Det skönt att man har semester och att den precis har börjat. Jag märker att jag redan nu har blivit lite tankspridd. Jag slarvar bort saker som jag inte hittar och sen när jag köper nytt så hittar jag helt plötsligt det jag hade slarvat bort och då har jag 2 av nånting som jag bara behöver 1 av. Jag har köpt någon i onödan och även om jag inte bryr mig om just det så känns det lite oroväckande att inte ha mer ordning på vissa saker. Samtidigt tycker jag att jag har full kontroll på sånt jag som jag tycker är viktigt att ha ordning på. Så jag är väl inte helt borta i alla fall. 

 

Jag satt förut och kollade tillbaka på förra årets semester. Då hade jag semester från mitten på juli till mitten på augusti. Den gången reste jag runt mycket i Sverige. Framförallt i dom norra delarna. Jag var i Sundsvall där jag bodde hotell Knaust som hade en inredning som gjorde att man fick en känsla av att vara på ett slott. Jag hade en utekväll som var helt alkoholfri eftersom jag skulle fortsätta min resa uppåt landet i bil. 

 

 

Dagen efter den övernattningen åkte jag vidare och då körde jag på hela dagen. Jag stannade några gånger för att ta pauser och äta. Men jag körde hela dagen och sen var jag hemma efter en resa som jag kände mig glad över att jag hade gjort. 

 

Någon vecka efter detta så flög jag till Gotland och där slappade jag mycket och bara njöt av den semester jag hade. 

 

 

 

Det är bra att ha en blogg för då kan man ju tittade tillbaka och mer exakt faktiskt veta vad man gjort under en specifik period. Nu var väl inget av sånt jag gjorde under förra året semester  speciellt svårt att komma ihåg, men jag hade glömt att jag också under förra semestern hade en utekväll i Göteborg också. Det har jag ju haft många gånger, men det är väl kanske därför man glömmer av dom när det händer lite då och då. Mycket pengar brände jag säkert också. Det är jag inte ledsen för. Det ska ju vara "gött" och leva. Speciellt när man har semester. 

Det snurrat lite i mitt huvud den senaste tiden. Jag har i flera dagar fått för mig att vi redan nu är inne i juli, men det är ju fortfarande juni. Idag fick jag för mig under förmiddagen att det var torsdag, men det är ju onsdag. Kan dessa tankar vara ett tecken på att man behöver semester nu.

Jag känner att det ska bli skönt med semester. Jag har två arbetsdagar kvar och dom ska jag jobba på med och göra allt som företaget kräver av mig att jag ska göra.  Men det jag känner som sagt att det kommer att bli skönt att få den där efterlängtade semestern snart. Jag kommer säkert att slöa till och vila väldigt mycket. Det brukar bli så för mig, även om innan semestern kan tänka att jag ska göra så jäkla mycket som jag tror att jag inte hinner när jag jobbar på dom andra 11 månaderna på ett år. 

 

Igår och idag har jag varit ledig. Hade jag inte börjat min semester nästa vecka så skulle jag ha jobbat denna helgen som kommer nu. Men varje år innan semestern och efter semestern så har jag alltid tagit ledigt, om det är så att jag har arbetshelger strax innan eller efter. 

 

  Igår grejade jag mycket med min ekonomin och det mesta har väl fallit på plats som jag vill ha det redan nu. Jag bryr mig inte så mycket, men jag har ju en budget som jag försöker hålla och det tror jag nog att jag klarar även under juli månad. Det känns bara bra och kan jag bara bestämma mig för vad jag vill göra med alla pengar som jag har sparade så är det ju bara att köra på. Men jag har nog beslutsångest "deluxe". Det är inget som känns jobbigt utan jag bara berättar hur en del av min hjärna har fungerat under en ganska lång period nu. Sån har den nog mer eller mindre alltid varit. 

 

Idag tog jag en promenad på över en mil. Är det något jag ska göra på min semester sen så är det att röra på mig antingen med promenadrundor eller pingisspelande. Detta har jag tänkt mig och så kommer det nog att bli. Om jag inte rör mig och minst håller målet på 70 000 steg i veckan, då kommer jag bara att känna mig jävligt sunkig och må dåligt. 

 

Annars idag så har jag ätit gott, kollat fotboll och slappat mycket med läsande och skrivande.

 

 

       

Sista arbetsveckan är det som gäller och sen är det dags för skön och välförtjänt semester. 

 

Under denna veckan jobbar jag bara tre dagar. Idag, torsdag och fredag. Sen är det som sagt semester och då börjar jag inte jobba förrän den 30:e juli igen. Jag ska inte tänka på det för mycket just nu för då kommer det att kännas segt att jobba på under dessa dagar som är kvar. 

