Jag har äntligen fått upp en bokhylla som jag tror att jag kommer att vara  nöjd med. 

 

Efter den skiten så köpte jag en ny på nätet. Jag fick den hemlevererad i delar, men efter jag hade fått upp den bokhyllan så visade det sig att den var för liten och då fick jag ju ändå ha en massa pärmar och böcker förvarade på andra ställen. Det var liksom inte så jag ville ha det och där stod jag missnöjd och förbannad, men jag orkade inte bry mig på ett tag efter det. 

 

Jag är egentligen inte så noga med att det ska se bra ut. Jag vill mest ha något att kunna ställa: Pärmar, böcker och fotoalbum i. I en bokhylla är det ju lätt att hitta och få ordning och reda på grejerna. 

 

Jag har ju sen länge en bokhylla med barskåp, hyllor och lådor. Där får det plats en hel del, men det har inte räckt till. Nu har jag helt plötsligt gjort mer plats där också. 

 

 

 

Ibland blir jag lite arg på mig själv. Vissa saker har jag svårt att ta tag i snabbt. Jag tänker och tänker, vänder och vrider och tror säkert också att saker och ting kostar mycket mer än vad det faktiskt gör. Ibland känns det som jag gör fel prioriteringar och även om jag får gjort saker så känner jag alltid att jag borde ha fixat det för längesen. 

 

Nu har jag i alla fall tagit tag i saker och jag har bett andra om hjälp. Jag har kommit på att jag är dålig på att be andra om hjälp. Jag tänker alltid först att jag ska göra allt själv och jag är bara dålig på att be andra om hjälp. 

 

 Nu stör jag mig på att jag inte oftare bara kan ta telefonen och ringa dom företag som jobbar med saker som jag behöver ha hjälp med.  Kan man bara betala så finns det folk som hjälper till med nästan vad som helst. Jag kan inte allt, jag behöver inte göra allt och ändå envisas jag med att jag ska fixa nästan allt på egen hand. 

 

Under denna veckan har jag i alla fall mer än tidigare vågat fråga andra om hjälp och vissa saker har löst sig väldigt snabbt och smidigt medans det finns annat som jag får kämpa mer med för att få tag i någon som kan och vill hjälpa mig. Grejen är ju att jag har pengar och saker och ting är inte så dyrt som jag ibland tror. För mig är det mer värt och mycket bättre att jag bara låter andra göra det åt mig. Jag är ju bra på att få loss pengar och det har jag bevisat för mig själv hur många gånger som helst. Ändå fortsätter jag att envisas med att försöka göra en hel del själv, istället för att bara lösa det med att ringa och sen lägga ut några tusenlappar. Jag vet att jag kan betala, men ändå tvekar jag på mig själv och min förmåga att klara av att fixa saker och få dom gjorda på ett snabbt och korrekt sätt. Många vill ju hjälpa mig och jag känner att jag måste bli bättre på att ta in den hjälp som erbjuds om jag bara vågar fråga.  Sen kan jag ju bara " softa" eller jobba på att dra in mer cash som jag kanske behöver för att slippa göra så mycket på helt egen hand. 

 

Det känns väl skönt att jag har kommit till denna insikten, men jag är förbannad på mig själv att jag tänker för mycket och för länge på om jag ens ska våga fråga om hjälp.  Nu under semestern har jag i alla sett till att saker händer genom att börja ringa i telefonen till folk som jobbar med sånt som jag vill ha hjälp med. Sen har jag ju vänner som vill hjälpa mig också. Det är ju bara att fråga. Blir svaret nej så frågar jag någon annan. Det är inte värre än så. 

 

Jag har också planerat för sånt jag vill göra längre fram år. Jag har tex sett till att jag har fått ledig i slutet av september när det är Bokmässan i Göteborg. Jag vill kunna ha möjligheten att göra ett besök under alla fyra dagarna och det vet jag att jag kan nu. 

 

LÖRDAG - SÖNDAG

Både idag och igår så har jag startat dagarna med en långpromenad på ca 12 km. Jag behövde göra ca 40 000 steg under denna helgen för att nå mitt mål på 100 000 steg. Eftersom jag inte ens försökte sätta 100 000 steg förra veckan och var långt ifrån att göra så har jag varit fast besluten om att jag ska gå tillräckligt mycket denna veckan så att jag får alla steg i benen som jag vil ha. 

