hur jag har jobbat på med detta. Bilen som jag hade var supergo att köra. Det är nästan så jag vill köpa den. Fast jag kan ju hyra denna bilen väldigt många gånger för det pris det skulle kosta att köpa den för.
Tankar och intryck. - Vad trodde jag och vad trodde jag inte?
Jag trodde inte jag skulle fixa detta med fotograferingen på mindre än ett dygn. Normalt skulle jag väl inte ha gjort det heller. Jag kunde ju ha delat upp det lite mer och satt av mer tid för vila. Men igår ville jag bli klar där i Uddevalla och jag ville inte åka tillbaka dit idag också. Därför körde jag så hårt igår med fotograferingen. När jag besökte dagiset där jag en gång tiden gick på dagis (nu hter det förskola) så fick jag se att de båda avdelningarna som mitt gamla dagis var uppdelade i när jag gick där hade idag, såhär många år senare, samma avdelningsnamn som man hade på min tid. Babord och styrbord heter avdelningarna fortfarande. Lite tokigt, men kul att namnen på avdelningarna inte har ändrats under alla dessa år. Eller så har dom ändrats och sen tagits tillbaka, vad vet jag.
Jag annars funderat mycket på hur mycket lättare det var att ta sig fram på vissa ställen när jag var lite jämfört med hur det var nu. När jag kom upp till Näverdraget och gick runt i skogarna kring mitt barndomshem tyckte jag att det var svårare att ta sig fram på vissa ställen där jag trodde att det skulle vara lättare. Vissa skogstigar som jag hade gått när jag var liten var nu helt borta. Dom hade växt igen.
När jag besökte både Näverdraget och de där jag har gått i skolan så var det mer och högre staket nu än vad det var när jag var liten. Det var liksom mer avspärrat nu än vad det var när jag gick i skolan.
Uppe på Nävedraget var det till och med avstängt och tillträde förbjudet. Och tänkte direkt vad kan det bero på att det är så nu. Här inne på den här vägen lekte jag hur mycket som helst som barn. Nu får jag inte ens passera den där bommen, som har stått där uppe vid Näverdraget så länge jag kan minnas.
Nu tror jag som sagt att jag har alla bilder som vill ha till min självbiografi. Vissa bilder fick jag inte igår i Uddevalla som jag ville ha, men jag kan ju alltid skriva och kringå det där med bilderna till vissa texter. Det funkar ju ändå liksom. I det sora hela så har jag ju bilder så jag kan vara nöjd nu.
Det var inte så känslomässigt jobbigt som jag trodde att det skulle vara att besöka vissa platser. Jag var så fokuserad på att ta bilder så den fokuseringen tog över tankarna på vad man hade varit med om tidigare i livet. Det är klart att man satt ner och tänkte ibland, men det var inget som var jobbigt med det.
Det jag har kvar att göra med bilderna nu är ju att redigera och lägga in dom i de berättelser som jag redan har skrivit. Dessutom har jag ju fler berättelser att skriva och nu när jag har bilderna så kan jag lägga in dom direkt istället för att skriva en lite parentes att jag ska lägga in en bild. Nu kan jag blanda skrivandet och grejandet med mina bilder. Det blir förmodligen roligare nu att fortsätta jobba med självbiografin när jag bara kan skriva och lägga in bilder direkt. Jag kan göra klart alla kapitel direkt istället för att bara skriva klart dom och sen gå tillbaka och lägga in bilder.
Jag känner mig så nöjd med att ha fixat alla bilder. Nu slipper jag ha det där i bakhuvudet varje dag att jag någon dag måste fixa det där med bilderna. NU är det fixat, och nu känns allt bara väldigt bra igen.
Tuff dag igår. Jag fotograferade som fan. Det blev över 200 bilder och idag lär det bli lika många till.
Igår åkte jag runt i Dalsland och fotade. Sen åkte jag runt i Uddevalla och fotade. Jag körde en riktigt skön bil på min fotoresa. Den ska jag ha idag också.
Mina Dalslandbilder blev riktigt bra. Jag är hur nöjd som helst med dom. Mina Uddevallabilder blev också bra, men jag höll på till sent på natten så det hann ju och bli mörk. Jag ville ändå fota färdigt allt i Uddevalla för jag ville slippa åka tillbaka idag. Det flesta bilderna från Uddevalla blev bra, men inte alla. På vissa platser i Uddevalla hade jag hoppats på att jag skulle få betydligt bättre bilder. Men jag får använda mig av alla de bilder som blev bra och sen får jag bara balansera text och bilder till min självbiografi. Jag kommer ju heller inte att använda alla bilder som jag tar nu i helgen, så att några bilder blir dåliga gör ju ingenting. Jag kommer ju ändå efter dagens fotande ha över 500 bilder nya bilder, bara ifrån denna helgen att välja och vraka bland. Dessutom har jag ju massor av bilder sen tidigare också.
Detta kommer att bli skit bra, men jäklar va trött jag var efter igår. Jag kämpade på mellan klockan 15:00 - 23:30 med fotograferingen. Jag var väldigt fokuserat på att jag skulle bara ta bilder, bilder och mera bilder. Det var inte känslomässigt jobbigt som ajg trodde att det skulle bli. Jag kände ingenting. Jag ville bara ha bilder. Över 200 bara igår, det är jag fan nöjd med!
