Tisdag (2024 07 23)
Jag har haft en tisdag där jag har tänkt mer än någonsin. Det har snurrat i huvudet som en tornado som blåser förbi med tvärdrag. När jag hade landat lite i alla tankar så kände jag av ett psykiskt illamående. Jag har tänkt mycket på allt möjligt den
senaste tiden och jag inser nu att jag känt av lite oro inför vissa saker som jag har trott ska komma till mig och kännas jobbiga. Nu känner jag att det var helt meningslöst att oroa sig och när jag kom till insikt med att jag kan blåsa på med allt
som jag har tänkt från början att jag ska göra. Pengar kommer jag att ha mer av i augusti än vad jag har räknat med. Jag har massor med saker i "pipeline" som jag har känt att jag kanske inte kommer att klara av, men jag inser nu att om jag bara vill
göra vad jag har tänkt mig så ska jag nog kunna få ihop allt i slutändan. Jag gillar heller inte att ha saker på någon slags "lista", som jag sen inte tar tag i och får gjort. Sen vill jag ju ändå vara flexibel och inte bara göra saker för att man
en gång i tiden har lovat sig själv det. Ändrar jag mig och känner tex att det inte kommer att funka så vore det ju ganska dumt av mig att bara blåsa på ändå. Eller är det bättre att bara köra på med mindre konsekvenstänk och se vart det tar mig?
Jag kanske bara ska våga göra mer fel och inte oroa mig så mycket för nånting?
Jag vet att det ofta är onödigt att oroa sig för framtiden. Det har jag fått bevisat för mig själv många gånger och varje gång jag kommer till insikt med att jag ändå har oroat mig så känner jag mig besviken och kanske också illamående. Ens riktiga problem
som verkligen kan kännas jobbiga är ju oftast av sådant slag att man inte har kunnat räkna med dom innan. Om något ändå blir som man har känt oro inför, så tror jag ändå inte blir bättre av att man har oroat sig i förväg. Slutsats: Det är lika meningslöst
att oroa sig för framtiden som det tex är att slösa tid på avundsjuka eller svartsjuka. Ingenting gör så att situationen blir till det bättre. Jag blir aldrig varken avundsjuk eller svartsjuk, men oroa mig för saker gör jag ju tydligen ibland. Hoppas
att jag bara här och nu i skrivandets stund kan sluta med det. Från och med nu och framöver. Fast innerst inne vet jag att det kommer att komma dagar då jag oroar mig för framtiden igen, trots att jag vet att det alltid är helt meningslöst. Det är ju bättre att vara i nuet och göra sin grej, utan att jaga andra människor. Sånt
funkar väldigt ofta. Det tror jag på i alla fall, men fan va svårt det kan vara ibland att bara leva och inte oroa sig för framtiden.
Annars då?
Denna tisdag så sov jag bort hela förmiddagen. Jag verkligen stensov till klockan 12:00. När jag tog mig upp var jag ju som sagt ganska snurrig i huvudet. Jag brukar mer eller mindre bli det när jag sove så länge. Dessutom sover jag ju länge för att jag
sitter uppe länge på nätterna. Bara att jag är vaken om natten gör väl säkert också något man blir yr i huvudet av.
Jag rörde också lite fram och tillbaka. Jag vet inte hur många gånger jag har gått ut på stan idag och gjort ärenden. Av någon anledningen har jag gjort ett ärende i taget. Jag började med att hämta mat, fast innan det var jag inne på den secondhand butik
som ligger mitt i centrum. Jag funderade på några saker som jag tänkte köpa. Jag var på väg att köpa, men det blev inga köp vi just det besöket. Jag gick och hämta mat och tog hem den. Idag blev det köttbullar. Är man uppmärksam så ser man på bilden
att det är lika många köttbullar som potatisar i lådan. Intresseklubben noterar.
Efter maten så gick ju ut igen. Mest för att jag ville gå en promenadrunda på minst 5 km. När jag
sen kom ut så blev det istället så att jag gick in i secondhandbutiken igen. Jag hade vid det första besöket kollat in en jordglob som jag nu hade bestämt mig för att köpa. Den var ju gammal, men i väldigt fint skick.
Jag gillar jordglobar. Med dagens köp så äger jag i skrivandets stund 3 globar. Jag har köpt en till och den kan jag förmodligen hämta ut som ett paket imorgon. Då har jag 4 globar och jag tänker att jag ska köpa minst 3 till innan jag kanske slutar
att samla på mig fler.
Idag fick jag även hem ett litet paket med kläder som jag beställde i söndagskväll. Så man måste ju säga att det gick fort med leveransen.
Jag ska visa lite tydligare vad det står på alla t-shirts i ett annat blogginlägg i sociala medier. Det skulle inte förvåna mig om en annan morlkärring sen kommer att berätta för mig hur fel det är att visa upp sig i dessa kläder, men det
kommer jag att skita i. Jag tycker bara det är roligt och blir någon provocerad för det och vill läxa upp mig för den saken skull, så gör jag inte mycket annat än att skratta åt det. Det säger ju mer om dom som blir arga än om mig. Har
man ingen humor så blir ju livet för tråkigt att leva.
När jag hade gått hem med min jordglob, då gick jag ut igen. Nu blev det en promenad på ca 6 km.
Samtidigt som jag var ute på min promenad så lyssnade jag på en dokumentär som handlade om mordförsöket på Ronald Reagan 1981 och gärningsmannen John Hinckley. Motivet var (om jag har fattat det rätt) att han ville imponera på skådespelerskan Jodie
Foster. Hinckley hade ju även förföljt henne en tid före mordförsöket. Idag kallar man väl den typen av männsikor för stalkers. John Hinckley är idag en fri man. Till skillnad från Thomas Mattehew Crooks som sköt Trump för ca 2 veckor
sedan. Jag funderade lite på vad Crooks motiv kunde ha varit? Det kanske redan har kommit fram eller så kommer det att göra det tids nog. Jag följer inte detta jättenoga.
Jag tyckte att dokumentären om mordförsket på Ronald Reagan var bra. Den fick mig att fundera mycket på varför vissa typer av människor väljer att göra sånt som vem som helst borde lätt kunna räkna ut innan att det kommer att förstöra större delen
av ens liv, om man ens överlever. Idag är ju Hinckley en fri man som säger att han lever ett stillsamt liv. Undra vad som hade hänt med Thomas Mattehew Crooks om han hade blivit gripen istället för skjuten till döds. Vad hade han fått för
straff osv...?
Jag gick faktiskt ut för ärenden på stan 2 gånger till efter att jag hade gått promenaden. Man kan ju tycka att jag borde ha kunnat uträtta alla ärenden på mindre än 6 eller 7 utgångar genom min ytterdörr, men idag snurrade det nog extra mycket i mitt
huvud. Jag kände mig också så "dränerad" på all oro som jag har känt den senaste tiden och när detta släppte så blev det väl en s.k. urladdning av kroppen. Nu i skrivandets stund känner jag mig bättre och "stormen" mitt huvud har lagt sig.
De positiva sakerna är ju att jag rör på mig mycket när jag går ut för att göra ärenden på stan och ta en promenadrunnda. Jag jagar ju steg varje vecka och då är det ju också bra att jag får lite fler steg i benen av mitt röriga och icke strukturerade
sätt att göra saker på.
Under denna tisdagkväll så har jag skrivit mycket och kollat Youtube och en svensk dokumentärfilm på SVT-play som handlade om Harlem och som visar hur samtiden skildrades under 70-talet. Harlem - röster, ansikten | SVT Play
Jag har faktiskt varit i Harlem en gång. För 13 år sedan gjorde jag ju en resa till New York. Då blev det bland mycket annat ett besök i just Harlem.
Söndag (2024 07 14)
Jag har vid några tillfällen i mitt liv stött på människor som på olika sätt försöker lära mig eller bara tala om för mig hur man kan tjäna mycket pengar. Jag fått alla möjliga förslag och jag kan lätt säga att allt som jag just nu kan komma på, som folk
har försökt övertyga mig om är jag bara glad över att jag inte har brytt mig överhuvudtaget. Jag är glad över att jag är en person som har ganska lätt för att säga nej och inte bry mig om sånt jag inte är intresserad av. Just
dom egenskaperna har jag haft nytta av när det kommer till vad jag vill göra med mina pengar. Jag har alltid följt mitt hjärta och vad som känns bra och rätt för mig. Sen vad som var rätt eller fel är inte alltid så lätt att veta.
