Jag har känt under 2024 att jag mest har gått runt i någon slags "vardagslunk" och gjort sådant som för mig är ständigt återkommande i mitt liv. Spontant så känner jag att jag i alla fall under 2025 ska åka ut på mer saker och tex resa lite mer än vad jag har gjort under 2024. Jag tänkt att jag ska göra mer grejer och mer gå utanför min s.k. comfortzone, men jag faller lätt tillbaka till sånt jag känner mig trygg i och som är ständigt återkommande saker för mig i mitt liv. Det blir lätt att man bara går runt och kämpar med att nå drömmar som man sen ändå aldrig förverkligar. Det blir lite moment 22. Livet känns ok, men det är inte ok jag som jag har som mål.  

 

Jag hoppas att jag under 2025 bara drar ut på mer saker. Åker mer hemifrån när jag har några lediga dagar. Man får se till att saker händer och blir gjorda. Jag är den som måste se till att det händer. Jag kan inte lita på att andra ska göra något åt mig. Inget behöver vara så märkvärdigt. Jag lägger gärna en lördag eller söndag på någon pingistävling någonstans i Sverige. Jag kanske just nu inte är så motiverad till att spela själv, men jag åker gärna och tittar när mina klubbkompisar lirar. Jag har inget emot att vara på plats och tex stötta och coacha . Jag hoppas att jag gör någon eller flera utlandsresor. Jag har tänkt mycket dom senaste åren på detta, men jag har liksom inte kommit till skott eller prioriterat detta när jag har haft möjligheten att boka och åka på någon resa. 

 

Jag känner bara att jag vill göra mer och tänka mindre på vad som kan gå fel och vad jag sabbar för andra saker om jag gör si eller så. Jag vill ju leva mer och inte mindre och ska jag komma ur min comfortzone så måste jag ju våga gå ur den och inte tänka att jag ska vänta och gå tillbaka till allt som är: Vanligt, tryggt och ständigt återkommande. 

 

Detta får bli det sista inlägget för 2024. Nu kör vi 2025 med mindre tålamod och mer handlingskraft. 

 

GOTT NYTT "FUCKING" ÅR!

 

Brukar ni ha nyårslöften? Jag tycker att det är roligt att varje nyår lova sig själv nånting som man känner att man vill hålla. Jag brukar inte ha sådana där klassiska nyårslöften att man ska börja träna mer, äta bättre eller sluta dricka alkohol. Jag brukar ha andra nyårslöften som inte har något med att jag ska bli en bättre människa på något sätt. Min personliga utveckling försöker jag ju jobba på året runt. Jag kan väl erkänna att jag ofta inte lyckas hålla mina nyårslöften. Jag kan heller inte skylla mina misslyckanden på någon annan. Jag skyller på mig själv. 

 

Under 2025 har jag i alla fall tänkt att lova mig själv att göra det med min ekonomi som jag ville fått gjort under detta året. Under 2024 hade jag ju som mål att få in en viss summa pengar. Det har jag inte lycktas med. Jag fick loss ungefär hälften av den summan som jag ville få in. I perioder har jag mest stått och stampat. Jag kan komma på massor med gånger där jag har gjort fel och där jag nu i efterhand tycker mig veta vad jag borde ha gjort istället. 

 

Jag kan tycka att om jag sätter upp samma mål  med ekonomin som jag faktiskt lyckades med under 2024, så borde jag ju logiskt sett klara det i alla fall. Det jag hade som mål att fixa på ett år borde jag ju ändå kunna fixa på två. Eftersom jag har gjort så många fel som jag ändå tycker att jag har lärt mig mycket på så känns det ju som jag borde kunna klara att få ihop alla pengar som jag vill ha under 2025. På något sätt kan ju misslyckandet bli något som hjälper mig att lyckas nu istället. Jag tycker ju att jag har lärt mig massor med saker, som jag kanske inte hade kommit till insikt med om jag i år hade klarat det ekonomiska målet som jag satte upp inför 2024. Nu har jag satt upp ett mål som känns mer rimligt att klara utan att jag behöver kämpa och lägga så mycket tid på det. I mindre summa pengar kommer jag att spara och det känns lugnt. Om jag inte hamnar i några stora ekonomiska bekymmer så borde jag kunna fixa detta. Jag vill ju leva mer inte mindre och jag vill dessutom inte behöva lägga undan hur mycket pengar som helst varje månad för att nå ett mål som ligger minst 1 år framåt i tiden. Jag vill  leva gott och göra mycket av sånt som jag tycker är roligt i nuet, samtidigt som jag kommer vidare mot dom mål jag har med min ekonomi. Så mitt nyårslöfte får bli att göra klart det med min ekonomi som skulle ha varit klart idag. Jag känner mig ganska säker på att jag klarar det och dessutom kan jag ju leva gott på mycket pengar under 2025. Det ska vara gott, och kanske också coolt att leva! Hoppas jag kan göra något riktigt bra under 2025 och säga om ett år att: Jag klarade av allt och lite mer av sånt jag ville få gjort under detta (2025) året. 

 

Min blogg och mina andra sociala medier lever vidare. Jag fortsätter att köra på med allt in i 2025 också. Något som jag har varit nöjd med under detta året när det gäller mitt bloggande det är att jag har publicerat inlägg om sånt som handlar om vad jag gör i nuet. Jag har inte tänkt och skrivit så mycket om sånt som har varit. Det känns som jag har bearbetat mycket av sånt som har varit klart. Jag har heller inte delat med mig så mycket om mina tankar på vad jag ska göra i framtiden. Jag har försökt att mest dokumentera det som händer i mitt liv, här och nu. 

 

Det finns massor med inlägg från 2023 och bakåt där jag skriver och funderar över sånt som har varit, men i år har jag släppt de mesta av sånt. Jag tycker det själv i alla fall.  Jag ska inte säga att jag aldrig skriver och funderar bakåt eller framåt, Jag kanske också i framtiden väljer att visa min självbiografi som jag skrev för några år sedan. Jag mår inte alltid dåligt över att reflektera över saker som har varit, men jag vill inte fastna i sådana tankar och överanalysera. Jag har känt under 2024 att jag är mer färdigt med sånt. Jag vill bara leva och vara i nuet. Det är bättre för min kreativitet. Dessutom tror jag att det är så att är något är tillräckligt bra av sånt man tidigare har gjort så behöver jag inte berätta. Folk får veta ändå på olika sätt om något är så bra så att många blir intresserade av det. När det gäller sånt som man har varit med om och som jag känner har varit jobbigt, så har jag nog bearbetat detta klart. Jag bryr mig inte så mycket om något av all skit längre. Sen kan jag ju må dåligt ibland för saker som har varit. Det förvinner aldrig helt, men jag har nog lärt mig leva med mycket och för de mesta mår jag ju bra. Det tycker jag och bloggen har nog genom åren hjälpt mig att må bättre och bättre. Skriver man bara ärligt vad man innerst inne tycker och känner så tror jag att jag mår bra av det. 

 

Jag vill fortsätta blogga. I alla fall några år till. Jag upplever att jag alltid har mått bra av att ha Dannebloggen och jobba på med den. För mig är den bara bra för min personliga utveckling. Jag har kommit till väldigt många insikter om mig själv och vad livet egentligen handlar om. Dessa insikter hade jag nog aldrig ens börjat fundera kring om jag inte hade haft bloggen. De mesta har jag mått bra av att komma till insikt med. Det är ju det viktigaste av allt. Att man mår bra. Annars spelar ju inget annat någon roll överhuvudtaget. 

Det har blivit en liten tradidtion för mig att besöka  Bokmässan varje år. I slutet av september i år gjorde jag ett litet besök igen.  Alltid lika trevligt. 

