Alexandra Nilsson - Kläder...

År 2020 började väldigt bra för min del. Jag fick ju återigen träffa coola Alexandra Nilsson. Jag hade i december 2019 budat hem en auktion till förmån för Musikhjälpen och givaren av denna auktion var just Alexandra Nilsson.  

Det var trevligt att få träffa Alexandra igen. Det var en halv dag i Södertälje där framförallt fick kläder till ett värde av ca 19 000 kr. 
 
(null) 
 
 
 
  
(null)

 
 
 
 










Nyårsafton.

2020 gör sin sista dag. Jag ska ägna nyårsafton åt att i olika blogginlägg titta tillbaka på hur året har varit. Nya publiceringar kommer att läggas upp mellan  klockan 08:00 och 16:00 idag. Sen är mitt bloggår 2020 slut. 
 
Nu har ju inte 2020 blivit riktigt som jag hade tänkt mig. Har det blivit det för någon? Jag hade ju tänkt att resa mer och bara göra mer saker på fritiden än vad jag brukar göra, men i mitten på mars fick man ju tänka om. Coronaviruset slog till och sen drabbades väl mer eller mindre alla av det på ett eller annat sätt. 
 Jag började året bra med en Musikhjälpengrej januari och sen hade jag en galen utekväll i februari. Sen satt jag och planerade lite utlandsresor och jag började även att titta på lite olika resmål runt om i Sverige. Men coronaviruset kom i mitten på mars och då var det ju bara att lägga ner planerna allt sånt och jag bestämde mig ganska snabbt för att inte göra någon utlandsresa förrän det känns mer ok att åka igen.  Jag har  även varit  försiktig med att resa inom Sverige. Det blev inget Stockholm i år. Där brukar jag annars göra ett besök minst en gång om året, men inte ens det kändes. Jag har stannat hemma mer än vad jag hade tänkt mig och jag tror jag kan säga att allt berodde på: Pandemin, coronaviruset, restriktioner och tillfälliga regler och lagar.
 
 Pandemin kanske egentligen inte har drabbad mig personligen. Jag har ju jobbat på och hemma har jag ju grejat med mina vardagliga saker. Den fick mig ändå att stanna upp och tänka mer än vad jag kanske annars brukar göra. Hur vill jag ha det i framtiden? Jag funderade på hur jag ska göra för att en dag få det exakt så som jag nog har drömt om i hela mitt liv. Jag bestämde mig i år för att jag skulle göra ett ordentligt försök att faktiskt nå den vision som jag har haft sen jag var liten. Dessa tankar växte nog sig starkare för pga pandemin. 

 Jag kommer inte att i detalj berätta vad min vision  handlar om. Detta är något jag bara kör på med och sen när jag klarar det så lär folk som är intresserade av vad jag gör i mitt liv få veta det ändå. Klarar jag det inte så kommer jag ändå att ha det väldigt bra på ett eller annat sätt pga att jag i alla fall har försökt. Allt som jag väljer att göra och som tar mig närmare min vision, gör bara att jag i slutändan får det bättre och bättre, även om jag inte lyckas fullt ut. Detta är inte en grej som jag antingen kan lyckas med eller misslyckas med. Det är liksom inte så. Jag lyckas med det så länge jag aktivt jobbar med att försöka förverkliga min högsta dröm. Om jag sen kommer på att jag inte vill fortsätta kämpa  och jag inte når mitt mål fullt ut, så kommer det ju att göra att jag kan förverkliga en eller flera andra drömmar istället. Det är ju inte dåligt det heller. 
 
Man får väl hoppas att världen får ordning på detta med coronaviruset under 2021. Egentligen finns det ju inget bra med detta och jag är väldigt trött på allt som har med pandemi och coronavirus att göra.  Jag vill att det ska bli som det var innan vi ens visste att det fanns något som kallades coronavirus. 

Man får väl verkligen hoppas att vi snart får ett bättre 2021. Nu har man ju i alla fall börjat vaccinera mot COVID-19. Det känns ju i alla fall som att det då går och rätt håll. 
 









Juli - December...Danne 2020

(null)
(null)
 
 
(null)         
(null)         
(null)         
(null)         
(null)         
(null)
(null)
 
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
 
(null)
 
(null)
(null)
 
(null)
(null)
(null)
(null)
                                                                           (null)
(null)                                                                         
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
Image may contain: 1 person, close-up
 
(null)
 
 
 
 
 




Tankar om 2020 & 2021.

För ganska exakt ett år sedan så tänkte på att år 2020 minsann skulle bli det året då jag i alla fall lägger dom senaste 10 åren bakom mig och istället bara blickar framåt mot nya mål och upplevelser. År 2020 skulle ju bli starten på något nytt och allt jag har lyckats med sen tidigare ska jag bara vara glad för och allt som jag inte har klarat av skulle jag i princip bara skita i. Jag tänkte liksom: Nytt år, nytt tiotal, nu kör vi och jag hade också ett nyårslöfte som gick ut på att jag minst en gång i månaden skulle göra nånting som för mig skulle vara utöver det vanliga. Jag satte upp planer för vad jag skulle göra. Jag hade resor och andra coola saker på gång. Jag ville göra allt för att inte 2020 skulle bli ett år där jag fastnar i den vanliga vardagen allt för mycket. Jag kände av att 2019 hade varit ett sånt år där jag i längre perioder bara hade gått runt i min vardag och liksom inte gjort något med alla tankar jag hade om roliga saker som jag ville göra. Meningen var att det skulle bli ändring på detta i år, men sen gick det ju 2,5 månad in på 2020 och då kom coronaviruset och förstörde en hel del av allt som jag hade på gång. 
 
(null)
Året började ju annars bra för min del. Jag fick ju träffa Alexandra Nilsson igen. Jag fick kläder till ett värde av ca 20 000 kr och eftersom jag hade skänkt 9000 kr till Musikhjälpen och betalat ca 4000 kr för resa och hotellboendet så kan man ju säga att jag handlade kläder på rea eftersom värdet på vad jag fick var mer än vad allt kostade mig. 
  (null)

 Allt kändes bra och tjänade mer pengar än jag normalt brukar göra. I februari hade jag en galen utekväll som kostade mig sjukt mycket pengar,. Något som jag har haft många gånger förut. Inget konstigt med det liksom. Men jag räknade ändå den utekvällen till att jag gjorde något som för mig är lite utöver det vanliga. Bränner man över 10 000 kr på en kväll så är jag inte helt säker på att jag vill att det ska vara något som känns som en helt vanliga sak att göra. Jag vill ha fötterna på jorden även om jag hade tänkt att detta året skulle bli något extra och också kosta som f*n.
 
