Nu kör man på. Jag jobbar tufft sen igår och så är det resten av denna veckan. Nästa vecka börjar jag en period där jag jobbar är lite mer ledig igen. Det sköna är ju att jag kommer ha det så i 3 veckor. Men resten av denna veckan är det mycket äta jobba sova, fram till söndag eftermiddag. Idag slutade jag jobba senare än vad jag brukar göra. Imorgon ska jag börja jobba ganska tidigt. Lördagen är ganska lång och börjar jag lite senare på söndag, men det är ändå så att man startar arbetsdagen ganska tidigt. Detta får man ta ibland. Det är bara att bita ihop och köra. Oavsett vad man tycker om det så behöver man ju jobba liksom. 

 

Promenadrundor har funkat bra denna veckan. Jag har nu i skrivandets stund över 70 000 steg i benen som jag har fixat på 5 dagar. Det gör ju att det princip räcker att för mig att jag går fram och tillbaka till jobbet imorgon och på söndag, sen har jag ju klarat mina 80 000 steg på en samma vecka. Det är målet för mig, och har varit så ett tag nu. 

 

Musikhjälpen är ju igång denna veckan och jag  följer det ganska mycket. Jag vet fortfarande inte hur mycket jag ska bidra med. Jag är långt ifrån säker på om jag ska försöka ta någon av dom auktioner som jag har lite koll på. Jag tänker fram och tillbaka. Vi får se. Det är inte så att jag inte har bidragit med nånting redan nu. Det har jag gjort, men tankarna snurrar kring om jag ska skänka typ 10 000 kr eller mer. På 4 år har jag ju skänkt 80 000 kr. Egentligen är det 100 000, men av dom 37 000 kr som jag skänkte 2017 till Musikhjälpen så tog jag tillbaka 20 000 kr eftersom en av dom auktionerna som jag budade hem inte levererades. 

 

När jag idag funderar så försöker jag ju tänka på vad jag faktiskt vill göra, samtidigt som jag försöker dra nytta av tidigare erfarenheter allt som har med Musikhjälpen att göra. Sen är det ändå så att jag gillar programmet och det är inget snack om att det behövs för att världen i alla fall ska bli lite bättre. 

 

Två dagar har gått på denna veckan och den första tanken jag får nu är konstigt nog inte att Musikhjälpen är igång.  Jag tänker heller inte så mycket på att jag har börjat på ett nytt schema denna veckan. Jag funderar ärligt talat inte heller så mycket på hur jag ska lägga upp mina promenadrundor denna veckan, även om jag har 6 dagar av jobb. Det löser sig på något sätt när det blir söndag i alla fall. Nej, jag tänker inte  så mycket på någonting annat än att jag nu i två dagar har blivit så jäkla trött, ungefär klockan 16:30. 

 

Jag har nu i två dagar gått upp ca 04:30. Sen har jag jobbat på och både igår och idag så slutade jag typ jobba klockan 15:00. Efter detta har jag bara gått raka vägen hem och bytt om till mer passande kläder för en promenadrunda. Jag har sen gått ca 5 km. Sen blir det mat hemma i lugn och ro, och sen säger kroppen ifrån och det tar liksom tvärstopp. Jag orkar sen verkligen ingenting. 

 

Detta är lite frustrerande jag hade inför denna veckan tänkt att jag skulle få gjort en hel del. Jag behöver storstäda en del. Jag behöver göra rent i röret under handfatet på toa. Jag vill ju också blogga mer, lägga upp bilder på Instagram och det kan ju vara ganska kul med TikTok också. Ite mycket har jag orkat bry mig om, utan jag har bara känt mig helt slut i kroppen efter 16:30.  Jag vill gärna inte trotsa den känslan när kroppen faktiskt säger ifrån. Jag har en känsla av att det kan vara ganska farligt om man inte tar kroppens signaler på allvar. 

 

Nu är det ju egentligen ganska mycket denna veckan. Jag har massor med jobb och nytt schema kör jag på vilket gör att man får tänka till lite extra så man inte gör fel i onödan. . Jag vill följa Musikhjälpen och inte missa någon fett cool auktion för att jag inte har haft koll på att den finns överhuvudtaget. Jag vill ju också sätta mina 80 000 steg, även denna veckan. Det ju ändå att jag anstränger mig lite för att fixa det. Jag måste ju planera in detta på något vis mellan arbetspassen. Det blir ju inte många steg avverkade när jag sitter bakom ratten och kör. 

