Jag kör på med mina promenader och jagandet av 80 000 steg kan jag aldrig misslyckas med. Jag kan lösa det där varje vecka och det spelar ingen roll hur jag jobbar eller hur mycket annat jag har att göra. Detta känns bra, men jag känner samtidigt att jag  behöver öka med antal steg per vecka. 

 

Däremot vill jag inte öka så mycket så att jag tröttnar. Jag ska ju orka med. Tröttnar jag och slutar promenera och jaga steg då har man ju på något sätt kämpat med detta helt i onödan. Jag gör ju inget annat när det kommer till rörelse och träning. Jag behöver ju röra på mig på något sätt annars blir man ju så jäkla sunkig och jag känner också att jag har svårare att tag tag i saker och ting. 

 

Jag kanske ska våga att höja till 90 000 steg per vecka. Bara känna på den och sen kan jag ju gå tillbaka till 80 000 steg om jag känner att det blir för tufft. Samtidigt känns det bra med 80 000 steg och det är ju inte så att jag inte får tänka till och kämpa lite för att nå dom. Sen är det ju dåligt och slött av mig om jag inte fixar 80 000 steg. Det går liksom inte att ursäkta om jag misslyckas med det. Det är bara att prioritera det. Lägger man ungefär 1 timma och 15 minuter per dag så sätter jag 80 000 steg på en och samma vecka. Så mycket får jag aldrig ha att göra att jag under en vecka inte kan vara ute och gå 1 timma och 15 minuter per dag. 

 

Vi får se. Jag tror inte att jag vågar öka målsättningen nästa vecka heller. Det är någon "spärr" i huvudet som jag inte riktigt kommer över. Sen vet jag ju att det är  bara att köra på och inte tänka så mycket. Men jag vill bara inte tröttna. Jag vill hålla i detta lika bra som jag typ har gjort i nästan 2 år.  

 

 En effekt av dessa promenader och jagande av som jag verkligen gillar det är att jag tar mig ut om jag känner att det är det som krävs för att jag ska nå målsättningen med mängden antal steg på en vecka. Det spelar ingen roll om jag känner mig trött eller mår dåligt. Jag går ut ändå, även om jag känner att jag helst skulle vilja slippa. Jag mår ju i alla fall bättre av att gå ut och i slutändan sätta 80 000 steg på en vecka. Skulle jag strunta i att gå ut på mina promenader varje gång jag inte känner för att bry mig, då skulle jag nog ganska snabbt hamna inte ond cirkel där jag bara mår ännu sämre för att jag rör på mig mindre än jag just nu gör. Promenaderna gör nog att jag också känner mig lite stabilare rent psykiskt. Detta gillar jag jättemycket. Jag mår betydligt bättre av att gå ut och promenera och sen hamnar jag i en positiv "loop" där effekten av den gör att mycket annat i mitt liv hade varit betydligt sämre än vad det nu är. 

Så detta med att jaga steg ska jag köra på med, men jag får se om jag vågar öka antalet per vecka.  

Det är ju ändå lördag och kvällen för min del kanske inte blir den roligaste jag har haft i mitt liv. Men man kan ju i alla fall sitta här och lyssna på lite grym partymusik och drömma sig bort till alla dom fett coola utekvällar som jag har haft tidigare i mitt liv. Hoppas det kan bli fler i framtiden. Ha en trevlig lördag. 

 

 

 

 

 

 

Sverige är ju i VM-final i handboll och finalen spelas imorgon mot Danmark. Jag hejar naturligtvis på Sverige. Det vore väl kul med ett guld imorgon. 

 

Jag har suttit lite nu och kollat på den klassiska VM-finalen från 1990. Sverige mot Sovjet som det landet hette på den tiden. Ganska häftig match att titta tillbaka på, även om man vet att Sverige vinner. Vi får väl hoppas att Sverige står som segrare även 31 år senare. Imorgon hejar i alla fall jag på Sverige i handboll.

 

Skönt att man är ledig denna helgen. Jag skulle ha jobbat, men jag sökte ledig och fick det. Jag har också min ordinarie ledighet på måndag så det blir en skön start på nästa vecka. Nu blir det ju också nästan en månad innan jag ska jobba en helg. Det är ju också skönt att veta redan nu att ett flertal helger på rad framöver. 

