Jag är ledsen för att jag inte maxa.
Jag har väl hämtat mig lite från helgens grejer. Jag har bearbetat tankar som fan under helgen och idag. Tankar som typ bara handlar om Håkan Hellström. Han finns just nu nånstans inne i mitt hjärta. Innan denna helgen har jag vetat vem han är. Jag har gillat hans musik och jag har alltid tyckt att han är grym, men mycket mer än så har jag inte känt eller tänkt kring Håkan Hellström.
Men nu framkallar han känslor hos mig som har satt sig i hjärtat. Jag går inte runt och är kär i honom. Den känslan kommer inte, och kommer heller aldrig att framkallas. Jag blir liksom inte kär i en man. Men sen i lördags har jag känt känslor som: Glädje, lycka, sorg, ilska, vemod och total tomhet. Håkan Hellström har också framkallat tårar hos mig. Tårar som jag inte har kunnat hålla tillbaka. Jag har inte velat göra det heller. Jag vill känna vad jag känner, och få ut den känslan. Jag gillar att vara nära mina känslor och jag vill aldrig streta emot med vad jag faktiskt känner. Jag vill som sagt få ut mina känslor och inte bara bära allt inom mig. På ett sätt gillar jag att Håkan har framkallat så mycket känslor hos mig, men på ett annat sätt känns det jobbigt att så mycket känslor bara kom fram efter bara några timmar under en lördagkväll. Känslorna tar ju också lätt över ens liv. När man sen känner tomheten smyga sig på, då blir det extra jobbigt och jag vet nog aldrig hur jag ska hantera den där känslan av tomhet. Den får ju komma ut, men vart ska jag själv ta vägen?
Jag kommer säkert att inom några dagar släppa allt och sen är jag tillbaka vid den punkten där jag bara gillar Håkans musik och tycker att han är grym. Kanske finns det något mer jag kommer att bära med mig som jag inte har haft inom mig tidigare när det gäller Håkan Hellström, men jag kommer att komma ur alla enorma känslor som den mannen framkallde hos mig under dom där magiska timmarna på Ullvevi i lördags..... och fram till en dag som jag fortfarande inte vet när.
Jag är glad över vad jag fick uppleva på Ullevi i lördags, men samtidigt är jag ledsen på mig själv att jag inte "maxade" grejen. Hade jag valt att maxa denna grejen för min egen del, då är jag övertygad om att denna konsert hade blivit något som hade hamnat på min "lista" över de 5-10 sjukaste grejer jag gjort i hela mitt liv. Håkan Hellström bjöd ju på sig själv. Han visade en enorm energi på scenen som jag aldrig har sett maken till. Jag hade velat stå där nere på "planen" på Ullevi, nära scenen istället för att sitta på läktaren. Att jag satt på läktaren betyder inte att jag inte gillade vad jag hörde och fick se, men detta blev inte den där galna grejen av det som jag nu fattar att jag verkligen hade velat att det skulle bli.
Att "maxa" min egen upplevelse tror jag hade inneburit att jag typ hade åkte ner till Göteborg under natten mellan fredag och lördag. Jag hade smygit runt i närheten av Ullevi mitt i natten och sen när klockan slår 07:00 så hade jag ställt mig i den där kön som innbär att man hade kommit in på planen 17:00 och haft en ståplats nära scenen. Kanske så nära så att jag rent fysiskt hade kunnat nudda vid Håkan Hellström med mina händer. Allt detta hade väl gjort att jag typ hade fått kramp i ben, ont i min rygg och blivit helt utmattad, eller nåt likande. Men vad som än hade hänt med mig rent fysiskt så hade det varit värt varenda smärta i kroppen för jag hade fått den där maxade upplevelsen av Håkan Hellström som hade varit så jävla grym att få känna. Jag ångrar så att jag inte ställde mig utanför Ullevi och köade i 10 timmar och sen väntade inne på Ullevi i ytterliggare 4 -5 timmar. (Jag tror att reglerna är så att man inte får ställa sig för att köa innan klockan 07:00 samma dag som något ska äga rum på Ullevi , men jag hade ju kunnat uppehålla mig i närheten mitt i natten och laddat upp mer innan liksom.) Jag är så arg på mig själv att jag kunde tro att det var bättre för mig att ha en sittplatsbiljett och slippa bry mig om att åka till Göteborg för att köa till en bra plats. Jag känner mig så dum i huvudet att jag inte fattade bättre. Det hade varit värt att köa skiten ur sig!!!
Sen var det ju också så att jag bestämde mig för att jag skulle åka och se detta typ bara några dagar innan själva konserten på Ullevi. När jag hade bestämt mig då köpte jag biljetten. Jag hittade både ståplats och sittplatsbiljetter på Tradera, men jag valde att köpa sittplats. Jag var liksom inte förberedd på att maxa denna upplevesle. Som jag tänker nu så skulle jag ju ha köpt min biljett (ståplats) under hösten förra året, då biljetterna släpptes. Sen hade man undan för undan blivit mer pepp och tagg för att få se Håkan Hellström på Ullevi. Jag hade liksom pumpat upp mig själv på ett annat sätt under flera månader. Nu var hela grejen för nära inpå, och för en maxad upplevlse så av detta så kanske jag hade behövt ladda in i typ 1000%
Jag är övertygad om att jag hade fått en mer maxad upplevelse av konserten med Håkan Hellström om jag hade köpt en ståplatsbiljett och köat i 10 timmar utanför för att sen på karmpaktiga ben försöka springa in på planen för att komma så långt fram som möjligt. Nu fick jag snällt sitta på läktaren och se folk komma in på Ullevi för att glada som fan springa fram mot scenen för att få en så bra plats som det bara var möjligt.
Jag ville så gärna var en av dom som stod typ så nära scenen det bar hade varit möjligt. Jag hade velat stå där i något som säkert skulle kännas som om man befann sig i en "kokande gryta". Jag hade velat stå där med mina känslor och bara: Sjunga, skrika, gråta och känna fullständig lycka över att jag maxar min upplevelse av Håkan Hellström på Ullevi 2017. Jag är ledsen nu över att jag inte gjorde det, och jag kan just nu inte släppa det, fast jag känner att jag måste.
Sen måste jag ju ändå säga att min kväll på Ullevi var inte misslyckad. Jag njöt av vad jag upplevde och jag kände trots allt att detta är en av dom bästa konserter som jag någonsin har varit på. Det är ju ändå lite sjukt. Jag maxar inte upplevelsen, men ändå kunde jag känna så mycket av allt jag fick uppleva inne på Ullevi. Det går inte att beskriva med ord hur bra Håkan Hellström egentligen är. Man måste uppleva honom för att förstå Håkan Helltsröms storhet, och jag är glad att jag var på plats och fick uppleva något utöver det vanliga. Även om min upplevelse av Håkan Hellström inte blev maxad så var jag ju på plats där som ett stycke svensk musikhistoria skrivs, och det är ju väldigt fint det också.
Enligt vad Håkan Hellström själv nu har sagt så ska han ju vara borta från scenen under ett par år fraöver. Han skrev i alla fall några rader om det tidigare idag. Han gjorde väl något uttalande om det under förra veckan också om jag minns rätt. Som jag själv känner kring det så känns det tufft at veta det. Jag hade velat att han på Ullevi skulle säga att vi ses nästa år igen. Då hade jag nog redan nu bestämt mig för att jag ska försöka maxa den konserten, men nu är det några år som gäller innan han kanske kommer tillbaka på scenen. Jag vet inte hur jag tänker eller känner då. Jag hoppas inte att det är över med Håkan Hellström min del. Kanske förblir detta med Ullvi i lördags min första, men också sista riktiga upplevelse av denna fantastiska man. Håkan själv har ju genom sin musik lovat att det aldrig kommer att vara över för honom.
31 juli och vecka 31
Då var det måndag igen och det har bara så skönt att ha senster och inte behöva bry sig om vad klockan är. Jag har väl inte så mycket planer för denna veckan. Jag hoppas det blir en bra vecka och det får gärna bli några varma och heta sommardagar. Jag har ju semester, fast förra veckan fick jag en förfrågan om jag kunde tänka mig att jobba under denna veckan också, alltså på mn semester. Jag tackade vänligt nej. Jag har ju väntat länge på att få min semester. Jag har varit trött i flera veckor på att jobba. När jag nu äntligen har min semester (som jag sen länge har ställt in mig på att jag ska få nu) då vill jag ju inte jobba en enda dag mer under själva semestern. Hade jag valt att jobba då hade jag ju valt att strunta helt i vad jag känner och vill.
Jag har varit ute på en löprunda idag. Kändes lite som jag sprang i sömnen. Jag var ganska trött. Jag sov dåligt i natt, men återigen. Jag har ju som sagt semester så jag kan ju tex köra en löprunda i lugn och ro. Jag behöver inte tänka på att jag ska hinna med det ena och det andra för att jag sen ska hinna jobba. Löprundan gick väl inte jättebra, men 10 km avverkade jag och nu är jag nöjd med det.
BILDER FRÅN MIN INSTAGRAM.
Håkan Hellström
Söndag (2017 07 30)
Full fart har det varit för mig hela denna dagen. Jag har grejet med saker som jag i slutändan ska försöka tjäna lite extra pengar på. Det går inte så bra. I bästa fall så tjänar jag väl några hundralappar och då behöver man ju inte bry sig överdrivet mycket.
Jag tog ett "break i allt grejande och gick till "Kopparn" och käka lite gott. Sen tillbaka hem för mera röj så nu har jag fått lite ont i ryggen. Jag har gjort några tunga lyft idag och då kommer känningen i ryggen direkt på mig. När jag får känningen då taggar jag ner. När kroppen ger ifrån sig en signal av något slag då då måste jag stanna upp lite. Av erfarenhet vet jag att man ska ta kroppens signaler på allvar.
