Jag tänker och reflekterar mycket nu. Jag funderar, ändrar mig för en sekund och sen kommer jag på att jag bara vill fortsätta som jag hade planerat från början. Jag känner mycket för ekonmin och jag vill ju bara lyckas med mitt mål som jag har med den.

 

Under dom närmaste månaderna behöver jag ta en del viktiga beslut och offra sånt som kanske för stunden känns roliga att göra, men jag väljer sånt jag vill uppnå i framtiden istället. Just nu känns framtiden viktigare än nuet. Det känns fel att säga så. Ibland tänker jag att jag kanske bar aska förverkliga alla drömmar jag har, som går att uppnå just nu. Pengar finns ju för att kunna göra en hel del. På något känns det fel att inte göra sånt jag kan göra nu. Men jag vill ju någonting större än det jag kan göra just nu. Jag vill ju nå min högsta dröm i livet. Jag vet inet exakt hur jag ska klara av det, men jag har börjat och jag vill inte ge upp förrän jag har försökt ge min vision en chans. 

 

Jag vet ju också att snart når jag punkten där jag inet behöver fortsätta att lägga undan så mycket pengar som jag har gjort under detta året. Jag kommer att behöva fortsätta spara, men jag kan dra ner till ungefär hälften. Är ajg bara konsekvent och håller i det sparandet, så når jag dom mål jag har med ekonmin nästa år också. Sen är jag ju färdig. Jag kommer ju också snart över den andra "spärren" och då kommer ju pengarna mer och mer att jobba för mig, och jag behöver inte kämpa och jobba lika mycket för dom. Det gör ju också att jag kan dra ner sparandet och förhoppningsvis mål lite bättre. Jag känner ju att detta med ekonmin börjar att knäcka mig, både psykiskt och fysiskt. Min hjärna kämpar på högvarv för att jag ska fatta bra beslut och sen lägga fokus på rätt saker. Många gånger tänker jag att jag ska ge upp, men i nästa sekund vet jag att jag kommer att ångra mig så jag fortsätter att ha tålamod. Det går ju ändå inet att skynda på det och jag tror heller inte att jag kommer att må bättre av att ge upp ekonomimålet och bara "huxflux" bränna massor med pengar på annat. I efterhand skulle det ju bara kännas som att jag tvivlar på mig själv och min förmåga. Jag vet ju att jag kan klara så mycket om jag bara ger mig fan på det. Det har ju funkat förut. 

 

Det som ändå känns bra är ju att även om jag inte skulle klara mitt ekonmimål så kommer jag ju att ha mycket pengar som jag kan göra vad jag vill med. Det är ju inget jag kan vara ledsen för egentligen. Jag har ju länge haft det bra ekonomiskt och bättre än någonsin har jag det nu. Det är ju också därför det finns en chans att göra väldigt bra saker med ekonmin framöver Jag vill statsa på sånt som för mig känns viktigt och som i framtiden består. Sen är det ju så att det som känns mest rätt att göra, kanske alltid är det som tar längst tid och kräver mest pengar. Det går nog inte att komma ifrån hur jag än vänder och vrider. Innerst inne mår jag ju för de mesta bra. Skit som jag ibland får och motgångar som jag eventuellt möter, biter sällan på mig. För oavsett hur ajg känner och vad jag får utså, så blir allt bra tillslut. Tar man det bara lugnt så ordnar så brukar det ordna sig. Även om inte allt, alltid blir som man har tänkt sig. 

 

 

 

 

 När jag hade semester under 5 veckor så trodde jag ju att jag skulle kunna tjäna bra på min konst, men just min semsterperiod blev den sämsta på hela detta året. 

 

Men nu går konsten bra igen och direkt när jag började jobba med busskörningen och fick tillbaka lite normala rutiner i vardagen, så tog konsten en jäkla fart framåt och det började gå så bra som jag trodde att det skulle göra under min semester. Jag kände under semstern att jag kanske inte kan tjäna så mycket mer pengar på detta. Jag kanske har kommit till den punkten att detta med min konst inet funkar att tjäna pengar på längre. Så tänkte jag då, men sen den 27:e augusti till idag så har jag haft en riktigt bra period. Jag vet inte om det har varit den bästa perioden under detta året, men man märkte skillnaden som fan om jag jämför med semestern. 