Sen är det också så att dom resultaten som folk har sagt att jag kommer att få om jag bara gör som dom säger, har jag ALDRIG märkt av överhuvudtaget. Jag har aldrig sett att dom som ger råden till mig, tjänar bra pengar på exakt det sättet som dom har
sagt till mig att man kan göra. Så med facit hand så är jag idag ännu mer övertygad om att jag ska fortsätta att bara följa mitt eget hjärta och tänka helt själv. Jag vågar nog säga att många av dom som har gett mig råd, har själva förlorat
mycket pengar när dom själva har gjort det som dom också tycker att jag ska göra för att tjäna pengar snabbt och mer effektivt. Många har förlorat mer än pengarna. Så jag säger det igen: Jag är glad över att jag genom åren inte har brytt mig om vad andra tycker att jag ska göra när det kommer till min ekonomi. Det är något som jag tror att jag har tjänat pengar på.
Jag säger inte att jag alltid ha rätt i sånt som jag väljer att göra, men jag kan lätt säga att många andra gör inte det heller och väldigt få lever som dom försöker lära ut. Ingen gör egentligen rätt. Däremot har jag ju rätten att bestämma själv vad
jag vill göra med mina pengar, men när jag gör det så har jag genom åren fått höra att jag borde göra annorlunda, eller så har människor försökt få ta del av det arbetet som jag ensam har gjort. När jag då inte bryr mig så har jag ofta fått
höra vilken elak människa jag är som inte bryr mig om dom som påstår att dom bryr sig om mig och vill hjälpa mig. Vill man hjälpa mig när jag upplever att vissa bara vill tjäna pengar på det jag själv har jobbat in?
Jag ska ta några exempel. Jag ska kommer inte att dra alla detaljer och absolut inte hänga ut någon med namn och andra fakta som kan avslöja för mycket. Jag skriver lite allmänt. Jag hoppas att min "poäng" med detta inlägg kommer fram. Sen bloggar jag
ju ändå alltid främst för min egen skull så egentligen bryr jag mig inte om någon förstår vad jag egentligen vill berätta.
Berättelse nummer 1
För ganska många år sedan hade jag av olika skäl väldigt mycket med en man att göra. Han var en person som ofta skröt om att han hade så mycket pengar och att han var bäst på att fixa allt som han ville ha. Jag upplevde att det mesta bara va prat och
han kunde sällan bevisa något. Dessutom räckte det oftast med att ställa en kontrollfråga så försa han sig oftast direkt.
Den här mannen tyckte att jag skulle köpa vissa typer av aktier och det var framförallt en som han tjatade om att han skulle köpa och han var mer än övertygad om att han skulle tjäna skitbra på detta. Han hade ju också hört sig för bland folk som
han påstod var experter på detta. Han ville ju också berätta om denna aktie för mig i hopp om att jag efteråt skulle känna mig dum som inte också valde att satsa detta. Han var ju, och är fortfarande en sådan person som gärna vill säga till
folk som har haft fel. Han tycker dessutom att han alltid har rätt, även om saker och ting i efterhand visar sig gå åt helt motsatt håll.
Jag var aldrig intresserad överhuvudtaget och jag låg ganska lågt med hur jag trodde att det skulle sluta för honom. Jag visste ju om andra saker som han hade gjort och förlorat pengar på. Han hade tex köpt ett hus som han efter ett tag inte hade råd
att bo kvar i. Det gick så långt att han inte kunde betala sina lån på huset och han tvingades lämna huset. Jag tjänade ingenting på det husköpet. Han förlorade bara pengar. Han hade tjänat mer på att inte göra nånting.
När det hade gått en tid så blev det som jag hade trott. Det gick åt helvete han förlorade en hel del pengar på sitt aktieköp. Han försökte bortförklara det med att han inte brydde sig om det och att han kunde vänta tills aktien stiger. Sen att det aldrig
hände och förmodligen aldrig kommer att hända, det är en annan historia. Att han innan köpet hade sagt att han skulle tjäna massor av pengar på detta köp, det påstod han sen att han aldrig hade sagt.
Jag lärde mig av dessa erfarnheter att det är aldrig bra att: Skryta eller ljuga. Jag tror att hälften av allt man lyckas med bara är ren tur. Så att skryta om att man är bäst på att fixa allt är bara ljug och tittar jag tillbaka på denna berätteslen
så var det ju för mycket i denna personens ekonomi som gick åt helvete p.g.a. att han gick på myten som han själv hade skapat om sig själv. Det var ju mycket i allt han sa som inte stämde i slutändan.
Berättelse nummer 2
Under en ganska lång period i mitt liv så var jag med om att ett flertal personer vid olika tillfällen försökte få med mig i något vad jag skulle kalla ett nätvärk. Jag är nog snäll när jag säger så för egentligen var det nog bara ren skit som några få personer tjänar pengar på genom att utnyttja andra som ger sig in i det för att dom är övertygade om att dom kan tjäna mycket pengar på kort tid.
Vid ett tillfälle var med om en kille (som jag var vän med på denna tiden) ville att jag skulle träffa han för ett möte på Scandic Swania i Trollhättan. Jag frågade naturligvis vad det var och varför, men som svar så fick jag bara att han inte kunde säga
det på telefonen. Jag tänkte då att jag tar det där mötet helt förutsättningslöst och lyssnar på vad som kommer att sägas. Jag tänkte ändå att jag förmodligen kommer att skita allt sen, men mötet kan jag ju ta.
När jag kom till Swania i Trollhättan så var min dåvarnade vän där tillsammans med en annan kille som jag inte kände. Dom började då att prata med mig om detta nätverket och arbetsmetoden var att jag skulle köpa ett antal produkter från ett visst företag
och sen skulle jag vara med i nätverket och sen skulle jag då värva andra att gå med. Principen var att ju mer man lyckas värva och ju mer dom jag värvar värvar, ju mer pengar kan man tjäna. På detta mötet presenterade man också en kalkyl för mig
hur jag skulle göra för att tjäna 11 000 i veckan. Detta "puchade" man och tjatade om väldigt mycket på detta mötet. Dessutom skulle alla produkter som man köper och får andra att köpa vara av absolut högsta kvalitet. Jag fick typ höra att om jag
köpte en låda av kosttillskott så skulle dom vara produkter som också världens bästa friidrottare använde.
Efter ca 30 minuter av detta skitsnacket med flera försök till att värva mig så sa jag bara att jag inte var intresserad. Då fick jag höra att jag naturligvis får göra som jag vill, men att jag missar min chans att tjäna mycket pengar. Jag brydde mig
inte och jag tänkte väl att nu slipper jag dena skiten i framtiden, men där hade jag fel.
Det gick några veckor och sen var det en kollega till mig som kom med en låda som innehöll lite olika produkter. Det var mest olika typer av rengöringsmedel. Han var väldigt framåt och pratade överdrivet positivt om alla dessa produkter i sin låda.
Han tyckte verkligen att jag skulle testa några av dessa rengöringsmedel. Jag fick två flaskor¨gratis. En för golv och en för att rengöra ugnen. Jag visste inte då att det var produkter som kom från samma företag som man hade marknadsfört för
mig på Swania i Trollhättan några veckor tidigare. Det märkte jag vid ett senare tillfälle.
Jag testade i alla fall båda produkterna och jag kunde lätt konstatera att rengöringsmedlet för golvet var inte bättre än det jag köper på tex Ica eller Hemköp. Rengöringsmedlet för ungen var sämre än det jag brukade använde. I efterhand fick ja sen reda
på att min kollega att låtit sig värvats och hade då köpte dessa produkter. Han trodde väl att han skulle tjäna dom där 11 kronorna i veckan typ alla som gick med i denna skiten tjatade om att dom kunde göra.
Det gick ytterligare en tid och jag märkte att fler och fler gick med i detta och jag forsatte bara att inte bry mig. Jag trodde aldrig på det och jag gick på min magkänsla. Jag fick ett samtal där en person ssom jag kände och han började samtalet med
att fråga om jag är intresserad av att tjäna mycket pengar. Och sen började han på samma sätt som killarna på Swania hade gjort. Köp produkter och få andra att köpa och sen kommer pengarna att rulla in som fan. Jag brydde mig naturligvis inte då heller.
Berättelsen är inte slut än. Det gick säkert ett år och sen såg jag två program på SVT respektive TV3 som tog upp detta som ett flertal personer hade försökt få med mig i. Det var i pricip så som jag hade trott. Man sågade denna verksamhet fullständigt
och sa typ att dom som köper jobbar för att få andra att köpa dom stora förlorarna i detta. Jag hade ju heller aldrig sett att någon av dom personerna som försökte värva mig, sen hade tjänat dom 44 000 kronorna i månaden som dom så ofta hade tjatat
om att dom skulle tjäna. Jag kan bara säga att jag är glad att jag sket i den skiten som det faktiskt var, men som många andra verkade gå på.
Berättelse nummer 3
När jag en gång för några år sedan var ute på en av alla utekvällar i Stockholm och brände en ansenlig summa pengar så träffade jag en kille som jag kände till sen tidigare. Han hade ett företag som omsatte många miljoner varje år och anledning
till att han slog sig ner där jag satt var att jag hängde den gången med ett gäng som brukar bränna väldigt mycket pengar, varje gång dom är ute. Jag var amatör i det gänget och då tyckte jag ändå att jag brände rätt mycket pengar ändå.
