Jag grejar och grejar och det känns som det aldrig tar slut. Jag har ju också hur mycket som helst kvar att göra innan jag kan säga att nu har jag inte så mycket att göra igen. Tänker jag på hur det är nu så blir ju dagarna sjukt långa. Jag känner mig ändå inte trött eller något sånt. Jag känner inte att jag behöver stressa och jag gör inte det heller. Jag vågar nog säg att jag typ aldrig har känt mig så lugn och avspänd som jag gör nu. Dessutom känns det som att jag kommer att kunna hålla i den maximala avspändheten under ganska lång tid framöver. På något sätt känner jag mig nöjd med känslan jag har i kroppen. Det verkar ju funka att greja ganska mycket och samtidigt känna sig avspänd och fri från stress. 

 

Även om jag har mycket att göra nu så går jag ändå mina promenader. Det gör ju också att dagarna känns långa, men jag tror inte jag skulle orka greja som jag nu gör om jag inte går mina promenader, 4-5 gånger i veckan. Jag är också noga med att sitta och slappa och bara varva ner på kvällarna innan jag går och lägger mig. Det känns ganska enkelt att komma ner i varv när jag nu känner mig så lugn och avspänd som jag gör. 

 

Jag kanske inte mår jättebra, men allt hade känts mycket värre om jag inte hade kunnat slappna av så bra som jag gör. Må riktigt bra kommer jag nog snart att göra igen. Jag behöver bara hitta mig själv och känna att jag börjar lyckas med saker som jag vill få gjort. Det kommer att ordna sig.