 

Det kommer in en hel del pengar under denna veckan. Sommaren brukar vara riktigt bra. Jag ska inte göra så mycket med allt. Jag har en budget klar, men det är inget märkvärdigt med den. Jag har en summa som jag vill spara, men sen kanske jag bränner den och lite till under semestern. Jag säger kanske för jag har inte bestämt mig än för vad jag ska göra. Jag kan verkligen inte bestämma mig, men jag tänker att när jag väl har min semester så tror jag att det kommer att kännas lättare att bestämma sig för nånting. Det brukar ju vara så för mig. 

 

En vanlig arbetsvecka kvar och den ska jag jobba på med så ända in i helvete, men sen är det fan SEMESTER. 

 

 

Jag har massor med arbete att ta tag i och helgen det känns som helgen bara har börjat. Jag jobbat igår (midsommarafton)  och det kändes väl ganska lugnt, men jag hade en lång arbetsdag och jag var väldigt trött när kom hem. Man längtar väl också till semestern så då blir man kanske extra trött av arbete. Man blir trött av att jobba föra att man är trött på att jobba. Man vill bara ha semester.

 

Samtidigt kan jag känna att hade jag fått semester redan nu så hade det varit för tidigt. Hela juli känns ok, men hade jag fått välja helt själv så hade jag hellre tagit tidigast i augusti. Sen längtar man ändå till semestern redan nu. Så det blir svårt att veta vad man egentligen vill. Eller så är det bara så att man alltid längtar efter sin semester när man inte har den. Alltså 11 månader per år. Det den enda rimliga förklaringen. Om inte det stämmer så kan jag inte förstå mina egna tankar. 

 

 Jag kan också ha svårt att förstå andra människor och hur dom tänker. Ibland skriver ju folk till mig och frågar om olika saker. Man vill kanske att jag ska ställa upp på något som dom önskar att jag ska göra, eller så kan det bara handla om att man vill träffa mig. Jag svarar sällan på nånting. Många gånger är det ju folk som skriver till mig som jag inte känner alls. Jag följer dom inte ens i deras sociala medier så dom intryck jag får och vad jag sen tycker om dessa personer grundar sig ju oftast i vad sånt som jag blir kontaktat om. 

 

En del verkar bli provocerade av att jag inte svarar. Vissa verkar tycka att jag har någon skyldighet att svara och det finns också personer som på olika sätt "bombar" mig med meddelanden, och varje gång så kräver man att jag ska svara. När jag sen ändå inte bryr mig så händer det att personen börjar hota mig med olika saker, eller så tycker man att jag är taskig för att jag inte svarar. Där och då kommer oftast en block från min sida och sen brukar jag slippa dessa personer, även om det händer att folk hör av sig på alla möjliga sätt och frågar varför jag har blockat. 

 

När saker och ting har gått så långt, då blir det svårt för mig att inte tycka att dessa människor är dumma i huvudet. Jag kan tycka att vem som helst borde fatta att om jag inte svarar så är jag inte intresserad överhuvudtaget.  Fattar man inte det så är man enligt mig dum i huvudet och då finns det ju heller ingen mening att jag svarar för att dom kommer ju ändå inte att fatta vad jag faktiskt skriver. Vilka tror dom egentligen att dom är? Jag har ingen skyldighet att svara någon och även om vissa tycker att jag borde stå till svars för saker som jag tidigare har gjort eller lagt ut i mina sociala medier så är jag fortfarande inte skyldig att bry mig om jag inte själv vill det. Det  verkar också många ha svårt för att fatta. 

 

Jag ska inte skriva så mycket mer om detta. Jag tänker bara säga: Om jag inte svarar så är jag inte intresserad överhuvudtaget. Fatta det och håll käften. Eller så kan man hålla käften även om man inte fattar. 

 

Jag har haft två sköna lediga dagar. Jag har mest slappat för jag ska ju jobba så mycket under den kommande helgen. Jag känner inte riktigt för det, men tänker jag efter så är det väl bara imorgon som jag har ett lite tuffare pass att jobba på med. Sen känns det ganska lugnt, även om jag just nu inte alls vill jobba mer nu. Jag vill ha min semester, men jag får jobba på ett tag till innan jag får det. Sånt är livet. 

 

Jag har gått två långpromenader och nu känner jag att jag fixar alla steg som jag vill sätta fram till söndag.

 

Jag har kollat en del på fotboll. Jag har också läst och skrivit mycket. Jag har faktiskt också gått igenom några frimärksalbum som jag har i min ägo. Jag har sorterat  och lagt in mer frimärken. Man får ju inte så mycket brev längre. Men det är ju lite nostalgi över väldigt gamla frimärken som tex kommer från den tiden då man betalade med ören. 