Idag är det fredag. Jag ska ta det lugnt i några timmar till, men sen blir det mycket grejande med fotograferingen till självbiografin. Jag har säkert tänkt 100 gånger att jag ska strunta i det. Men jag har ju redan skjutit detta framför mig flera gånger tidigare och någon gång vill jag ju få detta gjort liksom. Dessutom kommer jag inte att få de bilder jag verkligen vill ha om jag inte fixar detta inom de närmaste veckorna.
Under hela helgen har jag tänkt att jag ska åka runt till lite olika platser och "fotograferingsbomba". Jag kommer att åka några mil åt varje väderstreck och besöka platser som jag skriver om in min självbiografi. Jag får se om detta tar hela helgen eller om jag hinner det mesta redan idag och imorgon. Det ska i alla fall bli skönt att få fixat detta nu.
Nu får det bli lite mat sen ska jag som sagt ta det lugnt några timmar till innan det blir dags att börja min "fotoresa".
Körde en bra löprunda i morse. Den kändes mycket bättre än den löprundan jag körde igår. Det blev 4 km idag också. En fin morgon var det och fort sprang jag också Det kändes som om jag lätt hade kunnat orka minst 8 km idag.
Det blir mest slappa resten av dagen tror jag. Lite skrivande på självbiografin får det väl också bli.
Dagarna går ganska fort nu. Inte så konstigt för jag sover ju bort en del timmar mitt på dan. Fast jag sitter ju uppe till ganska sent på nätterna också. Man måste ju sova några timmar per dygn. Ibland lägger jag mig inte förrän tidigt på morgonen och då har det mörker som bara lägger sig några timmar om natten redan försvunnit när jag väljer att gå och lägga mig.
Jag känner att jag mår ganska bra igen och det är ju skönt. Jag inser att jag har det väldigt bra. Bara att jag nu kan slappa och ta de maxiamalt lugnt när jag vill känns ju som rena lyxen. Jag kan ju sova bort en hel dag om jag skulle vilja det. Jag har många semsterdagar kvar och jag känner att jag lätt kan ta vara på min ledighet. Jag har verkligen haft den semester som jag har velat ha och jag är övertygad om att jag kommer att känna att jag har haft den semester som jag ville ha när jag har börjat jobba igen.
När jag var ute på min löprunda tidigare idag så sprang jag förbi ett ställe som jag kommer att skriva om i min självbiografi. Jag hade ju min lilla kamera med mig så jag passade på att ta lite bilder som jag sen ska använda till min självbiografi. Dom bilderna blev riktigt bra, precis som dom flesta andra bilder som jag tidigare har tagit till min självbiografi. Den riktiga "fotograferingsbomben" ska jag ju genomföra i helgen. Jag längtar redan nu. Det ska faktiskt bli kul att att "tagga" iväg till lite olika platser i helgen. Samtidigt kommer jag ju under fotograferingen att säkert kunna bearbeta, och sen lättare kunna släppa vissa saker som har hänt i mitt liv, på just de platser som jag nu i helgen har tänkt att besöka. Det kommer att bli mycket funderingar samtidigt som jag ska ta flera hundra bilder. Det kommer nog att vara bra för mig att få grubbla lite även om vissa minnen kommer att kännas lite extra jobbiga att fundera kring när man befinner sig på vissa plater just nu i helgen. Men på sikt är det nog bra för mig.
Vissa platser har jag inte besökt på flera år så det ska bli kul och få göra denna lilla "fotoresa" nu till helgen. Det blir säkert mer bilder också som inte har med självbiografin att göra. Jag får ju passa på att bildbomba skiten ur alla möjliga sociala medier, plus min blogg nu när jag ändå kommer att vara i farten med att ta massor av bilder till min självbiografi. Allt kommer att bli så bra.
Jag satt uppe i natt och skrev mer på min självbiografi än vad jag brukar göra. Det kändes som vanligt. Det snurrade i huvudet och jag blev väldigt trött av allt tänkande och skrivande. Men jag ville liksom kämpa emot den där tröttheten och skriva mycket i alla fall.
Nu under förmiddagen körde jag några km löpning. Jag stack ut direkt när jag vakna för annars är det så lätt att man skiter i att ta sig ut när man väntar till senare under dagen. Så är det för mig i alla fall.
Dagens runda kändes ganska jobbig och tung. Det gick långsamt, men det blev 4 km löpning i alla fall och jag får vara nöjd med att jag tog mig ut sprang. Det gör väl någon nytta liksom.
Idag blev jag också stoppad i en trappa av Drowzee, men jag fångade honom och sen kunde jag gå vidare. Inte ens en gul gris kan stoppa Danne.
Ibland säger folk till mig att dom tycker jag borde växa upp någon gång. Jag tycker tvärtom, för det verkar så tråkigt att bli en allt för vuxen människa. Jag vill aldrig växa upp.
Solig och fin dag. Jag har varit ute under hela förmiddagen och fått gjort en hel del ärenden. Jag passade också på att ta gå en "POWERWALK" på några km efter att jag hade gjort mitt sista ärende på stan idag. Skönt att man har rört på sig idag också. Igår körde jag ju en löprnda för första gången på över 2 veckor och idag blev det alltså en PW. Bra Danne liksom.
Jag har varit ute på min första löprunda på över 2 veckor nu under förmiddagen. Det kändes bra. Jag är glad att jag inte hade ont och att jag klarar av att springa igen. Jag hoppas jag kör på nu igen för det känns ju bra när man är igång liksom. Det kändes bra att vara ute idag, och det känns bra nu efteråt också.
