Ibland inser man att saker och ting inte alltid blir som man har tänkt sig. Ibland känns det frustrerande och i efterhand så är det lätt att tänka tusen tankar om vad man borde ha gjort istället. Efteråt vet man alltid vad som hade varit rätt att göra. Det alltid lätt att vara efterklok. Nu har jag fått tänka om fullständigt och jag har fått kämpa med mig själv för att inte agera på ett sätt som jag lätt kan ångra efteråt. På något sätt accepterar jag detta, även om det känner mig lurad och sviken. 

 

Jag ska ju upp till Stockholm nästa vecka och det blir så, men igår kväll fick jag ett meddelande om att det som jag i huvudsak skulle åka upp för att få uppleva blev inställt. Det känns frustrerande för jag har ju själv bokat upp flera saker i samband med denna grejen och det är inte så lätt för mig att bara ändra, utan att jag förlorar ganska mycket pengar på det. Jag känner att jag måste fullfölja, men mycket faller ju p.g.a. att andra inte håller vad dom lovar och egentligen är skyldiga att göra. Jag får typ bara en ursäkt och detta fallet blir det sen bara nånting  som inte ens är i närheten av vad jag faktiskt har betalat för.  Dessutom har jag ju: Tagit ledig från jobb, köpt tågbiljetter som inte är ombokningsbara och bokat upp mig på andra saker som jag annars inte hade gjort om allt hade blivit som det var sagt från början. Allt var också bestämt och klart redan i mars och nu får jag ett meddelande i min DM på Instagram, så kort som en vecka innan jag ska åka till Stockholm att  jag inte ska få en upplevelse som egentligen redan var bestämd i december 2023, och dessutom  helt bokat och klar den 20:e mars. Allt detta känns just nu förjävligt och det har jag svårt att släppa just nu. 

 

Jag orkar ändå inte hålla på att ändra, med allt vad det innebär av kostnader och arbete för mig. Det är bättre att jag åker till Stockholm nästa vecka och ta vad jag får och sen får.  Jag får ta smällen som kostar en hel del pengar. Jag tänker ju också att en stor del av pengarna som detta redan har kostat mig går ju till välgörande ändamål. Sen har jag ändå svårt att tycka nånting annat än att jag känner mig sviken och lurad . Min resa till Stockholm nästa vecka blir långt ifrån på det sättet som jag har förväntat mig, och också betalat för. Det är ju heller inte första gången detta händer mig när det kommer till likande saker som jag har betalat för att få göra. Återigen får jag nu bekräftat för mig själv varför jag har svårt att lita på folk. Jag är ju ofta med om att folk lovar mig saker som man sen inte håller fullt ut. Sen kanske jag får en ursäkt, men allt drabbar bara mig och dom som har lovat mig saker kommer billigt undan. Jag orkar heller inte alltid bråka om saker och ting och i detta fallet är det kanske bara lättare att åka till Stockholm och vara där den tiden som planerat. Sen fattar jag ju nu att jag naturligtvis skulle ha valt att gå på min magkänsla och den sa mig att jag inte skulle brytt mig från första början om denna grejen.   Jag har ju också svårt som det är att lita på folk och tilliten till andra människor kommer ju inte bli bättre nu. Det räcker liksom inte alltid för mig  att jag bara får en ursäkt.  Jag är så trött på när människor inte inser allvaret och inte verkar förstå vad deras agerande får för konsekvenser för mig personligen när dom bara ställer in saker för att det inte passar dom just då. Allt var ju bestämt sen länge och då förväntar ju jag mig att det också blir så.  Men jag får typ: Jag ber verkligen om ursäkt... och sen får jag sitta hemma i den stunden och känna mig lurad på pengar och försöka hantera situationen på något sätt som jag tror blir bäst för mitt välmående.

 

Jag kommer ju att åka till Stockholm ändå. Det blir för krångligt ändra allt och boka av. Det blir för jobbigt att ringa och få tag på rätt folk för att jag ska få tillbaka pengar.  Jag orkar inte bråka och jaga människor för att i slutändan få rätt och mina pengar tillbaka. Större delen av pengarna går ju som sagt till välgörande ändamål och det är ju ändå nånting bra. Jag har råd att "förlora" dessa pengar. Det sätter mig liksom inte i skiten på något sätt. Dessutom får jag ju i alla fall: Bo en natt, i en svit, på fint hotell och det är ju betalat och klart av någon annan. Jag kan ju också försöka släppa just denna tänkta upplevelse och ändå ha några bra dagar i Stockholm nästa vecka,  där jag unnar mig saker som för mig är utöver det vanliga. Allt blir ju lite vad man själv gör det till. Jag får väl göra det bästa av det istället för att gå runt och sura och vara negativ. Jag får väl bara försöka tänka att det blir roligt att komma till Stockholm, även om det känns lite "pissigt" just nu i skrivandets stund. 

 

Jag skulle ju säkert kunna driva detta och kontakta (i detta fallet) Radiohjälpen, men jag känner som sagt inte att jag orkar bry mig. Bara att börja förklara allt från början och säga att jag vill ha pengar tillbaka, samtidigt som jag säkert måste på något sätt bevisa att det jag säger är sant. Jag skulle ju kunna visa upp: Mail, DM och inspelade telefonsamtal som absolut bevisar allt som jag då skulle ha att berätta. Jag skulle också kunna lägga upp allt av bevis i mina sociala medier för att alla som följer mig skulle förstå lite bättre och se mer exakt vad jag känner mig lurad på, men jag orkar liksom inte bry mig. Allt blir bara jävligt energikrävande och i slutändan kommer det väl bara att få mig att må dåligt. 

 

I framtiden för jag försöka med att faktiskt lyssna på min magkänsla och agera utefter den. Jag skulle inte ha brytt mig om detta från första början. Det minns jag att jag kände redan i december 2023, men det är ju lätt att säga nu  när man inser att man inte kunde lita på vissa människor denna gången heller. Där försvann mitt goda humör som jag ändå nu har känt ett tag att jag har haft. Sen kommer jag nog ändå i slutändan att stå stadigt med både fötterna på marken. Jag har många saker på gång framöver. Så det är väl bara att fortsätta att köra på, men bara tänka på att lyssna på den där magkänslan som ofta har väldigt kloka saker att säga.