Semester och mera semester. Det är skönt att veta man i skrivandets stund har över hälften av fullständig ledighet kvar. Jag har väl slöat till lite och jag tar inte tag i allt som jag innan semestern tänkte att jag skulle ta tag i. Jag känner att mycket blir för besvärligt eller tar längre tid än vad jag först trodde. Det kan också vara så att jag inte får ihop det rent ekonomiskt. Jag vill så mycket samtidigt som jag har ett sparmål för i år också. Sparmålet är det jag prioriterar och sen är det ju också så att jag är själv i allt jag gör. Det blir lätt för mycket åt alla håll om jag inte stannar upp och tänker efter. Märker jag att något inte funkar så struntar jag liksom in det. Jag tänker inte blåsa på med något som jag inte tror på, eller sabba möjligheten att nå det ekonomimålet som jag har för i år. 

Däremot tycker jag att det är bra att jag i alla fall provar att göra saker och liksom kör på för att se om det funkar. Funkar det inte så lägger jag ner, funkar det så blåser jag på och öser in mera i det. Mycket som jag har velat få gjort den senaste tiden har inte funkat, men jag har i alla fall försökt. Jag behöver inte se saker och ting som ett misslyckande bara för att jag inte får till allt som jag har tänkt mig. Jag kan inte veta allt på förhand och dessutom gillar jag det med mig själv att jag faktiskt mer nu än tidigare stannar upp och tänker efter. Mycket kan jag ju fixa om jag vill prioritera det, men just nu vill jag ju mest spara mina pengar. Då får det vara så, tills jag är färdig eller bara känner att jag vill prioritera något annat. Jag kan ju ändra mig igen och en gång till. Om jag känner att nånting annat är bättre att göra än det jag kör på nu, då vill jag vara flexibel och kunna ändra mig. Jag hatar att köra fast i ett tänkt där jag bara bestämmer mig för en sak och kör på med det, oavsett om det funkar eller inte. Det är inte bra. Jag vil köra på och vara öppen för förändringar. Kommer jag på något som jag tror är bättre än det jag gör nu, då vill jag inte var rädd för att ändra. 

 

Nu har jag som sagt slöat till lite, men är det semester så känns det inte fel. Jag vill inte köra skiten ur mig när jag nu äntligen kan ta det lite lugnare med allt än vad jag normalt känner att jag kan göra. Man märker mer nu när man har semester hur mycket tid man faktiskt lägger på sitt arbete. 

 

En sak som jag är noga med att ta tag i det är mina promenadrundor. Jag håller minst 11 500 steg om dagen. Jag känner i hela kroppen att jag kommer att må skit väldigt snabbt om jag struntar i att sätta minst 80 000 steg per vecka, bara för att jag har semester... eller bara tänker att jag vill göra massor med andra saker istället. Jagandet av steg ligger högt upp på min prioriteringslista. Skulle jag strunta i det, då skulle väldigt mycket annat bara gå rakt åt helvete. Det är jag säker på. Så jag slarvar inte med det där målet med antal steg per vecka.  

Dagarna går fort känns det som. Det är väl så när man har semester. Skönt att man ändå har ca 3 veckor kvar innan man ska tillbaka och jobba igen. Den känns ju rätt så skön och jag kan inte klaga på det. 