 

 

 Lite god mat har jag ju fått i mig också. 

 

Denna spagetti med köttfärssås kanske inte ser så god ut, men det var mycket smak i alla fall. Det var gott och det är ju vad man ska tycka när man äter mat.

 

 Jag är nöjd med hela veckan. Jag har chillat mycket och ändå fått gjort en hel del. Dessutom känns det bra att jag har lyckades sätta 100 000 steg på en och samma vecka. Jag har också fått klart med många saker som jag vill göra inom den närmaste framtiden. Fler saker är också på gång. Det är bara att köra på med allt. Snart är det augusti också. Tiden går fort, men jag har i alla fall över 2 veckor kvar av min semester. 

 

Dagarna går och jag jag njuter så gott jag kan av semestern. Sen jag kom hem från min senaste resa så har jag läst och skrivit mycket. Jag mår bra av det. När jag läser kan jag tänka på annat än sånt jag har att göra eller vill få gjort. När jag skriver och fokuserar på det så förvinner allt annat och det enda jag tänker på är vad jag ska skriva om. 

 

Nu tänkte jag berätta om vad jag tycker om att köra i parkeringsgarage. Händelsen vid Ljusvattnet som gjorde mig rädd och svara på en kommentar. 

 

När jag var ute på min resa med bil förra veckan så övernattade jag ju på tre hotell. Knaust i Sundsvall, Kust Hotell och Spa i Piteå och Clarion Grand i Östersund. Inget av hotellen hade egentligen ingen kundparkering, men parkeringsgarage fanns väldigt nära dessa hotell. Det var inte speciellt dyrt att parkera där heller. 

Nu har jag kommit i kapp ganska bra i konstprojektet. I flera veckor har jag haft massor som är klart, men jag har inte hunnit med att leverera och få in pengarna. Nu har jag fått in alla dessa pengar som jag hela tiden har vetat att jag ska tjäna, men inte orkat dra in i den takten som jag helst vill. Typ i 180 och sen öka ännu mer!!!

 

Nu är jag inte läge där jag brottas lite med mig själv. Jag känner att det inte är några problem att skapa konst och tjäna pengar på den. Så lång är jag med i matchen. Men jag är tveksam till och jag är på rätt väg när det kommer till att nå det slutgiltiga målet som jag har med konstprojektet. Det är ju egentligen inget konstprojekt förrän jag har alla pengar som jag behöver för att kunna skapa det riktiga konstverket som sen ska bli till allmän beskådning. Det är ju inget konstverk så länge jag inte visar upp nånting. Jag känner att jag vill köra på, men det är samtidigt så tråkigt att spara alla pengar jag tjänar just nu och då tänker att jag bara vill avbryta och göra något annat för dom pengar som jag hittills har tjänat på konsten. 

 

Sen vill jag inte ge upp. Klarar jag detta så känns det ju grymt häftigt. Det är ju bara att köra på. Allt har ju hittills gått som jag har räknat med. Det är inte dåligt, men jag känner också att ska jag klara av att slutföra detta som jag har tänkt mig så måste mycket gå bättre än vad jag har förväntat mig. Bättre än vad man kanske kan drömma om, och det kan man ju inte räkna med. Konstprojektet blir mer en förhoppning som man kan likna med att vinna på spel. Du hopas när du köper den där lotten eller spelar på något och hoppas att du ska bli en välbärgad person efter det. Men du vet ju förmodligen att chansen i stort sett är obefintlig att det kommer att hända. Jag kan känna att det nog är inte så med mitt konstprojekt och då kan man ju fundera på om det är värt att köra på som jag gör? Kanske har jag fastnat lite i ett beroende när jag jobbar som jag gör med detta. Jag drar in pengar och sen hoppas jag hela tiden på att det ska bli bättre och bättre. Slutar jag så blir det ju inte det. Därför kör jag bara på och hoppas på att det blir bättre längre fram, och så håller jag på liksom. Jag vill inte misslyckas, men samtidigt hatar jag att spara så mycket pengar. Det är ju så jävla tråkigt, men sparar jag inte så blir det inget konstprojekt i slutändan. Dessa tankar ka jag låta gå runt inne i mitt huvud i evigheter. Just nu känner jag att jag vill köra på ett tag till. Så det blir väl så. 

