Det blev Ma Long som vann OS-guld i pingisens herrsingel. Därmed blev han den förste pingisspelare på herrsidan i historien med att ha vunnit OS-guldet 2 gånger. Han har dessutom 2 OS-guld sen tidigare i lag och ska man gissa på vilken land som vinner årets lagtävling i pingis, så tror i alla fall jag på Kineserna och då har ju Ma Long 4 OS-guld att lägga till sin samling. Värt att notera är också att han har vunnit VM-titeln i herrsingel de senaste 3 gångerna ( 2015, 2017, och 2019) Ma Long är den bäste pingisspelaren som någonsin har funnits på jordklotet. Så är det bara och jag tror att alla som vet något om pingis håller med mig om det. 

 

Jag tyckte kanske inte att dagens final var lika bra som dom semifinalerna som man fick se igår. Men så är det ofta. I finalen möts ju dom två bästa och när två så bra spelare möts så blir det ofta spel svaghet mot svagehet. 

 

Ma Long var i alla fall den spelaren som var klart bäst i finalen. Han är en otroligt komplett spelare med mycket power bakom alla slag. Även när han blir pressad och hamnar i väldigt svåra lägen så ser man ofta att han på något sett kan hitta ett slag som kräver mycket styrka, både fysiskt och mentalt. Ma Long är också en spelare som alltid gör sitt bästa i alla matcher. Det fullt ös från första boll till sista och han underskattar aldrig någon motståndare. Han är en helt fantastisk idrottsman och det är nog inte den sista stora turneringen som han vinner. 

 

 

 

 

Torsdagens jobbdag är nu också över och imorgon gör jag sen sista dag och sen är det äntligen semester. Jag känner ju att jag vill ha den nu och det känns bra det snart är dags. Det känns också bra att jag efter morgondagens arbete inte ska börja jobba igen förrän den 31:e augusti. Om det inte hade varit för min semester så skulle jag egentligen ha jobbat den sista helgen i augusti. Nu slipper jag det och dessutom har jag en fridag på mitt schema den 30:e augusti. Det känns alltså extra bra att jag får några dagar mer ledigt, än vad jag i normala fall skulle ha haft. Lägg därtill att jag den 31:e augusti inte börjar jobba förrän ca klockan 12:00. Det är ju skönt att slippa vräka sig upp tidigt som fan, första dagen efter att man har haft semester. 

 

 Jag kommer nog att vända på dygnet lite under OS. Jag har inte gjort det än eftersom jag vill orka jobba mina pass som jag har att göra. Men det blir nog så när jag snart är ledig som fan. 

 

Jag har kollat en hel del pingis idag. Alla matcher var så bra dom bara kunde bli. Otroligt bra spel där båda spelarna måste göra en otroligt bra prestation i varje bollduell för att kunna vinna en enda poäng. Man kan inte se på bättre pingis än vad som bjöds på i OS idag. Det är helt otroligt hur bra dom bästa spelarna i världen är, när det gäller som mest. 

Kina tar återigen Guld och silver i både damsingel och herrsingel. Det är ju klart redan nu. Japan tog bronset damsingel. Jag hoppas att Dimitrrij Ovtcharov från Tyskland tar bronset i herrsingel. Sen får vi hoppas att Sverige kommer tillbaka i pingisens lagtävling och i alla fall går så långt så att dom är med i fightas om medaljerna. Det önskar jag från mitt hjärta. Sverige är bra på pingis och har ett bra lag i Tokyo.

 

 

Jag har gjort vad jag kan och vad jag tror är rätt att göra med mina pengar nu. Jag kan inte komma på något bättre för juli. Jag får vänta till slutet på augusti innan jag kan göra några större framsteg mot mina mål. Jag tycker i alla fall att jag tog bra beslut nu. Det var moget och genomtänkt. Det visar att jag har lärt mig av mina tidigare misstag, och kanske också i viss mån av andra människors dumma beslut när det kommer till pengar. Det finns ju många exempel på människor genom åren (utan att nämna några namn) som har typ haft hur mycket pengar som helst. Sen har dom förlorat allt, eller nästan allt och liksom får börja om. Så vill inte jag att det ska bli för mig, även om jag idag kanske inte har så mycket att förlora om jag ska vara helt ärlig. Jag har ganska mycket pengar och bolla med nu, men jag har inte mer än att jag skulle kunna bränna allt och sen snart kunna få loss lika mycket igen. Det är lugnt liksom. 

 

 Jag har annars börjat fundera lite på om det är värt att spara så mycket pengar som jag gör nu. Jag tänker nu att jag vill något i framtiden med allt jag håller på med nu. I September bedömer jag nu att jag kommer över första ekonomiska  spärren. Klarar jag den så når jag nog mitt mål som jag har för hela detta året, i slutet på december. Jag tror nog att jag ska kunna klara det, men jag inser nu att det blir svårare än jag först trodde. Kanske är det för mycket pengar för mig för att jag ska kunna hantera det på något smart sätt. Jag vill så mycket hela tiden och det känns fel att inte köpa grejer som jag vill ha och åka till platser som jag vill besöka. Jag börjar tänka att det kanske är bättre att köpa och göra saker för pengar som jag har nu istället för att vänta till sen, bara för att jag då kan göra en större grej för dom pengar jag kommer att ha. Om jag nu klarar av det och får till det som jag vill i slutändan. 

