🇾đŸ‡ȘđŸ„‡đŸ„‡đŸ„‡





Jag strÀvar inte efter att fÄ fler följare.

 NĂ„got som folk skriver till mig med jĂ€mna mellanrum det Ă€r tips pĂ„ vad dom tycker att jag ska göra för att jag ska vĂ€xa och fĂ„ mer följare och gĂ„ viral i alla möjliga sociala medier. Jag har ingen aning hur mĂ„nga mĂ€nniskor som genom Ă„ren har skrivit och gett mig tips, eller bara har sagt att man kan hjĂ€lpa mig att bli större och fĂ„ fler att hitta och följa mig. Ibland har nĂ„gon som jobbar med media pĂ„ olika sĂ€tt ocksĂ„ hört av sig. Ofta lockas med hur bra det kommer att gĂ„ för mig om jag bara nappar pĂ„ det just dom har att erbjuda. Man sĂ€ger kanske att man har följt mig lĂ€nge och Ă€lskar Dannebloggen. Bla, bla bla liksom.
 
Jag har fĂ„tt massor med förfrĂ„gningar om allt möjligt och vissa grejer har varit sĂ„ sjuka sĂ„ jag undrar ibland hur folk kan leva med sig sjĂ€lva och se sig spegeln varje dag nĂ€r dom kan vara sĂ„ frĂ€cka och erbjuda sĂ„ mycket skit. Vissa mĂ„ste ju tro att jag inte har nĂ„gon sjĂ€lvbevarelsedrift eller nĂ„got konsekvenstĂ€nkt överhuvudtaget. MĂ„nga frĂ„gar ju inte först vad jag vill innerst inne och varför jag hĂ„ller pĂ„ med mina s.k. sociala medier, dĂ€r jag typ heter Dannebloggen överallt. MĂ„nga utgĂ„r bara ifrĂ„n att jag vill ha mycket följare och jag vill bli nĂ„gon kĂ€ndis och kanske ocksĂ„ vill kunna leva pĂ„ mina sociala medier i framtiden. Dessutom tror ju vissa att jag skulle vad som helst till vilket pris som helst.  Vissa verkar tro att det Ă€r min strĂ€van i livet att fĂ„ synas överallt , och att det Ă€r dĂ€rför jag hĂ„ller pĂ„ med mina "Dannebloggen-grejer" Redan dĂ€r i början nĂ€r vissa försöker fĂ„ sin första kontakt med mig sĂ„  har dom fel direkt. .
 
Jag har ALDRIG varit intresserad av att jaga följare eller göra allt jag kan för att vĂ€xa och gĂ„ viral pĂ„ olika sociala plattformar. Jag har aldrig varit intresserad av att satsa som fan och ge mig in i tex mediabranschen. Jag heller aldrig velat bli nĂ„gon influencer och typ jobba mig upp mig och sen nĂ„ toppen sĂ„dan nivĂ„ som influencer, för att sen bara behöva fortsĂ€tta leverera och jobba som fan och kanske behöva hĂ„lla ett sĂ„nt jĂ€vla högt tempo i allt sĂ„ du knappt hinner landa och andas. 
Allt som jag sprider pĂ„ olika plattformar i mina egna sociala medier, det gör jag mest för att jag tycker att det Ă€r kul. Jag har inget intresse av att hĂ„lla pĂ„ med Dannebloggen för nĂ„got annat syfte Ă€n att jag gör det för att jag tycker Ă€r roligt. Jag tĂ€nker bara att jag kör pĂ„ med mina sociala medier sĂ„ lĂ€nge jag kĂ€nner att jag mĂ„r bra av det.  Jag gör som  jag gör och vad som kommer i "kölvattnet"  bryr jag mig egentligen inte sĂ„ mycket om. SĂ„ lĂ€nge allt för mig hĂ€nder pĂ„ nĂ„got naturligt sĂ€tt, sĂ„ Ă€r det ok liksom.  För mig spelar det ingen roll om jag rĂ„kar lĂ€gga upp en dĂ„lig bild pĂ„ Instagram, eller om ingen gillar min lilla film som jag har lagt upp pĂ„ TikTok. Jag bryr mig inte ens om jag skriver ett blogginlĂ€gg som kanske inte Ă€r sĂ„ vĂ€lformulerat och bra genomarbetat. Jag vill blogga pĂ„ det sĂ€ttet, men jag skiter egentligen i om nĂ„got blogginlĂ€gg hĂ€r och dĂ€r inte blir nĂ„got av dom bĂ€ttre som jag har gjort genom Ă„ren. Det blir som det blir. Jag Ă€r nöjd idag över att jag sen 1,5 Ă„r tillbaka Ă€ndĂ„ jobbar med min blogg pĂ„ det sĂ€ttet som jag alltid har velat göra sen jag började för snart 13 Ă„r sedan.  

Jag kör pĂ„ med alla mina sociala medier helt utan stress och press och det finns liksom inga "mĂ„sten" för mig nĂ€r det kommer till detta. Jag har inget avtal med nĂ„gon som krĂ€ver att jag ska leverera och jobba pĂ„ som varumĂ€rket Dannebloggen och sen Ă€r tanken att det ska tjĂ€nas pengar. Jag gör som jag vill, helt förutsĂ€ttningslöst och oberoende av nĂ„gon annan. Det Ă€r jĂ€tteskönt och jag mĂ„r bara bra av det. 
 
Jag sĂ€ger det igen, sĂ„ kanske jag i alla fall slipper nĂ„gra av alla förfrĂ„gningar i framtiden.  Jag har inget intresse av att jobba med mina sociala medier pĂ„ ett sĂ„dant sĂ€tt som jag anser krĂ€vs för att man ska kunna  leva pĂ„ dom. Jag har aldrig varit intresserad av att tex bli nĂ„gon opinionsbildare  som uttalar mig i olika kanaler för att jag i slutĂ€ndan ska försöka pĂ„verka andra som följer mig att typ tycka som jag. Det Ă€r sĂ„ lite som jag Ă€rligt talat bryr mig om av allt som hĂ€nder i samhĂ€llet. Mycket Ă€r som det Ă€r. Jag lĂ„ter folk fĂ„ tycka vad dom vill. Visst, jag kan tycka saker och ha Ă„sikter, men jag har ingen lust ha det som ett jobb att ventilera vad jag tycker och tĂ€nker. I slutĂ€ndan tror jag inte det spelar sĂ„ stor roll vad jag sĂ€ger Ă€ndĂ„. Allt blir och Ă€r och risken Ă€r att nĂ„gon kĂ€nner sig trampad pĂ„ tĂ„rna av sĂ„nt jag sĂ€ger och sen Ă€r drevet igĂ„ng och i slutĂ€ndan kanske det bara fĂ„r mig att mĂ„ skit. 
 
Sen har vi ju det dĂ€r med att göra reklam för produkter och fĂ„ andra att köpa det just jag visar. Det Ă€r inte min grej att hĂ„lla pĂ„ med sĂ„nt heller. Jag skulle tröttna ganska snabbt om jag hade som ett mĂ„ste att leverera i mina sociala medier. MĂ„nga som jobbar med sĂ„nt skriver ju pĂ„ avtal dĂ€r det stĂ„r att dom mĂ„ste leverera en video eller nĂ„t liknade för vissa produkter. Jag skulle nog aldrig vilja binda upp mig sĂ„, och det Ă€r bara ett exempel av mĂ„nga varför jag aldrig har brytt mig om att försöka vĂ€xa med mina sociala plattformar. Jag har verkligen aldrig brytt mig. 
 
Vi leker med tanken att jag skulle jobba mig upp i media och influencervĂ€rlden. Jag fĂ„r allt att funka och jag tjĂ€nar bra. DĂ„ skulle jag sĂ€kert vara inne i nĂ„nting som bara krĂ€ver att du jobbar mer och mer. Tempot skruvas upp pĂ„ max. Man kan glömma allt vad semester och lugn och ro pĂ„ fritiden heter. Om jag skulle leva ett liv dĂ€r jag tex hade mĂ€nniskor omkring mig som skulle vara beroende av att det gĂ„r bra för mig. Om allt skulle hĂ€nga pĂ„ att jag mĂ„ste lyckas leverera med kraft i mina sociala medier och att all framgĂ„ng för mig och mĂ„nga andra bara skulle vara mĂ€tbara i: Följare, likes, visningar och pengar...dĂ„ vill jag inte vara med, eller ens strĂ€va efter att försöka fĂ„ det livet som mĂ„nga verka anse skulle vara en framgĂ„ng. 
 
Det finns ju en annan baksida ocksĂ„ med att vara en kĂ€ndis och ha mĂ„nga följare. Hur mycket skit hör man inte om dagligen att mĂ„nga av vĂ„ra offentliga personer fĂ„r utstĂ„ varje dag. För mig Ă€r det skĂ€l nog till att jag ska förstĂ„ att jag ska vara försiktig med att jaga följare och försöka vĂ€xa pĂ„ mina sociala medier. Mycket skit kommer med det som absolut inte vill vara med om. Det har jag fattat sen lĂ€nge. Jag har ju sjĂ€lv varit med om vissa saker p.g.a. Dannebloggen. Bara att man ibland har fĂ„tt sĂ„ sjuka erbjudanden om att göra vissa saker kĂ€nns ju bara det som en anledning till varför jag i alla fall kanske inte ska stĂ€va efter framgĂ„ng som mĂ€ts i: Följare, likes och visningar. 
 
Det sista jag ocksĂ„ tĂ€nker pĂ„ det Ă€r att Ă€ven om jag skulle vilja bli stor pĂ„ tex TikTok eller Youtube eller nĂ„t likande, sĂ„ tror jag att det skulle bli svĂ„rt för mig att lyckas med nĂ„got sĂ„nt Ă€ven om jag sĂ€tter upp ett mĂ„l och har en plan för hur det ska gĂ„ till. Det Ă€r inte lĂ€tt att bara jobba sig till en sĂ„dan position, sĂ„ att man sen har förutsĂ€ttningarna att kunna leva och försörja sig pĂ„ det. Det Ă€ndĂ„ ett fĂ„tal som klarar det, och mĂ„nga som försöker faller bort lĂ€ngst vĂ€gen. Sen verkar det ju vara sĂ„ att mĂ„nga av dom som Ă€ndĂ„ lyckas ofta ocksĂ„ berĂ€ttar att dom inte mĂ„r speciellt bra. MĂ„nga kĂ€nner nog av mycket stress och press i dagens sociala medier och det Ă€r ett vĂ€ldigt tufft jobb om du hela tiden kĂ€nner att du mĂ„ste leverera bra content som folk vill ha. 
Jag tycker jag genom Ă„ren har hört hur mĂ„nga offentliga personer som helst som berĂ€ttar öppet och offentligt om sina problem med psykisk ohĂ€lsa och allt vad det medför. MĂ„nga lever utĂ„t sett ett bra liv. Dom har typ allt och kan köpa sig mycket mer, men man sĂ€ger Ă€ndĂ„ att man inte Ă€r lycklig och mĂ„r bra.  MĂ„nga sĂ€ger ju ocksĂ„ att dom egentligen Ă„ngrar att dom en gĂ„ng blev en offentlig person. Flera sĂ€ger att dom bara vill vara ifred, men tempot och allt runtomkring dom snurrar bara vidare och vissa grejer som man hör att vissa blir utsatta för  Ă€r ju ibland sĂ„ sjuka sĂ„ jag tror att det knappt Ă€r sant. Dessa saker Ă€r nĂ„got som jag har tĂ€nkt mycket pĂ„ genom Ă„ren. Man har ju hört och lyssnat in vad offentliga personer sĂ€ger. Dessutom har jag ju sjĂ€lv trĂ€ffat flera kĂ€ndisar och dĂ„ har man ju ibland fĂ„tt det bekrĂ€ftat  att mĂ„nga tex jobbar vĂ€ldigt mycket, dom hinner inte koppla av och i slutĂ€ndan glömmer dom av att njuta av livet och mĂ„ bra. NĂ„nting Ă€r ju fel om du har allt och tjĂ€nar mycket pengar, men Ă€ndĂ„ inte kĂ€nner dig lycklig och mĂ„r bra av allt du har jobbat hĂ„rt för att fĂ„.