 

Kul att jag fortfarande kan tjäna pengar på detta och att det inte bara tog slut där i sommras. Jag kör ju på så läge detta genererar pengar så är det ju bara att köra på. När jag jobbar med många andra saker, då går konsten bra också. När ajg har mer tid att greja med konst och inte har så mycket annat att göra, då blir det nästan aldrig bra. Det kan vara "konstigt" att greja med konst. 

 

Under helgen och framförallt idag har jag känt mig maximalt lugn och avspänd. Jag har lätt för att bara lyssna och hålla mig lugn oavsett vad som sägs till mig. Det känns bra i hela kroppen och jag är övertygad om att det beror på att jag har spelat mycket pingis den senaste tiden. Förr veckan körde jag ju 4 pass och jag lirade ett pingis pass i kväll också. 

 

 

* Jag har lättare för att ta tag i saker på min fritid.

 

 * Det känns lättare att hålla skärpan på jobbet. 

 

* Jag känner mig mer lugn och avspänd under långa perioder. 

 

* Jag sover bra om nätterna, vilket också får mig att orka mer och hålla mig skärpt under större delen av min vakna tid. 

 

* Det är också lätatre att ta tag i mer pingisträning. När man är igång och tränar mycket pingis, så blir det lätt så för mig att jag bara vill spela mera. Man längtar liksom varje dag till kvällen träning. 

 

* Det känns ju också bättre att gå promenader och det är heller inga problem att motivera sig till att gå ut på en promenadrunda. Oavsett hur det känns i kroppen. Detsamma gäller med pingisträningen. 

 

* När jag tränar mycket så känner jag ju också att jag kan äta mycket som är gott utan att jag så jäkla lätt går upp i vikt. Det känns ju positivt för som ag känner så går jag gärna ner mer, men fan inte upp. 

 

* Jag känner att jag bara vill gå runt med den känslan för evigt och för att kunna göra det så behöver jag ju bara spela mycket pingis. Det hjälper mig på så många andra sätt och framförallt så känner jag mig ständigt avslappnad och bra i kroppen. Man mår bra, helt enkelt. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Ibland stöter man på människor som är riktigt obehagliga och läskiga. Jag bryr mig sällan om vad negtaiva och bittert folk: Tycker, tänker och säger om mig och till mig, men det finns en typ av människor som kan säga saker till mig som för mig är känsligt och som innerst inne gör mig ledsen, även om jag försöker att inte visa det när det händer. 

 

Det som jag vet som på riktigt gör ont i hjärtat det är när människor säger något elakt till mig som för mig känns privat. Privat för mig är ju sånt som bara jag själv och kanske en liten krets av människor  omkring har med att göra. Det är ju läskigt när man märker att någon måste ha ägnat väldigt mycket tid på att ta reda på saker om mig om sånt som på riktigt är privat. När något tar upp detta med mig, i syfte att bara såra mig, så blir jag på uppriktigt ledsen och jag har också vid dessa tillfällen svårt att säga något tillbaka. 

 

Jag har svårt att ta konkreta exempel på när något blir för privat. Det mer en känsla som kommer över mig i just den stunden och jag vet egentligen inte vilka saker som för mig är så privata så att det går att såra mig med dom. Men folk gör mig ju uppriktigt ledsen ibland och eftersom jag tar åt mig och känner mig berörd på djupet, så måste det vara för att något är väldigt känsligt och något som jag ser som min högst privata angelägenhet. 

 

Jag är ändå glad idag över att jag lyckas hålla väldigt mycket för mig själv som jag tycker är privat. Av allt de som jag skulle kunna dela med mig av, men väljer att inte göra så tror jag ändå det är väldigt få som vet nånting om detta. Vet någon nånting så har dom nog sällan hela bilden. Så det är nog relativt sällan som ajg råkar ut för dessa människor som lyckas säga eller göra något mot mig som sårar mig på djupet. 

 

Det positiva är väl ändå att detta inte händer så ofta. Jag delar ju sällan med mig av allt för privata saker och även om någon annan skulle veta något och försöker använda det mot mig, så vet dom ju sällan hela sanningen. Det gör ju det mycket lättare att släppa och gå vidare. Jag mår ju för de mesta bra, även om det finns männsikor som kan trycka ner mig och gör mig ledsen på riktigt.