 

Jag börjar fundera på om det är värt att ägna så mycket tid åt att hela tiden spara och sen investera pengar vidare. Spontant kan jag tycka att det är värt att försöka komma över min s.k. spärr som jag har ekonomiskt. Men sen kommer jag ju att ha det bättre än någonsin. Jag vill göra så mycket och då kanske det är bättre att bara göra vad jag kan för pengar jag redan har och sen bara fortsätta att spara nya pengar till andra saker jag vill göra i framtiden. Bara det kommer in nya pengar varje månad så kan jag ju alltid välja att spara någonting, även om jag bränner. På något sätt vill jag leva närmare nuet. Visionen och alla mål jag har med pengar just nu, är inte något som jag kommer att kunna sätta varken i år eller nästa år. I alla fall inte på det sättet jag vill. 

 

Tankarna går liksom runt i huvudet. Jag vill ge min vision en chans, samtidigt vill jag göra så mycket som jag lätt skulle kunna göra med pengar som jag har redan nu. Livet är ju kort och börjar man tänka för mycket på vad man vill göra senare i livet så kanske man aldrig hinner göra nånting.

 

Jag har lite svårt att veta vad som är bäst för mig att göra, men jag tror inte att jag ska sluta spara pengar, men samtidigt kanske jag borde leva lite mer för pengar som jag redan har, och inte tänka så mycket på vad jag vill i framtiden. Mycket kan jag nog lösa när jag väl har möjligheten. Som jag sa så bedömer jag att jag ändå inte kan göra något större grej på ett bra tag som sen tar mig närmare min vision. Det kan ju också vara så att om jag bara sätter sprätt på pengar och göra mycket av sån t som jag kan och vill göra redan nu, så skulle även detta kunna hjälpa mig att komma närmare min högsta dröm i livet. 

 

Jag hoppar lite fram och tillbaka med dessa tankar. Ska jag fortsätta på det sättet som jag har gjort under det senaste halvåret? Eller ska jag bara släppa på det och mer förverkliga andra, mindre drömmar som jag lätt har pengar till just nu. Det sista kan vara bättre och göra att det blir lättare att nå min högsta dröm i livet, men säker är jag inte på det. Inte just nu i alla fall. 

 

 

Jag har haft en bra helg tycker jag. Det går ju inte att klaga på vädret. Även om det är jäkligt varmt så gnäller jag aldrig på värmen. Man klagar ju när det är kallt eller när det regnar. Man klagar när det snöar eller är storm. Man kan ju inte klaga på allt väder så jag väljer att bara säga att jag gillar sommar och värme. 

 

Nu börjar det brännas igen med pengar. Jag står inför lite olika vägval just nu. Vad ska jag göra denna månaden för att i första hand kunna komma över dom där spärrarna som jag typ aldrig riktigt har kommit över tidigare. Jag känner hur svårt det är och jag fattar mer än någonsin  varför jag aldrig riktigt har kommit längre och fått en bättre ekonomi än den jag har just nu. 

 

Där jag är nu har jag varit många gånger. Jag är precis under den där spärren som jag så gärna vill komma över. Sen har jag ju ett mål för i år också som är lite mer än över spärren. Årets mål känner jag att jag kommer att klara om jag bara tar mig över den summan som jag tycker är en spärr. Nu är det svårt och veta vad som är rätt att göra och dessutom är börjar det bli ganska mycket pengar för mig att hantera. Gör jag fel så kan det bli väldigt fel och då tar det lång tid innan jag jag kommer över någon spärr. Årets ekonomiska mål kan jag ju glömma helt, om jag inte gör rätt nu. Det är så jag känner. Sen kanske det ändå inte är så dramatiskt som det låter. 

 

Jag har det ju bra och även om inte allt kanske inte löser sig med ekonomin i juli som jag vill, så kan jag fortfarande få ihop allt som jag vil ha det till slutet på december i år. Det känns ganska lugnt för hur jag än vänder och vrider så får jag ungefär samma resultat i slutändan. Det är bara att jag har svårt att veta vad jag egentligen orkar göra för att nå målet. Delar jag upp allt i små summor varje månad, då måste jag ha väldigt mycket tålamod. Väljer jag att bolla och ösa på med en större summa pengar, då får man ju göra mer, på kortare tid och det kan ju också vara tufft och jobbigt. Vilket känns mest motiverande. Spärren är svår att komma över, men mina mål som jag först och främst har för i år är ju i körda på något sätt. Jag behöver bara fundera på vad jag känner att jag är beredd att göra för att klara av att nå dom mål jag har satt upp. 

 

Problemet är kanske också att jag vet att om jag inte göra så mycket med ekonomin nu, då skjuter jag bara upp det jag behöver göra till senare. Jag behöver göra en hel del och håller jag på med för många s.k. nödlösningar då kommer det bara att komma ikapp mig sen. Man kan ju också ta många genvägar, men det är samma där. Någonstans kommer detta att komma ikapp mig. Jag måste få loss pengarna jag vill ha, på ett eller annat sätt. Det känns ju som att det är bättre att jobba stenhårt med det nu, än att vänta till sen. Spärren finns ju där och den har funnits där för att den är svår och kräver mer av mig än tidigare. Det är ju bara att inse och acceptera det. 

 

Jag får väl bara göra nånting och hoppas att det går så bra som jag vill att det ska göra. Det känns ändå bra, och jag tror nog att jag kommer att få ihop detta i slutändan på något sätt. 