 

Någonstans kanske det bara blir för mycket för mitt huvud att ta in, men jag tänker ändå på det för ofta och energin tar liksom slut. Även om jag inte gör så mycket så behöver man kanske vila huvudet mer än vad jag gör. Jag tänker kanske för mycket på vad jag vill få gjort. Jag känner mig kanske stressad över att det kommer att bli tufft att hinna och orka med och någonstans i allt detta så orkar man tillslut inte. 

 

Min analys är kanske helt fel. Jag är kanske bara slö och har för många negativa tankar och allt de tar ju på kraft och energi. I dessa jävla "coronatider" också där råd och krisinformation kastas på oss varje dag så är det ju inte konstigt om ibland känner att man är låg på energi. Hur ska man kunna känna sig pigg och glad och vara full av energi när man inte vet när den här skiten med COVID-19 är över helt och hållet. När ska man få ett mer levande liv igen. Kanske har detta med coronaviruset påverkat mig mer negativt än vad jag har trott? 

 

Det är i alla fall kul att Musikhjälpen är igång nu. Jag följer det ganska mycket, framförallt på radion. Jag har kollat in lite olika auktioner som man kan buda på till förmån för Musikhjälpen. Jag är väldigt osäker på om jag verkligen vill buda hem nånting av allt jag har sett hittills, men allting har man ju inte sett än. Men jag ska faktiskt erkänna att jag inte lika sugen på att försöka buda hem några auktioner i år. Men jag stänger inga dörrar. Vill jag något tillräckligt mycket så gör jag nog ett försök att buda hem det. Jag är ändå beredd att lägga mycket pengar på något som jag vill ha som fan. 

 

Jag gillar ändå Musikhjälpen som program. Det kommer jag nog aldrig att tröttna på. Det är ju fett coolt att köra ett program med mycket underhållning dygnet runt. Man får massor av olika människor att engagera sig för att det ska komma in mycket pengar till en  bra sak. Sen när det är slut på söndag så det förmodligen samlats in minst 50 miljoner kr som ska gå till att göra världen lite bättre. Jag kan inte göra något annat än att gilla ett sådant program så in i helvete. 

 

 

Massor med jobb har jag denna veckan. Jag jobbar 6 dagar av 7, men Jag börjar eller slutar passen på ganska bra tider. Jag börjar ju köra på det nya schemat och känslan jag har är att detta schemat är lite bättre än det jag under året har haft och avslutade i fredags. 

 

 Jag ska gå mina promenadrundor även denna veckan. Jag ska inte misslyckas med 80 000. steg. Förra veckan klarade jag det ganska exakt. Denna veckan jobbar jag ju mer, men jag bör klara det ändå med tanke på att arbetsdagarna inte är så överdrivet långa. Jag har normala dagar och dessutom har jag ju haft tuffare veckor än denna och då har jag ju klarat mina mål med antal steg i alla fall. Jag slutar inte kämpa med dom liksom. 

Egentligen hade jag tänkt att publicera ett annat inlägg ikväll. För några dagar sedan hade jag skrivit klart det, men innehållet var av sådant att jag blev osäker på om jag ville publicera. När jag blir det minsta lilla osäker på om jag ska publicera nånting på min blogg, då väljer jag alltid att inte göra det. Jag tycker att det är en bra princip att ha och jag har hållit den i många år. Detta är nog en förklaring till varför jag så sällan ångrar något som jag har publicerat på min blogg. Jag är alltid helt säker på att det jag skapar är sånt som jag vill släppa.  Är jag helt säker på vad jag vill publicera, då tror jag att jag kan stå för många av mina inlägg på sikt. Jag kanske inte alltid tycker likadant i dag som jag tycket för tex några år sedan. Jag kanske idag inte skulle vilja publicera vissa typer av inlägg som jag tidigare har gjort, men jag kan lätt stå för allting idag. Jag ändrar mig kanske och tycker annorlunda, men då har jag inga problem med att säga. Jag tycket så då, men idag tycker jag något annat. 

 

Jag har haft en lugn helg. Ärligt talat har jag varit väldigt trött. Övertrött skulle jag nog säga. Jag har bara gjort det nödvändigaste och sen har jag inte orkat så mycket mer. Jag tycker annars att jag har haft en bra arbetsvecka med bara 3 dagar av jobb, men dom har ju varit ganska långa. När man 3 dagar på raken får kliva upp klockan 06:00 och sen inte vara färdig jobbad förrän efter 19:00 på kvällen, då kanske det inte konstigt om man känner sig lite övertrött under kommande lediga dagarna. Även om jag gillar dom pass jag hade så är det nog svårt att inte känna sig trött och sliten efter sådana dagar.