Nu ska jag gå och handla lite. Jag har verkligen ingen mat alls hemma. Semesterlunken är redan igång verkar det som. Man slarvar med vardagligt skit och när man väljer att göra något så kostar det nästan alltid pengar, eller har jag fel när jag säger så?
Ha en trevlig kväll!
.
Han visar sin storhet på Ullevi.
Jag har varit i Göteborg och sett Håkan Hellström på Ullevi (lördag 29/7). Jag kan egentligen inte beskriva med ord hur bra jag tycker att Håkan Hellström är. Jag tror att man måste uppleva honom själv för att kanske förstå vilken otroligt bra artist han är. Den energi på scenen som han visar upp är bland det mäktigaste jag någonsin sett!
Jag har många tankar kring allt jag upplevde på Ullevi i går och i natt. Jag kommer nog inte att kunna skriva ner så mycket om vad jag exakt tänker just nu. Jag behöver liksom tid att smälta allt. Men jag kan ju alla fall skriva om hur min lördag blev.
Jag gick upp ganska tidigt. Jag kände mig lite rastlös. Jag tänke hela tiden på att jag inte kan vara hemma eftersom det är Håkan på Ullevi, ta dig ner nu liksom. Jag ville ta mig ner till Göteborg i god tid. Slippa stressa. Man känner sig ju lugnare om man har gott om tid. Jag hade ju dessutom en sittplatsbiljett och då är det ju inte frågan om att man behöver köa för att få en bra plats eller nåt. Man har ju den platsen som står på biljetten, oavsett när man går in på arenan.
Jag tog mig i alla fall ner till Göteborg i god tid. Det var mycket folk på tåget så när jag befann mig på tåget så kan man ju säga att jag hade en "ståplatsbiljett". Väl nere i Göteborg så tog jag mig ganska omgående bort mot Ullevi. Jag var där på tog för tidigt. Det ångrar jag lite nu. Jag blev sittande utanför Ullevi ett bra tag och den väntan på att man ska bli inläppt är inte värd att vänta på utanför. Jag hade kunnat gjort något annat i Göteborg istället och sen lagom till insläppet så kunde jag ha börjat gå bort mot Ullevi. Men nu gjorde jag inte det utan det blev en lång väntan utanför istället, helt i onödan känns det som nu efteråt.
Väl inne på arenan så blev jag väl sittande typ i 4 timmar innan Håkan visade sig. Jag drack någon bers och käkade popcorn, samtidigt som man hela tiden såg hur "planen" fylldes på med mer och mer och ännu mer folk.
När sen Håkan körde igång så försökte jag mest bara luta mig tillbaka och njuta av vad jag såg och hörde. Jag ville verklugen ha en avspänd kväll och verkligen lyssna på musik. Jag ville liskom släppa det där med att ta bilder och filma, men lite grejade jag med sånt också. Man vill ju ändå föreviga detta magiska som jag nu fick uppleva på plats i Göteborg och på Ullevi.
Jag gillade detta jättemycket. Det var något magiskt med att få se Håkan Hellström live på Ullevi. Sen finns det mycket jag ångrar, både när det gäller mina förberdelser inför denna kväll, men även sånt jag gjorde under kvällen igår. Jag hade kunnat "maxa" min upplevsle betydligt mer och jag bara hade varit bättre på att planera detta innan, plus funderat lite tidigare under lördagen på hur jag skulle lägga upp dagen innan jag åkte till Göteborg. Jag känner att jag kunde ha gjort detta bättre.
Detta kommer jag alla gånger att ska skriva mer om framöver. Jag måste bara hinna tänka lite mer först.
Jag behöver tid. Jag vill verkligen gå igenom mina tankar kring detta. jag vill tänka på allt kring vad jag känner och tänker kring allt jag har fått uppleva denna helgen. Jag lärde mig så mycket som jag inte vill tappa bort. Jag vill dra nytta av vad jag lärde mig, och därför känner jag att jag vill skriva mer och tänka mer. För då kommer jag också ihåg, glömmer mindre. Jag kom till massor av insikter efter detta. Dessutom fattde jag nu vilken makalöst stor artist Håkan Hellström egentligen är. Jag har väl fattat det förut också, men jag har ändå inte förstått det. Hur jag får ihop den tanken får jag tänka på ett tag till, som jag kommer att få göra med mycket annat också framöver. Tack Håkan för allt du gav mig ochtusentals andra denna helg. Tusen tack!!
Som sagt: Jag har mer tankar och dom ska jag skriva ner i mer blogginlägg framöver, men nu vill jag bara sova.
Håkan Hellström - Ullevi 2016
Peg Parnevik - Don't Tell Ma (Latin Version)
Snart blir jag väldigt mycket ledig.
Nu är det så himla nära. Jag kan nästan känna ledigheten även om jag inte riktigt händer just idag. Jag måste jobba lite till, men snart har jag den semster som hittills mest har känt en evig längtan till.
Nu kan jag snart sova bort en hel förmiddag utan att det spelar någon roll. Jag kan köra längre och fler löprundor om jag skulle vilja det. Innan sommaren började så har lyckats "chilla" ner efter att jag hade haft ett halvår där typ allt gick på högsta växeln. Men nu kan jag snart "chilla" ner ännu mer och det ska bli så jäkla skönt.
Nu får jag snart en period där jag inte lika mycket behöver fundera över om jag hinner med att göra nånting innan ett klockan blir en viss tid. När man jobbar på så är det ju något som annars snurrar ständigt i huvudet. Man tänker typ: Vad ska jag göra idag? jag vill göra så, men hinner jag innan jag ska ta mig till jobbet. Nu behöver jag inte bry mig. Jag behöver inte göra ett skit på en hel dag för jag lär nog har hur mycket tid som helst att göra något en annan dag.
Jag får jobba på lite till, men semstern är nära nu, och det ska bli så jävla skönt att äntligen snart få ha den.
Räknar ner varje timme.
Nu är det väl inte jätteroligt att jobba. Det känns som dom sista arbetsdagarna innan semestern kommer att vara dom som komer att kännas extra sega att ta sig igenom.
Denna arbetsdagen var jättelugn och egentligen ganska bra. Men för varje timma som går så tänker jag på hur många timmar jag har kvar innan dagen är slut. Jag tänker också på hur många dagar som är kvar innan jag får semster. Jag vill bara bli helt ledig nu, men jag får jobba på lite till. Det bästa är väl om jag bara slutar känna efter. Jobba på utan att fundera på något är väl vad jag bara borde göra. Snart är det ju alla fall semester.
Jag kommer inte att ge upp på förhand.
Klockan närmar sig lönen och jag vet nu i alla fall att jag klarade av mitt första sparmål. Jag får ju lön kl 00:00 i natt. När då nya pengar kommer in så kan jag kämpa mot ett nytt mål med sparandet av pengar. Jag vet att jag förra månaden sa att jag inte kommer att klara av att spara så mycket pengar som jag hade satt upp som mål den gången, men nu har jag ju klarat av det. Jag är en envis fan som aldrig ger mig. Jag är glad för att jag hade fel när jag trodde att jag inte skulle klara av att hålla min tänkta budget. Jag klarade det, även om det är med minsta möjliga maginal. Fast jag hade ju räknat ut det så jag precis skulle klara det, men det är ju det däre med att hålla den uträknade budgeten som inte alltid är så lätt, men denna gången funkade det ju i alla fall.
När jag nu sitter och funderar på hur mycket pengar jag ska försöka spara tills jag får lön nästa gång så känner jag återigen att det nog inte kommer att funka för mig. Det känns som mitt mål är för högt uppsatt. Jag kommer att kunna lägga undan dom pengarna på sparkontot i natt, men jag har svårt att tro att jag kommer att kunna låta alla pengar sitta kvar när jag om en månad sitter här igen och funderar över nästa sparmål. Om jag ändå klarar det, då är jag bra. Det som skulle kunna rädda mig det är att jag har en idêe om hur jag kan göra för att tjäna lite extra cash under min semester. Jag vet inte om jag kommer att bry mig. Det är ju som sagt semster och då ska man väl inte jobba in pengar under den perioden? Men jaghar fått en tanke som kan göra att jag inte spräcker den budget jag tänker att jag vill hålla denna gången.
Det sjuka med mig är väl att jag har pengar och det rullar in bra med pengar, men ändå ska jag spara mer. Att jag sen också vill spara mer än vad jag egentligen tror att jag klarar av gör det ju bara ännu sjukare. Jag borde bara vara helt nöjd och strunta i detta. Men jag vil väldigt mycket. Jga har saker som jag vill göra och få uppleva. Dessa saker kommer att kosta ordentligt med pengar och jag kommer ju att känna en så sjukt skön känsla i kroppen när jag mot slutet av av detta året har nått mitt sparmål.
Jag är glad för att detta egentligen är att ganska lätt problem att hantera. Det gör ju inte så mcket om jag misslyckas. Mitt problem är ju bara att jag kanske inte kan klara att spara så mycket pengar som jag väldigt gärna vill. Jag har pengar och jag kan spara mycket pengar, men kanske inte så mycket som jag vill, fast det är ändå möjligt. Jag tänker inte ge upp detta på förhand. I natt för jag över den summan som vill spara och om en månad får jag se om jag har klarat av det eller inte. Tvingas jag plocka ut något så får det ju bli så. Pengarna för mig rullar bra ändå. Jag har ju inga ekonomiska bekymmer. Jag har kanske bara för höga ambitioner med sparandet och målsättningen med det.
SOFI TUKKER - Fuck They
Vecka 30
Ny vecka igen och förra veckan kan jag se tillbaka på som bra. Inte för mycket jobb och en superbra helg har det varit.
Nu är det sista arbetsveckan innan semestern. Snart behöver jag inte längta efter semster längre. Snart har jag semester istället, och jag komer inte att längta till att få börja jobba igen.