 I mars satt jag sen och kollade på lite olika resor. Jag funderade på i alla fall på att åka till Prag igen. Där var jag ju 2018 och jag trivdes bra då. Jag funderade också på Köpenhamn och Helsingfors. Jag var lite osäker, men jag tänkte att det kan vara mysigt att kolla in norden lite mer än vad jag tidigare har gjort. Jag hade även lite planer på att påbörja någon form av resa i Sverige och jag hade  tänkt ut lite platser att åka till och jag hade också kollar upp vad jag kunde göra där. Det kunde vara så enkla saker som att jag: Bara åkte till ett skogsområde där i Dalsland för att jag ville promenera, eller så kanske jag kunde besöka ett fik eller en restaurang på något jag aldrig hade varit på. Kanske i någon stad som jag inte brukar vara i.
 
 Det blev inte så mycket med nåt. Coronaviruset kom och i början visste jag ju inte riktigt hur jag skulle förhålla mig till det, men jag fattade ganska snabbt att det där med utlandsresor var bara att glömma tills vidare. Så är det ju fortfarande och jag nu nu till skillnad från förra året inga planer för nånting och jag har egentligen ingenting som jag är uppbokad på som jag har tänkt att göra under 2021. 
 
2020 blev ändå året då jag fick tid att fundera på hur jag ville ha det längre fram och jag jag har ju haft en dröm sen jag var lite om att få det på ett visst sätt. Jag har liksom en vision, ett tillstånd som jag vill vara i och under detta på många sätt trista år av mycket isolering än vad man hade tänkt så växer sig lätt tankar om att göra lite större saker sig starkare. Det blev tillslut så att jag fattade ett beslut mitt i den pågående pandemin om att jag en gång för alla skulle göra ett ärligt försök att förverkliga en barndomsdröm och eftersom jag tänkte på detta redan då så har jag ju i princip funderat på detta hela livet. I år kände jag väl att jag har funderat färdigt. Nu gör jag vad jag kan istället, punkt slut liksom. Det har också känts bra att greja med detta för det har funkat att sträva med, trots allt som har varit med coronaviruset. Just nu och under en ganska lång tid framöver så handlar detta mest om att jag ska få loss pengar och eftersom jag inte har rest eller direkt kunnat göra så mycket av alla roliga saker som jag först hade tänkt, så har jag ju haft mer pengar än vad jag från början trodde att jag skulle ha i år. 
 
 När det kommer till mitt bloggande i år så tog jag ju ett beslut i slutet av januari där jag sa att jag skulle börja blogga på ett lite annat sätt än vad jag tidigare hade gjort. Jag ville skapa färre inlägg, men kanske jobba lite mer djupgående med varje inlägg. Jag ville inte sluta, men det fanns så mycket som jag inte ville blogga om längre så jag tog ett beslut att jag nöjer mig med att publicera något varannan dag istället för flera inlägg varje dag. Dessutom kan jag ju jobba lite mer med varje inlägg och mer tömma mig på alla tankar om något. Här är en video som jag publicerade i samband med att jag började fundera på hur jag skulle fortsätta med bloggen. 
 
 Jag vet inte om det blev exakt så som jag sa att jag skulle göra, men jag är ändå ganska nöjd med hur jag väljer att jobba med bloggen idag. Jag lägger inte lika mycket tid som jag har gjort andra år på att skapa blogginlägg, men jag håller den ändå min blogg levande med regelbundna  publiceringar. Jag mår fortfarande väldigt bra av att blogga. Jag har inga planer på att sluta. Varför ska jag sluta med nånting som jag mår bra av?
 
 En annan sak med detta året som också har känts bra är att jag har mer än tidigare år varit fri från konflikter med andra människor. Man har ju i och för sig hållit sig borta mer från att träffa andra människor än tidigare, men jag tror också att det är så att jag har ju kommit till den punkten i livet där jag känner att jag bara har dom människorna runt omkring mig som jag vill ha nånting med att göra. Tidigare år har jag fått så jäkla mycket skit av vissa personer. Mest har det väl handlat om att jag inte vill ha vissa typer av människor i mitt liv. Man vill ju bara ha folk som ger än bra energi och jag hade en ganska lång period under det förra tiotalet där jag valde att klippa med ganska många människor som jag tidigare på något sätt hade haft med att göra.
 
Jag ska inte skriva mer om allt de, men i år  har jag i alla fall känt att jag har dom människor omkring mig som jag vill ha. Jag gör mer min grej och då blir det bara så att man får rätt människor omkring sig som också känns bra att ha vid sin sida. 
 
 Allt är som det är nu. Pandemin gör sitt och man kan ju välja att mer eller mindre bry sig. Sjuk har jag inte varit under hela detta året. Sen ska man kanske vara försiktig med att säga att man kommer att hålla sig frisk under 2020. Det är ju ändå denna kvällen, och måndag - torsdag kvar av detta året. Det har varit ett sjukt år, men jag har varit frisk. Även om jag inte kände av något av någon form av sjukdom under detta året så känns det ändå som coronaviruset drabbade mig på ett sätt som jag inte ville att det skulle göra. Jag hade ju så mycket planer och 2020 skulle ju verkligen bli en nystart på livet och istället fick man en känsla av att allt bara stannade upp. 
 
Man får väl hoppas att detta med pandemin försvinner till nästa år och att "världen" i alla fall kan börja återgå till hur det var innan mitten på mars i år. Sen tror jag ändå att det kommer att ta lång tid. Personligen tror jag coronaviruset kommer  att få konsekvenser för många människor under ganska lång tid framöver. Även om faran för smittspridning typ skulle förvinna så är det ju inte så att allt bara återgår till hur det var innan, bara över en natt. Det tar ju tid att tex bygga upp något igen som man kanske till viss del har förlorat p.g.a. av detta med COVID-19. Ett företag som har gått i konkurs eller en människa som har förlorat jobbet får ju inte bara allt tillbaka när pandemin är över. Det tar liksom tid att få det bättre igen när detta med coronaviruset har orsakat så mycket skit för väldigt många människor och vi lär nog få leva med det på något sätt under hela nästa år också, oavsett vilka restriktioner som man har att rätt sig efter. 
 
