Många saker känns bra för mig just nu. Livet känns gott att leva liksom. Jag mår bra och är för de mesta nöjd och glad, även om mitt liv inte är perfekt.

 

 

Jobb

Jag har så mycket jobb denna veckan och några pass är ganska tuffa också. Jag var ledig igår och det blir min enda lediga dag. Jag försöker att fokusera på nuet. Börjar jag tänka för mycket bakåt eller bara timmar framåt, så känns det som att jag gör ett sämre arbete, även om ingen mer än jag själv märker av det. Men lever man i nuet när jag sliter med jobbet så brukar det kännas bra att jobba, oavsett hur arbetsdagarna ser ut. 

 

Promenader

Förra veckan gick jag över 100 000 steg på 7 dagar. Jag kände att kroppen svarade väldigt bra och ingenting var direkt jobbigt med att få ihop alla dessa steg. 

 

Denna veckan har jag tänkt att försöka nå 100 000 steg igen och sen känna efter ordentligt om det känns bra eller om det är en för tuff målsättning att ha framöver. 

 

Det känns ändå som att jag kan höja målsättning från 90 000 till 100 000 steg i veckan. Det kändes ju så sjukt jävla bra förra veckan och känns det så varje gång man kör 100 000 steg så vill jag ha den känslan i kroppen varje dag. 

 

Att jag testar denna veckan om det funkar att köra 100 000 steg på ett bra och behagligt sätt, beror på att jag vill veta om det känns lika bra under denna veckan när jag samtidigt har så mycket jobb. Känner jag att jag klarar detta på ett bra sätt som känns bra för mig, då höjer jag målsättningen till 100 000 steg och kör på med det. 

 

Jag har kört länge nu på 90 000 steg och någon gång vill jag ju öka målsättning som jag har med antal steg varje vecka. Nu mådde jag ju också väldigt bra av det jag gjorde förra veckan, och den känslan vill jag komma åt varje vecka året om. Hoppas att detta funkar och känns skitbra. På söndag vet jag ju. 

 

Konstprojektet 

Jag pysslar vidare med mitt konstprojekt, men det har blivit ganska uppenbart att jag måste sänka kravet på vad jag först tänkte att jag ville åstadkomma, och framförallt hur mycket pengar jag tänker att jag ska dra in på det in jag liksom slutför det. Det är bra att jag hittills har haft ett veckomål med hur mycket pengar jag vill tjäna. Jag har i princip varje vecka sen jag började fått in vad jag från början har räknat med. Men ska jag klara av att tjäna exakt så mycket pengar som jag först tänkte och slutföra detta på det sätt som jag från början bestämde mig för, då har jag fattat nu att jag på något sätt måste överträffa mig själv och kanske också ha lite tur. 

 

Därför tror jag att det bästa jag kan göra nu är att liksom gå in och jobba med min dröm om hur jag vill att resultatet av mitt konstprojekt ska bli. Jag måste vara mer flexibel än vad jag har varit och dessutom kan jag ju ändå ägna mig åt min konst så länge jag är frisk och får leva. Dra jag ner kraven på pengar inte tänker för stort så kan jag ju bara avsluta konstprojektet, slutföra det och sen börja på ett nytt. 

 

Ungefär så här måste jag nog i fortsättningen tänka kring min konst. För jag tror att om jag bara skulle köra på som jag hittills har gjort, så kommer jag aldrig att få ett avslut och ett resultat av mitt arbete. Jag kommer bara att ha massor av sparade pengar som någon får ärva när jag dör, och det kanske inte är riktigt så jag vill att det ska bli. 

 

Ekonomin

Det är en del att göra med pengarna denna veckan. Jag vill ju fördela allt som kommer in på något smart sätt och jag tycker att jag hittills har lyckats ganska bra. Jag kanske inte får ihop allt som jag hade tänkt mig, men jag kommer att kunna ha det bra i augusti också. 

 

Det enda som jag känner just nu att jag liksom behöver övervinna, det är rädslan över att "bolla" med mycket pengar. På något sätt känns det bara obehagligt och det har nog med att göra att jag inte vågar riskera så mycket. Jag grejar med ekonomin på ett ganska säkert sätt. Jag skulle vilja våga lite mer och kanske också inte vara så rädd för att göra fel. Jag tror att jag skulle tjäna på det i längden, men jag har svårt att ta mig över den där  "spärren" som jag känner när det kommer till att ta mer ekonomiska risker. Däremot tycker jag att jag har gjort allting rätt under denna veckan och det känns ändå bra. 

 

Sverigeresa 

Jag har ju som mål att besöka en plats i varje svenskt landskap innan 2024. Hittills i år har jag gjort lite resor till Stockholm och Göteborg. Jag roade mig i början av året med att åka buss till Åmål. För några månader sen satte jag mig i en bil och åkte runt sjön Vättern. Jag har också hälsat på min bror och hans familj i Falkenberg. 

 

Denna veckan blir det väl ingen resa, men jag funderar mycket kring nästa vecka och nästa igen. Jag har ändå lite svårt att bestämma mig för nånting. När jag tänker på vilka landskap som jag har kvar att avverka så är det ju inget kvar som ligger direkt nära Vänersborg.  Ska jag ta mig till Skåne så är det ju minst 3 timmar i bil. Ska jag fortsätta därifrån till tex Karlskrona, som ligger i Blekinge så tar det ju 3 timmar till. Tänker jag vidare så ligger ju Öland inte så långt därifrån, men om jag ska ge mig ut på en resa där jag avverkar dessa 3 landskap under en ledig helg, då känns det tufft. Dessutom ska jag ju hem också. Det blir många timmar i bil. Man kan ju ta en sak i taget, men då känner jag att jag inte får avverkat så mycket och det blir ett jäkla mycket mer åkande än vad som egentligen är nödvändigt. Man vill ju vara lite effektiv liksom. 

