Är det nånting jag gör nu under denna semester så är det att jag tänker så det knakar. Jag tycker så mycket och så djupt och det känns bra, men jag vill också få ner mycket av sånt jag tänker i inögg här på bloggen. Ibland känner jag att jag tappar och glömmer vad jag har tänkt. Därför är det alltid bättre att jag sätter mig ner med bloggen direkt när tankarna börjar snurra igång. Detta är ett sådant inlägg. 

 

Som sagt: Jag vet ju nu efter över 12 000 inlägg gjorda inlägg på denna blogg att har man mycket tankar kring någonting så ska man sätta sig och skapa ett blogginlägg  direkt i den stunden man tänker som mest. Det sällan jag klarar att få till ett blogginlägg som jag vill ha det när börjar tänka mycket, men väntar minst några timmar innan jag skriver ner dessa tankar. Jag glömmer då över hälften av allt jag tänkte och det känns som ett misslyckande för mig. Sen tar jag väl inte det så hårt. Det är ju "bara" en blogg. Men dom bästa och mest ärlig blogginläggen från min sida skapas alltid i direkt i själva tänkandet. Alltid i nuet liksom. Om jag tänekr mycket nu under semestern, då känns det lätt som ett måste för mig att också skriva ner dessa tankar i ett blogg inlägg. Annars fastnar jag lätt i grubblerier och jobbiga tankar som jag aldrig kan släppa. En del tankar kan ju handla om att jag ångrar vissa saker jag tidigare har gjort. Dom tankarna är ju helt omöjliga att vinna över, men får jag ner dessa tankar i skrift så blir det ju lättare att acceptera att det är som det är just nu. Det blir också lättare att bara släppa dom om jag skriver. Gjort är ju gjort och jag kan inte skruva tillbaka tiden och göra något jag ångrar ogjort. Jag kan bara försöka lära mig av misstagen och det går ju också att be människor om förlåtelse, även om jag många gånger har känt att det inte har spelat någon roll om jag nu har lyckats samla mod till mig för att sen våga säga förlåt. Om jag ber någon om förlåtelse så ska ju en annan person:

1 Tycka att det finns något som jag ska be om ursäkt för. 

2 Godta min ursäkt. 

 Annars vet jag inte om det spelar så stor roll att jag säger förlåt. Fast det kan ju ändå kännas bättre för mig om jag säger förlåt, då känner jag ju ändå att jag har gjort vad jag kan. 

 

 

Jag kan känna ofta känna att jag borde ha prioriterat annorlunda tidigare i livet. Samtidigt har jag gjort mycket som jag är glad över att jag har fått uppleva. Kanske hade jag fel tidigare när jag sa att jag: Ville resa mycket,  få en ekonomi som jag känner mig nöjd med och bo i ett hem som jag är nöjd med och trivs i till 100%. 

 

Jag kommer mycket väl ihåg hur jag tänkte för ca 10 år sedan när det kommer till vad jag hade för drömmar och mål i livet. När det kommer till resor så är jag idag ganska nöjd med alla utlandsresor som jag har gjort i mitt liv. Jag har absolut inte varit i hela världen, men jag känner och har känt i flera år nu att jag är nöjd med vad jag har besökt för platser utanför Sverige. Jag kännerockså en inre frid med att även om jag inte kommer att göra en enda utlandsresa till i mitt liv, så är jag nöjd med dom resor som ajg har gjort. Så man kan väl säga att den drömmen om resandet som jag hade för ca 10 år sedan har jag ju sen länge förverkligat. Jag tror att jag gjorde rätt som genomförde allt när jag faktiskt gjorde det. 

 

När det kommer til ekonomin så gjorde jag ju mycket för ca 7 år sedan. Jag kände mig nöjd i över efter allt grejande den gången. Jag tyckte själv att jag tjänade mycket pengar. Det kanske gick för bra där ett tag för jag trodde att de mesta bara kommer att lösa sig av sig själv. Men riktigt så bra hade jag det inte och jag hade ju inte trott att mitt mående också skulle påverka min ekonomi. Där hade jag fel och jag var nog väldigt naiv. Där hade jag fel. Jag skulle ha kört på min magkänsla och hållit "fötterna på jorden".