För ett tag sen började jag titta på den gamla TV- serien The Incredible Hulk (Hulken) med Bill Bixby och Lou Ferrigno i huvudrollerna. Jag är lite försiktigt med att kolla för mycket på serier. Jag vill liksom inte fastna i det där serieträsket där det kommer nytt hela tiden och jag tänker att jag vill se allt och inte missa något som kanske är riktigt bra. 

 

Denna klassiker, Hulken som gjordes på 70 och 80-talet har jag ändå länge velat se från början till slut. Det är ju en klassiker och nu har jag kollat igenom alla säsonger och avsnitt. I det stora hela tycker jag att TV-serien är bra och det är många ganska välkända skådespelare med som i alla fall jag har sett i många andra kända filmer och serier. Jag har tänkt på att serien är gjord för TV på 70 och 80-talet. På den tiden visade man väl ett avsnitt i veckan på en viss tid och ville man se avsnitten så fick man bänka sig framför en TV, just den tiden som det visades på TV. Kanske visades en repris några dagar senare, oftast sent på kvällen. Så var det förr, men så är det ju inte längre. Och det är väl tur det. 

 

Jag upplever att många avsnitt i denna serien är ganska välgjorda och bra. Sen fanns det ett och annat som jag knappt tittade på för det var för segt, förutsägbart och kanske var manuset lite för "tunt". En annan grej som jag också tänkte på var att inför varje nytt avsnitt så visas små snuttar av vad man kommer att få se i avsnittet. Man avslöjar för mycket handling på förhand genom denna visning och det hade varit bättre att skippa det och köra introt direkt. 

 

Men som sagt i det stora hela tycker jag detta är en bra serie och jag jämför med andra serier och filmer som gjordes på 70 och 80-talet. Jag är nöjd att jag har tagit mig igenom denna klassiker och Hulken är ju en häftig varelse att kolla på in "action". 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu är man inne på andra semesterveckan och jag har inte riktigt återhämtat mig än från den första. Det var tufft att resa runt så som jag gjorde, men nånstans var det värt det.  Jag har tänkt på denna typen av resa i flera år, men jag har aldrig riktigt vetat hur jag ska lägga upp allt så att det känns rätt och bra för mig. Jag har haft hundra olika idêer, men jag har aldrig kommit vidare. Det är väl så enkelt att tidigare har jag inte varit redo. Förra veckan var jag väl det. Jag var ju väl förberedd och då brukar ju saker och ting gå bra. 

Förra veckan var jag ute på ett litet äventyr i framförallt norra delarna av Sverige. Jag ska försöka få med så mycket som möjligt av denna resa ett och samma blogginlägg. Kommer jag på något mer så blir det väl ett och annat blogginlägg till längre fram, men nu ska jag bomba med bilder och annat i detta inlägget. 

 

Syftet med resan var att jag skulle avverka landskap. Målet sen förra året är att jag ska besöka en plats i varje svenskt landskap, på 2 år. Förra året fixade jag allt söder om Dalarna (förutom Gotland). Nu var det dags att sätta resten norr över. 

 

 

Jag hade bokat rum på Hotell Knaust som var ett gammalt fint hotell och jag tror att dom är kända för sin mäktiga snygga trappa. När gick i trappan så kändes det nästan som man vistades på ett slott eller liknade. Åker jag till Sundsvall någon mer gång och ska bo på hotell, då bor jag gärna på detta hotellet igen. 

 

 

Under kvällen i Sundsvall var jag ute lite kollade in stan. Jag besökte lite olika ställen. Man kan väl säga att jag käkade och skämde bort mig innan jag gick tillbaka till "slottet" för att sova.

 

 

 

The 1975 - If You're Too Shy (Let Me Know)

 

Denna låten får mig att hitta något skönt lugn inom mig. Det är något magiskt denna låten som bara gör att det känns bra och känner ett behov av att lyssna på den regelbundet. The 1975 körde ju också på årets Lollapalooza. Låten och känslan kring den höjer sig ju några nivåer till när publiken sjunger med. Coolt ju. 

 

 

Daniela Rathana - Farstaglitter

 

Denna låten fastnade jag för direkt när jag hörde den första gången. Jag gillar många låtar med Daniela R, men denna är min absoluta "favvo". Jag tror mycket beror på hennes dialekt. Jag kan ju nästan dö för tjejer som pratar eller sjunger på Stockholmsdialekt. 