 

Det landskapet som ligger närmaste för mig att avverka är ju annars Värmland. Alla andra som ligger närmare Vänersborg har jag ju redan gjort ett besök i. Värmland blir ju det lättaste resan att fixa på någon eller några lediga dagar. När jag tänker på alla andra typer av resor som jag har kvar att göra för att nå mitt mål, så känns det väldigt tufft att både ta tag i och genomföra. 

 

Jag är väl kanske inte heller så jättemotiverad. Jag vill göra mycket annat, så som bränna pengar på shopping och roliga avspända partynätter där man bränner en hel del cash. På många av dessa tänkta resor så ska jag ju egentligen inte göra något speciellt. Jag vill bara i framtiden kunna säga att jag har besökt dessa platser och nå målet. Man hinner inte göra så mycket heller. Det är ju mest att bara få det gjort som gäller. Befinna mig på en plats, och sen snabbt ta sig vidare till nästa eller åka hem. Jag kommer ju förmodligen att göra alla resor själv också. Det kanske inte heller är det roligaste när man gör en sådan här grej. 

 

Sen kan jag ändå känna att bara man börjar göra saker som att förbereda resor och bara åka iväg så känns allt mcyket bättre och lättare. Bara jag sätter fart och gör nånting för att komma närmare målet så känns ju allt lättare att göra längre fram också. Ju mindre man har kvar att göra ju mår motiverand känner jag att jag blitr över att få detta gjort. 

 

Eller så känns det tufft för att jag tänker som jag gör. Jag kanske bara måste ändra min mentala inställning och tänka mer positivt. Jag har väl kommit till en punkt nu där jag börjar tänka mer på hur mycket jag har kvar och hur mycket mer som faktiskt krävs av mig för att jag ska klara detta. Det börjar krävas mer planering inför varje ny resa och då tappar man lätt motivationen när jag känner att jag behöver tänka på så mycket, innan jag ens kommer iväg. Det är liksom lättare att bara skita i detta och jag får väl också mer "kickar" av att göra andra saker som inte kräver så mycket planering, utan görs mer spontant. 

 

 

När jag sen försöker förklara och försvara mig själv mot alla påhopp, så blir det bara mer av människor som gärna vill tala om för mig hur fel det är att publicera denna typen av bilder. Det spelar liksom ingen roll vad jag säger. Många blir ändå provocerade och påstår jag någonting om som går emot vad vissa arga människor tycker, då ska jag verkligen veta att mina förklaringar inte spelar någon roll. Jag har bara fel och dom sura och bittra människorna tycker alltid att dom har rätt. 

Nu känner jag liksom att det får räcka. Jag tänker inte ursäkta mig för att jag visar upp när jag tar för mig så mycket jag kan av livets goda. Det jag inte orkar med mer det är att försvara mig och försöka förklara allt som jag väljer att göra. Jag kommer inte att sluta göra saker och sen skriva och lägga bilder. Men i fortsättningen ska jag inte bry mig om att försöka förklara min sida och varför jag inte tycker att något av allt jag väljer att göra i livet är fel. 

Om jag tex vill spenderar sjukt mycket pengar så kommer jag att göra det. Så har jag gjort i många år och jag kommer att i framtiden fortsätta med det. Jag kommer liksom inte att ändra mig i allt de där bara för att vissa människor blir förbannade eller är avundsjuka. 

Pengar är som sagt det som verkar provocera mest. Jag kan säga att jag kommer att fortsätta spendera precis så mycket som jag själv vill göra, och vill jag dessutom lägga ut detta i mina sociala medier så kommer jag att göra det. Jag kommer aldrig att lyssna på folk som " kastar" på mig massor med hat, när detta dessutom handlar om att dom själva är sura och bittra över sitt eget liv. Jag kommer som jag har sagt inte att: Ursäkta mig, försvara mig eller försöka förklara någonting. Jag kommer bara att gör det jag vill och publicera vad jag vill, utan att låta mig styras av avd andra tycker. Jag kommer att köra på och vill jag efteråt reflektera och fundera tillbaka på om saker jag väljer att göra var rätt eller fel, så gör jag bara det för min egen skull. Det tar bara för mycket på in kraft och energi när jag väljer att bry mig om att försöka förklara för andra genom att ge min syn och mitt perspektiv på saker och ting. Jag har ju också fattat nu att oavsett vad jag gör eller säger så kommer det alltid att finnas: Sura, bittra och lättprovocerade människor som ändå inte kommer att ändra uppfattning om allt som dom tycker är så fel med mig och sånt jag väljer att göra. 

Jag inser mer än någonsin nu att det bästa för mig själv är att jag bara kör på med mina sociala medier så länge jag själv tycker det är kul och känns meningsfullt. Jag kommer från med nu att inte ägna mig åt att försöka få lättkränkta, eller rent av hjärndöda människor att försöka förstå mig. Dom kommer ändå inte att fatta eller ens vilja försöka förstå.  Om jag svarar på frågor så kommer bara fler följdfrågor och sen lyfter folk saker som jag säger eller skriver ur sitt sammanhang och för att det ska passa deras teorier om hur dom tror att det ligger till. Sen om det är så eller inte, det skiter många i. 

