En sak som känns bra med att ha mycket att göra det är att jag känner mig helt stressfri och samtidigt väldigt avspänd. Jag känner mig ofta mörbultad i kroppen och just nu har jag nog för mycket att göra. Det känns inte alltid bra i kroppen, men om något ändå är bra så är det ju att jag tar det väldigt lugnt och jag behöver inte tänka på att jag ska göra det. Jag orkar ju liksom inte skynda mig eller stressa för att få gjort saker. Jag har för mycket att göra från tidig morgon till sen kväll. Det skulle inte funka att greja som jag nu gör om jag också skulle stressa och skynda mig. Jag känner att jag måste känna mig maximalt avspänd och det känns bra att jag fixar att vara det nu. Det bästa med det är att jag inte tänker på att ta det lugnt. Jag bara är det och jag tror det är så enkelt att jag just nu inte orkar öka tempot och greja i ett högre tempo. 

 

 Jag får mycket gjort, men jag känner ändå att inget går så fort som jag skulle vilja. Jag tänker ibland att jag ska maxa och jobba på lite hårdare, men i nästa sekund så ändrar jag mig och inser att jag kommer inte att orka slutföra saker då. Dessutom är det ju säkert så som jag först sa: Jag orkar liksom inte mer nu. Dagarna är så jäkla långa och jag grejar och grejar. Jag vill ju också hinna med att blogga och greja med mina andra sociala medier. Sånt tycker jag ju är roligt och då är det ju bara att köra. Dessutom vill jag gå mina 80 000 steg i veckan. Det känns extra viktigt nu när jag har så mycket att göra. Dygnets alla vakna timmar blir ju fler eftersom jag vill gå mina promenader. Men jag skulle aldrig orka greja med allt annat om jag helt skulle strunta i alla steg som jag vill nå varje vecka. 

 

Många saker får jag inte till riktigt som jag vill. Jag har mina s.k. motgångar nu också. Men jag tar mina misslyckanden med ro. Jag känner ändå att når jag mitt ekonomimål som jag har för i år, så skiter jag i allt som inte blir som jag vill. Jag kan inte få allt som jag vill ha liksom. Bara jag gör så gott jag kan, så är det lugnt.