Just nu känns det annars lite som att jag befinner mig i "mitten" av allting. Jag hade ju innan semestern tänkt att jag skulle få gjort en del. Jag skulle ju köpa lite nya möbler och jag hade tänkt att åka till e del platser i Sverige som jag länge har velat besöka. Men jag får inte riktigt saker och ting som jag vill ha dom. Jag har hittat en ny bokhylla som jag vill ha, men när jag skulle beställa hem den så krånglar det. Först står det så fint på ett detta företagets hemsida att man kan beställa och få allt hemlevererat. Man kan också få hjälp med montering. Hej och hå, perfekt tänker man ju då. Jag trycker sen in en beställning, men då får jag helt plötsligt info om att grejer inte finns i lager, hemleveranser gör man inte för tillfället och montering i hemmet kunde jag ju då inte heller få och sen använder man coronaviruset i typ alla förklaringar till varför man just nu inte gör si eller så. Vill jag ha grejerna så får jag åka väldigt långt, typ: Linköping eller Enköping och där får jag hämta mina varor själv. Om jag verkligen vill ha något så kan jag väl göra vad som krävs för att fixa det, men när jag inte verkar kunna få någon form av hjälp som underlättar för mig, då tröttnar man ganska snabbt. Jag kommer heller bara inte att köpa någon ny möbel om jag inte är väldigt säker på att det är bra grejer och något som jag verkligen vill ha. Jag vet vad jag orkar göra nu i detta. Spontant känner jag att jag skiter i det för nu och så får vi väl se längre fram hur det blir. Det är ju lugnt liksom. Jag kan lätt leva utan några nya möbler. 

 

Något vill jag ju ändå hitta på under min semester. Jag kollade ju mycket på OS, men nu är ju det slut och då känner jag att jag vill komma ut och besöka en del platser. Jag har liksom en "lista" på saker som finns att se och uppleva runt om i Sverige. En del kan jag göra på en och samma dag och andra saker lär jag i alla fall få lägga en helg, eller liknade på att genomföra. 

 

Nu vet jag ju att det är ganska lätt att sitta och säga att man planerar att göra si och så och en jävla massa saker, men det är oftast inte lika enkelt att få det gjort. Jag tror mycket på att man bara ska börja göra något som man vill och sen kör man på och ser om det funkar, funkar det inte så lägger man ner. Problemet är att det känns som jag hela tiden vill saker som kanske kräver mer av mig än vad jag orkar med. Det många gånger lättare för mig att bara strunta i att göra saker. av någon orsak så känner jag alltid att jag ändå inte får till något så som jag vill ha det. Dessutom är ju ekonomin och mitt sparande av pengar ganska viktigt för mig just nu. Ibland kan det ju vara svårt att få ihop sparandet, samtidigt som man ska unna sig saker och roliga upplevelser. Att jag vill så mycket med ekonomin just nu och verkligen nå dom mål som jag först och främst har satt upp för i år, gör ju också att jag har lättare för att bara skita i mycket annat. Även om jag har tänkt länge på att jag ska köpa eller uppleva vissa saker. 

 

En annan grej i detta som jag inte vill glömma är ju att jag vill vara rädd om mig. Det tar ju på kraft och energi att hålla på och göra en massa saker. Att åka hit och dit eller göra vad som krävs för att dra in pengar. Återigen: Det är lätt att säga att man ska göra si eller så, men jag vill ju också känna att jag orkar. Jag har många gånger tidigare kört skiten ur mig för saker jag vill få gjort. Kanske har det varit värt det, men jag har ändå mer än någonsin förut faktiskt börjat säga till mig själv att jag måste vara rädd om mig. Ibland vill man så mycket och man missar lätt att man ofta vill mer än vad kroppen kanske tål. Jag har ingen lust att komma till den insikten för sent. Jag vill vara rätt säker på att jag orkar göra allt som jag tänker att jag skulle vilja göra. Det gäller att palla med och samtidigt vara rädd om sig. 

 

Vi får se hur det blir med allting. Just nu har jag i alla fall semester och det är rätt skönt att bara ha det. Dom viktigaste sakerna för mig är ju att jag är rädd om mig och att jag mår bra. Inget annat är ju inte värt ett skit annars. 

 

 

När jag sen började min semester började (förra helgen) så satt jag uppe på nätterna dom första dagarna, men sen märkte jag att mycket av sånt som jag var intresserad av att följa kom igång först under förmiddagen och eftermiddagen, Svensk tid, eller kvällstid i Tokyo. 