 

Jag har en ganska tuff arbetsvecka om jag ser till hur passen som jag jobbar ser ut. Jag har jobbat två dagar nu. Imorgon och på torsdag är jag ledig, men sen jobbar jag hela midsommarhelgen och det ser ut att vara tuffa arbetspass. Långa dagar och inte så mycket raster heller. Det är ganska tufft att jobba så. 

 

Jag kommer att ta vara på min ledighet nu. Jag vill vila mycket, även om jag även denna veckan ska se till att avverka 70 000 steg. Pingis har jag bestämt mig för att inte spela mer under juli månad. Jag jobbar på denna och nästa vecka. Sen får jag ju semester och då finns det ju massor av tid för pingis och annat som jag känner för att göra. Sen får man ju se vad man gör och hur man väljer att ta vara på sin 100% lediga tid, som semester innebär. 

 

Men det blir inget midsommarfirande för min del. Jag tycker jag ofta genom åren har fått jobba just midsommarhelgen. Det kanske inte alltid har varit hela helgen, men just kring midsommar så känns det som jag ofta har jobbat på. Jag har inget emot det. Jag bara konstaterar att den helgen får jag ofta jobba. 

 

Jag har inte så mycket annat planerat under denna veckan. Jag orkar inte bry mig så mycket just nu. Jag jobbar mest på och tar dagarna som dom kommer. Jag längtar också till min semester. Om en vecka från nu, då kommer jag på allvar känna att den är nära. Fast det är väl dom dagarna som kommer att kännas längst att jobba på med. Är det inte så?

 

 

 

 

 

Jag har haft några sköna lediga dagar. Jag har tänkt mycket på vikten av att vara i nuet. Jag vet att jag mår som bäst när jag är i nuet och jag behöver inte tänka tillbaka eller tänka på sånt som komma skall. Om jag inte lever i nuet, då känns det som att jag inte lever fullt ut. Jag ångrar inte saker som jag har gjort och jag har sen tidigare tänkt väldigt mycket på sånt som har varit, men jag känner idag att det inte finns så mycket mer att fundera kring där. Jag är här och nu och jag har det bra idag och grejar på med mina saker, i nuet. Det funkar ju även om jag kanske är i ett läge nu där jag har lite svårt att bestämma mig för vad jag ska göra. Men även när tankarna börjar snurra kring vad jag vill och min beslutsångest så känner jag i alla fall att allt blir lättare att tänka kring om jag lever i nuet. Känner jag mig närvarande här och nu då oroar jag mig inte lika lätt för framtida saker, som jag samtidigt kanske är lite rädd för att möta. 

 

 Jag har i alla fall bestämt mig för att vara noga med att bara göra min grej och skita i vad andra tycker och tänker om det. Det viktiga hela tiden är att jag inte jagar människor. Jag vill bara leva i nuet och göra min grej. Då kommer jag att få rätt människor omkring mig som jag kommer att finnas vid min sida, oavsett vad jag än väljer att göra och hur det än går. Jag tror på allt detta stenhårt och när jag lever i nuet så blir det tydligare för mig att det är rätt av mig att tänka så. Jag har ju också redan idag flera vänner som jag känner att jag är glad för att jag har där. Det bästa är att jag inte har någon människa vid min sida idag som jag inte vill ha där. Jag skulle kunna nämna flera vänner som jag har som ofta säger till mig att dom vill att jag ska må bra och dom vill också göra saker åt mig för att det ska bli bra för mig. Jag har också ett flertal vänner som säger att dom gärna vill ta hand om mig på dom sätt som dom vet att jag mår bra av. Alla dessa saker är inget som jag begär av någon, men jag har dessa vänner ändå. Allt blir mer uppenbart för mig när jag lever och är närvarande i nuet. Om jag inte lever här och nu...när ska jag leva och må bra då?

 

 

 

 

 

Jag har tänkt mycket genom åren på den vision jag har och min högsta dröm i livet. Dom senaste veckorna har jag nog tänkt mer och känt att jag nu har kommit till en punkt där jag står och behöver bestämma mig för vilken väg jag ska gå. 

 

I slutet av maj i år så kände jag ju att jag hamnade i ett ekonomiskt bra läge. Jag hade kämpat ett tag för att komma dit där jag är idag. Jag har det bättre ekonomiskt än någonsin och nånting säger mig att det lättaste vore att vara nöjd nu. Ska jag fortsätta att försöka få in ännu mer pengar som jag sen säkert behöver spara eller investera vidare. Jag vill att mycket kring de där ska få ett slut eftersom jag vill kämpa mindre och leva mer.