Nu är året snart slut och jag har funnit flera typer av insikter som jag nog i framtiden kommer att ha nytta av att jag har kommit till. På något sätt har jag i år hittat mig själv bättre än tidigare. Jag tror att jag äntligen kommer att klara av att bara vara den personen som jag alltid har velat vara. Nu gör jag ju också bara min grej och jag kommer på så sätt att få ha rätt personer omkring mig som jag vill ha vid min sida. Kanske är jag nu på rätt väg när det kommer till att få det liv som jag alltid har velat ha. Det krävdes bara att jag: Stannade upp, tänkte efter, taggade ner och började vara den personen jag alltid har velat vara. 
 
 
 








Julafton - Juldagen

Julafton:
Det första som jag kommer att tänka på från går är att julafton inte kändes som jul. Kanske berodde det på att jag har valt att inte julpynta mitt hem och då blir jag liksom inte påmind om julen på samma sätt. Dessutom har ju snön inte börjat falla och lägga sig än. Det gör väl kanske också att den där riktiga julkänslan inte infaller sig. Jag tycker annars att jag har känt av att det just har varit jul andra år. 
 
I år är det väl också lite speciellt eftersom många kanske väljer att inte fira jul i några stora sällskap. Coronapandemin har ju inte tagit julledigt. Den finns väl mer än någonsin nu. Som ett jävla spöke. I år har jag inte ens pratat med mina släktingar om hur vi ska, eller ens om vi ska fira jul och hur vi då ska göra på julafton. Bara det känns lite konstigt, även om jag också kan säga att det känns som det var ganska många år sedan som jag firade jul på det mer traditionella viset. Skillnaden i år var att jag inte ens har pratat med någon om hur vi ska göra med julfirandet. 
 
Jag jobbade ju på julafton och det måste ju vara en av dom lugnaste dagarna på året som man kan köra buss på.  Jag var på jobbet klockan: 09:00 -16:00. På julafton är det ju alltid så att man avslutar alltid dagen runt klockan 15:00. En tur som inte börjar innan klockan 15:00 körs aldrig på julafton, utan allt avslutas runt 15:00. Däremot är det så att man avbryter aldrig turen för att klockan blir 15:00. Man kör färdigt, men man börjar aldrig på en ny tur när man har kommit till sista hållplatsen efter klockan 15:00. Så var det för mig igår och därför fick jag inte avsluta min dag förrän klockan 16:00. Men hade jag jobbat en mer normal helgdag då hade ju förmodligen inte slutat förrän klockan 19:00. Så på något sätt kändes det rätt soft ändå. 
 
När jag sen kom hem så kändes det lite tomt och jag fick ingen känsla av att idag är det faktiskt julafton. Jag kollade inte ens på TV. I alla fall inte på det som visades på kanalerna. Jag tror jag softade med en film, fast ärligt talat så har jag redan glömt vad jag egentligen gjorde igår. Det var som vilken dag som helst. Jag fick inte en enda känsla av att idag är det julafton. Jag har väl brytt mig för lite i år, men det var skönt att sluta tidigare på jobbet än vad jag annars skulle ha gjort om det inte hade varit just julafton. 
 
 Juldagen
Idag har jag sovit ganska mycket. Jag har ju sagt till mig själv att jag mer än tidigare ska tagga ner och bara ta det jävligt lugnt i allt jag gör. Då gör jag det liksom. Jag sov väl till 10:00 och sen drog jag på mig kläder och tog bussen till Överby köpcentrum. Jag behövde köpa mig en laddningskabel till min telefon och jag hade tänkt att göra det i här i stan, men när jag gick förbi den butiken som jag hade tänkt handla i så såg det ut som dom hade haft inbrott.  Det fick bli Överby istället. Jag köpte en laddningskabel som var 3 meter lång. Jag tittade på  telefoner och jag funderade på om jag skulle slå till på en ny, men jag kände mig lite för trött för att stå där och pratat med en säljare och sen kanske det inte hade blivit någon affär ändå. Jag sket i det och köpte istället den där laddningskabeln och åkte hem igen. När jag sen var hemma så gjorde jag mig lite mat och sen blev det faktikt sängen igen. Jag sov några timmar till och nu har jag suttit här ett tag och jobbat på några blogginlägg. Mycket ska ju komma upp på nyårafton, om jag får till det som jag har tänkt mig. 
 
Jag är lite sugen på att gå ut ikväll, men vi har ju detta med coronaviruset. Samtidigt finns det ju ställen som ändå är öppna och förmodligen coronasäkarde. Är nånting öppet så är det ju ändå så att man fortfarande väljer själv om man vill gå ut eller inte. Samtidigt så vill jag ju självklart göra vad jag kan för att inte sprida smittan vidare, eller minska risken att bli smittat själv. Det optimala är väl då att bara vara hemma. Det är väl så man bäst tar sitt eget sk samhällsansvar i dessa tider. 
 Image may contain: 1 person, close-up
 
 



Detta kan bli ett jobbigt inlägg.

Dagen före julafton och jag har tänkt mycket idag. Det har nästan blivit jobbigt med alla insikter som jag har kommit till inom loppet av 7-8 timmar. Jag ska försöka skriva ner alla tankar så att jag kanske en gång för alla kan släppa detta komma vidare med mig själv. Mycket kan vara känsligt för mig att ta upp och liksom erkänna, men vi kör. 
 
Många gånger så skriver jag om saker på min blogg som jag tänker att jag vill förändra med mig själv. Det brukar sen inte vara så svårt att faktiskt få till den där förändringen sen. Jag har ju tänkt som fasen och skrivit ner det. Det gör att det ofta bli lättare att få sånt gjort som man har tänkt och berättat om, men denna grej som jag ska blogga om nu har jag bloggat om förut och jag är helt säker på att jag vill få till förändringen, men jag klarar inte av det fullt ut. På nåt sätt känns det bra att bara ha kommit till den insikten för då känns det som att chansen ökar att jag ska klara av att bli den personen och vara den människan som jag vill vara. 
 
