Vill mest bara blogga om mig själv.
Vad vill jag göra med min blogg under 2021? Jag har egentligen bara tänkt att jag vill fortsätta, men någon typ av annat bloggande vill jag kanske ägna mig åt.
Jag läser ju hel del böcker och det kanske skulle kunna vara något att skapa inlägg om på min blogg. Tanken slog mig precis att böcker och bloggande ligger ju ändå ganska nära varandra så varför inte skriva eller prata lite mer om böcker som
jag har läst. Det är något som känns ganska rätt att göra för mig, så det kanske är något jag borde blogga mer om.
För ca ett år sedan satt jag i en video jag sa även då att jag vill ändra lite på hur jag bloggande. Jag gjorde ju det också och jag tror att resultatet har blivit att jag har skrivit fler välskrivna inlägg, men dragit ner på antalet publicerade inlägg.
Det kanske inte har varit så hela tiden, men i det stora hela så är jag ganska nöjd med hur jag ändrade och hur det nu känns med bloggen efter det. Jag sätter mig ner ibland och bloggar och då försvinner ofta allt annat runt omkring mig och jag
är bara inne i mitt skrivande eller skapande av ett nytt blogginlägg. Mysigaste är det att sitta och jobba med bloggen på kvällarna. Jag tror heller inte att jag har tänkt en tanke det senaste året på att jag vill sluta med min blogg. Kanske har
jag gjort det för någon sekund, men sen känner jag ändå att jag vill fortsätta med. Jag har nog insett att jag mår väldigt bra av detta och det känns extra bra när jag får sitta på kvällarna och bara fokusera på att skapa inlägg. Jag kan tänka
mig att en författare kan känna ungefär som jag. Författaren sätter sig ner och bara fokuserar på sitt skrivande och hen tänker att han ska skriva en skitbra bok och är kanske lite besatt av att få den färdig, men samtidigt vill hen att boken
ska vara välskriven.
Jag kanske inte känner så mycket att jag vill skapa en skitbra blogg, men jag vill jobba med den på ett sätt som får mig att må bra. Är jag helt ärlig med vad jag skriver och skapar inlägg där jag skådespelar för mycket, då känner jag inte att jag kan
må dåligt över det jag lägger ut. Viktigt är också att jag inte får känna mig tveksam till det jag ska publicera. Finns det några tveksamheter om det är rätt att publicera ett inlägg så väljer jag alltid att inte publicera. På så sätt håller jag mitt
bloggande på en bra nivå och jag kan stå för allt jag har skapat. Både nu och på sikt. Det är så skönt att jag inte känner att jag ångrar speciellt mycket av allt jag har publicerat på min blogg.
Nu sitter jag här igen och inte riktigt vet hur jag ska ta min blogg vidare. Alternativen är väl att jag antingen bara gör som jag har gjort sen ungefär ett år tillbaka. Eller så slutar jag med vissa typer av inlägg som jag faktiskt känner inte ger mig
nånting att skriva eller skapa inlägg om. Problemet är bara att nu har jag så mycket som jag känner att jag aldrig vill blogga om...så vad finns kvar???
Jag vill i alla fall inte sluta blogga. Det är jag ganska säker på. Jag vill ofta hitta den där mysiga känslan som jag tex känner nu när jag sitter hemma och skriver. Klockan har blivit kvällen. Jag har varit ledig idag och jag vet nu att jag är ledig
lördag och söndag också. Just nu fokuserar jag bara på att skapa detta inlägget och jag vill verkligen få ur mig alla tankar som jag har. Jag känner starkt att jag vill få klart detta inlägget ikväll och jag kommer inte att sluta skriva på detta inlägget
förrän jag känner att jag har tömt mig själv på mina tankar och fått ner dom text. Detta är något jag gillar med att blogga och jag mår väldigt bra av att jobba med min blogg på just det sättet.
Jag känner att jag vill göra någon typ av förändring med bloggen under 2021. Jag kan bara inte komma på vad. Första tanken jag får är alla saker som jag tänker att jag ska sluta blogga om. Men jag har redan så mycket som jag inte skriver ett skit om.
Tar jag bort mer nu så finns snart inget kvar. Jag vill ju inte sluta och då är ju mitt enda val att bara fortsätta skapa.
En grej som jag ändå känner att jag vill blogga mindre och mindre om det är bussjobbet. Jag minns för några år sedan (minns bara inte exakt när) att jag skrev i ett inlägg att jag inte skulle blogga så mycket om mitt jobb. Det
blev ju liksom bara inlägg där jag antingen skrev att jag hade haft en tuff eller lugn dag. Jag skrev lite om när jag började och slutade. Mycket mer än så var det inte. Jag ändrade på det där och sen började jag skriva mer vecka för vecka. Hur
har veckan varit på arbetet och hur ser det ut under den närmaste framtiden. Har jag haft, eller kommer jag att få en bättre eller lite tuffare arbetsperiod. Typ så har jag ju bloggat om jobbet och nu tänker jag att jag ska ta bort mer av det
där skrivandet och pratandet kring hur jag har det på jobbet. Som det är nu och som jag kommer att ha det så är min känsla att jag under året kommer att ha ganska lite av s.k. tuffare arbetsperioder. Jag kan tänka mig att det kommer att kännas
lite tuffare under helgerna. Men det kan ändå bara vara under några få timmar och sen kan ändå större delen av ett helgpass kännas ganska "soft" att köra. Min uppfattning är att det beror mer på vilken tid och vad du då kör. Viss typ av körning
på vissa tider kan verkligen vara hur lugna som helst. Ibland är det nästan för bra för att vara sant. Tittar jag på mitt schema för i år så har jag veckor då jag jobbar mycket, men då är ändå passen ganska bra. Sen har jag veckor där jag
jobbar lite mindre, men där är också passen ganska bra. Är det något som kan kännas tufft så är det vissa helger, men det är ändå bara något enstaka pass och man jobbar ju inte varje helg.
Det jag vill säga med detta är att jag känner inte jag vill blogga så mycket mer om jobbet. Varför ska jag skriva att tex denna veckan känns ganska soft eller nu har jag ett tufft helgpass att ta tag i. Det ger mig ingenting längre. Jag tänker att
jag ska fortsätta skapa inlägg om jobbet ibland. Det är ändå svårt att bortse från jobbet helt. Man lägger ju ändå en hel del tid på sitt arbete och jag vill ju blogga på ett sätt där jag tömmer mig på alla tankar jag har, just i den stunden som
jag sitter och skriver. Även om jag långt ifrån berättar allt om mitt jobb, så tror jag ändå att jag mår bättre av att tex skriva några rader om hur det känns att jobba på. Men jag tänker ändå nu att jag inte ska skriva så mycket mer om vad jag
har för typ av arbetsperioder framför mig. Det är inget jag tänker på efter att jag fick detta schemat som jag nu kör på. Jag kan skriva nåt enstaka inlägg om jobbet ibland. Lägga in ett stycke som jag har gjort i detta inlägget. Det är nåt känns
helt ok och bara bra för mig.