Nu menar inte jag att det Ă€r nĂ„got fel med att jobba med sociala medier och liksom ha det som ett yrke. Jag som följer mĂ„nga sĂ„dana mĂ€nniskor tycker ju naturligtvis att det Ă€r bra att mĂ„nga finns. MĂ„nga gör ett vĂ€ldigt bra jobb och jag tror inte att alla automatiskt mĂ„r dĂ„ligt. Dessutom inspireras jag ju mycket sjĂ€lv av vĂ€ldigt mĂ„nga som jag följer. MĂ„nga ser jag ju ocksĂ„ upp till. NĂ„gra har jag ju ocksĂ„ trĂ€ffat och jag kĂ€nner mig bĂ„de stolt och tacksam över att jag har fĂ„tt göra det. Mycket med sociala medier och hur det har utvecklingen har gĂ„tt sen jag tex sjĂ€lv börja blogga har ju varit helt fantastisk pĂ„ mĂ„nga sĂ€tt. För mĂ„nga Ă€r nog sociala medier det bĂ€sta som har hĂ€nt. För en del handlar det ju om en nödvĂ€ndig inkomst och mĂ„nga arbetstillfĂ€llen skapas ju p.g.a sociala medier. 
 
För min egen del sĂ„ Ă€r jag Ă€r nöjd med vad jag fĂ„r och har fĂ„tt ut av mina sociala medier. Jag grejar mest med allt detta för att jag tycker det Ă€r kul.  Och dessutom mĂ„r jag ju oftast bra av att hĂ„lla pĂ„. DĂ€r har vi liksom kĂ€rnan till varför jag gör detta. Jag kommer att fortsĂ€tta sĂ„ lĂ€nge jag kĂ€nner att jag tycker att det Ă€r roligt och sĂ„ lĂ€nge jag vet att jag mĂ„r bra av fĂ„ skapa nya inlĂ€gg i alla möjliga sociala medier.  Allt som sker i "kölvattnet" av allt de jag gör, sĂ„nt bryr jag mig inte sĂ„ mycket om. Jag vĂ€ljer bara att att hantera allt pĂ„ dom sĂ€tt som jag tror att jag i slutĂ€ndan mĂ„r bĂ€st av. Jag jagar inte följare eller strĂ€var efter mycket likes och visningar. Jag tycker nog inte ens att framgĂ„ng bör mĂ€tas pĂ„ ett sĂ„dant sĂ€tt, Ă€ven om jag förstĂ„r att sĂ„nt Ă€r viktigt för folk som jobbar med media och sociala medier. Men jag vill inte fastna i det dĂ€r sjĂ€lv. Jag gör min grej och sen vet jag att jag nĂ„r dom resultat som jag vill ha av allt jag gör.  Jag vill mĂ„ bra och ha kul nĂ€r jag grejar med mina sociala medier.  Jag Ă€r ju inte ens intresserad av att göra nĂ„gon karriĂ€r inom media och influencerbranchen. Jag ger mig liksom inte in i det jĂ€vla "getingboet" Det spelar liksom ingen roll vad folk erbjuder mig för typ av hjĂ€lp för att fĂ„ in en fot i det dĂ€r. Jag vill inte vara med. Det kommer inte att fĂ„ mig att mĂ„ bra eller kĂ€nna att jag lever ett liv dĂ€r jag Ă€r lycklig. Risken Ă€r nog ganska stor att jag kommer att kĂ€nna tvĂ€rtom. Om det nu inte Ă€r sĂ„ att saker och ting hĂ€nder pĂ„ ett sĂ€tt som kĂ€nns naturligt för mig och som jag kan hantera utan att mĂ„ dĂ„ligt av sĂ„nt jag jag vĂ€ljer att göra.
(null)
(null)
  (null)
(null)
 






Hade det inte varit för pandemin.

 I mitten pĂ„ mars förra Ă„ret sĂ„ fattade i alla fall jag att man inte alltid kan veta hur framtiden ska bli. NĂ€r jag i början av 2020 fick veta att det finns nĂ„got som heter coronavirus och att man kan bli allvarligt sjuk av det, ja till och med dö,  dĂ„ kĂ€nde i alla fall jag hur livet sattes pĂ„ paus. 2020 blev ju sen inte alls det Ă„r som jag hade tĂ€nkt att jag skulle fĂ„. 
 
Jag  blev ganska snabbt trött pĂ„ allt tjat och ett tag verkade det ju som varenda mĂ€nniska helt plötsligt var smittskyddsexperter. Jag kĂ€nde ganska tidigt in i denna pandemi att jag inte orkade bry mig om mer Ă€n tvĂ„ saker. HĂ„lla avstĂ„nd och ta sprutan med vaccin nĂ€r det Ă€r dags för mig att göra det.  Dom sakerna har jag gjort och vad jag vet har jag inte varit sjuk i COVID-19 och jag har heller inte kĂ€nt av nĂ„gra biverkningar till följd av dom tvĂ„ doser som jag nu har tagit. Jag hör fortfarande folk sĂ€ga att dom inte tĂ€nker ta vaccinet och jag kan vĂ€l bara sĂ€ga att jag tycker att man ska göra det, om man inte fĂ„r andra direktiv av sin lĂ€kare. Jag har alltid i hela mitt liv litat pĂ„ vĂ„rden som vi har i Sverige. Även om det Ă€r frivilligt och alla fĂ„r göra som dom vill sĂ„ tror jag nog att risken för dom allra flesta av oss att bli allvarligt sjuk om man inte tar den Ă€r större, Ă€n att man fĂ„r nĂ„gon allvarlig biverkning av att ta sprutan. Det Ă€r bara dumt att inte ta den och jag tror inte att jag kommer att Ă€ndra uppfattning nĂ€r det kommer till vad jag tycker om det.  
 
Jag hade tĂ€nkt att resa mer och jag var pĂ„ gĂ„ng dĂ€r i mars att boka för framtida resor, men det var ju bara att lĂ€gga ner dĂ„ nĂ€r coronaviruset kom till min kĂ€nnedom. Jag bromsade alla planer pĂ„ allt som jag tĂ€nkte att jag skulle göra, innan jag man var medveten om coronaviruset och vad det var för nĂ„got. Jag har nu under den senaste tiden funderat pĂ„ vad jag idag hade kĂ€mpat med och gjort i livet om det inte hade varit för pandemin. Jag tror att jag hade haft betydligt mindre pengar Ă€n vad jag nu har. Dessutom hade jag nog inte tĂ€nkt kring den vision jag har aktivt jobbat med att nĂ„ den som jag nu har gjort i över 1,5 Ă„r. 
 
Jag vet inte just nu nĂ€r jag kommer att göra nĂ„gon resa igen. Jag vill vĂ€l Ă„ka nĂ„gonstans framöver, men det kĂ€nns inte som nĂ„got viktigt för mig att behöva uppleva just nu.  Det verkar ju som det gĂ„r ganska bra att Ă„ka till vissa lĂ€nder utan att man behöver bry sig sĂ„ mycket om att tĂ€nka pĂ„ allt som har med coronaviruset att göra. Men jag kĂ€nner Ă€ndĂ„ att jag vill vĂ€nta med sĂ„nt nĂ€r jag nu har andra planer för ekonomin och vad jag vill köpa och uppleva i framtiden. Just nu kĂ€nner jag inte att jag vill fixa nĂ„got annat Ă€n dom saker som jag har planerat för inom den nĂ€rmaste framtiden. Hade det inte varit för pandemin som har varit (och faktiskt pĂ„gĂ„r fortfarande) sĂ„ hade jag nog brĂ€nt pĂ„ med mer pengar nu och sĂ€kert en annan resa hade sĂ€kert ocksĂ„ varit inplanerad. Men jag gillar Ă€ndĂ„ att jag tĂ€nker som jag gör nu. SĂ„ i slutĂ€ndan kanske denna pandemi Ă€ndĂ„ var nĂ„got positivt för mig personligen. Om jag nĂ„gon gĂ„ng i framtiden förverkligar min högsta dröm i livet, dĂ„ mĂ„ste jag ju erkĂ€nna att: Hade det inte varit för pandemin sĂ„ kanske jag inte ens hade hittat en lösning pĂ„ hur jag skulle göra för att nĂ„ min vision. Även om jag hellre hade sett att detta med coronaviruset och inte hade hĂ€nt, sĂ„ finns det sĂ€llan nĂ„got ont som inte kan ha nĂ„got gott med sig. 
 
Nu Ă€r det ju lĂ„ngt ifrĂ„n klart det jag strĂ€var efter just nu, men oavsett nĂ€r jag ger upp, om jag ger upp, sĂ„ fĂ„r jag ju en bĂ€ttre och en stabilare ekonomi sĂ„ lĂ€nge jag bara strĂ€var vidare. Allt som jag fĂ„r gjort gör att jag fĂ„r det bĂ€ttre och undan för undan kan jag köpa och uppleva mer och mer om jag nu skulle vilja det. Det kĂ€nns rĂ€tt nice att bara tĂ€nka pĂ„ det. Misslyckande finns liksom inte hĂ€r och det kunde inte ens en pandemi fĂ„ mig att kĂ€nna. Snacka om POWER!! Eller det kĂ€nns bra i alla fall. 
  (null)

 
 





Dapa Deep - Time

 



Hur det Àn blir sÄ blir det bra.

Dagarna gĂ„r och jag kĂ€nner att det snurrar fram och tillbaka i huvudet. NĂ€r man inte har sina vardagliga rutiner riktigt sĂ„ vet jag knappt vilken dag det Ă€r. Jag vet inte  hur mĂ„nga nĂ€tter jag har suttit uppe denna semester. Jag vet inte hur mĂ„nga gĂ„nger jag har vaknat upp och tĂ€nkt att klockan Ă€r nog bara 09:00, fast nĂ€r man kollar sĂ„ har klockan ofta varit över 12:00. Man glömmer ocksĂ„ lĂ€tt vilken dag det egentligen Ă€r. Saker man sa till sig sjĂ€lv dagen innan att man ville fĂ„ gjort nĂ€sta dag blir sĂ€llan fixade. Jag orkar inte dĂ€r och dĂ„. Jag har mest tĂ€nkt: Jag har mĂ„nga dagar kvar pĂ„ min semester sĂ„ jag kan vĂ€l ta det en annan dag. Man tĂ€nker ocksĂ„: Just nu vill jag bara njuta av skön semester och vara helt ledig. Problemet Ă€r ju bara att tĂ€nker man sĂ„ hela tiden sĂ„ Ă€r ju semestern snart slut och inget blir ju dĂ„ gjort av sĂ„nt man kĂ€nner att man vill bli fĂ€rdig med. 
 
 Nu Ă€r det ju mindre Ă€n en vecka kvar och Ă€ven om jag faktiskt tycker att det nog Ă€r bra att jag kommer igĂ„ng med arbetet igen, sĂ„ kĂ€nns det som att den andra halvan av denna semester har gĂ„tt vĂ€ldigt fort. Om mindre en vecka (pĂ„ tisdag) Ă€r det dags att jobba igen. Sen fĂ„r jag vĂ€nta nĂ€stan ett Ă„r pĂ„ nĂ€sta semester. Hujedamej, som lilla Ida i Emil i Lönneberga en gĂ„ng sa. Eller var det kanske pigan Lina? 
 

Annars har jag ju under denna semester tĂ€nkt mycket pĂ„ den vision och alla mĂ„l jag har satt upp för ekonomin den senaste tiden. Det har jag ju gjort lĂ€nge nu, men nĂ€r jag har varit sĂ„ mycket ledig sĂ„ har jag ju haft tid att tĂ€nka och vĂ€nda och vrida pĂ„ allt. Typ: Är det jag gör rĂ€tt och Ă€r det vĂ€rt att bry sig om att försöka fĂ„ loss sĂ„ mycket pengar som det Ă€ndĂ„ handlar om i slutĂ€ndan?
 
