Jag har tänkt mycket genom åren på den vision jag har och min högsta dröm i livet. Dom senaste veckorna har jag nog tänkt mer och känt att jag nu har kommit till en punkt där jag står och behöver bestämma mig för vilken väg jag ska gå. 

 

I slutet av maj i år så kände jag ju att jag hamnade i ett ekonomiskt bra läge. Jag hade kämpat ett tag för att komma dit där jag är idag. Jag har det bättre ekonomiskt än någonsin och nånting säger mig att det lättaste vore att vara nöjd nu. Ska jag fortsätta att försöka få in ännu mer pengar som jag sen säkert behöver spara eller investera vidare. Jag vill att mycket kring de där ska få ett slut eftersom jag vill kämpa mindre och leva mer.

 

Leva i min dröm istället för att hela tiden sträva efter att nå målet. Det är ju på sätt och vis min högsta dram i livet. Här någonstans just nu  har jag kört fast och jag ska försöka få ner alla tankar i detta blogginlägget. Jag vet att jag kommer att må bra av att skriva. Kanske hittar jag fler svar på hur jag ska komma vidare, eller så ger det mig bara fler frågor än vad jag hade förut när jag har skrivit klart detta blogginlägget. Den tanken som jag brottas med mest när jag tänker på hur jag ska nå min vision det är att jag måste våga ta risker, men vissa risker vågar jag inte ta. Även om jag vet att dom ökar mina chanser att nå min vision. 

 

Jag tror att jag måste våga ta bort nånting i mitt liv som idag är bra för att jag ska få något som jag vill ha, och som jag tror är bättre än det jag redan har. Men risken är ju också att jag känner att jag går bakåt istället för framåt om jag bestämmer mig för att "köra" på så. Ibland tänker jag ju också att det är inte alltid fel att bara nöja sig med sånt man redan har, istället för att längta efter saker man vill ha och kanske behöver kämpa för. I dessa tankar kastas jag också mycket fram och tillbaka. Ärligt talat så vet jag inte hur jag ska våga satsa på min dröm och exakt göra för att nå min vision. Jag tror mig veta vad jag behöver göra för att ge mig själv en chans att nå min vision. Men sen när jag står där och har den chansen så vet jag ändå inte hur ska komma vidare. 

 

Egentligen skulle man ju kunna nöja sig nu och bara leva på med att ta dagarna som dom kommer och sen väljer man vad man ska göra ändå. Men jag har ju min dröm som jag tänker på mycket och jag vill gärna ge den en chans. Sen vet jag ju ändå att oavsett vad jag väljer att göra så kommer min vision och högsta dröm i livet alltid att leva vidare inom mig på något sätt. Innerst inne så kommer jag aldrig att ge upp den, även om jag kanske aldrig kommer att vara redo för att göra vad som krävs för att nå drömmen. 

 

Min högsta dröm i livet är en vision. Det går liksom inte att räkna med att man ska lyckas och en vision är ju också något som inte direkt går att ta på. Det är ju mer en känsla av att befinna sig i ett tillstånd, eller på en plats i livet där man kan leva i sin dröm, eller sitt drömliv. 

 

Jag är just nu i ett läge där jag har kört fast. Saker och ting med pengar går bra. Det behöver det gör om jag ska ha någon chans att nå min vision, men det känns som att jag har kört fast och även om jag kommer loss så vet jag inte vilket väg jag ska åka vidare på.

 

Det jag känner att jag skulle kunna göra om jag vågar det är att maxa ekonomin på ett sådant sätt så att jag får in så mycket pengar som jag just nu känner att jag har kapacitet för att kunna fixa, utifrån dom förutsättningar jag har idag. Problemet är att dom pengarna förmodligen inte kommer att räcka för att jag ska nå min vision. Jag kommer att få kämpa vidare mot målet och samtidigt känns det som att jag tar bort flera saker i mitt liv som är bra idag. Känslan jag har är att även om jag lyckas maxa ekonomin på det sättet som jag nu tänker mig att jag kan göra, så tror jag ändå att jag återigen hamnar på en "punkt" i livet där jag kör fast och då vet jag absolut inte vilket väg jag ska åka vidare på. 

 

Jag kan också tänka att ska jag kämpa och ta mig vidare mot min vision så kan det lätt bli ett livslångt projekt. Jag skulle inte vilja sitta och tänka som pensionär att jag har ägnat för många år av mitt liv åt att kämpa med att nå min vision eller högsta dröm i livet. Drömmen kommer nog alltid att leva inom mig på något sätt, men den får inte bli så viktigt att kämpa med så att det tar över mitt liv som jag lever idag. Jag tror inte att det i slutändan kommer att vara värt besväret och allt jag förmodligen behöver offra för det. Någonstans får man ju stanna upp och bara leva ett så bra liv man kan, utifrån dom förutsättningar jag har idag. Jag har det ju bra idag och jag är ganska nöjd med det. Dessutom mår jag ju bra och det är ju det enda som egentligen är viktigt i livet. Jag tycker att man ska ha drömmar. Oavsett vilka jag klarar att förverkliga så kommer jag ändå alltid att ha drömmar som jag vill förverkliga. Sånt är livet och så får det vara.