 

Jag ville få gjort mer i helgen. Man tänker hela tiden att man ska ta tag i saker, men jag landade alltid i att kändes viktigt just nu, då brydde jag mig inte alls. Övertröttheten tog över. Jag kan ju fortfarande få gjort lite saker ikväll, men imorgon börjar ju en tuff arbetsvecka igen, så jag gör nog bäst i att redan nu bara varva ta det lugnt ikväll också. Samtidigt är jag sugen på att pilla mycket med min blogg ikväll. Just nu känner jag ju bara hur allt annat omkring mig bara försvinner och jag vet ju då att jag har väldigt lätt för att just blogga. Man ska alltid passa på när man känner att man har "flow". Då blir oftast blogginlägget väldigt bra. Jag har dessutom ganska många inlägg som jag tänker att jag vill få publicerat innan detta året är slut. Detta vill jag klara och jag har liksom satt en sådan deadline på massor av framtida inlägg. Det gör ju att man blir mer kreativ med bloggen och behöver jag ju stundtals vara om jag ska kunna blogga på ett det sättet som jag helst vill. 

 

Nästa vecka drar Musikhjälpen igång igen. Skönt med nånting i år som för en gång skull inte är inställt. Vad ska jag göra för Musikhjälpen denna gången? Ärligt talat så vet jag inte. Om jag drar ett snitt på hur mycket jag har bidragit med till Musikhjälpen sen 2015 så landar det väl på en summa omkring 18 000 kr per år. 

 

I år vet jag inte alls om jag kommer att skänka så mycket. Eller om jag ens kommer att skänka några tusenlappar överhuvudtaget. Jag är faktiskt inte så taggad på det som jag tidigare  har varit, men jag gillar ju programmet och jag kommer att följa det. Mest på radion för jag jobbar så sjukt mycket nästa vecka. Jag kommer också att ha en stor summa pengar som jag skulle kunna bidra med. Man kanske trots allt känner för att på något sätt vill vara med och bidra med en ansenlig summa pengar när väl programmet är igång. Gör jag det så kommer det ändå inte att sabba något annat för mig. Det finns utrymme, men jag vet inte alls vad jag vill. Men det är ändå skönt att jag har precis lika mycket pengar att bolla med som jag har haft tidigare år, då jag ibland har skänkt ganska mycket. 

 

Problemet är att jag tyckte redan förra året att Musikhjälpen mer hade gått ifrån det där med fett coola auktioner som jag tycker har varit bra innan 2019.  Är det något som har varit min grej genom åren så är det ju att jag har budat på auktioner och sen har jag lyckats ta 1-4 auktioner varje år, sedan jag började följa programmet på allvar 2015. Det känns som Musikhjälpen mer har gått över till att lotta och tävla ut saker som man kan göra eller få. Typ: Är man med och bidrar med 50 spänn i en bössa så är man med i en utlottning om nånting. Jag tänker liksom inte bidra med att spela med mina pengar. Jag vill mer vara med på det sättet där det gäller att vara beredd att betala mest för att få nånting. Nu kommer det ju säkert att finnas fett coola auktioner också. Jag har redan koll på en, men jag är inte helt säker nu om jag kommer att bry mig fullt ut och försöka ta hem den. Sen får man väl se. Jag kanske upplever att årets >Musikhjälpen ändå har bättre auktioner och mer av dom än vad man tex hade 2019. Bara för att jag tyckte att det hade blivit sämre förra året så är det ju inte alls säkert att jag känner så under nästa vecka. Men som sagt:  Jag tycker inte det där med auktionerna förra året  var lika bra som åren 2015 - 2018. Under 2019 tyckte jag mig se att man hade gått ifrån det där med auktioner som var Musikhjälpens officiella och mer riktat in sig på digitala bössor. Det var min känsla av det och fortsätter det så i år också, då är jag inte säker på att jag vill vara med och bidra som förr, men nånting kommer säkert jag också att göra för årets Musikhjälpen. Det går ju ändå inte att komma ifrån att pengarna som man bidrar med går till en bra sak. Möjligheterna för mig att bidra i år är minst lika bra som dom har varit andra år. Så jag kan om jag vill, men jag vet inte om jag vill som förut. Jag ska vara helt säker på att jag vill bidra på något sätt. Jag gör det inte bara för att jag har gjort det tidigare. Det är något jag verkligen ska vilja göra, och så ska det alltid vara.  