 

 

Mest vardagliga saker. Man har sen länge vant sig vid det konstanta avståndstagandet. Hålla avstånd på så fort man möter någon har satt sig i ryggmärgen. Står man i kö i mataffären så håller man automatiskt avstånd. Och skyltar där det står hur med hur många personer som får vistas i en och samma lokal samtidigt har man blivit så van vid så man inte ens bryr sig längre. Ser man att det står människor utanför ett ställe där man vill gå in så: Ställer jag mig snällt utanför, håller avstånd till alla andra runtomkring och bara väntar på att jag ska kunna gå in någonstans. Allt för att utåt sett visa att jag gör vad jag kan för att inte sprida smitta vidare, men inne kan jag säga att jag är trött på den här skiten. Det har snart gått ett år och denna pandemi som är så jäkla tråkig att befinna sig i verkar aldrig ta slut. För ett år sen hörde man framstående experter sig att sommaren 2020 då är coronaviruset besegrat. I värsta fall håller det på under hösten 2020, men sen är det lugnt igen och bla bla... Nu bryr jag mig inte längre. Jag bryr mig inte ens om när jag hör om någon offentlig person som har gjort något som utåt sett kan verka omoraliskt fel i dessa tider av COVID-19. Senast man hörde om något sånt var igår. Då blev det en uppmärksammad nyhet att Folkhälsomyndighetens generaldirektör hade råkat åka i kollektivtrafiken utan munskydd under rusningstid. Hur orkar ens någon bry sig kan jag tänka, men så är det ju nu vare sig jag vill eller inte. Alla hittar minsta fel och gör en grej av det. Jag vill bara få bort detta med viruset så att man i alla fall kan börja återgå till hur det var innan vi ens visste att det fanns något som heter coronavirus. Jag längtar nog till att jag ska få sluta fundera över om jag ska göra saker eller låta bli p.g.a. denna pandemin. Fast det lär väl dröja. Jag gissar att även efter att jag har fått två doser vaccin så ska man väl fortfarande hålla avstånd och tänka på att inte smitta andra, även om man själv säkert har ett bra skydd efter en vaccination. 

 

 

Jag har känt dom senaste dagarna att jag inte orkar greja med för många saker. Jag jobbar på, går mina promenader och grejar med lite vardagliga saker. Jag har under denna veckan också grejat med att tjäna pengar och flytta dom till vad jag anser vara rätt plats för nu. Allt jag får gjort känner jag mig nöjd med. 

 

Men jag känner att jag inte orkar så mycket. När jag grejar nu så känner jag att jag ofta får stanna upp och egentligen inte göra nånting. När jag stannar upp så kanske jag bara: Tittar i min telefon, sitter i massagestolen eller lägger mig i sängen. Det känns lite obehagligt att jag ändå inte har så mycket att göra, men att jag ändå tycker att det lätt kan bli för mycket om jag inte stannar upp och bara skiter i allt och inte gör nånting. Det känns ju bra att jag faktiskt kan stanna upp och bara ta det väldigt lugnt. Hur lätt hade det varit om jag tex hade haft: Hus, familj och bil? När hade jag då kunnat haft en stund för mig själv? Eller hade jag bara känt att det då inte spelar någon roll för man har det ju väldigt bra med sin familj eftersom man kanske har många trevliga stunder. Känns inte stunderna med ensamhet och tiden då man stannar upp från allt man har att göra inte lika viktiga när man har andra som man måste bry sig om? Jag har inget bra svar på detta. Jag bara funderar. 

 

Just nu är jag i alla fall glad för att jag har lärt mig att stanna upp och inte bara köra på med saker fast jag känner mig trött, snurrig huvudet och mörbultad i kroppen. Man måste ju hitta ett sätt att leva sitt liv på som man kan fungera väl och samtidigt må bra. Ingen kommer ju att tjäna på att jag kör för hårt och inte bryr mig om att jag inte tog kroppens signaler på allvar. Allra minst jag själv. Jag tänker fortsätta med att vara noga när det kommer till att stanna upp och inte göra nånting. Det är viktigare att jag mår bra än att jag presterar och får saker gjorda. Det är inget fel med att tänka så, oavsett vad andra tycker att jag borde göra. 

 

Jag har ordnat det bra för mig denna veckan. Arbete har jag och jag skulle ha jobbat i helgen , men då har jag tagit ledigt så därför får jag en ganska "soft" vecka med jobb under 4 dagar istället för 6. 

 

Annars ska jag ju denna veckan greja mycket med att komma ett steg närmare min högsta dröm och vision. Nu börjar jag få mycket pengar att bolla med.  Det är lite obehagligt samtidigt som det känns bra att jag kan greja med mycket mer än vad jag tror att jag behöver just nu. Sen kommer det ju ändå en tid där detta "överskott" av pengar kommer att behövas och då har jag dom utan att jag egentligen har gjort så mycket mer än vad jag brukar göra för att få in dom och sätta dom på rätt plats vid rätt tillfälle. Det obehagliga i detta är att man lätt kan vilja slå på för stort. Med mer pengar ser du kanske fler möjligheter att fixa det du vill uppnå på ett betydligt snabbare sätt. Det kan i sin tur göra att jag tappar kontrollen och för mig skulle det nog lätt kunna leda till att jag förlorar pengar istället för att tjäna på allt de jag nu gör och har gjort. Jag måste hålla mig till planen och fortsätta vara noga. Då vet jag att detta blir bra, samtidigt som jag inte behöver känna mig: Stressad, pressad eller besviken över vad jag gör och har gjort. 