Jag har haft uppehåll från löpningen i över 2 veckor. Jag har haft ont i både ryggen och på två ställen under bröstkorgen så jag har helt enkelt inte fixat att vara ute och springa. Det känns lite tråkigt att jag inte har klarat av att köra på med löpningen regelbundet . Jag har verkligen velat det, men jag har haft för ont. Jag ändå glad över att det bara har gjort ont om jag har försökt att springa och inte annars. Dessutom är det inte löpningen som är orsaken till att jag fick ont. Jag klantade mig ju med en låda som var för tung för mig. Det var dumt, men nu känns det nästan ingenting längre. Så i morgon har jag tänkt att försöka komma igång med löpningen igen. Jag är sugen och det har jag varit nu i två veckor. Jag hoppas att jag bara kan köra på nu. Även om det känns lite tråkigt att jag den senaste tiden inte har klarat av att vara ute och springa så får jag väl bara skita i det och köra på nu istället. Jag hoppas verkligen inte att smärtan kommer tillbaka, bara för att jag tar mig ut i morgon.
Sparande:
Sparandet går bra och jag får in pengar, lägger undan en summa och när jag har summan så vet jag precis vad jag sen ska göra för dom pengarna jag har. Jag får typ tankar varje dag att jag ska unna mig mer just nu än vad jag gör och jag brottas med min abstinens på att göra saker som jag skulle kunna göra nu, för de pengar jag har. Men jag har liksom större planer. Jag vill upp till den där "nivån" där jag kan göra saker som kräver väldigt mycket mer pengar än vad jag nu har. Jag kämpar hellre nu för att kunna göra saker sen. Jag vill inte göra en massa saker nu, som jag sen ångrar. Jag kommer aldrig att ångra att jag skapar förutsättningar nu för att göra riktigt coola grejer sen. Coolare grejer än vad jag tidigare gjort. Det är nu jag har chansen att fixa det, inte sen.
Självbiografi:
Jag nämner min självbiografi nästan varje dag i min blogg. Det blir säkert tjatigt, men jag kan inte hålla allt inom mig. Jag beskriver hur jag känner och hur det går med skrivandet. Jag känner att jag måste göra det för annars blir jag knäpp. Jag sitter och skriver varje dag och det är massor av känslor och tankar som kommer fram då. Nu har jag jobbat ganska hårt med min självbiografi under min semester. Det som gör mig lite besviken är att jag inte har kommit så långt med den som jag hade hoppats att jag skulle göra. Jag känner mig på ett sätt ganska dålig för jag lägger ju ner ganska mycket tid på detta, och sen tycker jag ändå inte att jag kommer så snabbt framåt. Fast jag kanske inte ska vara för hård mot mig själv och känna mig så dåligt. Jag tycker ju att detta är svårt och jag vet ju heller egentligen inte hur lång tid saker och ting tar med detta. Jag har ju aldrig gjort nåt som liknar självbiografiskrivande tidigare. Nästa helg har jag tänkt att ta mig en liten tur till lite olika platser och ta massor av bilder som jag sen ska lägga in i min självbiografi. Undrar hur det kommer att kännas när jag befinner mig på en massa olika platser och minns tillbaka på händelser som på ett eller annat sätt har påverkat mitt liv. Jag har tänkt att åka runt till alla platserna och ta mina bilder under fredag, lördag och söndag nästa vecka. Jag hoppas jag hinner med att ta alla bilder som jag vill ha under dessa tre dagar.
Jag kan ju gå rakt på sak bara. Jag har abstinens på att göra saker. Jag har pengar till att göra massor med roliga saker, men jag vill inte sabba de övergripande mål som jag har. Det känns lite sjukt. Jag skulle kunna göra så mycket, men jag vill komma upp en nivå över allt det roliga och göra det fantastiska och sånt som jag kanske bara kan göra en gång i livet. Ser jag den möjligheten att fixa något som inte bara är kul utan också helt otroligt, fantastikt och nästan omöjligt, då vill jag ta den chansen. Jag har en dröm och jag tänker fixa det, även om det är tufft att kämpa mot den abstinens jag kan känna nu på att skita i allt och bara ha kul. Men jag har en dröm och den vill jag fixa. Det har jag gett mig fan på. Det är väl kanske därför som jag typ varje dag vinner över abstinensen som jag känner så mycket av just nu.
När man börjar känna för mycket att man vill göra något som jag vill väldigt mycket, men som jag egentligen inte kan nu så brukar jag bara försöka aktivera mig med något annat. Jag har ju mycet självbiografi kvar att skriva, så jag kan ju alltid sätta mig med den. Filmer och tv-program kan man ju alltid kolla, läsa en bok, promenera, blogga, fota eller bara greja med massor av alla dessa ständiigt återkommade grejer(städ, tvätt, disk, handla mm) som man alltid har att greja med. Är man riktigt rastlös och känner av väldigt mycket abstinens så kan man ju alltid göra som den där tjuren Färdinand gjorde och gå och sätta sig någonstans och lukta på blommorna.
Jag vinner hela tiden över min abstinens. Jag har slarvat så mycket med pengar under detta året. Jag har gjort mycket roliga saker och jag ångrar det egentligen inte. Men den där känslan av att kunna förverkliga grymt coola drömmar är värd att kämpa för även om man inte kan göra ett skit fram till att nå målen. Jag tänker fortsäta att vinna över abstinensen. Annars kommer jag att ångra mig så ända in i helvete sen. Jag tänker inte slarva bort mina drömmar om att komma till en högre nivå än där jag befinner mig just nu.