 

 Ibland säger folk att dom gör allt för konsten. I år tog jag ett beslutet att avbryta det som jag i flera år hade kallat för mitt konstprojekt. Jag kom fram till att det är inte värt att göra allt för konsten. Jag hade satt upp ett alldeles för stort mål och jag började inse hur mycket mer jobb jag hade behövt lägga ner på detta för att kanske klara av allt som jag ville åstadkomma och hade satt upp som ett slutgiltigt mål. Jag började må dåligt av vad jag höll på med och då är det inte värt att jobba så hårt med det som jag under en period gjorde. Dessutom tappade jag lite motivationen när jag insåg hur mycket mer jag kommer att behöva utså om jag i fortsättning ska kunna uppnå alla delmål och liksom komma framåt. Det blev väldigt tydligt för mig att jag kommer att möta för mycket motstånd och det är inte rimligt att tro att jag skulle klara av att ta mig över alla "hinder" som kommer att uppstå på vägen mot det mål jag hade med min konst.

 Jag kom bara till insikt med att chansen är så liten att jag ska klara av målet fullt ut så det blir inte värt arbetet och pengarna som jag eventuellt kan få för allt jag jobb jag måste lägga ner och all skit jag också kommer behöva ta. För så är det ju. När man börjar tjäna pengar och ännu mer pengar på någonting, då kommer fler att vilja ta del av "kakan". Jag kommer att få jobba hårdare för kunna förhindra att folk ska förstöra och kanske tjäna pengar på det arbetet som jag ensam har lagt ner. Massor med saker kom jag till insikt med och det gjorde sen att jag slutet av maj i år bara bestämde mig för att avbryta min strävan att nå något ekonomiskt mål med konstprojektet.  Den stora insikten som jag kom till blev att det inte är troligt att jag klarar av att få till detta som jag först hade tänkt mig. Det blev övertydligt för mig när jag tittade tillbaka på vad jag hade gjort, och såg framför mig vad jag behövde göra och utså för att kanske klara av det. 

 

Jag känner däremot ingen sorg eller bitterhet över att jag valde att avbryta det jag kallade för ett konstprojekt. Jag fortsatte ju greja på med min konst och jag tjänar fortfarande pengar på detta. Jag valde ju bara att avbryta min strävan att nå dom mål jag hade. Förut kände jag mig tvingad och jag satte krav på mig själv. Sånt mådde jag sen bara dåligt av. Alla mål och krav tog på något sätt över och blev en för stor del av mitt liv. Det var liksom inte värt att jobba med konsten på bekostnad av den livskvalitet som jag vill ha i livet. 

 

Men jag ångrar ingenting. Jag har lärt mig mycket på detta och jag har skapat en bra grund för att kunna jobba vidare med min konst på just det sättet som jag vill göra. Jag tjänade ju pengar och jag sparade ju allt fram till slutet av maj i år. Jag grejade och hade tålamod i flera år. Pengarna jag lyckades spara är jag ju inte ledsen över att jag har idag. Det gör ju egentligen inte ont att ha lite mer pengar att bränna än vad jag annars hade haft om jag inte hade jobbat på med det s.k. konstprojektet. Dessutom är jag helt säker på att jag på många andra sätt kan få ihop dom pengar som jag först hade som mål att tjäna på min konst. Så det finns inget att vara ledsen över. Jag är nog innerst inne bara glad för att jag kom till insikt och valde att ta beslutet att avbryta min strävan efter ett mål som nog i princip hade varit omöjligt att nå. Jag är ju ingen konstnär och jag kommer nog aldrig att bli det heller. Och det säger jag utan bitterhet och sorg. 

 

Jag känner mig nöjd över att jag för ca 1,5 år sedan började spela pingis igen. Jag hade ju innan det inte spelat på flera år. Nu känner jag att jag är bra igång och jag lägger fokus på att träna och må bra med min egen pingis. Jag bryr mig inte om så mycket annat. Jag har fått frågor om allt möjligt, men jag vill mest bara träna pingis för min egen skull och samtidigt vara en bra träningskompis till dom jag tränar med. 

 

Idag känns det bra för mig att hålla på med pingisen. Jag har genom åren haft mycket ångest och jag har fått bearbeta många händelser inom pingisen. Jag skyller inte på någon, utan det är jag som har gjort fel. Idag tycker jag att jag  har lärt mig av alla dom misstagen som jag känner att jag har gjort i pingisen. Jag har också bearbetat allt klart. Idag spelar ju ingenting någon roll längre. Ingenting blir bättre för att jag ältar alla fel som jag tycker att jag har gjort. Dessutom kanske inte allt var så fel. Jag kanske bara har varit för hård mot mig själv. Oavsett vad jag tänker eller hur allt en gång har varit så känns det ju viktigare vad jag gör här och nu. Det är bättre att jag är närvarande i nuet och bara försöka dra nytta av den erfarenheten som jag har idag av pingis. 

 

Man behöver vara borta från pingisen ibland. Annars blir det lätt så mycket så man aldrig hinner glädjas av det eller så känner man sig ständigt trött. Jag tror också att man blir extra ledsen och har svårt att ta nya tag med pingisen efter att man har förlorat, om man inte är noga med att vila från pingisen ibland. Jag tror att jag idag har hittat,  ett för mig sunt sätt att hålla på med pingisen. Framförallt så har jag ju idag lärt mig att säga mer nej till saker som jag känner att jag inte vill göra eller som bara kommer ta för mycket av den positiva energi som jag vill känna av att hålla på med pingisen. 

 

Jag mår ju naturligtvis bra av att träna också. Det känns bra i kroppen och jag trivs ju bra med mina träningskompisar. Jag tycker som sagt att jag har lärt mig mycket av tidigare misstag.  Jag tror aldrig jag kommer att tröttna på pingis, oavsett om jag spelar själv eller inte. Jag hittar alltid  saker inom pingisen som känns inspirerande och intressanta att hålla på med eller bara följa. Just nu vill jag mest bara spela och må bra med detta. Jag håller ju på med pingis för att jag tycker att det är roligt och jag ska fortsätta att ha en ödmjuk inställning till vad jag kan klara av att göra. Det kommer jag att må bäst av på sikt. 

 

 Jag har kämpat på med mitt jobb under året och om inget oförutsett händer så kör man vidare. Jag trivs bra med mitt jobb som bussförare och planen är väl bara att köra på som vanligt. Jag behöver inte fundera så mycket på om jag har mycket jobb att ta tag i under 2025. Det vet man ju att man har när man jobbar heltid. 

 

Det finns inte så mycket mer att säga. Gissar jag på hur 2025 kommer att bli så kommer jag att jobba med att köra buss och allt kommer att "rulla" på som vanligt. Jag känner ju att jag behöver jobba för att ha ett bra liv. Då är det ju bra att jag trivs, eftersom jag lägger mycket tid på mitt jobb som bussförare. 

 

Det har blivit nyårsafton och under denna dagen så  lägger jag upp några inlägg där jag  visar vad jag har gjort under 2024. Jag funderar också lite över vad som händer och vad jag vill med 2025. 

 

Vad ska man tänka om 2024? Jag ville få gjort så mycket mer och många upplevelser som jag planerade och började titta på, föll liksom mellan stolarna. Det uppstod problem och jag möttes av för många "hinder" som gjorde att jag inte orkade jobba in saker och ting. Dessutom har pengarna inte räckt till. Jag ville ju spara en hel del pengar under 2024 och då kan det ju vara svårt att göra mycket av sånt som också kostar pengar. Sen har jag ändå inte lyckats spara så mycket pengar som jag ville. Så någonting gick fel som gjorde att sånt jag ville få gjort, förstördes lite åt båda hållen. 

 

Jag känner nu inför 2025 att jag ska ta tag i mer saker än vad jag har gjort på länge. Jag ska göra allt jag kan för att  lösa problem som uppstår och jag ska se till ta den hjälp som jag kan ta och blir erbjuden. Saker som jag vill göra ska jag mer än tidigare få gjorda. Det ska jag i alla fall sträva efter. Tålamodet är slut nu. Från min sida ska jag bara försöka få mer gjort av sånt som jag tidigare har tänkt att jag ska göra, eller borde ha gjort tidigare. 

2024 har varit ett helt ok år, men det är inte ok jag vill uppnå. Jag vill få ett år som för mig är optimalt och så nära perfekt man kan komma.  

 

 

 Ibland behöver man ju tänka utanför boxen. Det säger ju folk till mig ibland. Jag tycker inte jag har gjort det på flera år. Jag tänker ofta att jag ska göra mer av saker som för mig inte är så vanligt, men sen går jag ändå lätt tillbaka till allt de som för mig känns vanligt och tryggt. 