Jag kan annars känna att jag skulle vilja göra någon mer typ av förändring i mitt bloggande än bara mer sluta blogga om vissa saker. Jag känner ju inte att jag vill blogga om så mycket annat än mig själv och mina tankar jag har om mitt
liv. Jag är inte så intresserad av att tex blogga om någon politik i Sverige eller skriva om när någon myndighetsperson har gjort bort sig. Man skulle ju kunna skriva vad man tycker om allt som händer i USA, men jag orkar inte vara ännu
en person yttrar mig om allt som händer där borta. Jag känner heller inget behov av att skriva om vad tex tycker om: Sjukvård, äldreomsorg, skolan och polisen här i Sverige, eller bara lokalt i Vänersborg. Jag bryr mig så mycket om
hur vida dom som ägnar sig åt snöröjning gör ett bra eller mindre bra jobb. Ska jag ändå säga nånting om just den saken så tycker jag att dom oftast gör ett bra jobb, men att dom får oförkänt mycket kritik som handlar om att dom inte gör tillräckligt.
Men som sagt!!! I framtiden på min blogg vill jag mest ägna mig åt att skapa inlägg om mig själv. Vad tänker jag om mitt liv? Vad gör jag på dagarna? Vad funderar jag på om mig själv? Vad drömmer jag om? Det coola, roliga och häftiga som man
kan få ut av livet, vad är de? Jag kommer aldrig att berätta allt, men allt jag väljer att skapa inlägg om måste vara på ett ärligt och så nära den känslan jag känner som möjligt. Där någonstans vill jag landa i mitt bloggande.
Typ att de mesta handlar om mig själv.
Zara Larsson - Talk About Love
Vinterpromenad ❄️
Snön kom till Vänersborg också. Jag tvekade lite på om det skulle bli en vinter med snö, men så blev det även denna vinter. Jag tror däremot att snön liksom faller och lägger sig senare och senare för varje vinter. Att jag inte upplever att snön lägger
sig innan jul, det känns lite konstigt.
När det kommer till promenader denna veckan så har jag tänkt att jag går ut på mina 4 helt lediga dagar. Jag har ingen lust att traska ut på en runda i mörker när nu också snön har fallit. Det känns bara extra jobbigt och helt onödigt. Bättre
att ta några längre rundor och promenera i vinterlandskapet när det är ljust ute. Hur jag ska göra dom kommande veckorna får jag se, men denna veckan får det bli rundor när jag är ledig. Det känns mysigare och lättare på nåt sätt.
Idag blev det en runda på 12 km. Jag traskade på under förmiddagen och sen när det blir gjort så har jag ju ändå större av dagen till att göra vad jag vill med. Tiden det tar att gå en promenadrunda gör liksom inte att jag får mindre gjort av andra saker
för det. Jag tror snarare att det blir tvärtom. Man får mer gjort eftersom man känner sig piggare av att ha varit ute på en runda. Det kanske inte känns så varje dag, men i det stora hela tror jag att jag tar tag i mer saker bara för att jag varje
vecka rör på mig och har en tydlig målsättning med detta.
Jag är inte ledsen och jag gråter inte på denna bilden. Det är bara lite kallt i vinden och det blåste en del. Därför började det rinna lite i mina ögon.
Glömmer lätt 21.
Nytt år har det ju varit i några dagar, men jag kommer på mig själv att jag lätt glömmer att det är 2021 och inte 2020 längre. När jag ska skriva under något med datum och år så har jag redan kommit på mig själv flera gånger med att skriva 20 istället
för 21 som det ska vara nu.
Tittar man på massor av olika flöden i social medier dom senaste dagarna så har man ju sett hur många typ skriver. Bort med 2020! Nu är det äntligen nytt år och världen kommer att bli bättre. Fri från coronavirus och livet får vi tillbaka. Jag har inget
emot att det blir så, men jag tror nog tyvärr att vi kommer att få leva med den skiten ett bra tag till. Det kommer nog att dom lång tid innan man känner att "spåren" av COVID-19 är borta och att man inte kan skylla på viruset längre när man tänker
på hur det har påverkad många människor på ett negativt sätt. Det tar tid att fasa ut även om man kanske snart kommer att se att saker och ting blir bättre och man mer kan återgå till hur det var innan detta med viruset slog till. Jag kanske
tänker negativt, men jag vill inte hoppas eller tro nånting. Jag trodde ju länge att detta med coronaviruset inte hade eller skulle påverka mig så mycket. I alla fall inte på något negativt sätt. Men jag har ju dom senaste dagarna tvingats erkänna
att mycket av den "skit" som jag har känt bara dom senaste tiden hade jag nog sluppit känna om det inte hade varit för coronaviruset. Det är ju bidragit till att jag mår ganska dåligt nu, även om det inte bara är p.g.a. viruset.
Blir allt verkligen så mycket bättre under detta året? Jag är inte säker, men jag hoppas det i alla fall. Hur är det tex när man har fått vaccinet. Är faran då över för ens egen del. Det är väl så det funkar? Vaccin ska skydda mig mot något, men skyddar
det också mot att andra inte smittas av mig. Kommer man innan man får vaccinet att göra en test om jag har redan har COVID-19? Om jag har det får man då vaccinet i den stunden? Eller får man vänta till det går över? Jag bara tänker fritt, utan att
egentligen veta nånting. Kanske framstår jag bara som dum. Oavsett hur allt är så har jag svårt att släppa tanken på att all den skit som har kommit p.g.a. coronaviruset, snabbt sen över går till att bli mycket bättre under detta året. Jag att det
kommer att ta lång tid innan världen mer kan återgå till hur det var innan detta bröt ut. Det förändras inte för alla till det bättre, på kort tid. Det är en process som kommer att ta lång tid. Många har ju tex förlorat jobbet. Dom ska ju få sitt
liv tillbaka. Många har ju blivit sjuk och det har säkert påverkat dom på olika sätt. Många förlorat nära och kära. Dom kanske aldrig kommer att läka sina sår, dom kommer bara att få lära sig att leva med dom. Jag hoppas naturligtvis att jag
har fel nu, men jag har svårt att se att detta med viruset inte får negativa konsekvenser under ganska lång tid framöver. Problemen som kommer efter att själva faran med coronaviruset är över tror jag kommer att pågå mycket längre, än själva smittspridningen
i sig. Jag försöker att inte tänka så, men jag klarar inte att tänka på något annat sätt.
Nu hoppas jag ju att 2021 blir det år då man i alla fall löser det stora problemet med coronaviruset. Jag har tröttnat sen länge på att människor hela tiden kritiserar andra människor för att dom inte tycker att dom gör tillräckligt för att bromsa smittspridningen.
