Jag har genom åren varit ganska snabb med att bryta eller bara ta bort människor som jag inte vil ska vara en del av mitt liv. Jag har fått en hel del kritik för det, men jag ångrar nästan ingen som jag har tagit bort. Man klipper, mer eller mindre. Det är ju mitt val om jag inte vill ha med en person att göra. Precis som det är andras val om dom inte vill ha med mig att göra. 

 

Igår kom en person fram till mig på stan och frågade varför jag har blockat honom på TikTok. Jag flinade bara åt honom och han fick inget svar av mig. Grejen är att jag tror att han själv vet varför jag har blockat honom. Jag vet inte varför jag har blockat just honom.  Jag har blockat hundratals på alla mina sociala medier. Jag kan inte komma ihåg det och jag kunde ju ha sagt det till honom, men jag vill inte prata eller ha något med en person att göra som jag har blockat. Jag klipper rakt av och ärligt talat så bryr jag mig inte vad någon enda person tycker om det. Om jag vill blocka så gör jag det. Sen glömmer jag det och går vidare med mitt liv. Om någon vill blocka mig som jag följer så är det fritt fram för den personen att göra det. Sånt har hänt och ibland kanske jag har blivit förvånad, men det är inget jag bryr mig om. Man kan ju följa miljoner människor på olika sociala medier om man vill det. I mitt liv är det inte viktigt hur många följare jag har eller hur många jag kan följa, eller hur många som inte vill att jag ska följa dom. Jag skiter ju i det och därför har jag alltid svårt att hålla mig för skratt när vissa lägger ner energi på att få ett svar av mig på varför jag blockar och använder mig av dom funktioner som finns och som man får använda hur mycket man själv vill. Dom flesta tror jag vet varför dom blir blockade. Om du skriver hat eller skit till mig så är det ganska självklart för mig att som motdrag använda mig av blockfunktionerna. 

 

 

 

 Ny vecka med en hel del jobb under vardagar och helgen. Jag är ändå ledig onsdag och torsdag och den tuffa arbetsperioden denna veckan är väl egentligen bara mellan fredag och söndag. 

 

Jag har försökt fixa massor med grejer den senaste tiden. Det känns som jag har misslyckats hur mycket som helst. Jag kan ändå inte varit missnöjd med dom pengar jag har fått in den senaste tiden. Då kan jag ändå tycka att mycket annat skulle gå bättre än vad det har gjort. Kanske gnäller och överdriver. Tänker för negativt eller har för stora krav och är för hård mot mig själv. Jag kanske också hänger upp mig för mycket på sånt som jag inte klarar av. Jag borde kanske bara börja glädjas mer åt saker som jag faktiskt har fixat och som jag mår bra över än idag att jag har gjort. 

 

Nu funderar jag på att inte bry mig mer i år. Jag vill typ bara ta en paus från att försöka fixa sånt som för mig är lite utöver det vanliga. Det känns ju som jag har trasslat in mig i för mycket misslyckanden och för att komma ur den dåliga trenden så kanske det är bra att bara göra mina vardagliga saker och sånt jag sen länge har gjort som är ständigt återkommande. Jag känner ju också mig trygg med hur jag grejar med mina pengar. Jag tycker att jag under hela detta året har prioriterat rätt och då kanske jag bara ska vara nöjd med det. Jag kan väl ta nya tag nästa år. Jag vill inte ge upp. Jag tänker bara att det kanske kan vara bra att ta en paus och inte bry mig på ett tag.

 

Sen har jag lite svårt att inte bry mig eftersom det känns som att jag ger upp då. Så vill jag ju inte känna. Då blir jag ju lätt bara som en vissen blomma. Samtidigt har jag tröttnat på att greja med saker som i slutändan aldrig leder någon vart. Ärligt talat så har jag väldigt svårt att veta vad som är rätt eller fel att göra just nu. Jag vill ju kämpa för att kunna förverkliga dom drömmar jag har. Jag har ju insett sen länge att det är det jag vill leva för varenda dag. Därför känns det fel att tänka tanken att jag ska ta en paus från att försöka fixa sånt som jag vet att jag kommer att känna mig nöjd och glad över att kunna göra. . 

 

Jag hade först tänkt denna fredag att jag skulle skriva några rader om kvällens tankar. Det kommer jag väl också att göra, men problemet är att jag vet inte riktigt vad jag tänker eller hur jag ska tänka. Det känns bara som tankarna går runt i huvud och är där, men jag tycker inte jag den senaste tiden har lyckats göra saker som jag tänker att jag vill göra. Även om jag gör som jag har tänkt så tycker jag inte att saker och ting i slutändan blir som jag har tänkt. Det stannar med att jag har försökt och sen kommer jag inte vidare. 