 

Jag tycker det känns som att alltid typ är bättre med att tänka utanför boxen. För mig känns det mer kreativt att tänka och framförallt göra saker på ett sätt som för mig inte är så vanligt. Lyckas man dessutom med nånting där man har gjort på ett sätt som gör att man mer har utmanat sig själv så känns det ofta extra bra efteråt. 

 

Under 2025 har jag tänkt att göra fler saker som nog kräver av mig att jag inte gör på sådana sätt som jag tidigare har gjort. Jag har ju redan nu börjat med att ändra lite när det kommer till pengar och där känns det som jag redan nu har börjat tänka utanför boxen. Jag har ju släppt det där med att göra en budget. Nu tänker jag mer på att jag vill spara en mindre summa pengar och resten som blir över efter att räkningarna är betalda vill jag leva för så mycket jag kan. Det är nog lite att gå utanför boxen för mig för jag har inte riktigt haft detta tänket tidigare. Jag har nog mer tänkt att jag ska spara pengar först och sen göra något roligt för dessa pengar. Nu tänker jag mer att jag kan göra mer roliga saker här och nu, och samtidigt spara ihop en bra slant som jag också kan göra något roligt för.

 

Vågar jag bara gå lite utanför boxen så tror jag att det också kan funka. Det vanliga och sådant som tidigare har känts mer tryggt, är jag tveksam till. Kanske har jag börjat inse att ska jag förverkliga dom drömmar jag har så måste jag börja göra det nu och inte tänka så förbannat mycket på dom. Jag behöver se nya sätt och hitta bättre lösningar på allt, än dom jag har haft. Problemet för mig är bara att ofta tror jag att mycket av sånt jag vill göra kostar mer än vad det gör och när jag tror det så tänker jag ju att det kommer ta lång tid innan jag får ihop dom pengar som krävs. Sen har jag ofta fått bekräftat att saker och ting var inte så dyra som jag först trodde. Jag tror att jag måste bli bättre på att kolla upp saker och vad något kostar. Jag kanske måste våga ta mer risker bara  försöka fixa det, och är det så sen att något visar sig kosta mer än vad jag har råd med så får jag väl bara avbryta det jag behöver fixa. Men oavsett hur något är så behöver jag nog bli bättre på att med handlingskraft bara fixa sånt jag vill göra. Jag tror jag tänker och tror för mycket och jag vill inte vara en sådan person. Jag hoppas att jag kan våga lite mer och kanske bara vara mer kreativ under 2025. Jag har ju många drömmar som jag vill förverkliga. Ska jag ens ha en chans att fixa nånting så behöver jag nog, mer än tidigare gå "outside the box" Jag hoppas att jag känner att jag under 2025 vågar göra mer och inte så lätt faller tillbaka i allt som känns vanligt och tryggt för mig. Jag kan göra mer än vad jag kanske ibland tror att jag klarar av. Jag mår ju väldigt bra om jag lyckas och jag behöver inte må dåligt om jag misslyckas. 

 

 

 

 

 

 

 Det är skönt att vara ledig från jobb. Jag har hittills varit ledig sen i onsdags kväll. Jag ska jobba på måndag, men sen blir jag ledig tre dagar till.

 

Jag har ändå massor med annat jag vill få gjort innan det blir nytt år. Jag känner mig inte stressad eller något sånt, men stundtals så känner jag att jag bara behöver greja på och inte skjuta saker framför mig. Då kommer jag inte att hinna. Även om allt jag vill få gjort egentligen inte är så viktigt så känns det för mig som ett misslyckande om jag nu inte bara ser till att bli färdig med saker som jag har tänkt på länge att jag ska fixa. Nästa år har jag ju massor med helt andra saker som jag verkligen hoppas att jag klarar av. Jag orkar liksom inte bry mig om hur mycket som helst. Jag vill ju att nästa år ska bli betydligt roligare och häftigare än vad jag tycker att detta och förra året har varit för mig. Då känns det också viktigt att få gjort massor av sånt som jag har funderat på under året att jag vill få fixat under 2024. Ska något bli bättre så känns det ju som jag måste hitta på nya saker och inte hålla på och tänka på allt gammalt skit som typ aldrig tar tag i. 

 

Jag har gått färdigt mina promenader för denna veckan. Jag har hittills denna veckan haft ett snitt på 15 000 steg om dagen. Det räcker mer än väl för mig för att jag ska nå det målet jag har med 70 000 steg på 7 dagar. Jag älskar detta vädret. Hösten är ju min "favvoårstid" och jag tycker fortfarande det känns som att det är höst. Vinter med snö och kyla har ju inte riktigt slagit till än och ingen verkar vara gladare än jag för det. Jag har hört flera som har sagt att dom tycker det är tråkigt att det inte har kommit någon snö än och vissa har till och med blivit lite provocerade av mig när jag säger att det får gärna vara som det är nu. 

 

Även om jag grejar mycket på dagarna nu så tar jag det lugnt på kvällarna. Då blir et mest slappa i soffan och kolla film eller "kötta" en serie. Jag vill inte köra skiten ur mig. Även om jag har tid så kan jag inte alltid greja. Det mår jag nog inte bra av. Det kommer nog ändå att kännas väldigt bra på nyårsafton när jag då är klara med allt som jag bara har velat bli färdig med innan det nya, och förhoppningsvis mycket roligare år 2025 tar fart. Även om jag inte vill ha för mycket förväntningar på nästa år så känner jag att 2025 kommer att bli ett roligt år. Jag har ju mer pengar än på länge och jag tänker ju inte ha så tuffa sparmål som jag har haft under på tok för lång tid nu. Jag vill ju leva mer och kämpa mindre. Man ska ju må bra. Annars spelar ju inget annat någon roll. Detta har jag ju säkert sagt 1000 000 gånger nu, men det är något som jag vill upprepa för mig själv, så att jag inte får för mig att något annat är viktigare. 

 

 Nu har jag blivit mer ledig igen. Jag har mycket som jag vill få gjort innan det blir nytt år. Eftersom det är mindre än en vecka kvar av 2024 så kan jag inte säga till mig själv att jag kan vänta med att göra nånting av allt jag vill få gjort. Väntar jag till sen så hinner det ju bli 2025 och jag vill verkligen få gjort vissa saker innan dess. Det kanske inte är så viktigt så, men jag orkar inte hålla på och tänka på saker som jag hela tiden skjuter framför mig. Ibland är det nog bra att sätta en tid för när saker ska bli klara och sen kör man bara på och verkligen fixar det, utan att tänka så jäkla mycket. 

 

Även om jag har jobbat och grejat mycket med annat denna veckan så har jag varit noga med att gå mina promenadrundor. Jag har varit ute och promenerat mest på kvällarna och det har jag ju sen sovit gott på nätterna. 

 

Jag har mycket jag vill få gjort, men det känns inspirerande eftersom jag är rätt säker på att jag fixar allt och sen under 2025 så har jag mycket planer på saker som jag också tror att jag kommer att klara av. Jag har ju mer pengar att röra mig med nu än tidigare. Det gäller bara att jag vågar och orkar. 

 

 

Ibland blir man bara så trött på vissa människor. Jag har många gånger skrivit här på min blogg på vad jag tycker att yttrandefrihet är. Jag har också förklarat varför jag inte bryr mig vad vissa människor tycker och tänker om mig. Jag har typ sagt: Har man inget positivt eller snällt att säga till mig så kan man hålla käften . Jag bryr mig inte när jag får skit av personer som jag inte känner och litar på. Vissa tycker att jag måste lyssna och svara. Jag måste fan ingenting! Jag behöver inte bry mig om personer som jag inte vill ha med att göra, men ändå kan man få höra att det är dåligt av mig att jag inte lyssnar på vad vissa säger till mig.  