 

Leva i min dröm istället för att hela tiden sträva efter att nå målet. Det är ju på sätt och vis min högsta dram i livet. Här någonstans just nu  har jag kört fast och jag ska försöka få ner alla tankar i detta blogginlägget. Jag vet att jag kommer att må bra av att skriva. Kanske hittar jag fler svar på hur jag ska komma vidare, eller så ger det mig bara fler frågor än vad jag hade förut när jag har skrivit klart detta blogginlägget. Den tanken som jag brottas med mest när jag tänker på hur jag ska nå min vision det är att jag måste våga ta risker, men vissa risker vågar jag inte ta. Även om jag vet att dom ökar mina chanser att nå min vision. 

 

Jag tror att jag måste våga ta bort nånting i mitt liv som idag är bra för att jag ska få något som jag vill ha, och som jag tror är bättre än det jag redan har. Men risken är ju också att jag känner att jag går bakåt istället för framåt om jag bestämmer mig för att "köra" på så. Ibland tänker jag ju också att det är inte alltid fel att bara nöja sig med sånt man redan har, istället för att längta efter saker man vill ha och kanske behöver kämpa för. I dessa tankar kastas jag också mycket fram och tillbaka. Ärligt talat så vet jag inte hur jag ska våga satsa på min dröm och exakt göra för att nå min vision. Jag tror mig veta vad jag behöver göra för att ge mig själv en chans att nå min vision. Men sen när jag står där och har den chansen så vet jag ändå inte hur ska komma vidare. 

 

Egentligen skulle man ju kunna nöja sig nu och bara leva på med att ta dagarna som dom kommer och sen väljer man vad man ska göra ändå. Men jag har ju min dröm som jag tänker på mycket och jag vill gärna ge den en chans. Sen vet jag ju ändå att oavsett vad jag väljer att göra så kommer min vision och högsta dröm i livet alltid att leva vidare inom mig på något sätt. Innerst inne så kommer jag aldrig att ge upp den, även om jag kanske aldrig kommer att vara redo för att göra vad som krävs för att nå drömmen. 

 

Min högsta dröm i livet är en vision. Det går liksom inte att räkna med att man ska lyckas och en vision är ju också något som inte direkt går att ta på. Det är ju mer en känsla av att befinna sig i ett tillstånd, eller på en plats i livet där man kan leva i sin dröm, eller sitt drömliv. 

 

Jag är just nu i ett läge där jag har kört fast. Saker och ting med pengar går bra. Det behöver det gör om jag ska ha någon chans att nå min vision, men det känns som att jag har kört fast och även om jag kommer loss så vet jag inte vilket väg jag ska åka vidare på.

 

Det jag känner att jag skulle kunna göra om jag vågar det är att maxa ekonomin på ett sådant sätt så att jag får in så mycket pengar som jag just nu känner att jag har kapacitet för att kunna fixa, utifrån dom förutsättningar jag har idag. Problemet är att dom pengarna förmodligen inte kommer att räcka för att jag ska nå min vision. Jag kommer att få kämpa vidare mot målet och samtidigt känns det som att jag tar bort flera saker i mitt liv som är bra idag. Känslan jag har är att även om jag lyckas maxa ekonomin på det sättet som jag nu tänker mig att jag kan göra, så tror jag ändå att jag återigen hamnar på en "punkt" i livet där jag kör fast och då vet jag absolut inte vilket väg jag ska åka vidare på. 

 

Jag kan också tänka att ska jag kämpa och ta mig vidare mot min vision så kan det lätt bli ett livslångt projekt. Jag skulle inte vilja sitta och tänka som pensionär att jag har ägnat för många år av mitt liv åt att kämpa med att nå min vision eller högsta dröm i livet. Drömmen kommer nog alltid att leva inom mig på något sätt, men den får inte bli så viktigt att kämpa med så att det tar över mitt liv som jag lever idag. Jag tror inte att det i slutändan kommer att vara värt besväret och allt jag förmodligen behöver offra för det. Någonstans får man ju stanna upp och bara leva ett så bra liv man kan, utifrån dom förutsättningar jag har idag. Jag har det ju bra idag och jag är ganska nöjd med det. Dessutom mår jag ju bra och det är ju det enda som egentligen är viktigt i livet. Jag tycker att man ska ha drömmar. Oavsett vilka jag klarar att förverkliga så kommer jag ändå alltid att ha drömmar som jag vill förverkliga. Sånt är livet och så får det vara. 

 

 

 

 

 

 

Annars blir väl allt som vanligt. Jag kommer att vara noga med att nå dom steg som är mitt mål med varje vecka. 70 000 steg vill jag alltid ha gått. Spelar jag pingis minst 2 gånger under en vecka så sänker jag kravet till 50 000 steg. Kör jag tre eller mer så sänker jag kraven på mig själv med 20 000 steg för varje träningspass. 