 

Jag har en ganska bra vecka om jag ser till jobb och ledighet, men jag känner att jag skulle behöva mer ledigt för återhämtning. Jag har börjat bli jäkligt seg och längtar man till att bli ledig mer så känns det ju som det ju som tiden går långsammare än vad den faktiskt gör.  Vecka 52 börjar jag en period med ganska mycket mer ledighet och mindre jobbande. Sen är det så i ca 3 veckor framåt. Det ska bli skönt. Denna veckan är ju ganska bra också. Jag har ju varit ledig måndag och igår.  Dessutom är jag ju ledig till helgen, men jag har 3 megalånga dagar av arbete också. Över 10 timmar arbetstid, onsdag - fredag.  

 

Annars går dagarna och jag mår väl ganska bra. Jag känner även denna veckan att jag kommer att klara av mitt mål med 80 000 steg på en och samma vecka. Jag kommer inte att gå några promenadrundor förrän till helgen och jag vet att det räcker för att klara målet. 

 

Igår fick jag reda på att en klubbkamrat från tiden då jag spelade pingis i Trollhättan hade dött. Det gjorde att tankarna började snurra i huvudet. Jag vet aldrig vad jag ska tänka när jag får sådana besked. Jag känner mig mest tom och sen fattar man att man bara får acceptera det som har hänt. Man kanske också får tankar om att livet är kort och att det gäller att leva nu och passa på att göra saker nu, och inte vänta till sen. Sen kanske inte finns, även om man inte kan veta något om det. Nuet är ju det enda man vet någonting om. Det är något som stundtals blir väldigt tydligt. Speciellt när man får reda på att någon har dött som man en gång kände eller känner. 

 

Mycket annat känns tråkigt. Pandemin och COVID-19. Jag är så trött på att höra och läsa om det varje dag. Jag försöker undvika, men på något sätt blir man ju påmind om det, vare sig man vill eller inte. När vaccinet finns att få så kommer jag i alla fall att vaccinera mig, om nu inte läkaren skulle säga något annat till mig. Är det egentligen någon som vet vad man ska göra för att lösa denna kris. Kan man säga att någon har rätt eller fel när det handlar om coronaviruset. En sak är säker för mig i alla fall. Det är jäkligt frustrerande att behöva begränsa sitt liv och inte få göra verklighet av dom planer jag hade för detta året. 

 

Jag har medvetet släppt tankar och grejandet av den vision jag har. Jag har ju klart för mig vad jag ska göra under nästa år och jag anser att allt jag kan och som är värt att göra i år, har jag fått gjort. Egentligen känns det inte som jag har kommit ett enda steg närmare min högsta dröm och vision.  Får jag någon tanke nu så handlar den mest om att jag ska försöka ta en genväg  och på så sätt komma ett stort steg närmare min vision. Samtidigt vet jag ju att det inte finns några genvägar. Hur jag än vänder och vrider på det så är det hårt arbete och mycket tålamod som gäller den närmaste framtiden. 

 

Snapchat: dannebloggen 👻💛

 

Kollade in årets gran i centrum av Vänersborg. 🌲 

 

 

 

 

 

 Under kvällen har jag grejat mycket med min blogg. Bästa tiden att blogga på tycker jag är just på kvällstid. Bloggandet blir ett naturligt sätt att stanna upp och fundera ordentligt på hur saker och ting är, och hur man vill att det ska bli i framtiden. 

 

Skönt att börja denna veckan med två lediga dagar.  Jag jobbar bara tre dagar denna veckan och det samma pass varje dag och jag gillar att köra just detta passet. Detta är förövrigt den sista veckan av körning på mitt nuvarande schema. Nästa vecka börjar det nya. Skönt att man får avsluta det gamla schemat på ett ganska "gött" sätt. 

Annars har jag tänkt att försöka starta ganska bra denna veckan med två långa promenadrundor. Jag är ju ledig idag och imorgon. Sen jobbar jag ju mycket mellan onsdag och fredag,  så under arbetsdagarna går jag inga rundor, men när jag är ledig till helgen så fixar jag ju säkert dom där 80 000 stegen ändå. Målet är ju fortfarande 80 000 steg på en och samma vecka.  Det ska inte vara några problem när man totalt har 4 helt lediga dagar denna veckan. Det skulle ju bara va dåligt av mig om jag inte fixar det nu när jag dessutom är så jävla bra igång med jagandet av alla steg. Förra veckan gjorde jag ju 100 000 steg och var mindre ledig. Logiskt sett borde det ju då vara lätt att gå 20 000 steg mindre denna veckan när jag är mer ledig. 

