Jag skrev ju för ca två veckor sen att jag mådde ganska dåligt och därför ville jag ta en paus från alla mina sociala medier. 

 

Jag har mått riktigt dåligt och jag var tvungen att verkligen stanna upp och tänka efter vad jag egentligen håller på med och vad som faktiskt är viktigt i livet. Jag insåg att mycket av sånt som har fått mig att må dåligt är helt och hållet mitt eget fel. Tänkt vad lätt det är att ta saker och ting för givet. Men när man märker en uppenbar risk att faktiskt förlora något som känns viktigt, då inser man hur allt de viktiga i livet hänger ihop och man blir mer ödmjuk och tacksam för sånt man faktiskt har. Det är väl ungefär vad  jag har kommit till insikt med under dom senaste två veckorna. 

 

 Jag vill fixa en del saker inom den närmaste framtiden. Jag kämpar just nu med att få loss pengar, men nu börjar det bli så mycket pengar att bolla med och jag märkte hur lätt det var att fastna i tankar som att man kan ta lite större risker och mer och mer gå i från sånt som jag har planerat från första början. Jag märkte också hur skoningslöst hårda vissa människor kan vara. Jag vill inte exakt gå in på vad som egentligen hände, men jag såg framför mig en risk att förlora mycket av sånt jag har byggt upp genom åren. Jag kände att om jag inte taggar ner och fattar allvaret, blir mer ödmjuk och snällare i mitt agerande mot mig själv och andra människor så kommer jag nog inte klara av nånting av något som jag vill fixa framöver. Om det värsta som jag kan tänka mig händer...hur blir det då för mig? Hur kommer jag och må och hur  jävla jobbigt kommer inte livet bli att leva? Jag överdriver nog inte när jag säger så. Jag känt länge att jag står och stampar på samma ställe. Jag kommer inte vidare med nånting. Jag vill få ut mer av mitt liv och min vision är inte att leva precis så som jag gör idag och för resten av livet. Jag vet vilka förändringar jag vill se för att jag ska komma till en punkt så att jag i alla fall känner mig nöjd med allt. Jag kanske inte kommer att fixa alla mål som jag vill nå. Men jag vill kunna känna att jag har gjort precis allt jag kan för att nå den vision jag har. Jag vet inte exakt hur jag ska lösa allt, men jag vet vad jag behöver göra för att jag i alla fall ska känna att jag gjort precis allt jag kan. 

 

 Jag har lärt mig mycket under dom senaste två veckorna. Jag inser att jag inte kan ta saker och ting för givet längre. Jag måste tagga ner och jobba mer systematiskt framåt med saker och ting. Jag får hålla mig till vad jag ska göra och bry mig mindre om sånt som jag tycker att andra ska göra. Jag kommer ingenstans med att vara för hård mot mot folk. Det slår bara tillbaka på mig själv. Jag måste bli bättre på att lyssna på kritik och ta den på rätt sätt. Jag får ta det som en typ av råd som jag kan ta lärdom av och som jag också kan få nytta av när jag jobbar med att utveckla mig själv som person.  En grej som många har gett mig kritik för genom åren det är att jag allt för ofta tar bort människor i mitt liv som: Bryr sig om mig, vill hjälpa mig, vill ta hand om mig och se till så att jag mår bra. Det stämmer säkert. Jag har i alla fall vid för många tillfällen varit för snabb med att döma folk och många har inte ens fått chansen att bevisa att dom faktiskt vill mig väl. Jag har väl många gånger varit rädd för att jag ska bli utnyttjad och lurad på olika sätt. Jag vågar inte alltid släppa in folk i mitt liv och min förklaring har många gånger varit att jag inte litar på människor som jag inte känner. Nu har jag ju insett att det är en bortförklaring. Vissa har ju inte ens fått chansen och jag har varit för egoistisk i mitt tänkande kring vad jag vill och vad jag tror. Vad jag vill och mitt ego tar över för mycket. Jag har ju också varit med om att människor som jag borde har kunnat lita på sviker mig och gör mig riktigt illa. Det har väl också gjort att jag är mer hård mot andra som vill komma mig närmare in på livet. Jag inser att jag har varit för hård och för egoistisk, vilken i slutändan bara skadar mig själv. Egentligen blir allt bara fel. Det är ju bara dumt att inte släppa in människor i mitt liv som vill hjälpa mig och bryr sig om mig. Jag kommer inte att klara allt som jag vill åstadkomma i livet om jag inte får hjälp av andra. Därför måste jag nog våga lita mer på människor och i alla fall ge fler en ärlig chans. 

