Jag känt under en längre tid nu att jag är så glad över att jag befinner mig på en punkt i livet där jag bara har dom människorna omkring mig som jag vill ha i min närhet. Alla som jag idag väljer att umgås ger mig bra energi och jag längtar efter alla när jag inte träffar dom. Det är så jag tycker att det ska vara. 

 

Jag har klippt och brutit kontakten med massor av människor. Många har säkert också valt att ta bort mig i sina liv. Jag är idag bara nöjd över att jag  inte bryr mig om någon som jag känner ger mig dålig energi. Jag funderar inte så mycket på sånt som har varit med dom personerna som jag inte har i mitt liv idag. Det enda jag kan tänka är att jag aldrig ska ta upp kontakten med någon av dom igen som jag en gång valde att klippa med. 

 

Det kanske är bra att bara glömma och gå vidare. Inte tänka den där tanken så fort man ser vissa personer att hen ska jag fan inte prata med eller bry mig om. Att jag tänker så beror ju oftast på något gammalt skit som säkert i dom flesta fall inte spelar någon roll idag. Jag vet att jag nog är en person som har lite svårt att tänka på ett sådant sätt som mer går åt det där hållet att jag ska stryka ett streck och gå vidare. Men det är ändå något som känns mer rätt än att vara en långsint person som hela tiden drar sig till minnes sånt som bara är negativ skit så fort man ser vissa personer. 

 

Nu vet jag ju ändå att hur gärna jag än skulle vilja  glömma och gå vidare så vore det naivt att tro att det skulle funka i alla lägen. Folk som jag tidigare har haft i mitt liv på olika sätt. Folk som jag tidigare har trott på och känt mig trygg med har svikit och dom har gjort saker mot mig som är så vidriga så skulle jag berätta dom värsta sakerna så skulle säkert många inte tro mig. Det är lättare sagt än gjort att bara stryka ett streck och gå vidare. 

 

Men jag tänker ändå mycket på det här. Skulle jag själv må bättre om jag bara inne i mitt huvud släpper mycket av sånt som tidigare har varit jobbigt för mig och som har gjort ont i mitt hjärta? Skulle jag må bättre om jag bara till vissa personer bara sa: Kan vi inte bara glömma allt som har varit och så börjar vi om och inte bryr oss om den skit som har varit mellan oss. Jag har svårt att vänja mig vid den tanken och känna innerst inne att det skulle vara rätt.. 

Som sagt: Jag är ändå väldigt glad idag att jag känner att jag bara har personer i mitt liv som jag vill ha i min närhet. Jag har ju idag släppt mycket av gammal skit, men man kan ju lätt bli påmind om mycket igen om vissa människor börjar komma tillbaka in i ens liv. Jag vet faktiskt inte vad som är rätt och fel i detta. Ska man vara mer storsint. Prata mer öppet och ärligt med folk om vad man faktiskt vill att vissa ska sluta med? Blir det ingen ändring vad gör man då? Hur många chanser ska man ge någon som man känner sviker gång på gång? Någonstans känns det bara lättare för mig att inte bry mig om vissa personer. Det blir liksom inte värt att ens försöka få det att funka. Bättre att bara lägga mer tid på dom som jag gillar att vara med och som det funkar med bara för att man gillar att vara med dom. Är det så man ska tänka eller tvärtom? 

 

Mitt hjärta säger att dra ett streck och gå vidare och inte låta sig påminnas om sånt som har varit när det handlar om negativ skit. Om jag mer tänker på vad jag faktiskt har blivit utsatt för när jag har litat på vad hjärtat känner, då känns det mer rätt att faktiskt inte glömma. Då vill jag nog mer lära av mina misstag så att samma saker inte ska upprepa sig igen. Men jag orkar inte alltid ta bort människor i mitt liv för att jag har lärt mig av tidigare händelser. Då känns det ju helt plötsligt lättare att försöka dra ett streck över sånt som har varit. Även om det inte på något sätt känns naturligt för mig att göra. 

 

 Jag kommer inte riktigt vidare i mina tankar kring detta. Det blir bara rörigt om ju mer jag tänker på det.  Jag vill vara en mer storsint person, men jag har inte lätt för att vara det. Där någonstans avslutar jag dessa tankar och sen fortsätter jag bara vara glad över alla vänner jag har idag och som jag gillar att hänga med. Kanske har jag hittat rätt i livet bara för att jag känner så¨.