 

En annan grej verkar vara ständigt återkommande det är alla dessa lättkränkta människor som blir arga över att dom blir stoppade från att skriva till mig eller följa mig. Jag har tappat räkning på hur många gånger jag har fått skit för att jag tar bort eller blockar folk från mina plattformar. Ibland kommer det fram folk till mig på stan och frågar varför jag har blockat dom. Jag brukar mest bara skratta och inte svara. Om du har blivit blockat av mig så borde du ju veta själv vad det beror på. Om du ställer den frågan till mig för att du faktiskt inte vet varför så känner inte jag att jag måste svara den personen. Det kommer ju inte att spela någon roll vad jag säger ändå. Förmodligen har ju personen skrivit skit till mig eller på något sätt jävlats med mig. Annars vet jag ju med mig att jag inte brukar blocka folk. Är du snäll och inte en obehaglig följare så brukar jag inte blocka. 

 

Ibland har jag folk sagt till mig att jag påstår i min blogg att jag värnar om yttrandefriheten, men ändå låter jag inte andra komma till tals eftersom jag blockar och tar bort texter som folk skriver till mig på mina plattformar. Alla dessa människor blir arga och man tycker att jag bara ska vara en riktigt man och publicera och svara på allt som folk skriver till mig. Det som vissa inte fattar att yttrandefrihet handlar inte om att vem som helst får skriva vad som helst till mig på mina plattformar.

 

Yttrandefrihet för mig handlar om att vem som helst får skriva en text eller lägga upp en film på tex en egen blogg och sen fimpar man dom som man som skapare av inlägget inte tycker har där att göra. Det är det som är yttrandefrihet på riktigt för mig. Jag måste inte bry mig om vad andra tycker om det jag väljer att posta på mina plattformar. Jag bryr mig om jag vill och om vem jag vill. Men jag måste fortfarande ingenting. Jag måste heller inte heller stå till svars för något som jag sen tidigare har valt att publicera. Det händer också att hjärndöda människor på olika sätt kontaktar mig och kräver att jag ska svara på någon skit som dom undrar över. Samtidigt vet jag i det ögonblicket som jag får frågan att  kommer inte att spela någon roll vad jag säger. Dessutom vill jag sällan svara och jag måste inte svara. Undra hur många gånger jag ska behöva utså den typen av människor som bara kräver att jag ska svara och som blir så jävla arga för jag dissar dom. Jag känner inte er som följer mig. Varför skulle jag bry mig om jag inte vill. Dessutom vet jag ju som fan att jag inte måste. JAG MÅSTE INGENTING!

 

 

 

Tiden går fort. Imorgon är det julafton om drygt en vecka är det ett nytt år. Jag tycker inte det var länge sedan det var september och jag chillade runt på Bokmässan i Göteborg. 1, 2, 3 och nu är det jul.  Jag känner att tiden har gått jättefort de senaste månaderna. 

 

För min del så har jag ganska mycket busskörning som jag ska jobba på med. Jag har jobbat en ganska lång dag idag. Jag har jobb att ta tag i både imorgon och på juldagen. Efter juldagens körpass så är  jag ledig resten av denna veckan. Jag har inget emot att jobba på tex julafton. Om jag får välja så är jag hellre ledig på nyårsafton och dagarna efter. Så blir det för mig i år och så har det varit för mig dom senaste åren. Så jag är helt nöjd med årets jobbande och ledighet kring jul och nyår. Jag är ledig fyra dagar på raken denna veckan och tre dagar på reken nästa vecka. Det kan jag inte gnälla över och det gör jag inte heller. 

 

Jag är inte så mycket för att fira jul. Jag har ett minne som ofta kommer upp det ytan just dagarna innan jul och framförallt på julafton. Min mormor dog just på julafton. Hon var en person som har betytt väldigt mycket för mig. Den julen som min mormor avled så skulle jag åka och hälsa på henne och jag hade packat en väska och var på väg att åka när jag fick ett telefonsamtal från en av mina kusiner som berättade att min mormor under julaftonsmorgonen hade fått åka till sjukhuset och i bilen på väg dit så avled hon. Hon hade åkt in och ut på sjukhuset under en ganska lång tid och när jag pratade med henne på telefon två dagar innan hon dog så sa hon att hon nu förstår att hon inte kommer att leva länge till. 

 

 Jag är som sagt inte mycket för att fira jul och jag vet egentligen inte vilket år jag firade en s.k. traditionell jul senast. Jag är inte mycket för traditioner överhuvudtaget. Jag tror jag har två grejer i mitt liv som jag försöker göra varje år och har gjort under flera år tid. Den ena är att jag vill åka till Stockholm minst en gång per år. Det andra är att jag vill göra ett besök på Bokmässan i Göteborg, varje höst. Dessa två upplevelser har jag nog medvetet eller omedvetet gjort till en tradition.

 Jag vill önska er en God Jul. Till er som är ensamma och känner er ledsna över att ni inte har någon att fira jul med. Försök hitta på något att göra som ni tycker är roligt att göra. Man behöver inte fira en jul, men jag tror att dom flesta kan hitta på något kul. Det är inget fel om man inte umgås med någon runt jul och nyår. Jag har haft många ensamma jular i mitt liv, men jag har aldrig känt att jag har haft tråkigt eller varit ledsen över det. Så försök bara att göra sånt du mår bra av och tänk positivt. Kram och GOD JUL.

 

 

 

 

 

Jag har under några kväller den senaste tiden kollat på en serie på SVT-Play som heter KRIMINALARKIVET. André Pops och Lasse Lampers  går på djupet och berättar om kända svenska fall.

 

 

 

Jag har under en tid känt mig utsatt för något som jag skulle säga gränsar till psykisk misshandel. Det kan vara för starka ord, men jag blir i alla fall nedtryckt respektlöst behandlad på olika sätt. Jag vet egentligen inte varför denna person har den attityden som hen har mot mig. Jag har inte gjort personen något som jag upplever har varit: Taskigt, elakt eller respektlöst. Jag har tidigare inte haft så mycket med denna personen att göra. Vi har inte haft så mycket till relation tidigare, men nu och framöver kommer vi av naturliga orsaker att stöta på varandra ganska ofta. Hen kommer säkert att fortsätta trycka ner mig ett bra tag till. Frågan jag ställer mig är hur ska jag hantera detta på bästa sätt? Jag har vänt och vridit på bara den tanken och det enda som jag tror kan funka, det är att jag väntar tills personen bara slutar. Jag känner just nu att skulle jag aktivt försöka få personen att sluta så kommer det bara att drabba mig själv göra detta ännu värre för mig själv än vad det redan är. Jag känner ett sånt jävla starkt obehag för att ens "andas" om detta. Jag är nämligen så säker på att den som kommer att drabbas värst av att jag tex pratar med personen eller andra personer i hens närhet, bara blir värst  för mig och jag kan inte se att detta kommer att sluta genom ett sådant agerande av mig. Det bästa jag tror nu att jag kan göra är väl bara att vänta ut det. Jag hoppas bara att personen slutar, utan att jag säger nånting till någon om detta. Jag vill heller inte personen något ont. Jag vill bara att hens trakasserier och psykiska misshandel av mig ska ta slut, omgående. 

 

Jag vet egentligen inte varför denna person gör som hen gör mot mig. Jag vågar ju heller inte fråga för då tror jag ju bara att jag får utså ännu mer skit för att jag frågar. Säger jag till personen att jag blir ledsen för det hen gör mot mig och säger till mig så är jag ganska säker på att det blir värre för mig själv. Jag har varit med om liknade saker förut.  När jag då aktivt har försökt få slut på det genom att börja prata och låta folk få veta vad jag känner, så har jag nu massor av minnen hur jobbigt det då har blivit för mig själv, bara för att jag just har sagt något och inte bara haft tålamod och väntat ute det. Jag vet inte vad som är fel eller rätt av mig att göra eller vad jag har gjort tidigare. Jag har bara erfarenheter av hur jobbigt allt har varit och som det är nu så har jag dessutom svårt att förstå varför denna person behandlar mig som hen gör. Det känns som att jag är chanslös, hur jag än i slutändan kommer att välja att göra i detta. 