Jag kan inte komma fram till något annat nu  än att det bästa jag kan göra bara är att köra på med mitt liv och inte bry mig om att försöka försvara eller komma med förklaringen som ändå sällan spelar någon roll. Det kommer alltid "ploppa" fram folk som kommer att ha negativa åsikter och försöka göra vad som kan för att "trycka ner" mig och förstöra för mig. Problemet är ju heller inte mitt. Om du är en person som blir provocerad över vad jag gör, då ditt eget problem och något som du borde söka hjälp för. Sen är det ju inte svårt att bara sluta följa mig. Gillar du inte mig så behöver du inte följa mig. Jag tror inte att någon tvingar dig. 

Som sagt: I fortsättningen kommer jag bara att köra på och stå för det jag gör. Det kommer att bli väldigt lite av: Ursäkter, förklaringar och försvar av sånt som jag väljer att visa. Mitt liv är inte perfekt och jag är inte det heller, men jag tänker köra på som fan, både i nuet och i framtiden. I slutändan handlar ju allt om att jag bara ska må så bra som möjligt. Jag skulle aldrig kunna må bra om jag låter andras negativa åsikter påverka mig i sånt som jag vill göra i mitt liv. 

Nu kör vi!!

Hej! 

Hoppas allt är bra med er. Söndag har det blivit och jag hoppas att ni alla har haft en bra vecka. Jag började jobba efter semestern och det kändes hur lugnt som helst att jobba på. Skönt det blev en mjukstart av den första arbetsveckan efter semestern. Nästa vecka gissar jag att det kommer att kännas lite mer, men eventuella problem med det får jag bry mig om då. Det är fortfarande timmar kvar av denna söndag och ledig har jag varit hela helgen, så jag kan väl bara fortsätta att njuta och må bra av att jag just är ledig. 

Under helgen har jag annars slappat mycket. Jag har inte ens gått en promenadrunda för i fredags så hade jag ju redan lyckats sätta 90 000 steg som är målet för mig med varje vecka. Jag har inte känt för det mer än så och det är bara så för mig att jag strävar efter att nå målet och mycket mer orkar jag inte bry mig. 

Konstprojektet har jag nästan inte gjort nånting med. Däremot har jag funderat på om jag inte sänka kraven lite på mig själv i strävandet efter att nå alla högt uppsatta mål som jag har med min konst. Om inte konstprojektet går mycket bättre än vad jag har räknat med så kommer jag nog inte att klara mitt slutgiltiga mål som jag har med detta. Det finns heller ingenting som talar för att det i framtiden ska gå bättre än vad det gör nu, eller har gjort tidigare. Jag måste nog bara acceptera att jag behöver sänka kraven och målsättning. Sen kommer jag ju ändå att fortsätta greja med min konst. Det är ju roligt när jag väl grejar med det. 

 

Jag har som sagt haft en lugn helg. Jag har mest funderat över livet och vad jag ska göra med det i framtiden. Ätit lite gott och inte tänkt alls har jag ju också gjort. Imorgon börjar en tuff arbetsvecka och jag hoppas väl att den inte kommer att kännas lika tuff som den nu ser ut att vara.      

BILDER

 Då har man avverkat denna arbetsveckan och efter att ha haft en väldigt "slö" semester så har jag inte legat på latsidan under dessa 5 dagar. Jag har ju som sagt börjat jobba igen, men det har ju varit hur lugnt som helst. Bara 4 dagar och genomgående behagliga pass. Det har varit mer full fart när jag inte har varit på jobbet. 

 

Allt började direkt på måndagen. Jag var ju uppe sjukt tidigt eftersom jag skulle jobba. Efter jobb så kom jag på en massa saker som jag ville hinna med innan jag skulle tillbaka till jobbet i onsdags. Jag tog tag i allt som jag kom på. Även om jag fick den där tanken att jag kan strunta i det nu och ta det längre fram, fast problemet blir ju att det kommer mer grejer och sen har man kommit efter med alla möjliga saker som man bara vill få gjort och liksom behöver göra någon dag i alla fall. 

 Från måndag - torsdag så har jag gått minst 15 000 - 20 000 steg, varje dag. Det är bra gjort av mig med tanken på att jag har haft arbetsdagar också. Jag sitter ju faktiskt ganska still när jag jobbar och då blir det ju inte så många steg.  Idag gick jag nästan 30 000 steg och därmed är målet på 90 000 steg per vecka redan uppnåt. Jag får titta flera månader tillbaka om jag ska hitta en vecka där jag har lyckats gå 90 000 steg innan en söndag. 

 

 Det är konstigt hur det kan vara. När jag hade semester så var det i alls samma fart och driv i mig. Man slöade till och mycket väljer man att skjuta på framtiden. Jag borde ju logiskt sett  få mer gjort när jag är helt ledig från busskörningen, men farten och säkert också motivationen bara försvinner ur kroppen när man har semester. Jag tänkte ju också mycket på att jag skulle ta det lugnt och varva ner. Jag var ju jäkligt trött och sliten dom sista dagarna innan min semester började. Så det var nog rätt av mig att inte göra så överdrivet mycket under själva semestern. Jag tycker att det är viktigt att lyssna på kroppens signaler, men denna veckan har varje dag typ varit som värsta träningspasset. Fast det är ju skönt när jobbet är det som känns mest avkopplande av allt som man grejar med. Kanske har jag fått ett överskott på energi och nu är jag omedvetet tokig när jag inte vet var jag ska göra av den. 