Jag har ocksĂ„ rĂ€knat lite pĂ„ om det verkligen Ă€r sĂ„ att jag inom en rimlig framtid kan nĂ„ alla dom ekonomiska mĂ„l som jag nu har satt upp. Jag inser att jag kommer att fĂ„ ta vissa beslut som innebĂ€r att jag mĂ„ste vĂ„ga riskera lite. DĂ€r kĂ€nns det som det lĂ€tt kan falla. Jag Ă€r ju normalt inte en person som vĂ„gar ta för stora risker och typ ta bort nĂ„got som idag redan Ă€r bra, för att sen kanske fĂ„ det Ă€nnu bĂ€ttre. Men jag Ă€r sĂ€ker pĂ„ att det Ă€r en av alla saker som kommer att krĂ€vas av mig om jag ska nĂ„ sĂ„ lĂ„ng som jag jag helst vill och förverkliga min högsta dröm i livet. Jag inser ocksĂ„ att Ă€ven om jag skulle nĂ„ alla ekonomiska mĂ„l och fĂ„ loss precis alla pengar som jag nu tror att jag behöver, sĂ„ kanske det Ă€ndĂ„ inte gĂ„r. Jag mĂ„ste aktivt vĂ„ga ta steget att faktiskt ta alla pengar och vĂ„ga anvĂ€nda dom till det jag har kĂ€mpat för att fĂ„ pengar till. Det finns ocksĂ„ risker med det.  Det rĂ€cker ju inte bara med att  jag har pengarna och sen löser det sig av sig sjĂ€lv. 
 
En sak som jag just nu kĂ€nner av med detta och som ibland kan vara lite jobbig det Ă€r ju att jag skulle kunna köpa och göra sĂ„ mycket redan nu. Jag har ju pengar till massor med saker, men inte till det som Ă€r min högsta dröm. Jag kommer ju hela tiden att se detta sĂ„ lĂ€nge jag hĂ„ller pĂ„ och strĂ€var mot högre mĂ„lsĂ€ttningar med ekonomin den jag för stunden har. Jag kommer att se mer och mer möjligheter att göra annat ju lĂ€ngre tiden gĂ„r. DĂ€r gĂ€ller det ju att jag Ă€r stark och stĂ„r emot alla saker jag ser att jag kan köpa och göra, om de Ă€r sĂ„nt som gör att jag inte nĂ„r dom mĂ„l jag sĂ€tter upp. Just de dĂ€r Ă€r lite tufft att kĂ€mpa med just nu, men jag brukar tĂ€nka att jag vill ju helst av allt ge mig sjĂ€lv chansen att nĂ„ min vision, och jag vet ocksĂ„ att jag kommer att Ă„ngra mig om jag gör nĂ„got annat som i slutĂ€ndan sabbar för mig. 

Jag har nog lĂ€rt mig vĂ€ldigt mycket pĂ„ tidigare misstag som jag har gjort och sĂ„nt har jag nytta av nu nĂ€r jag ska försöka fixa en grej som Ă€r större Ă€n vad jag nĂ„gonsin har gjort tidigare. 
 
Sen Ă€r det en annan grej som kĂ€nns extra bra med detta. Även om jag inte skulle lyckas fullt ut  med att nĂ„ min vision sĂ„ Ă€r ju det inte samma sak som ett misslyckande. Dom pengar jag lyckas spara ihop och behĂ„lla, dom pengarna gĂ„r ju alltid att anvĂ€nda. Om jag tex bara skulle klara av att fixa hĂ€lften sĂ„ mycket pengar som jag nu tĂ€nker att jag behöver, dĂ„ Ă€r det Ă€ndĂ„ ganska mycket (för mig ) pengar. Jag har svĂ„rt att sĂ€ga att det Ă€r att misslyckas, Ă€ven om jag inte skulle nĂ„ mitt slutgiltiga mĂ„l fullt ut. 

Hur det Ă€n blir sĂ„ blir det bra. Gör jag fel, sĂ„ lĂ€r jag mig bara av det och drar nytta av det i andra saker jag vĂ€ljer att försöka fixa eller bara greja med i framtiden. Misslyckanden finns inte i min vĂ€rld lĂ€ngre. En vision kan man Ă€ndĂ„ aldrig rĂ€kna med att man ska klara av. Det Ă€r ju nĂ„got som egentligen inte gĂ„r att ta pĂ„. Det Ă€r ju bara en kĂ€nsla av att nu har jag det precis sĂ„ som jag lĂ€nge har drömt om.
 
 
 





Alla gör sÄ snabba förÀndringar.

Under de senaste Ă„ren har jag tĂ€nkt mycket hur jag vill leva mitt liv och vad jag borde ha gjort tidigare och vad jag vill göra i framtiden.  Jag har genom Ă„ren sett mĂ„nga i min omgivning som har gjort vĂ€ldigt stora förĂ€ndringar i deras liv. Medans jag sjĂ€lv kĂ€nner att jag egentligen inte har Ă€ndrat sĂ„ mycket pĂ„ hur jag lever mitt liv.   

Detta Ă€r ingenting jag Ă€r ledsen för eller tycker Ă€r sĂ„ konstigt.  Jag Ă€r nog en person som hĂ„ller mig till mycket av sĂ„nt som kĂ€nns tryckt för mig. För stora förĂ€ndringar som sker för snabbt tror jag bara gör att jag hamnar i en situation dĂ€r jag sen kommer pĂ„ att jag inte ville vara och sen kanske tĂ€nker jag att det kan vara svĂ„rt att fĂ„ tillbaka sĂ„nt som var bra och som man kanske hade haft kvar om man inte att varit sĂ„ jĂ€vla snabb med att göra saker som förĂ€ndrade ens liv. Jag kanske vill  ha vissa förĂ€ndringar och leva pĂ„ ett annat sĂ€tt Ă€n sĂ„ som jag gör idag, men nĂ€r jag tidigare har stĂ„tt inför vissa vĂ€gval i livet och kanske har kunnat göra nĂ„got som förĂ€ndrar ganska mycket för mig personligen, sĂ„ har jag nog ofta tĂ€nk att jag redan har det ganska bra och jag ska nog vara försiktigt sĂ„ att inte den tĂ€nkta förĂ€ndringen gör att jag fĂ„r det sĂ€mre hur jag har det just nu.  Kanske har jag tĂ€nkt för mycket pĂ„ det sĂ€ttet, men mĂ„nga gĂ„nger har det Ă€ndĂ„ kĂ€nts bra att jag har: TĂ€nkt mig för extra gĂ„ng, tagit det lugnt och varit försiktig med att just göra för stora förĂ€ndringar pĂ„ för kort tid.   

Det Ă€r nog sĂ„ att jag Ă€r ganska nöjd med hur jag har det i livet och jag har varit nöjd ganska lĂ€nge. Jag kĂ€nner mig ocksĂ„ trygg i hur jag idag Ă€r och lever mitt liv. SĂ„ har det inte alltid kĂ€nts för mig och dĂ„ kanske jag ibland blir lite rĂ€dd för att Ă€ndra pĂ„ saker i mitt liv om en tanke samtidigt slĂ„r mig att jag ska trilla tillbaka i nĂ„got som tidigare i mitt liv var jobbigt, men som jag idag har kommit ur.   

 Men som sagt: Genom Ă„ren har jag sett andra mĂ€nniskor göra vĂ€ldigt stora förĂ€ndringar i sina liv medans jag sjĂ€lv kĂ€nner att jag stĂ„r kvar pĂ„ samma stĂ€lle i de mesta.  Även om jag inte pĂ„verkas sĂ„ mycket av vad andra gör nĂ€r det kommer till vad jag sjĂ€lv vĂ€ljer att göra med mitt liv, sĂ„ kan jag Ă€ndĂ„ inte lĂ„ta bli att tĂ€nka pĂ„ hur mĂ„nga snabba förĂ€ndringar jag tycker mig se mĂ„nga andra mĂ€nniskor göra inom loppet av bara nĂ„gra fĂ„ Ă„r.  Jag kan ibland kĂ€nna att jag skulle vilja vara lika snabb, samtidigt som jag vet att det bĂ€sta för mig Ă€r att ta det lugnt och se till att förĂ€ndringar sker pĂ„ ett sĂ€tt som jag kĂ€nner mig trygg i.  Jag vill komma ur detta tĂ€nket som jag har, men samtidigt vill jag ju inte Ă„ngra dom förĂ€ndringar som jag vĂ€ljer att göra i mitt liv. 

 
 
 




Jag kan ju alltid vÀlja hur jag hanterar nÄnting.

NÀr jag tÀnker tillbaka pÄ mitt liv och saker som man har varit med om sÄ har mycket av sÄnt som jag har blivit drabbad av fÄtt mig att mÄ vÀldigt dÄligt. MÄnga saker i mitt liv har kÀnts vÀldigt tufft och jobbiga, och Àrlig talat helt oacceptabla. Men jag har ÀndÄ alltid trott pÄ att försöka göra vad jag kan för att jag ska mÄ sÄ bra som möjligt, Àven det mÄnga gÄnger inte har varit sÄ lÀtt att mÄ bra överhuvudtaget. Men sÄ bra som möjligt under rÄdande omstÀndigheter funkar ju. Jag Àr inte pÄ nÄgot sÀtt tacksam över mycket av sÄnt som jag har tvingats gÄ igenom nÀr det kommer till jobbiga saker som oftast andra mÀnniskor har utsatt mig för, men det har nog ÀndÄ gjort mig ganska hÄrdhudat och mentalt stark. Jag har aldrig trott pÄ att deppa ihop och helt ge upp nÀr mycket i livet kÀnns tufft och jobbigt. NÄgonstans kÀnns det alltid bÀttre att försöka fungera i sin vardag sÄ gott man kan. Idag har ja ju jobb och att gÄ till och jag har mÄnga gÄnger i mitt liv bara gjort saker för att jag tycker att det Àr roligt. DÄ har jag inte haft en tanke pÄ nÄgot som har kÀnts tufft eller jobbigt i dom stunderna. Kanske har saker och ting blivit vÀrre för att jag mÄnga gÄnger bara har gÄtt undan, tÀnkt pÄ mig sjÀlv och skitit fullstÀndigt i vad andra tycker och tÀnker om sÄnt jag gör, eller vad dom istÀllet tycker att jag borde göra. 
 
Jag kan ju inte alltid vÀlja bort att trÄkiga och jobbiga saker hÀnder mig ibland. Jag kan inte sudda ut sÄnt som har varit, men jag kan ju i alla fall alltid vÀlja hur jag vill hantera saker som jag Àr med om. Allt handlar ju om för mig att jag ska mÄ bra nu.
 
Detta blogginlÀgget fÄr bli en början pÄ ett betydligt lÀngre blogginlÀgg som kommer vid ett senare tillfÀlle pÄ min Danneblogg. Om jag nu fÄr till det som jag har tÀnkt mig.  
 
 
 



En vecka kvar.

Nu Ă€r jag inne pĂ„ sista veckan av min semester. Jag kĂ€nner att sista halvan har gĂ„tt vĂ€ldigt mycket fortare Ă€n dom tvĂ„ första veckorna gjorde. Jag ska inte börja tĂ€nka pĂ„ jobbet riktigt Ă€n. Jag kan njuta av skön ledighet under hela denna veckan ocksĂ„. Sen kĂ€nns det ju ocksĂ„ bra att jag inte börjar jobba förrĂ€n tisdag klockan 12:00, nĂ€sta vecka. 
 
Jag har förövrigt fĂ„tt ett SMS frĂ„n jobbet dĂ€r man sĂ€ger att det gĂ„r bra att fĂ„ ledigt nĂ€sta vecka. Man fĂ„r ju bekosta det sjĂ€lv med semesterdagar eller komp naturligtvis. Tanken slog mig att jag skulle kunna ta en eller flera dagar ledig och pĂ„ sĂ„ sĂ€tt börja jobba senare Ă€n vad det Ă€r tĂ€nkt. Ha lite extra lĂ„ng semester liksom. Men jag jobbar 4 pass nĂ€sta vecka och samtliga Ă€r ganska bra. Dessutom Ă€r det skönt att börja arbetsveckan med sovmorgon efter att man har haft semester. VĂ€ljer jag att börja jobba en annan, lĂ€ngre fram Ă€n planerat , sĂ„ kanske det blir en sĂ„n dĂ€r dag dĂ„ jag mĂ„ste vrĂ€ka mig upp 03:30 pĂ„ morgonen. Det vill man inte gör efter att ha haft en semester dĂ€r man under större delen av den har hĂ„llit sig vaken till minst lĂ„ngt in pĂ„ nĂ€tterna. 
 