Den här killen började prata ganska mycket med mig och jag frågade och var nyfiken på den "resa" som han hade gjort med sitt ekonomiska liv.
Från början hade han ju varit i en situation där han inte thjänade så bra. Sen hamnade han i ett läge där kronofogden var efter honom. Han hade då 50 kr på sitt konto och hade en gammal bil som han var tvungen att tanka för att han hade fått soppatorsk.
Efter detta så började han jobba jävligt hårt. Han gjorde dagar där han klev upp klockan 05:00 på morgonen och jobbade till 22:00 på kvällen, 6-7 dagar i veckan. Så höll han på i några år. Utan semester eller särkilt mycket ledighet.
Allt det där slitet gav sen resultat och han börajde då många miljoner varje år och då började han ju också köpa och unna sig allt och lite till. Bara hans bostad kostade mer att dra runt i månaden än vad min läghet kostar att bo i per år. Han hade fått
en situation där han i princip hade allt och kunde unna sig allt. Det var något han kunde bevisa och gärna visade upp och pratade om. Han gav mig ett råd. Han sa att jag måste våga släppa något som idag är bra, för att sen få det där som är ännu bättre. Det
är nog en av dom få råd som jag har tagit till mig och funderat mycket kring. Men jag har varit noga med att jag ska tolka och leva efter detta på mitt sätt. Jag ska inte försöka kopiera någon annans ekonomiska "resa".
Det gick en tid efter att jag hade haft den här utekvällen. Jag hade varit imponerad över mycket med denna man. Han hade: En mäktig bostad, massor av pengar, dyra bilar, svindyra kläder, exklusiva smycken och en väldigt snygg tjej. Några år senare fick
jag vet att samma man som jag hade träffat under en bubbelspruatnde och festlig kväll i Stockholm nu hade försatts i personlig konkurs. Jag vet inet alla detaljer och vad som hade hänt, men jag kände mig ledsen efteråt efersom jag hade varit så imponerad
av hans ekonomiska resa från att ha skulder och jagad av kronofogden till mångmiljonär och ett rikt och tillsynes lyckligt liv. Nu var han satt i personlig konkurs. Bankrutt och skild. Dessutom jagade skatteverket honom på en skuld på ganska många
miljoner. Jag såg denna killen i en intervju en kort tid efter att jag hade fått reda på att hans "fasad" hade rasat. Jag tyckte så här i efterhand att det hade varit smart att tagga ner lite och inte visa allt på ett så glatt och överlägset sätt.
Själv kände mig ledsen för hans skull. Jag tyckte att var det någon som var värd alla pengar och ett rikt liv så var det denna killen. Med tanke på vad han hade gått igenom i sitt liv och hur ha sen faktiskt jobbade så led jag med honom.
För min egen del så lärde jag mig två saker när jag tittade tillbaka på detta. Hitta en balans mellan att våga göra vad som krävs och tagga ner. Hur jag ska göra det vet jag inte, men det är en process som ständigt pågår i mitt liv. Att hitta en
bra balans i allt jag gör och hela tiden och fylla på med saker som jag mår bra av, oavsett vad andra väljer att göra runt omkring mig.
Berättelse nummer 4
Jag hade en period i livet där jag av någon anledning umgicks med många personer som jag uppfattade som spelberoende. Jag fastnade aldrig i "spelträsket" själv och jag har heller inte varit så intresserad av sånt som har med spel och lotterier att göra..
Jag tror att jag alltid har spelat på ett sunt och bra sätt. Jag spelar ibland, men inget i mitt spelande är regelbundet och jag lägger inte alls mycket pengar på spel.
Men jag har mött motsånd för att jag inte spelar mer och det har kommit från personer som i alla fall jag skulle kalla för spelberonde. Av det jag såg och vad jag vet idag så var det inget snack om saken.
Jag minns att folk som spela mycket ofta frågade mig varför jag inte spelade. Man kunde typ säga: Man måste ju vara med och spela lite. Man kan ju inte jobba sig rik. Jag vet också att när jag skämtade lite om spelande så kunde vissa av dessa människor
bli väldigt sura. En gång sa jag: Jag brukar lägga pengar i en burk. Det är bättre än tipset. Jag sa det ju lite på skoj, men jag var ofta med om att folk ville förklara för mig varför det var bättre att spela än tex spara pengar
i en burk.
En kille som jag känner än idag sa till mig att den dagen som han vinner mycket pengar på spel så ska ha reta och vara på mig om det hur mycket som helst. Du spelar ju aldrig, sa han till mig. Idag är den mannen en gammal gubbe och han har inte vunnit
än. Däremot vet jag att han har spelat bort väldigt mycket pengar under sin livstid. Han skulle nog kunna köpa min lägenhet för dom pengarna. Jag borde kanske vara på honom om det, men jag är ju så snäll så jag retar inte honom för det.
Genom åren har jag set massor av folk omkring mig så har gått torsk på spel. Vad hände med han som en gång sa till mig att man måste vara med och spela lite för att det inte går att jobba sig rik? Han fick kronofogden efter sig och jag vet att han vid
minst ett tillfälle blev av med jobbet p.g.a. att han inte kunde hantera sitt spelande. Så slutsatsen är väl att det nog är större chans att jobba sig till en bättre tillvaro än att försöka spela sig till den.
Det jag lärde mig var att man kan inte räkna med att man får det bra ekonomiskt genom att spela. Det blir ofast helt tvärtom. Lägga pengar i en burk kan vara bättre än att spela.
Hur är det när jag blir gammal?
Jag har funderat ganska mycket den senaste tiden på hur livet och allt runtomkring kommer att vara för mig när jag blir gammal. Hur vill jag att det ska vara? Vad får man acceptera som gammal? Hur kommer det att bli? Med gammal menar jag 75 år och äldre. Jag är väl medveten om att man aldrig kan veta om man ens får bli så gammal. Kanske blir man det eller så dör man tidigare. Kanske blir man ännu äldre. 100 år vore kanske coolt att bli. Känner man sig bara frisk så har jag inget emot det, men det kanske är svårt att känna sig frisk om man skulle bli så gammal, men hundra år med lite småkrämpor är ok att leva med om jag blir så gammal. Sen kan man aldrig veta och det kanske bara är bra?
Jag tänker ändå i detta blogginlägg fundera lite på hur det kommer att bli och hur jag vill att det ska vara för mig när jag blir gammal. Jag ska fundera lite fritt om allt möjligt och jag ska utgå ifrån att jag blir gammal. Inte om jag blir det och bla bla bla Jag vill tänka kring ett levande liv som 75 plus och hur jag i alla fall önskar att jag är och hur mitt liv ser ut då. Så jag kommer inte att skriva inlägget utifrån någon annan utgångspunkt än att jag lever då när jag har kommit upp i dom åren att jag har varit pensionär sen länge.
Det första jag egentligen tänker på om hur livet blir som gammal det är hur många vänner jag kommer att ha då som lever. Hur många kommer att vara jämnåriga med mig? Har jag fått nya vänner när jag själv är en gammal man? Hur många av mina nära vänner som jag har idag kommer att vara i livet då? Mer än så om just detta vill jag nog inte fundera. Livet kommer att vara som det är då. Kanske lever jag ensam eller så är jag tillsammans med någon. Jag tror inte att jag som gammal kommer att tycka att det är jobbigt om jag lever ensam då. Det är aldrig något jag har känt någon direkt sorg över. Jag tror inte att jag gör det som gammal heller. Undra om jag lever i samma lägenhet som jag gör idag eller om jag har flyttat? Kommer jag att ha blommor i fönstren när jag blir gammal? Har jag det så hoppas jag att jag kommer ihåg att vattna dom. För vad ska man ha blommor till om man inte sköter dom.
Jag har ju under ganska många år nu läst och skrivit mycket. Det har gillat att göra och jag söker ofta den där känslan när allt annat runtomkring bara försvinner och sen hamnar man som i ett rus där man bara är fullt fokuserad på läsande eller skrivande. När jag är gammal så får man väl se om man kommer ihåg allt som man genom åren har läst och skrivit. Jag tror att jag kommer att läsa mycket när jag blir gammal, men skrivandet på tex en blogg är nog inget som jag ägnar mig åt då. Dannebloggen som hänger med mig på alla möjliga sociala medier idag, är nog inte med mig så mycket när jag är en väldigt gammal man. Fast man vet ju aldrig med mig.