Sen åker samma person som har kritiserat någon annan på en resa. Sen får hen kritik för sin resa och så försvarar sig den personen med att resan var nödvändig, och i nästa sekund kritiserar den person som har fått kritik det som hen gjorde var rätt
medans hen tycker sig se andra som åker på icke nödvändiga resor. Jag är liksom trött på att varje dag läsa om vad man ska göra för att minska smittspridningen. Och jag har tröttnat på folk som kritiserar andra för vad dom gör och sen hör man ett
försvarstal på det, samtidigt som den som kritiserar eller bara uppmanar andra vad som är rätt och fel också blir granskad och avslöjad för minsta lilla fel som hen anses göra. Det är för mycket "tjabbel" för lite "action" i detta. Vi måste ta ansvar
tillsammans, men vi måste också lösa detta tillsammans, och då tycker jag inte debatten ska handla om vem som gör fel och vad den personen sen har att säga till sitt försvar. Hur det ska vara har jag inget svar på, men personangrepp tror jag sällan
funkar i längden. Det är ingen effektiv lösning på att göra slut på coronaviruset.
Jag själv orkar inte bry mig så mycket. Jag gör vad jag tror är rätt. Jag är inte säker på att jag alltid själv är så duktig på att följa alla restriktioner på rätt sätt. Jag orkar heller inte predika för att alla måste göra det. Jag vill bara att allt
blir mindre och mycket blir som det var innan coronaviruset bröt ut. Hur vi kommer dit orkar jag ärligt talat inte lägga ner mycket tankar på. Jag orkar heller inte bry mig om det nu skulle vara så att jag själv skulle få kritik för att jag gör nånting
som andra anser är fel att göra när det pågår en pandemi. Jag kommer inte att ha något försvarstal då. Jag vet att jag gör vad jag tror är rätt och jag tror inte dom som eventuellt kritiserar alltid gör så himla rätt själva. Jag hoppas att jag
kommer att få uppleva ett 2021 där man slipper se och höra det där ständiga påpekandet som jag upplever att man nu har hört sen i mars 2020. Det där att många gör fel och inte tar ansvar för att vi befinner oss i en pandemi. Där typ kända personer
med många följare på Instagram blir överöst med massor av hat för minsta lilla bild eller film som kan uppfattas som att personen inte tar ansvar för att smittspridningen ska minskas. Den skiten hoppas jag mer förvinner under 2021. Jag vill känna
att detta med coronaviruset är mindre laddat. Inget är perfekt i detta och vem vet egentligen vad som är rätt och fel att göra?
Under 2020 gjordes säkert många fel och ingen hade väl ens kunnat förutse 2019 att 2020 skulle bli ett år där ett virus på något sätt skulle hålla världen i ett ganska stadigt grepp. Jag hoppas att 2021 ändå blir det året då man i alla fall kan börja
lägga allt med coronaviruset bakom sig. Alla är vi väl ganska trötta på skiten. I alla fall vi som bryr oss nånting om det. Det finns säkert dom som fortfarande inte tar nånting av detta på allvar och det har jag egentligen ingen åsikt om. Jag vill
bara slippa känna att det kan kännas fel om jag får, eller ger någon en kram. Det ska inte vara fel att hälsa på någon med en handskakning. Jag vill slippa läsa om att det är fel att en restaurang är full med folk. Det ska inte vara fel att
besöka sina nära och kära. Mycket av sånt som tidigare var bra ska ju inte vara fel, men under 2020 har mycket av sånt som tidigare var självklart och bra för oss alla, just bara jävligt fel. 2020 blev ett konstigt år och man blev mer medveten än
någonsin på att saker och ting kan ända som kan påverka ens liv negativt på olika sätt. Man får väl hoppas att att detta året kommer att bli bättre än det året som nu sen några dagar tillbaka är avslutat.
( JAG ÄR GLAD ATT JAG KAN AVSLUTA ALLA INLÄGG MED KRAM, UTAN ATT BLI KRITISREAD FÖR ATT JAG INTE FÖLJER FOLKHÄLSOMYNDIGHETENS REKOMENDATIONER.)
Jag mår inte dåligt över att vara ensam.
Lägger upp en längre video igen. Den handlar mycket om vad jag vill träffa för typ av tjej, om jag nu ska släppa in någon i mitt liv och låta henne komma nära mitt privata "space". Jag hoppas att fler kommer att förstå hur jag tänker och vad jag vill efter att man har sett denna video. Jag känner mig ofta missförstådd i hur jag tänker kring detta. Hoppas att detta gör det mer tydligt om hur jag tänker kring hur jag vill ha det i mitt liv. Mitt enda liv.
Kloka ord från PewDiePie💢
30 minuter.
Lägger upp en video där jag pratar om att jag inte mår så bra just nu. Jag får väl bara försöka göra mer saker i framtiden som jag vet att jag mår bra av. Jag måste väl börja med mig själv och fundera på hur jag ska göra för att jag ska kunna bli den personen som jag vill vara. Rannsaka sig själv och kanske börja prata mer med personer som jag tycker att jag kan göra detta med. Det är nog en bra början. I slutändan är det ju viktigast att jag mår bra och det kommer bara att vara upp till mig själv om jag ska göra det.
Denna video är 30 minuter lång. Kameran dog sen, men jag fick inte så mycket mer sagt efteråt ändå.
BEST OF 2020
2021?
Vad ska man tro om 2021. Det går ju nästan inte att veta nånting. Det har man ju fattat efter detta året. Coronaviruset har ju stoppat många av dom grejer som jag hade på gång och man har ju blivit mer medveten än någonsin om att saker och ting kan hända
som i alla fall till viss del förändrar livet. Det enda som egentligen har varit positivt med pandemin för min del är att jag har tjänat pengar pga att jag inte har bränt dom på alla dessa saker och upplevelser som jag först hade
tänkt göra. Jag har istället kunnat spara och på så sätt haft mer pengar att investera vidare än vad jag annars skulle ha haft.
Sen känner jag ändå att jag gärna hade tjänat mindre pengar om allt med coronavirus aldrig hade drabbat världen, men naturligtvis är jag glad för att jag har kunnat vinna på det ekonomiskt på ett bra sätt. Frågan är hur länge detta ska pågå?
Vad kan man egentligen göra nästa år. Jag har har sen länge bestämt mig för att jag bokar inte upp mig på nånting förrän detta med viruset mer har lagt sig. Sen tror jag tyvärr att vi kommer att få leva med detta under en fortsatt ganska lång
tid. Även om coronaviruset och faran liksom försvinner, vi får ju vaccin osv... så kommer ju inte livet som man hade innan mitten på mars att bara återgå till hur det då var. Allting kommer ju att ta sin tid även efter att
själva pandemin är över. Allt återgår ju inte till det normala över en natt liksom. Det känns lite sorgligt när jag tänker så, men det kommer ju bara att vara något som man får finna sig i.
Jag kör väl i alla fall på med: Jobb, promenader och bloggen. Det blir säkert en hel del inlägg på TikTok också. Just den appen tycker jag är ganska rolig, fast får jag välja ett sk internetforum att hålla på med av allt som finns så gillar jag mest
att skapa nya inlägg på Dannebloggen.
Man får väl se till sommaren om det blir något OS. Det skulle ju varit i år, men det blev ju inget. Jag kollar inte så mycket på någon annan sport än pingis, men under OS brukar jag ändå kolla ganska mycket.