Jag kĂ€nner ocksĂ„ att det Ă€r bĂ€ttre att jag sparar lite pĂ„ den ledigheten som jag har kvar att plocka ut. Jag vet att en annan dag kommer framöver av arbete dĂ€r det kommer att kĂ€nnas bĂ€ttre att ta ledigt, p.g.a. att man dĂ„ Ă€r inne i en ganska tuff arbetsperiod. Schemat som jag har kvar i ca 5 mĂ„nader till kan jag ju ganska bra, för det Ă€r ju det jag körde efter innan denna sommar. 
 
Men det Ă€r fortfarande semester och dĂ„ fĂ„r man ju fan ta och njuta av den fullt ut, Ă€ven den sista veckan. 
 
Annars har jag mĂ€rkt att jag har tĂ€nkt som fan under denna semester men det har kĂ€nts bra. Jag hinner ju tĂ€nka och vĂ€nda och vrida pĂ„ allt nu. Tiden finns ju att tĂ€nka pĂ„ nĂ€r man har semester. Mycket mer av sĂ„dan tid finns ju inte annars nĂ€r man Ă€r igĂ„ng och jobbar 4 -6 dagar i veckan, 11 mĂ„nader per Ă„r. Men nu hur man dĂ€remot hur mycket tid som helst och jag Ă€r ju dessutom mycket för mig sjĂ€lv och dĂ„ har man mycket tankar i huvudet som vĂ€xer sig större och större. NĂ€r jag dessutom skriver ner ganska mĂ„nga av mina tankar hĂ€r pĂ„ bloggen, sĂ„ kan ju en tanke gĂ„ vidare  och göra att nya saker skapas som jag tĂ€nker mycket pĂ„. Men allt detta har som sagt kĂ€nts vĂ€ldigt bra och skönt. Tex gör det ju att jag fortsĂ€tter blogga pĂ„ det sĂ€tt som jag alltid har velat göra det pĂ„, fast det tog mig typ 10 Ă„r innan jag klarade av att jobba sĂ„ som jag nu gör med min blogg.  
 




MĂ„ndag (2021 08 23)

Det blev en lÄng dag detta. Mycket beslutsÄngest har jag ocksÄ kÀmpade med  Nu har det i alla fall börjat rulla in lite pengar igen. Jag har haft det bra under hela augusti, men det beror ju pÄ att jag hade bra mÄnad med cash in i juli. Det blir vÀl inte lika bra i augusti som i juli, men jag ska inte klaga. Denna veckan fÄr jag ju in pengar mÄn-fre. Sen kommer jag vÀl att fÄ Ànnu mera beslutÄngest nÀr jag ska bestÀmma mig för hur jag ska fördela pengarna pÄ bÀsta sÀtt. MÄlen som jag har satt upp för i Är har jag ju kvar och idag gjorde detta sig pÄmint pÄ ett ganska tufft sÀtt. Tankarna snurrade pÄ max. Det kan man lugnt sÀga.
 
 NĂ€r jag vaknade i morse sĂ„ tĂ€nkte jag att jag i alla fall skulle ta och Ă„ka ut till Överby köpcentrum i alla fall kolla pĂ„ lite nya möbler. Jag behöver ju lite inspiration och kanske ocksĂ„ lite mer "kött pĂ„ benen" för att jag ska kunna bestĂ€mma mig för vad jag faktiskt ska köpa. NĂ€r jag se mig omkring i mitt hem sĂ„ tycker jag mig i alla fall behöva en hel del nytt. De mesta handlar om att jag vill skapa mer förvaringsutrymme. Typ: Möbler med skĂ„p, lĂ„dor och hyllor. NĂ„gon megastor spegel har jag ocksĂ„ tĂ€nkt att jag behöver.
 
Jag besökte en möbelaffĂ€r dĂ€r pĂ„ Överby idag i alla fall. Jag kĂ€nde det direkt att detta kan jag om jag vill lösa snabbt och smidigt. Jag tittade pĂ„ allt möjligt och jag fattade som att det Ă€r sĂ„ bra att man kan fĂ„ sina köpa saker hemkörda och sĂ„. SĂ„ lĂ„ngt bra, men sen kom det dĂ€r problemet som jag alltid har nĂ€r jag har mycket att vĂ€lja pĂ„,. Jag drabbas av beslutsĂ„ngest och kan inte bestĂ€mma mig för hur jag ska göra. Jag hittade mycket som jag skulle kunna tĂ€nka mig att köpa, men jag blev Ă€ndĂ„ tveksam. Är detta jag ser sĂ„nt jag verkligen vill ha och behöver? Jag var vĂ€ldigt osĂ€ker dĂ€r. Hur jag Ă€n vĂ€nde och vred sĂ„ kĂ€ndes ingen lösning bra.
 
 
Nu Àr inte jag en person som kanske inte bryr mig sÄ mycket om heminredning och sÄnt. Köper jag tex nya möbler sÄ vill jag mest man ska kunna förvara mycket saker i dom. Jag gillar bÀst nÀr bara kan lÀgga in hur mycket grejer som helst i en lÄda eller i ett skÄp och sen stÀnger man bara och det enda man dÄ ser Àr en möbel som man kan förvara saker i. Jag hittade mÄnga sÄdan möbler idag, men jag hade sÄ himla svÄrt för att bestÀmma mig. Det var jobbigt att bli sÄ full av beslutsÄngest som jag idag blev.
 
Sen kom alla tankar med att jag faktiskt har ett ekonomimÄl som jag ska nÄ i Är ocksÄ. Jag kÀnde att risken Àr ju ganska stor att jag tappar fart om jag börjar plocka ut för mycket pengar och köpa massor med annat som inte har med mina ekonomiska mÄl att göra. Samtidigt var jag osÀker pÄ vad jag egentligen skulle vÀlja och jag bestÀmde mig för att bara gÄ ut dÀrifrÄn och Äka hem igen och fundera vidare. Jag vill ju vara sÀker pÄ att jag inte Ängrar mig efterÄt 
 
Nu kanske jag ÀndÄ Äker dit igen, senare denna veckan. Jag kÀnner att jag borde lösa detta och pengar har jag ju. Men jag vill ju heller inte misslyckas med ekonomimÄlet som jag har för i Är. Det Àr svÄrt att fÄ bÄde och hÀr. Dessutom kÀnns det bÀttre att köpa alla möbler jag vill ha pÄ en och samma gÄng. Det Àr jag vÀl inte sÀker pÄ om jag klarar av Àn, om jag samtidigt har som mÄl att spara mer pengar Àn vad jag normalt brukar göra. Det kan gÄ att göra allt och fÄ allt, men jag Àr lÄngt ifrÄn sÀker pÄ det. Jag vill mer Àn nÄgot annat, nÄ mitt ekonomiska mÄl för i Är. 
 
Jag var ju i samma lÀge i mitten pÄ juni. DÄ skrev jag ju ett inlÀgg dÀr jag berÀttade att jag var nÀra att brÀnna 90 000 pÄ typ klÀder och smycken. Jag gjorde ju inte det, men det var ÀndÄ nÀra att det blev sÄ. Nu handlar det ju inte om lika mycket pengar, men det Àr ÀndÄ samma kÀnsla: Jag har pengar, jag kan göra massor för dom, men jag mÄste lugna mig för jag vill vara sÀker pÄ att  jag klarar mitt sparmÄl, som Àr viktigare Àn allt annat för mig just nu. 
 
BeslutsÄngest har jag haft mycket av idag, men det kÀnns ganska lugnt ÀndÄ. Jag mÄr bra, och det Àr det viktigaste. 
 



Jag förstÄr inte att vissa inte fattar.

Ny vecka har det blivit och jag har vÀl i alla fall tÀnkt att denna veckan ska jag fÄ gjort lite mer av sÄnt som jag innan semestern tÀnkte att jag skulle ta tag i under denna semester. Tanken var vÀl egentligen innan att mycket skulle vara klart redan nu, men jag har ju Àrligt talat inte brytt mig sÄ mycket. Sen Àr det vÀl ocksÄ sÄ att har nÄgot kÀnts för jobbigt för mig att ta tag i sÄ har jag liksom inte varit nÄgon kÀmpe och sett till att fÄ det gjort i alla fall. Jag har istÀllet valt att hittills under denna semester: Slappa mycket, gÄ promenader, se pÄ film, lÀsa böcker och Àta gott. 
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Jag tycker annars  att jag har varit bra pĂ„ att blogga och fĂ„ till mĂ„nga inlĂ€gg pĂ„ ett bra sĂ€tt som jag har kĂ€nt mig 💯%  nöjd med. Det Ă€r roligt för jag gillar att blogga och vara kreativ i skapandet av nya inlĂ€gg. 
 
Jag vet inte om jag gör sÄ mycket annat Àn sÄnt som jag under dom senaste veckorna medt har gjort, men tanken har slagit mig att det vore vÀl bra om jag stÀdar köket och badrummet. Jag tror ocksÄ att jag vill besöka mammas grav nÄgon dag i denna veckan.  En annan sak som jag ocksÄ har tÀnk att göra Àr vÀl att hÀlsa pÄ nÄgon eller kanske bÄda mina syskon. Men allt detta Àr ju just nu bara tankar. Att bara tÀnka pÄ allt detta kommer inte att fÄ saker och ting gjorda.  Man fÄr vÀl se hur det blir. Inget kÀnns sÄ viktigt att fÄ gjort. Det kommer att kÀnnas lugnt, hur jag Àn vÀljer att göra. 
 
En annan grej som jag annars tÀnkte pÄ mycket i natt  det Àr alla dessa drev och pÄhopp om allt möjligt som jag tycker under en tid har pÄgÄtt regelbundet mot framförallt offentliga personer. DÀr mÀrks det ju naturligtvis mest. Vissa offentliga personer blir uthÀngda anklagade för att ha gjort bÄde det ena och det andra och sen Àr liksom drevet igÄng mot dom, fortare Àn fan sjÀlv.  Det jag inte riktigt förstÄr det Àr varför vissa (oftast ganska kÀnda och mycket offentliga personer) vÀljer att bemöta den kritik och sjÀlva kanske medverka till att göra det drev som redan Àr igÄng, Ànnu större. MÄnga gÄnger nÀr jag fÄr reda pÄ att nÄgon Àr utsatt för nÄgon form av drev och pÄhopp frÄn alla möjliga hÄll, det Àr nÀr den som Àr utsatt sjÀlv gÄr ut pÄ sina kanaler och berÀttar om att det just nu pÄgÄr. Det Àr oftast sÄ som jag nÄs av sÄdan information. Jag tÀnker ofta att fattar inte dom flesta mÀnniskor att det nog Àr bÀttre att inte uttala sig om man Àr utsatt för nÄgon form av drev. Om det Àr sÄ att man verkligen har gjort bort sig, dÄ Àr i alla fall  min erfarenhet att man ska "sitta still i bÄten". VÀljer man att bemöta kritiken eller tala ut om hur allt ligger och pÄ sina sociala medier eller nÄgon annanstans, sÄ kÀnns det ju alltid som den personen som Àr utsatt för pÄhoppen fÄr Ànnu mer skit frÄn fler mÀnniskor Àn vad hen annars hade fÄtt. GÄr du sjÀlv ut med att det "stormar" runtomkring dig och mot dig, dÄ fÄr ju bara fler mÀnniskor reda pÄ det och sen blir drevet mot dig Ànnu större Àn vad det annars hade blivit om du inte hade valt att sÀga nÄnting. 
 