 

Nu ska jag ha en skön ledig helg och vi får se vad jag hittar på. Slöheten och själva "semsterlunken", dom försvann lika snabbt  som alla semesterdagarna gjorde. Nu har jag många dagar framför mig där jag säkert kommer att greja mycket från tidig morgon till sena kvällen. Frågan är ju hur länge man egentligen orkar hålla på som man gör. Denna veckan blev jag både imponerad och rädd för mig själv på en och samma gång. Jag kan imponeras av att faktiskt kan sätta fart och få mycket gjort bara jag vill och bestämmer mig. Samtidigt blir jag rädd när jag inser att jag borde stanna upp mer och tänka efter. Därför är det ju så bra att ha denna blogg. Den gör ju så jag ger mig själv tid för funderingar och eftertänksamhet, som jag har nytta av när jag sen ska fortsätta blåsa på med dagarna som om jag kör värsta jävla träningspassen. 

 Då var man igång igen med allt jobbande och det har trots allt känts bra. Jag har ju också bra pass att köra efter hela denna veckan och jag jobbar "bara" 4 dagar. Det blir en liten mjukstart efter den sköna semestern som nu är avslutad. 

 

Jag har ju hunnit fundera en del när jag har varit så mycket ledig och jag tycker ju att det är väldigt skönt att ibland försöka skriva ner allt man har tänker på i ett blogginlägg. Så jag ska göra ett försök och jag hoppas att jag får med allt. I skrivandets stund har jag mycket färskt i minnet så jag får "kötta" lite med skrivandet nu och inte vänta till imorgon eller nåt. Man glömmer ju minst hälften om man liksom inte skriver ner i tänkandets  stund. Så är det för mig i alla fall. Kommer man på något mitt i natten så känns det faktiskt bra för mig om jag bara går upp och sätter mig skriver. Somnar jag om och inte får det jag tänkte på nedskrivet, har jag som sagt glömt väldigt mycket när jag vaknar sen. 

 

Jag har tänkt mycket den senaste tiden på att jag vill VÅGA mer och då tror jag att det också är bra om jag TÄNKER mindre. När jag säger denna meningen: Våga mer och tänka mindre, så det av någon anledning fel. Jag har väl sen länge haft någon tanke som har växt sig väldigt stark inom mig som hävdar att man ska tänka igenom allt man gör ordentligt så att det inte blir så fel i slutändan. Fast nu på senare år så börjar jag mer och mer tro på att jag tror att det kan bli väldigt bra på slutet om bara vågar göra fel och inte är så rädd för det. Jag kan komma på ganska många tillfällen i mitt liv där jag säkert hade tjänat på och mått bra av att våga göra saker som jag istället har tänkt alldeles för mycket på. Det stör mig lite samtidigt som jag vet att oavsett vad jag gör i livet så kan jag alltid titta tillbaka i livet och hitta tillfällen, då det hade varit mer rätt att göra annorlunda är det man faktiskt gjorde, eller inte vågade göra. 

 

 

 

 Då var det arbete som gäller igen. Efter en välbehövlig semester som nu är avslutad så är man tillbaka och sliter bakom ratten igen. Jag jobbar 4 dagar denna veckan och det är ju skönt att inte behöva starta med en jättetuff arbetsperiod. 

 

Det kändes ganska bra att börja jobba igen. Jag trodde det skulle kännas jobbigare än vad det gjorde, men det funkar och lugnt på jobbet är det ju också. 

 

Jag är ändå lite arg på mig själv för att jag inte planerade denna arbetsveckan lite bättre. Jag jobbade idag och jag är ledig imorgon. Hade jag tänkt till lite så hade det ju varit smart att ta ledigt idag. Då hade jag ju automatiskt fått lite längre semester och inte börjat förrän på onsdag. Men man kan inte tänka på allt och det är ju inte heller säkert att jag hade fått ledigt även om jag hade sökt det. 

 

Annars är planen under denna veckan att försöka planera lite inför kommande veckor. Jag vill ju ge mig iväg på fler resor i Sverige och jag har väl lite tankar om dessa för kommande ledigheter, fast denna veckan är det nog mest bara jobb som gäller. Inte för att jag tror att det är svårt att komma tillbaka och få körning och allt kring det att funka igen, men jag gör nog bäst i att lugna mig med mycket annat så att jag inte börjar ta tag i andra saker för snabbt. Jag har ju känt att kroppen ha mått bra av all den vila den nu har fått. Det känns mer rätt att fortsätta på det "spåret" och sen ta saker och ting i den takt som känns bra och naturlig för mig. Då kommer jag säkert också att må så bra jag bara kan. 

 

Jag inne på min sista vecka av semestern och jag tänker ju hela tiden att jag inte ska vara så, men hur jag än vänder och vrider så är det snart måndag och vecka 29. Dags att börja jobba igen och samtidigt känna en längtan till nästa semester. Det går för fort, men sånt är livet. Någon dag måste jag ju ändå börja jobba igen och det är väl bara att få igång sina vanliga rutiner igen. Det blir väl också lite mer "fart" mig sen. Nu är man ganska slö och det är inte mycket jag bryr mig om att ta tag i. Man tänker att man ska göra massor, men det blir liksom inte av. Jag har knappt haft några sköna utekvällar med lite "partystuk". Jag har ofta varit sugen, men det har bara känts enklare att sitta hemma och då har det blivit så. En gång under denna semester har jag haft en utekväll där jag har träffat lite goa människor som jag gillar att hänga med. Det var ju trevligt, men jag brukar göra mer av sånt när jag just har min semester. Varför det inte har blivit mer av sånt under årets semester, det vet jag egentligen inte. Jag har i alla fall inte kommit på det än. 