 

När jag tänker på allt detta så tar det ju också väldigt mycket kraft och energi. Jag mår skit av det. Jag förstår inte varför jag blir utsatt och jag är i en situation som jag i alla fall inte just nu vet hur jag ska komma ur. Med tanke på vem denna personen är så är jag 100% säker på att det kommer bara att bli ännu jobbigare för mig om jag aktivt försöker göra något åt det. Jag skulle ju kunna ställa mig och gapa, skrika och skälla ut den här personen som behandlar mig som skit, men jag är övertygad om att ett sådant agerande bara blir kontraproduktivt.  Det enda som jag tror jag kan göra för att inget ska bli ännu värre än vad det redan är, det är att vänta tills personen slutar självmant. Jag får väl bara fortsätta utså den skiten och ha tålamod. Det är så jag tänker och det känns för jävligt att jag ska behöva känna så just nu. 

 

Jag inser nu i skrivandets stund att allt är väldigt jobbigt. Jag vill inte gå in i för mycket detaljer i detta blogginlägget. Gör jag det så känner jag ju återigen att allt bara kommer att bli värre för mig själv. Jag vill heller inte berätta vem och vilken typ av relation jag har med denna personen som jag tycker psykiskt trycker ner mig på olika sätt. Jag kan bara säga att det är svårt att undvika att stöta på den här personen. Ska slippa denna person så får jag ju i princip sluta göra saker som ag tycker är roliga och sen isolera mig, eller nåt liknade. Det känns också fel att bara klippa och helt sluta prata med denna personen. Jag får samma känsla där. Om jag agerar på dom sätten, då startar jag nog bara nånting som blir värre än allt de jag blir utsatt för just nu, och har blivit sen en tid tillbaka. Hur jag än vänder och vrider så känner jag mig chanslös på något sätt. Det känns som att det enda jag kan hoppas på är att personen som utsätter mig bara lägger av. Jag vill bara få ett slut på det och att relationen till den personen ska fungera ändå. Är det ens möjligt? Kan jag göra nånting som jag kan vara säker gör saken värre för mig själv? Jag vet inte och jag förstår heller inte varför denna person gör som hen gör mot mig. Oftast förstår man och vet innerst inne varför. Man kanske inte accepterar det, men jag kan ju fortfarande förstå. Nu fattar jag ingenting och jag vet inte hur jag ska få ett slut på det. Det enda som jag känner att jag kan göra nu för att saker och ting inte ska bli värre för mig själv, det är att vänta och se om hen bara väljer att slutar behandla mig på det respektlösa sätt som hen nu gör och har gjort under en tid. Eller ska jag bara ta tag i problemet och se till att aktivt göra saker så att detta får ett slut? Jag vill egentligen inte det för jag rätt säker på att det bara blir jobbigast för mig själv och jag är inte redo för att ta dom konsekvenser som jag tror att  ett mer aktivt agerande av mig kommer att få. Kanske borde jag prata med någon helt oberoende person som jag verkligen litar på om detta? Ärligt talat så vet jag faktiskt inte vad jag ska göra. Jag får väl bara se till att detta inte tar över mitt liv allt för stor utsträckning.  

.

Nu är det klart! Nu kan jag inte göra mer. Alla pengar ligger på plats och jag är nöjd med hur jag fick till min ekonomi under detta året. Jag klarade inte av just det målet som jag hade satt upp inför 2024, men jag känner att jag gjort precis allt jag har kunnat och orkat med. Målet jag först hade var liksom inte rimligt. När jag kom till punkten att jag accepterade att dra ner ambitionerna lite så fick jag l ny energi. Jag insåg att om jag bara gör så gott jag kan och följer min innersta övertygelse så kommer jag inför 2025 ha mer pengar att röra mig med i månaden, än vad jag någonsin har haft tidigare. Vis snackar dubbelt så mycket än vad som har varit normalt för mig.  Nu har jag nått det målet och jag är jättenöjd! Framöver kommer jag att kunna göra en budget som ger mig möjligheter att unna mig mycket mer av sånt som för mig är utöver det vanliga. Det känns bra och samtidigt lite skönt pirrigt inom mig. 

 

 

Jag kommer att fortsätta att leva för att jag ska förverkliga sånt jag drömmer om och jag har ju också en vision som jag i alla fall tänker sträva mot så länge jag lever. Jag kan nu börja titta på saker att göra som jag typ bara har kunnat drömma om förut. Nu kan jag mer än tidigare leva i min dröm, även om jag har långt kvar till den vision jag har. Min vision är ju min högsta dröm i livet och når jag den så kan ju sluta kämpa med allting.

 

 

 

 

 

 

Jag kämpar med mina saker och jag har fattat sen länge att jag kommer att få fortsätta göra det. 

 

På jobbet har jag börjat med ett nytt schema och jag har redan nu i början fått en period av ganska mycket jobb. Så kommer det att vara fram till annandag jul. Sen vänder det och jag blir mer ledig igen. Jag jobbar både på Julafton och Nyårsafton, men jag får kvällarna ledig i alla fall. Dessutom är jag ledig ganska mycket under dom första dagarna av 2025. 

 

Annars när jag tittar på det nya arbetsschemat i sin helhet så känns det som att jag med jämna mellanrum har perioder av ganska mycket jobb. Däremot om man är lite lurig och har framförhållning så kan jag nog ordna för mig så att jag kan få perioder av ganska lång ledighet. Jag ska verkligen tänka till hur jag ska göra, men först vill jag jobba på i några veckor först för att faktiskt bli säker på hur allt känns att jobba på med. Jag får kämpa på med jobbet och sen kommer jag nog att hitta ett sätt att jobba på som kommer att kännas bra i detta schemat. Jag vet att jag kommer att få jobba mycket, men vill jag så kan jag vara ledig mycket också. Så jag ska inte gnälla. 

 

Jag kämpar även på med promenader och pingislirande. Inget av det känns lätt att ta tag i, men den senaste tiden har det i alla fall blivit minst 2 pingispass i veckan. Dessutom går jag en annan promenadrunda och jag är noga med att jag ska nå det veckomålet jag alltid har på 70 000 steg per vecka. Jag får kämpa för jag hamnar lätt i negativa tankar som bara gör att det känns lättare att skita i promenader och pingisträning. Samtidigt vill jag inte komma in i det där att jag skiter i att röra på mig bara för att jag tex inte orkar eller har mycket annat att göra. Jag tycker det är bättre att kämpa på och sen får allt eventuellt känns lite tungt och tråkigt. I perioder vet jag ju att pingis och promenader kan känns lätt och roligt också. Så det är bara att kämpa på. Det kommer ju inte att kännas roligare om jag inte kör. Dessutom är ju träningen alltid bra för min hälsa, oavsett hur jag tänker och känner. 

 

 Det mycket ekonomi denna veckan också. Jag gissar att jag har fått allt på plats som jag vill ha det, senast fredag. Sen får jag vara nöjd med dom pengar jag har. Jag har verkligen gjort allt jag kan nu och denna månaden har jag varit extra noga och väldigt disciplinerad. Jag kämpar med pengarna för jag har ju lärt mig nu att jag kan inte räkna med att nånting bara ska gå av sig själv om jag inte bryr mig. Det kommer att vara värt allt slit för får jag bara som jag vill nu dom närmaste dagarna (vilket inte borde vara några problem) så kommer jag under ett bra tag framöver ha dubbelt så mycket pengar att röra mig med varje månad, än vad jag i snitt har haft att "bolla" med under de senaste åren.  Jag kämpar för att få till det så och det finns inget just nu som inte talar för att det kommer att bli som jag vill. Bara jag gör allt jag behöver göra in i det sista, så är det lugnt. 

 

 

 Årets Musikhjälpen har avslutats ikväll. Jag har ärligt talat inte följt det så mycket som jag har gjort vissa andra år. Jag har lyssnat mycket på radion sen i fredags. Jag har ju jobbat hela helgen och då har Musikhjälpen varit på under större delen av min arbetstid. 

 

Jag har hittills inte bidragit med några pengar alls. Det ligger ju några auktioner uppe fortfarande. Så under nästa vecka så finns det fortfarande möjlighet om jag verkligen vill ha nånting. 

 

Mitt intresse för Musikhjälpen har ju svalnat  under dom senaste åren. Jag brinner liksom inte för det på samma sätt som jag kanske gjorde för 7 eller 8 år sedan. När  jag under denna veckan   scrollade igenom massor av auktioner så hittade jag inte någon som jag verkligen kände att jag vill ha. Eller så fanns det kanske något, men då kanske jag inte tyckte att det var värt pengarna som det skulle kosta mig. 