 

Jag har egentligen inte så mycket att berätta om just nu. Jag tänker inte så mycket heller. Allt är så lugnt för mig och jag jobbar mest. Jag ska ju också göra det till sista helgen i denna månaden. Sen är det ju i alla fall semester. Planerna då är i alla fall att jag ska köpa mig några nya möbler. En bokhylla och ett hallbord. Något mer kanske det blir, men jag får se hur det blir. Jag har väl också tänkt att hälsa på brorsan i Falkenberg. Mer har jag nog inte planerat, men jag har lite tankar på att kanske börja göra den där resan genom Sverige som jag redan för flera år sedan började fundera kring. Jag har ju bara inte riktigt fått grepp om hur det konkret och praktiskt ska genomföras, fast börjar jag ändå fatta hur jag nog vill göra. Jag tror bara att jag behöver komma igång, och sen får mycket lösa sig under resans gång. Grejen är bara att jag skulle vilja kunna säga efter att jag har gjort att jag har varit i alla landskap i hela Sverige. Det är ett mål jag har satt upp för mig själv. Det är liksom det rimliga att ha som mål. Det blir svårt att göra mer än så. Jag tror heller inte  det blir värt att sätta upp ett större mål än att göra ett besök på något ställe, i varje landskap. 

 

Annars är som sagt allt ganska lugnt. Jag jobbar på, går promenader, läser mycket böcker och gör mina vardagliga saker. Att jobba nu är lugnare än vad jag trodde att det skulle vara. Promenaderna känns enkla att göra och jag känner att dom gör nytta för min kropp. När jag ligger och läser känns det väldigt avkopplande. Det känns som ett riktigt bra sätt att varva ner på. Vardagliga saker har jag inga problem att ta tag i. Jag får mycket gjort när det gäller sånt och det känns extra skönt nu när jag förra veckan fick slängt ut massor av gamla möbler och mycket annan skit som jag har haft på tok för länge. Nu har jag ju skapat mig plats för att kunna ta hem lite nya och fina möbler. Det ska bli kul att sätt i gång med det när min semester börjar. 

 

Jag har inga planer på att åka utomlands. Jag känner fortfarande att allt med coronaviruset måste försvinna mer innan jag vill ge mig utanför Sverige. Fortfarande finns massor av restriktioner, regler och lagar om allt möjligt som har med viruset att göra. Jag orkar inte bry mig och sätta mig  in i nånting. Det är ju ens eget ansvar att ha koll på vad som gäller i just det land man väljer att åka till. Allt är eget ansvar och får man problem utomlands så får man själv lösa det. Det känns bara jobbigt att åka nu, även om jag kanske överdriver en aning när jag sitter och tänker kring detta. Oavsett hur det är just nu så skiter jag bara i resor till utlandet ett bra tag till. Jag har bara ingen lust när läget är som det är. Jag kommer under min semester att ta dos 2 av vaccinet, men jag kommer inte att bry mig om att resa utomlands efter det ändå. Det får nog gå ett bra tag och jag vill vänta tills det inte är så jävla krångligt som jag tycker att det verkar vara just nu. Jag har bara bestämt mig för det och det gjorde jag nog redan i mitten på mars förra året. Jag reser ingenstans förrän allt blir som det var innan man ens hade hört talas om något som kallades för coronavirus. 

 

 

Allt arbete är äntligen över för denna veckan. Jag har haft mycket busskörning denna, men dom flesta passen har varit ganska bra.  Det är väl bara denna lördag och söndag som har varit lite tuffare än allt annat, fast det har varit lugnare än jag trodde att det skulle vara. 

 

Annars var det egentligen inte jobbet som krävde det hårdaste arbetet av mig. I onsdags var jag ledig från busskörningen och då passade jag på att röja som fan i min lägenhet och i mitt källarförråd. Jag rensade ut hur mycket som helst och jag fyllde en lätt lastbil  som jag hade hyrt. Jag tror det tog 6 timmar av hårt grejande innan jag kände mig helt färdig med röjandet. Det känns som jag inte har jobbat så hårt på flera år som jag gjorde i onsdags. Jäklar vad det kändes i kroppen, men det var ju bra att jag ändå fick gjort så mycket under en och samma dag. 

 

Jag hade ju tänkt att vänta till semestern med röjandet, men i tisdags bestämde jag mig bara. Jag sa då till mig själv att imorgon (onsdag) då jävlar kör jag massor av skit till återvinning och röjer upp som fan. På semestern vill man väl göra annat än att bära tunga möbler och annan skit som man har samlat på sig under flera år. 

 

Det jag har tänkt nu är att jag ska köpa lite nya möbler och få lite mer ordning och reda på allt. Framförallt alla mina böcker vill jag få in i någon fin bokhylla som jag har tänkt att köpa, men allt detta tänker jag att jag ska fixa under min semester i augusti. 

 

Annars har jag som sagt jobbat ganska mycket, men passen var ju bra och jag har ändå varit duktig med mina promenader och jagandet av alla steg. I onsdags när jag röjde som fan i mitt hem då fick jag ju ihop 20 000 steg, utan att gå någon promenadrunda. Jag sprang ju så mycket fram och tillbaka och upp ner i källaren. Sen körde man ju skiten till tippen och sprang runt på området där i flera timmar. Spö regna gjorde det stundtals också. Dessutom gick jag ju en kortare promenad när jag skulle hämta och lämna den lätta lastbilen som jag hade hyrt. 

 

Nästa vecka jobbar man på och göra annat igen.