 

Som det har varit så har jag ofta börjat dagarna med att sova bort hela förmiddagen. Sen kanske man tar en promenad och i bästa fall gör man några små ärenden. Jag äter gott och dricker gott (det behöver nödvändigtvis inte vara onyttig mat och alkohol) och njuter av min ledighet. Jag har varit noga med att gå mina promenader och jag klarar alltid dom där 90 000 stegen i veckan som har varit mitt mål sen länge. 

 

Jag lyssnar en del på poddar och kollar nya klipp som läggs upp på YouTube. På kvällarna kan det bli serier eller filmer. Man fastnar lite dessa saker varje dag och mycket annat orkar jag inte ta tag i. Nu är snart semestern över och jag vet inte om jag är nöjd med den eller inte. Men jag har i alla fall mått bra och jag har känt i hela kroppen att det inte har varit fel att koppla av så mycket som jag faktiskt har gjort. Det har jag behövt göra, med tanke på hur trött jag var ett tag innan denna semester började. Det kanske också är förklaringen till varför jag inge har varit ute och festat så mycket under dessa lediga veckor.

 

 

När man är ledig och har semester då har man väldigt mycket till att fundera och försöka hitta lösningar på sånt man vill få fixat. För mig handlar många tankar om mina drömmar som jag har. Jag vill så mycket, men om jag verkligen får allt att funka som jag verkligen vill ha det under de närmaste två åren, då kan möjligheten finnas att jag ska kunna förverkliga min högsta dröm i livet om. Det är ju att nå min vision. Jag vill nå ett tillstånd i livet där jag känner att nu är jag nöjd med allt jag har gjort och, oavsett hur allt blir framöver så ska inte det spela så stor roll. Lever jag min dröm och når min vision, då har jag i alla fall just nu svårt att se att jag kan göra något mer som kommer att överträffa det. 

 

Nu är det ju så att en vision är ju egentligen inget som man kan räkna med att man ska klara. Man kan: hoppas, kämpa med sånt man tror att man behöver göra för att nå den, tro på sig själv, inte ge sig, ha tålamod och jag tror också att man till viss del behöver ha lite tur. När ja känner som jag gör kring detta så tycker jag att det säger sig självt att jag inte kan vara säker på att jag når den vision jag har. 

 

En vision är ju också något som man egentligen inte kan ta på. Min vision handlar mer om hur jag vill få det i livet. Jag söker ett särskilt tillstånd att kunna leva och verka i. Att jag ska må så bra som möjligt är en viktig "pusselbit" i detta. Jag kan erkänna att min vision inte är realistisk, men den går att uppskatta till viss del i pengar. Jag har också försökt tidsbestämma arbetet mot visionen och ungefär när det skulle kunna vara möjligt att faktiskt uppnå den, men jag har inga måsten i varken pengar eller antal år. Jag gör vad jag kan och sen handlar det ändå mest i slutändan om att jag ska våga ta dom avgörande stegen för att jag ska kunna nå det där tillståndet där jag kan säga att jag lever i min högsta dröm. Det väl det här med att våga som jag känner är något som kan hindra mig från att klara detta. 

 

Idag tror jag att jag måste våga riskera någonting och ta bort något i mitt liv som är bra. Jag tror att jag måste våga ta en risk och ta bort något bra, för att jag sen ska kunna få allt det där som jag anser vara ännu bättre. Just att jag måste ta risker är en ganska jobbig tanke för mig. Jag fastnar lätt i tankar som handlar om det vanliga och trygga. Jag vågar inte ändra för att jag kommer att ångra mig om det blir sämre. Just att ta en risk innebär ju också att man lätt kan misslyckas, även om det också kan vara så att ju högre risk du tar, ju mer ökar också möjligheterna. 

 

Men för mig är ändå detta med risker något som jag brottas med och kanske inte alltid fullt ut vågar ta. Mycket i mitt liv är jag ju ganska trygg med och det vanliga och trygga, är ju ofta något som kan vara otäckt att försöka förändra. Jag måste typ hitta ett sätt att övervinna mina rädslor över att ta risker. Samtidigt vill jag ju nå min högsta dröm och ska den bli verklighet då har jag svårt att tro att jag bara kan göra som jag typ alltid har gjort och sen löser det sig ändå. Det funkar inte och det är jag rätt säker på. 

 

Det som känns bra är att jag tror att jag vet vad som krävs och allt jag tror att jag behöver göra kan jag klara av att göra inom någon rimlig framtid. Det är dom där två åren. Hur jag än vänder och vrider så har jag inte hittat någon lösning som tar mig närmare visionen. Men om två år då kan jag se att jag har flera olika val som skulle kunna funka att faktiskt komma till en punkt där jag bara måste våga förverkliga min dröm, genom att ta risker och ta vara på dom möjligheter som kommer med detta. Innan två år så går det inte. Jag kan inte se det i alla fall. Det är svårt att förklara varför i ett och samma blogginlägg, men det är inte rimligt att det ska kunna gå snabbare med tanke på hur mycket pengar som jag anser att jag behöver, innan jag kan bestämma mig för hur jag ska göra för att försöka.

 

Den senaste tiden har jag också tänkt över om det skulle vara värt att bara släppa precis allt annat som jag strävar efter att försöka fixa. Jag har ju andra drömmar än att just bara nå min vision. Men kan det vara så att lösningen är att jag bara går 100% för visionen och låta i princip allt i mitt liv kretsa kring det målet. Det är ju ändå så att når jag visionen så spelar inga andra drömmar i mitt liv någon roll. Jag skulle lätt kunna avstå från allt bara jag når min högsta dröm. 

