För några dagar sedan fick jag en utskällning. Jag tycker i alla fall att det var det eftersom denna personen på ett ilsket sätt verkade ha ett behov av att leta fel på mig, och för varje fel som hon påpekade så tog hon sig också tid att tillrättavisa mig. Hon tyckte massor med saker helt enkelt och jag kanske inte alltid höll med henne, även om jag förstår varför varför hon var arg. Många gånger kan jag tycka att folk har fel, men jag samtidigt kan dom få min fulla förståelse. Denna personen är ju egentligen mest arg på mig för att jag inte har velat släppa in henne i mitt liv. Hon kan inte hantera att hon en gång i tiden har blivit dissad mig och dom känslorna som kommer över henne, i samband med att hon kommer till insikt med att Jag aldrig kommer att bry mig om henne, så blir hon väldigt upprörd. 

 

Jag tar ju inte åt mig så mycket när folk bara skäller ut mig och sen inte ger mig utrymme att förklara eller bara lyssna på vad jag har att säga. Sådana människor vill i alla fall inte jag ha med något att göra. Så jag är ju bara glad att jag har dissat henne och utifrån mitt perspektiv så var det ju fullständigt självklart för mig att jag gjorde så. Sen om folk blir arga för att jag inte släpper in dom i mitt liv, det skiter jag i. Jag har ju min fulla rätt att säga nej till vem jag vill. Och även om folk skäller ut mig och säger att jag gör massor med fel, så behöver ju inte jag vara av samma åsikter som dom. Jag har ju rätt att tycka att det som folk skäller ut mig för är fel också. Sen fortsätter jag bara leva mitt liv och göra det jag gör, oavsett vad andra tycker. #fyfanförfolk

 

 En annan grej som folk ofta gnäller på mig om det är att jag filmar personer som kommer fram till mig på stan och äcklar sig och är uppkäftiga. Jag vet inte hur många gånger. Jag vet inte hur många gånger nu som folk säger till mig att jag inte får filma, eller att jag inte får filma utan deras medgivande och bla, bla. Jag skiter naturligvis i det och fortsätter att filma. Jag får ju filma på en allmän plats och jag brukar också säga till alla äckel att dom inte bestämmer vad jag får göra med min telefon. Dessutom filmar jag ju för min säkerhet. Ingen av alla dessa äckel ska ju i efterhand kunna säga att jag har sagt eller gjort något som inte finns på film. Dom kan ju naturligvis säga vad som helst, men om jag skulle behöva bevisa något så har jag ju allt på film. Dessutom har jag varit med om att vissa dumhuvuden har sagt att jag inte får filma dom, samtidigt står dom med sin telefon och filmar mig. Jag skiter ju i om folk filmar mig. Det får man gärna göra, men det blir ju lite motsägelsefull när någon som blir filmad av mig säger att ag inet får filma, samtidigt som dom själva tar fram sin telefon och filmar mig. 

 

Oavsett vad folk säger eller tycker så filmar jag egentligen bara för ett enda syfte. Om jag väljer att göra en polisanmälan mot någon av alla dessa äckel, då kan det ju vara fördel om man kan bevisa det jag säger. Dessutom frågar ju alltid polisen efter signalement och andra saker. Har jag fotat och filmat en person då kan jag ju berätta allt i detalj. Färg på kläder, utseende osv.. Det är ju inte så lätt att komma ihåg hur en person ser ut, men har man film och bild så behöver man ju inte komma ihåg någonting. Det är ju bara att titta på bilder och film och berätta vad man ser, rakt upp och ner. Man behöver liksom inte försöka minnas tillbaka så mycket. 

 

En sak som jag inte blir riktigt klok på det är att många ofta säger till mig att dom inte vill bli filmade och sen fortsätter dom att gå framför mig eller gå efter mig. Dom fortsätter att jävlas och framstå som efterblivna apor, trots att dom vet att jag filmar. Om du inte vill bli filmad och inte vill göra bort dig, då borde vem som helst kunan tänka att man ska lämna den som filmar ifred. Men man kan väl inte begära så mycket av folk som förmodligen inte har en fullt utvecklad hjärna. #fyfanförfolk

 

 

Jag hatar att ge upp mina mål. Jag har ju ett ekonmimål i år och jag får kämpa med mig själv för att hålla i sparandet och inte börja plocka ut pengar. Ibland känner man ju för att göra spontan grejer som typ bara ger njutning för stunden. Men nu vill jag tänka lite längre och därför väljer jag att spara och verkligen ge mig själv chansen att förverkliga min högsta dröm i livet. Jag har gjort en budget inför juni som jag känner kommer att funka och i slutet av denna månaden så kommer jag också över den första "spärren" i ekonmin och som jag typ har kämpat för sen i början av förra året.   

 

Men jag har ju andra mål för i år som handlar om resor och upplevelser. Jag har tänkt under större delen av året att jag nog måste släppa det mesta och mest fokusera på att spara pengar och leva gott hemma. Det är egentligen inget som känns fel för jag vill prioritera ekonmin framför mycket annat nu.

 

Men jag hatar ju som sagt att bara ge upp dom mål jag sätter upp och jag känner nu att jag ändå vill försöka sätta dom andra målen som jag har för i år och som jag redan i slutet av förr året bestämde mig för att försöka fixa. Jag behöver ju inte krångla till det och det handlar om två utlandsresor och kanske två andra typer av upplevelseresor inom Sverige. Jag vill bara inte ge upp det och säga att det inte går att både spara en större summa pengar och göra några resor. Jag vill ändå försöka. Sen är det ändå så att jag kommer att prioritera sparandet och funkar det iet att fixa något av de andra målen så kommer jag att ge upp dom. 

 

Sen känner jag ändå inet att jag behöver klara allt. Fixar jag bara sparandet så kan jag nog lätt acceptera att jag bara fixade 1-2 andra mål, utöver ekonimin. Däremot kommer det att kännas tungt om jag misslyckas med ekonomimålet i år också. Och då kommer jag också att ge upp den grejen för jag känner inte att jag orkar börja om på nytt en gång till. Det har jag gjort så många gånger nu, så det känns som detta är in sista chans att komma vidare och kanske nå den dröm som jag länge har haft med min ekonomi. 