En grej som jag har biljett i år var Bokmässan i Göteborg, men det blev ju inget besök där i år. Man körde lite digitalt och min biljett som jag hade för 4 dagar den gäller för Bokmässan hösten 2021. På ett sätt är ju ändå det positivt att jag inte behöver
köpa en ny 4-dagars biljett, och bränna nya tusenlappar på det. Det är bara att vänta tills allt med den pandemi är över. Sen blir det säkert Bokmässan på riktigt igen.
Jag har annars inte bokat upp mig på nånting framöver. Man får ju vänta ut pandemin. Tänk när den är över och man kan börja göra allt det där ingen som man kanske har saknat sen i mars.
Bara att kunna planera en resa, boka den och ha något att se framemot. Bara den grejen kommer ju att kännas extra bra. Tänk att bara kunna gå ut och träffa vem f*n man vill igen utan man riskerar att få skit för att man bryter
mot några j*vla restriktioner.
Man får väl hoppas att 2021 blir året då man kanske kan få göra mer av allt de där som man hade hade på gång inför 2020. Jag har ju inte sluta intressera mig för: Party, bubbel och resor. Tack vare denna pandemi så är man ju mer
sugen än någonsin igen. Man vill ju sluta hör om, och bry sig om något j*vla F'cking virus. Hoppas det mer kan bli så under 2021.
Gott Nytt År!
Nyårslöfte?
Brukar ni ha nyårslöften? Jag kan tycka att det är lite roligt att lova sig själv någonting som man sen försöker åstakomma. Problemet är att jag ofta har svårt att hålla mina nyårslöften. Tex lovade jag mig själv inför 2020 att jag minst en gång
i månaden skulle göra nånting som för mig var utöver det vanliga. Jag vet inte om jag lyckats riktigt med det. Jag skulle väl alltid kunna vända och vrida till det så att jag kan hitta nånting som för mig var utöver det vanliga, som jag har
gjort en gång i månaden under detta året. Men när jag nu sitter här och funderar så kan jag nog ändå inte säga att jag lyckats riktigt fullt ut. Coronaviruset gjorde väl det betydligt svårare för mig att hålla mitt nyårslöfte. Det känns
lättast i dessa tider att skylla på det, men jag tror faktiskt att det hade en ganska stor betydelse. Man fick ju liksom tänka om och ställa in saker ganska omgående efter att man hade fått vetskap om vad coronavirus var för något. Är det något
man verkligen kommer att minnas från 2020 så är det ju coronaviruset. Det tog ju liksom över även om jag inte kan säga att jag personligen drabbades så mycket av det.
Men jag gjorde ju ändå lite saker under detta året. Jag besökte ju Södertälje där jag träffade Alexandra Nilsson. Jag hade några roliga utekvällar. Jag satt hemma och ritade av mig själv. Jag var på ett kalas för att fira min systers dotter
och jag var i Falkenberg på dopet av min brors dotter.
Men mycket mer en detta som inte är så vanligt att jag gör blev det nog inte i år och då kan jag väl inte säga att jag riktigt lyckades hålla mitt nyårslöfte.
I år har jag tänkt att jag ska vara skitnoga med att hålla mitt sparmål som jag har inför nästa år. Jag ska spara en viss summa pengar varje månad. Samma summa varje månad och detta ska jag hålla i 12 månader. Jag tänker inte "nalla" på detta
sparkonto. Jag tänker inte låna av mig själv och tänka att jag tar ut lite nu och så betalar jag tillbaka sen. Jag ska vara stenhård och hålla mitt sparmål för det är ändå en ganska blygsam summa som jag ska spara om man ser till en månad i
taget. Ser jag det sen på 12 månader då kommer jag att till nästa år ha en ansenlig summa pengar som jag sen kan använda för att ta mig ett stort kliv närmare den vision jag vill nå i livet. Det får bli mitt nyårslöfte för år 2021. Hålla sparmålet och inte spara mindre än vad jag behöver göra för att nå mitt sk ekonomiska mål 2021.
Jobbet?
Jobba på kommer jag säkert att göra nästa år också. Det känns som det händer nya saker minst varje månad på jobbet. Man får hela tiden sätta sig in i nya grejer och försöka göra så gott man kan och det är fullt ös hela tiden.
Det är kul att jobba på och även om det känns tufft ibland så trivs jag bra med mitt jobb och jag har också massor med bra arbetskamrater och chefer. Det kan jag 100% ärligt säga.
Jag har under året kört på ett schema som innehåller 9 veckor. Det schemat jag kommer att fortsätta köra på under större delen av nästa år innehåller 6 veckor. Det är ungefär samma typ av tider och körning som jag har haft under detta året. Jag fortsätter
så, men jag känner ändå att detta schemat som jag nu har fått är bättre än det jag har haft. När jag sökte schema i början av novmember i år så ville jag inte ha något annat av allt som fanns att välja på. 6 olika veckor med blandad
körning och inga jättesena kvällar.
Det blir nog bra. Det känns i alla fall väldigt bra inför jobbåret 2021. Jag har beslutat mig för att inte jobba för hårt. Jag vill mer släppa kontrollen och greja mer på känsla. Hoppas det kommer att funka och känns bra, för då
kommer jag nog att trivas ännu bättre med mitt jobb.
Alexandra Nilsson - Kläder...
År 2020 började väldigt bra för min del. Jag fick ju återigen träffa coola Alexandra Nilsson. Jag hade i december 2019 budat hem en auktion till förmån för Musikhjälpen och givaren av denna auktion var just Alexandra Nilsson.
Det var trevligt att få träffa Alexandra igen. Det var en halv dag i Södertälje där framförallt fick kläder till ett värde av ca 19 000 kr.
Nyårsafton.
2020 gör sin sista dag. Jag ska ägna nyårsafton åt att i olika blogginlägg titta tillbaka på hur året har varit. Nya publiceringar kommer att läggas upp mellan klockan 08:00 och 16:00 idag. Sen är mitt bloggår 2020 slut.
Nu har ju inte 2020 blivit riktigt som jag hade tänkt mig. Har det blivit det för någon? Jag hade ju tänkt att resa mer och bara göra mer saker på fritiden än vad jag brukar göra, men i mitten på mars fick man ju tänka om. Coronaviruset slog till
och sen drabbades väl mer eller mindre alla av det på ett eller annat sätt.
Jag började året bra med en Musikhjälpengrej januari och sen hade jag en galen utekväll i februari. Sen satt jag och planerade lite utlandsresor och jag började även att titta på lite olika resmål runt om i Sverige. Men coronaviruset kom i mitten
på mars och då var det ju bara att lägga ner planerna allt sånt och jag bestämde mig ganska snabbt för att inte göra någon utlandsresa förrän det känns mer ok att åka igen. Jag har även varit försiktig med att resa inom
Sverige. Det blev inget Stockholm i år. Där brukar jag annars göra ett besök minst en gång om året, men inte ens det kändes. Jag har stannat hemma mer än vad jag hade tänkt mig och jag tror jag kan säga att allt berodde på: Pandemin, coronaviruset,
restriktioner och tillfälliga regler och lagar.