 

Det kan som sagt bli så att jag bidrar i efterhand. Auktioner som går att buda på till förmån för Musikhjälpen ligger ju som sagt uppe nästa vecka också.  Jag gillar ju Musikhjälpen som program. Jag tycker det är coolt att det ställs upp en bur på ett torg och sen kör man på med Musik och underhållning i 144 timmar, som i år gör att det kommer in över 60 miljoner till en fin sak.

 

 

 

 Är ni bra på att ta kritik? Jag kan vara ärlig och säga att jag är inte bra på det. Jag försöker bli bättre på att ta och hantera kritik. Jag vet bara inte riktigt hur jag ska göra och tänka så att jag tycker så att jag känner att jag blir bättre på att ta den kritik jag får. 

 

Jag tycker att jag är bättre på att ta den kritik som jag får, när jag inte själv tycker att jag har gjort något fel. Om jag innerst inne inte tycker att jag gör eller har gjort fel och är 100% ärlig mot mig själv när jag känner så, då tycker jag ju heller inte att jag behöver bry mig. Sen om det är rätt eller fel att just hantera den typen av kritik som jag inte håller med om, det vet jag inte. Men jag tror inte att jag tänker så mycket eller ältar kritiken jag har fått när jag inte själv tycker att den befogad. 

 

 Däremot är det nog skillnad om jag känner att jag förtjänar den kritik som jag får av någon. Om jag verkligen har gjort fel och innerst inne känner att nu gjorde jag bort mig eller bara gjorde fel, då är jag nog väldigt dålig på att ta kritik från andra. Jag hanterar det nog inte på ett sätt som känns rätt. Fast jag vet sällan vad som är rätt eller fel. Hur ska jag göra för att hantera kritik på ett sätt som känns rätt för mig, så att jag sen mår bra ändå. Jag tror inte att jag är bra på det och jag vet inte hur jag heller ska göra för att bli bättre på det. Det bästa är väl att inte göra saker som man känner är uppenbart fel, men alla gör vi väl misstag och vad som är rätt och fel eller fel och rätt...sånt är är ju alltid lättare att veta efteråt. Men när jag någonstans håller med om att jag har gjort mig förtjänt av så är jag nog sämre på att ta den typen av kritik än sådan kritik som jag inte känner är rätt och riktig. Jag upplever också att folk är väldigt mycket mer hårda och mindre förlåtande i sin kritik när det kommer till något som är uppenbart fel. Jag säger inte att man inte får ge mig kritik och i dom flesta fall förstår jag varför jag får det. Men frågan jag själv ställer mig och som jag aldrig hittar något bra svar på det är hur jag på bästa sätt ska hantera kritik. Vad är rätt och fel? Finns det något fel eller rätt?

 

Jag kan ju av och till själv vara kritisk mot andra människor. Jag har svårt att då bedöma om andra är bra eller dålig på att ta den kritik dom får av mig. Jag vet inte alltid om jag riktar min kritik rätt. Jag tror inte att jag lär mig på hur andra tar kritik heller. 

 

Jag känner inte att jag har blivit klokare av detta blogginlägget. Det är väl bara att erkänna för sig själv att jag är inte bra på att ta kritik och jag behöver bli bättre på det, men jag vet inte hur jag ska gå tillväga. Sen kan jag också ställa mig frågan om jag ens behöver vara bra på att ta kritik. Ibland får man ju skulden för saker man inte ens har gjort. De typen av kritik behöver man väl inte ens bry sig om överhuvudtaget? Eller hur ska man hantera den. Vad är rätt och fel? Vet någon det egentligen? Många gånger mår jag ju bättre av att skita i vad folk tycker. Det kanske är det som är rätt i slutändan. Det viktigaste är ju alltid att jag mår bra. Ibland gör jag ju fel, men jag behöver ju inte vara så hård mot mig själv för det. Många andra är ju så bra på det och då är det väl mer rätt att vara snäll mot sig själv. Rätte eller fel? Fel eller rätt? Ärligt talat så vet jag inte. 

 

 

 

Jag får ibland kommentarer från folk där man tycker att jag bara ska vara nöjd med hur jag har det ekonomiskt och inte bry mig så mycket om pengar och ekonomi. Alla säger det på lite olika sätt, men i allmänhet så fattar jag det som att folk tror att jag inte är nöjd med min ekonomi och många tycker väl att jag borde vara det. 

 

Grejen är att jag har varit nöjd sen länge med hur jag har det ekonomiskt. Jag vet att jag har det bra.  Att jag skriver mycket om mitt grejande med att komma vidare i min ekonomi är bara för att jag vill kunna förverkliga dom drömmar jag har. Jag har sen länge varit nöjd med hur mycket jag kan spara. Jag tjänar också pengar på andra saker än bussförarjobbet. Jag har det bra nu för att jag genom åren har jobbat hårt för det och dessutom har jag aldrig dragit på mig massor med onödiga lån, under de perioder där jag har haft det som tuffast ekonomiskt. Jag har alltid levt utifrån dom förutsättningar jag har och vad jag än har gjort så har jag alltid haft råd med det. Jag hade det jättetufft ekonomiskt under en ganska lång period i mitt liv och idag är jag mer än tacksam över att jag kom ur det där jag har säkert också flera människor att tacka för att jag har fått det stabilt och bra. 

 

När jag bloggar om min ekonomi så kan jag förstå och folk tycker att det verkar som att jag aldrig kommer vara nöjd, eller bli nöjd. Jag skriver säkert för mycket om detta, men jag tror att jag många gånger också har sagt att jag är rätt nöjd med att mina ekonomiska bekymmer mest handlar om att jag inte alltid kan spara så mycket som jag helst skulle vilja. Jag har väl i ett och annat inlägg också varit missnöjd över att någon investering har gått åt helvete. Men jag har ju alltid haft råd att förlora pengar vid alla tillfällen. Mycket har ju gått bra också, och då tror jag nog att jag har berättat om hur nöjd jag är att allt har gått så bra den senaste tiden. 

 

Mitt problem med ekonomin den senaste tiden har mest handlat om att jag vill få ihop en större summa pengar under en kort period. Priser och mina utgifter blir ju i alla fall varje år lite högre per månad. Mina inkomster har kanske inte riktigt ökat i samma takt och därför har jag väl trott lite för mycket på mig själv. Jag har väl tänkt att: Det har ju gått förut så logiskt sätt borde jag ju kunna fixa det igen. Men riktigt så lätt har det inte varit. Men återigen. Jag är nöjd med min ekonomi och det har jag varit sen länge. Jag tycker inte att jag klagar så mycket över min ekonomiska situation. Jag mår inte dåligt eller ligger sömnlös om nätterna för att jag inte tjänar mer eller inte kan spara så mycket som jag tänker att jag helst skulle vilja göra. Jag gillar ju bara att vända och vrida på möjligheterna som jag tycker mig se. Jag har ju mina drömmar som jag vill förverkliga och då behöver jag typ ha lika mycket pengar som tex Pippi Långstrump. 

 

 Jag har varit ledig i två dagar. Idag ska jag sitta på utbildning i Trollhättan hela dagen. Sen blir jag ledig imorgon igen. Sen jobbar jag Fredag - söndag och på söndag börjar jag på mitt nya schema som jag ska köra på i ett år från då. Rätt skön vecka ändå med bara 3 dagar av busskörning. 

 

Som träning och rörelse denna veckan så spelade jag pingis i måndags och igår blev det en kvällspromenad. Idag kommer jag inte hinna att spela pingis, men imorgon hoppas jag att det blir ett pingispass till. Bara någon annan än jag vill spela. Jag kan ju inte spela själv. Idag kanske jag kör en kvällspromenad igen. Det kändes väldigt skönt igår. 

 

Jag har ju mycket att göra nu. Förr vet jag att jag ofta tänkte att jag inte vet var jag ska börja när jag hade mycket att göra. Fast det resulterade ju också ibland i att jag inte fick nånting gjort. Nu tar jag bara tag i saker och bryr mig inte om i vilken ordning jag tar allt i. Det är bara att börja greja  och liksom komma igång så brukar man i alla fall få de mesta gjort av sånt man vill få fixat. Även om det är mycket just nu så känner jag mig ändå inte stressad. Det känns som att bara jag grejar på och inte skiter i det, så ska jag nog bli nöjd med hur jag har avslutat detta året. 