 

Det som ändå känns bra är att jag känner en stor inre frid kring resandet. Jag har sen länge varit nöjd med resor och vad jag genom åren har fått uppleva. Jag är redan nöjd och det gör att även om jag aldrig någonsin skulle resa mer så är jag ändå nöjd med vad jag har gjort och jag har ingen känsla av att jag måste göra mer. Däremot känner jag mer att jag måste försöka sätta ekonmin som jag vill ha den. 

 

Men som sagt: Jag hatar att intebförsöka nå alla mål jag sätter upp. Jag har ju nu ett halvår på mig att sätta allt som jag tidigare har sagt till mig själv att jag vill fixa under 2026. I slutet på denna månaden så kommer jag över spärren. Jag har ett halvår på mig att fixa alla dom mål jag har. Det känns inte omöjligt, även om jag kommer att vara noga med hur mycket, och vad jag lägger pengar på.

 

Men jag kommer inte att ge mig. Jag tycker livet går ut på att försöka förverkliga sina drömmar. Så det är bara att leva på så mycket jag kan. Det viktigaste är att jag mår bra. Jag mår som bäst när jag inte jagar människor. Jag tror starkt på att bara göra min grej, och sen kommer jag att få rätt människor omkring mig som jag kan lite på och må bra av att jag har där. Nu är sommaren här och j jag gå in med bra energi och massor med kämpaglöd. 

 

 

 Man kan säga att jag är mitt i mitt strävande efter att fixa det sparmålet som jag har för i år. Det går bra och jag håller min budget och det klarar jag för att jag är noga och har tålamod. 

 

Ibland drabbas jag av någon slags abstinens. Ibland tänker jag att jag ska nalla på sparandet och försöka göra lite annat, men när jag räknar och tänker på vad konsekvenserna kan bli för sparmålet, så blir det lätt att övervinna den abstinens som för en kort stund kan känna. Abstinens är kanske ändå ett för strakt ord. Abstinens är väl egentligen när man drar ner på något eller slutar helt med sånt som tidiggare har varit beroende av. Så det kanske är fel ordval, men ibland kan jag känna mig rastlös och ju göra mer saker än vad jag just nu har möjlighet till. Pengarna finns, emn jag låtsas ju som att inget finns på sparkontot och så lever jag bara på det jag har efter att jag har sparat. Man blir lite snurrig i huvudet när man tänker på detta. Jag har pengar, men jag kan inet använda allt just nu. Gör ajg det så når jag inet målet för i år och det som också kan kännas lite tufft är att även om ajg skulle klara målet för 2026, så kommer jag ändå inet att vara nöjd. Jag missade ju förra årets mål. Jag hade behövt 4 månader till på mig och tanken är vä att jag ska ta igen detta 2027. 

 

Men just nu är det bara fokus på att klara av målet som ajg har med pengar för 2026. Kan jag unna mig något utöver det så kanske kjag kommer att göra det, men det förutsätter att jag vet att jag klarar av att spara ihop det jag vill ha under 2026. Dett finns liksom inget sen. Jag känner bara att jag måste fixa detta nu. Jag kommer nog aldrig att klara detta annars. Jag orkar liksom inte ta nya tag igen och det blir heller inte värt att kämpa med detta några år till. Så på sätt och vis blir detta min sista chans och det kanske också motiverar mig till att bara fortsätta vara noga och hålla på sparpengarna. Fast just nu tänker jag bara att jag inet har några pengar. Sista veckan i varje månad lägger jag bara undan och sen lever jag för det jag har kvar. Det som blir kvar är min lön. Den blir dålig och då måste man ju vara noga med att hålla budget. Sen har jag det väl ändå ganska bra i min vardag. Det går ingen nöd på mig, men jag tar det lugnt på hemmaplan, om man säger så.  

 

 

4. Fokus: Jag försöker hålla fokus på allt jag behöver göra för att nå mitt mål. Jag är försiktig med att göra för mycket annat av sånt som inte gör att jag kommer framåt mot ekonomimålet. Möjligheter kommer till mig hela tiden, men alla möjligheter är inte viktiga för mig. Allting förtjänar inte mig och jag är inte tillgänglig för alla människor som kanske vill få min uppmärksamhet och tid. Då lägger jag hellre mycket tid på mig själv. Min egen tid och vilan är viktiga saker för mig. Jag gör min grej och då märker jag att det ger mig den energi jag behöver för att jag ska orka jobba vidare mot dom mål jag har. 

 

 Egentligen så är det ju bara pengar som räknas, oavsett vad jag ska klara av. Jag är redan nu säker på att jag kommer att klara mitt sparmål som jag har för i år om bara fokuserar på att spara pengar varje månad och inte bry mig om flera av dom andra målen som jag har, som handlar om resor och coola upplevelser. Alltså mycket av sånt som går utanför allt jag grejar med i vanliga vardag. Skulle jag inte klara mitt sparmål om jag bara fokuserar på det och inget annat, då skulle det bara vara slarvigt och dåligt av mig. Jag skulle inte ens må bra av att bränna så mycket pengar när jag "bara" är hemma och jobbar och typ spelar pingis eller slappar med vänner och familj. Så egentligen funderar jag inet så mycket på hur jag ska göra för att lösa sparmlet för detta året. Jag vet exakt hur jag ska göra och allt med det känns lugnt just nu. Jag befinner mig i en ekonmiskt situation där jag kan spara ganska mycket pengar och ändå leva ganska gott på det som blir över efter att jag har sparat. Dessutom går mycket av allt jag tjänar extra pengar på ganska bra just nu. 

 

Det annars har funderat mycket på hittills i år, det hur jag ska klara alla andra mål som jag har satt upp, om jag samtidigt ska klara sparmålet. Det gick ju inte förra året och även om jag har dragit ner ambitionerna i år med färre resor och upplevelser så kan jag inte nu se att det kommer att funka. 