 

Efter Bokmässan så känns det som jag har haft svårt att få saker och ting fixade. Jag vet inte varför och hur jag egentligen tänker. Jag vet att jag tänker på många saker som jag vill få fixat och jag har liksom allt på en lista. Så lång är väl allt bra, men sen har det inte hänt så mycket och jag vet inte varför. Det borde ju inte vara så svårt. Pengarna är ju inte problemet just nu i alla fall. Jag tänker ofta på vad allt kan bero på, men jag hittar inga svar som gör mig säker på vad det beror på. Allt detta stör mig, även om jag fortfarande mår ganska bra. 

 

Men jag måste ändå erkänna att detta börja bli lite tråkigt. Jag försökte i förra veckan att boka upp mig på lite saker inför denna helgen. Allt gick i princip åt helvete. Jag vet lite varför, men jag borde ändå kunnat ha fixat nånting, även om jag förstår att jag inte allt kan få till allt precis som jag önskar. Men jag känner mig ju så dålig när jag slutändan inte klarar av nånting som jag försöker fixa och sen känner jag mig ännu sämre när jag ger upp och skiter i det. Helgen får bli som den blir och så tänker jag. Alla tankar jag hade på saker stannar kvar vid just tankar som bara går runt och är. Jag får kanske en helg där jag bara gör sånt jag brukar göra. Jag tänker på saker som jag vill göra längre fram och kanske kan jag försöka greja med sånt i helgen och lyckas sätta nånting. Men jag tror så lite på mig själv just nu. Det blir för tufft direkt och då blir det lätt att jag skiter i det.

 

 

Alla dessa tanker om att jag misslyckas med det ena och det andra är egentligen inget som jag mår dåligt av. Det känns bara lite tråkigt att inte ha mer saker som jag vill få gjort och som är så mycket fixade och klara att jag bara kan vänta in datumen. Jag får liksom inte grepp om saker och ting. Det känns som jag ofta faller precis innan mållinjen och efter det så orkar jag inte riktigt resa mig igen. 

 

Jag skulle ju kunna vara mer spontan och kanske unna mig mer i själva stunden. Göra något som jag bara njuter av i nuet och som också får mig att skita fullständigt i morgondagen. Men det spontana funkar ju bara i stunden och imorgon är man bara tillbaka där man var innan den där utekvällen eller vad man nu har valt att göra. Även om jag ofta tror på att göra saker i nuet, så har jag svårt just nu att vara trygg i att göra saker spontant och som kanske ger mig en kick i nuet. Jag tror liksom inte så mycket på mig själv just nu. Jag vet egentligen ingenting eller hur jag sak tänka. Vad ska jag göra? Tankarna som jag har snurrar mest runt i mitt huvud och stannar där. Det är nog inget jag mår dåligt över, men väldigt mycket känns lite tråkigt just nu. Jag har heller inga bra lösningar på hur jag ska komma ur allt detta och bara få till saker som jag vill ha dom. Jag tror heller inte att det spelar någon roll vad andra säger och tycker. Jag är inte mottaglig för vad andra säger till mig just nu. Jag fullt upptagen med mig själv och vad jag vill, men inte lyckas med just nu. Jag vet inte vad jag ska tänka och hur jag ska göra med nånting. 

 

Det har blivit oktober och jag hade först tänkt att skriva att september inte blev så bra ekonomiskt som jag hade trott. När jag nu sitter här och skriver så har jag ändå lyckats få ihop så mycket pengar som jag ville ha inför oktober,  men dom kom in igår och då ljuger jag ju om jag säger att september blev så bra som jag ville. Däremot började oktober sjukt bra och det är inget annat än ren jävla tur. 

 

 Jag kan inte säga att det var min skärpa eller klarsynthet som var anledningen till att allt blev så bra. Inte denna gången i alla fall. Det hade i princip räckt med att jag hade haft en sovmorgon eller varit lite mer stressad när jag gick till jobbet så hade jag idag inte haft dom pengarna som jag nu bara är glad över att jag har och kan göra vad jag vill med. Man brukar ju säga att man kan skratta hela vägen till banken och igår gjorde jag nog det, (bokstavligt talat) fast jag skrattade hela vägen till jobbet  och sen satt jag bara och njöt  hela dagen i bussen. Sen försökte jag ändå tänka på att vara ödmjuk. Innerst inne vet jag ju att jag bara har haft tur. Och det är jag glad för att jag förstår. Men ibland får jag har tur och tjäna pengar på det sättet också.