Jag har nog fått tillbaka min energi igen. Jag känner liksom bara att jag orkar greja och fort går det också. Jag satt igår och läste lite gamla inlägg på min blogg och jag kände mig så glad över vad mycket jag genom åren faktiskt har fått gjort. Det är ju också därför mycket går så bra som det gör nu. Jag satt och läste inlägg från tex juni 2012 eller maj 2009. Jag kände mig så glad över vad jag skrev då och att jag också verkade må väldigt bra. Det gav mig lite extra energi bara genom att läsa lite gamla inlägg och dessutom börjar jag förstå de som många bloggläsare genom åren har sagt till mig om att min blogg ger dom extra energi och att jag gör deras dag osv.. Alla säger väl inte så, men många. Det känns lite konstigt att jag kan få extra energi bara genom att läsa min egen blogg, men det känns bara bra att jag nu mår bättre igen och att jag inte mår så dåligt som jag faktiskt gjorde för bara några veckor sedan.
Jag känner att jag kommer att lyckas med dom mål jag har satt upp för i år och är så glad att man bara kan må bra av att föjla sitt hjärta. Mina mål som jag har kommer ju direkt från mitt hjärta och ingen annas. Detta kommer att bli hur bra som helst!! Det känner jag på riktigt nu.
Sitter här i massagestolen och kollar en gammal klassiker. "SKÄRGÅRDSDOKTORN". Jag skulle ha blivit doktor istället för bussförare. Det känner jag ju nu när jag ser hur bra en skärgårdsdoktor kan ha det.
Hoppas allt är bra med er. Med mig är det bra, fast jag känner att jag inte har sovit så mycket i natt. Man får en känsla av att man har myror i huvudet.
Jag har suttit uppe under natten och skrivit självbiografi. Det är nog under natten som jag får mest gjort. På natten skriver man ju på och har ett ganska bra "flow" eftersom man inte lika ofta avbryter skrivandet. När man sitter och skriver på dagtid så gör jag nog många fler avbrott eftersom man under dagtid kan göra mycket annat också. Handla, städa, tvätta är ju några exempel på sånt man kanske gör under dagtid, men aldrig på natten. Sitter man och skriver på natten så kanske man på sin höjd gör avbrott för toabesök eller för att man vill gå till köket och hämta ett glas vatten. Man har helt enkelt ett bättre "flow" på natten för man kan tex inte avbryta skrivandet och börja dammsuga istället. Gör man det så blir man nog inte så populär bland sina grannar.
Vad ska man göra idag?
Det är ju fredag, men för min del blir det nog ganska lugnt. Jag fortsätter väl skriva på självbiografin. Jag har lite fisk som jag ska laga till sen och äta till lunch. Annars lär jag nog bara ta denna fredag som den kommer (precis som jag brukar göra med alla andra dagar) Det är ju bara skönt att vara ledig och jag har ju nu 2 hela veckor kvar av semester att njuta av. Man får försöka ta vara på dagarna, och göra det bästa av dom. Njuta av ledighet, leva i nuet, vara nöjd med de lilla man har och ägna mycket tid åt sånt som man tycker ger mening åt det ibland ganska meningslösa livet. För så är det väl? Livet är ju ganska meningslöst, men jag är ändå glad att jag finns. Ett sämre alternativ hade ju varit om jag inte fanns. Då hade jag ju inte kunnat göra något meningsfullt av det meningslösa livet.
Lugna sköna dagar har man. Det är rena lyxen att få ha semester ju. Jag har varit ute mycket i solen idag. Jag har mest slappat och fattat hur bra jag har det. Har väl också funderat och drömt om allt de där som jag kämpar för just nu. Man har det bra, men man vill få det ännu lite bättre.
Jag är just nu väldigt noga med mina pengar och hur mycket jag måste klara att spara. Det rullar på rätt bra med pengar in Jag skulle kunna göra väldigt mycket roliga saker redan nu, men jag vill liksom mer änvad jag klarar just nu. Jag vill liksom ta det en nivå högre. Göra det där lilla extra som jag inte klarar just nu, men som jag fixar om jag bara har ännu mer pengar.
Jag vet inte riktigt vad det är som driver mig. Jag vill hela tiden lite mer än vad jag har klarat förut. Jag blir liksom aldrig nöjd. Jag är nöjd med min ekonomiska situation som den är. Jag kan inte klaga på det jag får in och vad jag kan spara. Jag kan liksom inte få det bättre hur jag än vänder och vrider nu. Men jag kan ta vara på de möjligheter som jag har nu, så jag kan göra allt de jag bara tidigare har drömt om sen. Det handlar ju bara om några månader liksom. Är man bara några månader från att kunna förverkliga massor av drömmar så är det ju värt att kämpa som fan nu. Det blir magiskt om jag bara kan hålla ut och verkligen hålla min budget,månad för månad. Det kommer att vara så värt det i slutet av året.
Jag sitter här och funderar över allt möjligt. Jag tänker tex på olika uppfinningar. Typ sånt som någon borde komma på, men vad jag vet inte har kommit på än. Kanske finns det redan,det är kanske bara är så att jag inte vet om det.
En grej som jag tycker att man borde ha kommit på år 2016 det är hur vattenrör under hanfat på toaletten, eller vattenrören under diskbänken i köket inte ska bli fulla med äckligt skit. Jag tycker inte att jag år 2016 ska behöva plocka ut en hel jävla rörkonstrukion i plast och göra rent den med en trasa. Jag vet att det sen länge har funnits en typ av smal slang som man kan köpa. Med hjälp av vattentryck i den slangen ska man sen kunna göra rent i rören, utan att man ska behöva skruva av dom och så. Jag vet inte hur bra det där med vattentrycket funkar, men det är något som finns i alla fall.
