Ibland blir jag lite arg på mig själv. Vissa saker har jag svårt att ta tag i snabbt. Jag tänker och tänker, vänder och vrider och tror säkert också att saker och ting kostar mycket mer än vad det faktiskt gör. Ibland känns det som jag gör fel prioriteringar och även om jag får gjort saker så känner jag alltid att jag borde ha fixat det för längesen. 

 

Nu har jag i alla fall tagit tag i saker och jag har bett andra om hjälp. Jag har kommit på att jag är dålig på att be andra om hjälp. Jag tänker alltid först att jag ska göra allt själv och jag är bara dålig på att be andra om hjälp. 

 

 Nu stör jag mig på att jag inte oftare bara kan ta telefonen och ringa dom företag som jobbar med saker som jag behöver ha hjälp med.  Kan man bara betala så finns det folk som hjälper till med nästan vad som helst. Jag kan inte allt, jag behöver inte göra allt och ändå envisas jag med att jag ska fixa nästan allt på egen hand. 

 

Under denna veckan har jag i alla fall mer än tidigare vågat fråga andra om hjälp och vissa saker har löst sig väldigt snabbt och smidigt medans det finns annat som jag får kämpa mer med för att få tag i någon som kan och vill hjälpa mig. Grejen är ju att jag har pengar och saker och ting är inte så dyrt som jag ibland tror. För mig är det mer värt och mycket bättre att jag bara låter andra göra det åt mig. Jag är ju bra på att få loss pengar och det har jag bevisat för mig själv hur många gånger som helst. Ändå fortsätter jag att envisas med att försöka göra en hel del själv, istället för att bara lösa det med att ringa och sen lägga ut några tusenlappar. Jag vet att jag kan betala, men ändå tvekar jag på mig själv och min förmåga att klara av att fixa saker och få dom gjorda på ett snabbt och korrekt sätt. Många vill ju hjälpa mig och jag känner att jag måste bli bättre på att ta in den hjälp som erbjuds om jag bara vågar fråga.  Sen kan jag ju bara " softa" eller jobba på att dra in mer cash som jag kanske behöver för att slippa göra så mycket på helt egen hand. 

 

Det känns väl skönt att jag har kommit till denna insikten, men jag är förbannad på mig själv att jag tänker för mycket och för länge på om jag ens ska våga fråga om hjälp.  Nu under semestern har jag i alla sett till att saker händer genom att börja ringa i telefonen till folk som jobbar med sånt som jag vill ha hjälp med. Sen har jag ju vänner som vill hjälpa mig också. Det är ju bara att fråga. Blir svaret nej så frågar jag någon annan. Det är inte värre än så. 

 

Jag har också planerat för sånt jag vill göra längre fram år. Jag har tex sett till att jag har fått ledig i slutet av september när det är Bokmässan i Göteborg. Jag vill kunna ha möjligheten att göra ett besök under alla fyra dagarna och det vet jag att jag kan nu. 

 

LÖRDAG - SÖNDAG

Både idag och igår så har jag startat dagarna med en långpromenad på ca 12 km. Jag behövde göra ca 40 000 steg under denna helgen för att nå mitt mål på 100 000 steg. Eftersom jag inte ens försökte sätta 100 000 steg förra veckan och var långt ifrån att göra så har jag varit fast besluten om att jag ska gå tillräckligt mycket denna veckan så att jag får alla steg i benen som jag vil ha. 

 

 

 Lite god mat har jag ju fått i mig också. 

 

Denna spagetti med köttfärssås kanske inte ser så god ut, men det var mycket smak i alla fall. Det var gott och det är ju vad man ska tycka när man äter mat.

 

 Jag är nöjd med hela veckan. Jag har chillat mycket och ändå fått gjort en hel del. Dessutom känns det bra att jag har lyckades sätta 100 000 steg på en och samma vecka. Jag har också fått klart med många saker som jag vill göra inom den närmaste framtiden. Fler saker är också på gång. Det är bara att köra på med allt. Snart är det augusti också. Tiden går fort, men jag har i alla fall över 2 veckor kvar av min semester.