Nära att jag brände 90 000 kr.

 Oj!
 
Detta blev en ganska jobbig vecka rent mentalt. Jag har fått kämpa med mina tankar som fan för att jag inte spontant göra saker som sen kanske gör att jag ångrar.  Eller så ångrar jag mig inte. Det kan man ju egentligen inte vara säker på att man gör förrän efteråt. Vissa saker kanske man kan tänka sig att man kommer att ångra och vissa saker kanske man har tidigare erfarenhet av just ångra att man har gjort. Det gäller ju att jag lär mig av allt de där. Jag tror att jag har gjort det för jag har ändå klarat av att ta det ganska lugnt, trots att suget efter att köpa och göra massor med saker har känts starkt. 
 
Problemet har väl varit att jag under denna veckan har tänkt så mycket på vad jag vill ha och göra. Jag vill hur mycket som helst. Ja kan göra väldigt mycket för dom pengar jag har just nu. Sen kan jag ju se att om jag bara har tålamod och sparar pengar nu, så finns det ju logiskt sett ännu mer och coolare grejer som jag kan göra om några månader och ett halvår. Någonstans blir det för mycket. Jag vill göra något, sen kommer jag på att jag vill mer och något som kräver mer pengar. Hela tiden samma tankar. Jag vill något, jag har pengar nu, jag vill något som är större än det jag minuten tidigare tänkte på och då har jag inte pengar och då måste jag ju vänta, fast innerst inne vet jag att jag vill något som är mycket större än vad jag egentligen just nu kan föreställa mig fullt ut. Det är ju den grejen som jag kallar min VISION. 
 
Jag känner just nu att jag vill bara nå dom ekonomiska mål som jag har satt upp. Jag har sen massor med planer för min semester och då har ingenting så mycket med pengar att göra. Det handlar då mer om att röja upp och få lite bättre ordning i mitt hem. Tömma, röja och lite köpa nytt. Jag väntar ändå till min semester för då kan jag lägga mer kraft och energi på just dessa saker som jag då vill få gjort. Min semester börjar i augusti. 
 
Annars är det mina ekonomimål som gäller och även om jag känner att jag vill göra mer just nu för pengar som jag har så vill jag någonting större. När jag nu sitter här och tänker i detta blogginlägget så är jag bara glad och lättat över att jag inte shoppade loss som tidigare i veckan var lite sugen på att göra. Jag tittade på massor med saker, så som kläder och smycken och hade jag köpt allt som jag faktiskt var lite extra sugen på att köpa så det handlat om utgifter på ca 90 000 kr. Kanske hade mycket av de jag tittade på varit en investering för framtiden, men jag är inte säker på det. Jag hade nog också ångrat mig nu om jag hade köpt grejer för 90 000 denna veckan och samtidigt känt att jag nu måste jobba betydligt tuffare för att nå årets mål som jag har med pengar. 
 
Sen är det ju också så att när man shoppar så är det något som an kanske mår bra av under en kortare period. Jag kan erkänna att jag gillar när jag kan bränna mycket pengar och verkligen köpa saker som jag tidiagre kanske bara har drömt om att kunna köpa.  Den känslan är skön när man gör det i stunden och ett kort tid efter. Men tänker jag på lite längre sikt så hade den shoppingen varit fel av mig att göra just nu. Jag kan gör det där vid ett senare tillfälle om jag fortfarande vill det då. Men mina mål och min vison handlar just nu mer om ett långsiktigt tänkt. Jag vill komma över "spärrar" ekonomiskt som jag sen inte tänker gå under. Jag är snart där och då ska jag inte sabba för mig när jag är så nära.  Jag vill göra det som min magkänsla säger är mest rätt, och innerst inne så kändes det inte att bränna 90 000 kr på: Kläder och smycken. Jag får lugna mig lite även om jag tycker att det känns rätt häftigt att det går så bra med pengar som det gör just nu. 
 
Tankarna har snurrat mycket denna veckan. Jag är nöjd över att jag har fattat dom beslut som känns mest rätt för mig att göra. Det känns också mer moget än om jag hade gjort sånt som jag var sugen på för en kort stund, men förmodligen hade ångrat efteråt. 
 
 
 
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
 







Stalker?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar:


Trackback
Design by Amandah Thunberg

EXEGGUTOR.SE