 

Det som hände var att det gick så sjukt jäkla bra i några år och under första halvan av 2017 gick det bättre än någonsin tidigare. Dessutom var jag inne i en period där jag träffade ett flertal kändisar och dessutom träffade jag mer tjejer än vad som är normalt för mig. Kanske var det så att det blev en effekt av det där. Jag tjänade pengar, kunde spendera mycket, folk såg det där och det spred sig. Jag fick ofta höra att av alla möjliga kända och okända människor att jag var en helt fantastisk och grym kille som typ inte hade några fel överhuvudtaget. Det var ju för att jag spenderade mycket pengar som alla sa sådär. Jag svävade lite på moln och gick väl på lite vad alla sa. Jag trodde att jag bara kunde köra på och att jag skulle orka hur mycket som helst. Det där vet jag ju idag att det var fel av mig att tro för mycket på mig själv, utan att liksom stanna upp och tänka efter vad som faktiskt är rätt att göra. Kroppen säger ju förr eller senare ifrån, men för en kort period så tänkte jag att det kanske inte är så i alla fall. Det jag hade tänkt redan när 2017 började att jag skulle: Köra hårt, göra affärer, uppleva coola saker. Så skulle jag hålla på till 100% fram till sommaren ungefär. Jag sa till mig själv att bara det blir sommar så kan jag "tagga" ner lite och "chilla" mer liksom. Det var nog rätt tänkt av mig för idag ångrar jag inte mitt första hlvår av 2017. Men ingenting blev sen som jag hade tänkt mig. Jag taggade inte ner, fast jag hade sagt och någonstans innerst inne också visste att det var det bästa att göra. Jag svävade kanske för mycket på moln, pengarna rullade bra och körde bara på under sommaren också. Jag gjorde mycket av sånt som jag egentligen inte gillar att göra. Jag gjorde det mest för att många andra gjorde saker som i mina ögon verkade vara en trend eller nåt liknade. Dessutom började jag göra ganska dåliga affärer. Jag fick någon övetro på mig själv och jag gav mig på saker som jag inte begrep mig på. Nu har jag lärt mig att jag får hålla mig till det jag vet att jag kan. Gör jag bara det, då vet jag att jag är bra och då kommer också pengarna att rulla in. Det är lugnt liksom. 

 

Sen blev ju min mamma väldigt sjuk. Hon hade varit det tidigare också. Det var cancer och hon hade haft det innan. Hon fick sen höra att behandlingarna att gått så bra och blev också friskförklarad från sin cancer. Sen fick hon cancer igen, men då var det inte samma som förra gången. Efter det gick det fort och min mamma dog och naturligvis påverkade det mig och när det kommer till ekonomin så orkade jag helt enkelt inte slutföra sånt som jag hade påbörjat och som jag hade tänkt att jag skulle tjäna pengar på. Jag förlorade nog en hel del på det, men ärligt talat så vet jag inte. Jag märkte bara att det som jag tidigare att byggt upp så bra och kände mig stabil i, det rasade. 

 

Detta gjorde ändå sen att jag sa till mig själv att jag ska vända på allt och att det ska bli bättre än vad jag hade haft det någonsin förut. Jag minns egentligen inte vilket år som jag kände att det började vända, men jag tror det var i slutet av 2019 som jag kände mig nöjd igen. Sen dess har det gått bra och idag är jag nöjd med att jag har en ekonomi som ger mig möjligheter att nå dom ganska högt uppsatta mål som jag nu har. Jag gjorde fel som inte taggade ner fullständigt i början av sommaren 2017, men jag lärde mig mycket och därför kanske jag har det bättre idag än vad jag annars hade haft om jag inte hade gjort som jag gjorde då. Kanske gjorde jag rätt  i alla fall, men jag har ändå känslan av att hade jag prioriterat ekonomin lite bättre under vissa tidigare perioder, så hade jag haft det väldigt mycket bättre idag. Sen kan man väl säga att når jag min högsta dröm i livet där en stor del just nu, och ett tag framöver handlar om att få loss en större summa pengar, då har jag ändå nått mitt max med ekonomin. Mer än så som jag har tänkt att göra kommer jag inte bli. Det blir svårt för mig att överträffa och jag vet att jag kommer att vara mer än nöjd om jag en dag når min vision. Man kan väl kort säga att jag idag nog har en ekonomi som jag tidigare drömde om att få. Jag känner ju att även om jag inte skulle känna att jag når min vision så är jag nog ändå nöjd med ekonomin för lång tid framöver. Det finns pengar nu och mer kommer nog att finnas framöver Förhoppningsvis gör jag något: Klokt, moget och nåt som jag verkligen kommer att vara nöjd med livet ut....även om jag kanske inte skulle nå visionen. 