Jag vet kanske inte vad jag snackar om hÀr. Jag kan ju tÀnka mig att det Àr svÄrt för tex en offentlig person med vÀldigt mÄnga följare att inte uttala sig nÀr drevet mot hen Àr igÄng för fullt. Det kanske automatiskt blir sÄ att nÄgon slags sjÀlvförsvarsmekanism kommer fram nÀr man som offentlig person blir attackerad av onormalt mÄnga mÀnniskor. Det vanliga som man Àr utsatt för var och varannan dag, det kanske Àr lÀttare att hantera pÄ ett bÀttre sÀtt. Dessutom kan det vÀl vara sÄ att vissa mÀnniskor bara sitter och vÀntar pÄ att tex en offentlig person ska göra bort sig, sÄ att man kan blÄsa igÄng det dÀr drevet. Det kanske Àr svÄrt för en offentlig person att undvika pÄhopp och drev, samt att nÀr man blir utsatt sÄ kan man inte hÄlla sig frÄn att inte uttala sig, trots att det kanske gör att man fÄr fler emot sig. 
 
Det var mina tankar för denna natten. Nu Àr det nog dags att krypa till sÀngs. 
 
 
(null)
 
 



Sommarprat

 Tidigare Är sÄ lyssnade jag ganska mycket pÄ Sommar i P1. Jag kanske aldrig har lyssnat pÄ allt för det handlar vÀl om ca 60 stycken varje Är. Jag vill heller inte lyssna sÄ mycket pÄ sommarprat, lÄngt senare, efter dom har slÀppts. Det fÄr vara ganska nÀra inpÄ om jag ska bry mig. I alla fall nÀr det gÀller sommar i P1. 
 
I Är har jag jag faktiskt bara lyssnat pÄ tvÄ stycken sommarprat. Jag har inte varit nyfiken pÄ speciellt mÄnga och kanske har jag blivit lite mÀtt pÄ just sommar i P1. Dom tvÄ jag ÀndÄ valde att lyssna pÄ i Är var: Inger Nilsson och Zara Larsson. 
 
 
 
Förövrigt sĂ„ tycker jag fortfarande att det absolut bĂ€sta sommarpratet Ă€r det med Molly SandĂȘn frĂ„n 2019. Det kanske finns nĂ„got annat som jag inte har hört, men jag kan ju bara tycka nĂ„got om sĂ„nt jag har lyssnat pĂ„. 
 
 
 
 
 
 
 



Mondo Duplantis.




Kanske hade jag fel - Kanske gjorde jag rÀtt.

 Är det nĂ„nting jag gör nu under denna semester sĂ„ Ă€r det att jag tĂ€nker sĂ„ det knakar. Jag tycker sĂ„ mycket och sĂ„ djupt och det kĂ€nns bra, men jag vill ocksĂ„ fĂ„ ner mycket av sĂ„nt jag tĂ€nker i inögg hĂ€r pĂ„ bloggen. Ibland kĂ€nner jag att jag tappar och glömmer vad jag har tĂ€nkt. DĂ€rför Ă€r det alltid bĂ€ttre att jag sĂ€tter mig ner med bloggen direkt nĂ€r tankarna börjar snurra igĂ„ng. Detta Ă€r ett sĂ„dant inlĂ€gg. 
 
Som sagt: Jag vet ju nu efter över 12 000 inlÀgg gjorda inlÀgg pÄ denna blogg att har man mycket tankar kring nÄgonting sÄ ska man sÀtta sig och skapa ett blogginlÀgg  direkt i den stunden man tÀnker som mest. Det sÀllan jag klarar att fÄ till ett blogginlÀgg som jag vill ha det nÀr börjar tÀnka mycket, men vÀntar minst nÄgra timmar innan jag skriver ner dessa tankar. Jag glömmer dÄ över hÀlften av allt jag tÀnkte och det kÀnns som ett misslyckande för mig. Sen tar jag vÀl inte det sÄ hÄrt. Det Àr ju "bara" en blogg. Men dom bÀsta och mest Àrlig blogginlÀggen frÄn min sida skapas alltid i direkt i sjÀlva tÀnkandet. Alltid i nuet liksom. Om jag tÀnekr mycket nu under semestern, dÄ kÀnns det lÀtt som ett mÄste för mig att ocksÄ skriva ner dessa tankar i ett blogg inlÀgg. Annars fastnar jag lÀtt i grubblerier och jobbiga tankar som jag aldrig kan slÀppa. En del tankar kan ju handla om att jag Ängrar vissa saker jag tidigare har gjort. Dom tankarna Àr ju helt omöjliga att vinna över, men fÄr jag ner dessa tankar i skrift sÄ blir det ju lÀttare att acceptera att det Àr som det Àr just nu. Det blir ocksÄ lÀttare att bara slÀppa dom om jag skriver. Gjort Àr ju gjort och jag kan inte skruva tillbaka tiden och göra nÄgot jag Ängrar ogjort. Jag kan bara försöka lÀra mig av misstagen och det gÄr ju ocksÄ att be mÀnniskor om förlÄtelse, Àven om jag mÄnga gÄnger har kÀnt att det inte har spelat nÄgon roll om jag nu har lyckats samla mod till mig för att sen vÄga sÀga förlÄt. Om jag ber nÄgon om förlÄtelse sÄ ska ju en annan person:
1 Tycka att det finns nÄgot som jag ska be om ursÀkt för. 
2 Godta min ursÀkt. 
 Annars vet jag inte om det spelar sÄ stor roll att jag sÀger förlÄt. Fast det kan ju ÀndÄ kÀnnas bÀttre för mig om jag sÀger förlÄt, dÄ kÀnner jag ju ÀndÄ att jag har gjort vad jag kan. 
 
 Mina tankar snurrar just nu mycket kring om jag har gjort rÀtt eller fel "val" tidigare i livet. Sen funderar jag ju mycket ocksÄ pÄ vad jag vill med detta Äret, och hur jag ska skapa mig sjÀlv möjligheten att nÄ min vision. 
 
Jag kan kÀnna ofta kÀnna att jag borde ha prioriterat annorlunda tidigare i livet. Samtidigt har jag gjort mycket som jag Àr glad över att jag har fÄtt uppleva. Kanske hade jag fel tidigare nÀr jag sa att jag: Ville resa mycket,  fÄ en ekonomi som jag kÀnner mig nöjd med och bo i ett hem som jag Àr nöjd med och trivs i till 100%. 
 
Jag kommer mycket vÀl ihÄg hur jag tÀnkte för ca 10 Är sedan nÀr det kommer till vad jag hade för drömmar och mÄl i livet. NÀr det kommer till resor sÄ Àr jag idag ganska nöjd med alla utlandsresor som jag har gjort i mitt liv. Jag har absolut inte varit i hela vÀrlden, men jag kÀnner och har kÀnt i flera Är nu att jag Àr nöjd med vad jag har besökt för platser utanför Sverige. Jag kÀnnerocksÄ en inre frid med att Àven om jag inte kommer att göra en enda utlandsresa till i mitt liv, sÄ Àr jag nöjd med dom resor som ajg har gjort. SÄ man kan vÀl sÀga att den drömmen om resandet som jag hade för ca 10 Är sedan har jag ju sen lÀnge förverkligat. Jag tror att jag gjorde rÀtt som genomförde allt nÀr jag faktiskt gjorde det. 
 
NÀr det kommer til ekonomin sÄ gjorde jag ju mycket för ca 7 Är sedan. Jag kÀnde mig nöjd i över efter allt grejande den gÄngen. Jag tyckte sjÀlv att jag tjÀnade mycket pengar. Det kanske gick för bra dÀr ett tag för jag trodde att de mesta bara kommer att lösa sig av sig sjÀlv. Men riktigt sÄ bra hade jag det inte och jag hade ju inte trott att mitt mÄende ocksÄ skulle pÄverka min ekonomi. DÀr hade jag fel och jag var nog vÀldigt naiv. DÀr hade jag fel. Jag skulle ha kört pÄ min magkÀnsla och hÄllit "fötterna pÄ jorden".
 
Det som hÀnde var att det gick sÄ sjukt jÀkla bra i nÄgra Är och under första halvan av 2017 gick det bÀttre Àn nÄgonsin tidigare. Dessutom var jag inne i en period dÀr jag trÀffade ett flertal kÀndisar och dessutom trÀffade jag mer tjejer Àn vad som Àr normalt för mig. Kanske var det sÄ att det blev en effekt av det dÀr. Jag tjÀnade pengar, kunde spendera mycket, folk sÄg det dÀr och det spred sig. Jag fick ofta höra att av alla möjliga kÀnda och okÀnda mÀnniskor att jag var en helt fantastisk och grym kille som typ inte hade nÄgra fel överhuvudtaget. Det var ju för att jag spenderade mycket pengar som alla sa sÄdÀr. Jag svÀvade lite pÄ moln och gick vÀl pÄ lite vad alla sa. Jag trodde att jag bara kunde köra pÄ och att jag skulle orka hur mycket som helst. Det dÀr vet jag ju idag att det var fel av mig att tro för mycket pÄ mig sjÀlv, utan att liksom stanna upp och tÀnka efter vad som faktiskt Àr rÀtt att göra. Kroppen sÀger ju förr eller senare ifrÄn, men för en kort period sÄ tÀnkte jag att det kanske inte Àr sÄ i alla fall. Det jag hade tÀnkt redan nÀr 2017 började att jag skulle: Köra hÄrt, göra affÀrer, uppleva coola saker. SÄ skulle jag hÄlla pÄ till 100% fram till sommaren ungefÀr. Jag sa till mig sjÀlv att bara det blir sommar sÄ kan jag "tagga" ner lite och "chilla" mer liksom. Det var nog rÀtt tÀnkt av mig för idag Ängrar jag inte mitt första hlvÄr av 2017. Men ingenting blev sen som jag hade tÀnkt mig. Jag taggade inte ner, fast jag hade sagt och nÄgonstans innerst inne ocksÄ visste att det var det bÀsta att göra. Jag svÀvade kanske för mycket pÄ moln, pengarna rullade bra och körde bara pÄ under sommaren ocksÄ. Jag gjorde mycket av sÄnt som jag egentligen inte gillar att göra. Jag gjorde det mest för att mÄnga andra gjorde saker som i mina ögon verkade vara en trend eller nÄt liknade. Dessutom började jag göra ganska dÄliga affÀrer. Jag fick nÄgon övetro pÄ mig sjÀlv och jag gav mig pÄ saker som jag inte begrep mig pÄ. Nu har jag lÀrt mig att jag fÄr hÄlla mig till det jag vet att jag kan. Gör jag bara det, dÄ vet jag att jag Àr bra och dÄ kommer ocksÄ pengarna att rulla in. Det Àr lugnt liksom. 
 
Sen blev ju min mamma vÀldigt sjuk. Hon hade varit det tidigare ocksÄ. Det var cancer och hon hade haft det innan. Hon fick sen höra att behandlingarna att gÄtt sÄ bra och blev ocksÄ friskförklarad frÄn sin cancer. Sen fick hon cancer igen, men dÄ var det inte samma som förra gÄngen. Efter det gick det fort och min mamma dog och naturligvis pÄverkade det mig och nÀr det kommer till ekonomin sÄ orkade jag helt enkelt inte slutföra sÄnt som jag hade pÄbörjat och som jag hade tÀnkt att jag skulle tjÀna pengar pÄ. Jag förlorade nog en hel del pÄ det, men Àrligt talat sÄ vet jag inte. Jag mÀrkte bara att det som jag tidigare att byggt upp sÄ bra och kÀnde mig stabil i, det rasade. 
 
