Jag försöker bara ha jävligt kul. Jag gör som jag vill. Jag säger nej om jag inte vill. När man säger nej så blir ofta folk sura. Men om jag skulle säga ja för ofta  och gå med på att göra saker som jag innerst inne vet att jag inte vill göra, då kommer jag ju ganska snabbt själv att bli en sur och bitter jävel. Jag tycker jag ofta stöter på människor som inte bara kan acceptera ett nej. Jag kan inte ens i efterhand förstå vad jag skulle ha gjort eller sagt istället för att just få vissa människor att bara respektera och acceptera ett nej. Ibland vill folk ha en förklaring på varför jag säger nej och jag har kanske inget mer att säga. Jag behöver inte säga något mer. Jag vill inte förklara. Jag behöver inte förklara. Jag önskar många gånger att fler bara kunde fatta, men allt för många vill ha en förklaring och en del fattar inte hur mycket man än förklarar. Jag vet inget annat sätt då än att bara skita i det och göra som jag vill. Det viktiga är ju att jag mår bra. 

 

 Konstprojektet är en grej som jag har fått mycket skit för och vissa har blivit arga för att jag bara nämner att jag tjänar pengar på det. Man vil att jag förklarar av det går ut på och jag har sagt så många gånger att jag aldrig kommer att säga så mycket mer än att jag håller på med min konst och jag får in pengar på den. Jag tror inte att arbetet kostar mer än vad jag tjänar. Även med konsten är det många som inte verkar fatta att jag inte vill säga nånting. Jag är övertygad om att skulle jag börja berätta allt och bara låta allt lämna käften, babbla som en jävla "väderkvarn" om detta, så har jag sen minst tio personer efter mig som kommer att försöka göra allt dom kan för att förstöra detta för mig. Därför vill jag inte säga någonting och jag är i min fulla rätt att låta bli. Den rätten utnyttjar jag. Om jag ändå ska säga något mer som jag kanske inte har sagt tidigare (och som säkert provocerar också) så är det att varenda krona som jag får in på detta är skattefritt och går rakt ner i min egen ficka. Jag behöver inte hålla på och tjabbla med folk för att dra in pengar på detta. Jag skapar bara konst och levererar. Att jag ens började med detta berodde på att en kompis berättade för mig hur man skulle kunna göra och hon sådde liksom ett frö inom mig som jag började tänka vidare på. Min kompis berättade mer detta för mig som en saga, men jag spann vidare på det. Jag Kommer att dela med mig till henne på något sätt om jag lyckas med mitt konstprojekt. Jag vill att det ska vara rättvist, men det är jag som gör jobbet så de mesta tar jag bara själv och inte fan bryr jag mig ett skit om vad andra tycker. Dom vet ju inte ens vad jag gör.  Min konst vill jag inte visa förrän den är helt färdig och den punkten kommer jag aldrig att ändra mig. Där kan folk tjata tills "djävulen" själv kommer och löser av dom.