Bilder: VÄNERSNÄS 

 Denna veckan är över och inget annat än glad för det. Större delen av veckan har jag ändå haft ganska bra arbetspass, men helgjobb är ju aldrig roliga. Dom känns alltid sega och långa även om jag har haft ganska normala arbetsdagar under helgen. 

 

I början av veckan hade jag bra arbetsdagar för jag slutade ganska tidigt och detta gjorde att jag bestämde mig för att köra ganska hårt med promenadrundorna. Under de 3 första dagarna så gick jag det där varvet som är på ca 12 km. Detta varvet vet jag inte hur många gånger jag genom åren har gått, men det måste ju vara över 1000 gånger i alla fall. Egentligen har jag ingen aning. Kanske är det under 1000 eller så är det mycket mer, men oavsett så handlar det om många gånger. Så mycket att jag har tappat räkningen. 

 

 

Idag är det 12 år sedan jag startade denna bloggen och jag trodde inte den 4:e december 2008 att jag skulle hålla denna bloggen levande till minst 2020. Jag började egentligen mycket tidigare att blogga. Jag hade då startat en blogg sen lagt ner den efter ett fåtal inlägg och så höll jag på ett tag innan jag lyckades hålla fast vid just denna bloggen. 

 

Jag  bestämde mig på nyårsafton 2007 att jag skulle ge bloggandet en chans. Jag tänkte då att jag i alla fall skulle blogga under hela 2008 och sen får jag se om jag fortsätter eller inte. Bloggar man i ett helt år, oavsett om man gillar det eller inte så har man ju i alla fall gett det en chans. Det var så jag tänkte då. Jag lyckades sen inte att blogga ett helt år. Jag tror att jag höll i det till oktober 2008 sen avslutade jag även den bloggen. Det som gjorde att jag då slutade tror jag berodde på att jag under större delen av 2008 hade mått riktigt jäkla dåligt och jag hade dessutom gjort saker som jag kände var mitt fel. Jag insåg att jag får skylla mig själv och detta mådde jag väl extra dåligt av. Jag skrev ganska mycket om hur jag mådde och dessutom gjorde väl säkert mitt dåliga mående att jag publicerade rätt många inlägg där jag på något sätt gjorde mig själv till ett offer. Jag hatade liksom de mesta och det var inte ovanligt att jag publicerade inlägg i stundens hetta. Jag skrev när jag var som mest arg. Som jag kan tänka idag så hade det naturligtvis varit bättre att fundera mer på vad som får mig att må bra och sen blogga om allt de istället. Men jag var nog ganska vilsen då och visste inte alls vad som var det bästa sättet att blogga på. Det har jag ju fått lära mig och det känns idag som om det nästan har tagit 12 år för mig att hitta det sätt som jag alltid har velat blogga på.

 

Allt detta med dåligt mående, kombinerat med flera publiceringar med inlägg om vad jag verkligen hatade...gjorde nog att jag bara mådde sämre av att blogga. Jag kände detta och slutade  efter ca 10 månader av regelbundet bloggande under 2008. Tanken var ju att försöka hålla ut i 12 månader, men det gick inte. En positiv sak  från "2008-bloggen" det var att jag tjänade bra med pengar det året och det minns jag att jag skrev många gånger om just det för att trösta mig själv. Jag skrev typ: Jag mår skitdåligt, det skakar i hela kroppen och jag får skylla mig själv när jag har varit så klantig, men det är ju skönt att det går så sjukt jäkla bra med pengar i alla fall. 

 