 

Jag har haft en ganska bra vecka när det kommer till hur allt har känts. Jag har fortsätter att bara göra saker som jag mår bra av och det funkar om jag bara tänker på att jag mår bra av att slippa: Press, stress och prestationsångest. Jag har haft bra arbetsdagar där jag har kommit hem ganska tidigt varje arbetsdag. Jag varit ledig i helgen och jag har grejat mycket, fått mycket gjort, men allt har ändå skett i lugn och ro. Kombinationen av att ha grejer med saker som jag vill göra i lugn och ro, gör ju i sin tur att jag mår bra av det.

 

Promenadrundor mår jag ju också bra av och efter varje arbetsdag har jag varit ute och tagit en runda på 5 km. Allt sker även här i lugn och ro och jag hinner stanna upp och reflektera över saker och ting. Detta gör mig bara gott och jag känner mig pigg och fräsch till nästa dag, då man har jobb och andra saker att greja med igen. 

 

Egentligen har jag inte mer att säga. Mycket känns bra, även om jag inte mår så bra. Allt som känns bra kanske inte alltid får mig att må bra just nu. Men jag tänker att om jag bara fortsätter att tänka på att jag ska göra mycket av sånt jag mår bra av och samtidigt inte ger mig in i saker som jag på förhand vet att jag mår dåligt av, då ska jag väl komma ur den här lite sämre känslan som jag nu har gått och burit på sen i början av januari. Allt får ta den tid det tar. På sikt är det nog det jag mår bäst av. 

 

 Kan inte sova just nu. Jag sov ju när jag kom hem från jobbet tidigare idag. Jag var hemma 14:30. Efter jobbet blev det en promenad och jag har nu kört på bra i 5 dagar och jag har nu nästan 80 000 steg som jag har som mål att nå på 7 dagar. Skönt att man har en helt ledig helg, men jag hatar att man fortfarande måste tänka att COVID-19 är något man ska ta på allvar. Just nu känns det som vi kommer att få leva med detta under hela 2021 också. Man kommer att få höra under lång tid att smittspridningen bara fortsätter och jag tror att  regeringen  kommer att fatta beslut under detta året som kommer att innebära mer begränsningar än vad vi ser av idag. Kanske kommer man också att stänga ner vissa typer av verksamheter i samhället. Ingenting av allt som sker nu och som på något sätt har med COVID-19 att göra förvånar mig längre. Jag går mest runt och väntar på att mer kraftfulla åtgärder kommer att ske. Mycket mer än det man redan upplever idag. Allting som eventuellt kommer att göras finns det ju också stöd för i den nya pandemilagen. Det känns lite kusligt faktiskt. 

 

En annan sak som jag har varit trött på sen länge är alla drev och näthat som kommer hela tiden så fort någon råkar gör bort sig. Allt sånt tycker jag har gått för långt. Det känns alltid som att massor med människor bara väntar på att någon ska göra något som är helt fel och sen kör man bara igång som fan med att trycka ner en person så långt som det bara är möjligt. Även om jag inte har några bra svar på vad alla borde göra istället, så är jag bara personligen så trött på alla dessa drev som kommer fram hela tiden där många människor samtidigt bara vill: Trycka ner, få bort och förstöra så mycket som möjligt för en person råkar ha gjort något väldigt dumt och ogenomtänkt. Alla mot en och det hjälper sällan att den personen som blir utsatt ber om ursäkt och säger att det hen gjorde fel och att det aldrig ska hända igen. Det blir ändå värsta jäkla drevet och hatet mot personen.  Jag har som sagt inga bra svar på hur jag skulle vilja att det allt var istället för alla dessa drev, men personligen så hänger jag aldrig på något som har blivit till någon form av drama, hat och bråk. Gör någon saker jag inte gillar och som jag inte vill stå bakom så struntar jag i att följa personen. Tycker man att något är fel så kan man ta upp problemet och diskutera det, utan att gå till massiva personangrepp. Jag tycker det är rätt att diskutera om allt och ha åsikter och komma med kritik på saker som är uppenbart fel. Det är bara allt hat jag är trött på och det verkar ju aldrig ta slut. Det känns bara så sorgligt att det ska behöva vara så, även om jag ofta förstår varför ett drev och en hatstorm kommer igång mot vissa personer. Ingenting är egentligen konstigt med det. Jag önskar bara att allt var på ett annat sätt. Jag vill mer ha ett skön stämning i dom olika sociala medierna. 

 

Nu ska jag försöka sova. Ha det så bra och ....va rädda om er. 

 

Jag hade tänkt att publicera ett helt annat inlägg än detta som nu kommer upp på min blogg ikväll. Jag hade väl typ tänkt att skriva lite om att jag har lite känning i min rygg och träningsvärk i mina ben. Jag bryr mig inte om det nu i alla fall. Istället lägger jag upp en video där Alexander Pärleros intervjuar coola, starka och helt fantastiska Elin Kjos som krigar som fan mot sin lungcancer. Jag hade svårt att bry mig om mig själv och mina, förhållandevis små bekymmer som jag själv har efter att jag hade sett och hört detta. Lärde jag mig nånting av denna videon så är det väl att man ska planera mindre och leva mer nu. 