Denna veckan får man ju lön också. På onsdag är det för min del. Just nu får jag vara extremt noga med mina pengar. Jag vill verkligen spara den summan som jag tänkte från början att jag skulle spara. Jag ska fixa detta. Inget snack liksom. Månad för månad ska jag klara att hålla den budget som jag har gjort för månaden. Jag fick verkligen tänka idag när jag var och handlade. Panta lite burkar behövde jag också göra.
Tänket jag har just nu är: Hur mycket pengar har jag att leva på idag och imorgon. Jag får vända och vrida lite, men jag kommer att klara att hålla min budget som jag hade planerat den från början. Jag handlar ju bara för precis så mycket som jag klarar av nu.
Jag känner mig lite duktig som planerar mina inköp och håller budgeten stenhårt. Jag fixar det, utan att det känns jobbigt eller nånting.
På onsdag kommer som sagt lönen och då börjar jag om igen och gör en ny budget. Jag prioriterar då återigen att spara en viss summa pengar och sen får jag leva på de pengar jag har över. Det blir nog bra detta.
Ha en grym vecka!
Peg Parnevik - Get In My Feelings (Fallens Dagar)
Hänga med syskon och sen kolla Peg.
Jag softade runt på Fallens Dagar i Trollhättan igår. Jag var där med brorsan och syrran och några till. Vi käkade gott och gick mest runt och titta lite. Myshäng liksom.
Sent på eftermiddagen och kvällen så var jag ensam kvar i Trollhättan. Jag ville ju kolla Peg Parnevik som som skulle upp på den scen som står på Drottningtorget i Trollhättan under Fallens Dagar. Jag ville ju få en så bra plats som möjligt. Därför gick jag och satte mig på backen, nära scenen, över två timmar innan Peg skulle upp på scen för att köra sitt gig. Jag hamnade nästan längst fram, något till vänster om scenen, sett från min sida till.
När det sen närmade sig den tid då Peg skulle dra igång så blev det ju självklart massor med folk och då var jag nöjd över att jag hade gått och satt mig nära scenen i god tid.
Peg var hur grym som helst. Bättre än vad jag hade förväntat mig. Jag njöt av varenda minut och jag är så glad över att jag tog mig tid och ansträngde mig för att jag skulle få se Peg live igår.
Efter att Peg hade kört sitt gig så kände jag att jag inte hade så mycket att välja på än att stå kvar och kolla nästa gig också. Då HOV1 som skulle upp på scenen. Ingen "favvo" för mig, men det var så mycket folk åt alla håll, sett från där jag stod så jag tänkte att jag står där jag står och bara mår bra över att få se grymma artister liksom.
Efter detta så lättade folkmassan och jag tog mig då bort från själva scenen. Jag var nöjd så och vill åka hem.
Jag mådde bra och jag var så nöjd över att jag hade fått se grymma, coola och väldigt snälla Peg. Jag tänkte också tillbaka på den där dagen i april då jag åkte til Stockholm och fick förmånen att få träffa Peg och många av dom som hon jobbar med. Nu kan man väl säga att jag har tagit detta " varvet runt". Jag tog chansen att få träffa henne under en eftermiddag i musikstudion i Stockholm. Jag träffade också många av dom som jobbade med henne och en av dessa hälsade jag på igår igen. Dessutom såg jag Peg live på scen igår. Allt känns därför väldigt bra nu, sen kan man ju alltid fundera på vad vi skulle göra.
Rebecca & Fiona
Får köra bästa linjen idag!
Vil bli bättre på att planera saker.
Under denna sommar så har jag titta på mycket saker som jag tänker att jag vill göra. Jag vill åka till ställen och uppleva allt möjligt. Går man bara hemma blir det ju bara tråkigt och är det tråkigt så har man ju inget roligt liv. Rätt självklart ju. Fast nästan allt jag den senaste tiden har tittat på och försökt planera in har jag släppt ganska snabbt efter att jag har tänkt på vad som krävs och vad jag behöver göra för att fixa de grejer som tittar på. De kan vara saker som jag vill göra när jag får semester. Eller så tittar jag på grejer att göra under hösten eller vintern. Jag kollar inte så mycket längre fram än detta året. Jag får för mig att det är helt meningslöst att kolla på saker som jag vill göra nästa år. Jag känner ju att det är svårt att bara planera upp resten av 2017. Jag kommer att röra till allt så in helvete om jag tittar på saker att göra och uppleva 2018. Mycket av de man gör kommer bara i slutändan visa sig vara helt meningslöst att en gång har brytt sig om. Jag kanske har lite tankar om vad jag vill med nästa år, men jag släpper dessa tankar snabbt för så långt fram vill jag inte tänka redan nu.
Fast jag vill ändå bli bättre på att planera. Man kan säga att efter att jag hade varit i Stockholm i maj i år så har jag inte lyckats planera och fixa så mycket av saker jag har tänkt att jag vill göra under resten av detta året. Jag har sen länge haft saker på gång, men dessa grejer har jag ju haft planer på i början av detta året. Jag har alltså planerat i god tid, och när jag är ute i god tid då hinner jag fixa vad jag behöver förbereda innan jag ska göra en viss grej. De mesta av de jag har tänkt att göra (som är saker som jag inte gör typ varje dag) har varit fixat och klart sen länge. Just nu väntar jag bara in vissa datum för sånt jag ska göra.
Jag märker nu när jag under en period har försökt fixa nya grejer som jag vill göra i år att jag ger upp ganska snabbt. Jag inser att jag är för sent ute. Ibland vill jag kanske inte riktigt till 100%, och då känns det nog bättre att bara strunta i det. Dessutom känns allt så mycket lättare att bara strunta i allt, fast sen kan jag ju lätt ångra mig för att jag inte har brytt mig. Sen har jag ju varit lite trött den senaste tiden och jag har mest velat "chilla", och det är väl också en anledning till att man inte orkar bry sig och göra vad som krävs av förberedelser. Någon grej som jag har tittat på vet jag att jag har fått slägga pga att jag inte vill åka själv. Jag har frågat folk, men jag får ett nej och då vill inte jag heller.
En annan grej som ajg tänker på i detta med att planera saker och fixa dom är att jag är ju ganska begränsad med vad det gäller pengar. Jag kan unna mig och ha det bra så, men jag vill ju spara en hel del och mot slutet av året är tanken att jag ska ha fått ihop en ganska bra slant. Detta med sparandet av pengar gör ju naturligvis också att jag inte kan fixa allt jag tittar på av saker jag vill göra. Jag har ju betsämt mig för att inte sänka målet som jag har med sparandet av pengar. Därför blir det ju att man struntar i vissa saker bara för att man vill spara pengar. Det funkar ju inte att göra hur mycket som helst och samtidigt spara. Dessutom var det ju så att i slutet av förra året och några månader in på detta året så brände jag ju mer pengar än vad jag fick in. Den grejen ville jag ju ändra på. Någon gång måste man ju vända på det där.
Vad jag än kommer att göra under resten av året så är det ändå så att jag redan nu är nöjd med hur detta året blev. När jag summerar år 2017 så behöver jag inte från juli - december har gjort ett enda dugg. Jag är nöjd med alla upplevelser som jag fick vara med om under detta första halvår av 2017. Det kanske också göra att jag inte riktigt bryr mig just nu. Att fixa och göra mer grejer som för mig är utöver allt de vanliga som man gör varje dag kanske inte känns så motivernade? Jag är ju nöjd redan nu. Jag har egentligen inga problem med att "chilla" och njuta av livet som det är just nu. Men samtidigt känns det ju lite tråkigt att jag hela tiden tittar på saker att göra, för att sen komma till punkten där jag bara struntar i att fixa grejerna.
Detta är inte lätt. Jag får väl bara köra på med allt och så får det bli som det blir. Jag är ju som sagt ändå rätt nöjd, och jag har ju grejer på gång. Så jag ska väl inte vara så ledsen över att vissa saker inte blir av. Jag ska istället vara glad över allt jag får vara med om och uppleva. Dessutom är det ju så att om man inte fixar och grejar med nånting, då kommer man ju heller inte att få uppleva nånting. I alla misslyckanden så kommer man ju ändå någon gång att lyckas med nånting. Dessutom lyckas man ju alltid med "chillandet" och ha det stilla livet. Jag har ju egentligen inga problem med att nästan bara sitta still och njuta av livet som det är, men man vill samtidigt uppleva saker som man under dom mer chillande och lugna perioderna kan tänka tillbaka på och njuta av.
Kändes bra att jobba idag.
Då var man hemma igen efter en eftermiddag och kväll av arbete. Det kändes bara bra att jobba idag. Mot slutet blev det också lite roligare för då kom lite roligt partyfolk som skulle ut och ha kul. Jag gillar ju att köra runt på folk som är ute som ska ut och festa och ha kul. Man kan tro att jag borde tycka tvärtom, men det gör jag inte. Eftersom jag ofta gillar att köra partyfolk så borde ju morgondagens arbete bli ännu roligare än vad dagens arbete har varit. I morgon är det ju fredag och jag kan tänka mig att många ska ut och åka buss med tanke på Fallens Dagar i Trollhättan.
Löpning utan att känna efter.
Jag kör på så gott jag kan med mina löprundor. I allt jag gör nu så befinner jag mig på någon slags autopilot. Jag tänker inte utan allt går på rutin och man gör saker av gammal vana.
Jag körde en löprunda i morse. Jag sprang min runda utan att tänka eller känna efter hur det kändes. Jag orkar liksom inte bry mig just nu, men jag vill köra på med mina löprundor för annars kommer jag ju att må för jäkligt när jag väl börjar att känna efter hur jag känner mig.
Denna veckan har jag kört två löprundor och kör jag en till denna veckan och tre till nästa vecka så är jag nöjd med vad jag avverkar. Jag vill inte sluta med löpningen för då kommer jag ju att känna mig riktigt risig i kroppen. Om jag känner mig trött nu så kommer jag ju att bli ännu tröttare om jag struntar i löpningen. Med löpningen kör jag på så gott jag kan, oavsett hur det känns, om jag nu känner något överhuvudtaget.