Jag hoppas att jag inte stretar emot för mycket när det kommer till utvecklingen och saker som underlättar för mig i livet. Jag hoppas att är öppen för ny teknik och hur man använder det. Jag vill gärna ha den senaste modellen på telefon eller den största teven som finns på marknaden. Jag hoppas att jag hänger med när jag blir gammal också. Utvecklingen går ju framåt på alla möjliga sätt och jag vill hänga med den så mycket jag kan, så länge jag lever. Jag tänker tex att läkarvetenskapen mycket inom medicin har gått framåt så mycket så att jag får bra vård som hjälper mig att kunna leva ett liv som gör att jag klarar mig själv så mycket som möjligt. Utvecklingen där går ju alltid framåt och mycket blir hela tiden till det bättre. Är det något jag alltid har sagt till mig själv så är det att jag aldrig ska säga att det var bättre förr. För det tycker jag inte att det har varit. Jag tycker det känns spännande att få veta hur allt kommer att ha utvecklats när jag blir gammal.
Jag hoppas att jag klarar mig bra själv när jag blir gammal. Jag tänker att kan jag ta mig fram utan rullator eller andra hjälpmedel så är jag nöjd. Lite småkrämpor får man väl räkna med att man kommer att få. Jag vill kunna gå ut och handla själv. Jag kommer som en gammal man vara nöjd med min hälsa om jag kan gå själv och komma ut för att göra ärenden på stan. Behöver jag stödja mig med en käpp och inget mer, då hoppas jag att jag känner mig nöjd när jag är gammal. Jag tror dessutom att jag gärna vill ha en käpp när jag är ute och rör på mig då. För säkerhets skull liksom.
Jag hoppas att jag kommer att känna mig nöjd med det liv jag har levt och att jag inser att jag har haft det bra och att jag har gjort så gott jag har kunnat för att få mina drömmar förverkligade. Jag hoppas att jag känner det har varit värt besväret att leva. Annars blir man nog lätt väldigt ledsen.
Jag hoppas också att jag är en man som tar det lugnt och stannar upp när jag möter andra människor. Om någon vill prata med mig och gör det på ett respektfullt sätt så hoppas jag att jag ger den människan tid. Jag behöver ju inte vara en farbror som hela tiden är på väg till nånting annat. Jag kommer att ha tid att stanna upp mer och jag hoppas att jag också gör det när jag blir gammal. Jag hoppas däremot inte att jag besvärar andra människor och pratar om saker med folk som dom inte är intresserade av att höra. Om någon vill lyssna på mig och prata mycket med mig så kan jag väl göra det, men jag hoppas inte att jag känner något behov av att prata av mig om saker och ting som jag ibland kan uppleva att många äldre gärna vill göra. Jag förstår att många vill det, men jag hoppas inte jag blir sådan person.
Jag vill vara en människa som även när jag blir gammal lever på ett sätt som jag tycker är: Roligt, gott eller trevligt. Om jag också kan klara mig själv och gå ut handla, med på sin höjd stöd av en käpp. Då känner jag att det är ett bra liv att ha som en gammal man.
Jag kommer att avbryta.
Jag har bestämt mig och jag är helt säker. Jag kommer att avbryta det som jag nu i flera år har kallat mitt konstprojekt. Jag förstår nu att det målet som jag satte upp när jag började med detta är på tok för stort och övermäktigt för mig. Hur jag än vänder och vrider så blir det konstverket som jag ville skapa något som i slutändan inte kommer att vara värt allt jobb som jag känner att jag måste göra. Det går inte att fixa detta på ett sådant sätt som jag först hade tänkt mig. Jag har varit lite för fast i denna grej och jag känner nu bara att jag måste släppa detta. Jag kommer bara att må skit av allt jag måste gå igenom, och sen kanske jag ändå inte klarar av detta fullt ut.
Däremot är det ju så att jag har ju sparat alla pengar som jag hittills har tjänat på mitt s.k. konstprojekt. Dom pengarna är ju sköna att ha nu, även om jag inte längre tänker använda dom till det jag hade tänkt mig. Dessa pengar går nu in i något annat. Jag gör vad jag vill med dom istället för att öronmärka dom för en grej som jag inte längre tror att jag klarar av.
Dessutom är det ju tråkigt att spara en större summa pengar under en längre tid. Jag vill inte vara en sådan person som sätter pengarna på ett sparkonto på banken och kollar siffror på kontoutdrag. Jag köper hellre nånting som jag kan ha glädje eller nytta av. Jag äger ju också en hel del som idag är värt betydligt mer än vad jag har köpt det för. Köp något som sen ger mig minst pengarna tillbaka. Det finns ju risker med det, men det känns ofta värt att ta risken.
Jag ångrar egentligen ingenting med konstprojektet. Jag har ju tjänat och sparat ihop en hel del pengar. Dom är som sagt sköna att ha nu. Jag kommer säkert att fortsätta med detta arbete som jag hittills har gjort, men det jag väljer att avbryta är min strävan efter att nå det målet jag hade. Dessutom slutar jag kalla sakerna jag gör för ett konstprojekt. Det kommer inte att funka i slutändan.
Det är ju också så att pengarna som jag hade som mål att tjäna ihop på min konst är jag ganska säker på att jag kan få ihop snabbare och effektivare på andra sätt som jag vet funkar för mig. Det är ju bara att köra på och jag känner nu att jag lätt kan acceptera att jag inte lyckas skapa det konstverk som jag strävade efter. Jag känner mig inte ledsen eller något för det. Jag testade detta och ville se om det funkade. Det gör inte det och då lägger jag ner min strävan att nå målet. Hade jag känt att jag orkade och fortsatt tro på detta, då hade kört på och öst in mera i det. Mer än så behöver jag inte tänka kring detta. Ska jag vara ärlig så känns det rätt skönt att jag har bestämt mig för att avbryta. Det är som att ta av sig en stor och tung ryggsäck full med stenar.
Tankar om konstprojektet
Jag minns inte exakt när jag började med mitt konstprojekt, men jag tror att det var ca 3 år sedan som jag bestämde mig för att köra på med denna grejen som jag nu fortsätter att hålla på med.
Ska jag ta detta från allra första början så var det så att jag började göra precis det som jag har gjort dom senaste 3 åren. Det var bara det att efter några månader så gav jag upp och brände alla pengar som jag då hade tjänat på min konst. Om jag minns
rätt så gick allt till väldigt mycket god mat. Det är egentligen ingenting jag ångrar. Jag var inte redo för att jobba med min konst då. Jag behövde mer tid för att hitta ett sätt som funkade för mig.
Det gick något år och under det året så tänkte mycket på vad jag skulle kunna börja skapa så att det i slutändan skulle bli ett konstverk som jag kan tjäna pengar på. Alternativet kan ju också vara att man tjänar pengar under flera år på den konst man
skapar i nuet. Sen sparar man precis alla pengar och när jag sen har nått målet med hur mycket pengar jag vill få ihop, då slutför jag konstverket med dom pengarna som jag har sparat.
Jag började med att testa att skapa konst på olika sätt. Jag köpte hem färg och ett konststafli och jag provade att måla och provade mig fram i det skapandet. Ganska snabbt kände jag att det var för tråkigt och jag började fundera på vad jag skulle göra
istället för att måla.
Nästa grej jag försökte mig på var att bygga något som jag i slutändan skulle kunna kalla för konstverk. Jag insåg ganska snabbt att detta kommer jag inte att få så mycket pengar för och dessutom visste jag inte var jag ska förvara mitt bygge. Bygger
man något som blir större och större eller längre och längre så kan man ju räkna ut med arslet att det krävs mer och mer plats för varje påbyggnad. Jag insåg ganska snabbt att om jag ska klara av att bygga något som jag ska lyckas tjäna en större
summa pengar på så behöver jag vara på ett ställe som är betydligt större än min lägenhet. I den stunden som jag insåg det så beslutade jag mig för att inte ens börja att snickra upp något. I slutändan kommer det ju ändå att gå åt helvete och då blir
ju allt man bygger upp bara ett ogjort arbete.
Jag ville ändå inte ge mig. Jag hade inspirerats av andra människor som hade skapat någon form av konstverk och sen på ett eller annat sätt kunnat tjäna pengar på det sättet. Även om jag kände att mycket av allt jag försökte göra hade gått åt helvete
så tänkte jag att jag provar den grejen som jag försökte mig på att göra för flera år sedan, men som jag då misslyckades för att jag inte hade tillräckligt med tålamod när det kom till att spara alla pengar. Jag provar en gång till och hittills har
jag ju lyckats spara alla pengar som jag har tjänat på att typ: Samla, leverera och få ut pengar får sånt jag samlar på mig och levererar. Jag tänker inte säga exakt vad jag gör och hur jag tjänar pengar på detta. Säger jag för mycket så är jag helt
övertygad om att massor med människor bara kommer att försöka förstöra detta för mig. Dessutom är det ju så att när jag väl är färdig och om jag lyckas med konstprojektet, så kommer ju alla som är intresserade att få veta allt och säkert fatta mer
av detta än vad jag själv gör. Och om jag misslyckas så kommer jag ju att skriva det, men ingen kommer att kunna veta på vilket sätt jag har misslyckats på, om jag inte själv väljer att berätta.