 

 

 

Slutade jobbet tidigt idag och jag är ledig imorgon. Det känns ju alltid bra.  Efter jobbet idag så gick jag och hämtade lite mat. Sen var jag ute på en promenad på 5 km. Bra start denna veckan när det gäller jagandet av alla steg. 

 

Livet känns ganska lugnt just nu. Det är lugnt att jobba och jag gör ju inte överdrivet mycket på fritiden. Det känns fortfarande konstigt att jag inte har så mycket planer för framtiden. Jag har bara en plan för min privatekonomi, men det känns ganska lugnt med den också. Några resor eller andra typer av upplevelser finns ju inte inplanerande för min del. Därför behöver man ju inte fundera över vad allt detta kostar heller. Pengar kan ju sparas istället och sen kan det ju hända att jag investerar dom vidare på ett sätt som jag tycker verkar bra. Jag tar allt i rätt ordning och bara kör på, men det känns lugnt. Jag är också ganska taggad för jag känner att saker och ting går fortare än vad det normalt gör. Det är ju inte så konstigt  att det gör det när man inte har en budget för så mycket nöjen längre. Nästan allt jag gör med pengar nu går till att komma närmare den visionen jag har och jag är säker på att jag vill detta. 

 

Man börjar vänja sig med allt som detta med pandemin och coronavirus och allt som blir kring de. Man blir liksom inte förvånad längre när man hör nya restriktioner eller hur vi alla bör tänka kring detta. Jag blir heller inte heller förvånad över hur mycket skit vissa får för att dom kanske gör saker som många inte anser bromsar smittspridningen. Jag orkar inte bry mig så mycket om vad andra gör, om något är rätt eller fel osv. Jag går mest runt och försöker hålla mig uppdaterad om vad som gäller just nu. Det har ju tex kommit en ny pandemilag och vad jag förstår av den så är det mycket som kan fattas beslut om och många förändringar kan komma att ske, men det har inte skett än och man vet inte om, eller när osv. Det är så jag fattar den. Regeringen kan göra mer, men har inte gjort det än, typ. Tidigare idag såg jag denna video från David Massi som jag tyckte sammanfattar den nya lagen ganska bra. 

 

Som sagt: Man börjar vänja sig vid allt nu. Egentligen trivs jag ganska bra med att allt är som det är. Mycket är ju bara lugnare nu än vad det tex var för ett år sedan. Dessutom har ju jag under hela 2020 och nu 18 dagar in i 2021 inte varit sjukskriven en enda dag från jobbet. Det har nog aldrig hänt tidigare. Jag brukar alltid känna mig riktigt dåligt någon dag eller kanske några dagar varje år, som i sin tur gör att jag väljer att sjukskriva mig. Men inga större grejer har jag känt sen i oktober 2019. Då har jag bestämt för mig att jag var hemma i alla fall en p.g.a. sjukdom. Med sedan dess: Ingen feber eller magsjuka. Inget annat heller. Sen är det ju så med mig att jag vaknar ju aldrig upp en enda dag utan att jag känner mig 100% bra. Jag känner nog alltid nånting av illamående eller värk. Jag gnäller inte så mycket, men jag känner ju alltid nånting. Vissa dagar känner man väl efter mer eller mindre, men alltid är det nog något som jag känner som inte är 100% bra. 

 

Det får väl räcka med tankar för ikväll. Jag har egentligen mer att berätta, men jag sparar lite till andra inlägg. 

 

 

 

Jag vet inte riktigt vad jag mer ska göra och det känns inte heller som att jag kan göra så mycket mer. Jag har nu i två veckor gått runt och känt att jag mår ganska dåligt. Jag tror ändå att jag har gjort saker som jag mår bra av. Men det hjälper inte. Idag har det bara känts ganska tomt. Ändå har jag tagit det väldigt lugnt. Jag har sovit bort en hel förmiddag, käkat lunch på Koppargrillen, gjort ett ärenden på stan och sen har jag slappat ganska mycket nu under eftermiddagen och kvällen. Jag vet inte vad jag ska göra mer liksom. Det kanske är så att när jag började må dåligt för två veckor sen så blev det då för mycket. Oavsett vad jag sen gör så blir det inte bättre över en natt. Denna gången verkar det ju vara så att jag behöver göra saker som jag vet att jag mår bra av under en längre period för att denna känslan som jag går och bär på ska vända till något bättre. 