Det var så att jag mådde lite bättre av att ekonomin kändes stabil och nästan för bra för att jag riktigt skulle tro att det var sant. Det hjälpte mig nog hitta  lusten till att börja blogga igen. I december 2008 (2 månader efter att jag hade slutat blogga) så tänkte jag att jag börjar igen. Jag lär mig av alla misstag som jag gjort med mitt tidigare bloggande. Jag börjar om och bloggar istället på ett sätt med mer inlägg av de positiva i mitt liv. Dessutom blev jag mer noga med att faktiskt skriva och publicera inlägg som jag känner att jag kan stå för på lång sikt. Jag kanske idag inte har samma åsikter som jag hade i början av mitt bloggande. Jag kanske idag heller inte skulle publicera vissa typer av inlägg som ändå kändes helt rätt att publicera förr. Men jag kan idag lätt stå för att vad jag tyckte och tänkte sen tidigare. Detta är något som känns väldigt bra med bloggen. Jag ångrar liksom inte så mycket. Jag mår inte dåligt över vad jag genom åren har publicerat.  Jag har gjort mycket annat i livet som jag säkert ångrar om jag skulle tänka efter, men inget som har med bloggen att göra. Det är väldigt skönt att jag känner så. Jag har mått bra av att blogga, och det är nog därför detta lever vidare.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag kan inte tänka mig att jag är den enda personen som ibland, eller ofta  kan känna att man tycker att det känns tufft att greja med allt man har att göra på dagarna. Bara att få ihop sitt "livspussel" med jobb och fritid och hitta livskvalitet i det kan ju vara svårt nog. Det viktiga är ju att man mår bra och det känner jag att jag allt som oftast gör. Mitt liv är inte perfekt, men jag kämpar ju med att nå en vision. Når jag den och känner att jag befinner mig i det tillståndet som jag i större delen av mitt liv har drömt om, då kommer jag nog så nära det perfekta livet som jag kan uppnå, utifrån mina förutsättningar.  Det är så jag tänker och tror. Jag vet inte om jag har rätt, men det visar sig väl. 

 

 

Livskvalitet för mig är nog att jag känner att jag mår bra, samtidigt som jag gör mycket av sånt som jag tycker är roligt att göra. Svårare än så är det inte, men i vissa perioder kan jag känna att jag typ: Bara grejar med mina vardagliga saker och jobbar mycket. Känslan att man bara skulle vilja göra något annat kommer väldigt lätt när jag är inne i dessa perioder där man nästan inte hinner med något annat än att göra sånt som man kanske känner att man måste göra för att man ska kunna försörja sig på ett bra sätt. Är det så man vill ha det i livet?

 

Jag går ju mina promenader och det gör jag ju ofta. För mig känns det ändå som ett bra sätt att hitta livskvalitet. Dessutom skapar jag tid för att tänka på hur jag vill ha det för att få mer av livskvalitet. 

 

Hur vill jag har det i livet? Ofta hör man vad andra människor säger och hur dom har det i sina liv. Vissa berättar om sina relationer. Många gånger kan jag själv tänka att: Så skulle jag inte vilja ha det som vissa andra berättar att dom har det i sina liv. Jag kan tänka mig att många lever i en relation som på många sätt kan vara destruktiv. Samtidigt känner man kanske att man inte vill lämna relationen för då ser man kanske framför sig att man tex måste flytta till ett betydligt mindre boende och det kanske blir jobbigt att hantera en separation för att man kanske har barn  osv.. Det kanske för många människor är lättare att bara vara kvar i en relation, även om man kanske känner att man helst skulle vilja lämna den. Sen är min uppfattning ändå att många lämnar varandra och jag tror att det är något man får vänja sig vid i framtiden att fler och fler gör. Jag vet egentligen inte varför jag tycker mig se detta, det är bara en känsla jag har. 

 

Jag har nog i många år tänkt att jag kommer aldrig att låta mitt liv stå och falla med en annan människa. Ska jag leva ihop med någon överhuvudtaget i framtiden så ska väl vi båda sträva efter att leva ett liv som vi vill ha det, utan att ha tankar på hur andra har det. Jag tycker ju också att man ska fundera på hur man själv vill ha det och jag är nog beredd att göra tvärtemot vad många andra gör, om  jag tror att resultatet av det ger mig ett liv som jag vill ha. Jag vill ju ha ett liv där jag känner att ingen i min närhet plockar bort livskvalitet. 

 

Jag kämpar nu med att nå min vision och jag är själv i detta. Kanske klarar jag av det. Kanske känner jag någon gång i framtiden att jag har nått det där tillståndet som jag typ alltid har drömt om. Jag är ganska säker på att sättet jag grejar på nu när det gäller detta, är tvärtemot vad många andra skulle göra. Men skulle jag göra som många andra gör, då skulle jag förmodligen leva ett liv som jag inte vill ha. Att jag mår bra, lever som jag vill och känner att mitt liv innehåller ett stort mått av livskvalitet....det så jag vill ha det i livet. Mycket känns väldigt tufft ibland, men jag kan ofta tänka att jag har det ganska bra. Bara att jag kan se en lösning på hur jag ska kunna nå min vision bekräftar bara att jag inte ska vara missnöjd med hur jag har det i livet just nu. Jag tror aldrig att jag hade klarat av att ens drömma om min vision om jag tex hade haft ett liv med: Villa, fru, barn och bil. Pengar hade bara kommit in och gått ut lika fort igen ...och det är verkligen inget liv som jag någonsin har drömt om att ha. Det finns något annat vid vägens slut som jag vill komma åt. 