 

Purple Disco Machine x Kungs - Substitution (Official Music Video) ft. Julian Paretta

 

Detta tycker jag är en bra låt och den gör att det blir lite fart på mig när jag grejar med nånting. Det är ju en rätt cool Musikvideo också. 

 

 

Dagny - Same Again (For Love) 

 

Denna låten med norska Dagny tycker jag är en skön och trycker nästan på den automatsikt när jag ser den på någon lista. Hoppas Dagny släpper mcyket Musik framöver med detta stuket på sin musik. 

 

NOTD, Veronica Maggio - Occhi D’Amore

 

Denna låten älskar jag. Jag gillar nästan allt som Veronica Maggio skapar i musikväg. Jag har tappat räkning på hur många låtar jag gillar att lyssna på med henne. 

 

Benny Benassi & Emma Muscat - M.I.A .

 

Cool låt. Cool Video. Jag gillade låten direkt från den första sekunden. Ofta behöver jag ju höra igenom en låt minst en gång för att jag ska gillade den. Men denna fastnar bara man trycker på play. 

 

 

 Cleo- Tjejerna, Tjejerna, Tjerna.

 

 

Det är lite "power" denna låten. Det känns som att den handlar om kvinnors rätt till att få vara fria och göra som dom vill. Det är ju coolt med kvinnor som kan leva efter det och bara följer sina egna drömmar. 

 

Fricky - Nattbuss

 

Skön låt att lyssna på när man sitter uppe sent en kväll eller mitt i natten. Det känns nog skön att jobba till också under sena kvällar och nätter. 

 Jag försöker bara ha jävligt kul. Jag gör som jag vill. Jag säger nej om jag inte vill. När man säger nej så blir ofta folk sura. Men om jag skulle säga ja för ofta  och gå med på att göra saker som jag innerst inne vet att jag inte vill göra, då kommer jag ju ganska snabbt själv att bli en sur och bitter jävel. Jag tycker jag ofta stöter på människor som inte bara kan acceptera ett nej. Jag kan inte ens i efterhand förstå vad jag skulle ha gjort eller sagt istället för att just få vissa människor att bara respektera och acceptera ett nej. Ibland vill folk ha en förklaring på varför jag säger nej och jag har kanske inget mer att säga. Jag behöver inte säga något mer. Jag vill inte förklara. Jag behöver inte förklara. Jag önskar många gånger att fler bara kunde fatta, men allt för många vill ha en förklaring och en del fattar inte hur mycket man än förklarar. Jag vet inget annat sätt då än att bara skita i det och göra som jag vill. Det viktiga är ju att jag mår bra. 

 

 Konstprojektet är en grej som jag har fått mycket skit för och vissa har blivit arga för att jag bara nämner att jag tjänar pengar på det. Man vil att jag förklarar av det går ut på och jag har sagt så många gånger att jag aldrig kommer att säga så mycket mer än att jag håller på med min konst och jag får in pengar på den. Jag tror inte att arbetet kostar mer än vad jag tjänar. Även med konsten är det många som inte verkar fatta att jag inte vill säga nånting. Jag är övertygad om att skulle jag börja berätta allt och bara låta allt lämna käften, babbla som en jävla "väderkvarn" om detta, så har jag sen minst tio personer efter mig som kommer att försöka göra allt dom kan för att förstöra detta för mig. Därför vill jag inte säga någonting och jag är i min fulla rätt att låta bli. Den rätten utnyttjar jag. Om jag ändå ska säga något mer som jag kanske inte har sagt tidigare (och som säkert provocerar också) så är det att varenda krona som jag får in på detta är skattefritt och går rakt ner i min egen ficka. Jag behöver inte hålla på och tjabbla med folk för att dra in pengar på detta. Jag skapar bara konst och levererar. Att jag ens började med detta berodde på att en kompis berättade för mig hur man skulle kunna göra och hon sådde liksom ett frö inom mig som jag började tänka vidare på. Min kompis berättade mer detta för mig som en saga, men jag spann vidare på det. Jag Kommer att dela med mig till henne på något sätt om jag lyckas med mitt konstprojekt. Jag vill att det ska vara rättvist, men det är jag som gör jobbet så de mesta tar jag bara själv och inte fan bryr jag mig ett skit om vad andra tycker. Dom vet ju inte ens vad jag gör.  Min konst vill jag inte visa förrän den är helt färdig och den punkten kommer jag aldrig att ändra mig. Där kan folk tjata tills "djävulen" själv kommer och löser av dom. 