Detta gjorde ÀndÄ sen att jag sa till mig sjÀlv att jag ska vÀnda pÄ allt och att det ska bli bÀttre Àn vad jag hade haft det nÄgonsin förut. Jag minns egentligen inte vilket Är som jag kÀnde att det började vÀnda, men jag tror det var i slutet av 2019 som jag kÀnde mig nöjd igen. Sen dess har det gÄtt bra och idag Àr jag nöjd med att jag har en ekonomi som ger mig möjligheter att nÄ dom ganska högt uppsatta mÄl som jag nu har. Jag gjorde fel som inte taggade ner fullstÀndigt i början av sommaren 2017, men jag lÀrde mig mycket och dÀrför kanske jag har det bÀttre idag Àn vad jag annars hade haft om jag inte hade gjort som jag gjorde dÄ. Kanske gjorde jag rÀtt  i alla fall, men jag har ÀndÄ kÀnslan av att hade jag prioriterat ekonomin lite bÀttre under vissa tidigare perioder, sÄ hade jag haft det vÀldigt mycket bÀttre idag. Sen kan man vÀl sÀga att nÄr jag min högsta dröm i livet dÀr en stor del just nu, och ett tag framöver handlar om att fÄ loss en större summa pengar, dÄ har jag ÀndÄ nÄtt mitt max med ekonomin. Mer Àn sÄ som jag har tÀnkt att göra kommer jag inte bli. Det blir svÄrt för mig att övertrÀffa och jag vet att jag kommer att vara mer Àn nöjd om jag en dag nÄr min vision. Man kan vÀl kort sÀga att jag idag nog har en ekonomi som jag tidigare drömde om att fÄ. Jag kÀnner ju att Àven om jag inte skulle kÀnna att jag nÄr min vision sÄ Àr jag nog ÀndÄ nöjd med ekonomin för lÄng tid framöver. Det finns pengar nu och mer kommer nog att finnas framöver Förhoppningsvis gör jag nÄgot: Klokt, moget och nÄt som jag verkligen kommer att vara nöjd med livet ut....Àven om jag kanske inte skulle nÄ visionen. 
 
NĂ€r det gĂ€ller mitt boende och drömmen jag har haft om det sĂ„ finns vĂ€l den kvar, men jag kan inte sĂ€ga att jag just nu har nĂ„gra planer pĂ„ att göra nĂ„got Ă„t det. Som jag tĂ€nker nu sĂ„ löser det sig vĂ€l av sig sjĂ€lv om jag bara nĂ„r visionen. Om jag kĂ€nner att jag inte kalarar av att nĂ„ min vison sĂ„ kan jag kanske för dom pengar som jag Ă€ndĂ„ kommer att ha  göra nĂ„got Ă„t drömmen om ett hem som jag blir 100% nöjd med. Det kĂ€nns lite som att skulle jag bry mig om att försöka fixa ett hem som jag helst skulle vilja ha det just nu, dĂ„ kommer jag Ă€ndĂ„ inte att bli nöjd, för jag kommer hela tiden kĂ€nna att jag har kvar saker att göra. NĂ€r jag nu har som mĂ„l att spara en hel del pengar sĂ„ Ă€r jag ganska sĂ€ker pĂ„ att jag inte kan priorietera nĂ„gra större renoveringsprojekt. Jag har inte gett upp denna drömmen om boendet, men den kĂ€nns ganska lĂ„ngt borta idag i alla fall. Jag har tĂ€nkt tanken nĂ„gra gĂ„nger att jag ska flytta och pĂ„ sĂ„ sĂ€tt försöka hitta nĂ„got som Ă€r eller kan bli sĂ„ som jag verkligen vill ha det, men jag Ă€r rĂ€dd att jag Ă„ngrar mig om jag sĂ€ljer det jag har idag och sen kanske jag Ă€ndĂ„ inte blir nöjd med vad jag fĂ„r. Även om tanken har slagit mig mĂ„nga gĂ„nger att jag tex ska skaffa mig nĂ„got större Ă€n det jag har idag. Samtidigt tĂ€nker jag nog att detta boendet som jag redan nu har Ă€r ganska lagom för mig. Jag Ă€r ju singel, bor ensam och jag har inga barn. Det Ă€r inte fel av mig att bara ha mitt boende kvar som jag nu har. Det Ă€r svĂ„rt att hitta ett mer optimalt boende för mig nĂ€r jag befinner mig dĂ€r jag Ă€r i livet just nu. Jag ska nog tĂ€nka mig för bĂ„de en tvĂ„ gĂ„nger innan jag byter ut det boendet jag har idag. Det Ă€r bra pĂ„ mĂ„nga sĂ€tt och det ska jag inte glömma. DĂ€remot skulle det ju inte vara fel att renovera och frĂ€scha upp allt llite, men jag Ă€r Ă€rligt talat inte sĂ„ taggad pĂ„ att ta tag i sĂ„nt just nu. Jag har nog gjort fel som inte tog tag i detta med mera renovering mycket tidigare i livet. Nu blir det bara att man skjuter det pĂ„ framtiden, och jag kĂ€nner mig ganska "cool" med det. Just nu kĂ€nne det inte viktigt och jag undrar om det nĂ„gonsin kommer att kĂ€nnas viktigt för mig.  
 
NÀr det gÀller vad jag faktiskt vill med livet sÄ Àr det egentligen ganska enskelt. Jag vill: MÄ bra, vara ifred och vara sÄ snÀll jag kÀnner att jag kan vara. Jag vill nÄ min vision och högsta dröm i livet, men det Àr ÀndÄ sÄ att det enda som Àr viktigt Àr att jag mÄr bra. MÄr man inte bra spelar ingenting annat nÄgon roll. Inte pengar, coola upplevelser eller saker. MÄr jag skit sÄ vill jag inte ha nÄgonting av upplevelser eller materiella ting. Jag vill bara: Leva, mÄ bra och vara en  snÀll kille. Jag vill bara ha mÀnniskor vid min sida som jag kÀnner att jag mÄr bra av att ha dÀr. NÀr det gÀller alla andra sÄ vill jag bara att dom lÄter mig vara ifred.
 
Jag har börjat tÀnka pÄ att jag ska strÀva efter att vara sÄ snÀll som jag bara kÀnner att det gÄr att vara i alla lÀgen. Jag gillar mig sjÀlv bÀttre som person nÀr jag vet att jag har varit sÄ snÀll, som man rimligtvis kan begÀra att jag ska vara. NÀr jag kÀnner mig snÀll sÄ Àr jag ocksÄ mer avspÀnd och har lÀttare för att vara i nuet. SÄnt mÄr jag ju ocksÄ bra av. 
 
 Nu kör jag pÄ och gör min grej. Det Àr just nu att nÄ mitt ekonomimÄl för i Är. Det kÀnns bra och jag har mÀrkt den senaste tiden att jag fÄr rÀtt mÀnniskor omkring mig för att jag just bara gör och tÀnker som jag gör. Med rÀtt mÀnniskor menar jag dom som jag sjÀlv kÀnner att jag vil ha i min nÀrhet. Jag kÀnner mig lugn och avspÀnd och jag ser till att göra saker som jag vet att jag mÄr bra av. Kanske Àr jag nÀrmare Àn vad jag sjÀlv förstÄr, nÀr det kommer till att kunna leva det liv som jag i hela mitt liv har strÀvat efter att fÄ leva. Jag Àr i alla fall sÀker pÄ att jag Àr nÀrmare nu Àn vad jag nÄgonsin har varit tidigare. 
 



Fredag (2021 08 20)

Nu Ă€r blir det helg igen, men det spelar ju inte sĂ„ stor roll nĂ€r man har semester. Det typ helg varje dag. Det kĂ€nns som jag Ă€r den enda som fortfarande Ă€r ledig. Dom jag har pratat med om ledighet och semester den senaste tiden sĂ€ger att dom redan har haft semester och att dom ska börja eller har börjat jobba redan. Skolor och liknade har vĂ€l ocksĂ„ kommit igĂ„ng under denna veckan, sĂ„ det kĂ€nns som sagt som att det bara Ă€r jag som Ă€r helt ledig nu och ett bra tag till. 
 
Det kĂ€nns bra och jag vill helst ha semester i slutet av sommaren. Sen Ă€r ju hösten min "favvoĂ„rstid" och dĂ„ kĂ€nns det ju skönt att man har varit ledig under den delen av sommaren som jag gillar bĂ€st, för att sen komma igĂ„ng med jobb under en Ă„rstid som Ă€r den bĂ€sta jag vet, nĂ€mligen hösten. Det gör ju att det inte kĂ€nns trĂ„kigt att komma igĂ„ng med jobb igen nĂ€r det blir dags för det. 
 
Annars vill jag inte  fortsĂ€tta kĂ€nna sĂ„ mycket sorg, oro och frustration som jag har gjort den senaste tiden. Ingenting har ju egentligen hĂ€nt mig personligen, men jag hatar ju orĂ€ttvisor och mĂ„nga saker kan man ju lĂ€tt bara kĂ€nna vĂ€ldigt starkt kring. Man matas ju varje dag med saker, tex via tidningar, Tv och sociala medier. Jag kanske har lĂ€tt för att bli: Ledsen, arg eller orolig. Jag vill leva nĂ€ra mina kĂ€nslor, men jag mĂ„ste ju ocksĂ„ kunna stĂ€nga av mĂ„nga av dom jobbiga tankarna och bara leva nu och njuta av livet fullt ut. Jag behöver inte skĂ€mmas över att jag har det bra nĂ€r jag samtidigt tycker att det ka vara förjĂ€vligt att mĂ„nga mĂ€nniskor rĂ„kar ut för hemska saker som man inte vill acceptera, men i slutĂ€ndan ofta mĂ„ste.. Jag har ju tex tĂ€nkt mycket kring sjukdomen cancer och extra jobbigt kĂ€nns det ju nĂ€r jag ser hur unga mĂ€nniskor delar med sig i sina sociala medier om sina tankar och vad dom faktiskt fĂ„r gĂ„ igenom. Jag borde vĂ€l inte lĂ€sa sĂ„ mycket om det som jag gör. Jag vill helst inte för jag blir sĂ„ ledsen, men jag kan inte lĂ„ta bli. Annars kĂ€nner jag Ă€ndĂ„ att jag genom Ă„ren har gjort saker som Ă€r till det bĂ€ttre för forskning kring just cancer, och dĂ„ Ă€ven nĂ€r det handlar om barn och ungdomar. Jag har ju lĂ€tt skĂ€nkt över 10 000 kr bara till Barncancerfonden under min livstid. Om jag funderar kring hur mycket pengar jag under Ă„ren har skĂ€nkt till all typ av vĂ€lgörenhet sĂ„ rör det sig hittills sĂ€kert om 80 000 - 100 000 kr. MĂ„nga gĂ„nger har det ju ocksĂ„ dĂ€r handlat om att pengarna gĂ„r till att barn och ungdomar ska fĂ„ det bĂ€ttre i sina liv. 
 
SĂ„, oavsett om jag tycker att mycket med livet Ă€r sĂ„ orĂ€ttvist eller att de finns saker som gör mig sĂ„ jĂ€vla förbannad sĂ„ att jag knappt vet vart jag sak ta vĂ€gen sĂ„ fĂ„r jag ju inte att glömma att leva mitt liv pĂ„ ett sĂ„nt sĂ€tt som kĂ€nns bra för mig. Det Ă€r ok att vĂ„ga slĂ€ppa kontrollen och planeringen och istĂ€llet vĂ€lja att leva nu med full kraft. NĂ€r man förstĂ„r vad som Ă€r orĂ€ttvist och kanske ocksĂ„ hemskt, dĂ„ Ă€r det ju inte svĂ„rt att förstĂ„ vad som faktiskt Ă€r viktigt och betyder nĂ„got i livet. Det viktiga Ă€r ju att man mĂ„r bra och faktiskt ta vara pĂ„ livet hĂ€r och nu. Det kan ju hĂ€nda vad som helst, nĂ€r som helst och det Ă€r nĂ„got som har blivit mer uppenbart för mig dom senaste dagarna. Även om det har varit jobbigt att fundera pĂ„ allt hemskt och saker som alltid gör mig förbannad och ledsen, sĂ„ har det ju ocksĂ„ fört med sig att jag fattar mer Ă€n nĂ„gonsin vad som Ă€r viktigt i livet. Jag kanske inte ska överdriva och sĂ€ga att jag har hittat livets hemlighet. Men jag kanske har slutat kĂ€mpa mot saker som jag inte gillar. Jag försöker istĂ€llet att leva mer för allt som faktiskt  Ă€r bra och som Ă€r vĂ€rt nĂ„got just nu. Kör pĂ„ sĂ„nt som Ă€r bra och skit i det som Ă€r dĂ„ligt. Jag kommer Ă€ndĂ„ aldrig att sluta göra vad jag kan för att fĂ„ bort allt som jag tycker Ă€r hemskt och orĂ€ttvist med livet.  Jag kommer aldrig att sluta bry mig, men det betyder ju heller inte att jag ska sluta göra saker som Ă€r bra för mig sjĂ€lv, Ă€ven om mĂ„nga saker med livet kĂ€nns sĂ„ sjukt jĂ€vla orĂ€ttvist och svĂ„rt att acceptera.
 