 Jag har haft några tuffa dagar nu. Det känns i kroppen och veckan är ju inte slut än. Jag har massor av jobb under helgen. Man får bita ihop och köra. 

 

Annars har jag kollat lite hur jag har det med jobb under dom kommande två veckorna och jag tycker ändå det ser ganska bra ut. Passen kanske är långa, men jag tycker ändå att det är bra körning och tiderna när jag börjar och slutar känns helt ok i alla fall. Jag längtar ju till min semester, men jobbet känns bra att greja med nu. 

 

Jag är sugen på att göra mycket saker redan nu. Samtidigt vill jag inte släppa något med mitt sparande och dom mål jag har satt upp för i år. Det går bra med pengar. Den senaste tiden har jag nog tjänat pengar, minst varannan dag. Det tycker jag är bra. Jag väldigt noga och jag krånglar inte till det. Det känns bra, men jag vill så mycket redan nu. Därför blir det ändå lite jobbigt att behöva hålla på pengar samtidigt som sommaren gör att jag blir lite extra sprallig och sugen på att bränna pengar på saker jag vill ha och sånt som jag vill uppleva. Jag brottas fram och tillbaka. Jag vill och kan, men jag har höga mål och då måste jag lugna mig ett tag till innan jag har kommit över dom där s.k. spärrarna i min ekonomi. 

 

Jag börjar förstå nu varför jag tidigare inte riktigt har kommit över mina ekonomiska spärrar. Just där jag är idag ekonomiskt har jag varit många gånger förut. Nu går det bra, sommaren brukar alltid gå bättre med pengar in än under större delen av dom andra årstiderna. Tidigare år har jag varit så sugen på att göra saker och köa saker och jag har inte sett någon som helst anledning till att låta bli. Nya pengar kommer in var och varannan dag. Jag har ett bra "flow" och jag kanske också har haft en viss övertro på mig själv. Jag har alltid varit en person som vill väldigt mycket och jag ger mig inte i första taget om jag verkligen vill nånting som typ bara handlar om mig själv och vad jag vill. Jag har ju tidigare inte haft några direkta mål med att komma över mina egna ekonomiska spärrar så det kanske inte är så konstigt att jag inte har gjort det då. Eftersom jag har velat göra mycket annat och kanske också lite grann har gillat när jag kan bränna mycket pengar på coola grejer och roliga upplevelser, så tar dom känslorna liksom över. Tålamodet att spara mer kommer till en viss gräns och nu vill jag ta mig över den eftersom jag har större mål än tidigare. Här någonstans blir det jobbigt. Jag vill ju redan nu för mycket och mycket kan jag ju också köpa och göra redan nu. Men jag ska jag nå mina mål klara av att nå dom på det sätt jag helst vill, då måste jag kontrollera den där känslan av att jag vill bränna på med pengar. Det är jobbigt nu inne i min hjärna, men jag håller min plan. Det känns också bättre när jag får skriva av mig i ett blogginlägg om detta.  När jag har fått stanna upp och tänka efter så inser jag att det bästa är att jag bara strävar efter att nå mitt mål för i år. Den viljan är starkare än typ allt annat just nu. Jag vill detta mycket mer än allt annat och jag vet att jag kommer att ångra mig om jag inte försöker nå mitt ekonomiska mål för i år. 

 

För någon månad sedan skrev jag ett blogginlägg där jag berättade att jag var på väg att bränna 90 000 kr på typ kläder och smycken. Jag valde att inte göra det då och nu känns det som ett väldigt klokt och rätt beslut. Idag känner jag starkt att jag hade ångrat det om jag hade bränt dom där pengarna. Samtidigt har jag känt hela dagen idag att jag vill bränna på med cash nu och inte vänta till jag når något jävla sparmål. Bla bla bla, liksom. Samtidigt vet ja att om typ två veckor ( när min semester har dragit igång) Så kommer jag ju att ångra mig om jag nu under juli bara släpper planen jag har och bränner på med ( för mig) sjukt mycket cash. Det är inte värt att göra saker i juli som jag sen vet att jag kommer att ångra i augusti. Jag är så nära nu att komma till den där punkten där jag kommer att vara mer stabil med pengar än jag någonsin har varit. Det vore så omoget och dumt att sabba det för mig nu. 

 

Jag mår ju också bra av att bara klara mina mål. När man klarar dom då brukar jag känna att det har varit värt varje lite ansträngning och tålamodsprövning som jag har känt mig tvungen att ta mig igenom. Jag tycker ju att livet går ut på att fullfölja sina drömmar. Må bra är ju också viktigt och det gör man väl lättast genom att man förverkligar dom drömmar man har?

 

 

 Det är lite upp och ner och blandade känslor hela tiden. Jag kastas lite mellan hopp och förtvivlan. Fast i på det stora hela känns de mesta ändå ganska bra. Dom gångerna jag känner hopp och ser att jag lyckas med saker, då väger dom stunderna liksom över de som jag blir ledsen över eller som bara känns jobbigt att behöva gå igenom. Känner jag så, då mår jag nog ändå bra. Det är ju det viktiga. Inget annat spelar ju ingen som helst jävla roll om man inte mår bra. Inte nånting. Det är en av alla obestridda sanningar som jag har lärt mig att acceptera. 

 

Annars har jag en ganska tuff arbetsvecka. Jag har varit ledig idag, men jag har jobbat måndag, tisdag och från och med imorgon så jobbar jag resten av denna veckan. Sen börjar jag nästa vecka med att vara ledig måndag och det känns på något sätt skönt redan nu. 