 

Jag vill ta det ganska lugnt nu. Jag har känt ett tag att jag har fått ta en hel del skit för att jag har sagt nej till väldigt mycket som andra vill att jag ska göra. Detta har nog slitit mer på mig än vad jag har velat erkänna. Jag ångrar inte att jag har sagt nej eller struntat i saker som jag inte är intresserad av, men det äcklar mig lite att vissa inte bara kan låta mig vara ifred. Det är ju uppenbart att vissa bara bryr sig om mig för det har gått  bra med pengar den senaste tiden. Jag är ju också ganska säker på vad jag kan tänka mig att göra under detta året, även om jag kanske har lite svårt att bestämma mig just nu. Men jag är inte intresserad av att göra saker där jag låter mig styras av vad andra vill. Jag mår bättre och tjänar mer på att göra som jag vill och då har jag märkt att detta kan göra vissa människor väldigt upprörda.

 

Jag känner också att jag vill nu vara noga med att leva i nuet och ta en sak i taget. Jag orkar inte tänka för mycket på saker som jag kanske kommer att göra framöver, eller bara vill göra. Jag får greja med det jag har att göra nu och fokusera på det. Jag tar en sak i taget vilket för mig  innebär att jag börjar med något och gör färdigt det, innan jag börjar på något annat. Sen vill jag ju också fortsätta att tänka på att jag inte ska jaga människor. I alla fall inte på ett sådant sätt som vissa har jagat mig den senaste tiden. Det är något som jag har levt efter i flera år och det är något jag tror på. Jag gör min grej och är noga med att jag ska må bra, oavsett vad andra gör eller tycker. 

 

 

Det är fortfarande skönt att vara ledig. Även om alla fridagarna typ har regnat bort. Jag har ändå hunnit gå mina promenadrundor mellan alla skurarar. Får se hur det blir imorgon. Jag känner att jag behöver gå typ minst 1 mil till under denna veckan för att jag ska vara nöjd med mitt "stegjagande". Det ska väl inte vara några problem att fixa det. Jag tänker bara att det kanske inte blir så roligt att gå ut om samma skitväder ska fortsätta. Men jag ska fixa mina 70 000 steg som jag vill ha under en samma vecka, så inget väder i världen ska få stoppa mig. 

 

Annars har jag tagit det ganska lugnt under mina senaste helt lediga dagar. Jag vet däremot inte riktigt hur jag sak tänka kring allt just nu. Jag vet att jag för en tid sedan sa att jag hade mycket saker på gång under detta året och under sommaren och framåt så har jag tänkt att få gjort allt som jag känner att jag vill göra och har planer för. Nu när det väl har blivit sommar och tanken är att jag ska sätta lite fart, då känns det som jag stannar upp och inte riktigt vet vad jag ska göra och hur jag ska tänka kring saker och ting. Jag har börjat bli mer osäker och allt blir ju inte alltid som man har tänkt sig. Jag vet ju vad jag vill, men jag vet inte om allt funkar att genomföra på dom sätt som jag har tänkt mig. Jag känner någonstans att jag behöver tänka om och kanske bara vara mera flexibel. Jag vet inte alltid hur jag ska tänka, men då känner jag att jag måste kunna ändra mer när jag känner att saker och ting kanske inte kommer att funka som jag har tänkt mig. Vad är bäst att göra just nu. Funkar något, då vill jag blåsa på med det. Går det inte, då känner jag att jag måste vara en person som bara kan bestämma mig för att lägga ner saker och ting. Sen är det ändå inte fel att prova och se om något funkar. Det tycker jag många gånger är bättre än att bara fundera kring om saker och ting kommer att funka. 

 

Men nu vet jag som sagt inte riktigt hur jag ska tänka. Jag har trasslat in mig lite. Det går däremot ingen nöd på mig. Jag har det bättre ekonomiskt än någonsin och sen jag valde att lägga ner konstprojektet som har jag tjänat ännu mer pengar.  Jag har gjort det för att jag valde att ta "konstpengarna" och investera dom vidare på ett mer effektivt sätt som jag vet funkar. Jag tjänade alltså  pengar på att vara mer flexibel och inte vara så envis med att hålla kvar vid något som jag innerst inne inte trodde på i slutändan. Jag är ändå idag helt säker på att jag att det var ett rätt beslut att lägga ner konstprojekt. Och det är ju vad som känns bäst just nu som gäller för mig. 