Som jag känner nu så har konstprojektet blivit lite som en drog för mig. Jag tjänar pengar varje dag och får en kick av det. För varje kick jag får så bygger jag upp ett behov av jag vill uppleva dessa kickar igen. Jag kan då inte sluta för är jag bara
inaktiv i några dagar med konstprojektet så känner jag mig sugen som fan på att fixa mer pengar att kunna trycka in i detta projekt. Det som nu gör de mesta i detta inte känns så jobbigt det är att mitt ekonomiska mål för i år är inget som jag behöver
kämpa som fan med att få in.
Men om jag ska titta långt fram i detta så har jag kommit till några insikter som kan vara lite jobbiga att möta och tänka kring. Det känns också helt omöjligt att vinna över dessa tankar. Jag har insett att hur jag än vänder och vrider på allt kring
detta så kommer det att kännas som ett misslyckande om jag i klarar att få in alla pengar som jag har satt upp som ett slutgiltigt mål. Tanken är sen att jag ska använda alla dessa pengar och skapa ett konstverk för pengarna som jag då har. Konstverket
kommer kanske inte att vara värt så mycket pengar, men med dom pengar som jag då har när jag väljer att slutföra detta har jag sen tänkt att köpa mig en grej som jag alltid har drömt om att ha och den grejen kommer att vara värd mycket pengar. Jag
kan sälja den bara några månader senare och tjäna på det. Det är jag helt säker på. Det räcker att jag bara har den här saker i in hand.
Problemet är att jag har låst konstprojektet på att några få saker måste fungera annars misslyckas jag. Jag har låst min tankar på vad jag måste göra för att klara detta och jag har svårt att tänka "utanför boxen" i detta. Jag tänker liksom: Det och det
gör jag och det tror jag på och då kommer jag aldrig att ändra arbetssätt eller nånting. Där tror jag nu att jag måste tänka om och jag känner det är svårt att ändra på ett arbetssätt som jag har jobbat efter i flera år. Jag brukar vara mer flexibel
i andra saker som jag håller på med, men när det gäller konstprojektet som har jag på något sätt mest jobbat efter en strikt planering som jag vill hålla innanför "ramen".
Ett annat problem är att även om jag får i hop dom pengar som jag har som slutmål just nu så kommer det förmodligen inte att räcka för att kunna köpa det som faktiskt var anledning till att jag började med detta konstprojekt överhuvudtaget. En obestridd
sanning som man får lära sig att acceptera det är att priser stiger. Det jag tex vill köpa för mina konstpengar har bara dom senaste 10 åren haft stigande priser på över 100%. Det innebär ju att även om jag får ihop alla dom pengar som jag vill dra
in på min konst så kommer det förmodligen inte att räcka när priset på det jag vill köpa har stigit. Om jag då ska fortsätta kämpa mot att få ihop dom pengar som krävs genom att hålla på ännu längre tid med konstprojektet, då kommer ju samtidigt priset
har stigit ännu mer. Det blir liksom svårt att komma ikapp med bara konstpengar.
Jag inser nu att jag måste tänka om. Jag behöver jobba med detta på ett helt annat sätt för på sättet jag jobba nu håller inte eftersom målet är att kunna köpa något som jag har råd med om jag skulle köpa det idag, men förmodligen inte när jag är klar
med konstprojektet. Jag har låst mig vid tanken att jag inte ska blanda in "andra" pengar eller jobba på något annat sätt än vad jag har gjort dom senaste tre åren. Jag har haft någon gammal tanke om att ändrar jag nu så kommer jag bara att röra till
det och sen rinner detta ut i sanden och så kommer jag till insikt med att jag har misslyckats med detta också. Det känns inte roligt att behöva ända nu när detta är så inarbetat , men jag har ju ändå kommit till insikten att jag nog måste göra det.
För hur jag än vänder och vrider på detta så kan jag inte komma ifrån att priser stiger och dom pengar och även om jag skulle ha alla pengar idag så kommer jag inte att kunna få lika mycket för pengarna den, den dag som jag tidigast kommer att vara
klar med konstprojektet. Det är en obestridd sanning som jag bara får acceptera.
Jag måste tänka om och jobba på ett helt annat sätt och just nu vet jag inte hur det ska gå till. Hur jag än vänder och vrider på detta så känns det som ett misslyckande om jag inte jobbar på och kämpar mot det målet jag har. Hur jag än vänder och
vrider så känns det som jag gör fel, men ändå kan jag inte sluta jobba vidare för det känns inte rätt att lägga av heller. Jag får väl bara köra på som vanligt och sen får jag väl försöka vänja mig vid tanken att jag måste pumpa in mer andra pengar i konstprojektet. Jag kan inte blint förlita mig på att jag kommer klara detta om jag enbart försöker använda dom pengar som jag tjänar på den konst jag skapar. Då kommer det inte att funka. Jag måste gå in och: Våga ändra arbetssätt, vara mer flexibel och inte låsa mig vid tanken att målet inte går att nå på mer än ett sätt.
Undra hur Pippi eller Zara hade gjort om dom hade velat samma sak som jag just nu?
2023
Traditioner?
Imorgon är det julafton. För många är det kanske någon slags tradition. Vissa saker göra man varje år på tex jul eller nyår. Eller så kanske många är som mig. Jag har ingen direkt tradition med julen som jag är så noga med att hålla på. Om jag ändå ska komma på nånting så kanske det är att jag gärna äter mat som man på många sätt förknippar med julen. Jag brukar också fylla upp kylskåpet så jag har mycket mat kring jul och mellandagar. Det skulle kännas hemskt om man sitter med för lite mat på jul. Det känns sorgligt på något sätt.
Förövrigt så är jag inte så mycket för traditioner och tänka att vissa grejer ska återkomma. Jag gillar att göra saker som jag tycker om att göra och om det sen är tradition eller inte, det tänker jag inte så mycket på.
Jag kanske har upplevelser varje år som man kanske ändå nu skulle kunna kalla för lite tradition. Det är ju i alla fall saker som dom senaste åren har varit ständigt återkommande för mig.
1. Resa till Stockholm.
2. Bokmässan
3. Musikhjälpen.
Stockholm är en stad som jag gillar. Jag har under en jäkla massa år nu besökt Stockholm minst en gång per år. Egentligen vet jag inte vad det är som får mig att trivas så bra där, men det är kanske något med den "viben" jag känner när jag är där. Det har hänt flera gånger att jag har åkt till Stockholm utan att jag har något planerat överhuvudtaget. Det blir ofta bra ändå. Jag har varit i Stockholm en gång i år, och nästa år blir det igen. De mesta är redan nu planerat inför den resan. Även om datumen för min vistelse inte är bestämd ännu. Jag tror aldrig att jag kan tröttna på Stockholm och jag vill hålla på den traditionen att åka dit minst en gång per år. För mig blir det ju en stor grej eftersom jag bor i den förhållandevis lilla staden Vänersborg.
Bokmässan i Göteborg är något som ag har besökt varje år (med undantag för pandemiåret 2020) sen 2017. Jag tror att jag har varit minst en dag på alla bokmässor sen just 2017. Det började med att jag år 2016 blev så arg på mig själv att jag inte befann mig på den mässan då. Jag såg massor av filmer och bilder i olika sociala medier, och där blev jag jäkligt sugen på att själv vara. I ren ilska så tänkte jag att där ska jag fan befinna mig nästa år och så fort jag såg att man kunde köpa biljetter till 2017 års Bokmässa så gjorde jag det snabbt som fan, utan att tveka. Jag har nu också redan fixat mig ett guldkort för nästa år. Bokmässan äger ju rum i slutet av september och början på oktober varje år. Så man får väl säga att jag är ute i god tid. Det är ju så att man kan köpa guldkortet lite billigare om man köper det nu. Om det skulle bli så att jag inte besöker mässan trots att jag har ett kort som gäller för fyra dagar och typ fri tillgång till allt som finns att se och uppleva, så får jag ju bara acceptera det och liksom ta den smällen. Jag gillar ändå när jag är ute i god tid med saker. Det sprider sig ett lugn i kroppen som jag mår bra av.