 

Ny vecka och denna månadens sista dag. Jobb har jag en hel del av denna veckan. Helgen också. Man får fortsätta att jobba. Nästa vecka blir betydligt "softare". Det ska bli skönt eftersom varje vecka i november har varit jäkligt seg att ta sig igenom. Det har nästan alltid varit något som har känts jobbigt varje arbetsdag. Kanske är det jag som har tänkt för negativt kring arbetet och därför har det känts tuffare än vad det borde ha blivit. Eller så har det bara blivit så, utan att man egentligen hade kunnat förhindra det. 

 

Annars kämpar jag på med mina promenader. Jag klarar hela tiden av målet på 80 000 steg. Det kanske snart är dags att öka målsättningen. Förra veckan hade jag ju två vilodagar från promenadrundor och ändå fixade jag 80 000 steg ganska lätt.

  

Imorgon är det 1:a december och årets sista månad. Jag har valt att inte packa upp några julsaker i år. Orkar inte bry mig. Jag roar mid med att titta på alla andra julpynt. Det kan vara skönt att bara vara hemma och stundtals inte bli på mind om julen. Det blir tillräckligt ändå. Tar jag upp mitt julpynt nu så kommer jag ju ändå att plocka ner det innan detta året är slut. Där är vi ju snart, så varför ska jag bry mig? Jag känner bara inte för det i år och då går jag på min magkänsla. Jul får man tillräckligt av ändå. 

 

 

Jag har fått väldigt mycket gjort denna veckan. Det känns som det var ett tag sedan  som jag var så jäkla effektiv som jag tycker att jag har varit denna veckan. Jag har jobbat ganska tufft, tjänat extra pengar, gått bra promenadrundor och tagit tag i massor av vardagliga saker. Man glömmer lätt att ta den där välbehövliga vilan. 

 

Jag har känt stundtals att det har slagit tillbaka lite på mig själv. Kroppen säger liksom ifrån när jag kör skiten ur mig. Kanske inte just den dagen jag gör det, men jag har flera gånger denna veckan känt att när jag har kört hårt ena dagen så känner jag av det nästkommande dag. Då känner jag mig lite psykiskt illamående och jag tänker att jag ska tagga ner lite. Sen har jag ändå svårt att göra det, trots att kroppen "varnar" mig lite för att det börjar bli för mycket av grejande och för lite vila. I helgen har jag ändå vilat ganska mycket och mår bra nu. Men jag kommer till en punkt ibland som känns ganska obehaglig för mig, då jag ibland har en tendens att vilja få gjort för många saker på kort tid. Många grejer kan ju vänta till sen och jag måste väl lära mig att tycka att det är ok att dela upp saker och ting på kanske tex flera dagar istället för en. Mycket kan faktiskt vänta. Så jävla viktigt är det inte. Jag har väldigt få saker i livet som får mig att hamna i en sämre situation om jag inte tar tag i det direkt, när kan eller kommer på att jag vill få något gjort. Jag har bara svårt att koppla av när jag vet att något jag vill få gjort, kan fixas om jag bara ger fan i vilan. Men hälsan och att jag mår bra är ju viktigare och känner jag att jag mår psykisk dåligt och det kanske beror på att jag tar tag i för många saker på kort tid....då måste jag fan tagga ner. Annars är jag ju bara dum som plågar min kropp på det sättet. 

 

 

 

Nu är denna arbetsveckan över och det är jag glad för. Det känns som jag alltid säger så när jag blir ledig så jag får väl jobba på en mer positiv inställning till jobbet. Fast det är nog så att jag mest längtar till att få börja på det nya schemat. Jag har fått för mig att det är bättre än detta jag kör på nu. Egentligen längtar jag till vecka 50 för då börjar min bästa arbetsvecka på över en månad. Sen börjar väl det nya schemat efter det. Jag tror det var så i alla fall. 

 

Det snurrar lite i mitt huvud nu. Jag har svårt att bestämma mig och veta vad jag ska göra när det gäller massor med saker framöver. Jag har saker på jobbet som jag skulle vilja bli bättre på. Det saker jag nog för öva på. Det kommer liksom inte av sig själv bara för att jag vill det. 