Pandemin kanske egentligen inte har drabbad mig personligen. Jag har ju jobbat på och hemma har jag ju grejat med mina vardagliga saker. Den fick mig ändå att stanna upp och tänka mer än vad jag kanske annars brukar göra. Hur vill
jag ha det i framtiden? Jag funderade på hur jag ska göra för att en dag få det exakt så som jag nog har drömt om i hela mitt liv. Jag bestämde mig i år för att jag skulle göra ett ordentligt försök att faktiskt nå den vision som jag
har haft sen jag var liten. Dessa tankar växte nog sig starkare för pga pandemin.
Jag kommer inte att i detalj berätta vad min vision handlar om. Detta är något jag bara kör på med och sen när jag klarar det så lär folk som är intresserade av vad jag gör i mitt liv få veta det ändå. Klarar jag det inte så kommer
jag ändå att ha det väldigt bra på ett eller annat sätt pga att jag i alla fall har försökt. Allt som jag väljer att göra och som tar mig närmare min vision, gör bara att jag i slutändan får det bättre och bättre, även om jag inte lyckas
fullt ut. Detta är inte en grej som jag antingen kan lyckas med eller misslyckas med. Det är liksom inte så. Jag lyckas med det så länge jag aktivt jobbar med att försöka förverkliga min högsta dröm. Om jag sen kommer på att jag inte vill fortsätta
kämpa och jag inte når mitt mål fullt ut, så kommer det ju att göra att jag kan förverkliga en eller flera andra drömmar istället. Det är ju inte dåligt det heller.
Man får väl hoppas att världen får ordning på detta med coronaviruset under 2021. Egentligen finns det ju inget bra med detta och jag är väldigt trött på allt som har med pandemi och coronavirus att göra. Jag vill att det ska bli som det
var innan vi ens visste att det fanns något som kallades coronavirus.
Man får väl verkligen hoppas att vi snart får ett bättre 2021. Nu har man ju i alla fall börjat vaccinera mot COVID-19. Det känns ju i alla fall som att det då går och rätt håll.
Juli - December...Danne 2020
Tankar om 2020 & 2021.
För ganska exakt ett år sedan så tänkte på att år 2020 minsann skulle bli det året då jag i alla fall lägger dom senaste 10 åren bakom mig och istället bara blickar framåt mot nya mål och upplevelser. År 2020 skulle ju bli starten på något nytt och allt
jag har lyckats med sen tidigare ska jag bara vara glad för och allt som jag inte har klarat av skulle jag i princip bara skita i. Jag tänkte liksom: Nytt år, nytt tiotal, nu kör vi och jag hade också ett nyårslöfte som gick ut på att jag minst en gång i månaden skulle göra nånting som för mig skulle vara utöver det vanliga. Jag satte upp planer för vad jag skulle göra. Jag hade resor och andra coola saker på gång. Jag ville göra
allt för att inte 2020 skulle bli ett år där jag fastnar i den vanliga vardagen allt för mycket. Jag kände av att 2019 hade varit ett sånt år där jag i längre perioder bara hade gått runt i min vardag och liksom inte gjort något med alla tankar jag
hade om roliga saker som jag ville göra. Meningen var att det skulle bli ändring på detta i år, men sen gick det ju 2,5 månad in på 2020 och då kom coronaviruset och förstörde en hel del av allt som jag hade på gång.
Året började ju annars bra för min del. Jag fick ju träffa Alexandra Nilsson igen. Jag fick kläder till ett värde av ca 20 000 kr och eftersom jag hade skänkt 9000 kr till Musikhjälpen och betalat ca 4000 kr för resa och hotellboendet så kan man ju säga
att jag handlade kläder på rea eftersom värdet på vad jag fick var mer än vad allt kostade mig.
Allt kändes bra och tjänade mer pengar än jag normalt brukar göra. I februari hade jag en galen utekväll som kostade mig sjukt mycket pengar,. Något som jag har haft många gånger förut. Inget konstigt med det liksom. Men jag räknade ändå den
utekvällen till att jag gjorde något som för mig är lite utöver det vanliga. Bränner man över 10 000 kr på en kväll så är jag inte helt säker på att jag vill att det ska vara något som känns som en helt vanliga sak att göra. Jag vill ha fötterna
på jorden även om jag hade tänkt att detta året skulle bli något extra och också kosta som f*n.
I mars satt jag sen och kollade på lite olika resor. Jag funderade på i alla fall på att åka till Prag igen. Där var jag ju 2018 och jag trivdes bra då. Jag funderade också på Köpenhamn och Helsingfors. Jag var lite osäker, men jag tänkte att
det kan vara mysigt att kolla in norden lite mer än vad jag tidigare har gjort. Jag hade även lite planer på att påbörja någon form av resa i Sverige och jag hade tänkt ut lite platser att åka till och jag hade också kollar upp vad jag kunde
göra där. Det kunde vara så enkla saker som att jag: Bara åkte till ett skogsområde där i Dalsland för att jag ville promenera, eller så kanske jag kunde besöka ett fik eller en restaurang på något jag aldrig hade varit på. Kanske i någon stad som
jag inte brukar vara i.
Det blev inte så mycket med nåt. Coronaviruset kom och i början visste jag ju inte riktigt hur jag skulle förhålla mig till det, men jag fattade ganska snabbt att det där med utlandsresor var bara att glömma tills vidare. Så är det ju fortfarande
och jag nu nu till skillnad från förra året inga planer för nånting och jag har egentligen ingenting som jag är uppbokad på som jag har tänkt att göra under 2021.
2020 blev ändå året då jag fick tid att fundera på hur jag ville ha det längre fram och jag jag har ju haft en dröm sen jag var lite om att få det på ett visst sätt. Jag har liksom en vision, ett tillstånd som jag vill vara i och under detta på många
sätt trista år av mycket isolering än vad man hade tänkt så växer sig lätt tankar om att göra lite större saker sig starkare. Det blev tillslut så att jag fattade ett beslut mitt i den pågående pandemin om att jag en gång för alla skulle göra ett
ärligt försök att förverkliga en barndomsdröm och eftersom jag tänkte på detta redan då så har jag ju i princip funderat på detta hela livet. I år kände jag väl att jag har funderat färdigt. Nu gör jag vad jag kan istället, punkt slut liksom. Det
har också känts bra att greja med detta för det har funkat att sträva med, trots allt som har varit med coronaviruset. Just nu och under en ganska lång tid framöver så handlar detta mest om att jag ska få loss pengar och eftersom jag inte har rest
eller direkt kunnat göra så mycket av alla roliga saker som jag först hade tänkt, så har jag ju haft mer pengar än vad jag från början trodde att jag skulle ha i år.
När det kommer till mitt bloggande i år så tog jag ju ett beslut i slutet av januari där jag sa att jag skulle börja blogga på ett lite annat sätt än vad jag tidigare hade gjort. Jag ville skapa färre inlägg, men kanske jobba lite mer djupgående
med varje inlägg. Jag ville inte sluta, men det fanns så mycket som jag inte ville blogga om längre så jag tog ett beslut att jag nöjer mig med att publicera något varannan dag istället för flera inlägg varje dag. Dessutom kan jag ju jobba lite mer
med varje inlägg och mer tömma mig på alla tankar om något. Här är en video som jag publicerade i samband med att jag började fundera på hur jag skulle fortsätta med bloggen.
