Jag har funderat ganska mycket den senaste tiden på hur livet och allt runtomkring kommer att vara för mig när jag blir gammal. Hur vill jag att det ska vara? Vad får man acceptera som gammal? Hur kommer det att bli? Med gammal menar jag 75 år och äldre.  Jag är väl medveten om att man aldrig kan veta om man ens får bli så gammal. Kanske blir man det eller så dör man tidigare. Kanske blir man ännu äldre. 100 år vore kanske coolt att bli. Känner man sig bara frisk så har jag inget emot det, men det kanske är svårt att känna sig frisk om man skulle bli så gammal, men hundra år med lite småkrämpor är ok att leva med om jag blir så gammal. Sen kan man aldrig veta och det kanske bara är bra?

 

Jag tänker ändå i detta blogginlägg fundera lite på hur det kommer att bli och hur jag vill att det ska vara för mig när jag blir gammal. Jag ska fundera lite fritt om allt möjligt och jag ska utgå ifrån att jag blir gammal. Inte om jag blir det och bla bla bla Jag vill tänka kring ett levande liv som 75 plus och hur jag i alla fall önskar att jag är och hur mitt liv ser ut då. Så jag kommer inte att skriva inlägget utifrån någon annan utgångspunkt än att jag lever då när jag har kommit upp i dom åren att jag har varit pensionär sen länge. 

 

Det första jag egentligen tänker på om hur livet blir som gammal det är hur många vänner jag kommer att ha då som lever. Hur många kommer att vara jämnåriga med mig? Har jag fått nya vänner när jag själv är en gammal man? Hur många av mina nära vänner som jag har idag kommer att vara i livet då? Mer än så om  just detta vill jag nog inte fundera. Livet kommer att vara som det är då. Kanske lever jag ensam eller så är jag tillsammans med någon. Jag tror inte att jag som gammal kommer att tycka att det är jobbigt om jag lever ensam då. Det är aldrig något jag har känt någon direkt sorg över. Jag tror inte att jag gör det som gammal heller. Undra om jag lever i samma lägenhet som jag gör idag eller om jag har flyttat? Kommer jag att ha blommor i fönstren när jag blir gammal? Har jag det så hoppas jag att jag kommer ihåg att vattna dom. För vad ska man ha blommor till om man inte sköter dom. 

 

Jag har ju under ganska många år nu läst och skrivit mycket. Det har gillat att göra och jag söker ofta den där känslan när allt annat runtomkring bara försvinner och sen hamnar man som i ett rus där man bara är fullt fokuserad på läsande eller skrivande. När jag är gammal så får man väl se om man kommer ihåg allt som man genom åren har läst och skrivit. Jag tror att jag kommer att läsa mycket när jag blir gammal, men skrivandet på tex en blogg är nog inget som jag ägnar mig åt då. Dannebloggen som hänger med mig på alla möjliga sociala medier idag, är nog inte med mig så mycket när jag är en väldigt gammal man. Fast man vet ju aldrig med mig. 

 

Jag hoppas att jag inte stretar emot för mycket när det kommer till utvecklingen och saker som underlättar för mig i livet. Jag hoppas att  är öppen för ny teknik och hur man använder det. Jag vill gärna ha den senaste modellen på telefon eller den största teven som finns på marknaden. Jag hoppas att jag hänger med när jag blir gammal också. Utvecklingen går ju framåt på alla möjliga sätt och jag vill hänga med den så mycket jag kan, så länge jag lever. Jag tänker tex att läkarvetenskapen mycket inom medicin  har gått framåt så mycket så att jag får bra vård som hjälper mig att kunna leva ett liv som gör att jag klarar mig själv så mycket som möjligt. Utvecklingen där går ju alltid framåt och mycket blir hela tiden till det bättre. Är det något jag alltid har sagt till mig själv så är det att jag aldrig ska säga att det var bättre förr. För det tycker jag inte att det har varit. Jag tycker det känns spännande att få veta hur allt kommer att ha utvecklats när jag blir gammal. 

 

Jag hoppas att jag klarar mig bra själv när jag blir gammal. Jag tänker att kan jag ta mig fram utan rullator eller andra hjälpmedel så är jag nöjd.  Lite småkrämpor får man väl räkna med att man kommer att få. Jag vill kunna gå ut och handla själv. Jag kommer som en gammal man vara nöjd med min hälsa om jag kan gå själv och komma ut för att göra ärenden på stan. Behöver jag stödja mig med en käpp och inget mer, då hoppas jag att jag känner mig nöjd när jag är gammal. Jag tror dessutom att jag gärna vill ha en käpp när jag är ute och rör på mig då. För säkerhets skull liksom. 

 

Jag hoppas att jag kommer att känna mig nöjd med det liv jag har levt och att jag inser att jag har haft det bra och att jag har gjort så gott jag har kunnat för att få mina drömmar förverkligade. Jag hoppas att jag känner det har varit värt besväret att leva. Annars blir man nog lätt väldigt ledsen. 

 

Jag hoppas också att jag är en man som tar det lugnt och stannar upp när jag möter andra människor. Om någon vill prata med mig och gör det på ett respektfullt sätt så hoppas jag att jag ger den människan tid. Jag behöver ju inte vara en farbror som hela tiden är på väg till nånting annat. Jag kommer att ha tid att stanna upp mer och jag hoppas att jag också gör det när jag blir gammal. Jag hoppas  däremot inte att jag besvärar andra människor och pratar om saker med folk som dom inte är intresserade av att höra. Om någon vill lyssna på mig och prata mycket med mig så kan jag väl göra det, men jag hoppas inte att jag känner något behov av att prata av mig om saker och ting som jag ibland kan uppleva att många äldre gärna vill göra. Jag förstår att många vill det, men jag hoppas inte jag blir sådan person. 

 

 Jag vill vara en människa som även när jag blir gammal lever på ett sätt som jag tycker är: Roligt, gott eller trevligt. Om jag också kan klara mig själv och gå ut handla, med på sin höjd stöd av en käpp. Då känner jag att det är ett bra liv att ha som en gammal man.