Igår fick jag det tråkiga beskedet att min klubbkamrat Björn Andersson hade gått bort efter en tids sjukdom.

 

Björn och jag har tränat många timmar pingis med varandra. Mycket tävlingar och seriematcher blev det också genom åren. Han har ställt upp hur mycket som helst för Trollhättans BTK och jag minns framförallt honom som en bra spelare att träna med och en snäll och trygg vän som man kunde prata med om allt.

 

Björn peppade och berömde ofta mig när jag hade gjort något bra i pingisen. Det stärkte ju mitt självförtroende oerhört mycket. Han var också ett bra stöd när pingisen kändes tung och jobbig. Björn fanns alltid där utan att man egentligen bad honom om det. Björn Andersson var en bra man och för min och många andras utveckling i pingis har han haft en stor betydelse. Vila i frid, Björn Andersson. Jag kommer aldrig att glömma dig.