 

Jag tänker att om jag bara fokuserar på pengarna och inget annat så kanske dom där andra målen med resor och upplevelser löser sig. I slutändan är det ju pengar jag behöver ha för att klara vilka mål jag än har satt upp i år. Om jag bara är noga och konsekvent och gör med pengar som jag har tänkt, så kanske det går bättre än vad jag har planerat. Jag kanske lättare hittar en lösning på alla mål jag har för i år om jag inte lägger så mycket energi på andra saker än just pengarna. Löser det sig inte så gjorde jag ju ändå mycket förra året och i år kanske jag bara gör tvärtom. Jag sparar mer än vad jag bränner och sen kanske jag kan komma vidare med ekonmi på det sättet som jag länge bara har drömt om. Jag är rätt säker på att det kommer att vara värt det i slutändan. Jag tycker också att detta året redan har gått ganska fort. Snart är ju våren över också och då har jag ju kommit halvägs med mitt ekonmimål och jag tycker inte det var längesedan jag firade nyår. 

 

Det känns mest rätt att bara fokusera på pengar. Jag kommer ju ändå inet ifrån att det är pengar jag behöver om jag ska fixa alla mål och drömmar som jag har. Det krävs ju alltid, oavsett hur  än vänder och vrider. Det är enbart med pengar som gäller. Då kanske det är bättre att bara lägga fokuset där och inte bry sig så mycket om något annat? 

 

 Nästa vecka är det ju en del jobb med mina pengar igen, även om mycket av allt jag vill göra redan har börjat komma på plats. Det känns skönt att allt hittills har gått så bra under februari. Det är ju bara att hålla i allt över helgen nu och sen är det full fokus på ny budget och allt annat som har med mina pengar att göra. 

 

Stuntals under denna månaden så har jag tänkt att jag ska göra något bättre med ekonmin än vad jag har satt upp som mål för detta året. Jag fick någon tanke att om jag gör allt jag kan för pengar just nu och kanske maxar sparandet så kommer jag att ha nytta av det jag gör nu, om några månader.  Det blir lätt attt jag tänker så, men om jag stannar upp och tänker efter lite så var det ju detta tänk som jag tror var en av anledningarna att jag misslyckades med mina ekonomiska mål under förra året. Någon gång måste jag ju lära av mina misstag och inte bara försöka med samma saker år efter år. Det funkar ju uppenbarligen inte eftersom nu inte har kommit längre. Det som känns mest rätt att göra det är att bara vara och leva i nuet och göra precis vad jag kan här och nu, utan att fundera på vad jag skulle kunna göra för att det ska löna sig till tex sommaren eller hösten. 

Grejen är att om jag redan nu tänker för mycket på vad jag skulle kunna göra när ekonomin går bra och inte fokuserar på att bara klara av det jag satte upp som mål från början, då tror jag inte att jag orkar kämpa med pengar och ta rätt ekonomiska beslut som tar mig framåt i detta. >Drar jag på för stort för stort så blir det lätt att jag inet lyckas med nånting. Man orkar liksom inte hålla uppe det där om  man hela tiden tänker att man ska göra allt på min maximala kapacitet. Vad det något jag sa till mig själv inför detta året så var det ju att jag inte skulle dra på sför stort, utan bara lägga mig på en nivå som jag känner att jag nästan inte kan misslyckas med. Jag drar ner ambitionerna, och klarar jag av år 2026 års mål, så blir ju det 100% bättre än vad jag gjorde förra året. När jag tänker så då blir det också mer motiverande att greja med ekonmin och jag tror att det kommer att bli lättare att få till något som funkar för varje månad, oavsett om ekonmin går lite sämre ibland. Det går liksom inte att ligga på max hela tiden. Det kommer bara att göra att jag mår dåligt över allt som jag förmodligen misslyckas med och sen orkar man tillslut inte bry sig när man inser att allt bar ablir för stort för mig. Då är det ju bättre att göra lite mindre och få till något bra av det. 

Det jag verkligen ska tänka på är att göra vad jag kan i nuet och inte fundera över vad jag skulle kunna göra nu för att det ska bli bra sen. Jag ska heller inte fundera tillbaka på vad jag kunde ha gjort istället. Det är bara nuet som gäller. Om något ska bli bra så tror jag stenhårt på att det är i nuet som man ska vara fokuserad på. Det är ju i nuet som det dyker upp hinder som man behöver hitta sätt att ta sig över och möjligheter som man tydligt kan se. Många eventuella problem tror jag inte att jag kan lösa om jag planerar för långt fram i tiden. Det finns så mycket med framtiden som man inte vet något om och nuet är väl egentligen det enda man kan veta något om. Allt detta vet jag ju sen långt tillbaka. Men det är tydligen bara jäkligt svårt att leva efter. Nu ska jag fan göra det. Det finns inget sen längre och jag tjänar inget på att titta bakåt. Det är bara nuet som gäller. 

 

 

Jag fortsätter blogga även in i 2026. Jag har alltid sagt att jag kommer att fortsätta med bloggandet så länge jag tycker att det är roligt att skapa inlägg och publicera. Den dagen jag känner att detta inte är roligt längre, då kanske jag väljer att lägga av. Eller så kanske jag hittar någon annan typ av arbetsmetod för att jag ska fortsätta tycka att det är kul att jobba vidare med min blogg. 

 

Det som jag gillar bäst med min blogg det är att den hjälper mig att stanna upp lite och tänka efter. När jag sätter mig ner och bloggar så brukar mycket runtomkring bara försvinna och jag tänker och lägger bara mina tankar på sånt som jag vill att mitt blogginlägg ska handla om. Det är en skön känsla att vara i när man samtidigt sitter och skriver. Det är kul att blogga och Dannebloggen har många gånger fått mig att må bra. Även om jag ibland skriver om händelser eller andra saker som för mig kanske inte alltid är så roliga så mår jag ju ändå bra när jag skriver ut sånt som jag tänker på.

 

Det är bara att fortsätta köra på. Jag mår ju bra av detta och innerst inne så tycker jag att det är roligt att blogga. Jag behöver inte känna mer än så för att jag ska låta bloggen leva vidare. 

 

 

 

 Idag fyller min blogg 17 år. Det känns helt sjukt att jag har hållit på så länge och jag har inga planer på att sluta än. Som jag känner nu så vill jag i alla fall blogga i minst 3 år till. Det kan väl vara coolt att ha haft en blogg i 20 år.