 

Jag vet inte om detta är möjligt, men det känns som att våga och inte vara för "blockerad" i det vanliga och trygga. Det känns som att jag måste våga göra en förändring, för att jag sen ska få en förändring. Det känns ju för mig ganska självklart. Men samtidigt så har jag inte hitta en en enda lösning på hur jag ska kunna göra en större förändring som tar mig närmare min vision, tidigare än om två år. Sen kan det ju också vara så att även om jag kommer till en punkt där jag  vågar ta dom där stegen som jag tror att jag behöver göra, så är det ändå inte säkert att jag klarar av det. En vision är ju sällan realistisk och jag måste ju ändå själv våga möta sanningen i detta. Att jag inte kommer att lyckas måste jag också räkna med, även om jag helst inte vill tänka på det. Det är ingenting att skämmas över om jag kommer till en punkt i detta där jag typ inte vågar ta dom stegen som jag tror krävs för att jag ska nå min vision. 

 

En sak är jag ändå jävligt säker på. Under denna semester så har jag ju haft tid att tänka mycket kring den vision jag har och vad jag helst av allt skulle vilja lyckas med i mitt liv. Att det är detta jag vill och verkligen tänker fortsätta att sträva efter ett bar tag till, det blir för mig extremt klart när jag har semester. När jag har min semester så kan jag ju ibland hitta den där känslan hur det skulle kunna vara att leva i den vision och dröm som jag vill nå. När jag lyckas hitta den känslan och faktiskt pröva på det, då blir jag väldigt säker på att jag vill detta. Och det känns ändå bra. Sen är det ju dom där två åren innan jag verkligen kan göra den större förändringen och det kan ju kännas lite surt för man vet ju aldrig hur livet ser ut då, eller om man ens lever då. Jag har vänt och vridit och tänkt om jag kan göra mer tidigare, men vilka lösningar jag än funderar kring, som jag känner mig trygg med att göra, så kommer jag att få vänta till tidigast sommaren 2024. Då däremot har jag flera olika lösningar på hur jag ska göra för att kanske kunna nå min vision. Så är det och jag får nog bara acceptera det. Det positiva är ju att man kan ju göra väldigt mycket inom två år för att komma närmare alla möjliga mål som jag har i livet. Visionen är ju inte allt, även om jag lätt kan säga att om jag lyckas nå min högsta dröm, så kommer inget annat att vara viktigt överhuvudtaget. Jag kan lätt ta att jag misslyckas med allt annat, om jag når min vision. Det är jag också jävligt säker på och under semestern har den säkerheten bara förstärkts inom mig. 

 

Andra saker som också kan få mig att tycka att det är värt att fortsätta att sträva efter den vision jag har det är att jag ser ju andra människor som redan lever precis så som jag också vill ha det. Även om jag kanske inte söker exakt samma liv som någon annan så ser jag ju hela tiden att andra kan och då måste ju jag också kunna. Dom är ju människor och jag är en människa. Om andra kan så kan väl jag också? Varför ska jag tror något annat? Oavsett vad andra säger så kommer jag att köra på i minst två år till. Hur jag än får det i mitt liv i framtiden så kan jag ändå se att jag skulle kunna nå min vision. En vision för mig är ju liksom inget man direkt kan ta på. För mig handlar detta mest om att jag vill nå en punkt i livet och befinna mig i ett särskilt tillstånd, som jag tror kommer att göra mitt liv betydligt enklare att leva.

 

Som sagt: Ju mer jag tänker på detta ju säkrare blir jag att jag verkligen vill nå min vision. Sen är det ju många bitar som måste falla på plats. Jag måste våga ta vissa risker och jag måste tro på mig själv, Jag ska nog inte lyssna så mycket på vad andra säger. Då kommer folk bara att mata mig med massa negativ skit och det kan jag vara utan. Jag måste också ha lite tur, men det är ju svårt att själv påverka. Om det nu inte att jag kommer att ha turen på min sida för att jag just vågar och satsar på detta. Ju mer jag skriver just nu, ju mer känns det som jag bara upprepar mig. Jag avslutar detta inlägg nu och drömmer vidare om det liv som jag vill ha och som handlar om att jag ska leva i min dröm och inte bara drömma om det. 

 Då är denna veckan av semester snart också avverkad. Tiden går ruskigt fort när man har semester. Dagarna blir ju också kortare eftersom jag sover bort större delen av förmiddagarna. Så har det i alla fall varit denna veckan. 

 

Jag är i alla fall noga med mina promenadrundor. Dom får jag gjort och jag håller dom där 90 000 stegen i veckan som alltid är målet. Hade jag inte gjort det, då är jag säker på att jag hade mått ganska dåligt nu. Jag vill egentligen träna mer och och göra något annat än att bara promenera, men det jag gör är ju i alla fall mycket bättre än ingenting alls. Så jag känner mig ganska nöjd ändå. 

 

 

Konstprojektet har inte gått så bra under denna veckan, men jag har heller inte ansträngt mig så mycket heller. Många har däremot frågat om det. Jag försöker svara på frågorna, men mina svar är ju ganska luddiga och sen får jag bara fler frågor för att många inte tycker att jag svarar riktigt på frågorna. Att många frågar om detta beror ju säkert på att jag har sagt att jag tjänar pengar på det. Så är det ju ofta. Jag tror inte lika många hade brytt sig om att fråga mig om konstprojektet om jag inte hade nämnt att jag tjänar pengar på det. 