Ändringar med jobb och ledighet.
Har bra arbetspass resten av veckan.
Jag jobbar på ett tag till innan jag får semester. Tittar jag på vad jag har kvar av arbetspass denna veckan så känns det för en gång skull bra. Jag slipper sådan köring som jag helst vill slippa och sen kör jag sånt som jag oftast tycker är helt ok att köra. Fredagens arbete kanske kommer att kännas lite. Det blir i alla fall mer att göra än normalt, men jag är nöjd över att jag har fått ledigt lördag. Sen ska jag jobba söndag, men det är ju det bästa passet som jag har på det schemat jag kör på under sommaren. Så jag kan inte klaga på söndagen heller.
Idag slutar jag arbetspasset lite tidigare än vad jag normalt brukar göra. Imorgon är jag helt ledig och det är ju aldrig fel att vara det.
Nästa vecka har jag fyra dagar kvar av arbete. Sen får jag fan den semestern som jag typ har längtat efter sen jag avslutade min förra semester. Nu är den väldigt långa ledigheten nära, men jag har ändå en hel del jobb kvar att kämpa med.
Jag kan se massor av möjligheter.
Dagarna går och jag känner mig väl så som jag tidigare har sagt. Jag är ganska trött och just nu vill jag inte göra speciellt mycket. Jag tittar på saker och jag har idêer på vad jag vill göra, men jag orkar inte bestämma mig för att göra något och fixa de jag behöver göra för att sen kunna göra sånt som jag funderar på att jag vill uppleva.
Under de senaste dagarna har det liksom "ploppat" upp nya idêer i mitt huvud som handlar om nya upplevelser för mig. I vissa fall öppnar sig helt nya "dörrar". När jag har läst på lite om det ena och det andra så har tankar om vad jag vill göra växt sig starkare. Saker som jag tidigare inte trodde var möjliga för lilla mig att få uppleva kan jag nu helt plötsligt se att jag kan fixa hur lätt som helst. Problemet med mig just nu är bara att jag är för trött och inte orkar bry mig. Just nu känns det bara tufft att göra dom vanliga sakerna i den vanliga vardagen.
Men jag tänker ändå att när jag nu kan se att vissa saker är möjliga att göra och få uppleva inom en snar framtid så kommer ju dessa tankar på alla dessa saker att växa sig starkare inom mig. När jag sen känner att jag verkligen vill, då kommer jag säkert att fixa både den ena och den andra grejen. Jag har en del grejer redan nu där allt är fixat och klart. Jag behöver bara vänta på datumen, sen kör man liksom. Jag sätter upp nya mål hela tiden. Jag ändrar mig och flyttar fram mina målsättningar. Jag ser nya möjligheter och kanske är detta något som är det fina med livet. Man ser nya möjligheter som handlar om att få saker som ger mig den där lilla extra kicken i livet.
Om jag verkligen vill något så brukar jag hitta ett sätt att fixa det så att jag får det. Jag har under de senaste dagarna sett massor av möjligheter och livet är väl fullt av sådana hela tiden. Sen gäller det ju bara för mig att orka med också. Jag gillar ju när jag inte gör så mycket heller. Att bara slappa, tagga ner och njuta av livet utan att behöva göra nånting är inte fel det heller.
Jag gillar nog livet väldigt mycket. Även om jag just nu känner mig ganska trött och tom.
ITTF Nittaku pongcast - June 2017
Dagens Shopping!
Hittade ett par riktigt sköna skor som jag bara inte kunde motstå att köpa. Dom var ganska dyra, men man får ju vad man betalar för. Ibland vill man ju bara ha något till varje pris.
Vill helst bara strunta i allt nu.
Jag känner mig ganska sliten och trött nu. Jag mår däremot inte dåligt. Jag orkar bara inte göra så mycket just nu. Jag känner att när jag grejar med nånting så blir jag fort trött. Jag kan också känna att när jag tänker att jag ska göra nånting så kommer ofta tanken upp att jag vill strunta i det. Om jag ändå gör nånting då är den sk autopiloten påkopplad. Jag tänker inte så mycket på vad jag gör, hur jag gör eller vad jag känner kring allt de jag gör.
Ibland kanske jag grejar för mycket utan att egentligen tänka på att kroppen kommer att reagera på ett sätt som sen gör att jag kommer att känna mig trött, tom och sliten. Att jag nu känner så är inte konstigt. Livet kan ta på krafterna. Den känslan när man bara vill skita i allt har jag känt många gånger, och den känslan är jag nog knappast ensam om att ha känt. Att jag inte mår dåligt är ju bra, men det känns ändå inte bra att jag känner som jag känner just nu. Jag vill i alla fall känna mig piggare och liksom vara mer glad över allt de som jag kommer att få uppleva framöver. Men jag tycker de mesta bara känns jobbigt och jag vill helst bara slluta bry mig om allt, men nånstans måste man ju faktsikt bry sig. Fast just nu gör jag nog mest sånt som typ bara går på ren rutin. Det är som att andas, man gör det utan att tänka på det.
Chillar mest på en ledig söndag.
Jag Chillar mest denna söndag. Jag sov länge innan jag klev upp ur sängen. Sen gick jag runt här hemma och småplockade med sånt som man typ har hemma att göra. Man plockar med disk, tvätt osv..
Jag har också varit på "Kopparn" och käkat lite.
Eftermiddagen har jag mest spenderat i massagestolen. Mera chill och kolla TV. Man känner att det är söndag. Dagen känns alltid på något sätt lite tom. Själv vet jag inte vad jag tänker på. Jag tycker ju att det är skönt att vara ledig, och detta är min söndag den 16 juli. Ledig och mycket chillande.
Mamma ligger på sjukhus.
Jag var och hälsade på min mamma idag igen, fast denna gången fick jag besöka henne på Uddevalla sjukhus där hon har varit inlagd sen i torsdags.
När jag träffade mamma så kändes det lite jobbigt. Det var jobbigt att se henne i det skicket hon är i liksom. Samtidgt kändes det bra. Som jag tidigare har sagt så får ju mamma all hjälp hon behöver. Jag känner inte att jag kan begära mer i alla fall. Hur mamma tänker kring det vet jag inte, men oavsett om mamma befinner sig hemma på boendet eller på Uddevalla sjukhus så har hon männsikor omkring sig som tittar till henne med jämna mellanrum. Under de timmarna som jag besökte mamma så fick hon också besök av två andra personer. En hette Jenny och jobbar på det boendet där mamma nu bor när hon då inte ligger på sjukhuset. En barndomskompis till mamma kom ocksdå på besök.
Under den tid jag besökte mamma så satt jag ju med henne vid sjukhussängen och bara lyssnade på vad hon vill säga. Sen gick vi ner i cafeterian och tog en fika. Då var Jenny från boendet med också. Efter det så tog jag med mamma ut utanför sjukhusets entrê för att hon skulle få lite sol och frisk luft. När vi satt där så kom mammas bardoms kompis och höll oss sällskap.
Allting med detta känns väl ungefär som mina tidigare besök. Det kan kännas lite jobbigt att se sin mamma vara så sjuk som min mamma är, men samtidgt känns det bra att hon får den hjälp som man kan begära att hon ska få. Hon har det så bra man kan ha det, utifrån sina förutsättningar just nu. Det känns ju btra även för mig.
Innan jag tog tåget tillbaka hem igen så unnade jag mig lite för god mat vid ett gatukök i Uddevalla. Jag tänkte på att jag ska vara glad för att jag fortfarande är så frisk så att jag kan gå själv och fixa den mat jag vill ha för stunden. Man tar lätt allting för givet, men jag befinner mig ju så nära något som bekräftar att man inte kan ta nånting för givet. Jag kunde alltås idag känna mig glad över att jag kunde ta den där promenaden helt själv, till gatuköket för att köpa skräpmat.
Little Jinder - Amy
Samir & Viktor - Vi gör det ändå
Bättre eller sämre arbetsdagar?
Efter att denna arbetsveckan avslutades igår så känns det nu skönt att man bara får vara ledig. Under varje arbetsdag förra veckan så kände jag av att jag ibland fick jobba mer än normalt. Det var alltid något på varje arbetspass som hände som kanske var utöver de vanliga som man typ är van vid varje arbetspass. Sånt som hände som man inte är så van vid kanske ibland bara var något som pågick i fem minuter. Sen kanske hela dagen var ganska lugn (eller inte). Men det jag vill komma till är att jag har inte gått igenom en enda arbetsdag denna veckan där man liksom slipper känna frustration och ilska över att inte arbetsdagen blir som jag vill ha den.
Det är svårt att förklara vad jag egentligen menar. Jag vill ju inte gå in på ör mycket detaljer. Men man känner ju om man har en bättre eller en sämre arbetsdag. Denna veckan har jag väl haft 5 sämre dagar, även om jag ändå måste säga att det samtidigt känns gaska behagligt att köra buss under sommaren. Man kan ju också tänka på att det nu "bara" är exakt två veckor kvar till jag får min semester. Om det känns bättre eller sämre vet jag inte, men två veckor borde väl gå fort. Kan jag ha fler bättre arbetsdagar än sämre så får man ju snart semester med bara bättre dagar.
T2 APAC
T2 APAC
Jag går på autopilot.
Dagarna går och jag vill mest bli helt ledig. Man vill ha sin semster nu.
Jag gör inte speciellt mycket. Allt jag gör är sånt som sitter i ryggmärgen. Man gör de man ofta gör och jag tänker inte på vad jag gör, när jag gör något. Min "autopilot" är påkopplad.