 

Jag har ibland tänkt var jag hade varit i livet idag om jag aldrig hade startat min blogg. Vad hade varit annorlunda? Alla dessa tankar kan jag ju inte veta så mycket om, men jag ångrar inte att jag startade min blogg för 17 år sedan. 

 

Jag har lärt mig mycket och jag har säkert fått uppleva saker som jag inte hade fått vara med om, utan Dannebloggen. Allt kanske inte alltid har varit positivt, men jag tycker alltid att det har varit roligt att blogga. Det roliga med att blogga väger över sånt som kanske inte alltid har varit så kul att behöva utstå p.g.a. Dannebloggen. Så känner jag och dessutom är det väldigt få inlägg som jag ångrar att jag har skapat under dessa 17 år. 

 

Jag kommer att fortsätta blogga. Jag kommer att fortsätta med detta på det sättet som jag vill jobba på med bloggen. Jag bryr mig inte om vad andra tycker eller säger. Jag har sen länge slutat att tänka på vad andra tycker om allt jag gör. Jag gör som jag vill och bloggar om vad jag vill. Det kommer alltid att finnas folk som klagar, oavsett vad jag väljer att göra. Därför gör jag som jag vill, även om jag vet att vissa blir provocerade. 

 

Jag har två olika blogginlägg i tankarna. Inget av dom känns så roliga att skriva och tänker jag efter så vet jag att ajg har skrivit om dessa saker förr. Jag kommer bara att upprepa vad jag tidigare har sagt och det är så tröttsamt. Sen känns det ju också för jävligt att man inte bara kan få slippa bli utsatt för vissa saker. 

 

Detta blogginlägget hade jag tänkt skulle handla om alla dessa människor som de senaste två veckorna har tagit på mig på ett sätt som jag inte har tyckt känts helt ok. Men skriver jag om detta igen så kommer jag ju bara att upprepa vad jag har skrivit i ett annat blogginlägg för max ett år sedan. Jag vet inet exakt när det var, men nu säger jag bara att flera personer har den senaste tiden tagit på mig på ett sätt som jag inte har gillat. Det känns obehagligt, men jag vet sällan vad jag ska säga när det händer. Det är svårt att bara säga ifrån, men jag måste väl börja göra det och verkligen säga ifrån när det inte känns ok. Det är väl inte svårare än så egentligen, men ändå säger jag inet så mycket när det händer och jag känner att jag inet gillar det. Mer än så ska jag inet skriva om det nu för då upprepar jag mig bara. Jag skriver ett nytt inlägg om detta när det händer igen och när ajg den gången har sagt ifrån på ett sätt som inte ens en idiot kan missuppfatta. Jag vill inte att alla tar på mig. Vissa får det, men många får det fan inte och jag måste nog börja säga ifrån bättre och inte bara stå eller sitta och vrida mig och känna obehag. 

 

Det andra blogginlägget som jag tänkte skriva hade jag tänkt skulle handla om alla dessa värdelösa jävla nollor som kommer fram till mig på stan och bara vill jävlas rent allmänt. Jag gör ju som jag alltid gör när detta händer: Jag filmar med telefonen och sen säger dom som blir filmade att jag inte får det, men det skiter ju jag i. Jag fortsätter filma i alla fall och det spelar ingen roll vad folk säger eller hotar med. Ju mer dom pratar med mig, ju mer gör dom bort sig framför kameran. 

 

Detta är ju också något som jag har skrivit om tidigare och skulle jag skriva ett inlägg om alla tankar jag har kring detta, så skulle jag ju åpterigen bara upprepa va jag tidigare har sagt. Jag säger bara: Vill du inte bli filmad av mig...jävlas inte med mig då.

 

Jag kommer säkert i framtiden skriva blogginlägg om alla dessa människor gör saker mot mig som jag helst bara skulle vilja få slippa. Men just nu har jag inte så mycket jag vill säga om det. Jag ska nog tänka lite mer och inte skriva i de stunder då jag är som mest förbannad över vad jag har blivit utsatt för. Så är det ju lite just nu och jag gör därför klokast att vänta tills jag har lugnat mig. Eller bara gjort något åt saken som faktiskt hjälper. 

 

 

 

Jag har flera s.k. kategorier på min blogg där jag ibland lägger vissa typer av inlägg. Detta inlägg kommer tex hamna i kategorin: Dannebloggen. Dom flesta inlägg som jag publicerar hamnar automatiskt i kategorin: Allmänt. Ibland lägger kategorier utöver den som det automatiskt hamnar i. 

 

Jag tycker att jag har ganska bra ordning på min bloggande när jag ibland lägger vissa inlägg i mer kategorier än just: Allmänt. Gör man något utöver det ovanliga som man väljer att blogga om då kan det ju vara roligt att lägga det inlägget i någon kategori som kanske sticker ut lite från just det vanliga. Det blir också lättare för mig att hitta när jag vill titta tillbaka. 

 

Ibland kan jag känna när jag bloggar under kategorier att jag rör ihop det och oftast när jag känner så, då väljer jag att avsluta just den kategorin och sen skapar jag en helt ny och fräsch. Ibland tänker jag när jag skapar en kategori att jag ska bara hålla den "levande" i ett visst antal år, och efter en viss tid så lägger jag inga fler inlägg i just den tidsbestämda kategorin. Jag har en kategori som heter: Sweden 2022 & 2023. I den kategorin vill jag ju bara ha inlägg som handlar om resor i Sverige som jag gjorde under just 2022 och 2023. Så den kategorin har jag därefter stängt. Så känner jag att jag behöver greja och tänka med min blogg annars rör jag till det för mycket jag jag vill försöka ha lite ordning och reda, även om jag kanske inte bryr mig jättemycket om det blir lite kaos på olika inlägg också. Bra för mig är nog ändå om jag efter en tid väljer att avsluta en kategori och bara bestämma att nu lägger jag inte fler inlägg under vissa specifika kategorier. Det känns liksom för "grötigt" att försöka sortera upp och lägga flera olika inlägg under samma kategori, under en allt för lång tidsperiod. Man vill ju ibland hitta på något nytt liksom. 