 

Jag kan också fundera kring om jag skulle må bättre av att bara helt sluta med mina sociala medier. Kan det vara så jäkligt att tex mitt bloggande och på sättet jag skriver gör att jag bara mår sämre? Tanken har slagit mig många gånger. Det kanske inte är så bra att man upprepar i olika blogginlägg att man inte mår så bra. Det kanske funkar att göra det en gång, men sen måste man släppa just den typen av skrivande. Fast samtidigt vägrar jag tro att det inte hjälper alls. Jag har många gånger under mina "bloggår" känt att jag snabbt mår bättre om jag på ett helt ärligt sätt faktiskt skriver om hur jag mår, oavsett om jag mår bra eller dåligt. Det blir nog inte sämre. Jag tror inte det. 

 

Jag kommer nog att må bättre snart. Jag får väl bara fortsätta försöka göra saker som jag vet att jag mår bra av. Det är väl bara att acceptera att  jag nu är inne i en period där jag känner mig lite nere och att det inte går över så snabbt som jag skulle vilja. Typ över en dag eller en natt. Ibland tar det bara längre tid och dessutom vet jag ju att jag har väldigt lätt att hamna en känsla av att jag mår dåligt. Det är alltid svårare att vända från att må dåligt till att må bra, än vad det är att redan må bra och stanna i just den känslan. 

 

Jag har den senaste tiden pratat med personer som jag litar på om detta, men jag känner inte att jag har mått bättre av det. Jag tar liksom bara upp mer saker till ytan och sen känns det bara obehagligt att jag har delat med mig av något som kanske är lite känsliga för mig. Det tar sin tid att komma ur en känsla av att man mår dåligt och man mår kanske inte bättre i den stunden jag pratar med någon om det. Men jag vill ändå tro att den dagen jag känner att jag mår bra igen så var det rätt av mig att prata med personer om det som jag litade på. 

Vad gör man om kriget kommer och är ett faktum? Kan man ens föreställa sig att det kan hända i Sverige? Vill man ens tänka tanken? Jag tror i alla fall att man ska vara medveten om att saker och ting kan hända och sånt som vi lätt bara tar förgivet kanske man i värsta fall inte kan räkna med.

 

Jag såg precis en ganska bra serie som Försvarsmakten har publicerat på sin YouTube-kanal. Serien fick mig att tänka lite mer med framtida ögon. Inget snack om den saken. 

 

 

 

 

 

 Jag jobbar ju ganska mycket denna veckan, men allt känns ändå ganska lugnt och bra. Jag sovit ut ordentligt både idag och igår. Eller jag har i alla fall inte arbetsdagar där jag måste börja dagen med att vräka mig upp hur tidigt som helst på morgonen. Jobbet igår kändes också ganska lugnt. Jag var helt avspänd och då känns allt man gör mindre ansträngande. Jag har tagit den där känslan av att jag inte mår så bra på mer allvar nu än vad jag kanske brukar göra. Jag mår fortfarande lite dåligt, men tar jag det bara lugnt så ska jag väl snart kunna säga att jag mår bra igen. Sen är det väl ändå så att 100% bra mår man väl aldrig. Jag har nog alltid något som ligger och "gnager" i skallen på mig. Nånting som man bara helst skulle vilja slippa att ha med att göra om man fick välja liksom. 

 

Jag försöker ändå att bara tänka mycket på sådana saker som ändå är bra just nu. Jag har ganska bra arbetsdagar hela denna veckan. Det går bra med pengar och det behövs ju när jag har ett ganska tufft ekonomimål som jag vill sätta klockrent i år.  Det som känns lugnt och bra är att jag inte behöver pressa mitt sparande så mycket för att få loss dom pengar som jag anser att jag behöver spara varje månad under detta året. Det gör ju i sin tur att jag känner mig mindre stressad. Jag blir alltså även här mer lugn och avspänd. Jag tar säkert också bättre beslut med vad jag ska göra med pengarna och att jag inte har så bråttom med att få loss pengar. I slutändan blir det bara att jag tjänar mer eftersom jag har råd att vänta på rätt "läge". 

 

Även om jag mår dåligt så är jag glad för att jag ändå gör saker som jag vet att jag mår bra av på sikt. Känslorna hos mig går inte upp och ner. Under den senaste tiden har jag mest känt mig lite låg och nere, men det finns egentligen inget nytt som händer just nu som får mig att må dåligt. Jag grejar och gör saker på ett sätt så att jag mår bra i nuet. Det är bara att saker som har hänt vid tidigare tillfällen ibland kommer över mig och jag kan inte bara släppa och gå vidare. Jag har nog för många tunga stenar som jag går och bär på. Därför får jag nog bara acceptera att jag mår dåligt ibland. Tiden går ju inte att skruva tillbaka och göra ändra den historia man har. Säger du något så har du sagt det efter att det har blivit sagt. En möjlighet som du tycker att du har missat, den är missad eftersom du inte tog tillvara på möjligheten du en gång fick. Gjort är gjort och tiden du har haft kommer inte tillbaka. Jag vet inte om jag mår bättre av att tänka så, men det är ju i alla fall så det är. Oavsett hur jag tänker så vill jag inget annat än att må så bra som möjligt. Jag försöker därför nu att bara göra saker som jag vet att jag mår bra av. Det är nog det bästa jag kan göra. 

