Jag känner mig ganska sliten och trött nu. Jag mår däremot inte dåligt. Jag orkar bara inte göra så mycket just nu. Jag känner att när jag grejar med nånting så blir jag fort trött. Jag kan också känna att när jag tänker att jag ska göra nånting så kommer ofta tanken upp att jag vill strunta i det. Om jag ändå gör nånting då är den sk autopiloten påkopplad. Jag tänker inte så mycket på vad jag gör, hur jag gör eller vad jag känner kring allt de jag gör.

Ibland kanske jag grejar för mycket utan att egentligen tänka på att kroppen kommer att reagera på ett sätt som sen gör att jag kommer att känna mig trött, tom och sliten. Att jag nu känner så är inte konstigt. Livet kan ta på krafterna. Den känslan när man bara vill skita i allt har jag känt många gånger, och den känslan är jag nog knappast ensam om att ha känt.  Att jag inte mår dåligt är ju bra, men det känns ändå inte bra att jag känner som jag känner just nu. Jag vill i alla fall känna mig piggare och liksom vara mer glad över allt de som jag kommer att få uppleva framöver. Men jag tycker de mesta bara känns jobbigt och jag vill helst bara slluta bry mig om allt, men nånstans måste man ju faktsikt bry sig. Fast just nu gör jag nog mest sånt som typ bara går på ren rutin. Det är som att andas, man gör det utan att tänka på det.