 

Simning, gymnastik och friidrott var nog dom sporter som jag gillade mest att kolla på under OS. Naturligtvis kollade jag mycket pingis också. Dom bästa matcherna tyckte jag var semifinalerna i damsingel respektive herrsingel. Då fick man verkligen se hur jävla bra dom bästa spelarna i världen är när det verkligen gäller som mest. 

 

I mitt "pingishjärta" gör det ändå lite ont. Jag hade verkligen hoppats på att Sverige skulle kunna knipa någon medalj i pingisturneringen. Innerst inne kanske jag ändå inte hade trott det,. men Sverige har ju inte tagit någon medalj i OS-pingisen sedan år 2000. Då var det JO Waldner som vann ett silver. Innan det hade även J-O Waldner tagit ett OS-guld 1992 och Erik Lindh tog en bronsmedalj 1988. J-O Waldner och Jörgen Persson har vid totalt 3 tillfällen spelat om bronset, men aldrig lyckats vinna det. Jörgen Persson spelade om bronset år 2000 och 2008. J-O Waldner spelade om bronset 2004. 

 

I singelturneringen på OS så tycker jag att dom Svenska spelarna ändå gör vad man kan förvänta sig. Ingen av dom svenska spelarna gör ju någon speciellt  dålig match i singelturneringen. Det har jag ju sett i andra OS-turneringar genom åren att vissa svenskar har gjort. 

 

 Som sagt: Jag hade gillat om det hade blivit en medalj för Sverige i pingisen. Jag tänkte att eftersom Jörgen Persson aldrig har vunnit en OS-medalj som spelare så hade det ju varit lite roligt om Sverige hade tagit en medalj i pingisens lagtävling. Då hade ju även Jörgen Persson fått sin medalj eftersom han idag är förbundskapten för det Svenska herrlandslaget i pingis. Sen kan man ju ändå säga att Svenskarna hade nog fått överträffa sig själv både en och två gånger om det skulle ha blivit medalj i lagtävling i årets OS. Kina som vann är ju alltid svåra att slå. Tyskland som blev 2:a är det klart bästa laget i europa. Sverige är normalt sett heller inte bättre än varken Japan eller Sydkorea som slutade 3: a respektive 4 :a. Man får väl hoppas att Sverige kan ta den där medaljen år 2024 istället. 

 

Ska jag säga något mer om själva OS-pingisen så hade jag nog som TV-tittare hellre sett att man bara hade haft singelturnering på herr respektive damsidan. Det blir för mycket matcher att ta in för den breda publiken när man även har lagtävling och mixeddubbel på OS programmet. Jag kände själv att jag inte var så sugen att följa pingisen efter att herrsingel och damsingel var avslutad. Jag tror att pingisen ska tänka om lite där. Jag tror att det är bättre för sporten om man "kapar" lite mer av OS-programmet. Det blir mer intressant för alla att följa. Sen blir det ju tuffare för spelare att bli uttagna, men det ska det ju vara när det gäller ett OS. 

 Ska jag tänka lite mer än bara kring pingisen så var det ju häftigt med alla Svenskar som tog guld. Mondo Dublantis var jättehäftig att se. Jag visste inte så mycket om stavhopp innan OS, men nu känner jag mig nästan som en expert på det. Även om jag vet att det inte är så.

 

Jag älskade också att Sarah Sjöström tog ett silver med tanke på dom skadeproblem som hon hade kort tid innan OS. Hur är det ens möjligt att komma tillbaka på en sådan hög nivå och prestera så bra på ett OS, med inte helt optimala förberedelser. Det visar ju att hon har en otroligt bra mental styrka. Sådana idrottare tycker jag är häftiga. 

Man kan väl också säga att jag lider med fotbollsdamerna. Det måste rent utsagt kännas förjävligt att vara så nära ett guld, men ändå inte vinna det. Det går ju liksom inte att komma närmare det där guldet. Det känns tungt även i mitt hjärta, även om en silvermedalj i ett OS inte är någon dåligt att få.  