 

Hej!

 

Jag har ju mått lite dåligt den senaste tiden och jag vet inet om det har blivit så mycket bättre. Jag har inet tänkt så mycket kring det heller. Jag har mest bara fokuserat på att göra saker som jag vet att jag inte mår dåligt. 

 

Jag har haft en bra vecka med mera ledig och mindre jobb. Jag har gått mina promenader och i skrivandets stund har jag nästan gjort 90 000 steg. Det känns ju bara bra i kroppen och jag vill gärna öka målsättningen, men jag vågar inte riktigt göra det heller. Jag vill liksom inte öka och sen känna att jag inte orkar. Risken är ju då att man tröttnar och lägger av helt. Den tanken skrämmer mig lite och då kör jag hellre på med samma mål som jag har haft under ganska lång tid nu...80 000. 

 

 

Jag kanske inte känner så mycket att jag vill skapa en skitbra blogg, men jag vill jobba med den på ett sätt som får mig att må bra. Är jag helt ärlig med vad jag skriver och skapar inlägg där jag skådespelar för mycket, då känner jag inte att jag kan må dåligt över det jag lägger ut. Viktigt är också att jag inte får känna mig tveksam till det jag ska publicera. Finns det några tveksamheter om det är rätt att publicera ett inlägg så väljer jag alltid att inte publicera. På så sätt håller jag mitt bloggande på en bra nivå och jag kan stå för allt jag har skapat. Både nu och på sikt. Det är så skönt att jag inte känner att jag ångrar speciellt mycket av allt jag har publicerat på min blogg. 

 

Nu sitter jag här igen och inte riktigt vet hur jag ska ta min blogg vidare. Alternativen är väl att jag antingen bara gör som jag har gjort sen ungefär ett år tillbaka. Eller så slutar jag med vissa typer av inlägg som jag faktiskt känner inte ger mig nånting att skriva eller skapa inlägg om. Problemet är bara att nu har jag så mycket som jag  känner att jag aldrig vill blogga om...så vad finns kvar???

 

Jag vill i alla fall inte sluta blogga. Det är jag ganska säker på. Jag vill ofta hitta den där mysiga känslan som jag tex känner nu när jag sitter hemma och skriver. Klockan har blivit kvällen. Jag har varit ledig idag och jag vet nu att jag är ledig lördag och söndag också. Just nu fokuserar jag bara på att skapa detta inlägget och jag vill verkligen få ur mig alla tankar som jag har. Jag känner starkt att jag vill få klart detta inlägget ikväll och jag kommer inte att sluta skriva på detta inlägget förrän jag känner att jag har tömt mig själv på mina tankar och fått ner dom text. Detta är något jag gillar med att blogga och jag mår väldigt bra av att jobba med min blogg på just det sättet. 

 

Jag känner att jag vill göra någon typ av förändring med bloggen under 2021. Jag kan bara inte komma på vad. Första tanken jag får är alla saker som jag tänker att jag ska sluta blogga om. Men jag har redan så mycket som jag inte skriver ett skit om. Tar jag bort mer nu så finns snart inget kvar. Jag vill ju inte sluta och då är ju mitt enda val att bara fortsätta skapa. 

 

 

 Jag kan annars känna att jag skulle vilja göra någon mer typ av förändring i mitt bloggande än bara mer sluta blogga om vissa saker.   Jag känner ju inte att jag vill blogga om så mycket annat än mig själv och mina tankar jag har om mitt liv. Jag är inte så intresserad av att tex blogga om någon politik i Sverige eller skriva om när någon myndighetsperson har gjort bort sig. Man skulle ju kunna skriva vad man tycker om allt som händer i USA, men jag orkar inte vara ännu en person yttrar mig om allt som händer där borta. Jag känner heller inget behov av att skriva om vad tex tycker om: Sjukvård, äldreomsorg, skolan och polisen här i Sverige, eller bara lokalt i Vänersborg. Jag bryr mig så mycket om hur vida dom som ägnar sig åt snöröjning gör ett bra eller mindre bra jobb. Ska jag ändå säga nånting om just den saken så tycker jag att dom oftast gör ett bra jobb, men att dom får oförkänt mycket kritik som handlar om att dom inte gör tillräckligt. 

 

Men som sagt!!!  I framtiden på min blogg vill jag mest ägna mig åt att skapa inlägg om mig själv. Vad tänker jag om mitt liv? Vad gör jag på dagarna? Vad funderar jag på om mig själv? Vad drömmer jag om? Det coola, roliga och häftiga som man kan få ut av livet, vad är de? Jag kommer aldrig att berätta allt, men  allt jag väljer att skapa inlägg om måste vara på ett ärligt och så nära den känslan jag känner som möjligt. Där någonstans vill jag landa i mitt bloggande. Typ att de mesta handlar om mig själv. 