Jag vet inte om det blev exakt så som jag sa att jag skulle göra, men jag är ändå ganska nöjd med hur jag väljer att jobba med bloggen idag. Jag lägger inte lika mycket tid som jag har gjort andra år på att skapa blogginlägg, men
jag håller den ändå min blogg levande med regelbundna publiceringar. Jag mår fortfarande väldigt bra av att blogga. Jag har inga planer på att sluta. Varför ska jag sluta med nånting som jag mår bra av?
En annan sak med detta året som också har känts bra är att jag har mer än tidigare år varit fri från konflikter med andra människor. Man har ju i och för sig hållit sig borta mer från att träffa andra människor än tidigare, men jag tror
också att det är så att jag har ju kommit till den punkten i livet där jag känner att jag bara har dom människorna runt omkring mig som jag vill ha nånting med att göra. Tidigare år har jag fått så jäkla mycket skit av vissa personer. Mest
har det väl handlat om att jag inte vill ha vissa typer av människor i mitt liv. Man vill ju bara ha folk som ger än bra energi och jag hade en ganska lång period under det förra tiotalet där jag valde att klippa med ganska många människor
som jag tidigare på något sätt hade haft med att göra.
Jag ska inte skriva mer om allt de, men i år har jag i alla fall känt att jag har dom människor omkring mig som jag vill ha. Jag gör mer min grej och då blir det bara så att man får rätt människor omkring sig som också känns bra att ha vid sin sida.
Allt är som det är nu. Pandemin gör sitt och man kan ju välja att mer eller mindre bry sig. Sjuk har jag inte varit under hela detta året. Sen ska man kanske vara försiktig med att säga att man kommer att hålla sig frisk under 2020. Det
är ju ändå denna kvällen, och måndag - torsdag kvar av detta året. Det har varit ett sjukt år, men jag har varit frisk. Även om jag inte kände av något av någon form av sjukdom under detta året så känns det ändå som coronaviruset drabbade
mig på ett sätt som jag inte ville att det skulle göra. Jag hade ju så mycket planer och 2020 skulle ju verkligen bli en nystart på livet och istället fick man en känsla av att allt bara stannade upp.
Man får väl hoppas att detta med pandemin försvinner till nästa år och att "världen" i alla fall kan börja återgå till hur det var innan mitten på mars i år. Sen tror jag ändå att det kommer att ta lång tid. Personligen tror jag coronaviruset kommer
att få konsekvenser för många människor under ganska lång tid framöver. Även om faran för smittspridning typ skulle förvinna så är det ju inte så att allt bara återgår till hur det var innan, bara över en natt. Det tar ju tid att tex bygga upp något
igen som man kanske till viss del har förlorat p.g.a. av detta med COVID-19. Ett företag som har gått i konkurs eller en människa som har förlorat jobbet får ju inte bara allt tillbaka när pandemin är över. Det tar liksom tid att få det bättre igen
när detta med coronaviruset har orsakat så mycket skit för väldigt många människor och vi lär nog få leva med det på något sätt under hela nästa år också, oavsett vilka restriktioner som man har att rätt sig efter.
Nu är året snart slut och jag har funnit flera typer av insikter som jag nog i framtiden kommer att ha nytta av att jag har kommit till. På något sätt har jag i år hittat mig själv bättre än tidigare. Jag tror att jag äntligen kommer att klara av att
bara vara den personen som jag alltid har velat vara. Nu gör jag ju också bara min grej och jag kommer på så sätt att få ha rätt personer omkring mig som jag vill ha vid min sida. Kanske är jag nu på rätt väg när det kommer till att få det liv som
jag alltid har velat ha. Det krävdes bara att jag: Stannade upp, tänkte efter, taggade ner och började vara den personen jag alltid har velat vara.
Julafton - Juldagen
Julafton:
Det första som jag kommer att tänka på från går är att julafton inte kändes som jul. Kanske berodde det på att jag har valt att inte julpynta mitt hem och då blir jag liksom inte påmind om julen på samma sätt. Dessutom har ju snön inte börjat falla och lägga sig än. Det gör väl kanske också att den där riktiga julkänslan inte infaller sig. Jag tycker annars att jag har känt av att det just har varit jul andra år.
I år är det väl också lite speciellt eftersom många kanske väljer att inte fira jul i några stora sällskap. Coronapandemin har ju inte tagit julledigt. Den finns väl mer än någonsin nu. Som ett jävla spöke. I år har jag inte ens pratat med mina släktingar om hur vi ska, eller ens om vi ska fira jul och hur vi då ska göra på julafton. Bara det känns lite konstigt, även om jag också kan säga att det känns som det var ganska många år sedan som jag firade jul på det mer traditionella viset. Skillnaden i år var att jag inte ens har pratat med någon om hur vi ska göra med julfirandet.
Jag jobbade ju på julafton och det måste ju vara en av dom lugnaste dagarna på året som man kan köra buss på. Jag var på jobbet klockan: 09:00 -16:00. På julafton är det ju alltid så att man avslutar alltid dagen runt klockan 15:00. En tur som inte börjar innan klockan 15:00 körs aldrig på julafton, utan allt avslutas runt 15:00. Däremot är det så att man avbryter aldrig turen för att klockan blir 15:00. Man kör färdigt, men man börjar aldrig på en ny tur när man har kommit till sista hållplatsen efter klockan 15:00. Så var det för mig igår och därför fick jag inte avsluta min dag förrän klockan 16:00. Men hade jag jobbat en mer normal helgdag då hade ju förmodligen inte slutat förrän klockan 19:00. Så på något sätt kändes det rätt soft ändå.
När jag sen kom hem så kändes det lite tomt och jag fick ingen känsla av att idag är det faktiskt julafton. Jag kollade inte ens på TV. I alla fall inte på det som visades på kanalerna. Jag tror jag softade med en film, fast ärligt talat så har jag redan glömt vad jag egentligen gjorde igår. Det var som vilken dag som helst. Jag fick inte en enda känsla av att idag är det julafton. Jag har väl brytt mig för lite i år, men det var skönt att sluta tidigare på jobbet än vad jag annars skulle ha gjort om det inte hade varit just julafton.
Juldagen
Idag har jag sovit ganska mycket. Jag har ju sagt till mig själv att jag mer än tidigare ska tagga ner och bara ta det jävligt lugnt i allt jag gör. Då gör jag det liksom. Jag sov väl till 10:00 och sen drog jag på mig kläder och tog bussen till Överby köpcentrum. Jag behövde köpa mig en laddningskabel till min telefon och jag hade tänkt att göra det i här i stan, men när jag gick förbi den butiken som jag hade tänkt handla i så såg det ut som dom hade haft inbrott. Det fick bli Överby istället. Jag köpte en laddningskabel som var 3 meter lång. Jag tittade på telefoner och jag funderade på om jag skulle slå till på en ny, men jag kände mig lite för trött för att stå där och pratat med en säljare och sen kanske det inte hade blivit någon affär ändå. Jag sket i det och köpte istället den där laddningskabeln och åkte hem igen. När jag sen var hemma så gjorde jag mig lite mat och sen blev det faktikt sängen igen. Jag sov några timmar till och nu har jag suttit här ett tag och jobbat på några blogginlägg. Mycket ska ju komma upp på nyårafton, om jag får till det som jag har tänkt mig.