Jag orkar liksom inte greja mer än med sånt som jag känner att jag behöver göra. Jag slappar mycket och jag tycker att det är skönt att bara sitta still och tänka att mitt liv känns rätt bra just nu. Visst har jag mina bekymmer och problem och inget är, eller kommer att bli perfekt. Men jag är ändå nöjd med så mycket av de lilla som jag har.
Ibland kan jag ha svårt att sitta still. Man vill typ att det ska hända mer och då kan man ju se till att det gör det. Men när man i perioder har haft ett jävla "röj" med jobb eller andra grejer så vill jag komma tillbaka till den perioden där jag tex bara är ute under fina sommardagar, njuter av solen, fundera på ingenting och är nöjd med de lilla jag har. Att chilla är något som jag också vill göra. Det är inte helt fel det heller.
Fick en ursäkt som förvånade mig.
Under en period så hade jag ett problem med en person som inte riktigt ville låta mig vara ifred. Jag brydde mig kanske inte så mycket om vad personen gjorde, men detta var ändå en person som jag är övertygad om begick ett flertal brottsliga gärningar, vid ett flertal olika tillfällen mot mig. Jag tycker själv att jag har varit ganska bra på att hantera detta och mitt hanterande och agerande fick också konsekvenser för gärningspersonen. Det var konsekvenser som gärningspersonen nog inte hade räknat med innan. Jag fick häromdagen en ursäkt av gärningspersonen och hen verkade vara uppriktigt ledsen för det hen hade gjort.
Det är sällan folk förvånar mig, men denna gången blev jag förvånad. Jag tycker nämligen inte att det är ofta som folk ber mig om ursäkt när dom har gjort något mot mig som man borde fatta (om man har några hjärnceller) att sånt man utsätter mig för är uppenbart fel att göra. Ibland kanske man får den där ursäkten, men samtidigt känner man att även när någon ber om ursäkt så hör man i den ursäkten någon dålig bortförklaring på varför personen har gjort som hen har gjort, eller så tycker personen att jag är den som har missuppfattat allt kring vissa händelser eller en viss situation och därför borde jag inte bli ledsen eller arg över vad någon/några har gjort.
Men i detta fallet som jag nu tänker på så kom inte personen med några dåliga bortförklaringar eller någon antydan om att jag är den som har missuppfattat allt. Jag fick ett förlåt och hen såg uppriktigt ledsen ut.
Jag godtog ursäkten. Jag tycker ändå att en person växer när man faktiskt kommer till insitk med att man har gjort fel och ber om ursäkt för det. Då står man ju för vad man har gjort. Jag tycker också att nästan alla, jag säger nästan alla ska få en andra chans. Om det nu är så att en person ändrar sig och tex nu då kommer att sluta jävlas med mig, då får ju jag inte vara sämre än att jag accepterar ursäkten och inte fortsätter att vara förbannad över det som har varit. Från början var det ändå inget som jag direkt brydde mig om, och då behöver jag ju inte bry mig nu heller.
T2 APAC
T2 APAC
T2 APAC
T2 Apac
Hitta balansen i att vara snäll.
Jag tänker ofta på att jag vill vara en snäll människa. Det är väl snäll man ska vara? När jag var liten fick jag ofta höra orden: Du ska vara snäll. Om jag fick höra orden ofta för att jag var en stygg unge eller om det bara var något som vuxna ville påminna mig om i största allmänhet vet jag inte, men jag tänker ofta på att jag i de flesta fall vill vara snäll och jag vill också uppfattas som en snäll person, även om jag inte får bli så snäll så jag blir dum eller utnyttjad. Men jag vill ändå någonstans sträva efter att vara så snäll som jag känner att jag kan vara.
Jag vill någonstans hitta en balans i att vara snäll, men i vissa lägen måste man ju vara mer eller mindre hård mot andra, för annars blir man lätt uttnyttjad. Dessutom är man ju bara dum om man är för snäll i alla lägen. Ett exempel kan ju vara om man tex tar ett SMS-lån för att man vill bjuda kompisar på krogen. Jag har aldrig gjort det, men skulle man göra det då är man ju en väldigt snäll person, men samtidigt är man ju dum som sätter sig själv i skuld pga att man vill vara snäll mot andra. Man är ju kanske inte snäll mot sig själv då.
Jag bjuder ibland folk på grejer. Det kan tex vara en utekväll. Jag gör det för att jag vill vara snäll mot personer som jag bryr nig om och gillar. Jag har nästan aldrig ångrat att jag många gånger har varit generös under en utekväll. Jag är det för att jag vill vara snäll och jag tänker också lite så att har jag pengarna, och jag inte sätter mig i en situation som gör att jag på något sätt förstör för mig själv, då tycker jag bara att det är roligt att ge och vara generös. Men sen är det ju ändå så att man hela tiden får tänka på att man inte ska vara så snäll så att man blir dum eller utnyttjad för att man är för snäll. Bara för att bjuder på massor och är generös en gång, så betyder ju inte det att jag gör det varje gång. Det har jag märkt at vissa ibland verkar tro.
Under de senaste två åren så har jag ju varit väldigt generös när jag har skänkt mycket pengar till Musikhjälpen. Min grej har väl varit lite att jag budar på Musikhjälpens auktioner på Tradera. Framförallt gjorde jag det under Musikhjälpen 2016. När jag skänker pengar till välgörenhet så känner jag mig alltid snäll. Jag kan få kritik för det av andra som undrar om jag tycker att det var värt att skänka så mycket pengar. Jag få alltid höra att jag borde har gjort något annat, och sen försöker vissa få mig att känna mig dum och ge mig ångest. Tvärtom kan det också vara. När jag inte skänker pengar till välgörenhet så tycker vissa att jag borde göra det mer, istället för att unna mig saker själv. Man tycker att jag ska vara snällare mot andra än mig själv. Men ibland är jag ju snäll och skänker pengar, men då får jag höra att det var fel. Snäll tycker jag att jag är oavsett om jag skänker mycket av mina pengar eller unnar mig själv för mina pengar. Antingen är jag ju snäll mot andra eller mig själv. Man får väl inte glömma att vara snäll mot sig själv. Man har ju bara en kropp och ett liv. Dessutom är ju det fina med Musikhjälpen att man kan vara snäll mot andra genom att skänka pengar, och sen är "Musikhjälpen" snälla mot mig och låter mig få uppleva någonting för att jag skänker pengar till något som går till en bra sak. Jag börjar med att vara snäll genom att skänka pengar, och sen blir andra helt plötsligt snälla mot mig och ger mig lite upplevelser som jag gör att jag mår bra.
Jag får ibland höra att jag inte är en snäll person. Jag har många gånger fått höra att jag måste bli snällare än vad jag är. Dom som säger så till mig har ju säkert inte helt fel. Men är det fel att inte alltid vara snäll? Dessutom är det så att jag ofta för höra att jag är snäll. Jag har ofta fått höra att jag ska vara snäll. Jag har fått höra att jag är för snäll och att jag inte borde var så snäll för då kommer jag att bli utnyttjad. Så tycker ju jag också. Man ska inte vara för snäll så att man blir dum. Du ska heller inte vara så snäll så att andra tar chansen att unyttja dig. Jag vet personer som bakom min rygg har sagt: Fråga Daniel om han kan hjälpa till med detta och detta. Han säger ja bara för att han vill vara snäll och det ska man ju utnyttja.
Det är kanske svårt det där med att vara snäll. Jag har erfarenhet av att jag har varit för snäll ibland och då har jag blivit utnyttjad och känt mig dum efteråt. När jag har valt att säga nej eller inte bry mig alls, då har jag fått höra att jag är en elak person som måste bli lite mera snäll.
Min slutsats är att jag vill vara en snäll person och jag strävar efter att kunna vara det så mycket som möjligt. Men jag vill inte vara så snäll så att jag börjar göra saker för andra som jag innerst inne inte vill själv. Det kommer att förstöra för mig själv på sikt. När jag först är snäll mot mig själv, då är det nog lättare att vara snäll mot andra. Jag har fått höra av många människor genom åren att jag är snäll, men jag har också fått höra av många människor att jag är elak, otrevlig och borde bli mer snäll. Ingen har väl egentligen fel, men oavsett vad andra tycker så bryr jag mig bara om att sträva efter att vara snäll. Antingen är jag ju det mot andra och mig själv. Eller så är jag det bara mot mig själv. Jag tänker alltid säga til mig själv att jag är snäll för det vet jag innerst inne att jag är, oavsett vad andra människor tänker, tycker och säger. Snäll är väl vad man ska vara? Det gäller väl bara att man kan hålla balansen.
Kort helg och redan ny vecka.
Nu är det måndag igen. Jag känner mig ganska trött och har gjort det ett tag nu. Jag har ju haft en kort ledig helg. Jobbade en hel del förra veckan. Jag jobbade ju också extra lördags. Igår var ju i Uddevalla och när jag kom hem hade det blivit kväll och då går ju timmarna fort, och 1,2 och 3 så är den lediga dagen förbi. Får se om jag kan komma ur min trötthet. Jag vet inte hur det ska gå till bara. Jobba ska jag ju göra och det blir man ite piggare av. Jag dricker inte kaffe för det tycker jag bara smakar "äckelpäckel". Jag vill inte hälla i mig enrgidryck för det känns inte som om det är så bra.
Ett knep skulle väl kunna vara att sova mycket fram tills att det är dags att fixa sig för jobb. Jag får ju inte mycket annat gjort då, men vad jag vet nu så har jag inte så mycket annat som jag ska göra denna veckan. Jag kommer att jobba på och längta till min semester som jag får augusti. Om jag sover mycket så kan jag ju drömma om den också. Förmodligen borde jag sen känna mig piggare. Fast ibland tycker jag att det är så att ju mer man sover ju tröttare blir man. Så jag vet fan inte om sova mycket är något som funkar om man i slutändan vill känna sig piggare. Det kanske löser sig bara man får semester.
BORG - Biopremiär i september 2017
Några timmar i Uddevalla.