 

Jag vet ändå inte just nu hur jag ska tänka kring saker framöver. Jag vet inte vad jag ska hitta på under min semester. Jag trodde först att jag visste det, men nu har jag blivit osäker och vad det beror på vet jag inte exakt. Det känns lite tråkigt att bara ta allt som det kommer och inte ha någon plan inför semestern, men samtidigt vill jag nog vila mycket och bara tänka att det är lyxigt att få vara ledig i ca en månad och ändå få betalt för det. Jag tänker också på saker som jag vill köpa och det kanske blir svårt att tex åka på resor, samtidigt som man shoppar grejer som man är sugen på. 

 

Dessutom vill jag ju leva mycket i nuet och jag har ju faktiskt några jobbveckor kvar innan det är dags för semester. Det känns lättast och lugnast att inte tänka på så mycket annat som det inte är dags för än. Jag kör på och sen får man se vad man vågar göra och vad som funkar. Jag är glad över att jag inte envisas med att bara få saker och ting gjorda när jag kommer till en punkt där jag känner att jag är fel ute. Ibland måste man bara kunna stanna upp och inse att  även om något funkar 9 gånger av 10 så kan man själv drabbas av den 10:e gången och det är ju också då som det är viktigt att inte köra fast, utan vara flexibel. Det kan ju också vara ett bra sätt att lära sig saker på. Även om det just nu känns som att jag inte riktigt vet hur jag ska tänka kring nånting. 

 

Jag har några sköna lediga dagar nu. Får se om det blir någon utgång eller så. Det är ju lite festival här i Vänersborg så vill jag ha lite roliga utekvällar så går det ju bra att gå ut på "hemmaplan". 

 

Jag har varit ledig idag och jag är ledig resten av denna veckan. Jag har bara jobbat tisdag och onsdag. Rätt "soft" arbetsvecka ju. Denna också. Innan min semester (som jag har i juli) så har jag väl en lite tuffare arbetsvecka och det är (vecka 25) midsommarveckan. Annars är det ganska lugnt och vecka 27 börjar jag en efterlängtad semester. Så de mesta känns ganska "nice" nu med busskörning och ledighet. 

 

Jag har dom senaste dagarna kollat på lite olika resmål. Alltså mer på allvar kollat vad jag kan tänka mig att göra. Jag har väl fått ganska klart för mig vart jag vill åka, men så mycket mer har jag inte lyckats planera upp. Jag känner mer nu för att bara släppa planeringen. Jag vet vart jag vill åka och allt handlar om städer i Europa. Sverige är jag ganska klar med även om gärna åker till Stockholm och Göteborg ibland. Men när det gäller resor utomlands så tror jag att det lättaste för mig bara är att boka resa och hotell och sen bara ta allt lite som det kommer. Jag kan ju kolla upp mer saker när jag befinner mig på plats. Jag har fram till nu varit lite inne på att planera väldigt mycket inför alla resmål, men jag inser nu att det är svårt att få grepp om vissa resmål. Speciellt dom städer där jag inte har varit förut. Jag vill inte heller krångla till det och försöka panera för mycket innan. Jag försöker få till resorna och sen åker jag bara. Jag behöver inte veta så mycket innan. Åk och se hur det blir. Allt kommer inte att vara dåligt ändå och jag kommer ändå aldrig att kunna veta om något är bra eller dåligt om jag inte åker. Jag känner ju att jag vill veta och få dom erfarenheter som jag får av att besöka platser som städer som jag aldrig har varit i förut. 

 

Sen är jag ändå inte säker på om det blir några resor. Jag har ju kollat på mycket grejer som jag skulle vilja köpa, så som smycken och kläder. Kanske väljer jag att bränna mycket pengar på sånt istället och då får jag ju tagga ner resplanerna som jag har. Det viktigaste är väl att jag mår bra av dom beslut som jag tar och att jag köper sånt som jag verkligen vill ha. 

 

Jag har varit väldigt trött idag. Jag har inte orkat göra speciellt mycket. Jag har gått en promenad på ca 5 km. Jag har ätit lite på min "favvorestaurang" Annars har jag mest slappat med TV eller läsande. Rätt skön dag och jag är glad att jag inte känner någon stress eller oro överhuvudtaget. Man kan ju också roa sig med att tänka på hur bra man ändå har det. Pengarna rullar in bra för mig nu. Jag lever ett liv som jag trivs med. Jag mår bra och jag lever i nuet. Jag är också noga med att tänka på att jag ska göra min grej, oavsett vad andra tycker. Något jag upprepar väldigt ofta för mig själv är: Jaga inte människor. Jag gör min grej, och sen får rätt människor omkring mig som jag kommer att må bra över att jag har där. 

 

Jag jobbar ungefär en månad till innan jag får den semester som man typ alltid längtar efter i 11 månader. När jag sen har den så kan jag väl inte säga att jag längtar tillbaka till jobbet, men jag blir väldigt slö och av allt man tänker innan semestern att man ska göra så får i alla fall inte jag gjort speciellt mycket. Jag slöar till och jag hamnar lätt den tanken att gör jag inte något idag så tar jag det en annan dag. Jag har ju semester så jag hinner nog. Sen går alla dagar och veckor och semestern tar slut. I bästa fall har jag fått gjort en fjärdedel av allt som jag först tänkte att jag skulle göra. 