Det är i alla fall skönt att ha semester och jag är glad över att jag inte börjar jobba imorgon. Under denna ledigheten tänker väldigt mycket på vad jag vill göra i framtiden och hur jag ska göra för att nå alla möjliga målsättningar som jag har. Jag vet ju att allt som jag på något sätt drömmer om kommer jag inte att klara av att förverkliga, men jag tror att om jag inte försöker göra många saker och misslyckas ibland, så kommer jag heller inte att klara av så mycket av allt jag skulle vilja få gjort. Jag tror att jag lyckas bättre om jag gör många saker, även om mycket av allt man gör kanske går åt helvete. Det är ju ändå så att om man inte gör nånting så kan man ju heller inte göra något bra. Jag måste ju våga pröva och jag tror också att jag måste våga göra fel. Kör på se om det som jag tror på funkar. Funkar det inte, så lägger jag ner och det är nog fortfarande bättre än att jag typ inte gör nånting. 

 

Sen är det ju ändå så att dom viktigaste sakerna som jag känner att jag vill tänka extra mycket på, dom är att jag ska må bra och köra på med mina saker. Jaga inte människor. Jag gör min grej och sen blir det så bra det bara kan bli i slutändan. Så tror jag nog är bäst att agera och tänka. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 En sak som jag har tänkt på dom senaste dagarna det hur lite jag vill bry mig om att svara när någon frågar mig om nånting. Jag har den senaste tiden tex kört några live-sändningar på TikTok. Där får man ju massor av frågor om olika saker och jag svarar väl så gott jag kan. Men ibland vill jag ju inte svara eller ens förklara eller berätta nånting överhuvudtaget. Då väljer jag ju naturligtvis att låta bli. Det man då märker är att när man struntar i att svara då kommer den frågan om och om igen. Det är precis som att folk tror att om man bombar mig med samma fråga så kommer jag att svara. Dessutom kan folk sitta och kräva att man ska svara på en eller flera frågor, som jag i min live har valt att strunta i. 

 

Jag har typ varit med om detta i alla år som jag har hållit på med sociala medier. Man kräver ett svar och det ska vara utförligt och jag ska berätta allt. Berättar jag inte allt, då får man höra att jag nog har nåt att dölja. Berättar jag allt så säger många att dom inte tror att det är så. Ibland svara jag frågan till 100%, men ändå kan kan det vara så att den som har ställt frågan, frågar samma sak en gång till. Då brukar jag svara att jag svarade ju precis på din fråga, men förmodligen förstår du inte vad jag just sa. Många gånger tror jag faktiskt att är så att folk är ute efter att bara vara elaka och man vill gärna säga något som tror sårar och kanske påverkar någon annans liv på ett negativt sätt. 

 

Jag är väl medveten om att jag inte måste svara på frågor eller stå till svars för nånting som jag har sagt eller gjort, bara för att människor hör av sig med frågor och påståenden i mina sociala medier. Jag behöver inte bry mig nåt. Jag kan bara fortsätta göra min grej och gå vidare. Det är så jag försöker tänka. Vill jag göra något som jag inte känner mig osäker på att publicera, då gör jag det och skiter fullständigt om folk som ser detta inte gillar det. Jag publicerar och jobbar med mina sociala medier på ett sätt som känns bra för mig. Jag måste absolut inte göra nånting i mina sociala medier som andra ber mig om att jag ska göra, eller sluta med. Jag bestämmer själv. Mycket av det som folk ber mig om vill jag inte göra och då gör inte jag det. Ändå skriver många till mig och utrycker sig då på ett sådant sätt, så att jag får känslan av att dom verkar tycka att jag har några skyldigheter gentemot dom. 

 

Allt jag gör i mina sociala medier vill jag mest göra för att jag tycker att det är kul. Jag gillar att skapa och publicera. Jag mår bra av allt så länge jag jag håller det på en nivå som känns bra för mig. Jag bryr mig inte så mycket om vad andra tycker och jag kommer aldrig att lyssna och ta till mig av sånt som jag inte tycker är positivt för mitt fortsatta skapande i mina sociala medier. 

 

 

 Jag kommer aldrig att be om ursäkt för den jag är. Jag kommer aldrig att ändra mig och vara någon annan än mig själv. Jag tänker inte anpassa mig efter hur andra i vill att jag ska vara om det innebär att jag måste ändra på den jag är bara för att passa in. 

Jag kommer alltid att köra på och göra mina saker. Jag har blivit väldigt säker på en sak. Jag ska aldrig jaga människor. Jag gör min grej och det jag tror på och sen kommer jag att få rätt människor omkring mig och som jag verkligen vill ha där. 

Något som jag är väldigt tacksam och glad för idag det är att jag under dom senaste åren inte har haft en enda person i min närhet som jag inte vill ha där. Det enda som stör mig att det tog så många år innan jag fattade att jag bara ska vara med personer som ger mig positiv energi. Om människor inte gillar mig så ska jag inte ändra på hur jag är bara för att dessa människor ska börja gilla mig. Det viktigaste är att jag gillar mig själv. Återigen tänker jag: Jaga inte människor. Gör alltid din grej, sen får man rätt människor omkring sig. Jag tror på det så starkt så ingen människa kommer att få mig övertygad om att något annat skulle vara rätt. Dom som försöker är nog sådana personer som jagar mig, om dom kommer jag att passa mig för. Som sagt: Jaga inte människor.