Sen är det ju alltid så på ett OS att dom flesta som är med tar ju inte medalj. Det tycker jag man lätt glömmer bort för just på ett OS så är det ju alltid så jäkla mycket prat om just medaljerna, sen slutar det nästan alltid med att Sverige tar 8-10 medaljer. Jag tycker att man ändå kan säga att handbollsdamerna gör en bra turneringen även om dom blir 4:a. Jag tycker att alla svenskar i friidrotten som lyckades ta sig till final ska vara stolta över att ha lyckats med det på ett OS. 

Jag tror inte att Sverige i någon snar framtid kommer att ta så många fler medaljer än vad vi gör. Det brukar ligga på 8-10 medaljer och i år hade det varit kul om några till av alla dom silver vi tog hade varit guld istället. Men av dom 3 gulden vi tog så är det ju inget snack om att dessa Svenskar är bäst i världen i dessa sporter.

Dagarna går och det känns skönt att man fortfarande är i början av sin semester. Jag känner att jag tänker mycket och mer djupgående nu när man är ännu mera ensam än vad jag normalt brukar vara. Jag är ju mycket ensam annars också, men nu när man inte ens träffar folk via jobbet, och pandemin som fortfarande pågår, så känner man mer av ensamheten. I ensamheten föds ju mer tankar och dom växer sig snabbt större eftersom man har tid att tänka och samtidigt är man väl medveten om vad man faktiskt tänker på. Så känner jag nu i alla fall. 

 

Jag promenerar lite mer nu än vad jag brukar göra. Jag känner ju såklart att jag har hur mycket tid som helst när jag har min semester. När jag jobbar på och har mindre fritid så försöker jag ju bara gå så mycket som jag vet att jag måste göra för att i slutändan få ihop 80 000 steg varje vecka. Jag har samma mål med stegen nu, men jag är ganska säker på att jag kommer att gå minst 5000 steg mer i veckan under min semester. Jag tror det blir mer än så också. Jag gillar ju detta med promenaderna och att jag känner i hela kroppen att jag mår så bra av dom. Känslan motiverar mig att bara köra på, även om jag är försiktig med att höja målsättning på 80 000 steg i veckan. Jag är jätterädd för att jag ska tröttna om jag ställer för höga krav på mig själv. Tröttnar jag på promenader så vet jag att det väldigt snabbt kommer att kännas för jävligt i kroppen, och jag kommer att må otroligt dåligt. Jag kanske känner att jag kan höja målsättningen någon dag, men jag kan ju alltid gå mer än vad jag har som mål. Det finns ju inget som hindrar mig från att göra det. Målsättning har jag ju satt upp för att jag inte ska göra mindre steg än vad jag känner att jag behöver för att må bra.

 

Jag har i alla fall bestämt mig för att göra precis allt jag kan för att sätta det ekonomimål som jag har satt upp för i år. Jag tror att jag klarar det, men det krävs mer av mig nu än vad jag först trodde att det skulle göra. Jag känner ändå att jag kan göra detta och jag vill försöka. Når jag årets mål så blir det lättare för mig att nå nästa års mål och sen finns det en chans att jag når min högsta dröm i livet. Den dröm jag har haft  sen jag var liten. Det är bara att köra och kommer jag till en punkt där jag känner att det inte når min vision, då har jag ju ändå mycket pengar som jag har fått loss bara för att jag gjorde ett försök att förverkliga en dröm som jag har haft i mitt huvud så länge jag kan minnas. Jag vill köra på detta och det är viktigt för mig. 