 

Under dom närmaste veckorna innan årets semester så har jag det ganska lugnt med jobb. Jag är ledig från busskörning 3-4 dagar nästan varje vecka. Under denna veckan är jag ledig 5 dagar.  Det känns som att det bara är midsommarveckan som är lite tuff. Jag jobbar tex under hela midsommarhelgen och det är långa arbetsdagar. 

 

Jag har inte så mycket planerat. Varken under denna månaden eller i juli när jag har min semester. Jag vet ju hur mycket jag ska köra buss, men annars känns det som jag bara kommer att ta allt som det kommer. Jag hoppas att jag rör mig och tränar lite pingis. Det känns som säsongen är slut, men det är några som har pratat om att man gärna vill köra på lite under sommaren och jag ska försöka hänga på där. Det känns inte bra att ta en paus på 1-3 månader och sen när nästa säsong drar igång så ska man försöka komma igång med pingisen igen. Förövrigt har man folk i styrelsen på pingisen i Trollhättan frågat mig redan nu om jag vill ingå i något serielag under nästa säsong. Jag svarade väldigt tydligt NEJ. Sen var det ingen som pratade med mig mer om det. 

 

 

Annars får jag se hur allt blir under semestern. Jag tänker att jag vill åka till Prag, men jag har inte riktigt bestämt mig än. Men blir det någon utlandsresa inom den närmaste framtiden så är jag rätt säker på att det är till Prag jag vill åka. Blir det ingen resa under semestern så känner jag i alla fall att jag gärna vill åka till hösten. Så jag tror att det blir en resa till Prag i år i alla fall. 

 

 Det känns väldigt skönt att jag har lagt ner det s.k. konstprojektet. Jag gör ju samma saker som förut, men jag har inga krav på mig själv längre. Det är jätteskönt. Allt man gör nu känns mycket lättare och även annat som jag gör som aldrig har haft med något konstprojektet att göra, känns också mycket lättare att greja med. Konstprojektet var nog bara en tung ryggsäck som jag gick och bar på, fast jag egentligen inte orkade det. Det inser jag nu och jag är glad för att jag har kommit till den insikten. 

 

 

Jag fortsätter med att göra en sak i taget och det funkar bäst för. Jag har många saker framöver som jag vill få gjort och mycket känner jag att jag måste förbereda för att ha någon chans att få dom gjorda. Det är mycket pengar i omlopp nu också. Mer blev det ju också när jag lät "konstpengarna". Det som känns lättaste då är att ta en sak i taget och leva i nuet. Nuet funkar ju alltid eftersom det är det enda som jag kan veta något om. Det känns också som att jag har lättare att få saker och ting gjorda nu när det har blivit riktigt sommar och fint väder. Vad det beror på vet jag inte, men jag vet i alla fall från tidigare år att just sommarmånaderna brukar vara den perioden då jag tjänar som mest pengar på ett år. Sen har jag egentligen aldrig fattat varför det ofta blir så, men ingen blir gladare än jag när det händer. 

 

 

 

 

 

 

 

 Jag har funderat ganska mycket den senaste tiden på hur livet och allt runtomkring kommer att vara för mig när jag blir gammal. Hur vill jag att det ska vara? Vad får man acceptera som gammal? Hur kommer det att bli? Med gammal menar jag 75 år och äldre.  Jag är väl medveten om att man aldrig kan veta om man ens får bli så gammal. Kanske blir man det eller så dör man tidigare. Kanske blir man ännu äldre. 100 år vore kanske coolt att bli. Känner man sig bara frisk så har jag inget emot det, men det kanske är svårt att känna sig frisk om man skulle bli så gammal, men hundra år med lite småkrämpor är ok att leva med om jag blir så gammal. Sen kan man aldrig veta och det kanske bara är bra?

 

Jag tänker ändå i detta blogginlägg fundera lite på hur det kommer att bli och hur jag vill att det ska vara för mig när jag blir gammal. Jag ska fundera lite fritt om allt möjligt och jag ska utgå ifrån att jag blir gammal. Inte om jag blir det och bla bla bla Jag vill tänka kring ett levande liv som 75 plus och hur jag i alla fall önskar att jag är och hur mitt liv ser ut då. Så jag kommer inte att skriva inlägget utifrån någon annan utgångspunkt än att jag lever då när jag har kommit upp i dom åren att jag har varit pensionär sen länge. 

