Nu börjar det brännas igen med pengar. Jag står inför lite olika vägval just nu. Vad ska jag göra denna månaden för att i första hand kunna komma över dom där spärrarna som jag typ aldrig riktigt har kommit över tidigare. Jag känner hur svårt det är och jag fattar mer än någonsin  varför jag aldrig riktigt har kommit längre och fått en bättre ekonomi än den jag har just nu. 

 

Där jag är nu har jag varit många gånger. Jag är precis under den där spärren som jag så gärna vill komma över. Sen har jag ju ett mål för i år också som är lite mer än över spärren. Årets mål känner jag att jag kommer att klara om jag bara tar mig över den summan som jag tycker är en spärr. Nu är det svårt och veta vad som är rätt att göra och dessutom är börjar det bli ganska mycket pengar för mig att hantera. Gör jag fel så kan det bli väldigt fel och då tar det lång tid innan jag jag kommer över någon spärr. Årets ekonomiska mål kan jag ju glömma helt, om jag inte gör rätt nu. Det är så jag känner. Sen kanske det ändå inte är så dramatiskt som det låter. 

 

Jag har det ju bra och även om inte allt kanske inte löser sig med ekonomin i juli som jag vill, så kan jag fortfarande få ihop allt som jag vil ha det till slutet på december i år. Det känns ganska lugnt för hur jag än vänder och vrider så får jag ungefär samma resultat i slutändan. Det är bara att jag har svårt att veta vad jag egentligen orkar göra för att nå målet. Delar jag upp allt i små summor varje månad, då måste jag ha väldigt mycket tålamod. Väljer jag att bolla och ösa på med en större summa pengar, då får man ju göra mer, på kortare tid och det kan ju också vara tufft och jobbigt. Vilket känns mest motiverande. Spärren är svår att komma över, men mina mål som jag först och främst har för i år är ju i körda på något sätt. Jag behöver bara fundera på vad jag känner att jag är beredd att göra för att klara av att nå dom mål jag har satt upp. 

 

Problemet är kanske också att jag vet att om jag inte göra så mycket med ekonomin nu, då skjuter jag bara upp det jag behöver göra till senare. Jag behöver göra en hel del och håller jag på med för många s.k. nödlösningar då kommer det bara att komma ikapp mig sen. Man kan ju också ta många genvägar, men det är samma där. Någonstans kommer detta att komma ikapp mig. Jag måste få loss pengarna jag vill ha, på ett eller annat sätt. Det känns ju som att det är bättre att jobba stenhårt med det nu, än att vänta till sen. Spärren finns ju där och den har funnits där för att den är svår och kräver mer av mig än tidigare. Det är ju bara att inse och acceptera det. 

 

Jag får väl bara göra nånting och hoppas att det går så bra som jag vill att det ska göra. Det känns ändå bra, och jag tror nog att jag kommer att få ihop detta i slutändan på något sätt.