 

Annars känner man nu när man har fått semester att det är lättare att bara ta det lugnt och mer vara i nuet. Jag fattar nu hur mycket man brukar jobba och greja med annat. Jag vill göra mer nu också, men det känns mer rätt att bara försöka vila så mycket som möjligt när jag nu har möjlighet att faktiskt göra det. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Det är ju bara skönt att ha semester. Det känns ganska lätt att ta det lugnt. Jag lever ganska enkelt just nu. Jag känner inga måsten eller krav. Är jag trött så lägger jag mig och sover. Är jag hungrig så äter jag. Jag kollar ganska mycket på OS, men om några dagar är ju det över och får man väl försöka vända tillbaka dygnet och se hur man ska göra istället för att kolla så mycket på TV som jag nu gör och har gjort dom senaste dagarna. 

 

Jag har ju saker jag tidigare har tänkt att jag vill få gjort under semestern, men ingenting känns viktigt att få gjort just nu. Jag vill bara vila och ta det väldigt lugnt. Inte jobba med nånting på något sätt. Bara ha semester och leva i nuet. Nuet mår jag nog bäst av att hela tiden försöka vara i. Jag känner ofta att jag glömmer det. Tänker man positivt också så brukar mycket lösa sig, även om jag kan erkänna att jag har börjat oro mig för vissa saker som är svåra att tänka positivt kring. 

 

Just nu har jag inte lust att göra så mycket. Det är bara skönt att vara ledig, men jag är noga med att ta mig ut på min promenader och jag ska avverka minst 80 000 steg i veckan även under semestern. Sen tror jag väl att jag kommer att ta tag i saker som jag sen tidigare har tänk att  jag ska fixa under denna semestern, men om jag inte får så mycket gjort så tänker jag inte bry mig så mycket om det. Nu kan jag ju "softa" på riktigt och känner mer än någonsin tidigare att jag behöver göra det. Jag tycker annars alltid att man har fullt upp och sen försöker man klämma in mer saker ändå. Det blir i längden ganska jobbigt för många saker man tänker att man vill göra, tar ju många gånger längre tid än vad först tänker att dom gör. Så är det ofta för mig i alla fall. Sen kan det ju vara så att saker och ting inte alltid är som man har trott att det ska vara från början. Allt detta har jag redan känt av och då har jag redan nu börjat känna att jag bryr mig inte om att göra så mycket. Jag kommer i alla fall att ta det väldigt lugnt med allt grejande. Dessutom vill jag ju spara en hel del pengar. Komma över ekonomiska spärrar och nå årets mål är ju saker som känns viktiga för mig just nu. Jag inser nu att om jag börjar greja med mycket annat, så kan det bli tufft att få ekonomin som jag vill ha den. 

 

Det kan kännas lite tufft att acceptera att jag kanske inte får gjort så mycket som jag skulle vilja under semestern, men jag känner ju att jag vill: Må bra, känna att jag hinner med och tro att jag klarar av saker jag vill få gjort. Just nu känns det bara mer rätt att ta det väldigt lugnt, och då gör jag det. Det känns ju ganska lugnt nu för jag kollar ju mycket på OS och tycker att det är roligt. Men nästa vecka är det slut och då blir det nog lite tråkigt att bara gå runt och inte göra så mycket. Samtidigt känner jag behöver vila mer och greja mindre ett bra tag nu. Tidigare i år och innan semestern så har jag grejat mycket och tjänat ganska bra med pengar också, men jag har lite glömt bort att jag måste vara mer rädd om mig. Typiskt mig på något sätt att köra fullt ös mot ett mål, utan att tänka på vad jag orkar med och hur jag mår av det. Jag känner att jag måste ändra på det där. Det viktigaste är ju alltid att man mår bra. Annars spelar ju inget annat någon roll.  

 

 

 

Man känner att man har vänt på dygnet nu. Hela helgen har jag suttit uppe på natten och kollat OS. Jag kollar inte på allt och av de jag väljer att titta på så kollar jag bara direktsändningar. Jag tittar inte i efterhand om jag nu missar nånting. Inte ens pingis kollar jag i efterhand för allt de som är värt att se kommer att visas på antingen kanal 5 eller kanal 9. Men mycket OS kollar jag nu och jag bara njuter hur mycket som helst. Kul att Sverige har fått några medaljer nu också. 