 

Pengar är något som snurrar runt i huvudet på mig mycket nu. Det är där jag menar att jag kastas mellan hopp och förtvivlan. Mycket blandade känslor och jag bollar fram och tillbaka och försöker lägga pussel för att få allt som jag vill ha det. I slutändan är det viktigast att jag når mitt ekonomimål som jag har för hela detta året. Det har jag som utgångspunkt när jag tänker och grejar. 

 

Det som känns lite konstigt är att jag har vågat investera lite utav dom pengarna som jag väljer att inte spara. En grej har gått bra eftersom jag tjänade pengar på mindre än en vecka efter att jag hade investerat.  I min värld är det bra. Jag hade inte riktigt räknat med att det skulle gå så fort att jag skulle tjäna så mycket som jag faktiskt gjorde, men jag är ju naturligtvis inte ledsen för det. Går det bättre än vad jag har förväntat mig så är det ju bara att tacka och ta emot. 

 

Samtidigt blir det ju fel med andra saker som jag tror att jag ska tjäna pengar på, även om jag någonstans vet att det inte finns några garantier när man vill tjäna något på saker jag köper. Sen tror jag ändå att sånt jag inte tjänar på nu, men ändå vågar göra, allt de kommer jag tids nog att tjäna på längre fram. Det som är viktigast nu är ändå ekonomimålet för i år och jag har sagt att jag ska spara exakt så mycket pengar som jag anser att jag behöver göra varje månad, för att jag i slutet av året ska få ihop alla pengar som jag vill ha. Där är jag stenhård, men förövrigt kan jag bolla lite fram och tillbaka med pengarna som jag har över....efter allt jag sparar. 

 

Det jobbiga med detta är att när jag tex tjänar lite på något så vet jag inte riktigt om jag ska våga köpa sånt jag gärna vill ha, eller om jag ska spara även dom där pengarna som ibland lite oväntat kommer in. Jag är rädd att jag sabbar för mig om jag inte sparar med marginal. Pengar som jag inte behöver spara nu, kanske ändå kan vara viktiga att jag har sparat till senare. Samtidigt vill jag inte glömma att leva nu och jag vill inte vara snål för då kommer jag bara att må dåligt. Såhär håller jag på fram och tillbaka. Jag tycker att jag har ganska bra balans i allt mellan sparande och handlade. Jag har köpt ganska mycket saker den senaste tiden. De är sånt jag vill ha och jag har inte sabbat mitt sparande för det, men ändå finns den där oron i mig. Jag tänker att även om det går bra nu så finns det ingen garanti för att det gör det sen. Sen kanske jag behöver mer pengar. Det är pengar som jag då kanske inte har om jag inte är försiktigt nu. Det snurrar i mitt huvud, men jag måste ändå säga att mycket känns ganska bra. Jag kan inte vara missnöjd om jag kan spara mycket, samtidigt som det kommer inte pengar, ibland från oväntat håll och då är mitt problem att jag inte riktigt vet vad jag ska göra med alla pengar. Det är ändå ett ganska skönt problem att ha att brottas med. Jag heller inte så orolig för att jag inte ska klara det målet som jag har för i år. Jag har 100 olika lösningar som jag kan köra på för att i slutändan lyckas med det jag helst vill i år. Kör jag på alla lösningarna, så har jag svårt att tro att inte något kommer att funka. Jag kan väl inte göra 100 saker och inte lyckas med något av dom? Det känns inte troligt. 

 

Det är bara att köra på och försöka att få ihop detta "pussel som jag har börjat lägga. Jag vill väldigt mycket och det ska jag väl se som något positivt. Även om det ibland känns som att det blir för mycket för att jag ska klara av att ens få någonting gjort på ett bra sätt. 

 

 

 

 

 

 

Jag har känt mig ganska trött under denna veckan. Efter varje arbetsdag så har jag kommit hem och varit helt slut. Sen har man kanske grejat ändå och när kvällen kommer och det är dags att lägga sig så har jag nästan somnat stående. Sen somnar man på mindre än 5 minuter efter att man har lagt sig. Det är väl svårt att känna annorlunda när man vräker sig upp kl 04:00, fem dagar på raken. 

 

Jag har i alla fall haft en skön ledig helg och jag sa till mig själv att jag bara skulle ta det lugnt. Framförallt skulle jag se till att sova ut ordentligt. Allt jag känner att jag skulle vilja få gjort, skiter jag bara i. Så tänkte jag denna gången och det var nog bra. 

 

Jag går som vanligt mina promenader och jag har i alla fall denna veckan fått stegen jämt fördelade. Jag har sett till att avverka 11 500 steg varje dag. Jag gör varken mer eller mindre. Vissa veckor har jag ju gjort så att jag går 15 000-20 000 steg dom första dagarna på en vecka och sen tar jag en paus i 1-2 dagar innan jag går resten. Målet är ju alltid att jag ska klara 80 000 steg på en samma vecka, och jag tror att så som jag har gjort denna veckan är att föredra. Jag går heller lite varje dag. En mycket, några få dagar i veckan. Så jag ska nog försöka fortsätta göra som jag har gjort med stegen denna veckan. Jag tror att jag mår bättre av att lägga upp mitt jagande av steg på att gå lite varje dag. Jag inbillar mig det i alla fall. 