Jag har känt ett tag att  jag har grejat på med väldigt mycket saker. Jag vill göra allt riktigt och bra och jag har kanske ibland nästan för höga krav på mig själv. Jag kan känna mig besviken om jag inte kommer så nära det optimala resultatet som jag kan uppnå. Det är sällan något blir 100% perfekt och det har jag insett sen länge och jag kan lätt acceptera det. Men att jag ändå vill komma så nära det "perfekta" som möjligt, gör ändå att jag ställer ganska höga krav på mig själv och någonstans denna strävan i att göra allt väldigt bra så tappar jag mig själv. Jag gillar liksom inte den jag är, eller i alla fall håller på att börja bli. Däremot så vet jag hur jag vill vara och vem jag vill bli. Jag ser det som att jag ändå som positivt, plus insikten om att jag måste släppa lite på kraven jag ställer på mig själv i nästan allt jag gör. 
 
Om jag bara ska gå rakt på sak för en gång skull så kan jag väl bara säga jag har nu fattat att jag är för hård mot mig själv. Jag ställer bara högre och högre krav. Jag sätter upp ett mål som jag vill uppnå och det kan vara tufft. Jag kanske fixar det och då är jag nöjd och det ska jag nog vara också. Inget fel med det liksom. Men sen när man har klarat av något så känner jag ofta att jag  ställer ännu högre krav på mig själv till nästa grej jag vill fixa. Jag kanske ska göra samma sak, fast jag ska på något sätt göra det bättre än förra gången. Jag sätter då direkt mer press på mig själv och fattar inte att detta ofta leder till att jag mår dåligt längre fram. Ärligt talat så kan det vara så illa att jag blir helt slut psykiskt. I det läget tänker jag att jag inte ska ge upp, fast ändå gör jag det. Jag vill kanske inte erkänna att kraven jag hade på mig själv var för hårda, utan ska bara försöka igen. Jag hamnar liksom i en ond cirkel.  
 
Ett annat problem som jag känner kommer när jag väljer att ställa höga krav på mig själv det är att jag ställer väldigt höga krav på andra som jag har med att göra. Där måste jag "släppa" mer. Det har jag fattat sen länge, men jag har inte tänkt på att kraven som jag ställer på mig själv, lätt gör att jag också ställer för höga krav på andra. Så jag har ju egentligen inget annat val än att tagga ner och slappna av mer än vad  ibland gör.  Jag vill inte vara en person som ställer än massa krav på andra och sätter upp för mycket regler för hur dom ska vara för att jag ska bli mer nöjd. Ju mer regler man sätter upp i sitt eget huvud som handlar om hur man tycker att andra ska vara för att man ska acceptera dom, ju mer besviken kommer man ju bara att bli. Det är nog en sanning som man bara får lära sig att acceptera. 
 
Jag måste börja med mig själv. Är jag hård mot mig själv så blir jag det mot andra. Det är ju samma sak om man inte tycker om sig själv. Jag tror nog att det blir svårare att tycka om andra personer då. Det märker man väl också på allt det näthat som finns. Dom som sitter och skriver mycket hat till andra människor mår ju förmodligen inte speciellt bra själva. Näthatarna försöker ju få andra människor att må dåligt och man hatar ju ofta människor som man typ inte känner, utanför dom sociala medier.  En person som ägnar sig åt massor med hat mår säkert inte så bra själv. Jag brukar tänka så när jag får det där hatet på mig. Det gör ju att jag har lättare för att inte ta åt mig och bry mig. Jag gör liksom inget med  den skiten. Jag hatar hat och vill inte ha med det att göra. 
 
Egentligen är detta ganska enkelt. Även om insikten av att jag inte har klarat av att tagga ner svider lite. Jag har ju skrivit om det så många gånger att jag typ: Måste tagga ner, stanna upp och släppa mer saker och gå mer på känsla istället. Många gånger gör jag precis tvärtom och även om jag inte medvetet är hård och ställer krav på andra så blir det så ändå eftersom jag ställer på tok för höga och hårda krav på mig själv. Jag fullt medveten om det, men problemet är ju att jag tidigare inte har förstått att jag inte kan hålla på så. Jag kommer ju att gå sönder inombords och må väldigt dåligt av det om jag inte helt lägger av hela tiden vilja komma så nära det som jag i min värld tycker är det optimala. Jag har tidigare trott att det nog är bra om jag ställer höga krav på mig själv, fast jag blir ju istället så en person som jag inte gillar att vara. 
 
Man väljer vem man vill vara. Jag vill vara en person som ofta kan vara: Maximalt avspänd, i nuet, snäll, mjuk och absolut inte för hård mot mig själv och andra. Ändå har jag kommit till insikt med att jag kanske är på väg att bli raka motsatsen till allt de där. Det skrämmer mig och det enda som känns bra nu är att jag har kommit till den insikten att jag måste ändra på detta och jag måste göra det nu direkt. Det spelar ingen roll om det handlar om. Jag måste tagga ner i allt jag kan komma på att jag grejar med. Många gånger har det varit så att när jag vet att jag vill förändra något med mig själv så räcker det att jag tänker på det och skriver ett blogginlägg. Men jag har ju skrivit många gånger att jag vill  känna mig mer avspänd och vara mer nuet osv. Ändå känner jag att jag ofta spänner mig och jag förbereder för mycket innan jag ska göra saker. Dessutom kan jag tänka för mycket på saker som har varit och känna mig besviken över att att jag inte har lyckats på det sättet som jag innan hade velat. Är jag mer avspänd så tar jag väl mer sakerna när dom kommer. Sen är man i nuet och efteråt så funderar man inte så jäkla mycket på vad man borde gjort annorlunda eller vad som gick fel. Det är ju ändå alltid i nuet som jag har en chans att påverka och gör det bästa man kan. Mitt bästa duger och jag behöver inte vara hård mot mig själv för det. Det räcker att jag bara är den killen som jag verkligen vet att jag vill vara. 
 