 

Det viktigaste är ju att man mår bra och det gör jag ju. Dessutom har jag ganska mycket pengar och röra mig med under december. Så jag har råd att greja med mycket nu som jag kanske  året har fått vänta lite med. Det känns bra nu och jag hoppas att jag under 2025 kommer vidare med min ekonomi på ett bättre och mer effektivare sätt än vad jag tex har gjort under detta året. Jag tycker att jag har en bättre plan nu och jag kan inte se att det inte ska funka. Bara jag grejar så tror jag de mesta ordnar sig till det bästa. 

 

Ikväll startar Musikhjälpen och i år sänder man från Sundsvall. För några år sedan tyckte jag detta var ett av årets höjdpunkter, men de senaste åren har mitt intresse för detta programmet svalnat mer och mer. Jag tycker fortfarande det är en bra grej och ett kul koncept. Man ställer en bur på ett torg, någonstans i Sverige och sen samlar man in pengar till en bra sak. Man kör dygnet runt i 144 timmar och sen när programmet är slut så har det väl dom senaste åren samlats in någonstans mellan 50 och 70 miljoner. Det rätt coolt. 

 

Jag vet aldrig hur mycket pengar jag kommer att skänka till Musikhjälpen. Jag vet att jag sen 2015 totalt har skänkt ca 100 000  kr och större delen av dessa pengar jag bidragit med genom att buda hem auktioner på Tradera. I annonserna står det ju sen att pengarna går till Musikhjälpen och jag har i alla år tänkt att ska jag vara med och bidra så ska det mest vara via dessa auktioner. Jag är inte så sugen på att vara med och skänka pengar på något annat sätt till Musikhjälpen. 

 

Oj! Jag har jobbat mycket under fredagen och hela denna helgen. Jag har ändå känt att jag har haft bra fart i kroppen och jag har inte blivit så trött som jag trodde att jag skulle bli efter allt jobbande. Jag tror att mina tre pingispass denna veckan har gjort gott. Mycket pingis är bra för min hälsa och det gör att jag kan hålla ett bra tempo, både på jobbet och hemma. Man känner sig alltid pigg och fräsch, oavsett långa dagar av mycket grejande och busskörning. Sen är det ju också jävligt kul att spela pingis! 

 

 Nu blir jag ledig måndag och tisdag. Jag har utbildning på onsdag. Jag är ledig torsdag och sen ska jag köra buss fredag - söndag igen. På söndag börjar jag på det nya schemat som jag sen ska köra på i ett år från då. På många sätt är det nya schemat jag får betydligt bättre än mitt nuvarande. Jag har inte lika långa arbetsdagar på helgerna och dom långa dagarna som jag ändå har är mer utspridda på det nya schemat än vad som är fallet på mitt nuvarande schema. 

 

Allt rullar på. Jag mår bra och känner mig pigg och fräsch. Snart är det dags att greja med mycket pengar igen. Då ska jag göra det sista för i år och sen ska jag fan vara nöjd med vad jag har gjort med min ekonomi i år. 2025 kommer att bli hur bra som helst. Inför flera andra år har jag sagt det också, men sen har det inte riktigt blivit så bra som jag har trott. Men denna gången känner jag att det kommer att bli riktigt bra. I alla fall så bra att jag kan komma vidare mot min högsta dröm, samtidigt ha gott om pengar att röra mig med i nuet. Så jag kan ha det bra nu och få det ännu bättre i framtiden. Puss och kram till livet som jag får och kan leva. 

 

 

 

 

  

 

 

 

 

  

 

 

 

 
    
 
     

Jag vill egentligen bara få klart en grej nu innan detta året är över. Jag vill hamna i det ekonomiska läge gör att jag kommer vidare och kan både göra och ha det riktigt jävla bra under hela 2025. Detta är som sagt det enda jag vill nu, men ändå känns det som jag har så jäkla mycket att göra med allting. 

 

Jag tar tag i de mesta när jag ser det och har det framför mig. Jag tänker att ska jag få gjort allt som jag vill hinna med innan nyårsafton så kan jag inte säga längre att jag tar något sen. Men det känns som jag har massor att göra hela dagarna, men samtidigt som jag grejar så vet jag knappt om jag får färdigt nånting. Jag gör en grej, börjar på en annan och sen kanske jag gör en tredje grej mellan att jag gör grej nummer 1 och 2. Det blir lite rörigt och även om jag har stenkoll på vad jag vill få gjort, så vet jag ändå inte just nu hur mycket jag har fått gjort vad jag har kvar att göra. Jag hinner liksom inte tänka på sånt. Jag har för mycket som jag vill få gjort och jag tror i alla fall att jag kommer att hinna. Egentligen vill jag ju bara få ekonomin på plats som jag vill ha den. Då löser sig mycket under 2025. Så den grejen är värd att kämpa lite extra för. Jag har som sagt massor att göra nu, men det blir nog bra i slutändan. 

 

I perioder så kan jag ägna mycket tid åt att kolla alla möjliga olika serier. Jag försöker ändå att inte fastna i det där med att kolla alla möjliga serier. Tack och lov så är det inte många serier som jag känner att jag bara måste se och inte vill missa. Jag vill ha ett tittande som ag känner är sunt och lagom för mig. Sen vad som faktiskt är sunt och ett optimalt serietittande för mig, det kanske jag ändå inte riktigt vet hur det ser ut. 

 

Som det har varit för mig den senaste tiden så har jag kollat några serier på SVT-play. Jag gillar dokumentärer bäst. Det kan ju vara en dokumentär serie som är baserad på och inspirerad av verkliga händelser, men där dom det handlar om spelas av skådespelare. Eller så är det ju dokumentärer där dom det handlar om också är med i själva berättar. 

 

Jag tror att jag gillar att kolla på serier i ett svep. Alltså att jag "köttar" alla avsnitt efter varandra. Men sen finns det ju serier som där man släpper ett avsnitt i veckan och ibland kollar jag en gång i veckan, men jag tror att jag helst vill kunna se allt på 1-3 dagar. I alla fall när det gäller serier som spelas av skådespelare och är baserad på verkliga händelser. 

 

Jag försöker som sagt att inte fastna i "serieträsket". Det finns ju så jäkla mycket och man blir lätt sittande på tok för länge. Men jag tycker att jag hittills har haft ett sunt och lagom tittande på serier. Jag hoppas jag fortsätter tänka som jag gör, så att jag inte fixerad av allt som jag på förhand tycker verkar bra. Det är ok att missa mycket serier. Även dom som många pratar om och tycker är bra. Jag tittar gärna på bra serier, men långt ifrån allt som släpps och går att titta på. Jag vill inte ägna för mycket tid åt att kolla på tex serier och likande. Jag känner mig lugn med att jag missar massor av sånt som många ändå kan säga att man måste se. Jag vill inte se allt och sen om några år komma till insikt med att jag har ägnat för mycket tid åt att tex kolla serier på SVT-play.

 

Om jag får tipsa om en serie som jag nu har sett alla 6 avsnitten på och som jag tycker är bra så var det serien: The Pirate Bay som är en serie baserad och inspirerad av verkliga händelser. Jag tycker detta är en fascinerade historia som känns cool att tänka kring. 