Jag är lite sugen på att gå ut ikväll, men vi har ju detta med coronaviruset. Samtidigt finns det ju ställen som ändå är öppna och förmodligen coronasäkarde. Är nånting öppet så är det ju ändå så att man fortfarande väljer själv om man vill gå ut eller inte. Samtidigt så vill jag ju självklart göra vad jag kan för att inte sprida smittan vidare, eller minska risken att bli smittat själv. Det optimala är väl då att bara vara hemma. Det är väl så man bäst tar sitt eget sk samhällsansvar i dessa tider.
Detta kan bli ett jobbigt inlägg.
Dagen före julafton och jag har tänkt mycket idag. Det har nästan blivit jobbigt med alla insikter som jag har kommit till inom loppet av 7-8 timmar. Jag ska försöka skriva ner alla tankar så att jag kanske en gång för alla kan släppa detta komma
vidare med mig själv. Mycket kan vara känsligt för mig att ta upp och liksom erkänna, men vi kör.
Många gånger så skriver jag om saker på min blogg som jag tänker att jag vill förändra med mig själv. Det brukar sen inte vara så svårt att faktiskt få till den där förändringen sen. Jag har ju tänkt som fasen och skrivit ner det. Det gör att det ofta
bli lättare att få sånt gjort som man har tänkt och berättat om, men denna grej som jag ska blogga om nu har jag bloggat om förut och jag är helt säker på att jag vill få till förändringen, men jag klarar inte av det fullt ut. På nåt sätt känns det
bra att bara ha kommit till den insikten för då känns det som att chansen ökar att jag ska klara av att bli den personen och vara den människan som jag vill vara.
Jag har känt ett tag att jag har grejat på med väldigt mycket saker. Jag vill göra allt riktigt och bra och jag har kanske ibland nästan för höga krav på mig själv. Jag kan känna mig besviken om jag inte kommer så nära det optimala resultatet som
jag kan uppnå. Det är sällan något blir 100% perfekt och det har jag insett sen länge och jag kan lätt acceptera det. Men att jag ändå vill komma så nära det "perfekta" som möjligt, gör ändå att jag ställer ganska höga krav på mig själv och någonstans
denna strävan i att göra allt väldigt bra så tappar jag mig själv. Jag gillar liksom inte den jag är, eller i alla fall håller på att börja bli. Däremot så vet jag hur jag vill vara och vem jag vill bli. Jag ser det som att jag ändå som positivt,
plus insikten om att jag måste släppa lite på kraven jag ställer på mig själv i nästan allt jag gör.
Om jag bara ska gå rakt på sak för en gång skull så kan jag väl bara säga jag har nu fattat att jag är för hård mot mig själv. Jag ställer bara högre och högre krav. Jag sätter upp ett mål som jag vill uppnå och det kan vara tufft. Jag kanske fixar det
och då är jag nöjd och det ska jag nog vara också. Inget fel med det liksom. Men sen när man har klarat av något så känner jag ofta att jag ställer ännu högre krav på mig själv till nästa grej jag vill fixa. Jag kanske ska göra samma sak,
fast jag ska på något sätt göra det bättre än förra gången. Jag sätter då direkt mer press på mig själv och fattar inte att detta ofta leder till att jag mår dåligt längre fram. Ärligt talat så kan det vara så illa att jag blir helt slut psykiskt.
I det läget tänker jag att jag inte ska ge upp, fast ändå gör jag det. Jag vill kanske inte erkänna att kraven jag hade på mig själv var för hårda, utan ska bara försöka igen. Jag hamnar liksom i en ond cirkel.
Ett annat problem som jag känner kommer när jag väljer att ställa höga krav på mig själv det är att jag ställer väldigt höga krav på andra som jag har med att göra. Där måste jag "släppa" mer. Det har jag fattat sen länge, men jag har inte tänkt på att
kraven som jag ställer på mig själv, lätt gör att jag också ställer för höga krav på andra. Så jag har ju egentligen inget annat val än att tagga ner och slappna av mer än vad ibland gör. Jag vill inte vara en person som ställer än massa
krav på andra och sätter upp för mycket regler för hur dom ska vara för att jag ska bli mer nöjd. Ju mer regler man sätter upp i sitt eget huvud som handlar om hur man tycker att andra ska vara för att man ska acceptera dom, ju mer besviken kommer
man ju bara att bli. Det är nog en sanning som man bara får lära sig att acceptera.
Jag måste börja med mig själv. Är jag hård mot mig själv så blir jag det mot andra. Det är ju samma sak om man inte tycker om sig själv. Jag tror nog att det blir svårare att tycka om andra personer då. Det märker man väl också på allt det näthat som
finns. Dom som sitter och skriver mycket hat till andra människor mår ju förmodligen inte speciellt bra själva. Näthatarna försöker ju få andra människor att må dåligt och man hatar ju ofta människor som man typ inte känner, utanför dom sociala
medier. En person som ägnar sig åt massor med hat mår säkert inte så bra själv. Jag brukar tänka så när jag får det där hatet på mig. Det gör ju att jag har lättare för att inte ta åt mig och bry mig. Jag gör liksom inget med den skiten.
Jag hatar hat och vill inte ha med det att göra.
Egentligen är detta ganska enkelt. Även om insikten av att jag inte har klarat av att tagga ner svider lite. Jag har ju skrivit om det så många gånger att jag typ: Måste tagga ner, stanna upp och släppa mer saker och gå mer på känsla istället. Många gånger
gör jag precis tvärtom och även om jag inte medvetet är hård och ställer krav på andra så blir det så ändå eftersom jag ställer på tok för höga och hårda krav på mig själv. Jag fullt medveten om det, men problemet är ju att jag tidigare inte
har förstått att jag inte kan hålla på så. Jag kommer ju att gå sönder inombords och må väldigt dåligt av det om jag inte helt lägger av hela tiden vilja komma så nära det som jag i min värld tycker är det optimala. Jag har tidigare trott att
det nog är bra om jag ställer höga krav på mig själv, fast jag blir ju istället så en person som jag inte gillar att vara.