Musikhjälpen och den veckan är nog min "favvovecka" på året. Jag älskar hela syftet och bara hela grejen att man kan ställa upp en glasbur på ett torg och sen kör man fett grym underhållning bra information om ett problem i världen som man samlar in pengar till, i 144 timmar, live i P3 och på SVT-Play. Musikhjälpen är en häftig apparat som jag har varit återkommande varje år sen 2008. Själv började jag följa Musikhjälpen och bidra på olika sätt 2015. Där och då fastnade jag för det programmet och nu kan man nästa säga att jag har Musikhjälpen som ett intresse och en hobby. Även om jag försöker tagga ner det under dom 51 veckorna som inte Musikhjälpen. Genom åren har jag i snitt skänkt ca 14 000 kr varje år. Det jag skänkte som mest ett år var 37 000 kr. Ett annat år skänkte jag 40 000 kr, men sen tog jag tillbaka 20 000 kr eftersom det jag då betalde för aldrig levererades. Det var inga problem med att få tillbaka pengarna. Jag har alltid haft en bra kontakt med radiohjälpen och dom är bra att ha att göra med. Dom förstod varför jag ville ha tillbaka pengar, och sen tog det ca en vecka så satt 20 000 kr på mitt konto. Ett annat år fick jag ett erbjudande att köpa en kamera som Therese Lindgren hade skänk till förmån för Musikhjälpen. Den var utlagd som en auktion när auktionen var avslutat så hade jag lagt det andra högsta budet, men hen som "vann" auktionen kunde i slutändan inte betala och då frågade man mig om jag vill köpa den för det budet som jag hade lagt. Jag tackade nej och sen vet jag om den där kamera fick någon ägare som Therese Lindgren hade skänkt. Programmet Musikhjälpen är en svensk version av det nederländska radio- och TV-formatet Serious Request.
Under årets Musikhjälpen så fick jag en idê som jag tror skulle kunna göra så att Musikhjälpen får in en ansenlig summa pengar. Vi pratar väldigt mycket pengar, men jag ska lugna mig lite i vad jag säger. Men det var i alla fall en idê på ett engagemang som jag kände väldigt starkt för att det här skulle jag kunna göra för Musikhjälpen. Landar det bara rätt så kan det bli väldigt mycket pengar in till Musikhjälpen. Tyvärr kom jag på detta i söndags och det var ju sista dagen då av detta årets Musikhjälpen, så jag kände att ska det bli av så får jag väl köra på detta 2024. Jag vill ändå tagga ner lite just nu. Det är långt kvar till nästa Musikhjälpen och redan om några månader så kanske jag inte vill längre. Men jag kan ju fundera och vända vrida på mitt tänkta engagemang. Hoppas detta pågår i många år till. För är det någon tradition som jag vill hålla på så är det vad jag ägnar mig åt vecka 50 varje år. Då lyssnar jag, kollar på och engagerar mig i Musikhjälpen. För mig är detta en av årets höjdpunkter.
Ikväll startar Musikhjälpen❤️💚
Ikväll börjar Musikhjälpen igen. En vecka där man bara "köttar" dygnet runt och på söndag när programledarna har klivit ur buren så har det troligtvis kommit in minst 50 miljoner kronor. För egen del har jag väl bidragit med ca 100 000 kr, totalt
på 5 år. Jag gillar programmet. Jag tycker det är fett coolt att man ställer upp en bur på ett torg och sen kör man underhållning dygnet runt i en vecka. Man samlar in sjukt mycket pengar och allt går till en bra sak. Musikhjälpen är ju en häftig
"apparat".
Jag kommer att följa Musikhjälpen. Jag är ledig ganska mycket, men jag har ju ett jobb där jag kan lyssna hur mycket jag vill på radion också. Så även om jag inte kan titta hur mycket som helst, så kan jag ju alltid lyssna och hänga med. År 2018 så
besökte jag Musikhjälpen när buren stod på torget i Lund. Jag kommer inte att besöka Växjö där buren står uppställd i år. Jag är ju mycket ledig under denna veckan så möjligheten har jag ju, men jag är inte så sugen på att se detta live som jag
gjorde 2018. Det räcker med den gången i Lund.
Kramas lite med Peg Parnevik.
Jag får se om jag skänker några pengar i år. Jag har tycker att Musikhjälpen dom senaste åren mer och mer har gått ifrån det där med att ha många officiella auktioner, och istället verkar man satsa mer på tävlingar och utlottningar.
Typ: Om man lägger minst 50 kr i en digital bössa så har man chansen att vinna någonting. Det jag gillade mest med Musikhjälpen under dom åren när jag valde att skänka ganska mycket pengar det var ju att man då hade väldigt många
coola auktioner att välja och vraka bland. Jag vet ju inte hur det blir i år, men fortsätter man så som jag upplever att man har gjort sen typ 2020, då är jag inte så sugen på att vara med och bidra. Jag kommer i alla fall inte bry mig om att
lägga 50 spänn i en bössa och liksom spela med mina pengar. Ska jag skänka någon större summa, då är det auktionerna som gäller.
Det kanske ändå blir så att jag hittar någon auktion som jag gärna vill ta hem och då kommer jag väl att försöka vinna den eller dom budgivningarna. Vissa personer skulle jag gärna vilja träffa och ser jag en chans att få göra det genom att buda hem
en Musikhjälpen-auktion, då har jag inget emot att vara med och skänka en hel del pengar igen. Jag har redan under förra veckan sett några auktioner som jag skulle kunna tänka mig at försöka buda hem. Det kommer ju säkert upp fler under veckan.
Samtidigt känns det lite som att jag har gjort mitt när det gäller Musikhjälpen. Jag har också upplevt som senaste åren att den typen av auktioner som innehöll upplevelser som jag budade kanske budade hem 2015 - 2019, inte riktigt har kommit tillbaka.
Sånt som jag verkligen gillade att göra då, finns liksom inte längre som en auktion för Musikhjälpen. Finns likande grejer så har dom mer gått över till dom digitala bössorna som jag inte är intresserad av att bry mig om. Jag kommer som sagt att
följa Musikhjälpen, men jag kanske inte kommer att skänka så mycket pengar. Samtidigt vet man aldrig med mig. Är det något jag har lärt mig genom åren så är det att jag ändå kan skänka mycket pengar, trots att jag innan har sagt att jag inte ska
göra det.
Här är några av dom MUSIKHJÄLPEN-AUKTIONER som jag har lyckats buda hem tidiagre år.
Hemma hos Sandra Beijer.
År 2016 så upplevde jag min första Musikhjälpen-auktion. Till förmån för Musikhjälpen 2015 så lade jag högsta budet på en auktion som gick ut på att jag fick komma hem till författaren och bloggaren Sandra Beijer. Hon bodde då vid det tillfället
på Södermalm i Stockholm. Hon bjöd på hemmagjord pizza och vi hängde några timmar i hennes kök och pratade om allt möjligt som händer och hade hänt i våra liv. Mysig trevlig kväll med bra snack och gott käk liksom.
År 2017 lyckades jag buda hem hela 3 auktioner som innehöll upplevelser till förmån för Musikhjälpen 2016.
Den första auktionen som jag genomförde det året var en träff med Peg Parnevik. Jag åkte upp till Stockholm under en dag i april 2017 och hängde med Peg under en dag i den Musikstudio som hon jobbade i.
Några dagar efter träffen med Peg så åkte jag upp till Stockholm igen. Då träffade jag två killar som på den tiden drev olika inspirationskonton på Instagram där varje konto började med "MEN WITH.. Dessa konton hade flera miljoner
följare och auktionen gick ut på att jag skulle gå runt i Stockholm med dessa killar och köpa på mig lite snygga kläder. Sen valdes en outfit som jag sen skulle visas upp på ett av alla dessa Instagram-konton.
Någon månad efter dom två besöken i Stockholm så var det dags för ett tredje besök. Denna gången skulle jag käka middag på restaurang Tjoget tillsammans med Artisterna Little Jinder och Rebecca och Fiona. Jag åkte från hotellet i Stockholm
till Tjoget i limmo och sen blev det middag med mycket alkohol och festandet slutade någon gång mitt natten med att jag gick tillbaka till mitt hotell från Spy Bar på Stureplan.
Våren 2018 var det dags igen för ännu en utekväll i Stockholm tillsammans med damer och då blev det också en hel del alkohol den kvällen. Då var det en träff med: Sofi Fahrman, Klara Doktorow och Tove Norström.
År 2019 så träffade jag Peg Parnevik igen. Den gången gick auktionen ut på att jag skulle hänga Backstage på någon av hennes gig , tillsammans med hennes "crew". Jag valde den spelningen som hon skulle köra på Liseberg i Göteborg.
Jag hängde backstage under några timmar och fick se Pegs gig från baksidan av scenen.
År 2020 började ju pandemin och allt kring det här jävla coronaviruset. Men det började ju i mars. I januari det året så budade jag hem en auktion där jag fick träffa influencern Alexandra Nilsson.
Den gången fick jag åka till Södertälje och prova ut kläder som jag sen fick ta med mig hem. Det handlade om ett värde av ca 19 000 kr. Alexandra hade jag ju också träffat två år tidigare över en lunch i Stockholm. Den gången var det
också en auktion, men då till förmån för Barncancerfonden.
Här är en liten video som Alexandra skapade från den dagen i där jag och hon träffades i Södertälje.