Snön kom till Vänersborg också. Jag tvekade lite på om det skulle bli en vinter med snö, men så blev det även denna vinter. Jag tror däremot att snön liksom faller och lägger sig senare och senare för varje vinter. Att jag inte upplever att snön lägger sig innan jul, det känns lite konstigt. 

 

När det kommer till promenader denna veckan så har jag tänkt att jag går ut på mina 4 helt lediga dagar. Jag har ingen lust att traska ut på en runda i mörker när nu också snön har fallit. Det känns bara extra jobbigt och helt onödigt.  Bättre att ta några längre rundor och promenera i vinterlandskapet när det är ljust ute.  Hur jag ska göra dom kommande veckorna får jag se, men denna veckan får det bli rundor när jag är ledig. Det känns mysigare och lättare på nåt sätt. 

Idag blev det en runda på 12 km. Jag traskade på under förmiddagen och sen när det blir gjort så har jag ju ändå större av dagen till att göra vad jag vill med. Tiden det tar att gå en promenadrunda gör liksom inte att jag får mindre gjort av andra saker för det. Jag tror snarare att det blir tvärtom. Man får mer gjort eftersom man känner sig piggare av att ha varit ute på en runda. Det kanske inte känns så varje dag, men i det stora hela tror jag att jag tar tag i mer saker bara för att jag varje vecka rör på mig och har en tydlig målsättning med detta.

Jag är inte ledsen och jag gråter inte på denna bilden. Det är bara lite kallt i vinden och det blåste en del. Därför började det rinna lite i mina ögon. 

Nytt år har det ju varit i några dagar, men jag kommer på mig själv att jag lätt glömmer att det är 2021 och inte 2020 längre. När jag ska skriva under något med datum och år så har jag redan kommit på mig själv flera gånger med att skriva 20 istället för 21 som det ska vara nu. 

 

Tittar man på massor av olika flöden i social medier dom senaste dagarna så har man ju sett hur många typ skriver. Bort med 2020! Nu är det äntligen nytt år och världen kommer att bli bättre. Fri från coronavirus och livet får vi tillbaka. Jag har inget emot att det blir så, men jag tror nog tyvärr att vi kommer att få leva med den skiten ett bra tag till. Det kommer nog att dom lång tid innan man känner att "spåren" av COVID-19 är borta och att man inte kan skylla på viruset längre när man tänker på hur det har påverkad många människor på ett negativt sätt. Det tar tid att fasa ut även om man kanske snart kommer att se att saker och ting blir bättre och man mer kan återgå till hur det var innan detta med viruset slog till.  Jag kanske tänker negativt, men jag vill inte hoppas eller tro nånting. Jag trodde ju länge att detta med coronaviruset inte hade eller skulle påverka mig så mycket. I alla fall inte på något negativt sätt. Men jag har ju dom senaste dagarna tvingats erkänna att mycket av den "skit" som jag har känt bara dom senaste tiden hade jag nog sluppit känna om det inte hade varit för coronaviruset. Det är ju bidragit till att jag mår ganska dåligt nu, även om det inte bara är p.g.a. viruset. 

 

Blir allt verkligen så mycket bättre under detta året? Jag är inte säker, men jag hoppas det i alla fall. Hur är det tex när man har fått vaccinet. Är faran då över för ens egen del. Det är väl så det funkar? Vaccin ska skydda mig mot något, men skyddar det också mot att andra inte smittas av mig. Kommer man innan man får vaccinet att göra en test om jag har redan har COVID-19? Om jag har det får man då vaccinet i den stunden? Eller får man vänta till det går över? Jag bara tänker fritt, utan att egentligen veta nånting. Kanske framstår jag bara som dum. Oavsett hur allt är så har jag svårt att släppa tanken på att all den skit som har kommit p.g.a. coronaviruset, snabbt sen över går till att bli mycket bättre under detta året. Jag att det kommer att ta lång tid innan världen mer kan återgå till hur det var innan detta bröt ut. Det förändras inte för alla till det bättre, på kort tid. Det är en process som kommer att ta lång tid. Många har ju tex förlorat jobbet. Dom ska ju få sitt liv tillbaka. Många har ju blivit sjuk och det har säkert påverkat dom på olika sätt. Många förlorat nära och kära. Dom kanske aldrig kommer att läka sina sår, dom kommer bara att få lära sig att leva med dom. Jag hoppas naturligtvis  att jag har fel nu, men jag har svårt att se att detta med viruset inte får negativa konsekvenser under ganska lång tid framöver. Problemen som kommer efter att själva faran med coronaviruset är över tror jag kommer att pågå mycket längre, än själva smittspridningen i sig. Jag försöker att inte tänka så, men jag klarar inte att tänka på något annat sätt. 