 

 

🏓🏓🏓🏓🏓🏓🏓

 

I min egen kropp känns det nu lite tufft vissa tider på dygnet. Jag kan bli väldigt trött tidigt på kvällarna och idag kände jag tidigt på morgonen att jag var väldigt pigg. Jag var ju ute på en promenadrunda på ca 5 km, klockan 06:00 i morse. Ibland håller man sig vaken trots att man är skittrött och ibland känner man sig pigg, fast man egentligen vill sova. 

 

 

Det blev Ma Long som vann OS-guld i pingisens herrsingel. Därmed blev han den förste pingisspelare på herrsidan i historien med att ha vunnit OS-guldet 2 gånger. Han har dessutom 2 OS-guld sen tidigare i lag och ska man gissa på vilken land som vinner årets lagtävling i pingis, så tror i alla fall jag på Kineserna och då har ju Ma Long 4 OS-guld att lägga till sin samling. Värt att notera är också att han har vunnit VM-titeln i herrsingel de senaste 3 gångerna ( 2015, 2017, och 2019) Ma Long är den bäste pingisspelaren som någonsin har funnits på jordklotet. Så är det bara och jag tror att alla som vet något om pingis håller med mig om det. 

 

Jag tyckte kanske inte att dagens final var lika bra som dom semifinalerna som man fick se igår. Men så är det ofta. I finalen möts ju dom två bästa och när två så bra spelare möts så blir det ofta spel svaghet mot svagehet. 

 

Ma Long var i alla fall den spelaren som var klart bäst i finalen. Han är en otroligt komplett spelare med mycket power bakom alla slag. Även när han blir pressad och hamnar i väldigt svåra lägen så ser man ofta att han på något sett kan hitta ett slag som kräver mycket styrka, både fysiskt och mentalt. Ma Long är också en spelare som alltid gör sitt bästa i alla matcher. Det fullt ös från första boll till sista och han underskattar aldrig någon motståndare. Han är en helt fantastisk idrottsman och det är nog inte den sista stora turneringen som han vinner. 

 

 

 

 

Torsdagens jobbdag är nu också över och imorgon gör jag sen sista dag och sen är det äntligen semester. Jag känner ju att jag vill ha den nu och det känns bra det snart är dags. Det känns också bra att jag efter morgondagens arbete inte ska börja jobba igen förrän den 31:e augusti. Om det inte hade varit för min semester så skulle jag egentligen ha jobbat den sista helgen i augusti. Nu slipper jag det och dessutom har jag en fridag på mitt schema den 30:e augusti. Det känns alltså extra bra att jag får några dagar mer ledigt, än vad jag i normala fall skulle ha haft. Lägg därtill att jag den 31:e augusti inte börjar jobba förrän ca klockan 12:00. Det är ju skönt att slippa vräka sig upp tidigt som fan, första dagen efter att man har haft semester. 

 

 Jag kommer nog att vända på dygnet lite under OS. Jag har inte gjort det än eftersom jag vill orka jobba mina pass som jag har att göra. Men det blir nog så när jag snart är ledig som fan. 

 

Jag har kollat en hel del pingis idag. Alla matcher var så bra dom bara kunde bli. Otroligt bra spel där båda spelarna måste göra en otroligt bra prestation i varje bollduell för att kunna vinna en enda poäng. Man kan inte se på bättre pingis än vad som bjöds på i OS idag. Det är helt otroligt hur bra dom bästa spelarna i världen är, när det gäller som mest. 