Jag kände ändå såhär idag när jag i förmiddags fick slita med att göra rent mina rör i köket: Varför ska man behöva göra detta skitjobb år 2016. Mitt kök är typ bara 1,5 år gammalt och bara det borde göra att jag ska slippa pilla i gammalt äckligt skit som har fastnat i rören. I mitt gamla kök behövde jag aldrig skruva av några rör. Rören var gamla, men vattnet rann då alltid ner utan några som helst problem. Nu är det ju inte så farligt att jag fick slita lite med detta. Det är ju inte svårt och arbetet med att göra rent rören och städa upp efteråt tog väl inte mer än max 2 timmar. Men jag tycker ändå att när det är år 2016 så borde det väl finnas någon typ av självrengörande rör. Typ rör med någon form av vatten eller lufttryck som spolar ut all skit automatiskt, innan skiten hinner lägga sig i rören och slamma igen diskhorn. Att ingen har kommit på något sånt än tycker jag är märkligt.
En annan uppfining som jag skule vilja att någon kom på snarast det är ett sätt att få bort skitlukt från toaletten direkt efter att någon har varit där inne och skitit. Vissa personer är ju också "genomruttna" och då luktar det ju därefter också. Efter vissa personer (som jag inte tänker namnge här) så kan det ju lukta både gammal bebisblöja eller ren skit, som om man hade lagt en bajskorv på golvet istället för i toalettstolen. Jag kan ibland tänka att en fördel med att bo ensam som jag gör det är att jag faktiskt får ha toaletten för mig själv. Det är ju inte alltid så roligt och gå in efter att någon annan har varit där strax innan jag ska gå in.
Jag skulle vilja att någon uppfinner någon typ av apparat som man kan starta på toaletten, och som typ tar bort lukten som blir när någon har varit inne och skitit (lagt en kabel) Det borde ju vara någon som har kommit på något som tar bort skitlukt snabbt på toan. Alla männsikor går ju på toaletten, och alla människor har väl någon gång gått in efter en annan människa och känt att man inte kan andas utan istället håller man på att kvävas. Någon uppfinnare i världen måste väl ha klurat på en lösning och försökt bygga någon form av apparat som tar bortt skitlukt på toan fort som fan. Sen är ju frågan vart lukten ska ta vägen om den nu försviner snabbt från min toalett? Grannen blir nog inte så glad om det tex skulle börja osa skit lukt i hans kök tex. Så det kanske inte är så lätt att lösa dom där problem med skit och sånt. Någonstans ska ju skiten ta vägen också, när man vill att den ska förvinna från nånting.
Annars då?
Allt är väl som vanligt skulle jag vilja säga. Jag har fortfrande en liten känning i ryggen och jag har dessutom fortfrande ont på 2 ställen under min bröstkorg. Men allt har blivit mycket bättre så och då borde den smärta jag känner snart var borta. Bara jag inte bär mig dumt åt igen liksom. Att jag har fått så ont som jag har beror på att jag för lite drygt en vecka sedan lyfte en för tung låda. Det knaka liksom till lite här och där, men allt är nu som sagt mycket bättre.
Idag hade jag tänkt ta mig till Göteborg. Jag skulle träffa min kompis Karin som är på ett kort besök hemma i Sverige. Hon ville träffas någonstans i Göteborg och berätta om alla galenskaper som hon har varit med om i New York det senaste halvåret. Hon bor där under större delen av året, men åker till Sverige ibland och kollar läget. Det var meningen att jag skulle åka, men hon fick förhinder så hon sa när hon ringde mig tidigare idag att hon kommer till mig istället någon gång i denna veckan. Sen drar hon väl bort från Sverige igen och i bästa fall så får jag träffa henne runt jul nästa gång. Nästa år gissar jag att hon kommer att bo i Paris, om hon inte tänker flytta hem till Sverige igen.
Det har blivit en del skrivande på självbiografin idag också. Lite segt har det varit att skriva och jag har inte fått gjort så mycket idag som jag hade hoppats. Det går liksom inte heller att bara leverera grymt bra och mycket skrivande varje dag. Jag är ju ingen maskin. Jag behöver ju stanna upp, pausa, tänka efter och vila också. Men jag kan i alla fall nu känna att när jag väl sitter och skriver på självbiografin så är jag mycket bättre på att formulera mig och jag kan få gjort mycket mer nu på kortare tid än vad jag fick för tex några månader sedan.
Vilket skitjobb jag har ägnat mig åt ni på morgonen. Jag fick skruva ur, och isär plaströren under diskbänken. Vattnet rann ju inte ner längre. Det räckte heller inte att bara öppna och göra rent vattenlåset. Jag var tvungen att ta isär hela rörkonstruktionen. Jag har nu gjort rent rören. Varenda jävla hål som man kunde hitta i den där rörkonstrutionen har jag fan petat och spolat i. Skitjobb är det, men nu rinner vattnet igenom rören igen.
Nu har jag bara kvar städa upp allt äckelskit som jag fick ur dom där rören. Jag sprang fram och tillbaka mellan badrummet och köket. Jag petade med en trasa i rören och spolade med vatten så verkligen allt av äckelskit skulle komma ut ur rören. Det gick bra detta, men nu måste jag ju städa överallt där denna äckelskit har hamnat efter rengöringen av rören.