Jag vet att jag har missat att skriva om några auktioner som jag har budad hem genom åren, men det här var i alla fall några av dom jag har gjort. Jag har nog skänk över 100 000 kr till Musikhjälpen, sen 2015. Vi får se hur mycket mer det blir i framtiden.
En av årets programledare för Musikhjälpen (mh23) heter Sofia Dalén. Henne träffade jag förra året i Stockholm. Det var då en Musikhjälpen-auktion som jag hade budat hem år 2021. Vi
hängde och gick på Nationalmuseum, tog en fika osv.. Några timmar myshäng helt enkelt. Kul att hon är en av dom tre som ska leda Musikhjälpen i år. Sofia är en jättetrevlig och bra tjej.
Klockan 20:00 ikväll startar Musikhjälpen och sen rullar det på hela denna veckan, dygnet runt. Jag kommer i alla fall att följa detta med stort intresse. Jag älskar Musikhjälpen!
Oktobermarknad i morgon
Varje år under den sista lördagen i Oktober så är det en ganska stor marknad i denna staden. Så imorgon är det dags igen och jag ska ut och fynda lite. Man brukar kunna hitta ganska mycket grejer till rimliga priser och ändå riktigt bra kvalitet. Jag ska inte säga att jag genom åren har varit jättenoga med denna marknad. Ska jag göra något annat så får det bli så. Jag har aldrig känt att jag missar något om jag inte går runt på denna Oktobermarknad. Men är jag hemma så vill jag gärna gå ut och titta. Det är ju lite mysigt med stora marknader.
Bilder från tidigare Oktobermarknader i VBG.
Bokmässan startar imorgon.
Imirgon startar Bokmässan i Göteborg och jag ska ta mig dit. Det håller ju på tills på söndag. Jag vet inte just nu om jag kommer att besöka mässan alla dagarna, men imorgon och minst en dag till vill jag spendera tid på Bokmässan. Jag brukar bli nöjd.
Första gången jag var på Bokmässan var 2017, och sen har jag varit där varje år efter det. Det var väl 2020 under pandemin som det inte blev ett besök, men då körde man det ju digitalt. Det gick liksom inte att fysiskt besöka mässan det året.
Bilder från tidigare års bokmässor i Göteborg.
Madeleine, Prinsessa av Sverige
Jan Guillou.
Sandra Beijer.
Ingemar Stenmark
Leif GW Persson.
Resten av 2023?
Nu är vi ju inne på andra halva av 2023 och jag funderar lite på vad jag ska göra för saker fram till december. Jag har väl tankar om nästa år också, men många av dom sakerna fundera jag inte så mycket på nu.
Semestern är ju över och jag började jobba igår. Det kändes ganska lugnt och man kommer ju snart in i allt. Det är ju skönt att man har en vecka av sovmorgon efter semestern. Jag har nattbuss på fredag också. Så det blir en kort ledig helg sen. Jag börjar ju tidigt på måndag nästa vecka.
I oktober sen får jag ett nytt jobbschema och allt och lite till som har med buss att göra blir väldigt annorlunda mot hur jag har det idag. Det blir att jobba på och lära sig nya saker och anpassa sig till allt nytt som händer. Lite läskigt känns det, men kul är det väl också att det händer lite annat än vad man är van vid. Hoppas man kan få löneförhöjning också.
Precis innan schemabytet så ska jag vara ledig några dagar. 28 september - 1 oktober är det nämligen Bokmässan i Göteborg.
Jag har redan nu börjat smygtitta lite på vilka seminarier som jag vill titta. Jag tror att det kommer att bli roligt. Tidigare år har jag ibland varit lite tveksam till om jag ska bry mig om Bokmässan. Jag har ju varit där i några år nu. Det har blivit lite tradition. Jag tvekar lite före, men varje år som jag har varit där så har jag hittills känt att det har varit jätteroligt. Efteråt fattar jag inte hur jag kunde vara tveksam.
Under detta året kan det bli fler utekvällar som kräver lite "cashflow".
Man får unna sig av livets goda saker ibland. Annars blir man lätt som en blomma som inte får vatten. Man vissnar liksom.
Stockholm vill jag ju också åka till. Minst en gång, helst två innan detta året är slut. Jag ska vara försiktig med att säga att det blir två gånger, men jag har ju haft som tradition i många år nu att jag kommer dit minst en gång per år. Det är väl en av dom få traditioner som jag vill vara noga med att hålla på. När jag åker upp spelar inte så stor roll. Bara det blir innan 2024.
Jag har ju ett sparmål med ekonomin för i år. Jag under detta året fått tänka om lite när det kommer till hur jag får loss extrapengar och hur mycket jag ska spara, men jag har sen länge haft en plan som jag håller i ganska bra. Jag har ju mer drömmar jag vill förverkliga och en vision om hur jag någon gång i en snar framtid vill ha det i livet. Det känns fortfarande möjligt och jag har absolut inte gett upp, mitt typ största projekt någonsin.
När det gäller konstprojektet så är det bara att köra på. Jag börjar bli lite tveksam om jag klarar ekonomiska mål som jag har med det för i år. Jag kanske klarar det, men missar jag målet så kommer jag nog ändå att vara nära att klara av det. Oavsett hur det går så kör jag nog på med detta även nästa år. Sen vet jag inte om jag orkar mer, men jag hoppas jag kan hålla motivationen uppe och nå det slutgiltiga ekonomiska målet som jag har med konstprojektet. Fast det är väldigt tufft. Når jag årets mål så är det bra, men då har jag ändå bara typ 15% av dom pengarna som jag vill tjäna på min konst. Öhh..
🏓🏓🏓
Nu drar ju pingissäsongen igång på allvar. Jag har ju inte tränat på några år, men jag har pratat med lite folk i Trollhättans BTK och jag har fått träningstider och vad som gäller inom den närmaste framtiden om jag vill vara med där och lira lite. Jag har bestämt mig för att i alla fall börja spela och sen får jag se hur det känns. Jag körde ju det första passet förra veckan. Motivationen är ju viktig. Man måste tycka att det är kul. Dessutom vill jag hålla mig skadefri. Känner man att man har väldigt ont någonstans eller har något form av skada, då är det tufft att träna på och komma in i det på ett bra sätt. Samma blir det ju om man inte tycker att det är kul att spela. Det kommer bara att kännas tungt och det kommer inte att vara värt att kämpa med det då. Motivation och hålla sig skadefri. Det tror jag är viktiga saker för mig om jag ska få ut det jag vill med pingisen. Jag tycker ju att det är roligt kolla på pingis fortfarande. Jag har nog aldrig varit mer intresserad av vad som händer runt om i världen än jag är just nu. Jag kan även kolla mycket gamla matcher som tex spelades för över 20 år sedan.
Jag kan titta hur mycket som helst på pingis och jag tror att jag kan vara hela dagar i en pingishall om möjligheten finns. Jag älskar pingis liksom.
Det är ju en bra början när jag nu har tänkt att börja träna själv igen, efter att jag inte har hållit i ett pingisrack på typ 6 år. Det också ganska bra fart på klubben i Trollhättan nu för tiden, så jag kan känna att det ska bli kul att få vara med där. Sen ska jag nog tänka på att ta det jävligt lugnt med detta. Nu börjar jag lugnt och fint. Känner på det och sen får jag se hur det funkar helt enkelt. Jag har inga stora förväntningar eller planer inför mitt pingisspelande. Jag ska tycka att detta är roligt när jag väl är igång och kör. Dessutom ska kroppen "hålla". Annars är det nog bara att sluta spela igen.
🏓🏓🏓
Jag tänker också på lite resor som jag vill göra i europa. Jag vet inte om det funkar för mig att ge mig ut redan i år. Jag kanske inte prioriterar det före Stockholm, men känner jag att det funkar så drar jag nog redan i höst eller i vinter. Jag skulle gärna vilja åka tillbaka till Prag igen. Där var jag ju 2018 och jag vet att jag sa till mig själv redan då att jag gärna vill åka tillbaka.
Jag har också funderingar på Bryssel, men jag får se vad det finns för möjlighter längre fram i år. Det blir nog inga resor utanför Sverige förrän nästa år. Men jag kan ju i alla fall ha lite tankar nu på denna typen av resor. Jag har även en tanke att åka till Thailand, men blir det av så blir det tidigast nästa år. Där har jag ju förövrigt varit två gånger tidigare. Varför inte köra en tredje gång. Möjligheten finns ju, men inte innan 2024. Jag är inte så säker på att jag bryr mig överhuvudtaget. Jag vill ju mycket annat, men man vet aldrig. Så som jag tänker nu kanske jag inte tänker om några månader. Då kanske man sitter på ett plan till Thailand igen. Även om jag inte planerar för en sådan resa just nu.