 

Annars har det väl varit en ganska vanlig vecka. Det känns som jag har hur mycket jobb som helst. Det har känts mycket under denna veckan och tittar jag framåt så känns det som mycket hela månaden. Jag tycker ändå att sommarschemat är helt ok att köra efter, men man längtar ju till semestern. Jag har min i augusti och även om det inte är så långt dit, så känns det ändå inte som jag snart får den. 

 

 Jag börjar hitta ett mer behagligt lugn. Tidigare i veckan har det ju brunnit lite i kroppen på mig. Jag vill ju så förbannat mycket, men jag inser samtidigt att jag måste tagga ner om jag nu ska nå mitt ekonomimål som jag har för detta året. Jag börjar acceptera nu att jag liksom inte kan köpa så mycket av sånt jag skulle vilja ha just nu. Det sabbar för mycket när det kommer till det målet jag har. Det är fortfarande lite jobbigt att behöva avstå från att handla när pengar finns och jag kan se att något är en bra investering för framtiden. Att släppa sånt känns lite surt, men jag vill ju helst nå mitt ekonomimål och då kan jag inte se mycket annat än att det är spara pengar som gäller. Jag får inget annat att funka just nu. Jag behöver mer tid om jag ska köpa något som jag sen vill tjäna pengar på. Så är det och det har jag nog börjat att acceptera. Det känns mer lugnt nu i alla fall, även om jag tittar mycket på saker hela tiden. 

 

Jag tror också att jag ändå kommer att ångra mig om jag nu bara skulle strunta i dom mål jag har för i år och börja köpa för mycket grejer av sånt som jag känner nu att jag skulle vilja ha. Jag vill så mycket, men jag vill ju framförallt komma över alla ekonomiska "spärrar" som jag sen länge har haft i mitt liv. Första spärren är jag nog över i slutet av augusti och sen är det ju dån det slutgiltiga målet för i år. Efter det vet inte hur jag ska gå vidare, men jag behöver inte veta nånting nu. Jag behöver veta vad jag ska göra nu och vara säker på att ag gör det som känns rätt för mig. Jag vill inte göra saker nu som jag sen kanske ångrar redan nästa vecka. Det är något som jag tänker mycket på. Det känns bra att jag har tänkt efter och inte har sabbat för mig när det kommer till mitt ekonomiska  mål. Jag kommer nog att klara detta om jag bara har lite tålamod. Det är inte så överdrivet mycket kvar och har jag gjort så mycket som jag redan har gjort så vet jag ju att jag kan om jag bara vill. Har man lyckats att göra ena hälften så kan man väl göra andra med. Det krävs ju liksom inte mer arbete eller något annat för att sätta denna andra halvan, lika bra som jag har klarat av den första. 

 

Det får kännas lite jobbigt ibland. Jag har börjat acceptera att det jag måste göra för att nå målet, inte alltid är det som jag för stunden helst vill. Samtidigt vet jag att lyckan över det man för stunden får sällen vara speciellt länge. Man vill bara ha mer och i dagsläget kommer jag bara att ångra mig. Jag är ganska säker på det. Jag får fortsätta vara ganska konsekvent när det gäller sparandet. Jag vill ju saker i framtiden som är mycket större än vad jag har åstadkommit sen tidigare. Då får man bara acceptera att man behöver avstå från mycket saker som man för stunden kanske vill ha.  

 

 

 

 Jag blir tokig på detta. I fredags skrev jag ett inlägg där jag beskrev att det kändes lite surt och jobbigt att jag bara släppte två typer av investeringar som jag var sugen på att göra. Nu känner jag liksom att det inte gör så mycket och det känns inte jobbigt eller nånting med just de där. Jag har liksom landat i att det jag valde att inte göra med pengarna förra veckan var ett rätt beslut och jag inser att jag nog att ångrat mig om jag hade gjort det jag först tänkte. 

 

Som sagt: Jag har släppt detta nu, men nu har jag tittat på andra investeringar som jag tror stenhårt på, men jag vill ju fortfarande spara pengar och jag tror att det är det effektivaste sättet att nå mitt ekonomiska mål som jag har för detta året. I det är jag ganska säker, men jag har ju mer pengar nu än vad jag är van vid att ha, så man blir sugen på att göra mer än att bara spara. 

 

Jag ska väl egentligen bara vara tacksam över att dom bekymmer jag har med pengar är att jag har mer att göra vad jag vill med än vad jag brukar ha,  fast jag vill ändå något större och då behöver jag mer pengar. Där är problemet för mig liksom. Det är jävligt jobbigt att hålla på pengar när jag har tillräckligt mycket för att kunna göra massor med häftiga och (på sikt) bra investeringar. Samtidigt tänker jag ju att man ska vara glad för att man har pengar att bolla med. Man kan ju ha omvända problem. 

Många människor lever ju med problemet att dom har det svårt och dåligt ekonomiskt. Mitt problem är ju ganska mycket bättre att ha om man säger så. Jag är ju glad över att jag har pengar och inte tvärtom, inte ha några pengar alls liksom. 