 

Två kategorier på min blogg som jag inte riktigt än har klurat ut skillnaderna på är: Luxury och Deluxe. Man kan väl säga att tanken som jag har med dessa två kategorier är att jag ska lägga blogginlägg under dessa, när jag gör något som är utöver det vanliga. Kanske lite mer speciella tillfällen. En likande kategori som finn spå min blogg och som jag först skapade var kategorin: Bubbel. När jag först skapade den kategorin så var det tänkt att jag skulle lägga upp bilder och skriva om stunder då jag drack champagne eller sprutade bubbel. Jag var ju inne i en period där jag gjorde en del sånt och ibland valde jag att blogga om det Efter ett tag så blev den kategorin mer av de inlägg som handlade om när jag träffade någon kändis, mest i Stockholm. Jag slutade 2020 att lägga inlägg i den kategorin och då skapade jag istället en ny som då hette Deluxe och den har jag inte avslutat än. Däremot har jag också skapat en som kategori som heter Luxury (lyx)  Den kategorin kom till 2024 och tanken med den var att jag ska skriva om saker och lägga bilder på sånt som inte bara är utöver det vanliga som jag gör, utan allt som kostar och som jag kanske ser som lite extra lyxigt ska ligga i den "lyx- kategorin istället för Deluxe. Eller om man ska krångla till det, den kategorin som jag först kallade för bubbel. Tanken med Luxury ska vara sån som jag tycker är 10 av 10 liksom. 

 

Som det känns nu så har jag lite rört ihop dessa kategorier, men jag tänker nog ändå köra på och låta båda kategorierna vara levenade ett tag till. När det sen blir lite för "grötigt" så får jag väl skapa en ny kategori igen där jag lägger likande inlägg som nu finns i: Bubbel, Deluxe och Luxury. Den får väl då heta LuxuryDeluxe. Jag kanske inte tar detta så allvarligt. Jag skapar inlägg och sen får väl min innersta känsla bestämma vad jag väljer för kategori på inlägget. Man ska nog inte krångla till det. Jag tänker att om jag träffar någon kändis och väljer att berätta det så kan väl det ligga i Deluxe. Skulle jag av någon anledning i framtiden sätta min fot på Grand Hotel i Stockholm igen så känns det ganska självklart att kategorisera det som Luxury. Om jag nu väljer att blogga om det. Allt väljer jag ju inte att visa så att alla kan se. Som den gången jag dejtade en kändis som jag är rätt säker på att alla som läser min blogg vet vem hon är. Jag valde då att inte blogga om det eller visa nånting av det. Men hade jag gjort det så vet jag inte i vilken kategori jag hade lagt ett sådant inlägg. Det känns väl också lite för privat för att dela med sig av, även om jag kan känna mig lite stolt över att jag fick träffa denna person på det sättet som jag fick. Luxury eller Deluxe? Dom två kategorierna på min blogg får i alla fall leva vidare. Hur rörigt det än blir. Däremot kommer alla resor som jag har tänkt att genomföra i år ligga i en ny kategori som jag inte har skapat än. Jag har också tänkt att lägga allt från Bokmässan 2025 och i några år framåt i en egen kategori. Så lite mer ordning kommer jag väl att få på min blogg. Allt gör jag mest för min egen skull för att jag lätt ska kunna titta tillbaka, utan att behöva leta så in i helvete efter allt som jag skapar. Sen om det funkar och känns som jag vill, det vet jag inte, men jag gör vad jag tycker känns bäst för mig och mitt bloggande. 

 

 

Jag fattar ingenting! Under en ganska lång period nu så har jag sett hur antalet människor som är inne på min blogg bara har skjutit i höjden. Det har ökat med mer än 100%. Jag fattar inte vad det beror på och jag känner väl heller inte att jag har något behov av att få veta. Men jag är ju nyfiken av mig så det hade varit kul att veta vad det är som lockar folk in på min blogg nu. Jag kämpar ju mest med jobb och mitt sparande av pengar och det skriver jag ju också en hel del om. Jag fattar som sagt ingenting, men jag känner inte heller att jag behöver fatta. Det som det är liksom. 

 

 

Igår hade jag en ganska tuff dag med mycket att göra. Jag var ledig från jobb, men från tidigt på morgonen till ungefär 22:00 på kvällen så grejade jag med något hela tiden. Det ena avlöste det andra. Jag hade massor med ärenden på stan. Jag skulle skicka och hämta paket. Jag behövde shoppa lite. Jag satt hemma och bokade saker för framtida grejer. Min chef ringde om nånting. Flera andra personer ringde mig om både det ena och det andra. Jag pratar ju inte ofta i min telefon och det är heller inte ofta som folk ringer till mig. Dom flesta kontaktar mig på andra sätt, men igår hann jag knappt avsluta ett samtal innan det ringde igen. Lite överdrivet kanske, men jag hade fler samtal på telefonen igår än vad jag brukar ha på en hel månad.

 

  Jag förberedde också lite inför helgens jobbande med b.la med matlådor. Jag hade tvättstugan under kvällen och jag försökte få grepp om fler resor och upplevelser som jag har tänkt att göra längre fram. Jag har ju gjort en ganska tuff budget inför maj månad. Frågan är om jag klarar det, men det gör inte så mycket om jag inte fixar sparandet som jag nu ändå ska försöka mig på. Jag ligger typ två månader före med pengar. Jag kan "nalla" på sparkontot fram till augusti och ändå ligga rätt så att jag klarar det slutgiltiga målet som jag vill sätta i december. Jag vill liksom få upp lite fart på detta och när allt den senaste tiden har gått så klockrent bra ekonomiskt så känner jag att jag vill utnyttja det på ett sånt sätt som jag tror är optimalt för mig. Detta var vad jag kunde göra nu och då gör jag så mycket som jag faktiskt tror att jag i slutändan klarar av. Hur jag exakt ska göra i slutet på maj, vet jag inte exakt nu, men klarar jag att hålla denna budget som jag har satt upp nu, då finns det ju enorma möjligheter framöver. Då kommer jag liksom  över den där jävla spärren som jag vet att jag tidigare har tjatat om i minst 30 andra blogginlägg genom åren. Fan va svårt det ska vara att nå ändå fram med vissa ekonomiska mål, men nu har jag gett mig fan på att det ska gå och då hoppas jag att det gör det också. Detta året har ju också min konst räddat min budget vid ett flertal tillfällen, så den är jag glad för att jag tidigare kämpade som fan med. Trots att många hånade mig och gjorde sig roliga över det där på min bekostnad. Jag är glad att jag följde min egen magkänsla och fullständigt sket i vad andra negativa "grinkukar" sa till mig om min konst. Jag kan ju nu dra nytta av detta när det kommer till att förverkliga drömmar som jag har. 