* Två varor som jag alltid har i mitt kylskåp - Omega 3 och sylt
* Två saker som jag inte klarar mig utan - Sängen och bankkortet
* Två saker jag inte äter - Gröna ärtor och Kål
* Två saker som får mig att må bra - När jag gör saker som jag mår bra av, och när jag ser eller vet att dom personer som jag bryr mig om gör saker som dom mår bra av.
* Två saker som jag gör varje dag - Bloggar och tittar mig i spegeln.
Jag sitter här och slappar. Konstigt att jag klarar av att göra det för jag har både radion och TV.n på samtidigt. Man blir lite snurrig när man hör två olika röster som pratar drar väderprognosen samtidigt. På TV:n kollar jag annars en gammal Beck-film, med avbrott för reklam, nyheter, väder och sporten. På radion lyssnar jag på Karlavagnen och ikväll är det roliga och fina Nour El Refai som jag måste erkänna att jag kan vara lite kär i. Jag hade nog inte lyssnat ikväll om det inte hade varit för Nour. Lite knäpp är man väl. Man kan ju inte se den som pratar i radion och programmet (Karlavagnen) som pågår den kanalen som jag lyssnar på är väl inte ett "favvoprogram" för mig. Man man slappar och lyssnar på detta ikväll i alla fall.
Kvällens ämne i Karlavagnen handlar om att bli vuxen. Jag tänker ofta att det är något jag aldrig vill bli. När någon säger till mig att jag måste växa upp så tänker jag alltid att är det något jag aldrig ska göra så är det väl att bli sådär tråkigt vuxen. Och när är man vuxen och när är man inte vuxen? Jag tänker inte lägga ner någon tid på att fundera på hur vuxen jag är. Skiter väl i vilket liksom.
Vad gör man annars då?
Jag skriver på min självbiografi. Nu handlar det mycket om pingisen igen. Det känns lite fånigt av mig och ta upp mycket av sånt som jag idag egentligen inte bryr mig så mycket om. Saker som hände på den tiden, och hur jag kände kring allt då jag höll på med pingisen som mest skulle jag ju aldrig bry mig om idag, om jag typ är med om liknade saker nu eller i framtiden. Men en självbiografi handlar ju mycket om hur saker och ting har varit och vad man kände då. Jag får väl skriva på bara och förklara varje berättelse med att idag skulle jag inte bry mig, men det gjorde jag då. Eller så skiter man i det och bara skriver på liksom.
Dagarna på semstern går vidare. Snart har man haft en vecka och jag sitter mest och skriver eller tänker på min självbiografi. Självbiografin ska bara bli klar innan året är slut. Det har jag verkligen bestämt mig för!!
Jag gick tillbaka lite idag och läste några gamla inlägg på min blogg och jag har sett att jag visst nämnde redan år 2014 att jag hade skrivit och tänkt lite på min självbiografi. Sen vet jag att jag inför året 2015 skrev att jag skulle skriva mycket på min självbiografi under 2015. Det blev inte så, men mitt nyårslöfte inför detta året är ju att jag ska bli klar innan januari 2017. Mitt fokus ligger nästan 100% på skrivandet nu. Lite annat tänker man på också, men självbiografin är något som jag verkligen vill lyckas med att fixa på det sätt som jag har tänkt mig.
Annars är det mycket slappa nu dessa helt lediga dagar. Jag sover ganska mycket, kollar en del på film och gör lite vardagliga saker. Jag känner att det är skönt att vara helt ledig och man vill inte tillbaka till jobbet just nu i alla fall. Man har sköna avspända dagar och kvällarna och nätterna känns inte helt fel dom heller.
Shit, va slö man blir när man har semester. Man sover hur länge som helst och sen när man väl kliver upp i sängen så vill jag typ bara gå ut och lägga mig i solen. Jag får verkligen inte mer gjort för att jag är mer ledig, fast jag ju också att det är rätt skönt att inte behöva bry sig om nåt. Sen är jag väl slö också. Det måste man väl erkänna. Jag vill mest vara ute i solen och bara glida runt ju.
Jag skriver fortfarande på den där berättelsen som jag trodde jag skulle bli färdig med för länge sen. Fan va svårt det är att avsluta den då! Jag vet vad jag ska skriva, men problemet är att denna berättelsen sätter sig så djup i mig när jag skriver så jag orkar bara inte skriva hur mycket som helst. Jag får ta lite i taget, och sen måste jag "andas" innan jag kan fortsätta skriva.
Ikväll är det mer fotboll på TV. Jag tror det blir en bra match ikväll. Jag har svårt att veta vad jag ska säga om kvällens match. Från början har jag sagt att Frankrike kommer att vinna hela EM. Därför kan jag ju inte tro något annat än att Frankrike vinner ikväll. Men samtidigt kan man ju aldrig räkna ut Tyskland i ett stort mästerskap i fotboll. Men jag får ju fortsätta säga att Frankrike vinner sina matcher. Jag kan ju inte ändra mitt tips nu när jag från början har trott på Frankrike i detta EM. Och om jag ändrar mig nu och Frankrike vinner ikväll, vad ska jag då säga sen liksom. Bäst att stå fast vi det jag hela tiden har sagt, men om nu Tyskland vinner ikväl så tror jag på dom i en final. Om Frankrike vinner ikväll som jag tror att dom kommer att göra , då vinner dom över Portugal. Det är inte ofta mina tips går in, men nu när EM snart är över så är det i alla fall nära att mitt tips ska bli rätt.
Jag sover länge på morgonen för att jag sitter uppe ganska länge om natten. Så har jag gkjort ubnder hela denna veckan. Dagarna börjar väl typ kl 12:00 nu. Lite snurrig i huvudet blir jag, men jag känner ändå att det är väldigt skönt att bara kunna slappa så mycket och inte bry sig om nånting direkt.