Jag hoppas jag fick med allt nu. Jag måste kunna ändra mig. Det räcker inte bara att jag tänker och säger det. Jag måste börja öva på att vara den människan som jag innerst inne vill vara. Jag gillar inte den jag håller på att bli. Jag tänker välja något annat. Något som på sikt får mig att må bra. Jag vet vad det är och jag känner mig säkrare än någonsin på att jag klarar av det denna gången. Det krävs ju bara att jag taggar ner en aning. Det borde ju vara lättare än att klara av dom orimligt höga krav som jag lätt ställer på mig själv och kanske också får negativa konsekvenser för andra. Släpper jag bara lite på vad jag vill uppnå för r resultat i typ allt jag gör så kommer det sin tur leda till att jag minskar stressen och pressen som annars skapas av för höga krav. Jag mår inte bra av sånt. 
 
Jag kan avslutningsvis lägga till den där meningen som nu i några år har upprepat sig inne i mitt huvud. Jaga inte människor. Gör din grej, så kommer du att få rätt människor omkring dig som du känner att du vill ha i din närhet. Jag tror väldigt mycket på det, men det kan störa mig att det har tagit lång tid innan jag har märkt att det visar sig vara sant.  Jag kan tagga ner nu. Jag kommer att må skit snart om jag inte ändrar mig till den personen jag faktiskt vill vara. Jag vill ju inget annat än att må bra. Det är väl vad vi alla vill?
 






Zara Larsson 💚❤️❤️

 
 
(null)
 



Vecka 52

Ny vecka och eftersom det är vecka 52, men julvecka så innebär ju det att det är 53 veckor i år. Från med idag börjar jag i alla fall en arbetsperiod med 3 veckor av mer ledigt än normalt. Rätt skönt ju. Nu har jag ju kört en vecka på det nya schemat och ska jag säga nånting så känns det nya bättre än det förra som jag har kört på under detta året. 
 
Jag är helt säker på att jag sätter mina promenadrundor denna veckan. Jag är ju ledig 4 dagar och dessutom har jag 2 arbetsdagar där jag börjar ganska sent och då kan jag ju lätt hinna med en runda innan jobbet. Denna veckan behöver jag inte fundera på hur jag ska göra för att nå målet på 80 000 steg under en och samma vecka. Det är ju bara att köra, eller gå om man ska säga det bokstavligt talat. 
 
Något julfirande blir det väl inte för min del. Inget i alla fall som man kan kalla för att fira jul. Jag har jobb på julafton, men jag får kvällen och resten av veckan ledigt. Julafton är det ju på torsdag. 
 
 
 
(null)
 



48 Miljoner ❤️💚

Det känns både skönt och lite vemodigt att denna veckan nu är över. Det sköna är att allt jobbande är färdigt för nu, men det vemodig är att Musikhjälpen 💚❤️ är slut för i år. Samtidigt skulle jag nog tröttna på Musikhjälpen om det hade hållit på längre eller oftare. Det är ju bra som det är att man kör en vecka en gång per år. Det är väl därför jag aldrig kan tröttna på det. 
 
Jag skänkte inte så mycket pengar i år. Jag taggade ner lite mot vad jag har gjort tidigare. Jag kände inte att jag ville skänka så mycket som jag annars har gjort sen 2015. Det känns inte fel eller nånting. Jag ville också vara lite försiktig med att tex buda hem en auktion som handlar om någon upplevelse. Tex träffa någon kändis och göra nåt kul med den eller dom personerna. Detta har jag ju gjort några gånger tidigare, men eftersom allt med coronaviruset inte på långa vägar är över så vill jag inte boka upp mig på nånting. Jag har inga planer nånting under den närmaste framtiden och så får det vara tills detta med viruset är över och man kan börja leva livet utan att behöva tänka på alla råd och restriktioner som man matas med varje dag nu. Detta lär väl också fortsätta en bra bit in på nästa år och då tänker i alla fall jag chansa på att tex lägga 30 000 kronor på en auktion och sen se om det jag har budat hem blir av eller. Man vet ju heller inte hur allt ser ut om några månader eller om ett halvår. Restriktionerna och alla regler som finns nu för att man ska minska smittspridningen kanske är ännu hårdare och mer tilltagna än vad dom är nu. Man vet egentligen ingenting och med dessa förutsättningar så håller jag igen med att planera många saker överhuvudtaget. 
 
Dessutom vill jag köra ganska mycket på min vision och högsta dröm och det krävs mycket mer pengar där i framtiden. Det är egentligen bara pengar som gäller ett bra tag till. Allt med den grejen har gått så jäkla bra i år så jag vil bara fortsätta köra på så jag inte tappar fart. 
 
Sen var det inte så att jag inte skänkte nånting överhuvudtaget till årets Musikhjälpen. Jag sålde två böcker på min Tradera och totalt blev de ca 500 spänn. Dessutom skänkte jag lite pengar i något som kallades PINGISBÖSSAN. Det var Svenska bordtennisförbundet som hade valt och engagerat sig i Musikhjälpen och det är ju inte så konstigt att jag lägger pengar i något som har med pingis att göra. Jag bidrog även i andra bössor. Några små summor lite här och där. Jag har varit med och bidragit, men jag valde i år att inte skänka så mycket som jag  tidigare har gjort. Det var ett rätt beslut och det är jag säker på att jag kommer att tycka om: Några dagar, några månader och om ett år också. Det kommer säkert fler Musikhjälpen i framtiden och jag kommer säkert att älska Musikhjälpen då också. Bara för att jag inte har skänkt så mycket pengar i år så finns det ju inget som säger att jag inte kan pumpa in sjukt mycket pengar till Musikhjälpen dom kommande åren. Man kör säkert 2021, 2022, 2023 och minst till 2050. Jag kan inte komma ifrån att jag tycker att Musikhjälpen är sjukt coolt eftersom man kör underhållning och massor med människor samlar in pengar tillsammans för att göra världen lite bättre. I år blev det ju över 48 miljoner kr. Det visar ju vilket häftig "apparat" som Musikhjälpen är. 48 MILJONER !!! OMG!! WOW !!
 
