Jag tänker ofta på att jag vill vara en snäll människa. Det är väl snäll man ska vara? När jag var liten fick jag ofta höra orden: Du ska vara snäll. Om jag fick höra orden ofta för att jag var en stygg unge eller om det bara var något som vuxna ville påminna mig om i största allmänhet vet jag inte, men jag tänker ofta på att jag i de flesta fall vill vara snäll och jag vill också uppfattas som en snäll person, även om jag inte får bli så snäll så jag blir dum eller utnyttjad. Men jag vill ändå någonstans sträva efter att vara så snäll som jag känner att jag kan  vara.

 

Jag vill någonstans hitta en balans i att vara snäll, men i vissa lägen måste man ju vara  mer eller mindre  hård mot andra, för annars blir man lätt uttnyttjad. Dessutom är man ju bara dum om man är för snäll i alla lägen. Ett exempel kan ju vara om man tex tar ett SMS-lån för att man vill bjuda kompisar på krogen. Jag har aldrig gjort det, men skulle man göra det då är man ju en väldigt snäll person, men samtidigt är man ju dum som sätter sig själv i skuld pga att man vill vara snäll mot andra. Man är ju kanske inte snäll mot sig själv då.

 

Jag bjuder ibland folk på grejer. Det kan tex vara en utekväll. Jag gör det för att jag vill vara snäll mot personer som jag bryr nig om och gillar. Jag har nästan aldrig ångrat att jag många gånger har varit generös under en utekväll. Jag är det för att jag vill vara snäll och jag tänker också lite så att har jag pengarna, och jag inte sätter mig i en situation som gör att jag på något sätt förstör för mig själv, då tycker jag bara att det är roligt att ge och vara generös. Men sen är det ju ändå så att man hela tiden får tänka på att man inte ska vara  så snäll så att man blir dum eller utnyttjad för att man är för snäll. Bara för att bjuder på massor och är generös en gång, så betyder ju inte det att jag gör det varje gång. Det har jag märkt at vissa ibland verkar tro.

 

 Under de senaste två åren så har jag ju varit väldigt generös när jag har skänkt mycket pengar till Musikhjälpen. Min grej har väl varit lite att jag budar på Musikhjälpens auktioner på Tradera. Framförallt gjorde jag det under Musikhjälpen 2016. När jag skänker pengar till välgörenhet så känner jag mig alltid snäll. Jag kan få kritik för det av andra som undrar om jag tycker att det var värt att skänka så mycket pengar. Jag få alltid höra att jag borde har gjort något annat, och sen försöker vissa få mig att känna mig dum och ge mig ångest. Tvärtom kan det också vara. När jag inte skänker pengar till välgörenhet så tycker vissa att jag borde göra det mer, istället för att unna mig saker själv. Man tycker att jag ska vara snällare mot andra än mig själv. Men ibland är jag ju snäll och skänker pengar, men då får jag höra att det var fel. Snäll tycker jag att jag är oavsett om jag skänker mycket av mina pengar eller unnar mig själv för mina pengar. Antingen är jag ju snäll mot andra eller mig själv. Man får väl inte glömma att  vara snäll mot sig själv. Man har ju bara en kropp och ett liv. Dessutom är ju det fina med Musikhjälpen att man kan vara snäll mot andra genom att skänka pengar, och sen är "Musikhjälpen" snälla mot mig och låter mig få uppleva någonting för att jag skänker pengar till något som går till en bra sak. Jag börjar med att vara  snäll genom att skänka pengar, och sen blir andra helt plötsligt snälla mot mig och ger mig lite upplevelser som jag gör att jag mår bra.

 

Jag får ibland höra att jag inte är en snäll person. Jag har många gånger fått höra att jag måste bli snällare än vad jag är. Dom som säger så till mig har ju säkert inte helt fel. Men är det fel att inte alltid vara snäll? Dessutom är det så att jag ofta för höra att jag är snäll. Jag har ofta fått höra att jag ska vara snäll. Jag har fått höra att jag är för snäll och att jag inte borde var så snäll för då kommer jag att bli utnyttjad. Så tycker ju jag också. Man ska inte vara för snäll så att man blir dum. Du ska heller inte vara så snäll så att andra tar chansen att unyttja dig. Jag vet personer som bakom min rygg har sagt: Fråga Daniel om han kan hjälpa till med detta och detta. Han säger ja bara för att han vill vara snäll och det ska man ju utnyttja.

 

Det är kanske svårt det där med att vara snäll. Jag har erfarenhet av att jag har varit för snäll ibland och då har jag blivit utnyttjad och känt mig dum efteråt. När jag har valt att säga nej eller inte bry mig alls, då har jag fått höra att jag är en elak person som måste bli lite mera snäll.

 

Min slutsats är att jag vill vara en snäll person och jag strävar efter att kunna vara det så mycket som möjligt. Men jag vill inte vara så snäll så att jag börjar göra saker för andra som jag innerst inne inte vill själv. Det kommer att förstöra för mig själv på sikt. När jag först är snäll mot mig själv, då är det nog lättare att vara snäll mot andra. Jag har fått höra av många människor genom åren att jag är snäll, men jag har också fått höra av många människor att jag är elak, otrevlig och borde bli mer snäll. Ingen har väl egentligen fel, men oavsett vad andra tycker så bryr jag mig bara om att sträva efter att vara snäll. Antingen är jag ju det mot andra och mig själv. Eller så är jag det bara mot mig själv. Jag tänker alltid säga til mig själv att jag är snäll för det vet jag innerst inne att jag är, oavsett vad andra människor tänker, tycker och säger. Snäll är väl vad man ska vara? Det gäller väl bara att man kan hålla balansen.