 

 

 Usch vad tiden går fort. Nu har redan halva min semester avverkad. Jag har två veckor kvar och jag tycker som sagt att tiden går alldeles för fort. 

 

Jag mår i alla fall väldigt bra. Jag har dom senaste två veckorna slappat sjukt mycket. Jag har gått mina promenadrundor och dom har känts bra. Jag märker också att jag har gått ner i vikt den senaste tiden. Det känns också bra, men jag vill gå ner mer. Jag får jobba vidare på det. 

 

När det gäller resorna som jag hade tänkt att göra runt om i Sverige så kommer jag nog inte att  bry mig. Jag får inte ihop allt som jag vill och sen är det ju ingen brådska. Mitt mål är ju att besöka minst en plats i varje landskap, i hela Sverige. Jag har sagt att jag vill nå det målet innan 2024. Det känns ganska lugnt än så länge och jag tänker inte åka för att jag bara ska göra det. Det ska ju kännas bra och jag har ju också annat jag vill göra och köpa. Jag vill ju inte köpa och göra för mycket annat så att jag jag inte kan resa runt i Sverige. Samtidigt vill jag inte resa runt i Sverige och lägga ut pengar som jag tänker att jag ska ha till annat än resorna. Jag måste hitta någon balans där i allt. jag tror jag vet hur jag ska göra, men jag är inte säker på vad jag egentligen vill. Dessutom känns det nästan lättare att dra iväg på någon resa när jag inte har en semester där jag mest känner att jag vill vila och slappa väldigt mycket. Det där med resorna får jag ta tag i efter semestern. Nu vil jag bara ha en skön och bra ledighet med mycket pengar och röra mig med. Det har jag nu och då ska jag låta det förbli så. Jag har beställt mycket nya grejer som lär bli skickade till mig under denna veckan. Jag har hade en ganska galen utekväll förra veckan, men det blev i alla fall riktigt lyckat. Jag njuter av min semester och känner ingen oro eller stress över nånting. Jag känner mig bra i kroppen, jag njuter av solen, äter gott, dricker ännu godare och jag behöver inet fundera på om pengarna kommer att räcka för att jag ska kunna fortsätta slappa under resten av semestern. 

 

 

 Snart har jag haft semester i två veckor och tiden går ju så fort när man är ledig och njuter extra mycket av livet. För så är det. Jag mår gött av att ha semester och jag mår mycket bättre nu än vad jag gjorde för några veckor sen när jag kände mig helt slut av allt grejande och massor av jobb. 

 

Nu känner jag mig helt avspänd och jag slappar hur mycket som helst. Det är en riktigt skön känsla. Det som skiljer denna veckan från den förra semesterveckan, det är att jag har försökt planera och få till någon resa inom Sverige. Jag har inte lyckats, men jag har försökt. Jag vänder och vrider och kollar upp saker för att jag på något sätt ska få till nånting. Men även om många bitar faller på plats så hittar jag alltid ett problem som jag inte löser.  

 

Tanken var ju att jag i torsdags skulle ha åkt till Malmö, men det föll på att jag inte orkar lägga så mycket restid med tåget som jag hade fått göra. Hade det bara varit så att jag hade kunnat åka ner till Göteborg och byta till ett direkttåg till Malmö, då hade jag gjort det. Men jag skulle åka till en station, vänta ganska länge på att byta och sen åka en kort sträcka för att sen få vänta länge igen osv. Jag orkade inte bry mig och när jag tittade på resan hem så var det ännu värre. Jag gissar att det beror på något spårarbete. Det brukar ju vara så man bara kan åka till Göteborg och sen byta, men denna gången var det betydligt krångligare än så. 

 

Jag har också kollat lite på om jag kan ta någon bilresa och har funderat på om jag kan lägga upp detta på något bra sätt som känns bra för mig. Jag hade tänkt att jag skulle åka runt lite i Skåne och sen Kalmar, Öland och på vägen hem besöker jag någon plats i Blekinge. Det skulle väl kunna funka, men känslan jag har är att jag detta inte riktigt är ett så bra upplägg och jag tror att jag kommer att ångra mig om jag reser runt på detta sättet. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad som känns fel med upplägget, men jag vill väldigt mycket annat också och pengarna räcker inte till allt. Jag kanske får nöja mig med att just nu bara njuta av min semester på hemmaplan och sen får jag fundera vidare på hur jag ska lösa alla resor som jag vill göra inom Sverige. Jag har ju inte gett upp min målsättning, men jag tänker inte heller ge mig ut och åka för att jag bara ska göra det. Allt ska ju kännas rätt och i slutändan vill jag ju också må bra. 

 

 

 

Jag kollar också en del serier och filmer. Denna veckan har jag tex kollat dom fyra senaste Beck-filmerna. Jag tror att det är dom senaste, om jag nu har gjort min "research" ordentligt. Jag tror inte att det har kommit ut fler efter dessa fyra. Oavsett hur det är så tycker jag dessa filmer som jag såg denna veckan var riktigt bra. Rage Room tycker jag var den bästa, fast dom andra tre gillade jag också. Jag kommer säkert att se dessa filmer några gånger till i framtiden. 

 

 

Jag ska fortsätta njuta av min semester och som det känns nu så verkar det ju som dom två kvarvarande veckorna kommer att vara ungefär samma som dom två veckor som jag redan har haft. Jag vet inte om jag tycker att det är bra eller dåligt, men det är i alla fall "gött" att ha semester. Lyxen att kunna vara ledig så mycket och ändå ha betalt är något som jag är tacksam för.