Typ förra veckan så beställde jag en liten kylväska som kostade ca 80 kr. När jag fick hem denna lilla röda grej i min brevlåda i början av denna veckan så blev jag jätteglad. Jag tyckte den var så fin och jag ville absolut inte slarva bort den eller bli av med den. Jag blev glad för en sån liten grej. Jag blir det för att jag sätter värde på mina pengar och va jag köper för dom.

 

Men jag är lite tankspridd också. Det första jag gjorde när jag hade börjat använda kylväsakan det var att efter avslutat arbetspass glömma den i bussen. Jag gick hem från jobbet och hade inte en tanke på min kylväska. När jag hade gått och lagt mig för att jag skulle sova då kommer jag på att jag hade glömt kylväskan i bussen.

 

Jag blir då helt förtvivlad. Jag tänker bara: Fan också!! Den var ju ny och så fin!! Nu har slarvat bort den!!
Jag kunde inte ligga kvar i sängen. Jag gick upp ur sängen igen och var bara så ledsen. Jag vet ju att jag lätt kan fixa en ny och 80 kr är ju inte mycket, men som sagt: Jag sätter väldigt stort värde allt  och är glad för det lilla jag har, men jag blir också ledsen om jag slarvar bort det jag hade. 

 

När jag kom till jobbet sen nästa dag så gick jag direkt in till hon som satt på kontoret och fråga om man hade fått in någon kylväska. Jag sa att jag hade glömt den i bussen och jag visste att dom i tvätten förmodligen hade tagit hand om den. Kanske var den redan skickad til hittegodsavdelningen eller nåt.

 

Igår fick jag tillbaka min kylväska som jag slarvigt hade glömt i bussen. Jag blev naturligvis jätteglad.

 

Jag blir som sagt glad för väldigt lite. Jag vet ibland om jag får något av någon som jag helt slipper att betala för så blir jag nästan barnsligt glad. En gång fick jag en tavla av en kompis som jag tidigare hade sagt att jag tyckte var fin. När jag hade sagt detta så gick min kompis och köpte den till mig. Jag blev lite paff, men väldigt glad. Jag frågade vad jag skulle bli skyldig för tavlan, men min kompis sa att den får du av mig. Då blev jag så där barnsligt glad och jag ville länge efter att jag hade fått tavlan visa den för alla som besökte mitt hem. Jag sa till alla som kom hem till mig: Titta vad jag har fått!!! Det blir nog lätt så för mig. Får man inte så mycket eller inte tycker att man har fått så mycket tidigare heller så blir man väldigt glad för vad man än kan tänkas få. Jag blir det i alla fall.

 

Ibland kommer det fram jättesnälla människor till mig som jag inte alls känner och vill ge mig en present. Man vill göra det för att man typ gillar min blogg eller Instagram. Jag blir också då jätteglad och nästan lite generad. Jag har svårt att förstå varför man vill ge mig det man vill ge mig, men samtidigt blir jag alltid väldigt glad, oavsett vad jag får. Får jag en chokladbit för 5 kr så blir jag jätteglad för det. Det känns ju bra att jag blir glad och uppskattar det lilla. Jag är glad för vad jag har och får istället för att vara besviken sånt jag inte har. Om man inte kan uppskatta det lilla då kommer man aldrig att kunna uppskatta nånting överhuvudtaget tror jag. Stora och helt galna saker gör man ju inte så ofta. Naturligvis är det sjukt kul när man väl får uppleva något som är ashäftigt och något utöver sånt som inte är så vanligt för en själv, men det är ändå det lilla i ens vanliga varadag som ständig återkommer. Det vill jag uppskatta, oavsett om det är en stor eller liten grej för mig. Jag kan som sagt bli glad för väldigt lite, och det känns bra.

 

Men det känns  också som om jag  lätt kan bli väldigt ledsen. När någon inte är snäll mot mig så vet att jag att jag ofta tar åt mig. Vissa saker kanske man ändå inte bryr sig om, men väldigt mycket kan göra mig väldigt ledsen och jag vet att jag kan bli ledsen väldigt lätt. Om det är en svaghet hos mig eller inte, det vet jag inte. Jag har ju som sagt nära till mina känslor och blir jag ledsen så är det ju den känslan jag får, och då kämpar jag inte  emot för då mår jag ju bara dåligt av det sen. Samtidigt kan jag många gånger i eferhand tycka att sånt som jag blev ledsen för inte var så mycket att bli ledsen över. Jag kanske lätt gör saker till en större grej än vad dom egentligen är. Samtidgt vill jag inte sluta bry mig helt heller. Då kommer ju känslan av att vara en robot fram igen. Sån vill jag ju inte bli. Jag tycker det är svårt att hitta balansen mellan  ledsen och glad  när man är så nära sina känslor som jag är hela tiden. Jag kan bli både glad och ledsen för väldigt lite.