Jag satt uppe ganska länge i natt och skrev på den där berättelsen som jag nu har skrivit på i två dagar, men inte fått färdigt. Jag blev inte klar i natt heller, fast jag trodde att jag skulle bli det. Det är liksom för mycket att skriva och dessutom handlar denna om sånt som har satt lite djupa sår i mig och de finns liksom saker i detta som har varit svåra att genom åren komma över. Därför orkar jag inte riktigt bara sitta här skriva rakt upp ner. Det blir för mycket som för mig är högst personligt, och sånt tar kraft och energi från skrivandet. Men jag borde väl bli färdig med denna berättelsen idag i alla fall. Fast man vet aldrig liksom. Är det något jag har lärt på detta med att skriva självbiografi så är det att jag sällan vet hur lång tid en berättelse tar. Vissa berättelser kan ta 30 min och andra berättelser kan man få kämpa med i en vecka, och man vet verkligen aldrig innan man börjar på en berättelse hur lång tid just den kommer att ta.
Skönt att solen visar att den finns nu när jag har semester. När jag började min semester så var det ju mest regn och rusk, men igår var det bra och idag verkar det ju också bli en fin dag.
Jag tog en ordentlig sovmorgon idag och nu ska jag bara försöka ta tag i den berättelsen som jag har att skriva. Den berättelsen som jag först funderade på i 2 dagar innan jag ens började skriva på den. Igår skrev jag mycket, men blev inte färdig. Idag ska den berättelsen nog bli klar för jag har liksom kommit igenom den svåra delen att skriva i den berättelsen.
Annars får jag se vad jag hittar på idag. Jag tar ju lite dagarna som dom kommer och jag vill inte ha för mycket att göra. När jag nu har så mycket ledig tid i en månad så vill jag mest komma långt i skrivandet på min självbiografi. Jag kommer att ångra mig om jag inte försöker få gjort massor nu när jag är så mycket ledig och inte behöver kolla vad klockan, eller ens veta vad det är för dag.
Jag har fått fundera lite idag på om det är måndag eller tisdag. När man har semester så snurrar det liksom mer i huvudet och sen vet man knappt nånting än det man faktiskt gör för stunden.
Måndag är det ju idag och jag har fortfarande väldigt ont, framförallt på två ställen under bröstkorgen. Ryggen tror jag känns lite bättre nu, men löprundor är bara att glömma idag också. Jag skulle inte ens kunna köra ett pingispass just nu. Jag provade precis att göra några av de rörelser som jag vet att jag alltid gör när jag lirar pingis, men det gjorde ju så ont så hade jag varit igång med pingisen nu så hade det ju bara varit och glömma.
Jag har ju som jag skrev igår funderat i 2 dar på en berättelse som jag vil få färdig i min självbiografi. Jag har inte börjat skriva den än för jag vet inte hur jag ska börja för att sen få ihop den på ett begripligt sätt. Nu under morgonen har jag fortsatt att fundera på detta och jag tror att jag vet nu hur jag ska börja och vad jag ska skriva. Grejen är bara att det tar nog lika lång tid att skriva denna berättelse som det nu har tagit att fundera fram hur jag ska skriva den. Jag kanske kan fixa den idag om jag sitter här hela denna måndagen. Jag vill väldigt gärna bli färdig så jag kommer vidare liksom. Men det är ju fint väder ute och .... man vill kanske göra något annat då. Man kanske kan gå ut och sätta sig och skriva??
Jag försökt att skriva lite under kvällen på min självbiografi. Jag har en berättelse i mitt huvud som jag har tänkt på väldigt mycket under mer än halva mitt liv. Nu har jag funderat i två dagar hur jag ska börja berätta denna berättelsen. Jag har kört fast här lite. Jag vet i det stora hela vad jag ska skriva, men inte hur jag ska börja. Dessutom vill jag liksom sy ihop denna berättelsen med några andra som jag tidigare har skrivit. Sen kan jag släppa och gå vidare. Men jäklar vad svårt det är att börja skriva på en berättelse ibland. Jag har märkt att jag ofta kör fast i skrivandet när jag ite vet hur jag ska börja skriva den. Kommer man sen bara igång med skrivandet likosm så har jag ett bra "flow". Får väl i fortsättning bara försöka börja och typ skriva vad som helst, sen är man ju igång.
En annan grej som jag märker nu när jag skriver är att jag den senaste tiden har fastnat lite i ett ångertänkande. Jag skriver och berättar vad jag har gjort, och sen skriver jag ofta att jag ångrar att jag gjorde just si eller så. Det känns inte så bra det där för det är ju rätt meningslöst att ångra saker. Det som är positivit är att jag ändå ganska sällan ångrar vad jag har gjort. Jag ångrar oftare saker som jag aldrig vågade göra. Men just det där att skriva att jag ångrar saker hela tiden får jag i fortsättningen försöka "tagga" ner. Gjort är gjort liksom och mycket kändes väl rätt då, och dessutom är det alltid lätt att säga efteråt vad man borde ha gjort istället. Oavsett vad man gör så kan man ju alltid hitta nåt att ångra. Därför är det väl rätt meningslöst att ångra saker.
Jag sitter väl uppe ett tag till och funderar och så får man se om man kommer på nåt att skriva innan natten övergår i tidig morgon.