Jag vill sĂ€ga sĂ„ mycket mer vad jag tĂ€nker just nu, men det Ă€r ibland sĂ„ svĂ„rt att fĂ„ ner allt i ett enda blogginlĂ€gg och samtidigt vet jag att mycket inte kommer att göra nĂ„gon skillnad, oavsett hur mycket jag Ă€n skriver. Vissa tankar Ă€r bara helt omöjliga att vinna över. Det kommer inte att hjĂ€lpa att jag varken skriver eller funderar mer kring dom. Det spelar ingen roll vad jag sĂ€ger eller gör. MĂ„nga sanningar om livet fĂ„r man tydligen bara lĂ€ra sig att acceptera   
 
 




Mamma ❀❀

Fyra Ă„r har gott sen min mamma stilla somnade in i sitt hem efter en tids sjukdom. Det Ă€r nĂ€stan sĂ„ att jag skĂ€ms lite över att jag inte har skrivit sĂ„ mycket om vad jag tĂ€nker och hur jag kĂ€nner kring allt som har med min mamma att göra. Samtidigt kan jag bara sĂ€ga att jag inte har kĂ€nt nĂ„got stort behov av att skriva om min mamma och allt jag tĂ€nkt och kĂ€nt under dessa fyra Ă„r. NĂ€r jag har kĂ€nt att jag vill skriva har jag ju gjort det. Jag kan Ă€n idag börja grĂ„ta lite nĂ€r jag tĂ€nker pĂ„ min mamma. Sen kĂ€nner jag Ă€ndĂ„ att dom sista mĂ„naderna under 2017 som jag fick med min mamma, det var en vĂ€ldigt bra och fin tid. Även om mamma var sjuk dĂ„ och jag hellre hade sett att hon hade fĂ„tt vara frisk sĂ„ var hon Ă€ndĂ„ som person sĂ„ som jag hade velat att hon alltid hade varit. Det Ă€r det jag verkligen minns och vill minnas tillbaka pĂ„. Den sista tiden som jag fick med min mamma ser jag som dom bĂ€sta och mest avspĂ€nda som vi hade tillsammans. Mamma sa ju jag ocksĂ„ till mig under sin sista tid i livet till mig att jag inte fĂ„r sluta leva mitt liv som jag helst vill göra, bara för att hon Ă€r allvarligt sjuk. Jag tĂ€nkte ju ocksĂ„ ganska direkt efter min mammas död  att varför ska jag sörja och gĂ„ ner mig. Det spelar ju egentligen ingen roll vad jag tĂ€nker eller gör. Mamma kommer inte tillbaka i alla fall. Hennes öde Ă€r ju bara att acceptera. Jag tycker att det Ă€r förjĂ€vligt. Jag tycker inte nĂ„gon mĂ€nniska ska behöva gĂ„ igenom en sĂ„ hemsk sjukdom som cancer Ă€ndĂ„ Ă€r, men allt Ă€r som det Ă€r och jag vet att mamma Ă€ndĂ„  sa att jag skulle leva mitt liv precis sĂ„ som jag helst vill leva det,  DĂ„ kör jag pĂ„ det. 
 
Jag kan ibland ocksĂ„ tĂ€nka att jag ska besöka graven i Uddevalla mer Ă€n vad jag gör. Men jag kĂ€nner Ă€ndĂ„ inte att jag har nĂ„got större behov av att besöka mammas grav bara för att jag ska göra det. DĂ€remot vill jag att det ska se fint ut pĂ„ hennes grav och dom tiotalet gĂ„ngerna som jag har varit dĂ€r under dessa 4 Ă„r, sĂ„ har jag  bara Ă„kt till graven för den saken skull. Varje gĂ„ng jag kommer dit sĂ„ ser det Ă€ndĂ„ ganska fint ut. Sen gör jag det bara lite finare, men jag kĂ€nner Ă€ndĂ„ inte att jag behöver Ă„ka till mammas grav sĂ„ ofta som jag för 4 Ă„r sedan Ă€ndĂ„ hade tĂ€nkt att jag skulle göra. Jag hade tĂ€nkt att Ă„ka och se över graven minst en gĂ„ng per Ă„rstid. Efter att ha gjort detta i ett Ă„r sĂ„ kĂ€nde jag att det inte behövdes. Det hĂ„ller sig fint vid garven Ă€ndĂ„ och man ser ocksĂ„ att ganska mĂ„nga andra mĂ€nniskor besöker graven regelbundet och gör det fint dĂ€r. Jag kommer Ă€ndĂ„ att försöka besöka graven minst en gĂ„ng per Ă„r. Det kĂ€nns lagom och det Ă€r ocksĂ„ nĂ„got jag vill göra. 
 
(null)
(null)
(null)
(null)
 
 





Augusti-bilder. FrÄn olika Är.

2020
 
(null)
 
2019
(null)
(null)
 
2018
 
 
2017
 
 
2016
 
2015
 
 
 
2014
 
 
2013
 
2012
 
 
 
 
2011
 
 
2010
 
 
2009
 
2021
 
 



Tankar i natten.

Jag kÀnner att jag borde gÄ och lÀgga mig. Jag kröp i sÀng en kort stund, men sen tog jag fram telefonen och  började lÀsa pÄ nÄgon blogg som en gÄng skrevs av en ung tjej som för nÄgra Är sedan fick cancer. Sen tÀnkte jag för mycket pÄ detta och nu kan jag inte sova. Nu Àr hon ju död och det jobbigaste med just det jag nu lÀste var ju att denna person hade varit friskförklarad och sen kommer skiten (cancern) tillbaka och sen blev hon snabbt sÀmre.  Fan va livet kan vara orÀttvist, det blir ju extra jobbigt nÀr det handlar om unga mÀnniskor.  Fuck Cancer liksom.  Jag kanske inte borde lÀsa sÄnt som jag rÄkade lÀsa om nu i natten. Jag blir ju bara sÄ ledsen. Jag kÀnner ju sÀllan personerna som  tex skriver blogg eller delar med sig pÄ Instagram om sorgliga saker som kan drabba vem som helst, nÀr som helst i livet.  Men jag vore gjord av sten om jag inte lider med nÄgon som delar med sig i detalj pÄ typ det vÀrsta som har hÀnt dom i livet. Jag mÄr nog bÀttre pÄ sikt av att faktiskt bry mig och pÄ ett Àrligt sÀtt lÄta mig kÀnna det jag faktiskt kÀnner, om jag nu ÀndÄ tex vÀljer att lÀsa om nÄgon som vÀldigt öppet delar med sig av hur det Àr att ha cancer.
 
. Jag sÄg det ju pÄ extra nÀra hÄll nÀr mamma fick cancer. Hon fick det ju dessutom inte bara en gÄng, utan hon blev bÀttre och sen kom det tillbaka och satte sig pÄ nya stÀllen osv.. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om allt som hÀnde mamma och hur det pÄverkade henne och alla runt omkring henne, men jag mÄr nog bÀst av att lÄta bli. Jag kan bara sÀga att jag förstÄr mer Àn vÀl vilken hemsk sjukdom det dÀr Àr. Det Àr ju inte bara att nÄgon fÄr cancer och sen dör. Det Àr ju en fruktansvÀrd sjukdom att drabbas av och jag kan Àrligt sÀga att jag vill inte se nÄgon behöva lida pÄ det sÀttet som man har sett mÄnga göra nÀr prognosen inte ser bra ut. För man ska ju inte glömma cancer inte alltid Àr en sjukdom som man dör av. MÄnga blir ju friska och överlever ocksÄ.  
 
'Jag funderar ju ocksĂ„ en hel del pĂ„ min egen hĂ€lsa. Jag kanske inte oroar mig för att jag ska fĂ„ allvarliga sjukdomar, men jag gĂ„r heller inte runt och tror att sĂ„nt bara hĂ€nder andra och det kan inte hĂ€nda mig. Nu kĂ€nns det Ă€ndĂ„ bra nĂ€r man har tvĂ„ doser vaccin mot COVID-19 i kroppen. Nu kan man ju leva lite mer normalt igen. Även om det fortfarande finns restriktioner och saker och rĂ€tta sig efter, sĂ„ kĂ€nner jag Ă€ndĂ„ att jag kan slĂ€ppa lite pĂ„ den ensamheten som jag har kĂ€nt av mer Ă€n vanligt. Jag kĂ€nner att det kĂ€nns ok och inte fel att börja umgĂ„s mer med folk igen.  Det blev för mycket Ă€ven för mig detta med ensamheten och isoleringen. Det som skrĂ€mt mig lite för det sĂ€gs ju att det kan vara farligt att vara för mycket ensam. Det rika sociala livet ska man inte underskatta. Jag kĂ€nner ofta att jag mĂ„r bra nĂ€r jag har umgĂ„tts med personer som jag trivs med. Har jag inte gjort det pĂ„ lĂ€nge och sen gör det, dĂ„ kĂ€nner jag oftast efterĂ„t vad viktigt det faktiskt Ă€r att man inte vĂ€ljer att socialt isolera sig under en lĂ€ngre tid. 
 
Nu kÀnner jag mig inte sÄ överdrivet ensam. Jag trÀffar ju folk varje dag och för mig kan ju rÀcka med att jag: VÀxlar nÄgra ord med hen som sitter i kassan pÄ Hemköp, eller smÄpratar nÄgra minuter med en granne, pratar lite skit med en eller flera arbetskollegor eller bara ringer nÄgon och "blatjötar" lite. SÄnt rÀcker för mig för att jag ska mÄ ganska bra Jag tÀnker mycket pÄ att jag inte ska vara för ensam, Àven om jag vill ha mycket egen tid ocksÄ. Men jag tror som sagt ÀndÄ att man ska passa sig för att stÀnga in sig för mycket. HÀlsomÀssigt Àr jag rÀtt sÀker pÄ att det kan vara farligt. PÄ sikt kan det nog vara lika farligt eller farligare att vara mycket ensam som det Àr att: Röka, dricka för mycket alkohol eller bara ha för mycket övervikt. Det rÀcker ju egentligen med att söka lite pÄ nÀtet sÄ kommer det upp mycket "lÀsning" om hur farligt ensamhet kan vara, och jag har svÄrt att inte fundera mycket kring det nÀr jag nu Àr sÄ mycket för mig sjÀlv som jag faktiskt Àr.
 
Usch. Nu blev jag faktiskt lite rÀdd nÀr tankarna började snurra kring detta ocksÄ. Lika rÀdd som jag ibland kan vara för att fÄ nÄgon allvarlig sjukdom sÄ som: HjÀrtinfarkt, stroke eller cancer. SÄnt kan hÀnda mig precis som alla andra och Àven om jag mÄr bra nu och inte vet nÄnting om vad som kommer att hÀnda mig i framtiden, sÄ kan jag inte lÄta bli att tÀnka kring detta. Vad jag gör jag om nÄgot hÀnder? Det Àr en ganska vanlig tanke som jag har och det kÀnns som jag aldrig hittar ett rÀtt svar pÄ den frÄgan. Hur jag Àn tÀnker sÄ kÀnns det som att om nÄgot skulle hÀnda mig sÄ kommer jag aldrig att kunna vara rÀtt förberedd pÄ det. Förhoppningsvis hinner jag fÄ vÄrd och sen fÄr man vÀl bara hoppas pÄ att det hjÀlper. Men samtidigt som alla tankar snurrar kring detta sÄ Àr det nÄgot som sÀger mig att jag inte ska fundera över sÄnt hÀr nu.  Det viktigaste Àr ju att jag mÄr bra och detta Àr inget jag mÄr bÀttre av att fundera kring. Om jag nu skulle drabbas av nÄgot i framtiden, ( som jag lÀser om att sÄ mÄnga andra gör) dÄ Àr jag inte sÀker pÄ att jag kommer att berÀtta om det för speciellt mÄnga. mycket med sÄnt hÀr kÀnns bara sÄ sorgligt och i slutÀndan tÀnker jag nog bara: SO SAD. NO WORDS. 
 