Man väljer vem man vill vara. Jag vill vara en person som ofta kan vara: Maximalt avspänd, i nuet, snäll, mjuk och absolut inte för hård mot mig själv och andra. Ändå har jag kommit till insikt med att jag kanske är på väg att bli raka motsatsen
till allt de där. Det skrämmer mig och det enda som känns bra nu är att jag har kommit till den insikten att jag måste ändra på detta och jag måste göra det nu direkt. Det spelar ingen roll om det handlar om. Jag måste tagga ner i allt jag kan komma
på att jag grejar med. Många gånger har det varit så att när jag vet att jag vill förändra något med mig själv så räcker det att jag tänker på det och skriver ett blogginlägg. Men jag har ju skrivit många gånger att jag vill känna mig mer
avspänd och vara mer nuet osv. Ändå känner jag att jag ofta spänner mig och jag förbereder för mycket innan jag ska göra saker. Dessutom kan jag tänka för mycket på saker som har varit och känna mig besviken över att att jag inte har lyckats på det
sättet som jag innan hade velat. Är jag mer avspänd så tar jag väl mer sakerna när dom kommer. Sen är man i nuet och efteråt så funderar man inte så jäkla mycket på vad man borde gjort annorlunda eller vad som gick fel. Det är ju ändå alltid i nuet
som jag har en chans att påverka och gör det bästa man kan. Mitt bästa duger och jag behöver inte vara hård mot mig själv för det. Det räcker att jag bara är den killen som jag verkligen vet att jag vill vara.
Jag hoppas jag fick med allt nu. Jag måste kunna ändra mig. Det räcker inte bara att jag tänker och säger det. Jag måste börja öva på att vara den människan som jag innerst inne vill vara. Jag gillar inte den jag håller på att bli. Jag tänker välja något
annat. Något som på sikt får mig att må bra. Jag vet vad det är och jag känner mig säkrare än någonsin på att jag klarar av det denna gången. Det krävs ju bara att jag taggar ner en aning. Det borde ju vara lättare än att klara av dom orimligt höga
krav som jag lätt ställer på mig själv och kanske också får negativa konsekvenser för andra. Släpper jag bara lite på vad jag vill uppnå för r resultat i typ allt jag gör så kommer det sin tur leda till att jag minskar stressen och
pressen som annars skapas av för höga krav. Jag mår inte bra av sånt.
Jag kan avslutningsvis lägga till den där meningen som nu i några år har upprepat sig inne i mitt huvud. Jaga inte människor. Gör din grej, så kommer du att få rätt människor omkring dig som du känner att du vill ha i din närhet. Jag tror
väldigt mycket på det, men det kan störa mig att det har tagit lång tid innan jag har märkt att det visar sig vara sant. Jag kan tagga ner nu. Jag kommer att må skit snart om jag inte ändrar mig till den personen jag faktiskt
vill vara. Jag vill ju inget annat än att må bra. Det är väl vad vi alla vill?
Zara Larsson 💚❤️❤️
Vecka 52
Ny vecka och eftersom det är vecka 52, men julvecka så innebär ju det att det är 53 veckor i år. Från med idag börjar jag i alla fall en arbetsperiod med 3 veckor av mer ledigt än normalt. Rätt skönt ju. Nu har jag ju kört en vecka på det nya schemat och ska jag säga nånting så känns det nya bättre än det förra som jag har kört på under detta året.
Jag är helt säker på att jag sätter mina promenadrundor denna veckan. Jag är ju ledig 4 dagar och dessutom har jag 2 arbetsdagar där jag börjar ganska sent och då kan jag ju lätt hinna med en runda innan jobbet. Denna veckan behöver jag inte fundera på hur jag ska göra för att nå målet på 80 000 steg under en och samma vecka. Det är ju bara att köra, eller gå om man ska säga det bokstavligt talat.
Något julfirande blir det väl inte för min del. Inget i alla fall som man kan kalla för att fira jul. Jag har jobb på julafton, men jag får kvällen och resten av veckan ledigt. Julafton är det ju på torsdag.
48 Miljoner ❤️💚
Det känns både skönt och lite vemodigt att denna veckan nu är över. Det sköna är att allt jobbande är färdigt för nu, men det vemodig är att Musikhjälpen 💚❤️ är slut för i år. Samtidigt skulle jag nog tröttna på Musikhjälpen om det hade hållit på längre
eller oftare. Det är ju bra som det är att man kör en vecka en gång per år. Det är väl därför jag aldrig kan tröttna på det.
Jag skänkte inte så mycket pengar i år. Jag taggade ner lite mot vad jag har gjort tidigare. Jag kände inte att jag ville skänka så mycket som jag annars har gjort sen 2015. Det känns inte fel eller nånting. Jag ville också vara lite försiktig med att
tex buda hem en auktion som handlar om någon upplevelse. Tex träffa någon kändis och göra nåt kul med den eller dom personerna. Detta har jag ju gjort några gånger tidigare, men eftersom allt med coronaviruset inte på långa vägar är över så vill jag
inte boka upp mig på nånting. Jag har inga planer nånting under den närmaste framtiden och så får det vara tills detta med viruset är över och man kan börja leva livet utan att behöva tänka på alla råd och restriktioner som man matas med varje dag
nu. Detta lär väl också fortsätta en bra bit in på nästa år och då tänker i alla fall jag chansa på att tex lägga 30 000 kronor på en auktion och sen se om det jag har budat hem blir av eller. Man vet ju heller inte hur allt ser ut om några månader
eller om ett halvår. Restriktionerna och alla regler som finns nu för att man ska minska smittspridningen kanske är ännu hårdare och mer tilltagna än vad dom är nu. Man vet egentligen ingenting och med dessa förutsättningar så håller jag igen med
att planera många saker överhuvudtaget.
Dessutom vill jag köra ganska mycket på min vision och högsta dröm och det krävs mycket mer pengar där i framtiden. Det är egentligen bara pengar som gäller ett bra tag till. Allt med den grejen har gått så jäkla bra i år så jag vil bara fortsätta köra
på så jag inte tappar fart.
Sen var det inte så att jag inte skänkte nånting överhuvudtaget till årets Musikhjälpen. Jag sålde två böcker på min Tradera och totalt blev de ca 500 spänn. Dessutom skänkte jag lite pengar i något som kallades PINGISBÖSSAN. Det var Svenska bordtennisförbundet
som hade valt och engagerat sig i Musikhjälpen och det är ju inte så konstigt att jag lägger pengar i något som har med pingis att göra. Jag bidrog även i andra bössor. Några små summor lite här och där. Jag har varit med och bidragit, men jag
valde i år att inte skänka så mycket som jag tidigare har gjort. Det var ett rätt beslut och det är jag säker på att jag kommer att tycka om: Några dagar, några månader och om ett år också. Det kommer säkert fler Musikhjälpen i framtiden och
jag kommer säkert att älska Musikhjälpen då också. Bara för att jag inte har skänkt så mycket pengar i år så finns det ju inget som säger att jag inte kan pumpa in sjukt mycket pengar till Musikhjälpen dom kommande åren. Man kör säkert 2021, 2022,
2023 och minst till 2050. Jag kan inte komma ifrån att jag tycker att Musikhjälpen är sjukt coolt eftersom man kör underhållning och massor med människor samlar in pengar tillsammans för att göra världen lite bättre. I år blev det ju över 48 miljoner
kr. Det visar ju vilket häftig "apparat" som Musikhjälpen är. 48 MILJONER !!! OMG!! WOW !!