 

Men detta med att jag hela tiden ser hur många möjligheter som finns med dom pengar som jag redan nu har gör mig snart tokig. Så fort jag har släppt och inte mår skit längre över att jag struntade i två investeringar förra veckan, så kommer det nya nu som jag brottas med i mitt huvud. Jag vill göra investeringen, men årets mål är ju det som gäller.  Det värsta är väl också att jag kan se att vissa investeringar på sikt kan ge mig mer pengar om jag har tålamod och vänta ett eller två år. Jag kommer inte att kunna  spara lika mycket på den tiden. Samtidigt kan jag se att om jag bara når årets mål genom att just bara spara ihop alla pengar som jag vill ha, så kan jag tjäna fan så mycket mer pengar på att "loopa" dessa sparpengar. Så går tankarna inne i min hjärna. Ska jag göra si eller så? Vad vill jag och vad är viktigt just nu? Dessutom är det väl så att jag innerst inne tycker att det är så jävla tråkigt att bara spara pengar. Det är roligare att köpa saker, än att ha dom på banken. 

 

Samtidigt vill jag ge min vision en chans. Så tankarna om att det bästa jag kan göra nu är att spara pengar är nog inget som jag kommer att börja tycka annorlunda kring i år. Dessutom tror jag att skulle jag nu börja avbryta mitt sparande och istället ge på att investera med sparpengar  så skulle det bli kaos eftersom jag kanske inte riktigt skulle veta vad jag håller på med. Nu har jag i alla fall kontroll och jag vet att detta kommer att funka om jag bara har lite tålamod. 

 

På ett sätt kan jag tycka det är lite spännande att analysera mina tankar och försöka förstå dom i detta kaos som jag känner just nu. Jag kommer ju att känna mig extra nöjd om jag lyckas vinna över mina tankar som säkert vilken dag som helst kan ta över min kropp om jag inte passar mig. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Fasen vad svårt det är för mig att släppa att jag avstod från att göra två riktigt bra investeringar tidigare i veckan.  Jag kan naturligtvis inte veta till 100% om jag hade tjänat något, och när i så fall. Jag kanske inte hade lyckats tjäna nånting, men då hade jag ju ändå haft två fina saker i min ägo. Helvete vad jobbiga dessa tankar är. 

Det värsta är ju att tankarna går inte att vinna över och jag kan liksom inte göra dessa investeringar nu. Det är för sent. Någon annan har redan handlat och jag valde ju att inte ens försöka. Det enda jag skulle kunna göra är att i framtiden titta på liknade saker att lägga pengar på och sen faktiskt slå till. Det jag kunde ha gjort, men aldrig gjorde, kommer jag kanske inte kunna göra sen. 

 

Jag kan vända och vrida på detta hur mycket som helst. Till att börja med så är det ju så att mitt ekonomiska mål som jag har för i år är det som gäller. Det har jag sen länge sagt och bestämt mig för. Jag hade inte kommit på att jag vill nå det målet, om det inte hade varit för coronaviruset och pandemin. Jag gjorde liksom verklighet av en tanke och att jag skulle lyckas var jag ganska säker på för i denna pandemi bestämde jag mig redan i början av den att jag inte skulle resa eller träffa folk i onödan. Bara för det så skulle jag ju lätt kunna spara betydligt mer pengar än normalt. Så tänkte jag liksom. 

Det har ju också gått bra och det har inte varit svårt att få loss dom pengar som jag har nu. logiskt sett borde det inte vara svårare att under det närmaste halvåret få loss lika mycket pengar igen. Jag har ju lika mycket tid nu, och jag kommer inte att tjäna mindre nu och framöver än vad jag har gjort tidigare.  Dessutom kommer jag nog inte att resa så mycket inom den närmaste framtiden heller. Restriktioner och regler kring detta med coronaviruset finns ju fortfarande, och det ser olika ut i olika länder.  Så kommer det nog att vara ett tag till. Man ska ju fortfarande tänka sig för även i Sverige, även om man har lättat på alla restriktioner nu. Med allt detta sagt så känner jag att om jag någon gång kan få loss mycket pengar på ett ganska enkelt sätt utan att egentligen behöva kämpa så hårt för det, så är det värt det alla dagar i veckan. Tänker jag vidare på detta så hade jag ju inte ens kommit på att jag vill göra ett försök att nå min vision och högsta dröm, om det inte hade varit för pandemin.  Jag hade gjort någonting annat, som jag säkert hade blivit nöjd med att ha gjort. Tex: Dom där två investeringarna som jag nu inte kan släppa att jag bara lät bli att försöka göra. Hmm..

 

Sen kan man ju tänka såhär också. Hade jag inte jobbat med mitt ekonomimål som jag har för i år så kanske jag inte haft dom pengarna som jag har nu, och då hade jag inte ens lagt märke till allt de som jag tidigare i veckan var så sugen på att investera pengar i. Felet är ju att jag tittar på saker eftersom jag har pengar redan nu. Sen är ju mitt mål för i år, och på längre sikt mycket större och mer än vad det är nu. Men det jag menar är att hade jag inte haft några ekonomiska mål alls, så hade jag nog förmodligen inte lagt märke till dom investeringarna som ändå kändes mer rätt att inte bry sig om. 

 

Det blir ju inte bättre hur jag än vänder och vrider på detta. Gjort är gjort....eller rättare sagt: Det jag kunde ha gjort gjorde jag aldrig. Jag vill något annat i år och klarar jag det så tror jag ändå att jag i slutändan kan tjäna mer pengar och faktiskt släppa att jag inte gjorde allt de som jag nu känner starkt att jag hade velat gjort. Man får bara acceptera, släppa och gå vidare. Fast detta har nu visat sig vara svårare än vad jag först trodde att det skulle bli.  Det känns lite surt att bara låta bra grejer falla mellan stolarna. Det har jag svårt att släppa och bara gå vidare ifrån. 