Kina tar återigen Guld och silver i både damsingel och herrsingel. Det är ju klart redan nu. Japan tog bronset damsingel. Jag hoppas att Dimitrrij Ovtcharov från Tyskland tar bronset i herrsingel. Sen får vi hoppas att Sverige kommer tillbaka i pingisens lagtävling och i alla fall går så långt så att dom är med i fightas om medaljerna. Det önskar jag från mitt hjärta. Sverige är bra på pingis och har ett bra lag i Tokyo.

 

 

Jag har gjort vad jag kan och vad jag tror är rätt att göra med mina pengar nu. Jag kan inte komma på något bättre för juli. Jag får vänta till slutet på augusti innan jag kan göra några större framsteg mot mina mål. Jag tycker i alla fall att jag tog bra beslut nu. Det var moget och genomtänkt. Det visar att jag har lärt mig av mina tidigare misstag, och kanske också i viss mån av andra människors dumma beslut när det kommer till pengar. Det finns ju många exempel på människor genom åren (utan att nämna några namn) som har typ haft hur mycket pengar som helst. Sen har dom förlorat allt, eller nästan allt och liksom får börja om. Så vill inte jag att det ska bli för mig, även om jag idag kanske inte har så mycket att förlora om jag ska vara helt ärlig. Jag har ganska mycket pengar och bolla med nu, men jag har inte mer än att jag skulle kunna bränna allt och sen snart kunna få loss lika mycket igen. Det är lugnt liksom. 

 

 Jag har annars börjat fundera lite på om det är värt att spara så mycket pengar som jag gör nu. Jag tänker nu att jag vill något i framtiden med allt jag håller på med nu. I September bedömer jag nu att jag kommer över första ekonomiska  spärren. Klarar jag den så når jag nog mitt mål som jag har för hela detta året, i slutet på december. Jag tror nog att jag ska kunna klara det, men jag inser nu att det blir svårare än jag först trodde. Kanske är det för mycket pengar för mig för att jag ska kunna hantera det på något smart sätt. Jag vill så mycket hela tiden och det känns fel att inte köpa grejer som jag vill ha och åka till platser som jag vill besöka. Jag börjar tänka att det kanske är bättre att köpa och göra saker för pengar som jag har nu istället för att vänta till sen, bara för att jag då kan göra en större grej för dom pengar jag kommer att ha. Om jag nu klarar av det och får till det som jag vill i slutändan. 

 

Jag börjar fundera på om det är värt att ägna så mycket tid åt att hela tiden spara och sen investera pengar vidare. Spontant kan jag tycka att det är värt att försöka komma över min s.k. spärr som jag har ekonomiskt. Men sen kommer jag ju att ha det bättre än någonsin. Jag vill göra så mycket och då kanske det är bättre att bara göra vad jag kan för pengar jag redan har och sen bara fortsätta att spara nya pengar till andra saker jag vill göra i framtiden. Bara det kommer in nya pengar varje månad så kan jag ju alltid välja att spara någonting, även om jag bränner. På något sätt vill jag leva närmare nuet. Visionen och alla mål jag har med pengar just nu, är inte något som jag kommer att kunna sätta varken i år eller nästa år. I alla fall inte på det sättet jag vill. 

 

Tankarna går liksom runt i huvudet. Jag vill ge min vision en chans, samtidigt vill jag göra så mycket som jag lätt skulle kunna göra med pengar som jag har redan nu. Livet är ju kort och börjar man tänka för mycket på vad man vill göra senare i livet så kanske man aldrig hinner göra nånting.

 

Jag har lite svårt att veta vad som är bäst för mig att göra, men jag tror inte att jag ska sluta spara pengar, men samtidigt kanske jag borde leva lite mer för pengar som jag redan har, och inte tänka så mycket på vad jag vill i framtiden. Mycket kan jag nog lösa när jag väl har möjligheten. Som jag sa så bedömer jag att jag ändå inte kan göra något större grej på ett bra tag som sen tar mig närmare min vision. Det kan ju också vara så att om jag bara sätter sprätt på pengar och göra mycket av sån t som jag kan och vill göra redan nu, så skulle även detta kunna hjälpa mig att komma närmare min högsta dröm i livet. 