  

 

Jag har genom åren råkat ut för många äckel och idioter och ibland har det hänt att jag har polisanmält händelser efterhand eller bara tagit hjälp av polisen direkt när jag upplever att jag har befunnit mig i ett nödläge. Jag gissar att jag dom senaste åren har gjort ca 30 polisanmälningar mot ca 25 personer. Sen kan jag känna att jag ångrar att jag vid vissa händelser inte har gjort en polisanmälan. Gånger jag ångrar rör sig nog lätt om 30 gånger till. Samtidigt som jag känner att jag ångrar vad jag inte har gjort så har ju de flesta av mina anmälningar lagts ner och om inte polisen är på plats typ under pågående brott eller strax därefter så är det inte alltid som jag har orkat göra en anmälan. Jag förväntar mig ju aldrig längre att något jag anmäler kommer att leda till åtal och en fällande dom. På dom 30 polisanmälningarna som jag har gjort så är det 1 anmälan som har lett till ett åtal och där jag då fick gå på en rättegång som sen resulterade i en fällande dom. Så jag kan ändå inte säga till 100% att det är meningslöst att polisanmäla. Dessutom har det ju hänt ett flertal gånger att polisen ändå har gjort ganska mycket med en anmälan som jag har gjort. Jag har på olika sätt fått reda på att polisen har plockat in personer till förhör och även kontaktat vittnen och frågat dom om saker som jag har polisanmält. Allt de där har känts bra för mig i efterhand och även om dessa polisanmälningar inte har lett till ett åtal och fällande dom, så har jag oftast varit nöjd med att polisen har plockat in personer och till förhör. Det har ändå gjort att just dessa personer har låtit mig vara ifred efter detta. 

 

Dom senaste åren har jag i snitt gjort 1-2 polisanmälningar varje år. Under 2024 har jag hittills inte gjort någon, men jag känner nu i efterhand att jag i alla fall borde ha gjort minst 1, och vid kanske 2 eller 3 tillfällen så borde jag ha kontaktat polisen i samma stund som jag blev utsatt för vissa brott. Jag skulle på det ena eller andra sättet ha fått polisen att komma till platsen i full fart med blåljus. Dom tillfällena kan jag idag ångra att jag inte gjorde det. 

 

Idag fyller min blogg 16 år. Det betyder att jag startade just denna bloggen för 16 år sedan. Jag kommer bara att fortsätta att blogga. Sen 2020 har jag haft som mål att jag ska publicera nya inlägg varannan dag på bloggen. Det är en ganska skönt arbetssätt. Det blir lagom mycket jobbande med min blogg och samtidigt håller jag Dannebloggen levande med ständiga uppdateringar, utan att känna press från mig själv kring skapandet av nya blogginlägg. 

 

Jag tycker fortfarande det är roligt att blogga. Jag har ju också genom åren mått bra av det. Dessutom känns det väldigt bra att jag idag inte ångrar speciellt mycket av allt som jag har publicerat på min blogg genom åren. En princip som jag är väldigt nöjd med och som jag har försökt vara noga med att hålla mig till under alla 16 åren, det är att om jag är det minsta tveksam inför en publicering av nånting så väljer jag att INTE publicera. Med detta tänket så får jag för mig att jag håller mitt skapande på bloggen på en bra nivå.  Jag går inte över mina egna moraliska gränser med mitt skapande av blogginlägg när jag alltid inför varje publicering är helt säker på att jag vill publicera att det är rätt att publicera. Jag kan stå för allt jag publicerar och har publicerat. Med många inlägg som jag har publicerat genom åren så kanske jag inte skulle kunna stå för dessa inlägg om jag publicerade dom idag, men jag kan i alla fall stå för allt jag har lagt upp, oavsett när. Jag kan idag säga: Jag kanske inte tycker likadant nu som jag gjorde då, men jag kan erkänna och stå för att jag tyckte något annat då. 

 

Jag har också sett mitt bloggande som ett sätt att upprätthålla min yttrandefrihet. Jag anser att yttrandefrihet handlar om att vem som helst får lägga upp en text eller likande på ett forum där man till stor del styr innehållet helt själv.. Jag skriver och skapar vilket innehåll jag vill och sen har jag själv rätten att välja om jag vill bry mig eller inte om vad andra tycker om sånt  jag har skapat. Samtidigt tar jag mig ofta rätten att ta bort innehåll som andra människor går in på mina plattformar skriver eller skicka till mig. Jag har många gånger genom åren märkt hur jäkla lättkränkta vissa människor blir när dom inte får synas eller får svar av mig när dom tex skriver en kommentar i mitt kommentarsfält på bloggen. Det har hänt att vissa har gapat om deras rätt till yttrandefrihet och tycker att det är fel av mig att säga att jag utnyttjar min yttrandefrihet samtidigt som jag inte låter andra komma till tals. 

 

 

 

 

 

I lördags tog jag en tur till Göteborg för att jag ville kolla när några av mina klubbkompisar när dom lirade en pingistävling. Det var Askims bordtennisklubb som arrangerade en tävling som man kallade för Askims Jultävling. Jag tog tåget ner till Göteborg och sen hoppade jag på en buss vid Polhemsplatsen. Tävling gick av stapeln i Askims Sporthall.

 

Även om jag inte spelade själv så var det roligt att se mina klubbkompisar i Trollhättan lira. Det blev lite "gött" häng och tjöt och jag coachade och stöttade mina klubbkompisar så gått jag kunde.

 

Det var kul att åka ut och kolla en pingistävling igen. Jag har inte varit på plats och kollat någon pingistävling på många år. Så det var faktiskt ganska roligt att göra detta igen, även om jag inte tror att detta blir något som jag kommer att göra ofta i framtiden. Jag vill mest träna själv och inte bry mig så mycket mer än så. Men ibland kan man ju bryta det där och bara ta sig ut på lite äventyr inom pingisen. Återuppliva gamla minnen, även om jag inte direkt är någon nostaldisk person som tänker så mycket på vad jag har gjort. Jag gillar ju mest att vara och verka i nuet och sträva efter att förverkliga mina drömmar. 

 

 

Jag tycker att jag har en ganska "soft" arbetsvecka. Jag jobbar 5 dagar och jag jobbar helgen, men jag tycker att jag har ganska bra pass att köra efter. Vecka 50 sen så jobbar jag bara tre dagar (fredag - söndag) Jag är då ledig mån och tisdag. Har utbildning under onsdagen och sen är jag ledig torsdag igen. Så jag kör buss 8 dagar på 2 veckor. Det känns ganska soft. 

 

Jag hoppas jag spelar pingis, minst två pass både denna och nästa vecka. Jag kan nog köra mer, men som vanligt så känner jag att jag är nöjd om jag tränar två pass pingis i veckan. 

 

När det gäller ekonomin så känns det bra. Jag kommer att få in mer pengar i slutet av denna veckan och det var inget jag hade räknat med, men ingen blir gladare än jag när det händer. Jag tror att jag kommer att kunna avsluta detta året med att befinna mig i ett ganska bra ekonomiskt läge som sen gör att jag kan komma vidare varje månad under 2025. 

Vecka 50 börjar väl Musikhjälpen igen. Jag vet inte hur jag ska göra i år. Hjärtat säger att jag ska vara med och skänka pengar till detta. Min erfarenhet säger nånting annat. Jag brukar ju säga att man ska följa sitt hjärta och sin inre övertygelse, men med tanke på att jag flera gånger nu har tagit tillbaka pengar som jag har skänkt så vet jag om jag vill bry mig en gång till. Jag följer ju på ett sätt mitt hjärta om jag inte skänker pengar i år. Samtidigt kan ju ingen säga att jag inte följer mitt hjärta om jag väljer att skänka. Det är väl fint att vara med och bidra till en bra sak. Men på vilket sätt ska jag följa mitt hjärta? Ska jag bidra för att jag känner att pengarna går till en bra sak? Eller ska jag bara strunta i det för att jag har erfarenhet av att behöva ta tillbaka pengar eftersom vissa människor inte kan leverera det jag har har betalat för?

 

 

Något som jag har märkt under hela detta året det är att jag ofta får upp små filmsnuttar som visar damer som är ute om natten och festar. Jag ser klipp från "NIGHTS OUT" från framförallt: Manchester, Liverpool, Leeds och Stockholm. Jag söker inte på det, men algoritmerna läser väl av att jag har något intresse för detta. Jag tror också att varje gång jag ser detta så tittar jag klart.  Algoritmerna läser väl av att jag låter filmerna rulla från början till slut. Därför återkommer väl dessa klipp om och om igen i mina flöden. Kan man lära sig nånting om sig själv, med hjälp av algoritmerna?

 

 

 

 

 

 

 

Såhär ser alltså en del mitt flöde ut i mina sociala medier. Jag är glad för att algoritmerna läser av mig och sen ger mig detta, istället för annan skit som jag vet till 100% att jag inte är intresserad eller nyfiken på.