Jag har varit i Uddevalla och hälsat på mamma igen. Från början var det tänkt att jag skulle ha hälsat på min mamma igår. Det blev ju inte så för jag valde ju att rycka in och jobba. Jag fick ju ledigt just den lördagen som Peg Parnevik kör sitt gig i Trollhättan. Jag skulle ju egentligen ha jobbat den lördagen, men nu jobbade jag ju igår istället. När jag ringde mamma och berättade att jag inte skulle komma under lördagen pga jobb så sa hon bara att: Det är klart att du ska jobba. Inget mer snack om det liksom. Sen bestämde vi bara att jag skulle komma idag istället och nu har jag varit där och kommit hem igen.
Jag har varit väldigt trött idag. Mamma däremot såg ganska pigg ut. Mycket piggare än vad jag har sett henne dom tidigare gångerna som jag har besökt mamma efter att hon blev sjuk. Fast mamma hade känt sig yr och illamående. Hon trodde själv att hon hade feber. Personalen på boendet där mamma är ringde efter något sköterska och när jag var där hos mamma så kom det lite folk som typ tog prover på mamma.
Jag trodde det skulle kännas jobbigt att besöka mamma idag. Jag var ju ganska trött och det har ju känts tufft tidigare när jag har besökt mamma, men idag kändes det ganska bra. Mamma såg ju ganska pigg ut och jag bevittnade ju idag hur mamma blev väl omhändertagen av personalen på det boendet där hon bor. Mamma skrattade och pratade mer än vad hon normalt brukar göra. Allt de, plus att mamma bor i en fin lägenhet som är stor och ljus. Hon har fin utsikt åt alla håll, och en stor altan som hon kan rulla ut sin rullstol på. Det gör väl att det känns bra för mig också, och idag fick jag ju se att hon har bra folk omkring sig som tar hand om henne på bästa sätt.
Table Tennis vs Hockey
Kanske ska göra det korta varvet längre?
Jag var ute på en löprunda igår. Det kändes väl ganska bra, men samtidigt känner jag att jag kanske springer en lite för kort sträcka när jag är ute på det som jag kallar det korta varvet. Det varvet jag brukar köra är på ca 4 km. Jag springer från centrum i Vänersborg och bort till Gropbron. När jag kommer dit bort så är det rätt skönt att typ springa åt höger och sen springa tillbaka. När jag springer tillbaka så springer jag en annan väg. Jag vill aldrig springa precis samma väg tillbaka. Jag vill avverka min springtur liknade en cirkel.
Men mitt korta varv som jag springer känns nu som för kort. Jag borde nog öka. Det kanske är bättre att i alla fall springa bort till Korsberg i alla fall. Sen kan man ta till höger och typ springa tillbaka, fast då vill jag avverka löpningen på andra sidan av vägen. Jag får se om jag orkar, eller ens vågar pröva.
Skavlan - Michael Nyqvist
Nu kommer jag att få se Peg.
Jag har ju tänkt att åka för att se några fett coola gig i sommar. Jag har en biljett till Way Out West i augusti och då kommer jag att kunna se Rebecca & Fiona, om jag nu bara tar mig till Göteborg den dagen som dom är där. Det kan bli att jag struntar i det. Dom kör ju även ett gig på Gröna Lund i september som jag har möjlighet att se. Jag är ledig då och jag har hotellrum i Stockholm.
Jag ska se Little Jinder live på Gröna Lund i augusti. Inför det giget har jag gjort klart med så mycket redan nu så jag kan nog vara helt säker på att jag åker till Stockholm och "Grönan". Det blir nog sjukt nice!!
Nu har jag också äntligen fixat det så bra att jag kan få se coola och bästa Peg Parnevik när hon besöker Trollhättan den 22 juli. Jag skulle egentligen ha jobbat den lördagskvällen som hon ska köra sitt gig i Trollhättan, men jag har lyckats med att skifta på ett arbetspass och en ledig dag. Jag ska jobba idag istället och sen får jag ledigt den lördagen när Peg kommer till Trollhättan. YES!!! ✌️🎤💙.
Jag hade tidigare titta på var jag skulle kunna åka för att få se Peg live, men inget av de datum och platser jag kollade på funkade för mig. Jag kunde liksom inte fixa så jag skulle kunna få se en spelning med Peg nånstans. Jag hade faktiskt gett upp fram till idag. Men nu löste sig detta också. Jag har ju aldrig sett ett gig med en person som jag tidigare har haft myshäng med under en hel eftermiddag.. Jag är bara så himla glad nu😁😁😁😁
Fredag (2017 07 07)
Uppvisningsspel - Pingis🏓
Måndagen den 10 juli klockan 17.00 kommer det att vara pingispropaganda i Trollhättan hos Trestads Paddelcenter, Södra Hamnvägen 3. Det blir uppvisningsspel av de tidigare TBTK-spelarna Kristian Karlsson och Robert Svensson samt en tysk elitspelare. Enligt uppgift kommer besökande även att få tillfälle att utmana dessa spelare. Efter bordtennisspelet kommer det klockan 19.00 att bli paddeltennis. Södra Hamnvägen börjar vid Kungsportsvägen. Enligt uppgift kommer det att vara skyltat till lokalen. Troligen kommer även information om arrangemanget i Vänersborg och Trollhättans lokaltidning, ttela.
Om ni skulle råka befinna er i, eller i närheten av Trollhättan så tycker jag att ni ska kolla in detta nästa vecka (måndag den 10 juli). Det blir nog fett coolt och en underhållande show. Jag kan lova att det är grymt bra pingisspelare som ni kommer att få se.
Torsdag (2017 07 06)
Det kändes bättre med löprundan idag än vad det gjorde igår. Det brukar ju kännas rätt bra en stund efter en runda också, oavsett om det känns bra eller dåligt under själva springturen. Fast idag har jag har bara känt mig illamående och snurrig i huvudet. Kanske grejar jag för mycket så att kroppen liksom säger ifrån nu. Jag får kanske den där signalen som talar om för mig att jag måste vila mer och greja mindre. Nu tycker jag ändå inte att jag grejar så mycket, men de kanke ändå är så att även om jag bara gör lite så är det på gränsen till för mycket. Jag behöver väl min semester nu som jag längtar i evigheter efter.
I augusti har jag den i alla fall, och jag har sen länge börjat räkna dagarna som jag har kvar av arbete.
Nu ska jag snart ta mig till jobbet igen. Man måste ju jobba först innan man får den där semestern.
Ha en trevlig dag!
Onsdag (2017 07 05)
För mig har denna dagen knappt börjat. Jag klev upp ca klockan 10:00. Jag har skrivit lite texter under förmiddagen. Framtida blogginlägg som kommer upp inom en snar framtid. Jag har funderat över hur jag ska göra för att bli kvitt min saknad av vissa människor, som jag typ gillar så mycket, men förmodligen inte kommer att få möjlighet att träffa igen. Jag tänker att om jag träffar vissa igen, kommer dom då att komma ihåg mig, knna igen mig osv? Det känns som att andra glömmer nog mig ganska lätt, men jag glömmer inte andra lika lätt. Jag glömmer typ aldrig. Jag vill släppa och bara sluta tänka, men jag kan inte. Jag är inte ledsen så. Jag kan inte var ledsen över att jag träffar snälla, fina och fantastiska människor. Men jag känner en saknad som gör lite ont i hjärtat.
Snart ska jag tagga till jobbet, och jobb blir min avslutning på denna onsdag.
Ha en trevlig dag!
Klockan närmar sig midnatt
Klockan börjar närma sig midnatt. Alltså klockan börjar närma sig 00:00, då ett dygn övergår till näst föjande dygn. Under detta senaste dygnet har jag sovit ganska mycket. Snart ska gå och lägga mig igen, men först tänkte jag skriva lite om vad jag tänker kring denna dagen. Tisdag 4 juli.
Jag hade tänkt åka till Uddevalla idag och hälsa på min mamma, men det blev inte så. Hon hade typ något läkarbesök eller nåt liknade inbokat just idag. Jag får se om det blir något besök till helgen istället. Jag får se vad jag orkar med. Jag vet ju nu att när jag besöker mamma så tar det väldigt mycket min kraft och energi. Det är ju jobbigt att se sin mamma vara så sjuk som min mamma är. Jag tänker heller inte streta emot vad med vad jag känner när jag ska åka för att träffa mamma. Jag stertar heller inte emot med vad jag känner när jag besöker henne eller när jag har lämnat henne och är på väg hem till Vänersborg igen. Om jag tex inte orkar åka, då stannar jag hemma. Orkar jag inte så orkar jag inte liksom. Så kände jag förra veckan och då blev det inget. Jag orkade helt enkelt inte.
Det blev en löprunda idag, men jag försöker glömma den för det kändes inte bra. Det var inte ens i närheten av att kännas bra. Det är ju bara att glömma och hoppas på att det känns bättre en annan gång. Bättre kommer det nog redan att kännas på nästa löprunda som jag tar mig ut på. Sämre än vad det kändes idag kan det väl knappast kännas någon mer gång.
Nu under kvällen såg jag att jag hade en räkning som jag hade missat och betala. Jag brukar inte missa nåt sånt och när jag väl märker det på något sätt att jag har missat att betala en räkning, då blir den betald fortare än väldigt snabbt. Tänk om man hade varit så snabb under löprundan i morse, jävlar vilket rekord det hade blivit av mig då.
Jag hämtade mat på "Kopparn" tidigare idag, och under kvällen åt jag lite gröt som jag typ bara värmde i micron. Jag har sagt till mig själv nu att jag inte ska äta så mycket bröd när jag är hemma. När jag väl äter bröd så äter jag lätt för mycket av det. Bättre att inte ha det hemma då. Gröten kändes också skonsammare för min magen. Jag fick för mig det i alla fall.