 

När det gäller resor och andra upplevelser så minns jag att jag har skrivit ett blogginlägg för inte så länge sen, där jag då sa att jag kände mig ganska säker på vart jag vill åka på mina 4 utlandsresor som jag har tänk att göra. Fast jag helgarderade mig väl också och sa att jag får räkna med att jag kan ändra mig många gånger till innan jag faktiskt har bestämt mg. Nu är jag inte riktigt lika säker. Jag har ändrat mig igen efter att ha kollat upp saker och ting mer.  Jag är säker på första resan och den andra, men 3:an och 4:an hinner jag ändra flera gånger om. Så är det nu. Jag har vissa upplevelser i Sverige också som jag vill göra och dom har jag känt mig säker på sen länge. Där är ju bara problemet att jag inte riktigt vet hur jag ska få till dom. Jag vill ju trots allt göra 4 utlandsresor och spara en ganska stor summa pengar. Hur mycket mer går att göra egentligen? På något sätt tror jag på detta och jag ligger ju före ekonomiskt så på något sätt borde detta funka. Men är det något jag har lärt mig genom åren nu så är det att jag inte kan ta ut något i förskott när det gäller mina sätta att greja med att förverkliga mina drömmar.  Men jag vill heller inte detta för det skulle kännas mycket tyngre för mig än vad andra saker har gjort som jag tidigare har misslyckats med. Jag har liksom inte mer ork och tid att kämpa med att klara saker och ting. Jag vill bara få dom gjorde. Livet för mig går ju trots allt ut på att jag ska leva för att förverkliga mina drömmar. Samtidigt som jag ska må bra och göra min grej. 

 

 

 

Min blogg och mina andra sociala medier lever vidare. Jag fortsätter att köra på med allt in i 2025 också. Något som jag har varit nöjd med under detta året när det gäller mitt bloggande det är att jag har publicerat inlägg om sånt som handlar om vad jag gör i nuet. Jag har inte tänkt och skrivit så mycket om sånt som har varit. Det känns som jag har bearbetat mycket av sånt som har varit klart. Jag har heller inte delat med mig så mycket om mina tankar på vad jag ska göra i framtiden. Jag har försökt att mest dokumentera det som händer i mitt liv, här och nu. 

 

Det finns massor med inlägg från 2023 och bakåt där jag skriver och funderar över sånt som har varit, men i år har jag släppt de mesta av sånt. Jag tycker det själv i alla fall.  Jag ska inte säga att jag aldrig skriver och funderar bakåt eller framåt, Jag kanske också i framtiden väljer att visa min självbiografi som jag skrev för några år sedan. Jag mår inte alltid dåligt över att reflektera över saker som har varit, men jag vill inte fastna i sådana tankar och överanalysera. Jag har känt under 2024 att jag är mer färdigt med sånt. Jag vill bara leva och vara i nuet. Det är bättre för min kreativitet. Dessutom tror jag att det är så att är något är tillräckligt bra av sånt man tidigare har gjort så behöver jag inte berätta. Folk får veta ändå på olika sätt om något är så bra så att många blir intresserade av det. När det gäller sånt som man har varit med om och som jag känner har varit jobbigt, så har jag nog bearbetat detta klart. Jag bryr mig inte så mycket om något av all skit längre. Sen kan jag ju må dåligt ibland för saker som har varit. Det förvinner aldrig helt, men jag har nog lärt mig leva med mycket och för de mesta mår jag ju bra. Det tycker jag och bloggen har nog genom åren hjälpt mig att må bättre och bättre. Skriver man bara ärligt vad man innerst inne tycker och känner så tror jag att jag mår bra av det. 

 

Jag vill fortsätta blogga. I alla fall några år till. Jag upplever att jag alltid har mått bra av att ha Dannebloggen och jobba på med den. För mig är den bara bra för min personliga utveckling. Jag har kommit till väldigt många insikter om mig själv och vad livet egentligen handlar om. Dessa insikter hade jag nog aldrig ens börjat fundera kring om jag inte hade haft bloggen. De mesta har jag mått bra av att komma till insikt med. Det är ju det viktigaste av allt. Att man mår bra. Annars spelar ju inget annat någon roll överhuvudtaget. 

Nu är det klart! Nu kan jag inte göra mer. Alla pengar ligger på plats och jag är nöjd med hur jag fick till min ekonomi under detta året. Jag klarade inte av just det målet som jag hade satt upp inför 2024, men jag känner att jag gjort precis allt jag har kunnat och orkat med. Målet jag först hade var liksom inte rimligt. När jag kom till punkten att jag accepterade att dra ner ambitionerna lite så fick jag l ny energi. Jag insåg att om jag bara gör så gott jag kan och följer min innersta övertygelse så kommer jag inför 2025 ha mer pengar att röra mig med i månaden, än vad jag någonsin har haft tidigare. Vis snackar dubbelt så mycket än vad som har varit normalt för mig.  Nu har jag nått det målet och jag är jättenöjd! Framöver kommer jag att kunna göra en budget som ger mig möjligheter att unna mig mycket mer av sånt som för mig är utöver det vanliga. Det känns bra och samtidigt lite skönt pirrigt inom mig. 

 

 

Jag kommer att fortsätta att leva för att jag ska förverkliga sånt jag drömmer om och jag har ju också en vision som jag i alla fall tänker sträva mot så länge jag lever. Jag kan nu börja titta på saker att göra som jag typ bara har kunnat drömma om förut. Nu kan jag mer än tidigare leva i min dröm, även om jag har långt kvar till den vision jag har. Min vision är ju min högsta dröm i livet och når jag den så kan ju sluta kämpa med allting.

