Parkeringsgarage - Ljusvattnet - Kommentar
Dagarna går och jag jag njuter så gott jag kan av semestern. Sen jag kom hem från min senaste resa så har jag läst och skrivit mycket. Jag mår bra av det. När jag läser kan jag tänka på annat än sånt jag har att göra eller vill få gjort. När jag skriver och fokuserar på det så förvinner allt annat och det enda jag tänker på är vad jag ska skriva om.
Nu tänkte jag berätta om vad jag tycker om att köra i parkeringsgarage. Händelsen vid Ljusvattnet som gjorde mig rädd och svara på en kommentar.
När jag var ute på min resa med bil förra veckan så övernattade jag ju på tre hotell. Knaust i Sundsvall, Kust Hotell och Spa i Piteå och Clarion Grand i Östersund. Inget av hotellen hade egentligen ingen kundparkering, men parkeringsgarage fanns väldigt nära dessa hotell. Det var inte speciellt dyrt att parkera där heller.
Parkeringshus i Sundsvall.
Jag betalade typ en hundring per dygn. I Piteå tror jag att jag bara betalade 106 kr och i det garaget stod jag ju i ca 2 dygn. Så jag kan inte klaga på priserna.
Däremot så hatar jag att köra in och köra runt i parkeringsgarage så att jag var tvungen att parkera bilen i tre olika garage under min resa var som en mardröm för mig. I samtliga garage så var det trångt åt alla håll och jag tycker hela tiden jag kommer för nära: Bilar, pelare eller stenmurar. Det känns som man måste lägga bilen exakt rätt annars skrapar man i. I parkeringsgaraget i Östersund så man tydligt på varenda våning att en annan bil hade skrapat i. För min egen del så klarade jag av alla tre parkeringsgaragen utan att skrapa i eller skada nånting, men jag hatar att behöva köra in och ut i dessa garage. Det är ju alltid minimala utrymmen och jobbigt att köra när man i princip måste vara exakt rätt med bilen för att inget ska gå åt helvete.
Parkeringsgarage i Östersund.
Jag körde ju bil genom halva Sverige förra veckan. Jag trodde som vanligt att kostnader för: Bränsle, mat och annat skulle bli mer av än vad det nu visar sig vara. Jag kände också att hela resan gick bra att genomföra. Inte mycket var jobbigt. Jag var avspänd och hade jag med folk att göra så var många väldigt hjälpsamma snälla och trevliga. Men jag var med om en grej som gjorde mig rädd på riktigt. Jag tror att jag inte hade behövt bli det, men vet ju aldrig.
När jag kom till en rastplats i eller närheten av Skellefteå. Rastplatsen låg i en by som hette Ljusvattnet. Jag körde in där för att gå på toa och jag såg även att man kunde fylla på med dricksvatten där. När jag kom in på rastplatsen så satt det två killar där som såg ut som jägare. Det var den första uppfattningen jag fick av do. Jag tänkte inte så mycket på dom utan jag gick ur bilen och började med att ta en bild som jag lade ut på Snapchat.
Sen gick jag på toa och efteråt så tänkte jag fylla på med vatten innan jag skulle åka vidare. Helt plötsligt står dom här två killarna precis bredvid mig och en säger att dom är från Tyskland är scouter dom ska till Haparanda. Jag tror att jag säger ok eller nåt. Sen frågar han om jag kan ta dom med mig. Jag svarade bara nej och ingen av dom sa något mer. Jag hoppade in i bilen och jag tyckte att hela situationen kändes märklig, men också obehaglig. Jag blev rädd och det kan jag känna i efterhand att jag inte hade behövt bli. Men jag blev väl lite ställd i den situationen och tankarna började snurra. Jag tycker ändå att jag gjorde rätt som inte tog med dom i min bil. Jag tar aldrig upp liftare överhuvudtaget. Här blev jag ju också rädd, även om jag nu är rätt säker på att dessa killar bara ville komma vidare på sin resa. Om det exakt var som som han sa så kan man ju undra hur dom hade tagit sig från Tyskland till Ljusvattnet och sen frågar om lift till Haparanda.
Jag avslutar detta inlägget med att svara på en kommentar som jag fick någon dag förra veckan. Det var från en anonym person och då brukar jag inte bry mig, men här kan jag känna att jag gärna vill svara på alla dessa påståenden som denna personen tar sig tiden att skriva till mig.
Anonym:
Jag gillar dig, Danne. Men du skiter ju fullständigt i vad alla säger, så vad är din poäng med din blogg? Du svarar aldrig på kommentarer heller. Då är det väl bättre att du skriver dagbok. Du lägger ut ditt liv på nätet och tror att du ska vara anonym helt plötsligt.
Jag gillar att följa dig med du agerar ju 0 med dina följare.
Jag vet inte vad jag ska säga längre. Har följt dig i 10 år men du ger ju inget tillbaka.
Det är ju kul att du gillar mig, men du påstår några saker som jag inte håller med om. Du får ju tycka vad du vill och jag tycker att det är roligt att du trots allt verkar gilla mig. Allt positivt försöker jag alltid att bry mig om. Jag skiter inte alls fullständigt i vad andra säger, men när det gäller kommentarer och meddelanden som folk skriver till mig i mina sociala medier så bryr jag mig bara om sånt jag vill bry mig om. Jag vill inte och jag orkar ju inte bry mig om allt. Jag väljer ju vad jag vill bry mig om och resten skiter jag fullständigt i. Oftast är det så att har personer som skriver till mig inget poitivt att säga så bryr jag mig inte. Jag känner oftast inte dom som skriver och egentligen känner dom ju inte mig heller. Många ser ju bara det dom ser i mina sociala medier och det är ju saker som jag väljer att dela med mig av. Jag delar inte med mig av allt i mitt liv. Det är inte ens nära. Dessutom är jag av åsikten att man ska vara försiktig och vara ganska kritisk och skeptiskt till allt som folk skriver och skickar mig. Många skickar ju saker i syfte att jävlas långt ifrån alla är ju ärliga med vem dom är och vad man faktsikt vill mig när dom försl´ker få kontakt. Dessutom finns det många som skickar så mycket skit och det är ju sånt som jag aldrig har brytt mig om. Jag tycker också att det är ganska sunt att jag är försiktigt med svara på allt som skrivs från folk som ajg inte känner. Sen är det inte så att jag inte svara på något eller skiter i allt.
Att jag har en blogg och publicerar inlägg är för att jag tycker att det är roligt. Jag lägger ut lite av mitt liv på nätet och jag tror inte att jag är anonym. Men det påstår du. Jag bloggar bara för min egen skull. Jag mår bra av att skriva och jag vill få ner mina tankar i skrift. Jag väljer ju sen själv vilka följare jag vill bry mig om och inte. Om du har följt mig så länge som 10 år och samtidigt tycker att jag inte ger något tillbaka till mina följare, då tycker jag det är märkligt att du har följt mig så länge. Jag skapar saker i mina sociala medier och även om jag inte bryr mig om alla som följer mig eller bara kollar vad jag gör, så ger jag ju något till mina följare. Annars had jag väl inte haft några sociala medier överhuvudtaget. Sen att jag inte vill ha kontakt med allt och alla som kanske vill mig något, det tycker jag bara är sunt. Jag har ju integritet, och den värnar jag om. Dessutom är jag inte skyldig att bry mig om vad tex följare vill att jag ska göra eller ge dom. I första han dgör jag ju allt för min egen skull och det viktigaste för mig är ju att jag mår bra.
Trackback
