Hur vill jag ha det i livet?
Jag kan inte tänka mig att jag är den enda personen som ibland, eller ofta kan känna att man tycker att det känns tufft att greja med allt man har att göra på dagarna. Bara att få ihop sitt "livspussel" med jobb och fritid och hitta livskvalitet i det kan ju vara svårt nog. Det viktiga är ju att man mår bra och det känner jag att jag allt som oftast gör. Mitt liv är inte perfekt, men jag kämpar ju med att nå en vision. Når jag den och känner att jag befinner mig i det tillståndet som jag i större delen av mitt liv har drömt om, då kommer jag nog så nära det perfekta livet som jag kan uppnå, utifrån mina förutsättningar. Det är så jag tänker och tror. Jag vet inte om jag har rätt, men det visar sig väl.
Vad är livskvalitet? Hur vill man ha det i livet? Vill man göra som många andra? Eller ska man göra tvärtemot?
Livskvalitet för mig är nog att jag känner att jag mår bra, samtidigt som jag gör mycket av sånt som jag tycker är roligt att göra. Svårare än så är det inte, men i vissa perioder kan jag känna att jag typ: Bara grejar med mina vardagliga saker och jobbar mycket. Känslan att man bara skulle vilja göra något annat kommer väldigt lätt när jag är inne i dessa perioder där man nästan inte hinner med något annat än att göra sånt som man kanske känner att man måste göra för att man ska kunna försörja sig på ett bra sätt. Är det så man vill ha det i livet?
Jag går ju mina promenader och det gör jag ju ofta. För mig känns det ändå som ett bra sätt att hitta livskvalitet. Dessutom skapar jag tid för att tänka på hur jag vill ha det för att få mer av livskvalitet.
Hur vill jag har det i livet? Ofta hör man vad andra människor säger och hur dom har det i sina liv. Vissa berättar om sina relationer. Många gånger kan jag själv tänka att: Så skulle jag inte vilja ha det som vissa andra berättar att dom har det i sina liv. Jag kan tänka mig att många lever i en relation som på många sätt kan vara destruktiv. Samtidigt känner man kanske att man inte vill lämna relationen för då ser man kanske framför sig att man tex måste flytta till ett betydligt mindre boende och det kanske blir jobbigt att hantera en separation för att man kanske har barn osv.. Det kanske för många människor är lättare att bara vara kvar i en relation, även om man kanske känner att man helst skulle vilja lämna den. Sen är min uppfattning ändå att många lämnar varandra och jag tror att det är något man får vänja sig vid i framtiden att fler och fler gör. Jag vet egentligen inte varför jag tycker mig se detta, det är bara en känsla jag har.
Jag har nog i många år tänkt att jag kommer aldrig att låta mitt liv stå och falla med en annan människa. Ska jag leva ihop med någon överhuvudtaget i framtiden så ska väl vi båda sträva efter att leva ett liv som vi vill ha det, utan att ha tankar på hur andra har det. Jag tycker ju också att man ska fundera på hur man själv vill ha det och jag är nog beredd att göra tvärtemot vad många andra gör, om jag tror att resultatet av det ger mig ett liv som jag vill ha. Jag vill ju ha ett liv där jag känner att ingen i min närhet plockar bort livskvalitet.
Jag kämpar nu med att nå min vision och jag är själv i detta. Kanske klarar jag av det. Kanske känner jag någon gång i framtiden att jag har nått det där tillståndet som jag typ alltid har drömt om. Jag är ganska säker på att sättet jag grejar på nu när det gäller detta, är tvärtemot vad många andra skulle göra. Men skulle jag göra som många andra gör, då skulle jag förmodligen leva ett liv som jag inte vill ha. Att jag mår bra, lever som jag vill och känner att mitt liv innehåller ett stort mått av livskvalitet....det så jag vill ha det i livet. Mycket känns väldigt tufft ibland, men jag kan ofta tänka att jag har det ganska bra. Bara att jag kan se en lösning på hur jag ska kunna nå min vision bekräftar bara att jag inte ska vara missnöjd med hur jag har det i livet just nu. Jag tror aldrig att jag hade klarat av att ens drömma om min vision om jag tex hade haft ett liv med: Villa, fru, barn och bil. Pengar hade bara kommit in och gått ut lika fort igen ...och det är verkligen inget liv som jag någonsin har drömt om att ha. Det finns något annat vid vägens slut som jag vill komma åt.
Trackback