Hänga med syskon och sen kolla Peg.
Jag softade runt på Fallens Dagar i Trollhättan igår. Jag var där med brorsan och syrran och några till. Vi käkade gott och gick mest runt och titta lite. Myshäng liksom.
Sent på eftermiddagen och kvällen så var jag ensam kvar i Trollhättan. Jag ville ju kolla Peg Parnevik som som skulle upp på den scen som står på Drottningtorget i Trollhättan under Fallens Dagar. Jag ville ju få en så bra plats som möjligt. Därför gick jag och satte mig på backen, nära scenen, över två timmar innan Peg skulle upp på scen för att köra sitt gig. Jag hamnade nästan längst fram, något till vänster om scenen, sett från min sida till.
När det sen närmade sig den tid då Peg skulle dra igång så blev det ju självklart massor med folk och då var jag nöjd över att jag hade gått och satt mig nära scenen i god tid.
Peg var hur grym som helst. Bättre än vad jag hade förväntat mig. Jag njöt av varenda minut och jag är så glad över att jag tog mig tid och ansträngde mig för att jag skulle få se Peg live igår.
Efter att Peg hade kört sitt gig så kände jag att jag inte hade så mycket att välja på än att stå kvar och kolla nästa gig också. Då HOV1 som skulle upp på scenen. Ingen "favvo" för mig, men det var så mycket folk åt alla håll, sett från där jag stod så jag tänkte att jag står där jag står och bara mår bra över att få se grymma artister liksom.
Efter detta så lättade folkmassan och jag tog mig då bort från själva scenen. Jag var nöjd så och vill åka hem.
Jag mådde bra och jag var så nöjd över att jag hade fått se grymma, coola och väldigt snälla Peg. Jag tänkte också tillbaka på den där dagen i april då jag åkte til Stockholm och fick förmånen att få träffa Peg och många av dom som hon jobbar med. Nu kan man väl säga att jag har tagit detta " varvet runt". Jag tog chansen att få träffa henne under en eftermiddag i musikstudion i Stockholm. Jag träffade också många av dom som jobbade med henne och en av dessa hälsade jag på igår igen. Dessutom såg jag Peg live på scen igår. Allt känns därför väldigt bra nu, sen kan man ju alltid fundera på vad vi skulle göra.
Trackback