 
 
 
(null)
 
 
 
 
 
 
 
 




Fredag ( 2020 12 18)

Nu kör man på. Jag jobbar tufft sen igår och så är det resten av denna veckan. Nästa vecka börjar jag en period där jag jobbar är lite mer ledig igen. Det sköna är ju att jag kommer ha det så i 3 veckor. Men resten av denna veckan är det mycket äta jobba sova, fram till söndag eftermiddag. Idag slutade jag jobba senare än vad jag brukar göra. Imorgon ska jag börja jobba ganska tidigt. Lördagen är ganska lång och börjar jag lite senare på söndag, men det är ändå så att man startar arbetsdagen ganska tidigt. Detta får man ta ibland. Det är bara att bita ihop och köra. Oavsett vad man tycker om det så behöver man ju jobba liksom. 
 
Promenadrundor har funkat bra denna veckan. Jag har nu i skrivandets stund över 70 000 steg i benen som jag har fixat på 5 dagar. Det gör ju att det princip räcker att för mig att jag går fram och tillbaka till jobbet imorgon och på söndag, sen har jag ju klarat mina 80 000 steg på en samma vecka. Det är målet för mig, och har varit så ett tag nu. 
 
 
Musikhjälpen är ju igång denna veckan och jag  följer det ganska mycket. Jag vet fortfarande inte hur mycket jag ska bidra med. Jag är långt ifrån säker på om jag ska försöka ta någon av dom auktioner som jag har lite koll på. Jag tänker fram och tillbaka. Vi får se. Det är inte så att jag inte har bidragit med nånting redan nu. Det har jag gjort, men tankarna snurrar kring om jag ska skänka typ 10 000 kr eller mer. På 4 år har jag ju skänkt 80 000 kr. Egentligen är det 100 000, men av dom 37 000 kr som jag skänkte 2017 till Musikhjälpen så tog jag tillbaka 20 000 kr eftersom en av dom auktionerna som jag budade hem inte levererades. 
 
När jag idag funderar så försöker jag ju tänka på vad jag faktiskt vill göra, samtidigt som jag försöker dra nytta av tidigare erfarenheter allt som har med Musikhjälpen att göra. Sen är det ändå så att jag gillar programmet och det är inget snack om att det behövs för att världen i alla fall ska bli lite bättre. 
 
Nu är det helg! Nu kör vi!! Jobba och följa Musikhjälpen är sånt som gäller för mig!
 
 
 



Cluee News Show - Trubbel Tanja.




Mer tankar om Musikhjälpen.

 



Orkar ingenting efter middagen.

Två dagar har gått på denna veckan och den första tanken jag får nu är konstigt nog inte att Musikhjälpen är igång.  Jag tänker heller inte så mycket på att jag har börjat på ett nytt schema denna veckan. Jag funderar ärligt talat inte heller så mycket på hur jag ska lägga upp mina promenadrundor denna veckan, även om jag har 6 dagar av jobb. Det löser sig på något sätt när det blir söndag i alla fall. Nej, jag tänker inte  så mycket på någonting annat än att jag nu i två dagar har blivit så jäkla trött, ungefär klockan 16:30. 
 
Jag har nu i två dagar gått upp ca 04:30. Sen har jag jobbat på och både igår och idag så slutade jag typ jobba klockan 15:00. Efter detta har jag bara gått raka vägen hem och bytt om till mer passande kläder för en promenadrunda. Jag har sen gått ca 5 km. Sen blir det mat hemma i lugn och ro, och sen säger kroppen ifrån och det tar liksom tvärstopp. Jag orkar sen verkligen ingenting. 
 
Detta är lite frustrerande jag hade inför denna veckan tänkt att jag skulle få gjort en hel del. Jag behöver storstäda en del. Jag behöver göra rent i röret under handfatet på toa. Jag vill ju också blogga mer, lägga upp bilder på Instagram och det kan ju vara ganska kul med TikTok också. Ite mycket har jag orkat bry mig om, utan jag har bara känt mig helt slut i kroppen efter 16:30.  Jag vill gärna inte trotsa den känslan när kroppen faktiskt säger ifrån. Jag har en känsla av att det kan vara ganska farligt om man inte tar kroppens signaler på allvar. 
 
Nu är det ju egentligen ganska mycket denna veckan. Jag har massor med jobb och nytt schema kör jag på vilket gör att man får tänka till lite extra så man inte gör fel i onödan. . Jag vill följa Musikhjälpen och inte missa någon fett cool auktion för att jag inte har haft koll på att den finns överhuvudtaget. Jag vill ju också sätta mina 80 000 steg, även denna veckan. Det ju ändå att jag anstränger mig lite för att fixa det. Jag måste ju planera in detta på något vis mellan arbetspassen. Det blir ju inte många steg avverkade när jag sitter bakom ratten och kör. 
 
Någonstans kanske det bara blir för mycket för mitt huvud att ta in, men jag tänker ändå på det för ofta och energin tar liksom slut. Även om jag inte gör så mycket så behöver man kanske vila huvudet mer än vad jag gör. Jag tänker kanske för mycket på vad jag vill få gjort. Jag känner mig kanske stressad över att det kommer att bli tufft att hinna och orka med och någonstans i allt detta så orkar man tillslut inte. 
 
Min analys är kanske helt fel. Jag är kanske bara slö och har för många negativa tankar och allt de tar ju på kraft och energi. I dessa jävla "coronatider" också där råd och krisinformation kastas på oss varje dag så är det ju inte konstigt om ibland känner att man är låg på energi. Hur ska man kunna känna sig pigg och glad och vara full av energi när man inte vet när den här skiten med COVID-19 är över helt och hållet. När ska man få ett mer levande liv igen. Kanske har detta med coronaviruset påverkat mig mer negativt än vad jag har trott? 
 
Det är i alla fall kul att Musikhjälpen är igång nu. Jag följer det ganska mycket, framförallt på radion. Jag har kollat in lite olika auktioner som man kan buda på till förmån för Musikhjälpen. Jag är väldigt osäker på om jag verkligen vill buda hem nånting av allt jag har sett hittills, men allting har man ju inte sett än. Men jag ska faktiskt erkänna att jag inte lika sugen på att försöka buda hem några auktioner i år. Men jag stänger inga dörrar. Vill jag något tillräckligt mycket så gör jag nog ett försök att buda hem det. Jag är ändå beredd att lägga mycket pengar på något som jag vill ha som fan. 
 