Jag avslutade denna kväll med lite TV och massagestol. Jag fick lite tårar i ögonen när jag såg fina Josefine Jinder. Hon är bara så bra, och en helt fantastisk person.
Känns som jag har haft en bra tisdag, även om jag drömde någon mardröm när jag låg och sov. Nu ska jag krypa i säng för att sova igen. Hoppas jag drömmer om något annat som inte blir till en mardröm.
Kram på er, och glöm inte att vara rädda om er.
Just nu...
Jag sitter i massagestolen och slappar samtidigt som jag tittar på fina och fantastiska Josefine Jinder på SVT Play. Så himla bäst är hon!!!💖💖💖
Struntar i keps och solglasögon
Jag gjorde ett halvdant försök på en löprunda idag. Det kändes inte bra när jag var ute, men att jag genomförde ett löprunda är ju bättre än att strunta i det helt.
Jag har ibland keps eller solglasögon på mig när jag är ute och kör mina löprundor. Jag vill skydda mig lite mot solen, men jag har nu slutat använda det när jag är ute på¨en löprunda. Detta är mest i vägen och jag blir bara irriterad.
Jag gillar inte att ha keps på mig. Jag får för mig att det kliar mer i hårbotten när jag har keps på mig. Dessutom blir det lite äckligt blött i den när man börjar svettas. Då är ju solglasögon ett alternativ som man skulle kunna köra på istället, men svettas gör man ju, och det droppar ner på solglasögonen som fan när jag springer. Jag får ju hålla på med och torka av dom typ varje minut eller nåt liknade. Man kan ju strunta att solglasögonen har fått en massa stora svettdroppar på sig, men det blir ju bara irriterande när man inte ser ordentligt. Jag tar helt enkelt inte solglasögon eller keps på mig längre. Det funkar att springa utan den skiten, även om solen skiner starkt på mig.
Passenger - Fast Car (Tracy Chapman cover)
Sölar för mycket.
Jag har varit ute på en löprunda under morgonen. Jag kom på en sak som jag vil få en förändring på Det är att jag liksom "sölar" lite för mycket innan jag tar mig ut på den där löprundan. Jag vill helst ta mig ut ganska tidigt på morgonen. Jag vill få det gjort och slippa stressen över att jag snart ska ta mig till jobbet. Ungfär så tänker jag.
Men innan jag kommer ut på min runda så kommer jag på andra saker att göra istället för att bara ta mig ut med en gång. Jag sölar bort mycket tid på det sättet. Jag vill bara ta mig ut, få springturen fixad och sen kan jag greja med annat. Men jag grejar med annat och tiden går. När jag väl kommer ut så är det ofta så att hade jag tagit mig ut med en gång och inte gjort en massa annat innan, då hade jag hunnit med löprundan under den tiden som jag istället sölade bort.
Jag får försöka bli bättre på att ta mig ut direkt och bara sluta söla bort tiden. Löpningen och så känns annars ganska bra.
T2 APAC
Löpning - Arbete
Förra veckan var det mycket jobb med busskörningen. Däremot var det inte mycket löpning. I helgen blev det löpning i alla fall och då kändes det bättre än på mycket länge och jag slog också personligt rekord på det korta varvet som jag ofta springer när jag är ute på en löprunda.
Jag jobbade som sagt mycket förra veckan. Det blev 6 av 7 dagar. Stundtals kunde det kännas ganska tufft. Man biter ihop och försöker bara att göra vad man ska göra och hoppas på att dagen ska gå fort. Helgens arbete var väl ändå det som kändes lugnast och också betydligt roligare än hur allt kändes tidigare förra veckan. Vanligtvis brukar ju helgen inte vara så rolig att jobba på, men jag gillar hellre att tex köra nattbussen än att köra folk till och från skolan. Jag gillar det bättre nattbussen och det "stuket " på folk bättre än mycket annat som har med mitt yrke att göra. Varför jag känner så kan jag inte riktigt svara på, men jag har ju tidigare sagt att jag gillar och jobba då de flesta andra är lediga. Nattjobb trivs jag kanske därför ganska bra med. Jag vet att jag ofta har sagt att jag inte gillar att jobba på helgen, och till viss del kan jag känna så. Men det blir ju lite motsägelsefullt när jag samtidgt säger att jag gillar nattbussen bättre än mycket annat. Det är väl så att jag helst skulle vilja vara ledig jämt om det nu hade varit mäjligt för mig. När man nu måste jobba så tycker jag att det är skönare att tex jobba kvällar eller nätter. Man blir inte lika trött av det som när man varenda dag måste vräka sig upp tidigt bara för att man ska slita för brödbiten.
Denna veckan är det "bara" 4 av 7 dagar med jobb. Jag har inte så mycket annat denna veckan som jag nu vet att jag ska göra. Jag har meset jobb och sen ska jag försöka ta mig ut på en springtur, några gånger mer än vad jag gjorde förra veckan.
Jag hoppas att jag har tid för lite "stek" och annat gott som gör livet roligare att leva. Sånt måste man ju se til att få tid över till också.
Sommar & Vinter i P1 - Michael Nyqvist.
Jag vill bara verka, vara och leva i nuet.
Mitt förra inlägg på bloggen ångrar jag nästan lite att jag har skrivit. Det handlar inte om vad jag har skrivit. Jag skulle bara inte ha funderat över framtiden och vad jag ska göra om typ 1-3 månader, och saker som ligger ännu längre i framtiden. Jag känner alltid lite panik över att fundera över något annat än nuet.
Ok! Nu är det väl på ett sätt bra att jag tex funderar lite på vad jag vill göra på min semester. Det är väl bra att jag planerar och är ute i god tid med saker som man behöver fixa innan en eventuell avresa till nåt ställe där jag det händer något som jag kanske vill få uppleva. Men det är med att jag funderar så mycket på grejerna sen efteråt gör att jag får lite inre panik eler nåt.. Jag vill verkligen bara vara i nuet. Funderar jag för mycket på något som inte händer förrän om tex 3 månader, då blir det bara jobbigt för mig. Det snurrar mest i huvudet och det blir lätt att jag tänker att jag skiter i att åka på vissa grejer. Jag vet ju också vad jag har att göra innan sånt som händer längre fram i tiden. Då tänker jag på detta också.
Om jag tex tänker på semestern nu. Då tänker jag samtidigt att innan den kommer så har jag massor med jobb kvar att göra innan jag ens kan tänka att nu är det nära till mycket ledighet. Om jag tänker på Bokmässan nu, då funderar jag samtidigt på allt som händer innan det och sen kanske man också funderar på vad man ska göra under större delen av oktober och november. Vi säger att jag tänker på Musikhjälpen nu (som är ett program som jag längtar mycket till), då kommer samtidigt tankar om typ allt jag har att göra, och allt jag vill göra innan den där veckan i december då Musikhjälpen drar igång. Det känns verkligen inte bra att tänka så mycket på allt möjligt när inget händer nu, utan i augusti, september, oktober och december. Sånt som ändå känns positivt de är att jag har planer och vill nåt. Jag vill kanske inte sitta hemma och "sunka" ner mig och vara arg eler ledsenöver att jag inte är på plats och upplever något som jag vill uppleva. Sen funderar jag inte heller någonting på 2018. Jag ägnar inte en tanke på vad jag vill göra nästa år. Om jag för en sekund gör det då förtränger jag det direkt, stenhårt. Det blir bara kaos i huvudet på mig om jag börjar ha planer för 2018 redan nu.
Om man vill åka iväg på lite grejer som kanske mer eller mindre kräver att man har fixat saker inför en viss grej så måste jag ju ha framförhållning. Annars blir det ju som jag tex kände mycket förra året. Jag sitter hemma och är ledsen över att jag inte åkte på det där eller det där. Men samtidgt kan jag ändå vara tveksam till om jag vill eller inte. Ibland tror jag mig veta vad jag vill. Ibland tänker jag att jag bara ska strunta i allt. Ibland tänker jag att det är klart att jag ska göra grejerna som jag sen länge har tänkt att jag vill göra. Iblan vet jag fan inte vad jag vill, då känns det lätare att inte bry sig, men nånstans måste man ju också bry sig. De där kan jag vända och vrida på mycket. "Nålsögat är: Sakerna ligger långt fram i tiden, och det känns jobbigt för mig att jag inte är i nuet. Någonstans måste jag väl lära mig att släppa grejer som inte har med nuet att göra. Även om jag ibland måste fixa saker redan nu, som sen inte händer just nu. Det blir ju inget annars med nuet heller. Men det jag jag verkligen vill för min egen inre frid skull det är att:Släppa tankar som har med framtiden att göra mycket snabbare, och bara verka, vara och leva i nuet.
Behöver inte ta ut så mycket ledighet.
Jag sitter och kollar lite på olika saker som jag vill göra under min semester, hösten och till vintern.
Det känns ganska bra. Jag kan typ fixa allt som jag sen länge har tänkt att jag vill göra. Det är mitt "ekonomimå"l som jag först och främst vill fixa i år. En viss summa pengar skvill jag varje månad, under resten av året spara och detta tänker jag inte backa någonting på. Men jag behöver inte "maxspara" för det. Jag har"utrymme" att kunna göra lite roliga saker också under resten av detta året.
Jag kan redan nu också se att jag har lite tur. Allt av sånt som jag tänker att jag vill åka iväg på i år kräver inte att jag tar speciellt mycket ledigt från jobbet. Jag kan nämligen redan nu se var mina sk fridagar är någonstans. Jag kan se dom ända fram till december i år. Eftersom jag kan se hur min ledighet faller in så vet jag ju också vilka dagar jag jobbar. Att jag vet hur jag har det med ledigheten redan nu gör att jag kan jag se att jag har sådan tur att min ledighet faller in på dagar när det tex är Bokmässan i Göteborg eller ett gig med Rebecca och Fiona på Gröna Lund (Grönan) i Stockholm.