Men jag känner mig ju ganska färdigt med Sverige. Jag vill utanför mitt hemlands gränser och jag kan väl börja med europa och sen kör vi asien, om det finns möjlighet. Sen som sagt så kanske jag tänker annorlunda i framtiden. Det kanske blir fler resor i Sverige framöver också. Om jag kommer igång bra med pingisen nu så vet man ju aldrig vad det kan bli för resor. Fast jag ska vara försiktig när det kommer till pingis och hur mycket jag väljer att hålla på med det. Nu i början ska jag bara ta det jävligt lugnt.🏓
Jag kan fixa allt som jag vill göra inom en rimlig framtid. Det tror jag på. Det viktiga tror jag är att jag har en plan, innan jag väljer att göra någonting. Då brukar saker och ting ordna sig och bli riktigt bra när man väl väljer att göra nånting.
Släppa och tänka på annat.
Jag har dom senast dagarna känt mig väldigt glad och nöjd över att denna semester blev väldigt lyckad. Jag har fått gjort väldigt mycket och framförallt så är jag nöjd över att jag lyckades med min lilla dröm om att resa över hela Sverige. Dessutom gick
ju allt så bra.
När jag nu har klarat av det jag ville uppnå så är det en känsla som är svår att beskriva, men det är ju något som jag mår bra av i alla fall. Jag kan ju släppa detta nu och tänka på annat som jag i framtiden vill göra. Tidigare har jag lätt låst
mig vid tanken på Sverigeresor och på något sätt har jag blockat andra saker som jag också har velat göra. Nu släpper dom spärrarna också. Jag inser också att planering och förberedelser är viktiga för mig. Det är något jag tänker köra
på i framtiden. Jag vet att jag aldrig hade klarat av dessa resor på det sättet jag gjorde om jag inte hade kollat upp väldigt många saker innan och dessutom hade jag också alternativa lösningar. Typ: Om en sak inte funkar, då gör jag på ett
annat sätt istället. Dom alternativa sakerna var också välplanerade och jag tror att jag hade nytta av allting när jag var ute och genomförde resor, förra året och nu under detta årets semester.
Jag är också glad över att jag valde att åka lite mer i s.k. mellandagar. Det jag menar med det är att jag lyckades mer eller mindre undvika veckor och dagar där det kanske är någon festival eller andra typer av arrangemang som samlar väldigt mycket folk.
Det var skönt att slippa för jag kan tänka mig att det tex hade varit svårt att få tag på en parkering i Östersund om jag hade varit där under Storsjöyran. Jag ville ju heller inte vara i Visby under Almedalsveckan eller medeltidsveckan. Jag var ju
där efter Almedalen och före "medeltiden". Jag trivs ju bättre när allt är lite lugnare. På samma sätt tänkte jag när jag var ute och festade i Göteborg förra veckan. Jag valde en dag där jag kände på mig att det blir ganska lugnt. Så blev det ju
och jag var nöjd med den kvällen. Man kan säga att jag var ute och firade att jag hade förverkligat min dröm om att få resa runt i Sverige.
Jag är i alla fall som sagt väldigt nöjd att jag lyckades förverkliga min dröm om att: Nå en plats i varje landskap i hela Sverige. Jag har tänkt länge att jag bara ska klara det och den inställning tror jag man måste ha. Sen är ju
inte detta något märkvärdigt så. Jag känner ju folk som har varit ute och rest jorden runt ett par varv och kanske tagit en roadtrip genom i europa eller korsat massor av delstater i USA. Folk gör galna och häftiga grejer som är fan så mycket större
än sånt som jag väljer att göra, men jag jämför mig inte med andra. Jag "tävlar" bara mot mig själv och jag vill göra mycket av sånt som jag drömmer om och tycker är kul. Detta var en av mina drömmar och jag gjorde det på ett sådant sätt så att
jag blev nöjd. Jag mår bra av det och inget annat spelar ju någon roll om man inte skulle må bra.
Jag tycker att årets resor i Norrland och resan till Visby var roligare att göra än dom resorna som jag gjorde förra året. 2022 åkte jag buss till Åmål och Uddevalla, körde Vättern runt med bil och tog en bilresa runt i södra Sverige.
Jag besökte brorsan i Falkenberg. Det blev några utekvällar i Göteborg. Dessutom besökte jag Karlstad för en utekväll. Det blev en alkoholfri sådan eftersom jag även då körde bil.
Jag var ju också i Stockholm vid 3 olika tillfällen under 2022. Det är ju en stad som jag trivs väldigt bra i och jag har det lite som tradition att åka dit minst en gång per år.
Biopremiär för filmen: SÅ JÄVLA EASY GOING. Februari 2022. Nikki Hanseblad & Melina Paukkonen.
Sofia Dalén. Våren 2022.
December 2022.
I år har det inte blivit något besök i huvudstaden än, men tanken är att jag ska åka minst en gång mellan månaderna, oktober till december. Jag vill i alla fall göra minst ett besök innan 2024.
Jag är nu en man som har varit över hela Sverige. Sen kan man ju alltid hitta fel i det där och säga att: I Närke stannade jag bara för att tanka och Småland var jag bara inne i och vände och Lappland körde jag ju mest
igenom utan att egentligen uppleva nånting. Jag har ju "bara"varit i Visby och inte på hela Gotland. Jag vet personer som brukar påpeka sådana saker för mig när jag har gjort nånting som jag är stolt över. Jag skiter väl egentligen i vad
dessa ständigt återkommande kommentarer från ungefär samma människor. Jag bestämmer ju själv vad min dröm är och jag genomförde den på det sätt som jag trodde mest på. Jag tycker att jag har varit över hela Sverige och jag har varit i samtliga
landskap. Då är det det som gäller. Andra får säga vad dom vill. Vem fan bryr sig?
2022📸
2023 📸
Nu känns det bra att kunna släppa och sikta in sig på nya mål och drömmar som jag har i livet. Resorna i Sverige och på det sätt som jag ville genomföra dom är jag färdig med nu. Jag är nöjd och jag förverkligade min dröm.
Låtar som jag lyssnar på just nu.
Jag lyssnar mycket på musik varje dag. Jag lyssnar ofta på samma låtar under korta eller långa perioder. Om och om igen. Jag lyssnar tills jag tröttnar, men vissa låtar tröttnar jag nog aldrig på. Här är några låtar som jag har lyssnat på mycket varje dag det senaste tiden.
The 1975 - If You're Too Shy (Let Me Know)
Denna låten får mig att hitta något skönt lugn inom mig. Det är något magiskt denna låten som bara gör att det känns bra och känner ett behov av att lyssna på den regelbundet. The 1975 körde ju också på årets Lollapalooza. Låten och känslan kring den
höjer sig ju några nivåer till när publiken sjunger med. Coolt ju.
Daniela Rathana - Farstaglitter
Denna låten fastnade jag för direkt när jag hörde den första gången. Jag gillar många låtar med Daniela R, men denna är min absoluta "favvo". Jag tror mycket beror på hennes dialekt. Jag kan ju nästan dö för tjejer som pratar eller sjunger på Stockholmsdialekt.
Purple Disco Machine x Kungs - Substitution (Official Music Video) ft. Julian Paretta
Detta tycker jag är en bra låt och den gör att det blir lite fart på mig när jag grejar med nånting. Det är ju en rätt cool Musikvideo också.
Dagny - Same Again (For Love)
Denna låten med norska Dagny tycker jag är en skön och trycker nästan på den automatsikt när jag ser den på någon lista. Hoppas Dagny släpper mcyket Musik framöver med detta stuket på sin musik.
NOTD, Veronica Maggio - Occhi D’Amore
Denna låten älskar jag. Jag gillar nästan allt som Veronica Maggio skapar i musikväg. Jag har tappat räkning på hur många låtar jag gillar att lyssna på med henne.
Benny Benassi & Emma Muscat - M.I.A .
Cool låt. Cool Video. Jag gillade låten direkt från den första sekunden. Ofta behöver jag ju höra igenom en låt minst en gång för att jag ska gillade den. Men denna fastnar bara man trycker på play.
Cleo- Tjejerna, Tjejerna, Tjerna.
Det är lite "power" denna låten. Det känns som att den handlar om kvinnors rätt till att få vara fria och göra som dom vill. Det är ju coolt med kvinnor som kan leva efter det och bara följer sina egna drömmar.
Fricky - Nattbuss
Skön låt att lyssna på när man sitter uppe sent en kväll eller mitt i natten. Det känns nog skön att jobba till också under sena kvällar och nätter.
Q & A - Instagram
Jag roade mig med att köra lite frågor och svar på Instgram i går, och lite idag. Här kommer dom frågor som jag valde att svara på. dannebloggen heter jag på Instagram om ni inte följer och skulle vilja följa mig där.
2022
Sofia Dalén
Nikki Hanseblad och Melina Paukkonen
Jan-Ove Waldner
Greta Thunberg
Janne Josefsson