Jag vill bara må bra. Mår man inte bra så spelar inget annat någon roll. Jag har känt ganska länge nu att jag har mått bra. För ca 3 månader sen började jag ju må riktigt dåligt. Det tog ju typ två veckor för mig att ens börja må lite bättre. Efteråt sa jag till mig själv att jag skulle göra allt jag kan för att jag inte ska må så dåligt igen. Jag bestämde mig för att tagga ner med allt jag höll på med och mer bara jobba lugnt och systematiskt framåt. Jag slutade också med att vara för hård mot mig själv. Problem uppstår ibland och funkar inte något så är det ju bara att försöka lösa det. Jag behöver liksom inte tänka så mycket på vad som egentligen gick fel och varför ett problem uppstod. Bättre att lägga sin energi på att försöka lösa problemet. Jobba på och gör allt jag kan här och nu. Det är ett sätt att må bättre och inte sugas i en depressioner och sån skit. 

 

Jag har också märkt att mycket läsande hjälper mig mycket. När jag känner att jag börjar må dåligt så funkar det att bara läsa mycket. Det är väl så att när jag läser så tänker jag på något annat än det som får mig att må dåligt och ger mig ångest. Man går tillbaka till nuet och tänker bara på det man läser.

 

Skriva mycket funkar också. Jag har sagt många gånger att min blogg har hjälpt mig att gå från att må dåligt till att må bättre. Skriver man bara helt ärligt om vad man känner och är ödmjuk så mår jag bar av det. Det jag också gillar med skrivandet det är när jag hamnar i ett rus och allt runt omkring mig bara försvinner och allt jag tänker på i den stunden handlar bara om vad jag ska skriva. Det är en skön känsla som jag också alltid mår bra av efter att jag har skrivit färdigt och fåt klart ett blogginlägg. 

 

Förutom att jag läser och skriver mycket så försöker jag att inte bry mig så mycket om vad folk tycker om mig och allt jag gör. Jag gör det jag vill göra och jag lever för att må bra och försöka förverkliga mina drömmar. Så tycker jag att livet ska vara och tycker andra människor nånting annat så är det ju inget jag tänker bry mig om. Jag mår ju bättre av att skita i det liksom. 

 

Jag försöker också mer nu än tidigare att inte ångra saker som jag har gjort. Det kan ju ofta ge mig väldigt mycket ångest. Det går ju inte att göra något ogjort och tycker man att man har gjort fel så får man väl försöka lära sig av sina misstag och gå vidare. I vissa fall kanske man kan be om ursäkt som man tycker var dumt, men att fundera för mycket på att man just ångrar vad man har gjort är ju meningslöst och det hjälper aldrig. Man mår bara sämre av att ångra saker. Därför är det helt meningslöst. 

 

Alla dessa insikter är jag glad över att jag har fått. Läsa mycket, skriva mycket, inte bry mig så mycket om vad andra tycker och inte ångra saker. 

 

 Jag har den senaste tiden fått utså en massa skit från alla möjliga människor. Många fler än vanligt har också försökt få kontakt med mig på olika sätt. Oftast skriver folk i DM på Instagram och en del tjatar ganska mycket om att jag måste svara. Jag är oftast inte intresserad av vad en följare vill mig och då bryr jag mig heller inte om att svara. Men vissa verkar inte fatta den kopplingen. 

För ett tag sen var det  en person som hörde av sig en gång varannan minut i över 1 timme och jag vet inte vad han ville mig, men när jag såg alla desperata meddelanden om att jag måste svara, så blockade jag honom. Jag var inte intresserad av vad han ville och jag är 100% säker på att det inte var något som jag ville bry mig om. Då skiter ju jag i det. 

 

Vissa andra personer har också skrivit till mig den senaste tiden och låtsas stöta på mig. Man märker att dom som skriver inte menar vad dom säger. Dom beskriver sig själva och  vad dom vill att jag ska göra, vad dom gillar och att jag ska svara för att jag kommer inte att bli besviken om jag gör det. Jag tänker bara att alla dessa som skriver som dom gör är dumma i huvudet. Men samtidigt är jag ganska säker på att dom flesta som skriver och säger att dom vill träffa mig, bara vill testa mig och se om nappar. Kanske vill man också vid ett senare tillfälle använda saker mot mig om jag nu själv skulle vara så dum och svara. Dom kan inte vara seriösa med det dom skriver. Det vill jag verkligen inte tro för då måste ju dessa människor söka hjälp, med tanke på vad vissa skriver till mig. 