När det gäller spelningen med Rebecca och Fiona på Grönan så vet jag inte än om jag kommer att åka dit, men ledig är jag och jag har bokat hotellrum så de mesta är ju liksom redan klart om jag vill ta en tur till Stockholm och se dessa 2 coola tjejer. Att dessa tjejer är grymt coola det vet ju ni nu att jag vet något om den saken. Om jag nu väljer att ändå strunta i Grönan den dagen (14 september) då finns det ändå en möjlighet att jag åker och ser Rebecca och Fiona på WAY OUT WEST (WOW) i Göteborg. Då har jag nämliigen semester. Jag kanske åker på både till Göteborg under semestern och till Stockholm i höst, man vet aldrig. Möjligheten finns i alla fall för jag har allt jag behöver för att kunna fixa det, och ledig från jobb är jag ju också.
Under min semester ska jag i alla fal åka till Stockholm och se Little Jinder på Grönan. Inför den grejen är allt fixat redan nu. Tågbiljett och hotell har jag. Sen är det ju bara att vara i god tid på Grönan den 23 augusti. Det blir nog skitbra!!
När det gäller Bokmässan i Göteborg så är jag ganska mycket ledig under de dagar som jag vill befinna mig på Bokmässan. Jag vet inte riktigt vad jag kommer att tycka om den grejen när jag väl befinner mig där på mässan. För mig är Bokmässan något nytt. Något som jag vill pröva om den mässan är något för mig. Jag har ett sk seminariekort och det finns några förläsare där som jag redan nu kan känna att jag skulle vilja se och lyssna på. Det är samma där att min ledighet faller in just på de dagar som dessa personer föreläser på Bokmäsan.
Det känns lite som att när man är väl förberedd då har man också turen på sin sida. Jag behöver inte ta så mycket ledigt för saker jag tänker att jag vil dra iväg på under detta året. Ledig är jag ändå och jag har turen att ledighet faller in på många av de dagar som jag har tänkt att dra iväg på något.
När jag nu också lätt kan se hur min ordinarie ledighet faller in fram till i början på december i år, då skulle man ju kunna vara lite "full i fan" och kolla på mer grejer som faller in på just mina ordinarie lediga dagar. Funkar det så funkar det liksom. Jag kan ju vända på det. Förut har jag titta på grejer och sen har jag sett att jag är ledig. Då ser jag det som att jag har lite tur. Men om jag nu istället tittar på vad jag kan göra på de dagar då jag vet redan nu att jag är ledig, då är det ju inte bara tur. Det är ju skicklighet också.
Tur blandat med skicklighet, och jäklar vad bra det kan bli!! Sen får jag ändå inte glömma att det mål jag har med mitt sparande av pengar är ändå det som är det viktigaste i år. Money Talks liksom..
NOICE - I NATT Ê HELA STAN VÅR
Kan bli både glad och ledsen för väldigt lite.
Jag känner mig lite skör och väldigt känslig just nu. Jag har funderat lite på vad det kan bero på. Jag vill gärna hitta en logisk förklaring till varför en viss känsla hos mig infinner sig. Jag vill alltid vara nära mina känslor. Jag vill aldrig kämpa emot det som jag faktiskt känner. Jag vill känna. Om jag inte låter den känsla jag har inom mig vara som den är så blir jag inte på riktigt. Jag blir mer som en robot, och det vill jag inte vara.
Jag blir glad för väldigt lite, men jag kan också bli ledsen väldigt lätt. Jag har lätt för att uppskatta det lilla som jag har. Om jag köper något så är jag ofta jätteglad över det jag har skaffat mig. Jag sliter för mina pengar så jag sätter värde på mina pengar och sånt jag köper för dom. Jag har många gånger under min livstid fått slita mig till väldigt mycket. Det är inte mycket jag äger idag som jag bara lätt har fått eller har kunnat skaffa mig utan att ha fått jobba hårt för det på något sätt. Det har till och med funnits en tid i mitt liv då jag hade svårt att få pengarna att räcka till mat på bordet. Därför tror jag att jag sätter väldigt stort värde på de pengar jag har, och vad jag köper för dom. Jag är så glad och tacksam över att vad jag kan köpa mig, även om det bara är en väldigt liten grej.
Typ förra veckan så beställde jag en liten kylväska som kostade ca 80 kr. När jag fick hem denna lilla röda grej i min brevlåda i början av denna veckan så blev jag jätteglad. Jag tyckte den var så fin och jag ville absolut inte slarva bort den eller bli av med den. Jag blev glad för en sån liten grej. Jag blir det för att jag sätter värde på mina pengar och va jag köper för dom.
Men jag är lite tankspridd också. Det första jag gjorde när jag hade börjat använda kylväsakan det var att efter avslutat arbetspass glömma den i bussen. Jag gick hem från jobbet och hade inte en tanke på min kylväska. När jag hade gått och lagt mig för att jag skulle sova då kommer jag på att jag hade glömt kylväskan i bussen.
Jag blir då helt förtvivlad. Jag tänker bara: Fan också!! Den var ju ny och så fin!! Nu har slarvat bort den!!
Jag kunde inte ligga kvar i sängen. Jag gick upp ur sängen igen och var bara så ledsen. Jag vet ju att jag lätt kan fixa en ny och 80 kr är ju inte mycket, men som sagt: Jag sätter väldigt stort värde allt och är glad för det lilla jag har, men jag blir också ledsen om jag slarvar bort det jag hade.
Jag kunde inte ligga kvar i sängen. Jag gick upp ur sängen igen och var bara så ledsen. Jag vet ju att jag lätt kan fixa en ny och 80 kr är ju inte mycket, men som sagt: Jag sätter väldigt stort värde allt och är glad för det lilla jag har, men jag blir också ledsen om jag slarvar bort det jag hade.
När jag kom till jobbet sen nästa dag så gick jag direkt in till hon som satt på kontoret och fråga om man hade fått in någon kylväska. Jag sa att jag hade glömt den i bussen och jag visste att dom i tvätten förmodligen hade tagit hand om den. Kanske var den redan skickad til hittegodsavdelningen eller nåt.
Igår fick jag tillbaka min kylväska som jag slarvigt hade glömt i bussen. Jag blev naturligvis jätteglad.
Jag blir som sagt glad för väldigt lite. Jag vet ibland om jag får något av någon som jag helt slipper att betala för så blir jag nästan barnsligt glad. En gång fick jag en tavla av en kompis som jag tidigare hade sagt att jag tyckte var fin. När jag hade sagt detta så gick min kompis och köpte den till mig. Jag blev lite paff, men väldigt glad. Jag frågade vad jag skulle bli skyldig för tavlan, men min kompis sa att den får du av mig. Då blev jag så där barnsligt glad och jag ville länge efter att jag hade fått tavlan visa den för alla som besökte mitt hem. Jag sa till alla som kom hem till mig: Titta vad jag har fått!!! Det blir nog lätt så för mig. Får man inte så mycket eller inte tycker att man har fått så mycket tidigare heller så blir man väldigt glad för vad man än kan tänkas få. Jag blir det i alla fall.
Ibland kommer det fram jättesnälla människor till mig som jag inte alls känner och vill ge mig en present. Man vill göra det för att man typ gillar min blogg eller Instagram. Jag blir också då jätteglad och nästan lite generad. Jag har svårt att förstå varför man vill ge mig det man vill ge mig, men samtidigt blir jag alltid väldigt glad, oavsett vad jag får. Får jag en chokladbit för 5 kr så blir jag jätteglad för det. Det känns ju bra att jag blir glad och uppskattar det lilla. Jag är glad för vad jag har och får istället för att vara besviken sånt jag inte har. Om man inte kan uppskatta det lilla då kommer man aldrig att kunna uppskatta nånting överhuvudtaget tror jag. Stora och helt galna saker gör man ju inte så ofta. Naturligvis är det sjukt kul när man väl får uppleva något som är ashäftigt och något utöver sånt som inte är så vanligt för en själv, men det är ändå det lilla i ens vanliga varadag som ständig återkommer. Det vill jag uppskatta, oavsett om det är en stor eller liten grej för mig. Jag kan som sagt bli glad för väldigt lite, och det känns bra.
Men det känns också som om jag lätt kan bli väldigt ledsen. När någon inte är snäll mot mig så vet att jag att jag ofta tar åt mig. Vissa saker kanske man ändå inte bryr sig om, men väldigt mycket kan göra mig väldigt ledsen och jag vet att jag kan bli ledsen väldigt lätt. Om det är en svaghet hos mig eller inte, det vet jag inte. Jag har ju som sagt nära till mina känslor och blir jag ledsen så är det ju den känslan jag får, och då kämpar jag inte emot för då mår jag ju bara dåligt av det sen. Samtidigt kan jag många gånger i eferhand tycka att sånt som jag blev ledsen för inte var så mycket att bli ledsen över. Jag kanske lätt gör saker till en större grej än vad dom egentligen är. Samtidgt vill jag inte sluta bry mig helt heller. Då kommer ju känslan av att vara en robot fram igen. Sån vill jag ju inte bli. Jag tycker det är svårt att hitta balansen mellan ledsen och glad när man är så nära sina känslor som jag är hela tiden. Jag kan bli både glad och ledsen för väldigt lite.
Bara löpning under helgen.
Jag har varit ute på en löprunda idag. Jag har annars vilat från det hela veckan. Jag har haft lite ont i mina fötter och jag plåstrar om mina tår så lite vila från det kändes bra. Sen har jag ju också känt mig lite ledsen under veckan och det tar ju ganska mycket på kraft och energi. Jag ska inte bortförklara och säga att jag inte har varit ute på springturer för att bla bla bla.. Jag ville vila lite från det och jag har tänkhela veckan att jag kör ett två pass under helgen, men inget under vardagarna denna veckan. Jag körde ju dessutom sju pass förra veckan.
Ett pass blev i alla fall avvklarat nu på morgonen, och det kändes trots allt väldigt bra.