 

Nu hoppas jag ju att 2021 blir det år då man i alla fall löser det stora problemet med coronaviruset. Jag har tröttnat sen länge på att människor hela tiden kritiserar andra människor för att dom inte tycker att dom gör tillräckligt för att bromsa smittspridningen. Sen åker samma person som har kritiserat någon annan på en resa. Sen får hen kritik för sin resa och så försvarar sig den personen med att resan var nödvändig, och i nästa sekund kritiserar den person som har fått kritik det som hen gjorde var rätt medans hen tycker sig se andra som åker på icke nödvändiga resor. Jag är liksom trött på att varje dag läsa om vad man ska göra för att minska smittspridningen. Och jag har tröttnat på folk som kritiserar andra för vad dom gör och sen hör man ett försvarstal på det, samtidigt som den som kritiserar eller bara uppmanar andra vad som är rätt och fel också blir granskad och avslöjad för minsta lilla fel som hen anses göra. Det är för mycket "tjabbel" för lite "action" i detta. Vi måste ta ansvar tillsammans, men vi måste också lösa detta tillsammans, och då tycker jag inte debatten ska handla om vem som gör fel och vad den personen sen har att säga till sitt försvar. Hur det ska vara har jag inget svar på, men personangrepp tror jag sällan funkar i längden. Det är ingen effektiv lösning på att göra slut på coronaviruset. 

 

Jag själv orkar inte bry mig så mycket. Jag gör vad jag tror är rätt. Jag är inte säker på att jag alltid själv är så duktig på att följa alla restriktioner på rätt sätt. Jag orkar heller inte predika för att alla måste göra det. Jag vill bara att allt blir mindre och mycket blir som det var innan coronaviruset bröt ut. Hur vi kommer dit orkar jag ärligt talat inte lägga ner mycket tankar på. Jag orkar heller inte bry mig om det nu skulle vara så att jag själv skulle få kritik för att jag gör nånting som andra anser är fel att göra när det pågår en pandemi. Jag kommer inte att ha något försvarstal då. Jag vet att jag gör vad jag tror är rätt och jag tror inte dom som eventuellt kritiserar alltid gör så himla rätt själva. Jag hoppas att jag kommer att få uppleva ett 2021 där man slipper se och höra det där ständiga påpekandet som jag upplever att man nu har hört sen i mars 2020. Det där att många gör fel och inte tar ansvar för att vi befinner oss i en pandemi. Där typ kända personer med många följare på Instagram blir överöst med massor av hat för minsta lilla bild eller film som kan uppfattas som att personen inte tar ansvar för att smittspridningen ska minskas. Den skiten hoppas jag mer förvinner under 2021. Jag vill känna att detta med coronaviruset är mindre laddat.  Inget är perfekt i detta och vem vet egentligen vad som är rätt och fel att göra? 

 

Under 2020 gjordes säkert många fel och ingen hade väl ens kunnat förutse 2019 att 2020 skulle bli ett år där ett virus på något sätt skulle hålla världen i ett ganska stadigt grepp. Jag hoppas att 2021 ändå blir det året då man i alla fall kan börja lägga allt med coronaviruset bakom sig. Alla är vi väl ganska trötta på skiten. I alla fall vi som bryr oss nånting om det. Det finns säkert dom som fortfarande inte tar nånting av detta på allvar och det har jag egentligen ingen åsikt om. Jag vill bara slippa känna att det kan kännas fel om jag får, eller ger någon en kram. Det ska inte vara fel att hälsa på någon med en handskakning. Jag vill slippa läsa om att det är fel att en restaurang är full med folk. Det ska inte  vara fel att  besöka sina nära och kära. Mycket av sånt som tidigare var bra ska ju inte vara fel, men under 2020 har mycket av sånt som tidigare var självklart och bra för oss alla, just bara jävligt fel. 2020 blev ett konstigt år och man blev mer medveten än någonsin på att saker och ting kan ända som kan påverka ens liv negativt på olika sätt. Man får väl hoppas att att detta året kommer att bli bättre än det året som nu sen några dagar tillbaka är avslutat. 

 

Lägger upp en längre video igen. Den handlar mycket om vad jag vill träffa för typ av tjej, om jag nu ska släppa in någon i mitt liv och låta henne komma nära mitt privata "space". Jag hoppas att fler kommer att förstå hur jag tänker och vad jag vill efter att man har sett denna video. Jag känner mig ofta missförstådd i hur jag tänker kring detta. Hoppas att detta gör det mer tydligt om hur jag tänker kring hur jag vill ha det i mitt liv. Mitt enda liv. 

 

Lägger upp en video där jag pratar om att jag inte mår så bra just nu. Jag får väl bara försöka göra mer saker i framtiden som jag vet att jag mår bra av. Jag måste väl börja med mig själv och fundera på hur jag ska göra för att jag ska kunna bli den personen som jag vill vara. Rannsaka sig själv och kanske börja prata mer med personer som jag tycker att jag kan göra detta med. Det är nog en bra början.  I slutändan är det ju viktigast att jag mår bra och det kommer bara att vara upp till mig själv om jag ska göra det.

 

Denna video är 30 minuter lång. Kameran dog sen, men jag fick inte så mycket mer sagt efteråt ändå.