 

 

 

 

 

 

Idag fyller min blogg 16 år. Det betyder att jag startade just denna bloggen för 16 år sedan. Jag kommer bara att fortsätta att blogga. Sen 2020 har jag haft som mål att jag ska publicera nya inlägg varannan dag på bloggen. Det är en ganska skönt arbetssätt. Det blir lagom mycket jobbande med min blogg och samtidigt håller jag Dannebloggen levande med ständiga uppdateringar, utan att känna press från mig själv kring skapandet av nya blogginlägg. 

 

Jag tycker fortfarande det är roligt att blogga. Jag har ju också genom åren mått bra av det. Dessutom känns det väldigt bra att jag idag inte ångrar speciellt mycket av allt som jag har publicerat på min blogg genom åren. En princip som jag är väldigt nöjd med och som jag har försökt vara noga med att hålla mig till under alla 16 åren, det är att om jag är det minsta tveksam inför en publicering av nånting så väljer jag att INTE publicera. Med detta tänket så får jag för mig att jag håller mitt skapande på bloggen på en bra nivå.  Jag går inte över mina egna moraliska gränser med mitt skapande av blogginlägg när jag alltid inför varje publicering är helt säker på att jag vill publicera att det är rätt att publicera. Jag kan stå för allt jag publicerar och har publicerat. Med många inlägg som jag har publicerat genom åren så kanske jag inte skulle kunna stå för dessa inlägg om jag publicerade dom idag, men jag kan i alla fall stå för allt jag har lagt upp, oavsett när. Jag kan idag säga: Jag kanske inte tycker likadant nu som jag gjorde då, men jag kan erkänna och stå för att jag tyckte något annat då. 

 

Jag har också sett mitt bloggande som ett sätt att upprätthålla min yttrandefrihet. Jag anser att yttrandefrihet handlar om att vem som helst får lägga upp en text eller likande på ett forum där man till stor del styr innehållet helt själv.. Jag skriver och skapar vilket innehåll jag vill och sen har jag själv rätten att välja om jag vill bry mig eller inte om vad andra tycker om sånt  jag har skapat. Samtidigt tar jag mig ofta rätten att ta bort innehåll som andra människor går in på mina plattformar skriver eller skicka till mig. Jag har många gånger genom åren märkt hur jäkla lättkränkta vissa människor blir när dom inte får synas eller får svar av mig när dom tex skriver en kommentar i mitt kommentarsfält på bloggen. Det har hänt att vissa har gapat om deras rätt till yttrandefrihet och tycker att det är fel av mig att säga att jag utnyttjar min yttrandefrihet samtidigt som jag inte låter andra komma till tals. 

 

 

 

Pengar, möjligheter och vad jag ska göra för att komma vidare från där jag är nu.  Allt detta har varit de som har gått runt i mitt huvud. Det som känns bra med detta just nu är att jag är nu ganska säker på att jag kommer vidare och närmare dom mål jag har med min ekonomi. Eftersom det känns som jag har stått och stampat på samma ställe under de senaste månaderna så mår jag ganska bra nu när jag är 99% säker på att jag kommer vidare och sätter mig själv i ett bra inför 2025. Jag kommer nog att kunna avsluta detta året på ett sätt som jag kommer att vara nöjd med ekonomiskt. Det känns bra och det känns lätt att tänka positivt kring inför framtiden. 

 

Under OS i Paris så skrev jag ju ganska mycket om pingis i olika blogginlägg. Något som förvånade mig var att jag då hade dubbelt så många mer "bloggbesök" per dygn än vad jag normalt brukar ha. Jag har egentligen inte funderat så mycket vad det berodde på. Jag har bara konstaterat att det var så och det var inget jag hade väntat mig på förhand. Jag tänkte nog mer att skriver jag mycket om pingis så kommer statistiken att gå ner under det normala. Där ser man vad fel man kan ha ibland.  

 

För över 10 år sedan så gick min statistik för antal besök per dygn ner med över hälften. Jag räknar liksom stabila besök. Bloggar var ju mer hett förr och sen dog det liksom ut och då märkte man av det ganska tydligt i antal besök per dygn. Jag tyckte inte det var så konstigt. För min del kom den där nedgången, men sen låg det kvar på samma antal stabila besökare år efter år. Det har liksom inte gått ner mer och mer. Det gick ner en gång med över hälften och sen låg det kvar. Däremot har rekorden kommit efter den stora nedgången. Rekord i antal besök hade jag vid ett tillfälle 2016 och vid sen blev det en gång 2018 också. Vid både tillfällena hade jag varit i Stockholm och träffat lite kändisar och bla, bla bla. Det var inget som förvånade mig med tanke på vilka jag träffade och så. 

 

Något som däremot förvånade mig när det började blogga det var allt hat och tjat om att jag inte lagade min mat själv. Jag hämtade ju mat, eller satt ute på restaurang och åt. Idag är det ingen som gnäller eller har åsikter om det, men för 10 år sedan eller mer, då var det ett jävla liv på alla möjliga människor och då var det inget som jag var beredd på när jag startade min blogg och ville visa upp hur jag lever i min vardag. 

 

Folk  yttrade åsikter som att jag måste lära mig laga egen mat. Det jag äter är onyttigt och att jag skulle kunna spara mer pengar på att laga egen mat istället för att äta ute varje dag. Folk kunde skriva att jag inte skulle lägga upp maten på en tallrik och inte visa den liggandes i en folielåda. Jag säger inte att alla hade fel, men varför bry sig överhuvudtaget? Jag fattar väl att det kostar mer att inte laga sin egen mat, men jag ser det som att jag betalar för att slippa laga mat. Jag kan laga egen mat, men jag är inte så intresserad av det. Ibland kan jag tycka att det är roligt att greja med matlagning, men det är inget jag vill bry mig om dagligen. Men många har genom åren tyckt att jag ska göra det. Sen om min mat ligger i en folielåda och inte på ett tallrik så spelar väl det ingen roll överhuvudtaget. Så varför gnäller ens en enda människa om det????

Det kunde sitta folk i vissa poddar och prata om att fel dom tyckte det var att jag inte lagade min egen mat och hur ohälsosam den maten är som jag visar upp att jag äter. Det gick till och med så långt att två personer bestämde sig för att komma hem till mig laga mat åt mig, i mitt kök. Dom tjatade också om att jag måste laga mer mat själv och sluta äta mat som jag inte lagar själv. Jag funderade mest på varför folk så jäkla överdrivet mycket om detta med min mat och att jag inte väljer att laga den själv. Hur orkar folk bry sig och dessutom vara skitförbannad över det. 

