Dagarna går och jag känner att det snurrar fram och tillbaka i huvudet. När man inte har sina vardagliga rutiner riktigt så vet jag knappt vilken dag det är. Jag vet inte  hur många nätter jag har suttit uppe denna semester. Jag vet inte hur många gånger jag har vaknat upp och tänkt att klockan är nog bara 09:00, fast när man kollar så har klockan ofta varit över 12:00. Man glömmer också lätt vilken dag det egentligen är. Saker man sa till sig själv dagen innan att man ville få gjort nästa dag blir sällan fixade. Jag orkar inte där och då. Jag har mest tänkt: Jag har många dagar kvar på min semester så jag kan väl ta det en annan dag. Man tänker också: Just nu vill jag bara njuta av skön semester och vara helt ledig. Problemet är ju bara att tänker man så hela tiden så är ju semestern snart slut och inget blir ju då gjort av sånt man känner att man vill bli färdig med. 

---

Annars har jag ju under denna semester tänkt mycket på den vision och alla mål jag har satt upp för ekonomin den senaste tiden. Det har jag ju gjort länge nu, men när jag har varit så mycket ledig så har jag ju haft tid att tänka och vända och vrida på allt. Typ: Är det jag gör rätt och är det värt att bry sig om att försöka få loss så mycket pengar som det ändå handlar om i slutändan?

 

Jag har också räknat lite på om det verkligen är så att jag inom en rimlig framtid kan nå alla dom ekonomiska mål som jag nu har satt upp. Jag inser att jag kommer att få ta vissa beslut som innebär att jag måste våga riskera lite. Där känns det som det lätt kan falla. Jag är ju normalt inte en person som vågar ta för stora risker och typ ta bort något som idag redan är bra, för att sen kanske få det ännu bättre. Men jag är säker på att det är en av alla saker som kommer att krävas av mig om jag ska nå så lång som jag jag helst vill och förverkliga min högsta dröm i livet. Jag inser också att även om jag skulle nå alla ekonomiska mål och få loss precis alla pengar som jag nu tror att jag behöver, så kanske det ändå inte går. Jag måste aktivt våga ta steget att faktiskt ta alla pengar och våga använda dom till det jag har kämpat för att få pengar till. Det finns också risker med det.  Det räcker ju inte bara med att  jag har pengarna och sen löser det sig av sig själv. 

 

En sak som jag just nu känner av med detta och som ibland kan vara lite jobbig det är ju att jag skulle kunna köpa och göra så mycket redan nu. Jag har ju pengar till massor med saker, men inte till det som är min högsta dröm. Jag kommer ju hela tiden att se detta så länge jag håller på och strävar mot högre målsättningar med ekonomin den jag för stunden har. Jag kommer att se mer och mer möjligheter att göra annat ju längre tiden går. Där gäller det ju att jag är stark och står emot alla saker jag ser att jag kan köpa och göra, om de är sånt som gör att jag inte når dom mål jag sätter upp. Just de där är lite tufft att kämpa med just nu, men jag brukar tänka att jag vill ju helst av allt ge mig själv chansen att nå min vision, och jag vet också att jag kommer att ångra mig om jag gör något annat som i slutändan sabbar för mig. 

Jag har nog lärt mig väldigt mycket på tidigare misstag som jag har gjort och sånt har jag nytta av nu när jag ska försöka fixa en grej som är större än vad jag någonsin har gjort tidigare. 

 

Sen är det en annan grej som känns extra bra med detta. Även om jag inte skulle lyckas fullt ut  med att nå min vision så är ju det inte samma sak som ett misslyckande. Dom pengar jag lyckas spara ihop och behålla, dom pengarna går ju alltid att använda. Om jag tex bara skulle klara av att fixa hälften så mycket pengar som jag nu tänker att jag behöver, då är det ändå ganska mycket (för mig ) pengar. Jag har svårt att säga att det är att misslyckas, även om jag inte skulle nå mitt slutgiltiga mål fullt ut. 

Hur det än blir så blir det bra. Gör jag fel, så lär jag mig bara av det och drar nytta av det i andra saker jag väljer att försöka fixa eller bara greja med i framtiden. Misslyckanden finns inte i min värld längre. En vision kan man ändå aldrig räkna med att man ska klara av. Det är ju något som egentligen inte går att ta på. Det är ju bara en känsla av att nu har jag det precis så som jag länge har drömt om.