 

Det första jag egentligen tänker på om hur livet blir som gammal det är hur många vänner jag kommer att ha då som lever. Hur många kommer att vara jämnåriga med mig? Har jag fått nya vänner när jag själv är en gammal man? Hur många av mina nära vänner som jag har idag kommer att vara i livet då? Mer än så om  just detta vill jag nog inte fundera. Livet kommer att vara som det är då. Kanske lever jag ensam eller så är jag tillsammans med någon. Jag tror inte att jag som gammal kommer att tycka att det är jobbigt om jag lever ensam då. Det är aldrig något jag har känt någon direkt sorg över. Jag tror inte att jag gör det som gammal heller. Undra om jag lever i samma lägenhet som jag gör idag eller om jag har flyttat? Kommer jag att ha blommor i fönstren när jag blir gammal? Har jag det så hoppas jag att jag kommer ihåg att vattna dom. För vad ska man ha blommor till om man inte sköter dom. 

 

Jag har ju under ganska många år nu läst och skrivit mycket. Det har gillat att göra och jag söker ofta den där känslan när allt annat runtomkring bara försvinner och sen hamnar man som i ett rus där man bara är fullt fokuserad på läsande eller skrivande. När jag är gammal så får man väl se om man kommer ihåg allt som man genom åren har läst och skrivit. Jag tror att jag kommer att läsa mycket när jag blir gammal, men skrivandet på tex en blogg är nog inget som jag ägnar mig åt då. Dannebloggen som hänger med mig på alla möjliga sociala medier idag, är nog inte med mig så mycket när jag är en väldigt gammal man. Fast man vet ju aldrig med mig. 

 

Jag hoppas att jag inte stretar emot för mycket när det kommer till utvecklingen och saker som underlättar för mig i livet. Jag hoppas att  är öppen för ny teknik och hur man använder det. Jag vill gärna ha den senaste modellen på telefon eller den största teven som finns på marknaden. Jag hoppas att jag hänger med när jag blir gammal också. Utvecklingen går ju framåt på alla möjliga sätt och jag vill hänga med den så mycket jag kan, så länge jag lever. Jag tänker tex att läkarvetenskapen mycket inom medicin  har gått framåt så mycket så att jag får bra vård som hjälper mig att kunna leva ett liv som gör att jag klarar mig själv så mycket som möjligt. Utvecklingen där går ju alltid framåt och mycket blir hela tiden till det bättre. Är det något jag alltid har sagt till mig själv så är det att jag aldrig ska säga att det var bättre förr. För det tycker jag inte att det har varit. Jag tycker det känns spännande att få veta hur allt kommer att ha utvecklats när jag blir gammal. 

 

Jag hoppas att jag klarar mig bra själv när jag blir gammal. Jag tänker att kan jag ta mig fram utan rullator eller andra hjälpmedel så är jag nöjd.  Lite småkrämpor får man väl räkna med att man kommer att få. Jag vill kunna gå ut och handla själv. Jag kommer som en gammal man vara nöjd med min hälsa om jag kan gå själv och komma ut för att göra ärenden på stan. Behöver jag stödja mig med en käpp och inget mer, då hoppas jag att jag känner mig nöjd när jag är gammal. Jag tror dessutom att jag gärna vill ha en käpp när jag är ute och rör på mig då. För säkerhets skull liksom. 

 

Jag hoppas att jag kommer att känna mig nöjd med det liv jag har levt och att jag inser att jag har haft det bra och att jag har gjort så gott jag har kunnat för att få mina drömmar förverkligade. Jag hoppas att jag känner det har varit värt besväret att leva. Annars blir man nog lätt väldigt ledsen. 

 

Jag hoppas också att jag är en man som tar det lugnt och stannar upp när jag möter andra människor. Om någon vill prata med mig och gör det på ett respektfullt sätt så hoppas jag att jag ger den människan tid. Jag behöver ju inte vara en farbror som hela tiden är på väg till nånting annat. Jag kommer att ha tid att stanna upp mer och jag hoppas att jag också gör det när jag blir gammal. Jag hoppas  däremot inte att jag besvärar andra människor och pratar om saker med folk som dom inte är intresserade av att höra. Om någon vill lyssna på mig och prata mycket med mig så kan jag väl göra det, men jag hoppas inte att jag känner något behov av att prata av mig om saker och ting som jag ibland kan uppleva att många äldre gärna vill göra. Jag förstår att många vill det, men jag hoppas inte jag blir sådan person. 

 

 Jag vill vara en människa som även när jag blir gammal lever på ett sätt som jag tycker är: Roligt, gott eller trevligt. Om jag också kan klara mig själv och gå ut handla, med på sin höjd stöd av en käpp. Då känner jag att det är ett bra liv att ha som en gammal man.