 

Jag har den senaste tiden gjort en ganska stor personlig förändring. Jag dömer inte människor för snabbt. Jag har taggat ner och är mer ödmjuk. Jag inser allvaret i saker och ting som jag framöver vill få fixat. Jag måste tagga ner och jobba systematiskt framåt. Jag får hålla mig till sånt som jag har till uppgift att göra och inte bry mig så mycket om sånt som andra ska göra. Jag är inte hård mot någon längre. Jag bara bestämde mig för att sluta med det och jag har redan märkt under dessa två veckor att mycket runt omkring mig har förändrats till det bättre. Jag är mer ödmjuk inför saker och ting. Jag har taggat ner och är mindre egoistisk. Jag lägger min egen energi rätt och bryr mig inte längre om sådan saker som jag egentligen inte kan påverka eller ens har som uppgift att försöka förändra. Jag har aldrig gjort en större rannsakan av mig själv och jag har verkligen gjort en stor förändring som jag i alla fall tycker gör att jag blir en bättre människa. Jag mår nu bättre, men det var obehagligt att känna att jag var tvungen att förändra mig så mycket för att inte förlora mycket av sånt som ändå är viktigt för mig i livet och som jag också många gånger bara tar för givet att jag alltid kommer att ha.  Många gånger kan det ju vara så att man typ bara pratar om att man ska förändra sig till det bättre, men sen gör man inte det i alla fall. Ibland kan det också vara så att man förändrar sig själv till det bättre under en kort period. Sen kommer man lätt tillbaka till sånt som man gjorde innan som inte var bra. Men jag har känt hur mycket bättre jag mår av att ha gått in i mig själv och gjort massor av förändringar i min personlighet. Jag kommer att i framtiden tänka på att vara mer ödmjuk och inte hård mot mig själv och andra. Jag kan ju också tycka att mycket i vårat samhälle är för hårt för oss människor som lever i det. Det ställs väldigt mycket krav på den enskilda människan. Vad jag tycker är rätt eller fel i det där har jag inte funderat så mycket på, men jag inser hur hårt det kan vara om man råkar göra allt för många misstag. Jag därför bestämt mig för att jag inte ska vara en person som också är hård och liksom bidrar till att samhället blir ännu hårdare att ta del av. Jag har ju insett nu sånt bara slår tillbaka på mig själv. Jag mår skit och jag kan inte skylla på någon annan än mig själv i slutändan. Därför har jag gått in i mig själv och gjort massor med förändringar som jag tror är till det bättre. Detta ska jag hålla i och utveckla åt rätt håll framöver också. 

 

Saker som också kan vara positiva är ju att jag faktiskt har lärt mig väldigt mycket på kort tid. Det bästa sättet att lära sig saker på det är ju förmodligen att förstå att man  har haft riktigt fel. Då inser du att du måste tänka om och agera på ett annat sätt. Jag har lärt mig att jag måste anpassa mig mer till vad andra vill också. Jag kommer inte att klara allt på egen hand och jag kommer bara att må sämre och sämre av att vara egoistisk och för hård. Det kommer inget positivt ur det när man är en sådan person.

 Jag har tänkt och jag har ändrat mig. Jag är nu mer ödmjuk och jag har taggat ner. Jag mår bara bra av det och jag är övertygad om att mycket kommer att gå lättare för mig i framtiden när jag nu har lagt mycket av den "sämre" attityden åt sidan. Jag har redan märkt att mycket runt omkring mig blir bättre och lättare för mig att hantera bara för att jag  tar det lugnt och taggar ner.  Jag mår bättre igen, fast jag har ett litet sår i hjärtat och jag går runt med en klump i magen. Jag har den senaste tiden verkligen lärt mig en läxa och det har skakat om mig på ett sätt som gjorde mig rädd och fick mig att må väldigt dåligt. Jag kommer att vara mer försiktig med allt  jag säger och gör i framtiden.