 Jag brydde mig inte så mycket om allt babbel från folk och jag tyckte väl också att det efter tag blev lite roligt att folk kunde bli så arga över mina matvanor och att jag inte valde att stå hemma i köket och leka kock. Jag tänkte också att tror de som skriver arga kommentarer och meddelanden till mig på fullt allvar att jag kommer att sluta äta ute och börja laga mer mat, bara för att jag blir hatad för att jag väljer att inte stå vid spisen? Jag skiter väl i vad alla tycker? Jag gör ju vad jag vill för mina pengar och om folk blir arga för detta så säger det mer om dom än vad det gör om mig. Många var säkert också avundsjuka på att jag hade råd med unna mig mat som jag hämtar eller sitter på restaurang och äter. Många tycker nog inte att det är så roligt att slita med matlagning eller varje dag tvingas äta det som tex frugan lagar. Man vågar kanske inte säga till sin partner att hennes mat smakar äckligt. Man biter ihop och fortsätter vara sur över den skitmaten man tvingas äta för att man har inte råd med något bättre. Jag kanske blev den personen som många av dessa människor tog ut sin frustration på. Så på ett sätt så kan jag kanske förstå vissa människors ilska över mina matvanor. 

 

Oavsett vad allt berodde på så var detta tjatet som jag fick höra i flera år ingenting som jag hade väntat mig när jag började blogga. Jag trodde heller inte att alla dessa arga människor skulle hålla på och påpeka detta under en så lång period som det faktiskt pågick, men så var det  och ett tag kan jag erkänna att jag tyckte att det var lite roligt att folk blev provocerade av att jag unnar mig mat som jag inte lagar själv. Just detta med min mat har nog det "ämnet" som folk genom åren har varit mest arga på mig för när man tittar tillbaka på vad folk har skrivit till mig genom åren. Själv skrattade jag mest åt det och tyckte det var ganska roligt att folk orkade bry sig om vad jag äter. Ibland skrev jag jag meningar som jag visste skulle provocera. Typ: Under denna veckan har jag inte lagat någon mat själv överhuvudtaget. Jag har bara låtit andra laga maten åt mig och betalat som fan för det. Förr tog det inte ens 5 minuter innan jag kunde få arga kommentarer för att jag skrev så. Tack och lov har jag tiderna och folk förändrats. Nu är det ju ändå 2024 och folk provoceras av helt andra saker än vad jag äter och vad jag har matkostnader. Sen kanske jag lite provocerade fram det hos folk förr, men jag kan ändå skratta åt det idag när jag tänker på hur många som tog sig tid att berätta för mig om att jag måste laga min egen mat och sluta köpa mat från restauranger och likande. Att det skulle bli något som jag hittills har fått mest kritik för under mitt bloggande liv, det var inget jag ens kunde föreställa mig när jag startade Dannebloggen för 15 år sedan.  

 

En helt annan grej som jag tidigt in i mitt bloggande fick mycket kritik för var när jag tog bilder på mig själv i bar överkropp. Det var verkligen så det haglade skit på mig och jag slutade efter ett tag att räkna alla som på ett eller annat sätt ville tala om för mig hur fel dom tyckte att jag gjorde som visade mig själv på detta "hemska" och "oansvariga" sättet. 

 

 Allt som jag fick utstå triggade mig bara till att fortsätta. Jag tänkte ganska direkt att jag låter inte andra bestämma vad jag ska lägga ut i mina sociala medier. Däremot finns det ju gränser även för mig, men jag har inga problem med att visa mig själv i bar överkropp. Från början handlade det bara om att jag ville bjuda på mig själv och visa att jag har självironi. Jag tycker inte att man behöver ta livet och sig själv på så stort allvar hela tiden. Men i detta var det tydligen många som inte hade någon humor överhuvudtaget, utan jag fick höra alla möjliga åsikter om varför jag inte ska lägga ut den typen av bilder. Jag skrattade mest åt det och samtidigt fick nog kritiken mig att förstå hur viktigt det är att jag står upp för mig själv och värnar om min yttrandefrihet. 

 

För mig handlar ju yttrandefriheten om att jag får lägga ut vad jag vill på mina s.k. sociala plattformar och sen låta det vara kvar, oavsett vad andra tycker. Det som också är yttrandefrihet för mig det är att jag fortsätter göra vad jag gör om jag själv vill det och sen om jag känner för att ta bort folk som inte har i mina sociala medier att göra, så är det inget som känns fel med det heller. Jag värnar om min yttrandefrihet, inte andras. Andra får säga vad dom tycker på sina egna sociala medier. På mina plattformar bestämmer jag vem som ska få komma till tals och synas. Det är yttrandefrihet för mig och det känns också viktigt för mig att stå upp för den och mig själv. 

 

 

Det är svårt att beskriva allt jag fick utså när det kommer till alla dessa bilder, men en person minns jag väldigt väl och som verkligen inte gillade dom här bilderna på mig i bar överkropp. Hon kallades sig för feminist och sa att hon kom från Bengtsfors i Dalsland. Hon tyckte att mina bilder var osmakliga och sexistiska. Hon krävde att jag skulle censurera mig själv och ta mitt ansvar och förstå att många ser upp till mig och kommer att ta efter det jag gör. I stora drag var det så denna s.k. feminist tyckte. Hon hotade också mig med att hon skulle ägna en stor del av sitt feministiska arbete åt att varna så många som möjligt för min blogg. Jag uppfattade hennes hot som att hon skulle bedriva någon slags hetsjakt på mig och det sa jag också till henne. Jag fortsatte bara att publicera bilder på mig själv i bar överkropp och jag märkte inte av att feministen från Dalsland eller någon annan egentligen gjorde något konkret med sånt de hotade med. Jag tror också att mycket av allt jag fick utså gjorde att jag bara fortsatte lägga upp dessa bilder eftersom jag gärna vill visa att jag skiter fullständigt i vad alla: Sura, bittra och helt humorbefriade människor tycker.