 

Jag kan tycka att om jag inte svarar så borde ju alla dom som skriver förstå att jag inte bryr mig om vad dom vill när dom inte får något svar av mig. Men ändå skriver vissa om och om igen och sen blir en del sura för att jag inte svarar. 

'

En del har också skrivit till mig och tycker att jag ska förklara något som jag tidigare har publicerat i något av mina sociala medier. Det enda jag tänker säga om det är att jag publicerar vad jag vill och jag är inte skyldig att stå till svars för något som jag har publicerat sen tidigare. 

 

 Jag har också fått lite kritik för att jag inte svarar vissa som kommer fram och pratar med mig på stan. Jag är bara tyst och låtsas som jag inte hör.  Vissa kommer  ibland fram för att dom vill jävlas och dom pratar som om dom inte hade en enda hjärncell i huvudet. Dom kan äckla sig och försöker reta mig. Varför ska jag bry mig om dessa personer? För mig är det självklart att inte alltid svara då. Jag mår ju bättre av att inte bry mig och är någon för dum i huvudet så kommer det ju inte spela någon roll vad jag säger. Dom kommer ju ändå inte att fatta. Dessutom har jag integritet och den värnar jag om. Om någon utsätter mig för personligt störande ingrepp så kränker ju den personen min integritet. Vissa borde nog tänka på att ha respekt för andra människors privatliv och personliga integritet. Jag tror att dom allra flesta normala människor är överens om att den personliga integriteten är viktig att värna om. Jag känner inte att jag gör något fel när väljer att inte bry mig om personer som jag innerst inne inte vill ha ett skit med att göra.

Det är mycket som är gott med att ha semester. Helt ledig, sommar, bubbel, saker på gång utan att man behöver tänka på vad man har för arbetstider. Egentligen skulle man ha semester i ett halvår, två gånger om året. Det hade varit bra, men jag får nöja mig med en månad och det känns bra att jag just nu bara är i början av "semesterlunken". 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Annars får jag se vad jag hittar på. Skönt ska det i alla fall bli att i alla fall få vara helt ledig från busskörning och inte behöva bry sig om tider och planering inför allt jobbande som bara går runt runt för att jag ska klara mig. Nu kan jag bara vara och njuta i stunden. Leva i nuet på riktigt. Nu äntligen får jag den semester som man typ har längtat efter sen man avslutade den förra😊🌞 Nu kör vi, men inte buss på ett tag. 🩷🩵

 

 

 

Jag grejar jobbar på. Jag har mycket att göra och jag planerar mina dagar hela tiden. Det blir liksom lättare att få saker gjort då. Jag känner att jag mår mycket bättre nu när jag börjar att göra mer saker och tar tag i mer som jag tidigare har skjutit på framtiden. Ett tag gick jag runt och tänkte lite för mycket på att jag måste få loss pengar som jag kan spara för att jag ska ha dom till något större sen. Nu känner jag ju ändå att mycket löser sig ändå "sen", om jag bara grejar på nu. Många saker som jag vill få gjort känner jag också att jag måste göra nu. Det finns liksom inte alltid något sen. 

Jag fortsätter vara noga med att gå promenader och smala steg. Även när jag har mycket att göra så tänker jag inte strunta i promenadrundor. Jag får kämpa lite med mig själv nu för att ta mig ut. Jag känner ju att jag vill göra mycket annat. Samtidigt vet jag ju att jag inte kommer att orka med att göra saker om jag inte rör på mig. Så min slutsats är att om jag ska få mer saker gjort och inte sluta bry mig... så behöver jag gå mina promenader för att jag orka med att slutföra saker som jag påbörjar. 

 

 Sista arbetsveckan innan jag får semester. Jag har ganska mycket jobb och idag och imorgon känns som dom två tuffaste. arbetsdagarna. Sen blir det lite lugnare, men det blir mest: Äta, köra buss och sova som gäller nu i 4 dagar i alla fall. På fredag har jag en ganska "soft" dag. Då jobbar jag bara förmiddagen och sen är det SEMESTER! 