 

Jag funderar också mycket på hur jag ska göra när det gäller sk investeringar i min framtid och vision. Jag har gjort massor i år och nu är jag in ett läge där jag kanske borde stanna upp och fundera lite på hur jag sak fortsätta. Jag vet hur mycket pengar jag spara ihop under nästa år. Jag kommer att göra vad jag kan för att jag i december nästa år ska nå den summan pengar som jag då vill få ihop. Det kommer att vara viktigt för mig, men det är just nu som jag inte alls vet vad jag vill göra. 

 

Jag tänker att jag ska ta en paus från att kämpandet med att komma närmare min vision. Dom pengar jag har nu och som jag inte vet om jag ska investera vidare, dom kanske jag skänker till Musikhjälpen istället. Musikhjälpen börjar vecka 51, men ska jag fortsätta med att tjäna pengar istället för att tex skänka dom till välgörenhet så behöver jag bestämma mig innan vecka 50. Alternativet kan ju vara att man bara sparar dom också. Jag ju välja att varken bry mig om årets Musikhjälpen eller att försöka tjäna mer pengar på dom pengarna jag redan har. Jag kan ju också skänka en del, men inte allt. Jag kan spara eller investera det jag har kvar...och så håller jag på och tänker, men jag kan inte bestämma mig för vad jag vill. 

 

Problemet är väl också att nu tänker jag att jag kanske ska strunta i att skänka pengar till Musikhjälpen. Sen när Musikhjälpen är igång så kanske man tänker annorlunda. Jag gillar ju programmet så jag kommer ju att följa det. Däremot märkte jag redan förra året att Musikhjälpen mer hade gått ifrån det där med att man kan buda på auktioner. Man hade mer övergått till att ha utlottningar och tävlingar om saker som man tidigare i större utsträckning hade varit auktioner som man kunde buda på. Jag har ingen lust att vara med om man mer ska lotta ut saker. Det kan vara typ att man lägger 50 spänn i en digital bössa och sen är man då med i en utlottning där kanske har chansen att få träffa någon kändis eller få göra nåt som man kanske har drömt om att få göra. Övergår det mer till att vara ett lotteri då har jag ingen lust att bidra. Jag tänker inte spela med mina pengar. Jag vill ju hellre buda och sen är det ju den som är beredd att skänka mest som får göra det som budas på. Det en grej som jag har gillat med Musikhjälpen och det finns säkert kvar en hel del av sånt i år och framöver också. Men inte lika mycket av så coola grejer som fanns när jag för 3-4 år sen började skänka pengar till Musikhjälpen. 

 

Sen har vi ju detta med pandemin och coronaviruset. Det är ju ganska klart just nu att man inte ska träffa så mycket personer, och framförallt inte nya människor. Dessutom ska man ju passa sig för att resa någonstans och eftersom dom flesta "Musikhjälpen-grejer" som jag har gjort genom åren har utgått ifrån Stockholm så är kanske den tyoen av upplevelser inget som man ska göra inom den närmaste  framtiden i alla fall. Jag vill ändå vara noga med att ta det försiktigt i dessa pandemitider. Det är inte värt att bara strunta i att vi är mitt uppe i en pandemi och tänka att  jag tex ska träffa en person som man kanske ser upp till, plus  genomföra en resa till något ställe som Stockholm eller likande. Det skulle aldrig kännas bra för mig att göra så när läget är som det är med detta coronavirus. Det lär ju fortsätta nästa år också. Det verkar ju inte bättre. 

 

Samtidigt kan jag tänka att finns det något jag verkligen vill ha och man känner att det känns moraliskt ok att buda hem något under årets MH- vecka, då vill jag ju inte vara utan pengar. Väljer jag att investera på det sättet som jag tänker att jag kan göra i början av december, då kommer jag inte att tjäna på det förrän i slutet av januari 2021. Eftersom MH-20 går av stapeln veckan innan jul så kommer ju en sk investering av dom pengar jag nu har att inte finnas vecka 51, men jag har dom ju om jag bara sparar dom tills dess. 

 

Det bästa är kanske att bara göra såhär. Jag sparar pengarna nu. Följer Musikhjälpen under vecka 51 och ser vad jag gör då. Kanske väljer jag att inte skänka pengar eller så gör jag det, men det får jag se under MH-veckan. Gör jag inte det så har jag ju sparat dom pengarna och det är ju inget fel med det. Men jag har svårt att bestämma mig. För jag kan se en möjlighet nu att fixa nästa år ekonomiska mål på mindre än 4 månader, om jag väljer att bara köra "max" ed att närma mig min vision och inte bry mig om att göra något annat för pengar som jag nu har. Så jag har lite att fundera över dom närmaste dagarna. Det är inte lätt när det är svårt. Men jag mår i alla fall bra.