 

Jag hoppar lite fram och tillbaka med dessa tankar. Ska jag fortsätta på det sättet som jag har gjort under det senaste halvåret? Eller ska jag bara släppa på det och mer förverkliga andra, mindre drömmar som jag lätt har pengar till just nu. Det sista kan vara bättre och göra att det blir lättare att nå min högsta dröm i livet, men säker är jag inte på det. Inte just nu i alla fall. 

 

 

Jag har haft en bra helg tycker jag. Det går ju inte att klaga på vädret. Även om det är jäkligt varmt så gnäller jag aldrig på värmen. Man klagar ju när det är kallt eller när det regnar. Man klagar när det snöar eller är storm. Man kan ju inte klaga på allt väder så jag väljer att bara säga att jag gillar sommar och värme. 

 

Nu börjar det brännas igen med pengar. Jag står inför lite olika vägval just nu. Vad ska jag göra denna månaden för att i första hand kunna komma över dom där spärrarna som jag typ aldrig riktigt har kommit över tidigare. Jag känner hur svårt det är och jag fattar mer än någonsin  varför jag aldrig riktigt har kommit längre och fått en bättre ekonomi än den jag har just nu. 

 

Där jag är nu har jag varit många gånger. Jag är precis under den där spärren som jag så gärna vill komma över. Sen har jag ju ett mål för i år också som är lite mer än över spärren. Årets mål känner jag att jag kommer att klara om jag bara tar mig över den summan som jag tycker är en spärr. Nu är det svårt och veta vad som är rätt att göra och dessutom är börjar det bli ganska mycket pengar för mig att hantera. Gör jag fel så kan det bli väldigt fel och då tar det lång tid innan jag jag kommer över någon spärr. Årets ekonomiska mål kan jag ju glömma helt, om jag inte gör rätt nu. Det är så jag känner. Sen kanske det ändå inte är så dramatiskt som det låter. 

 

Jag har det ju bra och även om inte allt kanske inte löser sig med ekonomin i juli som jag vill, så kan jag fortfarande få ihop allt som jag vil ha det till slutet på december i år. Det känns ganska lugnt för hur jag än vänder och vrider så får jag ungefär samma resultat i slutändan. Det är bara att jag har svårt att veta vad jag egentligen orkar göra för att nå målet. Delar jag upp allt i små summor varje månad, då måste jag ha väldigt mycket tålamod. Väljer jag att bolla och ösa på med en större summa pengar, då får man ju göra mer, på kortare tid och det kan ju också vara tufft och jobbigt. Vilket känns mest motiverande. Spärren är svår att komma över, men mina mål som jag först och främst har för i år är ju i körda på något sätt. Jag behöver bara fundera på vad jag känner att jag är beredd att göra för att klara av att nå dom mål jag har satt upp. 

 

Problemet är kanske också att jag vet att om jag inte göra så mycket med ekonomin nu, då skjuter jag bara upp det jag behöver göra till senare. Jag behöver göra en hel del och håller jag på med för många s.k. nödlösningar då kommer det bara att komma ikapp mig sen. Man kan ju också ta många genvägar, men det är samma där. Någonstans kommer detta att komma ikapp mig. Jag måste få loss pengarna jag vill ha, på ett eller annat sätt. Det känns ju som att det är bättre att jobba stenhårt med det nu, än att vänta till sen. Spärren finns ju där och den har funnits där för att den är svår och kräver mer av mig än tidigare. Det är ju bara att inse och acceptera det. 

 

Jag får väl bara göra nånting och hoppas att det går så bra som jag vill att det ska göra. Det känns ändå bra, och jag tror nog att jag kommer att få ihop detta i slutändan på något sätt.