 
Jag gillar ändå Musikhjälpen som program. Det kommer jag nog aldrig att tröttna på. Det är ju fett coolt att köra ett program med mycket underhållning dygnet runt. Man får massor av olika människor att engagera sig för att det ska komma in mycket pengar till en  bra sak. Sen när det är slut på söndag så det förmodligen samlats in minst 50 miljoner kr som ska gå till att göra världen lite bättre. Jag kan inte göra något annat än att gilla ett sådant program så in i helvete. 
 
 
 



Vecka 51

Massor med jobb har jag denna veckan. Jag jobbar 6 dagar av 7, men Jag börjar eller slutar passen på ganska bra tider. Jag börjar ju köra på det nya schemat och känslan jag har är att detta schemat är lite bättre än det jag under året har haft och avslutade i fredags. 
 
 
 Jag ska gå mina promenadrundor även denna veckan. Jag ska inte misslyckas med 80 000. steg. Förra veckan klarade jag det ganska exakt. Denna veckan jobbar jag ju mer, men jag bör klara det ändå med tanke på att arbetsdagarna inte är så överdrivet långa. Jag har normala dagar och dessutom har jag ju haft tuffare veckor än denna och då har jag ju klarat mina mål med antal steg i alla fall. Jag slutar inte kämpa med dom liksom. 
 
Annars är det ju Musikhjälpen som gäller för mig denna veckan. Det blir väl mycket lyssna på radion. Kul att detta inte är något som ställs in. Man har ju annars under 2020 fått vänja sig vid att de mesta ställs in. Kul att man kör Musikhjälpen och det ska bli spännande att se hur man kör programmet i år, med tanke på alla regler och restriktioner kring coronaviruset. Hur mycket jag kommer att bidra med vet jag inte, men jag tror att jag följer många av dom 144 timmar som totalt kommer att sändas denna veckan. 
 
 
 
 
Peg Parnevik - 2018
 
 
 
 



Har varit övertrött.

Egentligen hade jag tänkt att publicera ett annat inlägg ikväll. För några dagar sedan hade jag skrivit klart det, men innehållet var av sådant att jag blev osäker på om jag ville publicera. När jag blir det minsta lilla osäker på om jag ska publicera nånting på min blogg, då väljer jag alltid att inte göra det. Jag tycker att det är en bra princip att ha och jag har hållit den i många år. Detta är nog en förklaring till varför jag så sällan ångrar något som jag har publicerat på min blogg. Jag är alltid helt säker på att det jag skapar är sånt som jag vill släppa.  Är jag helt säker på vad jag vill publicera, då tror jag att jag kan stå för många av mina inlägg på sikt. Jag kanske inte alltid tycker likadant i dag som jag tycket för tex några år sedan. Jag kanske idag inte skulle vilja publicera vissa typer av inlägg som jag tidigare har gjort, men jag kan lätt stå för allting idag. Jag ändrar mig kanske och tycker annorlunda, men då har jag inga problem med att säga. Jag tycket så då, men idag tycker jag något annat. 
 
Helgen?
Jag har haft en lugn helg. Ärligt talat har jag varit väldigt trött. Övertrött skulle jag nog säga. Jag har bara gjort det nödvändigaste och sen har jag inte orkat så mycket mer. Jag tycker annars att jag har haft en bra arbetsvecka med bara 3 dagar av jobb, men dom har ju varit ganska långa. När man 3 dagar på raken får kliva upp klockan 06:00 och sen inte vara färdig jobbad förrän efter 19:00 på kvällen, då kanske det inte konstigt om man känner sig lite övertrött under kommande lediga dagarna. Även om jag gillar dom pass jag hade så är det nog svårt att inte känna sig trött och sliten efter sådana dagar.
 
Jag ville få gjort mer i helgen. Man tänker hela tiden att man ska ta tag i saker, men jag landade alltid i att kändes viktigt just nu, då brydde jag mig inte alls. Övertröttheten tog över. Jag kan ju fortfarande få gjort lite saker ikväll, men imorgon börjar ju en tuff arbetsvecka igen, så jag gör nog bäst i att redan nu bara varva ta det lugnt ikväll också. Samtidigt är jag sugen på att pilla mycket med min blogg ikväll. Just nu känner jag ju bara hur allt annat omkring mig bara försvinner och jag vet ju då att jag har väldigt lätt för att just blogga. Man ska alltid passa på när man känner att man har "flow". Då blir oftast blogginlägget väldigt bra. Jag har dessutom ganska många inlägg som jag tänker att jag vill få publicerat innan detta året är slut. Detta vill jag klara och jag har liksom satt en sådan deadline på massor av framtida inlägg. Det gör ju att man blir mer kreativ med bloggen och behöver jag ju stundtals vara om jag ska kunna blogga på ett det sättet som jag helst vill. 
 
 



Årets Musikhjälpen?

Nästa vecka drar Musikhjälpen igång igen. Skönt med nånting i år som för en gång skull inte är inställt. Vad ska jag göra för Musikhjälpen denna gången? Ärligt talat så vet jag inte. Om jag drar ett snitt på hur mycket jag har bidragit med till Musikhjälpen sen 2015 så landar det väl på en summa omkring 18 000 kr per år. 
 
I år vet jag inte alls om jag kommer att skänka så mycket. Eller om jag ens kommer att skänka några tusenlappar överhuvudtaget. Jag är faktiskt inte så taggad på det som jag tidigare  har varit, men jag gillar ju programmet och jag kommer att följa det. Mest på radion för jag jobbar så sjukt mycket nästa vecka. Jag kommer också att ha en stor summa pengar som jag skulle kunna bidra med. Man kanske trots allt känner för att på något sätt vill vara med och bidra med en ansenlig summa pengar när väl programmet är igång. Gör jag det så kommer det ändå inte att sabba något annat för mig. Det finns utrymme, men jag vet inte alls vad jag vill. Men det är ändå skönt att jag har precis lika mycket pengar att bolla med som jag har haft tidigare år, då jag ibland har skänkt ganska mycket. 
 