Sitter nu och kollar på fotboll. Jag hejar på Island, men jag tror att att Frankrike vinner. Jag har ju innan EM började tippat att Frankrike kommer att bli europamästare så jag kan ju inte tro att något annat än att Frankrike vinner ikväll. Fast jag hejar på Island. Det är inte ofta min tips går in och denna gången hoppas jag att jag har fel för det skulle vara så kul om Island vann över Frankrike ikväll. Men man vet aldrig hur det går för bollen är ju rund och allt kan hända.
Det man kan säga med 100% säkerhet är att det lag som vinner ikväll har färgerna rött, vitt och blått i sin flagga.
Jag tänkte på en sak när jag var i mataffären tidigare idag. Jag frågar nästan aldrig personalen som jobbar där om nånting.
Jag kan ibland gå och leta efter en vara ganska länge. För att hitta den kan det ju ibland vara lättare att fråga någon som förmodligen vet direkt var den varan jag letar efter finns, typ dom som jobbar i affären som jag befinner mig i. Men jag vill helst inte göra det. Varför liksom?
1 Jag kan tänka mig att personalen under en arbetsdag får så mycket frågor från kunder ändå så jag känner att jag inte vill besvära med typ en fråga till.
2. Varan jag letar efter kanske finns mitt framför näsan på mig och då känns det dumt att man har frågat.
3 Varan kanske ändå är slut och då känns det onödigt att man har frågat.
4 Ibland får jag för mig att det kan gå snabbare att leta upp det man söker själv än att hitta någon att fråga. Oftast är det ju tvärtom, men jag har samtidigt sällan bråttom när jag är i mataffären för att handla.
5 Jag är en blyg person och därför frågar jag gärna inte.
Är det fel av mig att inte våga fråga mer. Spelar det någon roll liksom? Det är i alla fall ingen stor grej som påverkar mitt liv så mycket att jag kanske hellre är tyst än vågar fråga när jag är i mataffären och handlar. Fast ibland kanske man borde göra det istället för att man blir arg över att man inte hittar det man letar efter. Fast om varan är slut så spelar det ju ingen roll att man har frågat liksom.
Har haft en lugn morgon denna söndag. Jag känner mig lite ledsen för jag hade velat köra en löprunda på några km nu på morgonen, men jag fixar inte det. Jag har fått väldigt ont i min rygg och på båda sidorna under bröstkorgen gör det också ont. Jag vet att jag för några dagar sedan bar mig lite dumt åt. Jag trodde jag kunde lyfta en grej som egentligen var lite för tung, och det skulle jag såklart inte ha gjort. Nu har jag ont och det smärtar extra mycket under min brötskorg, speciellt om jag böjer mig ner för att plocka upp något på golvet.
Jag provade att jogga lite hallen nu på morgonen, men det gjorde bara så jävla ont. Det känns lite tråkigt när jag är sugen på att ta mig ut och springa, men inte klarar att göra det. Jag kan ju tycka att jag borde kunna springa ändå. Det är ju inte benen jag har ont i, men jag känner ju att det inte går liskom. Hoppas detta går över snart. Jag kommer ju annars att må dåligt över att jag inte kan ta mig ut och röra på mig. Jag kan ju försöka gå ut på promenader istället, men det känns inte just nu så motiverande. Jag vill springa och känna att det händer något i kroppen. Fan att jag ska ha så ont !!! Jag vågar inte riktigt heller att bara ta mig ut ändå och kämpa emot smärtan. Känslan jag har är att det kan bli värre, mycket värre försöker springa ändå. Dessuto blir det ju inte bra om jag springer och hela tiden känner att jag har riktigt ont så att det egentligen inte går att springa. Jag hoppas bara att detta går över. Om det inte känns bättre om några dagar så får jag väl ta mig till vårdcentralen eller nåt. Jag blir lirte ledsen när jag drabbas något sånt här. Det känns så onödigt. Om jag bara hade gett fan i att försöka lyfta en tung grej så hade jag inte haft ont nu. Jäkla skit detta.
Denna arbetsveckan är nu över och nu har ju också min semester börjat. Jag tror denna veckan blev tuffare och tuffare för varje dag som gick, men nu känns det bra.
I början av veckan tyckte jag att arbetstimmarna kändes långa och sega. 1 timme bakom ratten kändes som 3 timmar. När jag hade fritid och rast så kändes det som den tiden var förbi innan den ens hade börjat. Det kändes så i alla fall. I torsdags fick jag så jäkla ont i kroppen efter den dagens arbete. Det gick inte över heller så när jag körde igår hade jag ganska ont, samtidigt som det var mycket att göra på jobbet också. Det var nog bara de sista två timmarna som jag kände att det var ganska lugnt och man kände också att det inte var långt kvar till lång ledighet. Jag fick lite extra energi det sista timmarna av arbete igår.
Nu är det i alla fall semester. Ingen mer busskörning på en månad. Nu får man väldigt mycket tid över till att göra massor av annat, och man behöver inte bry sig så mycket om vad klockan är som man annars får göra typ varenda dag.
Jag vet inte riktigt vad jag kommer att göra på min semester. Det första jag har tänkt att jag ska göra är att skriva mycket på min självbiografi. Annars hoppas jag att jag bara kan koppla av och känna den där ron i kroppen som jag så ofta annars sällan känner.
Nu får jag en månad ledig från busskörningen. Skönt ska det bli. Jag har inga planer direkt. Jasg tar bara dagarna som dom kommer och det känns helt rätt. 31 juli börjar jag sitta bakom ratten igen, men nu börjar äntligen min SEMESTER!! Värsta lyxen ju när jag inte behöver bry mig om busskörning på 4 veckor.