Ibland är det nog bättre att bara låta saker vara utan att bry sig eller lägga någon energi på dom. Jag tänker på när någon jävlas med mig på egentligen vilket sätt som helst. Det kan handla om vad som helst också. Den första tanken som jag ofta får när någon jäklas eller äcklar sig det är att jag ska ge igen så in i helvete och jag kan ofta få väldigt många idêer på vad jag ska göra och jag vill helst ta tag i det med en gång. På stående fot liksom. Jag får ofta den där impulsen som då är en plötslig idê, direkt  efter en händelse som irriterar mig och förmodligen gör mig riktigt förbannad inombords.

 

Jag var med om en grej för några dagar sedan och tankar och idêer började snurra igång i mitt huvud direkt. Det tog typ bara fem minuter så hade jag en tydlig plan på massor med saker som jag vill göra för att bara ge igen på ett äckel som inte kunde låta bli att jävlas med mig när han såg mig. 

 

Jag ska inte skriva om några detaljer från just denna händelsen. Jag vill mer bara skriva ner hur jag tänker och hur jag bör tänka och agera när man råkar ut för alla dessa människor som jävlas med mig och inte kan låta mig vara ifred. 

 

Om jag skulle gå på den impuls som jag ofta får när någon jävlas så skulle jag i princip ge igen direkt på något sätt. Men jag har ändå insett att det är ofta bättre att bara acceptera att saker och ting har hänt och sen låter man bara saker vara. Ibland vill ju dom som jävlas att man ska reagera och bli arg och kanske agera i affekt. Det är väl också så att om man väljer att ge igen på en person som man innerst inne vill slippa, då kanske man får med hen att göra igen. Om jag väljer att ge igen så är det ju inte helt orimligt att den personen som råkar ut för mig faktiskt  fortsätter att jävlas och äckla sig igen. Jag kanske bara startar nånting som sen eskalerar och blir det något som jag sen inte kan hantera på något moget och bra sätt. Det kan bli värre och ser jag den risken så är det nog bättre att bara släppa det som har hänt oh glömma något äckel som man helst aldrig skulle vilja ha träffat från första början. Det måste ju också vara bättre att tänka efter och inte agera direkt efter en händelsen som har gjort mig upprörd och förbannad. 

 

Dessutom kommer ju den där tanken tillbaka som jag ofta tycker är skön att tänka eftersom den känns så klockrent rätt. Jaga inte människor. Jag bara göra min grej och sen är jag övertygad om att jag får rätt människor omkring mig som jag kan lita och som inte är människor som jävlas med mig. Jag har ju redan idag flera sådana vänner. Det är väl bättre att jag bryr mig om dom. Det blir ju lite motsägelsefullt om jag säger till mig själv varje dag att jag inte ska jaga människor och sen agerar jag på en impuls och jagar en människa som har börjat att jaga mig. Det känns fel. 

 

Jag vet inte alltid exakt vad som är rätt att göra. Folk kommer att jävas med mig på olika sätt i framtiden också. Jag kan inte alltid hjälpa vad jag blir utsatt för, men jag kan alltid välja själv hur jag vill hantera sånt som jag blir drabbad av.