Problemet är att jag tyckte redan förra året att Musikhjälpen mer hade gått ifrån det där med fett coola auktioner som jag tycker har varit bra innan 2019.  Är det något som har varit min grej genom åren så är det ju att jag har budat på auktioner och sen har jag lyckats ta 1-4 auktioner varje år, sedan jag började följa programmet på allvar 2015. Det känns som Musikhjälpen mer har gått över till att lotta och tävla ut saker som man kan göra eller få. Typ: Är man med och bidrar med 50 spänn i en bössa så är man med i en utlottning om nånting. Jag tänker liksom inte bidra med att spela med mina pengar. Jag vill mer vara med på det sättet där det gäller att vara beredd att betala mest för att få nånting. Nu kommer det ju säkert att finnas fett coola auktioner också. Jag har redan koll på en, men jag är inte helt säker nu om jag kommer att bry mig fullt ut och försöka ta hem den. Sen får man väl se. Jag kanske upplever att årets >Musikhjälpen ändå har bättre auktioner och mer av dom än vad man tex hade 2019. Bara för att jag tyckte att det hade blivit sämre förra året så är det ju inte alls säkert att jag känner så under nästa vecka. Men som sagt:  Jag tycker inte det där med auktionerna förra året  var lika bra som åren 2015 - 2018. Under 2019 tyckte jag mig se att man hade gått ifrån det där med auktioner som var Musikhjälpens officiella och mer riktat in sig på digitala bössor. Det var min känsla av det och fortsätter det så i år också, då är jag inte säker på att jag vill vara med och bidra som förr, men nånting kommer säkert jag också att göra för årets Musikhjälpen. Det går ju ändå inte att komma ifrån att pengarna som man bidrar med går till en bra sak. Möjligheterna för mig att bidra i år är minst lika bra som dom har varit andra år. Så jag kan om jag vill, men jag vet inte om jag vill som förut. Jag ska vara helt säker på att jag vill bidra på något sätt. Jag gör det inte bara för att jag har gjort det tidigare. Det är något jag verkligen ska vilja göra, och så ska det alltid vara.  
 
 



Ebba Busch Jultal




Nittaku Pongcast - November 2020




Mer ledig i slutet av året.

Jag har en ganska bra vecka om jag ser till jobb och ledighet, men jag känner att jag skulle behöva mer ledigt för återhämtning. Jag har börjat bli jäkligt seg och längtar man till att bli ledig mer så känns det ju som det ju som tiden går långsammare än vad den faktiskt gör.  Vecka 52 börjar jag en period med ganska mycket mer ledighet och mindre jobbande. Sen är det så i ca 3 veckor framåt. Det ska bli skönt. Denna veckan är ju ganska bra också. Jag har ju varit ledig måndag och igår.  Dessutom är jag ju ledig till helgen, men jag har 3 megalånga dagar av arbete också. Över 10 timmar arbetstid, onsdag - fredag.  
 
Annars går dagarna och jag mår väl ganska bra. Jag känner även denna veckan att jag kommer att klara av mitt mål med 80 000 steg på en och samma vecka. Jag kommer inte att gå några promenadrundor förrän till helgen och jag vet att det räcker för att klara målet. 
 
Igår fick jag reda på att en klubbkamrat från tiden då jag spelade pingis i Trollhättan hade dött. Det gjorde att tankarna började snurra i huvudet. Jag vet aldrig vad jag ska tänka när jag får sådana besked. Jag känner mig mest tom och sen fattar man att man bara får acceptera det som har hänt. Man kanske också får tankar om att livet är kort och att det gäller att leva nu och passa på att göra saker nu, och inte vänta till sen. Sen kanske inte finns, även om man inte kan veta något om det. Nuet är ju det enda man vet någonting om. Det är något som stundtals blir väldigt tydligt. Speciellt när man får reda på att någon har dött som man en gång kände eller känner. 
 
Mycket annat känns tråkigt. Pandemin och COVID-19. Jag är så trött på att höra och läsa om det varje dag. Jag försöker undvika, men på något sätt blir man ju påmind om det, vare sig man vill eller inte. När vaccinet finns att få så kommer jag i alla fall att vaccinera mig, om nu inte läkaren skulle säga något annat till mig. Är det egentligen någon som vet vad man ska göra för att lösa denna kris. Kan man säga att någon har rätt eller fel när det handlar om coronaviruset. En sak är säker för mig i alla fall. Det är jäkligt frustrerande att behöva begränsa sitt liv och inte få göra verklighet av dom planer jag hade för detta året. 
 
Jag har medvetet släppt tankar och grejandet av den vision jag har. Jag har ju klart för mig vad jag ska göra under nästa år och jag anser att allt jag kan och som är värt att göra i år, har jag fått gjort. Egentligen känns det inte som jag har kommit ett enda steg närmare min högsta dröm och vision.  Får jag någon tanke nu så handlar den mest om att jag ska försöka ta en genväg  och på så sätt komma ett stort steg närmare min vision. Samtidigt vet jag ju att det inte finns några genvägar. Hur jag än vänder och vrider på det så är det hårt arbete och mycket tålamod som gäller den närmaste framtiden. 
 
 
 





Tisdag-Min Snapchat 👻

Snapchat: dannebloggen 👻💛
 
(null)
Kollade in årets gran i centrum av Vänersborg. 🌲 
 
(null)
Regnat har det gjort mest hela dagen. ☔️ 
 
(null)
Gjorde mig fin i håret hos "Frissan" 💇‍♂️ 
 
(null)
Jag blev jättenöjd 😊
 
(null)
Dagens lunch: Kyckling med mos och kebabsås. Inte jättegott, men det funkar. 🍗 #lunch
 
(null)
Gick en promenad på ca 5 km. Jag lyssnade på P3 DOKUMENTÄR (SLAGET OM KVARTERET MULLVADEN)  🎧 👟 
 
(null)
Smitta ska man ju inte sprida, men jag tycker det är lika viktigt att i dessa tider även tänka på att man inte sprider fel information om den smittan.  Man ska säga vad man säkert vet, inget annat. 🦠 
 
(null) Under kvällen har jag grejat mycket med min blogg. Bästa tiden att blogga på tycker jag är just på kvällstid. Bloggandet blir ett naturligt sätt att stanna upp och fundera ordentligt på hur saker och ting är, och hur man vill att det ska bli i framtiden. 
(null)
 
 



« Tidigare inlägg Nyare inlägg »


Design by Amandah Thunberg

EXEGGUTOR.SE