 Nu sitter jag som sagt hÀr mitt i natten och bloggar som jag gillar att göra. Det skönt att fÄ ur sig sina tankar Àven om detta kanske inte var sÄ bra att jag tÀnkte sÄ mycket kring. Samtidigt som jag bloggar sÄ lyssnar jag ocksÄ pÄ en ljudbok. KÀnner jag att jag inte fÄr stopp pÄ tankar som tex handlar om unga mÀnniskor som drabbas av cancer sÄ kan man ju Ätminstone försöka slÀppa det för en stund och bara sitta lugnt och lyssna pÄ tex en ljudbok, som dÄ handlar om nÄgot helt annat och som dessutom inte Àr nÄgot som har med den orÀttvisa verkligheten att göra. 
 
Jag kÀnner att mÄnga saker borde jag göra bÀttre Àn vad jag gör. MÄnga av dom saker som jag innan semestern sa att jag ville fÄ gjort inser jag nu att jag inte kommer att fixa. Det blir bara för mycket för mig. Jag inser att huvudet vill mer Àn vad kroppen tÄl och dessutom Àr jag ju ensam ( dÀr kom det igen) i de mesta av allt jag gör. Jag mÄste ju först och frÀmst vara rÀdd om mig. Leva i nuet brukar ju funka i alla lÀgen. Jag hoppas att det gör det i framtiden ocksÄ. Jag kÀnner ju nu att jag har blivit bÀttre Àn nÄgonsin pÄ att leva i nuet och sÄ vill jag ju att det ska fortsÀtta, Àven om mina tankar ibland kan dra ivÀg lÄngt in i framtiden. Speciellt nÀr man inte kan sova om natten. 
 
 
 



Semester och inget annat.

Min semester Ă€r inne pĂ„ andra halvan nu. Om ca 2 veckor börjar jag jobba igen. Det försöker jag inte att tĂ€nka pĂ„. Jag tĂ€nker egentligen inte pĂ„ nĂ„nting just nu. Jag Ă€r bara ledig  och lever i nuet. Semester och inget annat. 

Det Ă€r rĂ€tt skönt och det bĂ€sta Ă€r att mĂ„nga andra börjar vĂ€l att gĂ„ tillbaka till sina jobb eller sĂ„ har dom börjat för lĂ€nge sen.  Jag har nĂ€stan hĂ€lften av lediga dagar kvar. Skolorna börjar vĂ€l nu ocksĂ„. Jag har ingen koll pĂ„ det och det kĂ€nns skönt att man inte behöver bry sig om sĂ„nt. Jag har ju inga barn och sjĂ€lv har jag ju slutat skolan sen lĂ€nge. Undra om man nĂ„gon gĂ„ng i framtiden kommer att börja plugga igen? Jag tror inte det, men man vet ju aldrig. Man kanske kĂ€nner att man vill gĂ„ nĂ„gon utbildning, fast jag har svĂ„rt att se det framför mig. Men som sagt: Man vet ju aldrig hur livet blir. 
 Annars Ă€r jag vĂ€l lite seg och slö nu. "semesterlunken" har liksom slagit till pĂ„ allvar. Man tĂ€nker att jag kan göra saker senare och sen skjuter man det pĂ„ framtiden minst 10 gĂ„nger innan man kanske tar tag i det. Jag har dom senaste dagarna vaknat runt lunchtid. NĂ€r jag vaknar vet jag först inte vad det Ă€r för dag. Tex i söndags vaknade jag ca 11:00 och trodde det var mĂ„ndag. Sen blev jag förvĂ„nad nĂ€r jag gick ut pĂ„ stan och sĂ„g sĂ„ lite folk samtidigt som dom flesta butiker var stĂ€ngda. Sen kom jag ju pĂ„ att det var söndag och inte mĂ„ndag. Jag har ingen koll och det tar tid komma pĂ„ hur det Ă€r, men jag kĂ€nner inte att jag behöver ha koll. Jag har semester och jag skiter i de mesta. Jag sover bort halva dagarna, sitter uppe pĂ„ nĂ€tterna, brĂ€nner mycket pengar, lever i nuet och fokuserar pĂ„ att njuta sĂ„ mycket jag kan av hur mycket ledighet som helst. Man Ă€r ju inte bortskĂ€md med ledigheten och jag tror ju ocksĂ„ att det börjar bli viktigt för mig att jag Ă€r rĂ€dd om mig och kanske taggar ner lite nĂ€r det gĂ€ller att greja, jobba och kĂ€mpa med saker och ting.  Jag kommer att Ă„ngra mig om kroppen sĂ€ger ifrĂ„n, och det kan bli en vĂ€ldigt obehaglig upplevelse om jag inte stannar upp och bara vilar frĂ„n allt med jĂ€mna mellanrum.

 Jag sĂ€ger ju till andra ofta att dom mĂ„ste vara rĂ€dda om sig, men jag mĂ„ste ju tĂ€nka pĂ„ det sjĂ€lv ocksĂ„. Det blir ju lite motsĂ€gelsefullt om jag sĂ€ger till mĂ€nniskor som jag bryr mig om att dom ska vara rĂ€dda om sig om jag inte tĂ€nker pĂ„ att vara rĂ€dd om mig sjĂ€lv. 
 
 Det som kĂ€nns bĂ€st just nu Ă€r att jag Ă€r sĂ„ bra pĂ„ att leva i nuet. Jag vet att saker och ting kommer att komma ikapp mig nĂ€r semestern Ă€r över och jag börjar jobba igen. Jag kommer att fĂ„ det tufft nĂ€r det gĂ€ller att nĂ„ varje ekonomiskt mĂ„l som jag har i Ă„r, men jag har en bra plan för varje mĂ„nad och jag vet vad som gĂ€ller. Det Ă€r bara att göra jobbet, men jag vill inte tĂ€nka pĂ„ det nu. 

Jag tĂ€nker likadant nĂ€r det kommer till jobbet med busskörningen. Jag vet att jag kommer att ha mycket att göra direkt och resten av Ă„ret kommer jag att ha en hel del jobb att ta tag i. Det blir inte mycket mer av semester pĂ„ ett bra tag, efter att den som jag njuter av nu Ă€r avlutad. Men inget av allt de dĂ€r funderar jag över nu. Det Ă€r bara att jobba pĂ„ sen nĂ€r det vĂ€l Ă€r dags för det, men fram till dess sĂ„ njuter jag fullt ut av skön ledighet. 
 
Ha det bra ...och va rÀdda om er.
 
 
 
 
 
 
 
 




The Verz Cast




Tar en mÄnad i taget

 Semesterlunken Ă€r man helt inne i nu. Det kĂ€nner jag. Jag Ă€r mer slö Ă€n vanligt. Jag tvekar nĂ€r det handlar om att ta tag i nĂ„got. Det gĂ„r nĂ„gra dagar till och sen kanske jag tar tag i nĂ„got som jag egentligen borde kunna fixa pĂ„ en kvart bara jag bestĂ€mmer mig för att göra det. Jag har inga problem med att jag Ă€r en sĂ„n nu som skiter i det mesta, eller bara skjuter hur mycket som helst pĂ„ framtiden.  Ă„r det semester sĂ„ Ă€r det liksom. Jag tycker det Ă€r skönt att jag lyckas kĂ€nna mig helt stressfri och för en gĂ„ng skull Ă€r det lĂ€tt att leva i nuet. 

Jag ska inte klaga. Jag vill ju kĂ€nna som jag gör. Sen kan jag göra mĂ„nga saker bĂ€ttre, men jag Ă€r ingen perfekt mĂ€nniska. Jag Ă€r inte lika bra pĂ„ allting. Hur jag Ă€n försöker sĂ„ kommer jag alltid att finnas saker med mig som Ă€r bĂ„de bĂ€ttre och sĂ€mre. Jag strĂ€var inte vara perfekt, för ett sĂ„nt mĂ„l kommer jag aldrig att kunna nĂ„. Jag kĂ€mpar för att nĂ„ andra mĂ„l i livet istĂ€llet. SĂ„dana som mer gĂ„r att ta pĂ„. 

Pengar Ă€r ju det jag prioriterar just nu. Ni som lĂ€ser min blogg regelbundet har vĂ€l inte missat det. Dom flesta som följer mig hĂ€r pĂ„ bloggen har nog tröttnat sen lĂ€nge pĂ„ att jag tjatar sĂ„ mycket om hur det kĂ€nns och hur jag tĂ€nker kring mina pengar. Men jag bloggar alltid för min egen skull och detta med ekonomin och det specifika mĂ„let jag har för i Ă„r, det vill jag verkligen nĂ„. Det Ă€r jag helt sĂ€ker pĂ„ och dĂ„ tror jag att bloggen hjĂ€lper mig att komma ihĂ„g vad jag har gjort och vad jag behöver göra framöver eftersom jag hela tiden fĂ„r ner alla tankar i skrift. Man kan sĂ€ga att jag pluggar och lĂ€r mig min egen ekonomi. Jag har nytta av allting som jag lĂ€gger pĂ„ minnet nĂ€r det gĂ€ller detta. Jag skulle glömma över hĂ€lften om jag inte hade skrivit. SĂ„ oavsett vad folk tycker sĂ„ kommer jag att fortsĂ€tta skriva. Jag bloggar ju alltid för min egen skull och inte nĂ„gon annans. 
 
Som det kĂ€nns nu sĂ„ kĂ€nns det bra med ekonomin. Jag tror att juli var den bĂ€sta mĂ„naden i Ă„r om jag rĂ€knar pengar in. Nu under semestern i augusti sĂ„ har jag unnat mig lite mer sĂ„ utgifterna har varit mer Ă€n normalt, men slutĂ€ndan blir det som jag vill Ă€ndĂ„. Juli gick ju sĂ„ bra med pengar in och hade det inte gjort det, dĂ„ hade jag ju inte brĂ€nt pĂ„ lika mycket som jag framförallt har gjort under den senaste veckan. Jag Ă€ndĂ„ försiktig med vissa inköp. Jag har lĂ€rt mig av tidigare fel som jag har gjort nĂ€r jag har försökt spara med har misslyckats. Jag vet ocksĂ„ att pengar som jag kanske har lite överskott pĂ„ nu, kommer jag förmodligen att behöva lĂ€ngre fram för att fĂ„ ihop allt som jag vill ha det i slutet pĂ„ december. 
 
Jag kommer Ă€ndĂ„ att ta mĂ„nad för mĂ„nad. Just nu orkar jag inte tĂ€nka pĂ„ vad jag behöver göra i tex september eller oktober. DĂ€r Ă€r vi inte nu och mycket kan Ă€ndra sig. BĂ„de till det bĂ€ttre och sĂ€mre. Jag kan inte vet allt nu, men jag har ju hittills kunnat hĂ„lla sparandet ganska exakt pĂ„ kronan, varje mĂ„nad, under hela detta Ă„ret. Det kan jag ju veta i alla fall och nĂ€r jag Ă€r i nuet sĂ„ vet jag ju vad förutsĂ€ttningarna Ă€r just i den stunden. DĂ„ kan jag ju ocksĂ„ pĂ„verka det jag vĂ€ljer att sjĂ€lv göra. Jag tror att om jag börjar fundera för mycket pĂ„ hur jag ska göra lĂ€ngre fram Ă€n just nu, dĂ„ blir detta med ekonomin bara för mycket och för stort. Risken Ă€r nog dĂ„ ocksĂ„ större att jag tröttnar pĂ„ det, tappar fart och vĂ€rsta fall lĂ€gger ner. Just nu kĂ€nns det bra och dĂ„ kan jag ju bara leva i den kĂ€nslan. SĂ€mre kanske det blir, men det behöver inte betyda att jag inte kan spara ihop dom pengar som jag har som mĂ„l att fixa Ă„r 2021. 
 
Jag fĂ„r jobba med detta, en mĂ„nad i taget, sĂ„ Ă€r jag övertygad om att det kommer att kĂ€nnas bra hela vĂ€gen. Jag har mĂ„nga olika lösningar pĂ„ detta. Om inte det plan A funkar sĂ„ har jag en plan B och kanske en C ocksĂ„. 
 
 





« Tidigare inlÀgg Nyare inlÀgg »


Design by Amandah Thunberg

EXEGGUTOR.SE