 

***

 

Annars då?

 

 

 

Jag har haft ganska mycket att göra denna veckan och högt tempo har det varit också. Veckan är ju heller inte slut än. Jag har en hel del jobb med busskörning att tag i under helgen också. Stundtals känns det som att den enda gången då jag verkligen kopplar av det är när jag somnar för natten. Annars tycker jag det har varit full fart med de mesta av allt annat under om senaste dagarna. Mycket att göra och massor med tankar har snurrat i huvudet, dygnets alla vakna timmar. Ändå känns det som att göra och tänka kring. Jag hoppas inte allt detta i slutändan leder till att jag flippar ur, tappar skärpan och blir galen.

 

Så illa ska det väl inte behöva bli. Jag tänker ju förbannad mycket på vad jag grejar med och min blogg hjälper mig ju också att stanna upp och fundera kring vad som känns rätt att blåsa på med och vad jag nog ska låta bli. Många tankar har jag ju också kring varför jag ska, eller inte ska göra si eller så. Det känns som att mycket av sånt som jag idag grejar med är ganska inarbetat och genomtänkt sen långt tillbaka. Även om tempot kan vara högt och jag vill få gjort väldigt många saker på kort tid, så har jag svårt att tro att jag bara skulle låta mycket gå rakt åt helvete. Och även om det skulle göra det, så har jag ändå svårt att tro att jag inte skulle klara av att göra något åt saken som i slutändan gör att allt ordnar sig till det bästa möjliga igen. Jag befinner mig på en bra plats i livet just nu. Jag har det stabilt och bra med pengar, och jag kan om jag vill få loss ännu mer om jag tycker att jag skulle behöva täppa till några hål i ekonomin. Jag får ju hela tiden bekräftat att sånt jag grejar med funkar och blir som jag har tänkt mig. Jag taggar ju också ner när magkänslan säger mig att jag är på väg att göra något som jag kanske gärna vill, men som ändå känns helt fel. Jag är för stabil i allt detta. Det är lugnt där liksom. Sen finns det säkert andra saker som inte har så mycket med pengar att göra, utan som mer handlar om mitt mentala välmående, självkänsla och tillit till andra människor som jag kanske behöver jobba med en hel del för att känna mig trygg och stabil i. Där kan jag nog lättare tappa skallen och bara blåsa på utan att tänka på vad som känns mer rätt eller fel att göra.   

 

 Denna veckan har jag som sagt känt av att jag har haft mycket att göra. Jag har fått planera mina dagar som fan för att jag ska hinna med jobbet och allt annat jag vill hinna göra på fritiden. Jag vill ju alltid få saker och ting på rätt plats i slutet av en månad, innan jag ger mig in i en ny. Nu har det blivit juli och jag väl säga att juni har varit en väldigt bra månad rent ekonomiskt. Mina ekonomimål för i år är i allra högsta grad fortfarande möjliga att nå. Jag behöver bara fortsätta göra det jag har gjort under de senaste 6 månaderna så får jag till det som jag vill ha det till slutet på december. Till nästa år vet jag fan inte alls vad jag ska göra, men det behöver jag ju inte veta nu. Det får ordna sig då.

 

Det känns ändå ganska bra för jag tänker nu att har jag lyckats med allt jag behöver göra en gång i år, så går det väl en gång till. Varför skulle det inte göra det? En orsak till misslyckande skulle kunna vara att jag försöker dra in pengar för snabbt. Jag måste ju ha tålamod stå emot vissa saker som jag kanske är sugen på att göra just nu. 

 

Jag har under denna veckan tittat på två olika investeringar som jag har fått släppa och det har har känts lite surt för jag tycker mig ha kunnat se att pengar finns att tjäna på dom investeringarna. Problemen är bara att jag måste då ta av mina sparpengar och jag kommer inte att kunna tjäna tillbaka dom, plus gå med vinst och klara mitt ekonomiska mål som jag har för i år. Sånt jag har tittat på (och varit riktigt jävla sugen på att köpa) har varit saker som jag i bästa fall kan tjäna på om 12-18 månader. Det finns ju heller inga garantier för att det hade funkat då heller. Kanske hade jag fått vänta ännu längre eller så hade det inte funkat alls. Men jag var väldigt sugen på att prova, fast jag har ju inte råd eller tid att prova mig fram just nu. Mitt ekonomimål är det som gäller och det vill jag verkligen sätta med det resultatet som jag har satt upp som mål att fixa. Det känns lite surt att inte kunna handla sånt man vill ha när jag har pengar på banken. Men jag vill ju ha mer pengar än vad jag har just nu, och då fattar ju vem som helst att man inte kan bränna pengar på allt man är sugen på att köpa, även om man har cash liksom. Jag får släppa mycket, trots att jag känner som jag gör. Man får prioritera och gå på magkänslan. Magkänslan sa mig att jag inte skulle handla, och då gjorde jag inte det. Det var ett rätt beslut, även om det känns surt nu. Det "sura i det får man bara acceptera. Man får väl hoppas att möjligheterna till att göra mer som jag helst vill kommer längre fram i tiden. Tanken är ju inte att jag ska hålla på med pengar som jag gör nu i all evighet. Jag har ju ett slutgiltigt resultatmål. Även när det kommer till visionen som ligger längre fram i tiden  än bara ett halvår. 

 

Nu är det förresten en månad kvar tills jag har skön semester. Det kan man ju alltid se framemot med glädje, hur än livet känns förövrigt.