Julafton - Juldagen

Julafton:
Det första som jag kommer att tänka på från går är att julafton inte kändes som jul. Kanske berodde det på att jag har valt att inte julpynta mitt hem och då blir jag liksom inte påmind om julen på samma sätt. Dessutom har ju snön inte börjat falla och lägga sig än. Det gör väl kanske också att den där riktiga julkänslan inte infaller sig. Jag tycker annars att jag har känt av att det just har varit jul andra år. 
 
I år är det väl också lite speciellt eftersom många kanske väljer att inte fira jul i några stora sällskap. Coronapandemin har ju inte tagit julledigt. Den finns väl mer än någonsin nu. Som ett jävla spöke. I år har jag inte ens pratat med mina släktingar om hur vi ska, eller ens om vi ska fira jul och hur vi då ska göra på julafton. Bara det känns lite konstigt, även om jag också kan säga att det känns som det var ganska många år sedan som jag firade jul på det mer traditionella viset. Skillnaden i år var att jag inte ens har pratat med någon om hur vi ska göra med julfirandet. 
 
Jag jobbade ju på julafton och det måste ju vara en av dom lugnaste dagarna på året som man kan köra buss på.  Jag var på jobbet klockan: 09:00 -16:00. På julafton är det ju alltid så att man avslutar alltid dagen runt klockan 15:00. En tur som inte börjar innan klockan 15:00 körs aldrig på julafton, utan allt avslutas runt 15:00. Däremot är det så att man avbryter aldrig turen för att klockan blir 15:00. Man kör färdigt, men man börjar aldrig på en ny tur när man har kommit till sista hållplatsen efter klockan 15:00. Så var det för mig igår och därför fick jag inte avsluta min dag förrän klockan 16:00. Men hade jag jobbat en mer normal helgdag då hade ju förmodligen inte slutat förrän klockan 19:00. Så på något sätt kändes det rätt soft ändå. 
 
När jag sen kom hem så kändes det lite tomt och jag fick ingen känsla av att idag är det faktiskt julafton. Jag kollade inte ens på TV. I alla fall inte på det som visades på kanalerna. Jag tror jag softade med en film, fast ärligt talat så har jag redan glömt vad jag egentligen gjorde igår. Det var som vilken dag som helst. Jag fick inte en enda känsla av att idag är det julafton. Jag har väl brytt mig för lite i år, men det var skönt att sluta tidigare på jobbet än vad jag annars skulle ha gjort om det inte hade varit just julafton. 
 
 Juldagen
Idag har jag sovit ganska mycket. Jag har ju sagt till mig själv att jag mer än tidigare ska tagga ner och bara ta det jävligt lugnt i allt jag gör. Då gör jag det liksom. Jag sov väl till 10:00 och sen drog jag på mig kläder och tog bussen till Överby köpcentrum. Jag behövde köpa mig en laddningskabel till min telefon och jag hade tänkt att göra det i här i stan, men när jag gick förbi den butiken som jag hade tänkt handla i så såg det ut som dom hade haft inbrott.  Det fick bli Överby istället. Jag köpte en laddningskabel som var 3 meter lång. Jag tittade på  telefoner och jag funderade på om jag skulle slå till på en ny, men jag kände mig lite för trött för att stå där och pratat med en säljare och sen kanske det inte hade blivit någon affär ändå. Jag sket i det och köpte istället den där laddningskabeln och åkte hem igen. När jag sen var hemma så gjorde jag mig lite mat och sen blev det faktikt sängen igen. Jag sov några timmar till och nu har jag suttit här ett tag och jobbat på några blogginlägg. Mycket ska ju komma upp på nyårafton, om jag får till det som jag har tänkt mig. 
 
Jag är lite sugen på att gå ut ikväll, men vi har ju detta med coronaviruset. Samtidigt finns det ju ställen som ändå är öppna och förmodligen coronasäkarde. Är nånting öppet så är det ju ändå så att man fortfarande väljer själv om man vill gå ut eller inte. Samtidigt så vill jag ju självklart göra vad jag kan för att inte sprida smittan vidare, eller minska risken att bli smittat själv. Det optimala är väl då att bara vara hemma. Det är väl så man bäst tar sitt eget sk samhällsansvar i dessa tider. 
 Image may contain: 1 person, close-up
 
 





Stalker?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar:


Trackback
Design by Amandah Thunberg

EXEGGUTOR.SE