 

Jag ska ändå vara noga med att gå mina promenadrundor. Jag får aldrig ha mer att göra än att jag hinner vara ute och jaga steg. 100 000 steg varje vecka är ju det som gäller. När jag sen har semester så kör jag på med att sätta 100 000 steg då också. Jag skulle väl kunna öka det där, men jag håller mig kvar på samma. Det är lagom. Skulle jag öka och köra hårdare så har jag märkt att jag lätt tröttnar och slutar. Jag känner ändå att det viktigaste är att jag rör mig på ett sådant sätt som jag mår bra av och tycker är roligt. 

 

 Har haft en kort ledig helg. Jag jobbade ju natten mellan fredag och lördag och då är man ju hemma typ 03:30 på lördagsmorgonen. Så ledigheten känns ju lite kort för imorgon ska jag ju upp ungefär den tiden som jag kom hem igår. Hmm... 

 

Igår när jag kom hem ifrån jobb så kröp jag ju inte i säng heller. Jag gick istället ut på en promenad och rundan jag gick var ca 1 mil. Promenaden kändes ändå ganska bra även om det kanske inte är så mänskligt att jobba natten och sen inte tagga ner maximalt när man kommer hem.

Jag kom väl i säng runt 07:00 på morgonen och under större delen av lördagen så kände jag mig ganska snurrig i huvudet, vilket är en ganska normal känsla att ha när man har jobbat natten. 

 

Efter att ha sovit bort förmiddagen och en stund in  på eftermiddagen så gick jag till min "favvorestaurang" och drack och åt lite gott. 

Under lördagen var det annars ganska mycket slappa som gällde. Jag har haft en ganska tuff vecka med jobb och mycket annat att göra. Det kommer inte att bli mindre nästa vecka. Dessutom mådde jag ganska illa under kvällen i går och jag hade framförallt väldigt ont i magen. Så jag tog det som sagt ganska lugnt efter nattjobbet och morgonpromenaden på ca 1 mil. 

 

Saker och ting faller på plats om jag bara grejar på och inte ger upp. Under denna veckan har sådana saker blivit väldigt uppenbara. Jag har haft massor att göra och jag har fått mycket gjort. Allt går inte klockrent, men jag löser allt. Mycket går om man bara ger sig fan på det och försöker. Funkar det inte första gången så provar jag en andra och en tredje gång. Jag tänker inte ge mig med nånting nu. Det är bara att köra. 

Idag har jag varit på Björn Anderssons begravning. Begravningsgudstjänsten ägde rum i Gärdhems kyrka utanför Trollhättan. Det var en fin begravning. Björn var en bra man och en snäll och godhjärtat vän som jag aldrig kommer att glömma. Han har lärt mig mycket pingis. Vila i frid. 

 

 

 

 

 

Kanske blir det många nödlösningar, men just nu orkar jag inte bry mig så mycket om nånting annat än saker som jag känner att jag behöver göra denna veckan. Jag tar en sak och en dag i taget. Mycket ordnar sig om man bara tar det lugnt och gör så gott man kan. Njut av sommaren, chilla mer och kämpa mindre liksom.  

Jag har haft mycket att göra under denna veckan. Just nu i skrivandets stund är jag helt slut. Jag har jobbat 6 dagar av 7. Jag har gått promenadrundor på minst 5 km varje dag.

Det som jag är mest nöjd över det är att jag har börjat ta tag i saker som jag länge bara har tänkt att jag ska göra. Dessutom vågar jag ta mer hjälp  och jag inser ju att det är inte så farligt att fråga. Jag kan ju inte få mer en ett nej, men under denna veckan har jag bara fått ja till svar. 

 

En grej som jag fick hjälp med idag och på ett väldigt snabbt och enkelt sätt det var att få bort min massagestol. Det finns ju appar som där man kan lägga upp saker som man bara vill ha hjälp med att få bort. Man lägger upp en bild och skriver typ: Här är en massagestoll. Hjälp mig kör bort den så betalar jag 2000 kr. Klockan 15:00 idag lade jag upp en sådan annons och på mindre än 5 minuter så hade jag två stycken personer som ville hjälpa mig. Jag valde en av dom och klockan 19:00 kom det två killar och bar ut min massagestol.