 

När det gäller mitt boende och drömmen jag har haft om det så finns väl den kvar, men jag kan inte säga att jag just nu har några planer på att göra något åt det. Som jag tänker nu så löser det sig väl av sig själv om jag bara når visionen. Om jag känner att jag inte kalarar av att nå min vison så kan jag kanske för dom pengar som jag ändå kommer att ha  göra något åt drömmen om ett hem som jag blir 100% nöjd med. Det känns lite som att skulle jag bry mig om att försöka fixa ett hem som jag helst skulle vilja ha det just nu, då kommer jag ändå inte att bli nöjd, för jag kommer hela tiden känna att jag har kvar saker att göra. När jag nu har som mål att spara en hel del pengar så är jag ganska säker på att jag inte kan priorietera några större renoveringsprojekt. Jag har inte gett upp denna drömmen om boendet, men den känns ganska långt borta idag i alla fall. Jag har tänkt tanken några gånger att jag ska flytta och på så sätt försöka hitta något som är eller kan bli så som jag verkligen vill ha det, men jag är rädd att jag ångrar mig om jag säljer det jag har idag och sen kanske jag ändå inte blir nöjd med vad jag får. Även om tanken har slagit mig många gånger att jag tex ska skaffa mig något större än det jag har idag. Samtidigt tänker jag nog att detta boendet som jag redan nu har är ganska lagom för mig. Jag är ju singel, bor ensam och jag har inga barn. Det är inte fel av mig att bara ha mitt boende kvar som jag nu har. Det är svårt att hitta ett mer optimalt boende för mig när jag befinner mig där jag är i livet just nu. Jag ska nog tänka mig för både en två gånger innan jag byter ut det boendet jag har idag. Det är bra på många sätt och det ska jag inte glömma. Däremot skulle det ju inte vara fel att renovera och fräscha upp allt llite, men jag är ärligt talat inte så taggad på att ta tag i sånt just nu. Jag har nog gjort fel som inte tog tag i detta med mera renovering mycket tidigare i livet. Nu blir det bara att man skjuter det på framtiden, och jag känner mig ganska "cool" med det. Just nu känne det inte viktigt och jag undrar om det någonsin kommer att kännas viktigt för mig.  

 

När det gäller vad jag faktiskt vill med livet så är det egentligen ganska enskelt. Jag vill: Må bra, vara ifred och vara så snäll jag känner att jag kan vara. Jag vill nå min vision och högsta dröm i livet, men det är ändå så att det enda som är viktigt är att jag mår bra. Mår man inte bra spelar ingenting annat någon roll. Inte pengar, coola upplevelser eller saker. Mår jag skit så vill jag inte ha någonting av upplevelser eller materiella ting. Jag vill bara: Leva, må bra och vara en  snäll kille. Jag vill bara ha människor vid min sida som jag känner att jag mår bra av att ha där. När det gäller alla andra så vill jag bara att dom låter mig vara ifred.

 

Jag har börjat tänka på att jag ska sträva efter att vara så snäll som jag bara känner att det går att vara i alla lägen. Jag gillar mig själv bättre som person när jag vet att jag har varit så snäll, som man rimligtvis kan begära att jag ska vara. När jag känner mig snäll så är jag också mer avspänd och har lättare för att vara i nuet. Sånt mår jag ju också bra av. 

 

 Nu kör jag på och gör min grej. Det är just nu att nå mitt ekonomimål för i år. Det känns bra och jag har märkt den senaste tiden att jag får rätt människor omkring mig för att jag just bara gör och tänker som jag gör. Med rätt människor menar jag dom som jag själv känner att jag vil ha i min närhet. Jag känner mig lugn och avspänd och jag ser till att göra saker som jag vet att jag mår bra av. Kanske är jag närmare än vad jag själv förstår, när det kommer till att kunna leva det liv som jag i hela mitt liv har strävat efter att få leva. Jag är i alla fall säker på att jag är närmare nu än vad jag någonsin har varit tidigare.